Jan Riise

Herr talman! Jag instämmer i tidigare talares glädje, tacksamhet och intresse för älvdalskan som ett landsdelsspråk. Vi har inte glömt bort detta, precis som Malin Björk just sa, utan vi återkommer i ärendet.

Nu ska jag tala om andra minoriteter. Judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar erkänns som nationella minoriteter i Sverige och har därför särskilda rättigheter som rör språk, kultur och inflytande. Tillsammans utgör de kanske en miljon människor, en tiondel av befolkningen.

Vi är i Sverige skyldiga att bevara, skydda och utveckla de särskilda rättigheter som tillhör dessa minoriteter. Det innebär bland annat att diskriminering av personer tillhörande en nationell minoritet är förbjuden och att staten måste vidta åtgärder för att uppnå jämlikhet mellan majoritetsbefolkning och minoriteterna. Vi har som land ett ansvar för att tillförsäkra minoriteter rätten till information, inflytande och delaktighet liksom deras möjlighet att bevara och utveckla sin kultur, sin religion, sitt språk, sina traditioner och sitt kulturarv.

Genom historien har de nationella minoriteterna utsatts för omfattande övergrepp och diskriminering. Denna historia förpliktar oss till något annat. Det är därför av yttersta vikt att tillförsäkra judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar deras rätt till språk, kultur och inflytande.

Miljöpartiet står upp för de nationella minoriteternas rättigheter. Vi drev under vår tid i regering på för en högre ambition i minoritetspolitiken och gör det fortsatt. Vi har bland annat gjort en storsatsning på nationella minoriteters språk och kultur med nya språkcentrum och stärkta minoritetsbibliotek. Vi har lagt fram en historisk konsultationsordning för det samiska folket och inrättat sanningskommissioner för urfolket samerna och den nationella minoriteten tornedalingar samt kväner och lantalaiset. Vi har stärkt det judiska museet och avsatt medel för romsk inkludering. Vi fick en del gjort, men det är mycket kvar att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Den judiska minoriteten i Sverige befinner sig i en allt sämre situation ur säkerhetssynpunkt. Under sin tid i regeringen arbetade Miljöpartiet aktivt för att öka säkerheten för judiska församlingar i Sverige. Det straffrättsliga skyddet mot hatpropaganda på rasistiska grunder är starkt i Sverige, men det finns anledning att se över behovet av förstärkningar.

Synligheten för jiddisch och jiddischkulturen är i vissa fall mer komplex än vad som är fallet för andra minoritetsspråk. Det beror på att det bland många personer med judisk bakgrund finns en oro för den egna säkerheten som kan motverka benägenheten att öppet visa sin judiska identitet - detta har många av mina kollegor här också talat om. Det är därför angeläget att genomföra satsningar på att främja och synliggöra jiddisch som ett nationellt minoritetsspråk samt att synliggöra judiskt kulturliv. En särskild utredare har haft i uppdrag att lämna förslag till en nationell strategi för stärkande av judiskt liv i Sverige, och ett sådant förslag har också överlämnats till regeringen. Vi vill framhålla vikten av att slutsatserna från denna utredning beaktas.

Herr talman! Romer har under lång tid varit utsatta för omfattande diskriminering. De har tidvis förbjudits att komma in i Sverige, tvångssteriliserats eller nekats fast bostad. Än i dag utsätts romer för diskriminering och antiziganism, vilket gör att en del romer döljer sin romska identitet och sitt språk på grund av fördomar och negativa attityder, bland annat i kontakten med olika offentliga verksamheter.

Det svenska majoritetssamhällets agerande gentemot romer är en del av den exkludering som romer utsatts för också i övriga Europa. Den diskriminering och förföljelse som drabbat den romska minoriteten har bland annat lett till en bristande dokumentation av romers historia i till exempel museer och arkiv. Romerna måste i högre grad ges möjlighet att involveras i frågor som rör dem, inte minst inom utbildning och social omsorg. Tillgång till förskola och äldreomsorg på modersmålet är ett sådant exempel. Antalet utbildade modersmålslärare varierar emellertid runt om i Sverige, och arbetet för att säkra tillgången till språklärare måste fortsätta.

Herr talman! Antisemitism, antiziganism och rasism finns fortfarande i våra samhällen och tar sig nya uttryck. Hatet mot judar finns i vår historia, i högerextrema grupper, i delar av den extrema vänstern och i islamistiska miljöer. Vi ser antisemitism hos vuxna och barn som flytt till Sverige från länder där judehat präglar skolundervisning och statlig propaganda. Antisemitiska budskap återfinns hos dem som angrep den amerikanska kongressen i Washington och i grupper som sprider konspirationsteorier om vaccinationer och covid-19-pandemin, inte minst i sociala medier. Judar och judiska församlingar och organisationer utsätts för hot och hatbrott, även i Sverige.

Herr talman! I dag är samerna den enda folkgrupp i Sverige som formellt erkänts som urfolk.

Det är väl belagt att tornedalingar, kväner och lantalaiset levt i Sverige under en mycket lång tid. Svenska Tornedalingars Riksförbund har begärt att regeringen ska erkänna tornedalingar, kväner och lantalaiset som urfolk enligt artikel 1 i ILO-konvention 169. En sådan status skulle innebära ett folkrättsligt och formellt erkännande och bidra till att bevara och utveckla språket, identiteten och kulturen. Regeringen bör därför tillsätta en utredning som tar ställning till om dessa grupper bör tillerkännas status som urfolk. Det skulle stärka och synliggöra såväl tornedalingarnas kultur och historia som meänkieli. Det finns lärdomar att dra från andra länder där arbete med sannings- och försoningsprocesser mellan stat och minoriteter eller urfolk kommit längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Tystnadens politik för det samiska folket har rimligen nått vägs ände. Relationerna mellan staten och urfolket samerna går närmast att beskriva som ett öppet sår, såväl historiskt som i vår samtid. Den strukturella rasism och diskriminering som det samiska folket genom historien har utsatts för får konsekvenser än i dag.

Men något håller på att hända. De samiska perspektiven och frågorna ökar i synlighet. Nu behövs ett bredare politiskt grepp. Vi har fått en konsultationsordning och en Girjasdom, en nordisk samekonvention är under förhandling och vi har samisk film på Netflix. Men vi har inte genomfört FN:s urfolksdeklaration från 2007, trots upprepade påstötningar och påminnelser.

Bristen på urfolkspolitik är faktiskt ett av de rättighetsområden där Sverige ådrar sig mest internationell kritik. År efter år kritiseras Sverige av olika FN-organ och av Europarådet för uteblivna reformer. Länder som i andra avseenden är jämförbara - Norge, Kanada, Nya Zeeland och Australien - har tagit tag i sin historia och sina frågor. Sverige är numera ett undantag.

Miljöpartiet står upp för samers rättigheter och för ett levande samiskt samhällsliv. Under den gångna mandatperioden har vi drivit på för en högre ambition i politiken för det samiska folket och gör det fortsatt.

Miljöpartiet har en lång rad reservationer i betänkandet. Eftersom min utskottskollega Jessica Wetterling är sjuk och vi har ett par reservationer tillsammans med Vänsterpartiet skulle jag vilja yrka bifall till reservationerna 2 och 5.

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Valfrågor

Fru talman! Betänkandet Valfrågor behandlar ett 40-tal motioner från allmänna motionstiden 2023/24. Det arbetet har kompletterats med en uppföljning av 2022 års val som utskottet genomfört i en grupp som särskilt tittat på bland annat incidenter, överklaganden och valbarhet, framför allt i kommunvalen. En återkommande fråga inom Miljöpartiet handlar om rösträttsålder, och jag ska säga något om det alldeles strax.

Först vill jag säga att vi står bakom utskottets tillkännagivande om att utreda sambandet mellan valbarhet och folkbokföring. Det är orimligt och kan ju heller aldrig ha varit avsikten att det ska vara möjligt att välja folkbokföringsort efter det att valresultatet börjar bli känt. Det är ett hål som helt enkelt behöver täppas igen.

Jag noterar även att de motioner som väckts avseende valsedelssystemet föreslås avslås i avvaktan på det utredningsarbete som är på gång, vilket verkar rimligt.

Det är också angeläget att förbättra möjligheterna för utlandssvenskar att använda sin rösträtt. Förbättrad information, inte minst om vilka regler som gäller för brevröster, kan vara ett bidrag. Här finns utrymme för förbättringar, kan man tycka. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter detta arbete.

Arbetet med att göra det möjligt för väljare med synnedsättning att rösta med bevarad valhemlighet bör självklart också fortsätta. En del i det arbetet är utformningen av valsedlar, som ju är under utredning.

Fru talman! Demokratin är hotad på många håll i världen, och situationen förvärras år från år. Demokratin behöver snarare utvecklas, förankras och breddas. Det kan ske på många olika sätt, bland annat genom att inkludera fler unga människor. I länder som Österrike, Skottland, Malta, Argentina, Brasilien och Ecuador får 16-åringar rösta, så även i delar av USA, Tyskland och Estland. De som är skeptiska till en sänkning av rösträttsåldern ifrågasätter ofta om ungdomarna är vuxna nog att rösta, medan andra, som statsministern i helgens partiledardebatt i tv, menar att rösträtt har med myndighetsålder att göra.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel skriver en grupp tyska forskare om en undersökning baserad på mer än 10 000 unga vuxna i Tyskland. Forskarteamets utgångspunkt var att uppskatta rösträttens effekter på hur ungdomarna sökte information. Det visade sig att rösträtten i sig kanske inte har någon betydelse för politiska ställningstaganden, men den gjorde stor skillnad i fråga om politiska diskussioner och att använda väljarstöd i form av appar av olika slag, till exempel valkompasser. Det förefaller, skriver forskarna, som att detta till och med är mer utpräglat för 16åringar än för 18-åringar. Rätten att rösta förändrar alltså beteendet. Det är en ganska viktig slutsats.

Det går alltså inte att dra slutsatsen att det är olämpligt att de som i dag inte har rätt att rösta för att de är för unga får rösträtt. Det kan tvärtom vara en tillgång både för dem själva och för demokratin. Inom Miljöpartiet anser vi att det är hög tid för en sänkning även i Sverige och att rösträttsåldern bör sänkas till 16 år i kommun, region- och riksdagsvalen. En försöksverksamhet på kommunal nivå bör kunna inledas.

Det var år 1909 som allmän rösträtt för män infördes. Rösträttsåldern var då 24 år. År 2021 var det 100 år sedan kvinnor för första gången kunde utnyttja sin rösträtt. Rösträttsåldern sänktes successivt under seklets gång. År 1945 sänktes den till 21 år, 20 år senare till 20 år och så 1975 till dagens rösträttsålder, 18 år. Snart har det gått ett halvt sekel sedan dess.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Valfrågor

Vi anser att det är dags för ytterligare en sänkning i syfte att bredda och stärka demokratin. Det är viktigt av flera skäl, bland annat att varannan ung person inte känner sig inkluderad i samhället och att de flesta upplever att de inte har inflytande över det politiska beslutsfattandet. Samtidigt ser vi hur unga engagerar sig i viktiga samhällsfrågor, till exempel klimatfrågan. Vi ser också fördelar med att de flesta skulle gå i gymnasieskolan med goda möjligheter till kunskapsinhämtning det år de får rösta för första gången. Unga vill vara med och påverka!

Vi tror att sänkt rösträttsålder ger möjlighet att i tidig ålder praktiskt introduceras till den demokratiska infrastrukturen, vilket förutom det demokratiska värdet i sig även kan stärka sammanhållningen och respekten för samhällets grundläggande värderingar. Vi är övertygade om att ungas tilltro till det politiska systemet - och till samhällsinstitutioner generellt - skulle öka om de får delta i det.

Demokratiutredningen, som lämnade sitt betänkande 2016, föreslog att en försöksverksamhet med en rösträttsålder på 16 år skulle genomföras vid lokala val, något som ännu inte har blivit verklighet. Genomsnittsåldern för förstagångsväljare i Sverige är i dag 20 år, och det är Europas högsta. Med en sänkning till 16 år som rösträttsålder skulle denna snittålder sänkas till 18 år. Vi har från Miljöpartiets sida tidigare motionerat om detta, och jag tänker att vi återkommer med uppdaterade kunskaper, erfarenheter och förslag vid ett lämpligt tillfälle.

Fru talman! Jag tackar alla kollegor som redan har lagt ett stort antal pusselbitar när det gäller den ämbetsberättelse vi tittar på i dag. Jag ska se om jag kan tillfoga något till detta som inte redan har sagts. Vi är ju skäligen överens.

Jag har inte för vana att läsa sista kapitlet i en bok först, men här fick jag göra ett undantag för att komma till statistikdelen, som egentligen är en bilaga. För 2023 noteras för fjärde året i rad ett ärendeantal som överstiger 10 000. Det är fem sex nya ärenden i timmen om man slår ut det på en något så när normal arbetstid. Det är en ökning från knappt 7 500 ärenden under 2014, alltså för bara tio år sedan.

Man kan och ska nog fråga sig vad den ändå ganska uppseendeväckande ökningen beror på. Har svenska folket blivit mer missnöjt med hur offentliga verksamheter sköter sina uppdrag? Eller har det bara blivit mycket enklare att skicka in ett klagomål i och med en webbaserad lösning och smarta telefoner? Eller har medvetenheten om vad som borde ha varit bättre blivit större och att tidigare händelser som borde ha resulterat i en anmälan till JO inte har gjort det? Detta vet vi inte så mycket om, och det är inte heller så lätt att ta reda på utan riskerar mest att bli spekulationer.

Vad vi däremot kan glädjas åt är att antalet avslutade ärenden under fjolåret återigen översteg antalet nytillkomna ärenden. Det betyder att antalet ärenden med långa handläggningstider kontinuerligt har minskat.

Av tabellen med antal ärenden fördelat på olika områden kan vi se att 50 procent berör tre områden: polis, kriminalvård och socialtjänst, inklusive LSS. Som tidigare har sagts hör polis och kriminalvård kanske egentligen inte dit, men nu är de där och utgör tillsammans med socialtjänsten 5 000 ärenden.

Fru talman! Vi har som bekant en tämligen intensiv diskussion i samhället i dag om polisens insatser och vilka verktyg och tvångsmedel polisen ska kunna använda. På liknande sätt finns en diskussion om kriminalvården där de som döms till fängelse framöver kan räkna med både längre strafftider och mindre eget utrymme. Många ser det som en nödvändig och kanske även i vissa fall positiv utveckling. Jag ska inte här gå in i den debatten men tänker ändå att det i rättsstatens principer och i kriminalvårdens utgångspunkter handlar om att se ett fängelsestraff som en möjlighet till en bättre framtid för den som dömts, vilket ställer krav på någon form av anständigt bemötande även av brottslingar.

I Justitieombudsmannens ämbetsberättelse finns i år liksom tidigare år ett antal exempel på interner som har skickat in klagomål på hur det hela sköts. Här finns bland annat ärenden om brister i möblering, där säng har ersatts med madrass på golvet, och om en anstalt som på grund av brist på personal helt enkelt har utökat inlåsningstiden för intagna. Andra exempel handlar om möjligheten att rösta i valet 2022 och om besökstider som gör det svårt eller omöjligt för barn att följa med för att träffa en förälder.

Vi ser förstås gärna att tiden för ett fängelsestraff i någon mening också används och ses som en del i arbetet med att motverka återfall i kriminalitet. Om det som anmälningarna till JO beskriver är korrekt försvåras detta arbete, vilket knappast hjälper vare sig intagna eller brottsoffer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombudsmän-nens ämbetsberättelse

Fru talman! Inom området socialtjänst ges också ett antal exempel på anmälningar och vilka åtgärder Justitieombudsmannen vidtagit med anledning av dessa. Det är många gånger svåra situationer för människor som redan kan vara drabbade av psykisk ohälsa, utanförskap eller andra problem och där konsekvenserna av ett samhällsstöd som fallerar kan vara allvarliga eller till och med livshotande. I ett par av de exempel JO refererar till handlar det om LVM-hem med brister i verksamheten eller om socialnämnder som har beslutat om åtgärder de inte haft behörighet att besluta om.

Det finns förstås också områden där antalet anmälningar är mycket lågt. Endast ett fåtal anmälningar rör frågor om bostäder och kultur samt, glädjande nog, Riksdagsförvaltningen och Regeringskansliet.

Med detta sagt, fru talman, vill jag framföra min stolthet och glädje över att vi har en sådan institution som Justitieombudsmannen, och jag vill tacka för möjligheten att få ta del av redovisningen och de tillfällen vi har haft att få ställa frågor och höra ombudsmännens egna berättelser om året som varit.

Jag yrkar bifall till att ämbetsberättelsen för 2023 enligt utskottets förslag läggs till handlingarna.

Herr talman! I min hemkommun Kungsbacka finns sedan några år något som kallas kommunal utmaningsrätt. Det innebär att företag och andra som menar att de kan erbjuda samma verksamhet som i dag ordnas av kommunen men till lägre pris, med bättre kvalitet eller på något annat sätt mer fördelaktigt har möjlighet att få det prövat. Det ingår i en kommunal policy som går ut på att konkurrensutsätta så mycket som möjligt av kommunens verksamhet. För transparensens skull ska sägas att Kungsbacka sedan väldigt många år styrs av en moderatledd allians.

Jag ska återkomma till detta, men först några ord om det lagförslag som vi är här för att diskutera.

Herr talman! Fullmäktige i både kommuner och regioner har redan i dag en skyldighet att anta program med mål och riktlinjer för verksamhet som utförs av privata utförare. I programmet ska anges hur mål och riktlinjer ska följas upp och hur allmänheten ska få insyn. Skyldigheten syftar till att förtydliga kommuners och regioners ansvar att systematiskt kontrollera privata utförares verksamhet. Nu föreslås det att den skyldigheten, det vill säga att anta ett program med mål och riktlinjer, också ska omfatta den verksamhet som kommuner och regioner bedriver i egen regi.

Civilministern har i ett pressmeddelande förklarat att det för regeringen är viktigt att det så långt som möjligt råder lika villkor för all kommunal verksamhet, oavsett om den bedrivs av en privat utförare eller i egen regi. Det ska öka transparensen och därmed bidra till en konkurrens på lika villkor. Det ska också, enligt samma pressmeddelande, bidra till att öka kvaliteten i all verksamhet oavsett utförare, dock lite oklart hur.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att välfärdens tjänster inte kan hanteras som vilken marknad som helst. I förhållande till välfärdstjänsterna är vi medborgare, inte primärt kunder eller konsumenter. De resurser vi har ska användas så att tjänsterna har hög kvalitet och utförs med höga sociala, ekologiska och ekonomiska krav alldeles oavsett i vems regi de utförs och tillhandahålls. Men bland annat det faktum att styrning, ansvar och uppdrag skiljer sig åt mellan kommunal och privat verksamhet gör att vi säger nej till förslaget som det ser ut. Medan uppdraget i kommunen eller regionen går ut på att leverera så bra tjänster som möjligt inom givna budgetramar finns det utöver det ett krav på överskott i den privata verksamheten.

Detta, herr talman, måste man alltid komma ihåg. Det är skillnad på kommunal och privat verksamhet.

Jag vill också ta upp en annan aspekt här. Kommunalt levererade tjänster inom välfärden hanteras av en förvaltning som i sin tur styrs politiskt av en nämnd. De som arbetar inom exempelvis ett boende är anställda i förvaltningen, och det finns en tydlig och tillgänglig organisation för ansvar. Nämnden har att tillse att det sker utifrån fattade beslut. För granskning av verksamheten i nämnden finns kommunrevisionen med förtroendevalda och professionella revisorer. För den upphandlade verksamheten i privat regi finns det flera steg, och det blir mer komplicerat med ansvarsutkrävande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet

Man ska komma ihåg att de politiskt engagerade i nämnder i allt väsentligt är fritidspolitiker som på ideella grunder och egen tid bidrar till kommunens verksamheter.

Herr talman! Lagrådet har uttalat sig om förslaget och, får man väl säga, är måttligt imponerade. Syftet med lagförslaget, säger Lagrådets erfarna jurister, är alltså att så långt som möjligt skapa likvärdiga villkor för privata utförare och kommuner och regioner. Lagrådet konstaterar att det i kommunallagen redan finns bestämmelser som reglerar kommuners och regioners ansvar för att dels anta mål och riktlinjer, dels följa upp den egna verksamheten.

Det framgår inte att nuvarande ordning innebär några särskilda problem när det gäller likvärdiga villkor för privata utförare och kommuner och regioner.

Fördelen med förslaget tycks då egentligen bara bli att det finns ett dokument, ett program, där mål och riktlinjer för både privata utförare och kommuner och regioner har samlats. Lagrådet skriver att det därmed ser ut som att förslaget bara innebär en ökad administration för kommuner och regioner utan att något egentligt syfte eller någon förbättring uppnås.

Eftersom lagen då innebär en ny skyldighet för kommuner och regioner blir det också en inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Enligt regeringsformen bör en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Enligt Lagrådet innebär förslaget därför en otillåten inskränkning i den kommunala självstyrelsen.

Herr talman! Vi anser inte att det finns skäl att göra de lagändringar som regeringen föreslår. Det är inte ändamålsenligt att kommuner och regioner omfattas av samma mål och riktlinjer som privata utförare, då det är fråga om verksamheter som skiljer sig åt när det gäller styrning, uppdrag och ansvar.

Vi anser dessutom, precis som Lagrådet, att förslaget är onödigt, eftersom det redan finns bestämmelser i kommunallagen som reglerar kommuners och regioners ansvar för att dels anta mål och riktlinjer, dels följa upp den egna verksamheten. Förslaget riskerar att leda till en ökad administration och ökade kostnader i ett läge där många kommuner och regioner redan har en ansträngd ekonomi. Vidare innebär det en oproportionerlig och möjligen också otillåten inskränkning i den kommunala självstyrelsen.

Jag yrkar därför bifall till reservationen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)

Fru ålderspresident! Jag tackar ledamöterna för översynen av en lång rad olika frågor som berör en stor grupp i samhället som ofta klumpas ihop under benämningen äldre eller seniorer. Det har påpekats att vi är underrepresenterade i riksdagen eftersom bara 4 procent av ledamöterna är 65 år eller äldre samtidigt som väljargruppen utgör ungefär 28 procent. Jag säger "vi" eftersom jag råkar vara en av dem. Jag har stort intresse av frågan eftersom jag tänker tillbringa resten av mitt liv i den gruppen. Det är naturligtvis viktigt att jag följer med.

Vi har i Miljöpartiet haft kontakt med vår egen organisation, Gröna Seniorer, och haft intressanta möten. Alla betonade det som kanske är den allra viktigaste äldrepolitiska frågan, nämligen den om att motarbeta det som ofta benämns ålderism. För det är ju ytterst ålderismen som gör det möjligt att behandla äldre utan respekt, utan hänsyn till individuella önskemål och behov, utan att på riktigt göra det möjligt för alla att fortsätta leva sina liv som de själva vill. Vi måste arbeta för ett samhälle där alla kan dela med sig av sin erfarenhet och kunskap, och samhället måste ha sätt att ta vara på dessa erfarenheter. De som vill fortsätta arbeta ska kunna göra det, och de som inte vill ska ha möjlighet att leva gott på sin pension. De mellanmänskliga mötena och relationerna ska få plats, och stödinsatser och genomtänkta strukturer ska finnas och erbjudas till dem som behöver innan de akuta behoven uppstår.

Förebyggande arbete kan förhindra ohälsa, skjuta upp omfattande vårdbehov och bana väg för det goda åldrandet och det rika liv med så många friska år som möjligt som vi alla vill ha. Ett av Miljöpartiets förslag som vi tror kommer att göra detta till verklighet för fler är att införa en folkhälsolag, och det har även andra varit inne på. Det ska vara en lag som tydliggör hur ansvaret för folkhälsoarbetet ska se ut på lokal, regional och statlig nivå. Eftersom äldres hälsa tydligt hänger samman med de livslånga förutsättningarna för hälsa och de förebyggande insatser som görs är folkhälsoperspektivet extremt viktigt. Äldres hälsa är inte en fråga som endast berör sjukvården eller som äldreomsorgen kan ta ansvar för, utan det är det bredare folkhälsoperspektivet i samhället och de åtgärder som sker där som gör verklig skillnad.

Kunskapsläget är omfattande kring vilka åtgärder som främjar äldres hälsa, men resultaten begränsas av att vi nationellt saknar samordning. Regeringen borde ge lämpliga myndigheter i uppdrag att ta fram ett nationellt äldrehälsovårdsprogram, på samma sätt som man nyligen beställde ett hälsoprogram för barn och unga upp till 20 år.

I ett sådant äldrehälsovårdsprogram skulle bland annat ett vaccinationsprogram kunna vara en del liksom frågan om att erbjuda preventiva hälsosamtal och att erbjuda gratis eller subventionerad träning och rehabilitering.

Det finns behov av fysioterapeuter, arbetsterapeuter och även dietister i tillräcklig omfattning för att alla äldre ska kunna leva sina bästa liv. Hit hör också frågan om fysisk aktivitet på recept hemma. Miljöpartiet anser att detta borde ingå i högkostnadsskyddet. Vi menar också att det är viktigt att rätten till en samordnad individuell plan, en så kallad SIP, verkligen blir en rättighet som alla med behov, inklusive äldre, också har tillgång till i praktiken.

Fru ålderspresident! Förutom en folkhälsolag vill Miljöpartiet se en äldreomsorgslag. I december 2020, när Miljöpartiet ingick i regeringen, fick en utredare i uppdrag att föreslå en äldreomsorgslag. Meningen var att problem som uppdagats under tiden med covid skulle åtgärdas, och det förebyggande fokuset skulle vara starkt.

Utredningen överlämnade sina förslag till regeringen i juni 2022. Men i december förra året fick vi tyvärr beskedet att regeringen valt att inte gå vidare med förslaget och att äldreomsorgen fortsättningsvis ska regleras i socialtjänstlagen. Vi beklagar detta. Det gör också föreningen SKPF, som i en debattartikel från februari i år bland annat skriver att de omfattande brister och den ojämlikhet som var upprinnelsen till lagförslaget finns kvar. Var människor bor avgör vilken omsorg de får, och en avgörande orsak till problemen är att regleringen av äldreomsorgen i socialtjänstlagen är luddig. Otydligheten lämnar utrymme för kronisk underfinansiering.

I förslaget till äldreomsorgslag finns skarpa, tydliga krav, till exempel om tillräckligt med personal. Det är högst osäkert om det kommer att räcka att införa detta i socialtjänstlagen, som regeringen har aviserat. Det kräver i så fall att förslaget till ny socialtjänstlag omarbetas. Miljöpartiet menar att det är dags att slå fast att ovärdig omsorg, enorma skillnader och ständig underbemanning är olagligt. En äldreomsorgslag behövs.

Fru ålderspresident! Slutligen vill jag säga något om boenden. Hur vi bor har stor betydelse för vårt välmående. Miljöpartiet anser bland annat att tillgång till en grön utemiljö är viktigt vid alla boendeformer. Därför bör tillgången till grön utemiljö vara en fråga som finns med i upphandlingar och valfrihetssystem inom äldreomsorgen och vid planeringen av äldreboenden. Här finns stabil forskning som stöder denna uppfattning, och det är också en del av Agenda 2030-målen - om än i den nedre delen av hierarkin av delmål.

Den som vill och behöver flytta från till exempel en villa till ett anpassat boende kan känna att uppgiften är övermäktig. Därför menar jag att det måste finnas möjlighet att flytta till mellanboenden i alla kommuner. Det bör också införas en rätt till flyttstöd i socialtjänstlagen. Slutligen bör möjligheten till egeninläggning på korttidsboende utredas. Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder i dessa frågor.

Jag står självfallet bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 4 om kunskapsbaserad vård och omsorg.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 april.)

Fru talman! Nu är jag sist ut och hade kunnat tänka mig att göra en sammanfattning av vad som har sagts. Men jag tror att jag håller mig till det jag hade tänkt säga. Det innebär inte att jag på något vis är utan åsikter eller stöder tankar som har yttrats tidigare, utan jag vill lyfta fram några frågor som vi inom Miljöpartiet har talat om.

Fru talman! Sverige har en lång tradition av medborgerlig insyn i myndigheternas maktutövning. Offentlighetsprincipen har tjänat vårt land väl, om man säger så. Den har möjliggjort en granskning av makthavare som i många andra länder hade varit svår eller rent av omöjlig. Sverige är på det sättet en föregångare vad gäller insyn och transparens. Den lagliga rätten till insyn är en viktig anledning till att vi är ett av världens minst korrumperade länder, även om det är ytterst oroande att vi har sjunkit i rankningen och just nu är sämst i Norden. Detta har även påpekats av tidigare talare. Vår meddelandefrihet är unik i ett internationellt perspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Fru talman! Trots detta återstår det en hel del att göra för att motverka möjligheterna till korruption och mutbrott. Redan 2011 motionerade min partikollega Peter Eriksson, inte minst känd i KU-kretsar, om en tydligare och mer öppen redovisning av vilka bidrag som privatpersoner, företag, stiftelser, föreningar och andra organisationer lämnade till partierna. Det var dags, tyckte Peter med flera, att ytterligare förbättra insynen - från redovisning på begäran till en offentlig redovisning.

Historiskt sett har partiernas verksamhet varit rätt oreglerad, vilket har motiverats av den fria åsiktsbildningen och att stor varsamhet med regler har ansetts vara väsentligt i sammanhanget. Det har funnits olika överenskommelser och diskussioner mellan partierna, till exempel att offentliggöra donationer på mer än vissa bestämda summor från privatpersoner. Lite kuriosa är att valåret 2006, för 18 år sedan, samlade Moderaterna in cirka 30 miljoner kronor från enskilda, Socialdemokraterna drygt 3 miljoner kronor, Miljöpartiet 160 000 kronor, och, om jag minns rätt, Folkpartiet och Centerpartiet inte någonting alls. Men det var då det, och det var enligt vad man sa.

År 2023 års insynskommitté, som tillsattes i juni 2023 och ska redovisa sitt arbete i februari 2025, har förvisso i kommittédirektiven fått flera av de frågor vi i olika sammanhang diskuterat. Dit hör till exempel om det finns behov av förtydligande vad gäller förbudet mot anonyma bidrag och om utländska bidrag ska vara otillåtna eller regleras på annat sätt.

Från Miljöpartiets sida har vi i en partimotion 2023 föreslagit skärpningar både i förhållande till tidigare praxis och i förhållande till de utredningsdirektiv jag nyss nämnde. Vi tycker att det är rimligt att väljarna vet, eller åtminstone enkelt kan ta reda på, vem eller vilka som finansierar partierna, om inte annat för att förhindra onödig ryktesspridning eller ren desinformation. Vi tycker också att det är angeläget att begränsa möjligheterna för utländsk finansiering för att därigenom minska riskerna för otillbörlig påverkan från främmande makt.

Båda dessa krav finns som alternativ till mildare skrivningar i insynskommitténs direktiv, men jag vill genom reservation 6 till punkt 3 om partifinansiering markera att de skarpare reglerna enligt vår mening är nödvändiga.

Fru talman! Möjligheten att åstadkomma förändringar i politik och samhälle genom dialog är en viktig del av demokratin. Det leder till värdefulla diskussioner, kontaktytor och utbyte av kunskap och bidrar därigenom till en levande demokrati.

När jag var liten betydde lobbning att sparka bollen i en snygg båge över och utom räckhåll för motståndarlagets målvakt. I dag betyder det något helt annat, men viljan att åstadkomma resultat tycks vara gemensam. Lobbning har blivit ett mycket viktigt verktyg som används av intresseorganisationer för att åstadkomma förändring eller för att försvara positioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

På senare år har marknaden för public affairs-företag vuxit kraftigt. Både i Europaparlamentet och bland riksdagspartier har på senare tid gjorts avslöjanden om korruption och otillåten påverkan mot beslutsfattare. Sådana avslöjanden riskerar att undergräva tilltron till de politiska partierna och till demokratin.

Med den stora betydelse lobbningen kan ha är det förstås viktigt att den kontakt som sker är transparent. Det är viktigt att verksamheten blir mer öppen så att medborgare har insyn i vilka intressen som är med och påverkar de politiska besluten.

Som ett steg i den riktningen vill Miljöpartiet införa ett transparensregister där möten och aktörer redovisas öppet. Registret ska omfatta riksdagen, regeringen och myndigheter. Även regioner och kommuner kan komma i fråga. Transparensregistret bör vara obligatoriskt. Ansvaret för registret bör ligga på det offentliga så att exempelvis dataskyddsförordningens regler kan säkerställas.

Jag välkomnar att dessa frågor ska behandlas i 2023 års insynskommitté men vill ändå genom reservation 9 till punkt 4 markera vår ståndpunkt att ett register måste komma till stånd.

Fru talman! För en tid sedan lyssnade jag på en inspelning av en amerikansk utfrågning av en tilltänkt ledamot till högsta domstolen. En högt utbildad jurist - senator eller kongressledamot - frågar en annan högt utbildad jurist om hennes bevekelsegrunder för att agera i vissa specifika ärenden, för att därmed antyda att hon nog ändå hade sin egen agenda. Det är med svenska mått ett ganska duktigt övertramp; svenska domares och advokaters oberoende har hittills varit något som man bara har förutsatt.

Men även en rättsstat som vår kan behöva stärka försvaret mot en framtida politisering. I en rättsstat är alla människor lika inför lagen, och det krävs insatser på flera nivåer för att trygga rättssäkerheten. Det handlar dels om att säkerställa att nya lagar som inskränker individens rättigheter genomgår en omfattande granskning, dels om att säkerställa domstolars och myndigheters oberoende. Den personliga integriteten och rätten att inte bli diskriminerad måste respekteras både i lagstiftningen och i brottsbekämpningen. Vi vill grundlagsskydda advokaters oberoende för att säkerställa deras ställning över tid och för att därigenom markera det självklara värde som i en rättsstat måste höra ihop med ett glasklart oberoende.

Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, inklusive den senaste, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 9.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! Det jag kommer att säga under de närmaste minuterna har ni till stora delar hört förut. Det är väl något slags bevis på konstitutionsutskottets ofta eniga uttalanden om saker och ting. Det kan tänkas att saker kommer i en något annan ordning eller med en något annan betoning, men det tar vi efter hand.

Som vi redan har hört tillsattes under 2023 en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda "några frågor om grundläggande fri- och rättigheter". Dessa blygsamma ord handlar alltså om förändringar i vår grundlag, närmare bestämt regeringsformens andra kapitel. Kommitténs direktiv diskuterades bland annat med konstitutionsutskottets ledamöter innan de levererades.

Det handlar bland annat om rätten till abort, rätten till domstolsprövning och ett generellt skydd mot diskriminering. Dessutom ska kommittén undersöka om det finns tillfällen där det är befogat att återkalla ett medborgarskap. Den ska också behandla andra frågor om äganderätt och möjligheter att i vissa fall göra inskränkningar i föreningsfriheten. Kommittén ska lämna sina förslag senast den 1 december i år, alltså 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter

Flera av frågorna som kommittén ska arbeta med förekommer även i årets motioner. Jag tänkte fokusera på två frågor, en som är parallell med utredningen och en som vi har tagit upp i våra motioner.

Fru talman! Låt mig börja med rätten till abort. Från Miljöpartiets sida har vi i vår kommittémotion om jämställdhet redovisat vår oro för att kvinnors rättigheter i fråga om aborter ser ut att minska i många länder runt om i världen. Kvinnors rätt att göra abort måste försvaras och säkras. Det hänger ihop med kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar och sina liv. Det är en självklar del av en feministisk politik, och vi vill att aborträtten ska grundlagsskyddas.

Vi menar också att Sverige ska fortsätta att i internationella sammanhang tydligt stå upp för kvinnors rätt till abort och försöka påverka de länder som har en abortlagstiftning som inte utgår från den gravidas rätt att bestämma över sin kropp. Det är också viktigt att biståndsmedel går till arbete för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt civilsamhällesorganisationer som försöker påverka situationen i sina egna länder.

Vi i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet välkomnar att frågan om grundlagsskydd av rätten till abort för närvarande utreds, som tidigare påpekats. Vi ska inte gå händelserna i förväg. Vi har ingen reservation i ärendet men hänvisar till vårt gemensamma särskilda yttrande, där vi bland annat pekar på att aborträtten aldrig kan tas för given med de inskränkningar vi ser på olika håll i världen. Det finns också förslag eller tankar som bygger på att någon annan än kvinnorna själva skulle kunna fatta beslut om kvinnornas kroppar, vilket vi naturligtvis helt tar avstånd från.

Vi deltar i och följer givetvis utvecklingen av arbetet inom kommittén för fri- och rättigheter. För tydlighets skull ska också sägas att ett grundlagsskydd för aborträtten handlar om rätten att avsluta en graviditet; övriga frågor om exempelvis tidpunkt för abort återfinns liksom nu i särskild lagstiftning.

Fru talman! Vi talar i dag om fri- och rättigheter. I det sammanhanget har rätten att känna sig trygg i utövandet av sin tro och verksamheter i trossamfund en självklar plats.

För några veckor sedan besökte jag den judiska församlingen i Göteborg. Det är landets näst största - den största finns här i Stockholm. Den otrygghet och oro många där känner handlar delvis om värderingar och en antisemitism som skrämmer. Den oron har funnits i många år men har naturligtvis förvärrats avsevärt efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023, och behovet av stöd är därmed än tydligare. Till en del kan säkerhetshöjande åtgärder bidra till att minska oron. Det ska såklart vara möjligt att besöka sin församling utan att känna sig otrygg.

I regering tog Miljöpartiet initiativ till att en strategi för judiskt liv i Sverige skulle tas fram. En samlad beskrivning av förutsättningarna för den judiska minoriteten och en kartläggning av judars hinder och möjligheter är viktiga för att säkra fortlevnaden och utvecklingen av judiskt liv i Sverige.

Miljöpartiet välkomnade regeringens beslut att ge en särskild utredning i uppdrag att lämna förslag till en nationell strategi för stärkande av judiskt liv i Sverige. Den utredningens betänkande har nu överlämnats till kulturministern, och det är viktigt att utredningens slutsatser beaktas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter

Det har också gjorts en översyn av bidraget för säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund, föreningar och stiftelser. Statskontoret, som gjorde översynen, kom bland annat fram till att bidragen inte i tillräcklig grad gynnar de grupper som behöver dem mest. Det behöver ändras så att medlen kan fördelas på ett mer ändamålsenligt och långsiktigt sätt.

Det största hindret för judiskt liv är den utbredda antisemitismen i samhället och den bristande tryggheten och säkerheten kring judiska institutioner. Den bristande tryggheten och säkerheten begränsar många judars möjligheter att leva ett judiskt vardagsliv och att leva öppet med sin identitet. Det medför svårigheter för judiska organisationer att verka och utvecklas i Sverige och gör det svårare för judisk kultur att utövas.

Hat och hot mot individer och organisationer gör att många judar upplever otrygghet, oro och rädsla. De säkerhetsarrangemang som de judiska institutionerna själva behöver ombesörja är kostsamma och tar resurser från annan verksamhet. Att den judiska minoriteten ska kunna känna sig trygg och säker utgör därför en nödvändighet för judiskt liv i Sverige. Det gäller inte minst för barn och unga.

Ett annat hinder för judiskt liv berör tillgången till och kapaciteten hos judiska organisationer. Församlingar, föreningar och skolor spelar en central roll i det judiska vardagslivet genom att erbjuda religiösa tjänster, kultur- och fritidsaktiviteter, utbildningar, barn- och ungdomsverksamhet samt sociala tillställningar.

Vi välkomnar de förstärkningar av stödet till trossamfundens säkerhet som redan beslutats och ser fram emot att ta del av beredningen av utredningen om stärkande av judiskt liv i Sverige. Jag vill också nämna den motion om politik för de svenska minoriteterna som vi väckte under fjolårets allmänna motionstid. I den konstaterar vi att en översyn av bidraget för säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund, föreningar och stiftelser gjorts av Statskontoret, som bland annat kom fram till att bidragen inte i tillräcklig grad gynnar de grupper som behöver dem mest. Det behöver ändras så att medlen fördelas på ett mer ändamålsenligt och långsiktigt sätt.

Med det yrkar jag bifall till reservation 3.

Herr talman! Till kammarens ledamöter vill jag säga att detta är en kortversion av det som Janine Alm Ericson skulle ha sagt om hon hade varit här.

Herr talman! Jämställdhet är i grunden en fråga om frihet. Alla ska ha frihet att vara den man är utan att hindras av stereotypa normer och attityder. Sverige har tagit många steg mot jämställdhet och ligger i dag före många andra länder i världen. Men fortfarande finns det mycket att göra för att Sverige ska bli ett fullt ut jämställt land.

Mäns våld mot kvinnor är ett av Sveriges största samhällsproblem och måste motverkas med samma kraft som i kampen mot gängkriminaliteten. Vi måste kraftsamla och motverka alla former av våld. Våld i nära relationer kan komma i många olika skepnader. Det fysiska och psykiska är välkänt för många medan det ekonomiska våldet länge har skett i skymundan. Nu behöver också det komma fram i ljuset.

Under Miljöpartiets tid i regering initierades en lång rad insatser för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, men mycket arbete återstår. Till skillnad från utskottet anser jag att regeringen kan arbeta ännu mer aktivt på området.

För det första bör man satsa mer på det våldsförebyggande arbetet, dels på lång sikt genom att verka för förändrande normer och attityder, dels på kortare sikt genom arbete riktat direkt mot våldsutövare.

För det andra bör man kategorisera ekonomiskt våld som en egen form av mäns våld mot kvinnor för att bättre kunna förebygga och bekämpa denna form av våld.

För det tredje bör man tillsätta utredningar om det ekonomiska våldet och även det så kallade eftervåldet med uppdrag att kartlägga hur detta tar sig uttryck och lämna konkreta förslag på åtgärder för att stoppa dessa former av våld.

Herr talman! Vid sidan av arbetet mot mäns våld mot kvinnor måste samhället göra mycket mer för att få stopp på det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Många och viktiga steg har tagits för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtyck, men jag kan samtidigt konstatera att det finns mycket kvar att göra.

Det behövs bland annat ytterligare åtgärder för att se till att samhället har förmåga att agera så tidigt som möjligt. Jag anser därmed att regeringen skyndsamt bör vidta åtgärder för att se till att alla samhällsinstanser har kompetens att identifiera hedersförtryck och kan agera så tidigt som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Herr talman! Diskriminering är en del av alltför många människors vardag och gör Sverige till ett sämre land. Det är angeläget att fortsätta förstärka arbetet mot diskriminering, rasism och segregation, och en viktig del i detta är att diskriminering måste kosta för dem som diskriminerar.

För att vi ska få ett samhälle fritt från diskriminering behöver lagstiftningen utvecklas där det finns brister. En bred utredning med uppdrag att se över hur skyddet mot diskriminering ytterligare kan stärkas bör genomföras. Lagstiftningen behöver anpassas för att i större utsträckning kunna tillämpas vid diskriminering på grund av hudfärg, språk eller religion. En del i utredningens uppdrag bör också vara att överväga att införa språk som explicit diskrimineringsgrund.

Miljöpartiet har också lyft fram behovet av aktiva insatser mot åldersdiskriminering.

Herr talman! Sverige präglas i dag av växande klyftor. Segregationen och ojämlikheten är som mest tydliga i relation till diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg och religion eller annan trosuppfattning. Om vi ska kunna motverka diskriminering och ojämlikhet i samhället krävs kunskap om olika gruppers utsatthet. Jämlikhetsdata kan ge oss mer av sådan kunskap. Insamlingen av data bör bygga på samtycke, frivillighet och anonymitet och kan förslagsvis hanteras av Statistiska centralbyrån.

Herr talman! Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men feminismen har definitivt inte gått för långt. Det är mycket kvar att göra, och tiden rinner ut.

Jag står självklart bakom alla våra reservationer men väljer att yrka bifall endast till reservation nummer 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 21 mars.)

Herr talman! Förhållandet mellan Europeiska unionen och de 27 medlemsstaterna är en fråga där man ofta får svaret "it's complicated". Att överlämna beslutsmakt över ärenden som tidigare lösts på nationell nivå till Bryssel har helt säkert vållat huvudbry och frustration på minst 27 olika sätt i lika många medlemsländer med olika förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rapport om subsidiari-tet och proportionalitet och om förbindelserna med de nationella parlamenten

Denna diskussion handlar om subsidiaritetsprincipen, det vill säga den princip som säger att beslut ska fattas så nära invånarna som möjligt eller att EU bara ska ägna sig åt beslut som antingen är beslut där EU har exklusivitet, till exempel när det gäller den gemensamma fiskepolitiken, eller beslut som det förefaller vettigt att fatta tillsammans snarare än var för sig.

Medlemsstaternas skilda sätt att hantera detta avspeglas i statistiken över inkomna skrivelser till kommissionen från medlemsländernas parlament. Några länder kommunicerar relativt frekvent med kommissionen medan andra inte kommunicerar alls eller gör det mycket sällan. Alla vet vid det här laget att Sverige, enligt den senaste rapporten, hade i särklass flest så kallade motiverade yttranden: Av totalt 32 kom 14 från Sveriges riksdag.

Detta kan förstås tolkas som att de olika parlamenten i Europa ser att möjligheterna att åstadkomma något med hjälp av sådana yttranden skiljer sig åt eller att kommissionen inte har varit helt tydlig med hur sådana yttranden hanteras, vad de egentligen spelar för roll och hur de är avsedda att förstås bland medlemsländerna.

I grunden har medlemsländerna skyldighet att granska att subsidiaritetsprincipen följs. Man kan förstås också se det som en möjlighet att delta i arbetet i EU och därigenom påverka utvecklingen helt legitimt.

Herr talman! Konstitutionsutskottet besökte Bryssel och de olika institutionerna i EU för bara ett par veckor sedan. Vid något tillfälle beskrevs kommissionens hantering av inkomna skrivelser, alltså inte bara de motiverade yttrandena, som en sorts maskin som matas med åsikter och invändningar i form av dokument, inte bara från medlemsstaternas parlament utan också från andra former av konsultationer, exempelvis med invånare i EU.

Ur ett grönt perspektiv är naturligtvis subsidiaritetsprincipen särskilt viktig. Vår politik står för ett samhälle där beslutsfattandet är decentraliserat och där de som är närmast i första hand bör bestämma. Det finns förstås många undantag. Frågor om forskning, specialistvård eller kulturarv kanske hanteras bättre på regional eller nationell nivå, medan frågor om klimat och gränsöverskridande transporter i många fall hanteras bättre på till exempel nordisk eller europeisk nivå. Det är ingenting dramatiskt i detta, utan det är närmast att betrakta som en självklarhet.

Lite till min förvåning verkar det dock som om möjligheterna till delaktighet för de europeiska parlamenten faktiskt är mindre utvecklade än vad man skulle kunna tro, eller i varje fall mindre använda. Detta kan möjligen förklara eller vara en utgångspunkt för en diskussion om de stora skillnaderna mellan de olika parlamentens engagemang i EU-samarbetet.

I och med Lissabonfördraget, som nu har 15 år på nacken, förstärktes möjligheterna för EU:s medlemsstater att anmäla avvikande åsikter om subsidiaritet i form av ett motiverat yttrande som ska tillställas kommissionen inom åtta veckor efter mottagandet av lagförslag. Det är detta vi är så flitiga med i Sveriges riksdag, åtminstone relativt alla andra medlemsstater. Det utgör en del av ett sorts early warning system. Om en tredjedel av parlamenten lämnar ett motiverat yttrande ska lagförslaget skickas tillbaka för omarbetning, men detta har alltså inte hänt ännu i någon större omfattning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rapport om subsidiari-tet och proportionalitet och om förbindelserna med de nationella parlamenten

Herr talman! Vi i Miljöpartiet är varma anhängare av internationellt samarbete. Vi vill se Europa som en del av en värld av demokratier där människor rör sig fritt över gränserna och där folk och länder handlar och samarbetar med varandra.

Vi är positiva till mellanstatliga samarbeten där länder deltar frivilligt i besluten. I frågor av global karaktär finns också starka skäl som talar för beslut som tas tillsammans med andra stater. Det gäller bland annat gränsöverskridande miljöfrågor och skydd av grundläggande mänskliga rättigheter. I dag är EU ett viktigt forum för detta i vår del av världen.

Vi tycker som bekant bland annat att EU måste föra en mer aktiv miljöpolitik och att EU måste ta sitt ansvar för utvecklingen i världen genom att gå i spetsen för internationella klimatöverenskommelser. EU:s budget måste utformas så att den inte går till åtgärder som skadar klimatet. Utifrån vår decentralistiska grundsyn är vi alltså ett EU-kritiskt parti, och vi arbetar för att förändra unionen.

Herr talman! I utlåtandet skriver vi i utskottet att vi välkomnar kommissionens arbete med bättre lagstiftning och de åtgärder som kommissionen vidtar för att stärka subsidiaritetsprincipens tillämpning. En del har redan gjorts, som jag har nämnt, men mer finns att göra. Frågan måste också ställas om de nationella parlamenten har tagit vara på denna möjlighet och därmed fått det inflytande som är önskvärt.

Som kommissionen konstaterar i sin rapport stod Sveriges riksdag, som ni redan hört, ensam för 40 procent av de motiverade yttrandena. Den obalans och de skillnader som tycks finnas mellan de nationella parlamenten när det gäller i vilken utsträckning de använder sig av subsidiaritetsmekanismen väcker enligt utskottet en rad frågor. En sådan fråga är om de nationella parlament som inte framställer några invändningar inom ramen för mekanismen inte gör detta därför att de inte har några invändningar eller därför att den inte upplevs som effektiv eller ändamålsenlig.

Slutligen, herr talman, tänker jag liksom utskottet att det utifrån ett demokratiskt perspektiv är bekymmersamt om endast ett begränsat antal nationella parlament tar till vara möjligheten att kontrollera tillämpligheten av subsidiaritetsprincipen. Vi vill gärna se ett utökat samarbete mellan de nationella parlamenten i dessa frågor.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Fru talman! Jag fann till min förvåning att jag stod som nummer tre på talarlistan. Det har aldrig hänt förut för min del. Efter lite diskreta efterforskningar förstår jag att det beror på att jag för en gångs skull håller med utskottet och yrkar bifall till utskottets förslag. Någon gång är den första för allting.

Miljöpartiet har alltså inga egna reservationer eller särskilda yttranden i detta betänkande. Men icke desto mindre finns det naturligtvis gråzoner här och där, där det finns goda skäl att fortsätta diskussionerna.

Miljöpartiet vill bland annat ställa större krav på internetplattformarna, eller techjättarna om man så vill, och därmed intensifiera arbetet med att bekämpa hatbrott på nätet. De stora plattformsföretagen har utvecklats till dominerande forum för såväl monologer som dialoger och diskussioner i allehanda frågor. Inte sällan sker en hel del anonymt, vilket också har medfört att det är möjligt att utan risk för sanktioner ösa ut allehanda okvädingsord eller genomföra andra verbala angrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Miljöpartiet vill liksom alla andra partier, hoppas jag, generellt motverka diskriminering, hot och hat mot förtroendevalda. Det är helt enkelt viktigt att undanröja problem som har med diskriminering och hot att göra, eftersom det utöver allt annat i form av obehag, rädsla och därmed sämre livskvalitet också påverkar människors möjligheter till politiskt engagemang.

Inom politiken hämmas särskilt kvinnors möjligheter att delta på lika villkor av risken att utsättas för kränkande behandling, hat och hot. Enligt Jämställdhetsmyndigheten riskerar alla politiker högt upp i hierarkin att utsättas för våld, men kvinnor på höga positioner är mer utsatta än män. Unga kvinnor och kvinnor som driver frågor om jämställdhet och om mäns våld mot kvinnor är särskilt utsatta för härskartekniker, nedsättande behandling och trakasserier. Samhället måste kraftsamla för att motverka detta uttryck för våld mot kvinnor, och för att knyta ihop den säcken vill jag säga att de stora plattformsföretagen förstås är centrala aktörer i detta arbete.

Fru talman! Låt mig också säga någonting om databaser med känsliga personuppgifter. Det har debatterats i flera år, och det pågår en utredning i ämnet som ska lämna förslag i november i år, vilket tidigare talare också har tagit upp.

De databaser som det handlar om är alltså enkelt tillgängliga på nätet med omfattande och känsliga personuppgifter. Det kan vara uppgifter om förekomst i brottsregister eller om psykisk tvångsvård. Men det kan också vara mer vardagliga saker som adresser, telefonnummer, bilinnehav och andra uppgifter som många kan uppfatta som intrång i den personliga integriteten.

Den utredning som jag nyss nämnde ska alltså se över om det finns skäl att inskränka grundlagsskyddet för att publicera sådana integritetskänsliga uppgifter på internet.

Den tidigare regeringen agerade för att begränsa möjligheterna för de mest integritetskänsliga söktjänsterna. Men initiativ och förslag stoppades i riksdagen, bland annat efter uttalanden från konstitutionsutskottet. Enigheten bland riksdagens partier var helt enkelt inte tillräckligt stor.

När mediebolags hemsidor svarar på en förfrågan från mig eller någon annan, till exempel om namnet Riise förekommer på sajten, är de svar som jag får hämtade från en databas. Och det är väl egentligen ingen som ifrågasätter om det är klokt eller angeläget. Om jag eller någon fotbollsspelare med samma efternamn förekommit i tidningen är det förstås en bra service att jag kan få läsa det.

Men när andra organisationer, med så kallade utgivningsbevis för sina sajter, i princip bara tillhandahåller uppgifter som i och för sig är offentliga men som uppfattas som väldigt personliga blir det ett integritetsintrång som är både onödigt och kanske också kränkande. Dessa sajter utgör därmed allvarliga ingrepp i enskildas personliga integritet. Innehållet skyddas alltså av grundlag, oftast genom att dessa sajter har ett så kallat utgivningsbevis för verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Det är förstås rätt betänkligt, för att inte säga bisarrt eller befängt, att det ska vara möjligt att enkelt och billigt att söka efter någons eventuella lagöverträdelser eller domar, eller ännu värre att som brottsoffer veta att uppgifterna om det övergrepp som det kan ha handlat om är lätta att få fram på nätet för vem som helst.

Sverige har fått kritik av EU-kommissionen på grund av dessa webbplatser, och det handlar om ett grundlagsundantag för GDPR.

Det är min förhoppning att den pågående utredningen kommer fram till förslag till relevanta och adekvata begränsningar i fråga om att tillhandahålla känsliga uppgifter online och att vi är tillräckligt många som kan enas om dem.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Miljöpartiet har en decentralistisk grundsyn. Det tar sig bland annat uttryck i att vi vill att regioner och kommuner ges ökat ansvar för och inflytande över politiska beslut som berör regionen och kommunen. Beslut bör helt enkelt tas så nära medborgarna som möjligt.

Samhällsfunktioner som polis, arbetsförmedling och försäkringskassa ska vara till för Sveriges alla invånare och finnas tillgängliga över hela landet. Statliga regelverk ska fungera lika bra för små kommuner som för stora tillväxtkommuner. Ett väl fungerande skattesystem ska ge likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva kommunal service i hela landet.

Miljöpartiets medlemmar är engagerade i frågor om kommuner och regioner, och vår inställning till försöksverksamhet är allmänt positiv. Sådana verksamheter kan ge viktiga möjligheter till medborgarinflytande och kreativitet. Vi skulle gärna se större uppmärksamhet för dessa områden.

För ett par månader sedan presenterades utredningsbetänkandet Förändring genom försök, som bland annat bjuder på en välkommen och informativ översikt över en rad olika exempel på samarbetsprojekt mellan kommuner och regioner. Kommunerna står inför utmaningar av många skäl: demografiska förändringar med allt fler äldre, klimatutmaningar med allt fler nödvändiga anpassningsåtgärder och problem med välfärdsbrottslighet i ökande grad.

Utredningen konstaterar att försöksverksamhet kräver politisk vilja och samarbete men att det samtidigt kan fungera som en hävstång för förändring. Att man ska vara noggrann med utformningen av utvärdering av försök slås fast av utredningen, som också påpekar att utvärdering bör ske tidsmässigt i anslutning till försök.

Detta stämmer väl med mina egna erfarenheter från universitetsvärlden; jag hade under några år möjlighet att delta i ett Mistrafinansierat projekt för hållbar stadsutveckling. Där var så kallad följeforskning ett vanligt och värdefullt verktyg.

Fru talman! Sveriges kommuner är intresserade av samarbete men inte lika intresserade av sammanslagningar. Det innebär att förutsättningarna för en gynnsam utveckling stärks av att vi hittar former för att samverka över gränser utan att nödvändigtvis slå ihop två eller fler kommuner på olika platser.

Utskottet föreslår att en motion om så kallad asymmetrisk ansvarsfördelning avslås med hänvisning till pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet. Asymmetrisk ansvarsfördelning innebär för en kommuns del att ansvarsområden som är tydligt statligt reglerade under vissa förutsättningar skulle kunna flyttas till en annan kommun. I perspektivet att det ska vara möjligt att bo och verka i hela landet är självfallet en sådan utveckling angelägen att både följa och diskutera - lokalt, regionalt och nationellt - som alternativ till sammanslagningar eller som något som kan underlätta diskussionerna om framtida sådana.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Det är ett sammanhang som alltså till en del handlar om tillgång till offentlig verksamhet och service var man än bor och till en annan del om tillgänglig kompetens. I båda fallen underlättas utvecklingen av en syn på arbetsregioner som kan göras större genom goda och snabba tågförbindelser i kombination med lokal- och regiontrafik som inte nödvändigtvis slutar vid närmaste administrativa gräns. Möjligheter att resa till arbete eller för offentliga tjänster behöver utvecklas parallellt med en eventuell fördelning och förflyttning av verksamhet till andra kommuner och/eller regioner.

Fru talman! Utskottet avstyrker också en motion om utförsäljning av kommunala bolag i den mån det är möjligt - inte så mycket av ideologiska skäl som för att det för närvarande bereds frågor av den arten inom Regeringskansliet.

I mitt parti värnar vi inte minst om möjligheterna till utveckling på landsbygden. Det omfattar förstås förutsättningar för att starta företag kring affärsidéer av alla möjliga slag, inte minst sådana som har en koppling till det lokala. Det kan vara turism eller lokala produkter eller tjänster. Det vore naturligtvis olyckligt om konkurrensen blev omöjlig för att det finns en kommunal verksamhet av samma sort.

Samtidigt är det förstås lika olyckligt om kommuninvånare inte får tillgång till den offentliga service de har rätt till för att verksamhet av policyskäl har lagts ut på privata aktörer. I min hemkommun har detta skett vid upprepade tillfällen, och avtal om exempelvis omsorg har fått avslutas i förtid. Det är alltså oerhört angeläget att en sådan genomgång görs med en grundläggande diskussion om vad som är genuin och grundläggande kommunal service och vad som kan eller bör konkurrensutsättas.

Allra sist, fru talman, vill jag slå ett slag för de statliga servicekontor som etablerats i ett stort antal kommuner och som på ett utmärkt sätt skapar förutsättningar och tillgänglighet för invånare, entreprenörer, pensionärer och alla andra, även på orter och i kommuner som ligger något längre bort.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 mars.)

Herr talman! Inledningsvis vill jag nämna att jag bara avser att göra ett par nedslag i det storslagna landskap som ryms inom begreppet offentlig förvaltning. Jag sällar mig naturligtvis till kören av olika former av hyllningar till vår förvaltning och till alla fantastiska tjänstepersoner som finns där. Det jag tänkte säga något om handlar dels om tillgänglighet i allmänhet och Statens servicecenter i synnerhet, dels om korruption.

I förvaltningslagen anges att myndigheter ska vara tillgängliga för kontakter med enskilda och att myndigheter också ska säkerställa att sådana kontakter kan ske på ett enkelt och smidigt sätt. Det kan se ut som att jag försöker - om uttrycket tillåts - slå in öppna dörrar, men jag tänker att det ändå finns skäl att uppmärksamma några aspekter av de i grunden självklara kraven på tillgänglighet alldeles oavsett var man bor.

För den invånare som inte är trygg med eller har möjlighet att nyttja digitala tjänster är samhällsservicen inte likvärdig utan beror i hög grad på var i landet man bor. I glesbygden kan man behöva färdas flera timmar i bil för ett enkelt ärende. Här fyller de statliga servicecentren en viktig roll och behöver etableras på fler platser i landet.

En möjlighet är förstås att underlätta samarbetet mellan olika statliga aktörer för att på så vis kunna ha en närvaro på fler, eller till och med många fler, platser än tidigare. Detta arbete för att stärka samverkan lokalt mellan myndigheter intensifierades under den tidigare regeringen med Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Fler så kallade servicekontor inrättades och samordnades under Statens servicecenter.

Även under 2023 inrättades nya servicekontor både på landsbygd, på mindre orter och i utsatta områden. Och för knappt två veckor sedan öppnades servicekontor nummer 142, denna gång i Askersund. Det finns alltså bortåt 150 sådana kontor runt om i landet, där man kan få service av enklare karaktär från myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Detta arbete bör fortsätta, och regeringen bör ta initiativ för att så ska ske.

Riksrevisionen har granskat de statliga servicekontoren i Statens servicecenters regi och lämnade en rapport för snart ett år sedan, i april 2023, med rekommendationer för det fortsatta arbetet med att utveckla verksamheten.

Herr talman! Likvärdighet och rättvisa måste säkras. Vid behandlingen av regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens granskning av de statliga servicekontoren uttalade KU i enighet att det är viktigt att inte bara titta på kostnad och effektivitet vid dessa beslut; utskottet menade att det även handlar om andra avvägningar som glesbygdsperspektiv, tillgänglighet och rättvisa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning

Likaså behöver de statliga servicecenter som inrättats fungera väl och motsvara de förväntningar som medborgarna har på den service som erbjuds. Tillgängligheten måste öka, och den personliga integriteten i de lokala kontoren måste kunna garanteras.

Herr talman! Ett av den gröna rörelsens viktigaste uppdrag är att försvara demokrati och mänskliga rättigheter. Miljöpartiet de gröna värnar om rättsstatens principer, vilka som bekant bland annat innefattar allas likhet inför lagen, ett oberoende rättsväsen, frihet från korruption och otillbörlig påverkan liksom individuella och grundlagsskyddade fri- och rättigheter som yttrande- och tryckfrihet, föreningsfrihet och skydd mot diskriminering.

En av den förra regeringen tillsatt utredning om otillbörlig påverkan lades ned av den nuvarande regeringen med hänvisning dels till pågående arbete med ett direktiv inom EU, dels till önskemål om att inkludera frågorna rörande tjänstemannaansvar och en eventuell skärpning av möjligheterna till ansvarsutkrävande.

EU-kommissionen lade våren 2023 fram ett förslag för att stärka arbetet mot korruption inom unionen. Bland annat är strängare regler som kriminaliserar korruption, en bredare syn på vad som är korruptionsbrott och en harmonisering av påföljderna inom unionen föreslagna.

Kommissionen ska också aktivt hjälpa medlemsländerna att införa kraftfulla strategier och lagstiftning mot korruption. I ett meddelande från kommissionen framgår att ett EU-nätverk mot korruption ska föra samman brottsbekämpande myndigheter och andra myndigheter med aktörer inom korruptionsbekämpning, såsom företrädare för civilsamhället.

I början av februari i år publicerades direktiv för regeringens nya utredning om korruption och - som annonserats och diskuterats här - det utökade tjänstemannaansvaret, helt enligt intentionerna i Tidöavtalet.

Även om vi välkomnar utredningsdirektiven i den del de avser korruptionsbrott vill jag markera en oro för att fokus kommer att hamna mer på anställda tjänstepersoner än på förtroendevalda. Detta är förvisso helt säkert en värld med betydande gråzoner, men att korruption eller otillbörlig påverkan också riktas mot förtroendevalda tycks det inte råda några tvivel om liksom att den organiserade brottsligheten därmed försöker skaffa sig inflytande över vår välfärdssektor.

Det är min förhoppning att det breda grepp som kännetecknade 2022 års direktiv, det vill säga till den nedlagda utredningen, också kommer att bidra till att forma 2024 års utredning.

Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation 2.

Offentlig förvaltning

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Fru talman! Jag har gjort ungefär samma axplock som många av mina kollegor. Det blir därför lite upprepning, kanske med något nytt perspektiv någonstans.

Först vill jag understryka att konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning görs på eget initiativ av utskottet och alltså inte bygger på anmälningar från våra kollegor i riksdagen, som den mer spektakulära och intressanta vårgranskningen.

I år omfattar det betänkande som granskningen har lett till ett dokument med nio avsnitt. Jag har liksom andra valt tre av dem. Det ska understrykas att vi är eniga om betänkandet, men det hindrar inte att vi som enskilda individer, partiföreträdare och ledamöter kan ha lite olika perspektiv som i den bästa av världar kompletterar varandra på ett konstruktivt sätt.

Jag lämnar en del av granskningen, till exempel om regeringens sammansättning, arbetets organisation och regeringsprotokollen, utan närmare kommentarer men fastnar vid svarstiderna på interpellationer och skriftliga frågor. Någon nämnde även muntliga frågor. Dem har vi inte tagit ställning till, men även det tillhör vår arsenal av möjligheter. Vi får helt enkelt anta att de besvaras direkt.

När det gäller de skriftliga frågorna och interpellationerna har utskottskansliet gjort en förtjänstfull och noggrann genomgång av hur det ser ut - stort tack för det! En skriftlig fråga, för att ta dem först, ska som bekant besvaras inom en vecka. Detta sker i nio fall av tio, under det senaste året till och med i nitton av tjugo fall.

Möjligen kan man fundera över att antalet skriftliga frågor varierar ganska mycket, från cirka 1 000 senaste riksmötet till mer än tre gånger fler två år tidigare. En iakttagelse är att första riksmötet i denna och de två föregående mandatperioderna har haft ett betydligt lägre antal skriftliga frågor än senare år. Det kan ju vara att nybörjare som jag inte har varit riktigt vaksamma på den här möjligheten första året, och så kommer det igång lite mer senare. Det må vara hänt, men det är ändå en iakttagelse som man kan fundera över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Interpellationerna är däremot kanske mer av sorgebarn där periodvis uppemot hälften av svaren försenats.

Fru talman! De skriftliga frågorna och interpellationerna är viktiga som en del av den demokratiska strukturen, det demokratiska samtalet och, icke att förglömma, som en del av kontrollmakten. Självklart är det därför angeläget att svarstider respekteras så långt det över huvud taget är möjligt. I fallet med interpellationer handlar det också om respekt för frågeställarens tid. Alla ledamöter är som bekant inte bosatta i Stockholm och har kanske inte samma möjligheter att planera om på kort varsel när man får ett besked om att det inte gick den dagen som var tänkt utan till exempel fredagen efter.

De skriftliga frågorna är av en helt annan sort. De når över hela landet med ljusets hastighet när de väl skickas.

Fru talman! Mitt andra ärende handlar om EU-nämnden, något som även andra varit inne på.

EU-nämnden är som bekant en nämnd med speciella förutsättningar där regeringen enligt regeringsformen ska informera och samråda med riksdagen om vad som sker inom EU-samarbetet.

I begreppet "samråd" innefattas att diskutera och ge EU-nämnden en möjlighet att stödja eller argumentera för förändringar i svenska ståndpunkter inför beslut i Europeiska unionens råd. Det är förvisso inte bindande för regeringen, men KU har tidigare pekat på att det ska handla om att riksdagen ska kunna ha ett rejält inflytande. Av detta följer med viss logik att det är angeläget att nämndens ledamöter har ett fullgott underlag för att kunna ta ställning, diskutera och förankra det i sina partigrupper. Det var något som Riksdagskommittén pekade på för mer än 20 år sedan.

Jag vill ändå ägna några meningar åt regeringens informationsövertag, som vi bland annat diskuterade i fjolårets vårgranskning i två fall. I de fallen handlade det om vilken information regeringen ansåg vara lämplig och/eller möjlig att delge nämndens ledamöter i förväg. Det är min förhoppning att dessa ärenden bidrar till en extra genomgång när liknande fall kommer upp i framtiden. Informationen från Bryssel är ju inte något som regeringen styr över utan snarare något att hantera, vilket ibland kan innebära förseningar.

En annan sak som jag har fått höra är att förhållandet att ett parti ingår i regeringsunderlaget utan att sitta i regeringen vid flera tillfällen har skapat situationer där regeringens ståndpunkt eller ställningstagande har kommit att ändras efter att underlaget har skickats till nämndens ledamöter men före nämndens möte. Detta är olyckligt och ökar det informationsövertag som regeringen har i förhållande till nämnden.

Fru talman! Min sista reflektion handlar om det som i betänkandet kallas planering av lagstiftningsprocessen. Det är ju förvisso så att bestämmelserna i regeringsformen är ganska kortfattade. Avsikten är att inte göra regeringsarbetet till något som är helt bundet av regler bestämda i förväg. Det gynnar inte någon men ger samtidigt regeringen en frihet som till exempel kan handla om hur en utredning ska organiseras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Allt detta handlar ytterst om kvaliteten på den lagstiftning som vi som riksdagsledamöter ska ta ställning till och i bästa fall finna så pass angelägen och välskriven att vi ställer oss bakom den. Eftersom vi i någon mening är sist, eller i alla fall bland de sista, i leverantörskedjan får vi ta en del av de ackumulerade förseningar som har uppstått under resans gång. Detta är något som företag och organisationer i alla branscher och sektorer är väl bekanta med och något som har uppmärksammats mycket genom olika typer av fokus och förändringar.

I går diskuterades bland annat propositionen om vistelseförbud och tillfälliga förbud mot att transportera personer utan giltiga id-handlingar till Sverige. Så sent som i går fick jag också ett meddelande om en försenad utredning avseende ledamöter i lärosätenas styrelser.

Inom utskottet har vi i betänkandet understrukit värdet och nödvändigheten av god planering genom hela processen. Remisstiderna är en sådan punkt. Det är förstås tillfredsställande att det ser ut som att de faktiskt genomsnittligt blir längre snarare än kortare, men detta hjälper inte när enstaka propositioner faller utanför det som kan anses som anständigt. Det handlar ju inte om gungor och karuseller här, som sammantaget ger en bra bild, utan om att alla remisser och därtill hörande remisstider ska ge dem som svarar rimlig tid att svara, förankra och själva fördjupa sig i eventuella kontroversiella frågeställningar. Undantagen från en sådan syn är det fåtal ärenden där brådska uppenbart är av nöden.

Lagrådet - denna guldgruva av kunskap, vishet och erfarenhet - ska förstås också mötas med den respekt som det förtjänar. Lagrådet är en kvalitetssäkring som vi som lagstiftare, som är sist i leverantörskedjan, definitivt inte ska avstå från.

Fru talman! Med detta sagt vill jag, som andra, föreslå att denna rapport läggs till handlingarna.

Herr talman! Min fråga går också till finansministern, som liksom övriga regeringsmedlemmar helt säkert känner till att ny kärnkraft kräver massiva subventioner.

Alldeles nyss har man också kommit fram till att det utöver garantierna kommer att behöva tas ännu mer av skattebetalarnas pengar för att finansiera detta. Vi är lite nyfikna på hur slutnotan kommer att se ut.

På Chalmers har man räknat lite grann på detta och kommit fram till den hisnande summan 2 000 miljarder för de närmaste 60 åren. Det är inklusive investeringar i energilagring och skillnaden mot vad som krävs för förnybar kraft. Slår vi ut det på alla hushåll handlar det om i runda slängar 6 000 per år och hushåll i Sverige.

Jag vill ställa frågan: Finns det en övre gräns för vad ny kärnkraft kan få kosta skattebetalarna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaren.

Jag avrundar med att än en gång understryka hur angeläget det är att kunna ta emot studenter, doktorander och andra forskare, både för Sverige som land och för våra universitet och högskolor.

Statsrådet berörde att det finns en farhåga om att studenter kan förespeglas en utbildning och sedan, utan att själva vara initiativtagare, tvingas arbeta under usla villkor. Detta ska vi givetvis inte heller ha.

För egen del ser jag gärna också större möjligheter att utöka utbytet med låginkomstländer, vilket jag nämnde i början. Det är möjligen en form av bistånd men ett värdefullt sådant som kan betyda mycket. När vi höll på med detta visade det sig att enskilda forskare och doktorander som kom hit även involverade sina kollegor på hemmauniversiteten, och plötsligt genomfördes en relevant utvecklingsforskning i samarbete med internationella grupper. Det är olyckligt att finansieringen av detta har dragits in. Det sista som hände innan jag fick ta tjänstledigt för att komma hit till riksdagen i september förra året var att jag fick ett litet bidrag för att utveckla ett projekt tillsammans med ett nigerianskt universitet.

Slutligen: Akademin driver forskningen vidare genom bland annat konferenser, och då är det viktigt att gästande forskare, som kanske bara kommer för några dagar, får sina visum i tid och därmed har möjlighet att boka resor.

Det blev kanske lite mer om akademin än om migration som utgångspunkt. Jag ser fram emot att fortsätta diskussionen, och jag kommer givetvis att följa arbetet.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för utläggningen. Det gläder mig mycket att saker och ting händer och att statsrådet delar min oro för lärosätenas möjligheter att rekrytera och ta emot studenter och forskare. Det förekommer även problem i samband med konferenser, vilket ju är oerhört olyckligt i sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Någonstans kommer vi ned till att vi ser problemet men att det krävs verkstad. Jag har fått förklarat vilka tider som gäller, och det låter som att en del av detta skulle kunna vara på plats redan inför nästa hösttermin.

Min syn är kanske väl pragmatisk, men om en fjärdedel av uppehållstillstånden för studenter är felaktiga - denna siffra har ju varit uppe, även om vi inte har pratat om den här i dag - innebär ju detta att tre fjärdedelar är helt i sin ordning och att vi välkomnar dessa studenter och önskar att de kommer hit. Det är naturligtvis svårt att veta vilka som är vilka, men det är ändå en överväldigande majoritet som vi på ett eller annat sätt borde välkomna till Sverige och våra lärosäten.

Det är inte upp till mig att tala om hur detta ska gå till, utan jag säger bara att jag vill att det ska ske. Vad jag förstår ändrades regleringsbrevet till Migrationsverket av regeringen inför 2023 på så vis att verket skulle ägna lite mer tid och noggrannhet åt att bedöma de ansökningar som kom in, vilket med viss precision ledde till att det hela tog längre tid och att en del fick svar för sent. Det var helt enkelt så att svaren kom för sent. Även bland de tre fjärdedelarna av studenterna fanns det ett antal som såg sig tvungna att avboka sina studier här för att kunna få tillbaka de pengar som de hade lagt på kurserna. Det är ju lite olyckligt.

Om det dessutom är så, vilket har sagts, att våra utlandsmyndigheters kurirsändningar har en lägre frekvens på sommaren är det ju extremt olyckligt. Det borde ju vara en oerhört enkel åtgärd. Nu ska jag släppa allt det här med hur det ska gå till, för det är inte min sak. Jag tycker dock att det är uppseendeväckande att en del av dem som vill komma hit inte kan göra det på grund av att vi skickar post för sällan. Inte bara delar vi ut posten för sällan, utan vi skickar den för sällan. Detta borde ju gå att lösa.

Framför allt behöver vi, precis som statsrådet har sagt, minimera Migrationsverkets och andras handläggningstider för alla typer av tillstånd. Det finns en massa specialförhållanden för till exempel forskare, doktorander och studenter med väldigt korta anställningstider. Detta är en plåga för svenska forskare i Sverige. Man måste hitta ett system som passar för dem och en effektiv och smidig lösning för passkontroller i alla länder, så att människor inte behöver resa över halva världen för att visa upp sitt pass.

Min förhoppning är förstås att den av statsrådet aviserade utredningen - eller kanske till och med utredningarna - täcker in alla dessa aspekter och arbetar med en målsättning som gör att vi kan återta lite förlorad konkurrenskraft bland utländska studenter.

Min fråga är: Kan jag återkoppla till dem jag har haft kontakt med och säga att detta kommer att bli bättre och att det, kanske rent av före hösten, kommer ett förslag som svarar mot lärosätenas önskemål?

Herr talman! Tusen tack för svaret, statsrådet!

Det var inte helt utan skäl som jag ställde interpellationen till just utbildningsminister Mats Persson. Jag ser frågeställningen mer som en utbildnings- och forskningspolitisk fråga med utvecklings- och konkurrensaspekter samt en migrationsdimension, medan svaret kanske snarare speglar en migrationsfråga med en forskningsaspekt. Det kan jag naturligtvis leva med, eftersom svaret speglade båda delarna, men jag vill ändå stå kvar på min planhalva ett litet tag och fokusera på lärosätenas förutsättningar.

Jag råkar vara tjänstledig från Chalmers i Göteborg, och jag har varit engagerad i denna typ av forskningsprojekt, som bygger på samverkan med lärosäten i andra länder - ibland så långt borta som söder om Sahara. Även om det emellanåt har varit tidspress med visumansökningar har det i regel fungerat att få forskare och studenter till Sverige för studieutbyten, forskningsprojekt och konferenser till förmån och fördel för alla inblandade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I somras blev jag dock kontaktad av en forskare och kursansvarig på Linnéuniversitetet som tog upp frågan om studenter som inte dök upp som väntat. Jag pratade med en del andra lärosäten, och det visade sig att mönstret var detsamma överallt. Jag har noterat att samma problem existerar även i Danmark och Storbritannien.

Till min glädje har Sveriges högskole- och universitetsförbund, SUHF, följt detta. De har sammanställt uppgifter från olika lärosäten i ärendet, så när inspelen gällande kommande forskningsproposition sammanställdes för någon månad sedan kunde jag notera att min skola - Chalmers - hade använt hela 2 sidor, av sammanlagt kanske 12-15, till att tala om vikten av detta. Jag hade tänkt citera ett par rader därifrån. Man skriver:

"För att Chalmers ska kunna vara ett universitet i världsklass krävs det att vi kan attrahera och rekrytera kompetenta, innovativa medarbetare från hela världen. Vi bidrar själva till detta med vårt goda och öppna samarbetsklimat över disciplingränser samt våra öppna och tillgängliga forskningsstrukturer."

Det går ju att byta ut "Chalmers" mot namnet på egentligen vilket lärosäte som helst. Detta är på något sätt ord och inga visor. Vi har attraktiva forskningsmiljöer och därmed också goda studentmiljöer. Det väger upp det som vi eventuellt kan ha på minussidan - språket är i regel inget stort problem, då de flesta talar god engelska, och vinterhalvåret verkar trots allt inte vara alltför avskräckande. Vi får inte tappa bort detta; det skulle kunna kosta oss massor av framtida arbetstillfällen.

Strax före sommaren i år publicerades i Storbritannien en undersökning om vad internationella studenter innebär för landet i ekonomiska termer. Då ska man veta att Storbritannien har tagit emot ett ganska stort, och ökande, antal studenter varje år - fram till dess att den nya Toryregeringen tog över och påbörjade en liknande förflyttning som här, det vill säga för att kraftigt minska migrationen till landet.

Rapporten har väckt väldigt stort uppseende därför att den pekar på att de studenter som påbörjade sina studier under 2021 kommer att generera uppemot 500 miljarder kronor - till en kostnad på runt 50 miljarder kronor. Det är alltså en utveckling med tio gånger insatsen. Om vi översätter detta till svenska förhållanden - vi både är färre och tar emot färre - skulle det vara ett plus på ungefär 20 miljarder. Det säger jag med reservation för all osäkerhet i siffrorna; jag kommer ändå från en högskola och måste därför nämna det. Men det är rätt mycket, så det kan inte råda någon tvekan om att detta är lönsamt.

Jag förstår att detta inte primärt är statsrådets bord, men jag undrar ändå om statsrådet delar min uppfattning och ser det på samma sätt som jag, det vill säga att våra lärosäten är avgörande för utvecklingen i vårt land.

Fru talman! Miljöpartiet har inget ställningstagande med tanke på det budgetbeslut som har fattats, utan jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Det är viktigt att allmänheten har högt förtroende för våra myndigheter och för hur vi finansierar våra gemensamma åtaganden. Att staten klarar av dem och att beskattning sker på ett effektivt och rättssäkert sätt är en förutsättning. Skattefusk och skatteundandragande skadar förtroendet för vårt system och urholkar vår gemensamma välfärd. Därför gör Miljöpartiet inte några generella besparingar på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatt, tull och exekution

Tillit är ett vackert ord och centralt för att en demokrati ska fungera väl. Hela statens budget bygger på att människor på olika sätt betalar skatt. Att skatt samlas in på ett effektivt och rättssäkert sätt möjliggör att vi i denna kammare kan fatta beslut om landets inriktning, göra livet bättre för våra medmänniskor och vårda den natur vi är beroende av. Vi måste dock se till att fokusera på rätt saker.

Vi ska alltid motarbeta bidragsfusk för att försäkra oss om att inget bidrag ges oberättigat. Det finns olika uppfattningar om storleksordningen på det, men det handlar om 15-18 miljarder om året. Det är en rejäl summa, men den är liten i förhållande till de uppskattningar som finns när det gäller skatteundandragande. Det hamnar på runt 130 miljarder, om man ska tro Skatteverkets bedömning.

Vi anser att Skatteverket har en viktig uppgift i att löpande se till att människor är korrekt folkbokförda, men vi menar att det ska ske i den ordinarie verksamheten och inte genom en kostsam folkräkning.

Tullen och Skatteverket spelar en viktig roll i kampen mot organiserad brottslighet. Brottsbekämpande byråkrater är helt avgörande för att sätta dit de kriminella gängen. Kan vi komma åt de ekonomiska flödena och de pengar som lockar in folk i kriminalitet och som möjliggör kriminell verksamhet kommer det att göra stor skillnad. När Skatteverket senast gjorde en särskild insats fick de nästan 30 gånger pengarna tillbaka i arbetet med att stoppa skattefusk. Det är av allra största vikt att samarbetet mellan våra olika myndigheter fortsätter att utvecklas.

Fru talman! Tullverket får mer pengar i Miljöpartiets budget. Att stoppa kriminalitet och införsel vid Sveriges gränser är samhällsekonomiskt effektivt.

Tullverket har en viktig roll vad gäller smuggling av droger, vapen och farligt gods, men även en viktig roll när det gäller att upprätthålla Cites, som alla givetvis vet vad det är: konventionen om internationell handel av hotade arter av djur och växter. Det lär vara den fjärde största illegala internationella handeln globalt sett. Man granskar dock bara införseln från utomeuropeiska länder. Inte sällan går dessa ekonomiska flöden till de stora kriminella nätverken. Det är mycket pengar, och det är viktigt att vi arbetar med detta.

Den tredje myndigheten under skatteutskottet är Kronofogdemyndigheten, som även den får ökade anslag i Miljöpartiets budget. Myndigheten deltar i samordningsfunktionen mot penningtvätt tillsammans med bland annat polisen. Kronofogden spelar en viktig roll i att göra det svårare för hänsynslösa människor att tjäna pengar på brottslig verksamhet.

När dessa myndigheter fungerar väl blir det lättare för oss politiker att genomföra de förändringar vi vill se och att stärka tilliten.

Miljöpartiet föreslår alltså en minskning av anslaget till Skatteverket och ökningar av anslagen till Tullverket och Kronofogdemyndigheten.

Jag önskar alla här i kammaren en riktigt trevlig fortsättning på kvällen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 december.)

Fru ålderspresident! Jag vill säga välkomna till försvarsutskottets ledamöter, som kommit till kammaren för nästa debatt och därmed får en liten dos av miljöpartistisk syn på rikets styrelse. Jag vill också säga tack till ledamoten Ulrik Nilsson, som så elegant gick igenom skillnader och likheter mellan våra olika budgetalternativ.

Miljöpartiets budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där inte någon eller några delar kan brytas ut eller behandlas isolerat. Vårt samlade förslag när det gäller statens budget för 2024 finns i vår partimotion om det gröna samhällsbygget. Sedan har vi förslaget om anslag inom utgiftsområde 1, som finns i en kommittémotion med nummer 2674, för den som vill lägga det på minnet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rikets styrelse

Jag kommer att ta upp några av de punkter där vi skiljer oss åt, som inte minst Ulrik Nilsson redogjort för här, och kanske också ge lite mer kött på benen.

Jag vill också säga att vi självklart står bakom allt som har sagts om hot mot judiska församlingar och medborgare, antisemitism och annat som har med detta att göra. Jag tar inte upp det särskilt här, men det betyder självklart inte på något sätt att vi skulle vara emot det.

Låt mig inledningsvis säga att klimatförändringar och kraftig förlust av biologisk mångfald skakar våra grundförutsättningar för trygghet, frihet och ekonomisk utveckling. Sverige befinner sig i ett svårt läge i en orolig omvärld. Rysslands brutala anfallskrig liksom situationen i Mellanöstern har kastat Europa och Sverige in i en osäkerhet om framtiden som drabbar hushåll, företag och välfärd. Kort uttryckt: Vi befinner oss i en tid med mycket stora samhällsutmaningar.

Det är en tid som kräver en kraftfull ekonomisk politik och ett tydligt klimatpolitiskt ledarskap. I stället för att satsa på morgondagens lösningar backar regeringen in i framtiden med en politik som är kortsiktig och otillräcklig för att möta de utmaningar vi står inför. Vi visar i vårt budgetförslag att en annan väg är möjlig, en väg som både tryggar välfärden och accelererar den gröna omställningen.

Att leda den gröna omställningen och investera i den infrastruktur och den teknik som kommer att ligga till grund för Sveriges framtida välstånd kommer att leda till en mängd konkurrensfördelar för svenska löntagare och företag. Om vi inte investerar riskerar vi inte bara klimatmålen utan hamnar också på efterkälken i den gröna industriomställning som börjar ta fart i omvärlden. För att Sverige ska kunna ta till vara den möjlighet som den gröna omställningen erbjuder måste den vara rättvis och bygga ett samhälle som håller ihop - ett samhälle som är till för alla, inte bara några få.

Allt hänger ihop. Det jag nyss nämnt kan synas lite avlägset från utgiftsområde 1, men det finns som sagt skäl att ägna tid även åt frågor om sameting, länsstyrelser och kulturråd.

Fru ålderspresident! Sametinget ligger oss varmt om hjärtat. Samepolitiken ingår i flera utgiftsområden. Förutom i utgiftsområde 1 återfinns förslag också under utgiftsområdena för bland annat jämställdhet, utbildning och kultur och under utgiftsområdet för areella näringar, landsbygd och livsmedel.

Vi har sett att Sametinget med nuvarande arbetsbelastning och resurstilldelning har stora svårigheter att uppfylla sin lagstadgade roll och de uppdrag som åvilar myndigheten. Man har helt enkelt inte möjlighet att möta de krav som ställs såväl av det samiska folket som externt från andra myndigheter. Bland annat har vi sett att arbetet med konsultationsordningen har tagit avsevärt mer tid och resurser i anspråk än beräknat. Vi vill därför stärka Sametingets budget med 23 miljoner.

Vi vill också ge Giron Sámi Teáhter ett nationellt uppdrag och permanenta satsningen på det nordiska språksamarbetet Sámi Giellagáldu - jag ber om ursäkt för uttalet. Detta har stor betydelse för bevarandet av de samiska språken. Dessa satsningar finns i utgiftsområde 17, men jag vill nämna dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rikets styrelse

Jag vill nämna dem framför allt för att de hänger samman med åtgärder för övriga nationella minoriteter: tornedalingar, sverigefinnar, judar och romer. Vi vill från och med 2025 permanenta satsningar på språkcentrum och stärka satsningar på romsk inkludering. I år föreslår vi att anslaget höjs med 10 miljoner jämfört med regeringens proposition.

Fru ålderspresident! De utsända kulturråden vid svenska utlandsmyndigheter spelar en viktig roll såväl för diplomatin och det demokratifrämjande arbete som för Sveriges kulturliv och dess internationalisering. Verksamheten syftar i första hand till att stimulera internationella samarbeten och ömsesidiga utbyten mellan kultursektorn i Sverige och de länder där vi har kulturråd stationerade. Därigenom främjas svenskt kulturliv och kreativa branscher i utlandet.

En huvudsaklig uppgift är att identifiera samarbetspartner, förmedla kontakter och bygga nätverk, men ett utsänt kulturråd ska också vara producent, initiativtagare och drivkraft för kulturprojekt och kunna identifiera, söka och redovisa finansiering till verksamheten. Kulturråden är så kallade specialattachéer och har Kulturdepartementet som huvudman.

Kulturrådsverksamheten har varit omdiskuterad i omgångar, och i den nuvarande regeringen höjs nu röster om att det kostar för mycket. En del avtal har därför förlängts på kortare tid, vilket påverkar det långsiktiga arbetet med kontaktskapande. Miljöpartiet tycker att verksamheten ska värnas och ges långsiktig finansiering.

Fru ålderspresident! Länsstyrelserna är våra regionala fyrbåkar med en mängd viktiga uppgifter, från djurskydd och våld i nära relationer till samhällsplanering, kustfrågor och kraftverk. I min hemregion Halland har länsstyrelsen särskilda uppdrag, vilket säkert alla andra länsstyrelser också har. I Halland handlar det bland annat om en samordning av arbetet med havsbaserad vindkraft för att samtliga länsstyrelser ska kunna dra nytta av de erfarenheter som görs för att utveckla ett enhetligt sätt att hantera dessa ansökningar. Detta och mycket annat arbete innebär att finansieringen till länsstyrelserna kommer via många utgiftsområden, kanske ett dussin, och det finns också uppdrag utan finansiering.

Miljöpartiet vill öka stödet till jordbruket och kommunerna för förebyggande klimatanpassningsåtgärder. Vi vill höja nivån i investeringsstöden för förebyggande åtgärder, som anläggande av våtmarker, täckdikning och bevattningsdammar. Vi vill avsätta 30 miljoner inom ramen för anslaget 1:12 för ökade nivåer i investeringsstödet och 100 miljoner inom samma anslag för rådgivning i klimatanpassningsfrågor. Vi är bekymrade över nedskärningarna i länsstyrelsernas arbete med stöd till kommunerna i frågor om klimatanpassning och energiomställning på lokal, kommunal och regional nivå och föreslår i vår budget att dessa medel inte dras bort från länsstyrelserna.

Fru talman! Miljöpartiet vill också genomföra flera av förslagen från kommittén Demokratin 100 år, inklusive att inrätta en nationell demokratifunktion och ge länsstyrelserna ett demokratifrämjande uppdrag.

Hot och hat är ett stort hinder för journalister, föreningsliv och enskilda opinionsbildare. De kan till och med undvika att göra sin röst hörd på grund av risk att utsättas för detta. Här behövs ett samlat strategiskt arbete som kombinerar ett stärkt rättsväsen och stöd till civilsamhället med satsningar på medie- och informationskunskap, insatser mot desinformation och krav på de globala plattformsföretagen.

Fru talman! Slutligen ska jag säga något om mediestödet, som vi debatterade för en kort tid sedan. Den lokala journalistiken spelar en viktig roll för att säkerställa tillgången till information, nyheter, kommentarer och analyser för alla som bor i Sverige. Den är en central del av en fungerande och livskraftig demokrati.

Vi i Miljöpartiet är oroliga över att mediemångfalden på nationell nivå kan komma att tappa mark då mindre medieföretag riskerar att möta en tuff ekonomisk situation. Det är därför viktigt att säkerställa ett bra stöd till dessa. Vi står inför en situation där ett stort antal tidningar ska förstå, förbereda och ansöka om det nya mediestödet. Det kommer att ta ett par år innan detta har slagit igenom, och vi har därför föreslagit att det övergångsstöd som finns med i budgeten förstärks med ytterligare 50 miljoner kronor. Detta skulle göra övergången till ett nytt system lite mer generöst och ge fler tidningar och andra aktörer, som i dag utgör en betydelsefull del av mångfalden, större chans att anpassa sin verksamhet och slippa säga upp alltför många eller slå igen.

Vi har inget ställningstagande, utan jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Rikets styrelse

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)