Johnny Svedin

Fru talman! Min fråga går till minister Ebba Busch. År 2010 infördes ett regelverk som skulle sätta stopp för kommuners och myndigheters konkurrens med privata företag, den så kallade KOS-regeln, som var tänkt att ge Konkurrensverket makt att syna och stoppa snedvridning av konkurrensen. Sedan lagen infördes 2010 har Konkurrensverket drivit ett antal rättsfall och förlorat. Det visar att lagstiftningen inte gav det verktyg som myndigheten behövde.

När Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet styrde landet 2014-2022 var intresset för att göra nödvändiga justeringar litet. Men med tanke på de nya förslagen i tilläggsdirektivet till utredningen om nya konkurrensverktyg, KN 2023:03, frågar jag: Hur avser ministern att adressera de utmaningar och brister som finns i det befintliga regelverket för att reglera konkurrensen mellan offentliga aktörer och privata företag?

Herr talman! I dag behandlar vi näringsutskottets betänkande NU7 Immaterialrättsfrågor.

Sverige är ett mycket framgångsrikt innovativt land i jämförelse med övriga världen. Det finns exempel som har slagit världen med häpnad: dynamit, bokstavligt talat. Kullager, pacemaker och tetrapack är andra innovationer som har bidragit till att underlätta för samhället i stor utsträckning. Även mer i närtid har vi innovationer som har gjort stort intryck, såsom bluetoothteknik, spel, musiktjänster, videochattar och olika former av betalningsalternativ.

Immaterialrätten spelar en central roll för dessa innovationer eftersom den skyddar innovationer, varumärken, upphovsrätt och andra immateriella tillgångar. För att ge några exempel kan upphovsrätten skydda programvarukoder och användargränssnitt inom design. Varumärkesrätten kan skydda varumärken, namn, logotyper och andra identifieringsmedel mot missbruk och förväxlingar på marknaden.

Patent ger företag exklusiva rättigheter att utnyttja sina innovationer och hindrar andra från att kopiera eller sälja deras uppfinningar utan tillstånd. Detta är viktigt inte minst för att upprätthålla företagens rykte och kundernas förtroende. Det är även av yttersta vikt att få skydd för affärshemligheter, såsom algoritmer, affärsmodeller och kunddatabaser. Genom att hålla sådan information hemlig kan företagen behålla sina konkurrensfördelar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

Herr talman! Kort sagt ger immaterialrätten dessa företag verktyg att värna sina innovationer och affärsmässigt prägla sina idéer samtidigt som den bidrar till fortsatt uppmuntran av kreativitet. Genom att säkerställa att de har rätt rättsligt skydd på plats kan dessa företag också expandera och anpassa sig till nya marknader och då skydda sina investeringar och allt hårt arbete.

Herr talman! Tyvärr finns det i dag stora problem med organiserad brottslighet mot företag, speciellt i form av intrång i immateriella rättigheter. Det är ett globalt växande problem, och det inkluderar aktiviteter som förfalskning, piratkopiering och olovlig användning av företagshemligheter. Sådana brott påverkar företagens ekonomi, innovation och rykte.

I Sverige, liksom i andra länder, är det viktigt att förstå vilka åtgärder regeringen vidtar för att bekämpa dessa brott och skydda företagens immateriella tillgångar. Detta är en central fråga i en tid då ekonomins digitalisering och globalisering accelererar.

För att motverka dessa intrång använder svenska företag en kombination av rättsliga åtgärder, som att väcka talan om intrång, och förebyggande åtgärder, som att registrera sina immateriella rättigheter och använda tekniska skyddsmekanismer. Dessutom arbetar många företag med tullmyndigheter och internationella organisationer för att bekämpa gränsöverskridande förfalskning och piratkopiering.

För att förbättra skyddet och stödet för svenska uppfinnare och företag i patentintrångsmål, vilket i sin tur kan uppmuntra till innovation och patentering bland små och medelstora företag, föreslår vi att staten ska vara behjälplig med att skydda svenska patent och bistå i patenttvister.

Vi föreslår att regeringen utser en myndighet som kan assistera svenska företag och uppfinnare vid immaterialrättsliga intrång. Vi föreslår även att regeringen utreder en försäkringslösning med statlig garanti för dem som hamnar i tvist om patentintrång, särskilt vid intrång från ett tredjeland. Denna försäkring skulle kunna erbjuda skydd och ekonomiskt stöd för de drabbade.

Vi efterfrågar även ett tak för rättegångskostnader i patenttvister för att jämna ut spelplanen mellan parter och göra det mer tillgängligt för patenthavare att försvara sina rättigheter. Inte minst blir detta viktigt för de mindre resursstarka företagen. Liknande lösningar har varit framgångsrika i andra länder, såsom Tyskland och Storbritannien.

Vi sverigedemokrater anser dock inte att detta räcker. Det behöver göras mer. Vi har ett antal förslag som bland annat innefattar modernisering av upphovsrätten, utredning av vidgade inskränkningar i upphovsrätten, omprövning av upphovsrättsliga skyddstider och verkande för avskaffande av regler som står i konflikt med ett fritt internet och fri åsiktsbildning. Vi vill också att det görs en utvärdering av straffskärpningar för immaterialrättsintrång och att huvudfokus för intrång ska vara på organiserad brottslighet. Dessa förslag syftar till att anpassa Sveriges immaterialrättsliga regelverk till de moderna digitala samhällsbehov och utmaningar som finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

Herr talman! Med detta sagt ställer jag mig bakom Sverigedemokraternas samtliga reservationer i näringsutskottets betänkande. För enkelhetens skull yrkar jag dock endast bifall till reservation 5.

I detta anförande instämde Eric Palmqvist (SD).

Fru talman! Vi står i dag vid en kritisk punkt i vår nationella ekonomiska politik. Frågan om statligt ägande berör inte bara de direkta finansiella aspekterna utan även djupare värderingar om hur vi som samhälle väljer att styra och använda våra gemensamma resurser. Det statliga ägandet i Sverige har länge spelat en stor roll i vår ekonomi. Men det är tydligt att tiden har kommit för en grundlig översyn och reformering av de principer och tillämpningar som tidigare rått.

Vårt engagemang i debatten om statligt ägande drivs av en övertygelse att varje krona som investeras eller förvaltas av staten ska generera största möjliga effektivitet och långsiktiga värde för svenska folket. Det är med denna inriktning vi närmar oss den pågående diskussionen om statligt ägande. Det är en diskussion som måste ta hänsyn till både historiska lärdomar och framtida utmaningar.

Det finns exempel där statligt ägande i nuvarande former har betydande brister. Postnord var en gång tänkt som en ryggrad i vår nationella infrastruktur men har länge kämpat med att anpassa sig till en digitaliserad värld och förändrade konsumentbehov. Resultatet är en tjänst som alltför ofta inte lever upp till medborgarnas förväntningar, trots betydande ekonomiska insatser från statens sida.

Detta fall illustrerar en bredare utmaning: behovet av att ompröva och eventuellt omstrukturera statligt ägda företag för att säkerställa att de kan agera effektivt och hållbart i en snabbt föränderlig ekonomisk och teknologisk omgivning.

Likaså är situationen kring SJ AB ett exempel på de komplexa avvägningar som måste göras när det gäller statligt ägande inom transportsektorn. Trots att SJ spelar en viktig roll i att möjliggöra hållbar och tillgänglig persontrafik över hela landet har företagets ekonomiska mål och prestationer ibland hamnat i konflikt med dessa bredare samhällsmål.

Det pekar på en grundläggande fråga: Hur kan vi balansera behovet av ekonomisk lönsamhet med kravet på att tillhandahålla viktiga samhällstjänster? Det är aktuellt inte minst med tanke på det kritiska läget med Rysslands anfallskrig mot Ukraina och Hamas brutala anfall på civila israeler.

Sverigedemokraternas svar på dessa utmaningar är tydliga. Vi argumenterar för en mer dynamisk och flexibel approach till statligt ägande som tillåter både strategiskt tänkande och operativ anpassningsförmåga. Till detta kommer förmågan att ifrågasätta och omvärdera statens roll som ägare i vissa sektorer samt att utforska nya modeller för partnerskap mellan offentliga och privata företag där det kan leda till bättre resultat för medborgarna.

Vidare måste vi acceptera att statligt ägande bär med sig ett särskilt ansvar för att motarbeta korruption och miljöförstöring och för att främja innovation. Det betyder att vi bedömer de statligt ägda företagens prestationer inte bara genom finansiella resultat utan också genom deras bidrag till svenska allmännyttiga intressen.

Det krävs en ny vision för hur statligt ägande kan fungera som en motor till positiv förändring, inte bara genom att säkerställa att företagen är ekonomiskt hållbara utan också genom att de aktivt bidrar till att lösa de stora samhällsutmaningar vi i dag står inför. För att uppnå detta måste vi engagera oss i en öppen och inkluderande dialog med alla samhällssektorer, från näring och fackföreningar till civilsamhället och akademiska institutioner. En sådan dialog kan hjälpa oss att identifiera nya strategier och innovationsvägar som kan stärka de statligt ägda företagens roll i samhället.

Men det finns också risker i detta. Vi måste vara vaksamma mot överreglering och byråkratisering, som kan kväva innovation och entreprenörskap. En tydlig balans måste hittas där staten agerar som en katalysator för utveckling och tillväxt snarare än som en hämmande kraft. I denna anda föreslår Sverigedemokraterna en rad reformer av det statliga ägandet. Dessa inkluderar bättre målsättning och uppföljning, ökad transparens och ansvarsskyldighet. Genom att genomföra dessa reformer kan vi säkerställa att statligt ägande fortsätter att tjäna som en värdefull tillgång för svenska folket och inte, som i vissa fall, en börda.

Slutligen, fru talman, är det värt att betona att statligt ägande, när det är väl förvaltat och riktat mot tydliga mål, kan spela en tydlig roll i att främja ekonomisk stabilitet. I detta kritiska ögonblick i vår nations historia är det avgörande att vi tar modiga steg framåt.

Vi sverigedemokrater är redo att leda denna förändring, att omforma statligt ägande på ett sätt som verkligen återspeglar de värden och ambitioner som det svenska folket håller kärt, det vill säga att statliga bolag främst ska värna om våra nationella intressen. Genom vår strategi för statligt ägande kommer vi att säkerställa att statligt ägda företag inte bara överlever utan också är innovativa, är oberoende av yttre påverkan och i slutändan bidrar till ett starkare Sverige.

Fru talman! Jag ställer mig bakom Sverigedemokraternas samtliga reservationer i näringsutskottets betänkande 2023/24:NU4, men för enkelhetens skull yrkar jag bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för frågan! Återigen kan jag bara säga att detta är något vi gärna vill genomdriva. Det är en fråga som har kommit från oss. Det är en fråga som vi har använt i valrörelsen och kommer att genomföra i Tidöavtalet. Där står det.

Att det inte är påbörjat än kan bero på att vi har prioriterat annat just för tillfället. Jag vågar inte svara på det. Jag kan inte ge ett datum för när detta exakt kommer att ske, men det är en viktig fråga. Det kan Karin Rågsjö vara helt säker på att vi anser att det är. Vi kommer inte att släppa detta på något sätt. Så är det.

Vad gäller satsningar håller jag med Karin Rågsjö: Man måste börja någonstans. Det sa jag också i mitt anförande, och jag har sagt det tidigare också. Vad behöver vi göra för att minska exempelvis medicineringen av barn och unga, och vad behöver vi göra för att de ska må bättre och inte behöva komma till bup? Skolhälsovården är en av de saker jag vet att nuvarande regering satsar på.

Jag vet också av egen erfarenhet att bland det första man tittar på ute i kommunerna när det gäller sådant man kan dra ned lite på i skolan finns skolhälsovården. Det är enkla pengar att plocka. Detta måste ledamoten bevaka precis som jag och se till att sådant inte sker, för det är otroligt viktigt att vi har en fungerande skolhälsovård.

Detta ingår i den totala satsningen på de 28 punkterna. Vi kommer att bevaka detta. Vi ska stärka svensk hälso- och sjukvård och vården för barn och unga. Detta är vad jag kan säga.

Fru talman! Karin Rågsjö får samma svar som den föregående talaren fick när han frågade hur jag såg på detta. Jag är ganska trygg med att det här ska genomföras under denna mandatperiod. Vi behöver göra en utredning. Det kommer absolut att ta lite tid. Men det är inga tomma löften.

Att vi sedan talar om äldres munhälsa eller äldres brist på god munhälsa är ganska naturligt, för så är det i dag. Detta är ett jätteproblem i äldreomsorgen, och därför har vi också lyft fram det som ett av de stora problemen och en anledning till att vi ska genomdriva denna tandvårdsreform.

Sedan var det frågan om neuropsykiatri och sådant. Ja, hur kommer vi till rätta med det? Det finns en hel del åtgärder inom Tidöavtalet som kommer att leda oss åt det hållet.

Jag håller med Karin Rågsjö, och hon håller säkert med om det jag sa i mitt anförande också, om att vi behöver göra någonting här. Vi behöver verkligen se över vad det är som gör att barn mår så dåligt, varför det dåliga måendet ökar och framför allt också varför medicineringen ökar i stället för den vård som de egentligen skulle behöva.

Ett förslag är att vi ska tydliggöra läkarens roll i vårdkedjan. Det ingår i Tidöavtalet. Det kan också ligga i utredningen. Vi ska även ha en utredning om huvudmannaskap. Det kan också bli en del i detta.

Det är alltså flera åtgärder som saxar in i den här frågan. Det finns inget direkt förslag på papper som ska komma till rätta med exakt allt. Men jag tror att om vi slår ihop dessa olika åtgärder kommer vi också att se en förbättring. Vi kommer att se till att det hamnar bland det som vi planerar för.

Fru talman! Tack igen, Mikael Dahlqvist, för frågorna! Vi kan tala om den administrativa biten hur mycket som helst, men i min hemregion Kalmar län var ökningen betydligt större för de administrativa posterna än för den vårdnära personalen. Detta blir inte lite, och det är nog ganska jämförbart över hela landet.

Du erkänner själv att ni med oro har sett att administrationen har vuxit och blivit större, vilket är ett problem. Man behöver jobba med det problemet. Vad behöver vi ha? Ytterligare någon administrativ tjänst som inte är vårdnära eller en ny sjuksköterska, undersköterska eller omsorgsassistent på golvet? Jag tror att valet är självklart.

Vi behöver folk som jobbar nära de sjuka och behövande. Förmodligen finns det också pengar att hitta där. Det är upp till regionerna att bestämma sådana saker. Det kan inte vi göra här, utan vi pratar om det stora hela.

Men som jag sa innan: Vi har 28 punkter i Tidöavtalet som på ett eller annat sätt berör socialutskottet och syftar till att förbättra hälso- och sjukvården i den riktning vi önskar. Bland annat pratar vi om att äntligen försöka ta tag i detta med primärvårdens roll i sjukvårdskedjan. Vi pratar om apoteken. I Tidöavtalet står det också att vi ska utveckla apotekens roll i vårdkedjan.

Det kommer alltså. Jag är inte ett dugg orolig för det. Jag känner mig faktiskt ganska säker på att detta är bra åtgärder som kommer att gynna svensk hälso- och sjukvård i det långa loppet.

Fru talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för frågorna! Du hävdar att ni har tillfört 100 000 nya offentliga jobb under er regeringsperiod, och även en massa anslag till hälso- och sjukvården. Jag antar att de har gått till de 100 000 offentliga administrativa jobben i stället för till sjukvårdspersonal. Detta är ett jätteproblem i dag. Vi sitter med en stor administrativ koloss men väldigt få människor som jobbar ute i verksamheten. Tack för det!

När det gäller budgeten är den satt för det gångna året, och det är stora satsningar på gång. Sedan är pengar inte alltid lösningen på en fråga, utan det handlar också om hur man hanterar pengarna. Det är bevisligen så att om man tillför mycket pengar ökar administrationen; det har vi sett under dessa åtta år. Och pengarna går inte till vårdnära yrken, som vi är i störst behov av och där vi i dag saknar personal.

Fru talman! Anders W Jonsson har naturligtvis rätt i att det tar tid. En sådan här reform låter sig självklart inte göras över en natt.

För det första har vi inte sopat något under mattan - det kan jag säga direkt. Detta är en viktig reform; den behövs. Och vilka är det som behöver den mest? Jo, förmodligen äldre med dålig tandhygien och tandhälsa. Vi är fullständigt medvetna om att de dessutom har svårast att ta sig till tandvården. Här skulle vi givetvis vilja se att det görs mycket mer. Det är alltså inte fråga om att nedprioritera detta på något sätt, utan frågan är när det hamnar på agendan.

Vi har ungefär 28 punkter i Tidöavtalet som berör socialutskottet på ett eller annat sätt. För andra utskott är det förmodligen fler punkter. Det är en prioriteringsfråga vad vi behöver satsa på just för tillfället. Jag tror att denna fråga kommer att hamna på agendan rätt snart.

Fru talman! Läkemedel och tandvård ser vi lite olika på. Jag har som specialistsjuksköterska med inriktning på psykiatri mött och behandlat barn och unga med de flesta typer av läkemedel inom psykiatrins väggar. Vi vet hur stor nytta medicinering kan ha för barn så att de kan fungera i en värld som i dag kan vara extremt stressande och påfrestande. Och ännu värre är det om du har någon form av NPF-diagnos, det vill säga neuropsykiatrisk diagnos.

Men medicinering med antidepressiva läkemedel får aldrig vara det slentrianmässiga förstahandsvalet för att få bukt med barns problem. Det är något som i dag tyvärr görs i alltför stor utsträckning. Detta sker på grund av för långa köer inom psykiatrin och bup, vilket gör att samhället inte har tid att ta itu med dem som behöver hjälp.

Fru talman! Hur ser det då ut? Antalet barn i åldern 0-17 år som förskrivs adhd-läkemedel ökade från nästan 28 000 barn 2011 till nästan 77 000 barn 2022. Men det som oroar mer är att förskrivningen av antidepressiva läkemedel till barn har ökat från nästan 12 000 barn 2011 till drygt 37 000 barn 2022.

Detta bekymrar inte bara mig utan även FN:s barnrättskommitté. I en granskning av hur Sverige lever upp till barnkonventionen har kommittén bland annat noterat de höga nivåerna av depression, oro och självskador bland barn samt den långa väntetiden till psykiatrin.

Fru talman! De senaste tio årens ökning har gjort att det i dag är tre gånger vanligare att barn förskrivs antidepressiva läkemedel i Sverige än i våra grannländer Norge och Danmark, och skillnaden mellan länderna uppges ha ökat under lång tid.

Psykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin och vården för barn och unga är ansträngd i Sverige till följd av föregående regeringars nedmontering och bortprioritering under lång tid. De som söker sig till vården får inte hjälp i tid utan hamnar i årslånga köer. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan och sprider sig allt längre ned i åldrarna.

Omkring 70-80 procent av barn och unga vuxna som diagnostiseras med depression påbörjar behandling med antidepressiva läkemedel. Andelen har varit oförändrad åtminstone de senaste tio åren. Motsvarande situation råder för olika lugnande eller ångestdämpande medel och sömnmedel, där förskrivning görs till 20 procent av barn och 35 procent av unga vuxna vid depression och ångestsyndrom. Detta tyder på att behandlingspraxis vid psykisk ohälsa inte har förändrats. Men eftersom antalet sjukdomsfall har ökat kraftigt har den totala förskrivningen också ökat.

Fru talman! Den ökade användningen av antidepressiva läkemedel måste ses över för att komma till roten med problemet. Vi måste vara helt säkra på att det verkligen är depression som ligger till grund för att barn och unga förskrivs mer och mer antidepressiva läkemedel. Det är oacceptabelt och direkt inhumant om antidepressiva läkemedel skrivs ut som en enklare lösning i brist på resurser inom psykiatrin när unga som mår dåligt främst behöver erbjudas det stöd, den behandling och den vård som de är i behov av.

Sverigedemokraterna anser att regeringen bör se över den ökade användningen av antidepressiva till unga och kartlägga orsakerna till detta. Alla förtjänar en trygg och frisk framtid.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 4.

Fru talman! Jag vill även lyfta fram en annan läkemedelsfråga nu när vi berör ämnet, nämligen hanteringen av läkemedel och miljöaspekten av läkemedel.

Läkemedel utgörs av ämnen som är uppbyggda och designade för att ha biologisk effekt. Som sådana kan de potentiellt ge effekter i naturen när de släpps ut. Många läkemedelssubstanser är så pass stabila att de passerar igenom människokroppen ganska oförändrade eller i en annan biologiskt aktiv form. Läkemedel som kommer ut i naturen påverkar fiskar och vattenlevande djur redan vid mycket låga halter. Antibiotika i miljön kan dessutom allvarligt hota vår hälsa.

Vi anser att det behövs mer kunskap om läkemedlens påverkan på miljön. Läkemedel är en speciell grupp kemiska ämnen eftersom vi behöver dem för att bota och lindra sjukdomar. Andra ämnen som påverkar miljön kan förbjudas, men det gäller inte för läkemedel.

Läkemedel utvecklas och används i stora mängder. Det gäller inte minst receptfria läkemedel. Stora utsläpp görs av ämnet diklofenak, som ingår i gruppen smärtlindrande läkemedel. Även utsläpp av ämnen som ingår i hormonpreparat såsom p-piller är omfattande.

Flera skadliga ämnen har påvisats ha negativa effekter på fåglar. Relativt nyligen visade en svensk forskargrupp på stora förekomster i svenska vattendrag. Fynden belyser frågan om huruvida en miljöprövning bör göras i något skede. Det bör åtminstone vara aktuellt gällande receptfria läkemedel. Läkemedlens viktigaste funktion, att rädda liv och förbättra människors och djurs hälsa, ska givetvis väga tyngst. Givet utvecklingen av utsläpp och risker för miljön måste prövningar övervägas. En sådan prövning skulle kunna påskynda utvecklingen av medicinskt likvärdiga preparat med lägre miljöeffekter och alternativa behandlingsmetoder.

Fru talman! Sverigedemokraterna anser att en utredning behöver tillsättas för att se över hur en miljöprövning skulle kunna utformas som en del i godkännandeprocessen för läkemedel och som en del i förskrivningen av sådana samt vilka konsekvenser olika regleringsformer kan få.

Fru talman! I valrörelsen lyfte Sverigedemokraterna fram behovet av en ny tandvårdsreform, och även tandvården är presenterad i Tidöavtalet.

Sverigedemokraterna vill se att tandvårdens högkostnadsskydd görs om för att mer efterlikna det som finns inom hälso- och sjukvården, vilket skulle göra tandvården mer jämlik och tillgänglig så att även äldre med låg inkomst eller pension har möjlighet att göra besök hos tandläkaren innan munhälsan blir alltför dålig och kostnaderna ännu större.

Exakt hur en sådan reform ska se ut är ännu inte färdigt, utan det kommer Tidöpartierna att återkomma med efter att frågan utretts. Men Sverigedemokraternas ståndpunkt är att munnen är en del av kroppen och att detta bör återspeglas i systemen.

Herr talman! Min fråga går till minister Camilla Waltersson Grönvall.

Antalet orosanmälningar ökar samtidigt som ekonomin viker och den kommunala sociala barn- och ungdomsvården förväntas lösa allt fler problem.

Samtidigt ökar den psykiska ohälsan, och den sprider sig allt längre ned i åldrarna. Det har naturligtvis en stor påverkan på barns och ungas mående och behov av olika samhällsinsatser.

Ett av de stora problemen inom socialtjänsten är att det har blivit viktigare att föra anteckningar, journalföra och administrera än att träffa barn och ungdomar i behov av samhällets stöd.

En utredning som tillsattes 2015 fick i uppdrag att utreda den svenska sociala barn- och ungdomsvården. Den visar bland annat att en socialsekreterare inom den sociala barn- och ungdomsvården ägnar en mindre del av sin tid till att träffa barn och en större tid till administration. Dessutom tillkommer en massa krav från kommunerna att kanske delta i måldiskussioner, internkontroll och så vidare.

Min fråga är: Anser ministern att socialarbetarnas resurser verkligen används på bästa sätt i dagsläget när det gäller unga som har hamnat snett? Hur arbetar ministern för att underlätta för socialarbetare att kunna träffa barn och unga som mår dåligt?

Fru talman! Jag håller med ledamoten i det hon säger. Det är inget konstigt i det. Vi är inte emot könsvården eller den könsbekräftande omvårdnaden. Det är inte detta frågan gäller, utan det handlar om en åldersgräns för när man ska kunna ta ett beslut som är baserat på vad man egentligen tycker och tänker. Då ska man också ha haft tid på sig att tänka på vad som är rätt för en själv: Handlar det om könsdysfori, eller finns det en underliggande sjukdomsbild som gör att man mår dåligt eller känner att detta är viktigt och så vidare?

Detta var det enda jag sa egentligen. Jag sa också att det ska vara evidensbaserat och vetenskapligt bevisat att det är detta som funkar bäst. Det var de två saker jag sa.

Resten håller vi med om. Det är inget konstigt. Vi är inte emot. Det är bara att det är lätt att säga att man är som en ung tjej eller kille eller - jag har stött på ett sådant exempel - en astralkropp. Man utger sig alltså för att vara astral. Då är man varken han eller hon, så vad är man då? Är det nästa steg, det tredje alternativet? Det är jättemärkligt.

Frågan är: Är detta fiktion, eller är det vad personen känner sig som som ska vara avgörande? Eller ska vi avvakta och se att det verkligen finns ett nyktert tillstånd där man kan ta korrekta beslut, så att man inte ångrar sig efteråt?

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Ulrika Westerlund! Att vi lyfter fram den här frågan beror givetvis på att vi har med detta som en motion. Vi har satt lite fokus på den, för i debatten om könsdysfori i Sverige tycker vi, som du själv sa tidigare i dag, att det händer så mycket och sägs så mycket fram och tillbaka när det gäller vad som är rätt och fel.

Hälso- och sjukvården i sig måste vila på evidensbaserade och framforskade kunskaper för att den över huvud taget ska vara legitim.

Sedan var det frågan om 25-årsgräns för operationer när det gäller könsdysfori. Enligt Socialstyrelsen är det så att många som väljer att ändra sitt kön mår psykiskt dåligt och har en psykisk diagnos i botten. Om man då i tidig ålder mår dåligt, är man då riktigt förmögen att ta ett sådant beslut? Det är den fråga vi ställer oss.

Herr talman! I Sverige definieras en sjukdom som en sällsynt diagnos om den uppträder hos färre än 1 av 10 000 invånare och leder till funktionsnedsättning. Det finns ett stort antal sällsynta diagnoser, så även om varje sjukdom i sig är ovanlig är det sammantaget ett stort antal människor i Sverige som är berörda.

Mer än 80 procent av sällsynta diagnoser är av genetiskt ursprung, och många är kroniska och livshotande. Eftersom sällsynta diagnoser är enskilt ovanliga och många till antalet är det mycket svårt för en enskild läkare att ha den fulla kunskapsbilden om alla dessa sjukdomar. Detta innebär att många patienter med sällsynta diagnoser och andra ärftliga sjukdomar får vänta länge på en diagnos och därmed på behandling och uppföljning. Därför behövs ett brett samarbete regionalt, nationellt och internationellt för att förbättra vården för dessa patienter.

Sverige har i dag ingen nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar, vilket finns i merparten av de övriga europeiska länderna. Med tanke på de ovanliga och komplexa behov som är förknippade med sällsynta diagnoser behöver det finnas en handlingsplan som tar ett samlat grepp om vården och omsorgen. Endast med ett samlat grepp kommer vi att kunna uppnå jämlik och likvärdig sjukvård över hela landet. Med anledning av detta känns det nu bra att utskottet tillstyrker vårt yrkande 19 om en nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar, något som vi länge efterfrågat.

Herr talman! Ett av många andra viktiga områden är hur sjukvården är organiserad när det gäller palliativ vård för barn och unga. Tragiskt nog avlider mellan 400 och 500 barn om året på grund av olika sjukdomar. Alla som har behov av palliativ vård, alltså vård i livets slutskede, ska kunna få det av kompetent och välutbildad personal, oberoende av bostadsort. Vården i livets slutskedeska präglas av värdighet, omtanke och respekt. Rätten till fullgod smärtbehandling ska vara en självklarhet, liksom psykologiskt, socialt och andligt eller existentiellt stöd för både patienter och närstående.

Många familjer önskar att deras svårt sjuka barn vårdas hemma så långt det är möjligt. Det är då viktigt att det finns tillgång till palliativa hemsjukvårdsteam. Det ska inte spela någon roll var i landet personen bor - barn och föräldrar ska kunna känna sig trygga med den medicinska behandling som erbjuds tillsammans med samtalsstöd och råd i en extremt svår situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Alla familjer vill dock inte att deras barn ska vårdas hemma. Det är då viktigt att respektera deras önskemål och se till att andra möjligheter finns. Som det ser ut i dag finns det bara ett enda hospis för svårt sjuka och döende barn i hela landet, med totalt åtta vårdplatser. Det är alltför lite för att täcka de behov som finns. Föräldrar som befinner sig i denna oerhört svåra situation, med all den oro och rädsla det innebär, ska mötas av en fullgod palliativ vård som är särskilt anpassad för mötet med barn. Vi sverigedemokrater anser därför att regeringen bör se över frågan om att förstärka den palliativa vården för barn och unga.

Herr talman! När jag ändå är inne på temat barn och unga vill vi sverigedemokrater förbjuda icke-medicinsk omskärelse av omyndiga pojkar. Omskärelse av pojkar legaliserades 2001 i Sverige, och som en följd av detta rekommenderar Socialstyrelsen landets regioner att erbjuda tjänsten som en service för de vårdnadshavare som önskar se sina barn omskurna.

I och med att Sverige förbundit sig till barnkonventionen har man också förbundit sig att vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Artikel 2 i barnkonventionen gör gällande: "Konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, funktionsnedsättning, börd eller ställning i övrigt." Vidare anges: "Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro."

Fru talman! Alla barn ska ha rätt till sin egen kropp och till likhet inför lagen. Vi sverigedemokrater, med barnrätt i fokus, anser att regeringen ska förbjuda icke-medicinsk omskärelse av omyndiga pojkar.

Fru talman! En behandling som behöver utredas ytterligare är ingrepp för barn och unga med könsdysfori. Då det saknas säker evidens för att behandla barn och unga vuxna med könsdysfori bör denna typ av ingrepp och behandlingar inte få förekomma för personer under 25 år. De biverkningar som vi känner till i dagsläget kan bli mycket svåra, och framtiden för barn och unga som genomgår könskorrigerande behandling är således väldigt oviss. Vi menar bestämt att det måste finnas ett tydligt vetenskapligt stöd för att behandla barn och unga med könsdysfori. Sverigedemokraterna anser att regeringen i sitt arbete bör tillsätta en oberoende utredning som granskar transvården och den könskorrigerande behandling som genomförts på tusentals barn och unga vuxna i Sverige.

Fru talman! Vi sverigedemokrater anser att alla ingrepp och behandlingar inom sjukvården ska vara evidensbaserade och vetenskapligt framtagna. Vi vill inte att patienten ska vara försöksobjekt.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 29.

Fru talman! Vi ska prata om hälso- och sjukvårdens organisation. Det är en stor och komplex fråga som i allra högsta grad behöver utredas för att det ska bli så bra som möjligt och vi ska få den effekt vi önskar.

Som sjukvården är organiserad i dag och har varit en lång tid framgår det med tydlighet att något måste göras, för så här kan det inte fortsätta. Långa vårdköer, oklara direktiv, personal som slutar på grund av en högst bristfällig arbetsmiljö och inte minst en kommunal hälso- och sjukvård som lämnats mer eller mindre åt sitt öde är bara några av alla de mindre smickrande problem sjukvården brottas med.

Det är dags att göra någonting åt detta. Vi sverigedemokrater ser många områden som behöver förbättras. Bland annat ser vi vikten av att införa ett tillgänglighetskrav för ambulanssjukvården, som har en oerhört viktig roll i omhändertagandet av sjuka och skadade patienter i det akuta och ofta livshotande stadiet. Överlevnadsmöjligheterna är direkt relaterade till tiden från att skadan sker till dess att patienten kommer under kvalificerad vård.

De senaste åren har tiden från larm till dess att ambulans kommer fram till den skadade ökat. Det inte är acceptabelt att svårt sjuka och skadade patienter ska behöva vänta länge på en ambulans och därmed riskera livet, speciellt inte i ett stadie då de redan är otroligt sårbara och utsatta. I ett flertal länder finns det lagstadgade tillgänglighetskrav och mål för hur skadade eller svårt sjuka patienter ska nås inom en viss tid. I Sverige finns inte några sådana tydliga mål eller krav på hur stor tillgängligheten till ambulanser ska vara, vilket vi anser vara en brist. Sverigedemokraterna verkar för att detta ses över. Alla ska få rätt till god vård i rätt tid i ett välfärdsland som Sverige.

Vi sverigedemokrater har tillsammans med regeringspartierna höga ambitioner och många viktiga steg i arbetet för att stärka den svenska hälso- och sjukvården. I Tidöavtalet står det bland annat att en utredning tillsätts med uppdrag att analysera och belysa för- och nackdelar samt lämna förslag på möjligheterna att långsiktigt införa ett delvis eller helt statligt huvudmannaskap.

Utredningen ska även beakta för- och nackdelar med de regionala organisationernas geografiska område, baserat på exempelvis dagens sex sjukvårdsregioner. Utredningen ska genomföras i nära samverkan med företrädare för patienter, professioner, regioner, privata vårdgivare och akademin i syfte att åstadkomma en hälso- och sjukvård som ges bättre förutsättningar än i dag och erbjuda en god och jämlik vård som bygger på behovsprincipen. Inte minst ska utredningen lägga fram genomförbara förslag.

När det gäller frågan om styrning och uppföljning av statliga medel framgår följande: "Nationella principer för ersättning och avgifter införs. Dessa ska bygga på behovsprincipen och att en medicinsk bedömning görs så att patienten kommer till rätt del av vården. Staten tar ett helhetsansvar över styrning och uppföljning av statliga medel till sjukvården."

Förutom dessa två åtgärder finns ytterligare 22 punkter i Tidöavtalet som ska genomföras eller som är på god väg att genomföras. De är uppdelade i elva kluster eller områden som gör att förslagen har en god spridning inom många områden.

Förutom Tidöavtalet ser vi sverigedemokrater att ytterligare åtgärder behöver vidtas under kommande mandatperiod. Som det största partiet i regeringskoalitionen kommer vi att arbeta för att tydliggöra en ansvarsfördelning där staten får en mer övergripande roll. Detta är oerhört viktigt för svensk hälso- och sjukvårds framtid.

Vi anser exempelvis att det inte ska finnas tolkningsföreträde i rekommendationer från Socialstyrelsen. Som det är i dag är det för många regioner som inte förhåller sig helt till det som Socialstyrelsen rekommenderar, vilket resulterar i en ojämn vård över landet.

Jag som ledamot för Sverigedemokraterna menar att det behövs ett tydligt statligt omtag för att på riktigt göra skillnad inom svensk hälso- och sjukvård. Sverige har en lång tradition av att ha en stark sjukvård i framkant, och detta måste hela tiden vara målet när vi alla i socialutskottet går till våra kontor. Här menar jag att samarbetspartierna med Tidöavtalet som grund har viktiga fyra år att förvalta väl. Och jag är helt övertygad om att vi kommer att göra precis detta.

Fru talman! Svensk sjukvård behöver bli bra igen. Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 7.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten!

Ledamoten berör lite det här med att vi inom svensk sjukvård i dag till exempel har full tillgång till läkarkapacitet. Bristen är sjuksköterskor, i stort sett. Sedan är det upp till varje region att bestämma hur man utnyttjar dessa resurser, fördelar arbetsuppgifter och så vidare. Men det är något som den här regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna tittar på för att kanske få en bättre bild av hur det ser ut egentligen.

Vad jag menar är att det bör finnas tillräckligt med vissa resurser inom regionerna i dag som går att utnyttja på rätt sätt. Vad är det som gör att inte Vänsterpartiet ser detta?

Fru talman! Jag har en fråga till ledamoten Karin Rågsjö.

Vänsterpartiet pratar ofta om att man ska tillföra en hel del ekonomi i hälso- och sjukvården. Det är mycket prat om att tillföra en massa pengar hela tiden. Det känns som om det skulle finnas en dold pengapåse någonstans som man skulle kunna ta ur och ge till sjukvården att själv administrera detta.

Jag har en ganska kort fråga: Om man inte har den pengapåsen, hur löser man då vården i stället?

Jag menar att det i dag finns en otrolig kapacitet i våra regioner som är totalt outnyttjad. Vi har en administrativ koloss inom regionerna som har bildats de senaste tio åren.

Vi kan titta på mitt län, Kalmar län. Jag har inte exakta siffror, men jag beräknar att det finns ungefär 200 administrativa medarbetare, som är legitimerad personal men alltså arbetar med något helt annat.

Hur kan det här komma sig, och vad gör man åt det? Finns det inga lösningar på sådana saker? Kan man inte titta på vad som finns här och nu och se hur man kan utnyttja de resurser som finns? Vad säger ledamoten om det?

Fru talman! Sverige befinner sig i en krissituation inom hälso- och sjukvården. Vårdplatserna minskade under förra alliansregeringen, men det stora raset kom efter 2014 då Socialdemokraterna styrde tillsammans med Miljöpartiet. En femtedel av alla sjukvårdsplatser försvann under den här perioden. Men frågan är om det över huvud taget hade gjort någon skillnad om det hade funnits 5 000 platser fler i dag. Hade sjukvården och sjukvårdspersonalen klarat av att handha dessa platser? Svaret är nej.

Den svenska sjukvården har av naiva politiker målats in i ett hörn där det å ena sidan inte finns tillräckligt med platser, å andra sidan inte heller finns någon personal som kan bemanna. Redan i dag tvingas sjukhus att stänga avdelningar på grund av underbemanning, medan sjukhus i andra fall tvingas satellitvårda patienter på andra avdelningar på grund av för få platser. Det är en otroligt svår balansgång för alla sjukhusledningar att bemöta och en förödande och kaosartad situation som är ovärdig ett välfärdsland som Sverige.

Fru talman! Den svenska hälso- och sjukvården ska erbjuda de senaste kunskaperna, beprövade och avancerade behandlingsmetoder, den senaste tekniken och väl fungerande läkemedel. Allt detta behövs för att på bästa sätt kunna bota, lindra och förebygga sjukdom och ohälsa. Det är också viktigt att sjukvården kontinuerligt utvecklas och förnyas, att såväl fysiska som psykiska sjukdomar behandlas samt att patienter får en kvalificerad och patientsäker vård under hela livet. Patienter ska få rätt vård, i rätt tid, på rätt plats och efter sina särskilda behov. Den skattefinansierade sjukvården har bara legitimitet om den kan leva upp till hälso- och sjukvårdens ambitioner. God tillgänglighet är en fråga om patientsäkerhet, och här menar vi sverigedemokrater att vi tillsammans behöver ta krafttag. En svensk sjukvård som åstadkommer goda medicinska resultat är värd att vara stolt över.

För att nå målet om en sjukvård i världsklass krävs även att tillgängligheten och jämlikheten säkras över hela landet, i hela vårdkedjan och inom alla verksamhetsavdelningar. Nuvarande förödande situation med en stor variation i tillgänglighet, både mellan olika regioner och kommuner och mellan olika vårdområden, skapar orättvisor och bristande förtroende.

Sverigedemokraterna menar att svensk sjukvård ska vara jämlik för den som söker den. En sammanhållen och högkvalitativ vård bidrar till ett starkt förtroende för vården och ökar hälso- och sjukvårdens samlade legitimitet hos befolkningen. Följden av detta, fru talman, blir en ökad patientsäkerhet och en stark vård. Och det är någonstans det som är målet.

Sverigedemokraterna har i samarbete med regeringspartierna gemensamt förhandlat fram Tidöavtalet. Överenskommelsen rymmer ett ambitiöst avsnitt om den svenska hälso- och sjukvården, där vi också ser flera av Sverigedemokraternas sedan länge presenterade åtgärder och förslag, incitament för sjukvårdens organisation och strävan mot jämlikhet. Sverigedemokraterna gör skillnad för Sverige och svensk sjukvård, och det är jag som ledamot väldigt stolt över.

En av de större reformerna i Tidöavtalet berör hälso- och sjukvårdens organisering. Sverigedemokraterna har länge förespråkat en ökad statlig styrning med målet att nå en ökad jämlikhet, effektivisering och kvalitetshöjning över landet. Vi är också öppna för att utreda frågan, vilket i dagsläget görs, om huvudmannaskap för den svenska vården. Samtidigt ser vi stora utmaningar i dagens styrning av den svenska hälso- och sjukvården, varför en bred utredning är alldeles nödvändig för att ta ställning i en oerhört stor och avgörande fråga för den framtida hälso- och sjukvården.

Redan 2018 framförde Sverigedemokraterna följande: År 1862 delades Sverige in i landsting som en del i en genomgripande decentralisering och demokratisering. Det är också på denna regionala nivå som ansvar för hälso- och sjukvården har fördelats. Dessvärre riskeras vårdens jämlikhet, då tillgänglighet och behandlingsresultat skiftar alltför mycket mellan olika regioner. För att säkerställa en jämlik och tillgänglig sjukvård av hög kvalitet anser Sverigedemokraterna att staten bör ha ett tydligt ansvar för styrning och finansiering. Landstingens och regionernas historiska roll som beställare och finansiär avseende vård bör i hög grad ligga på statlig nivå. Samtidigt bör varje ansvarsmodell vara väl förankrad och sträva efter rätt balans mellan nödvändig nationell samordning och lokal anpassning. Inget system ska vara låst, med respekt för den komplexitet som gäller när en hel vårdkedja ska hålla samman.

I Tidöavtalet lyfts även frågan om nationell vårdförmedling, som vi sverigedemokrater tidigare kallat för vårdgarantikansli. Vi har drivit frågan under många år och då framfört att Sverige behöver en nationell funktion som får det övergripande samordningsansvaret för den lediga vårdkapaciteten i landet. Förslaget har utvecklats och finns nu som en del i avtalet. Det är påbörjat genom det gemensamma budgetförslaget hösten 2021 som kom från Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Ytterligare ett område som är prioriterat i Tidöavtalet är sjukvårdens kompetensförsörjning. Det är angeläget att komma till rätta med kompetensförsörjningen och inte minst personalens arbetsmiljö, som är tongivande i det arbetet. Personalens engagemang, arbetsmiljö och psykiska hälsa på jobbet är i någon mening grundbulten i hela vården och grundläggande för att Sverige ska kunna leverera såväl vård och omsorg som forskning och kvalitetsutveckling.

I avtalet nämns också bland annat att behovsläget nu och framgent av medicinskt utbildad personal kartläggs nationellt. Av kartläggningen ska framgå vilka insatser för befintlig och ny vårdpersonal som kan behövas för att förbättra personalförsörjningen. Där ska även redogöras för ansvarsfördelningen för personalfrågor mellan vårdhuvudman och staten.

Regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning samt ingått en överenskommelse om god och nära vård 2023 mellan regering och Sveriges Kommuner och Regioner, vilket ska göra primärvården till ett så kallat nav för hälso- och sjukvården - bara för att nämna några exempel på åtgärder som vi sverigedemokrater välkomnar.

Fru talman! För att sjukvården över huvud taget ska få chans till återhämtning och vara en grund för hälsa och vård på lika villkor kommer vi inom Sverigedemokraterna att verka för en ökad nationell samordning. Vi kommer att verka för att minimera den administrativa bördan för vårdnära personal. Vi kommer också att verka för att öka takten på reformeringen av den digitala infrastrukturen inom vården.

Vi anser att digitaliseringen kan göra att en stor andel vårdmöten kan genomföras digitalt. Ökad användning av digital teknik kan underlätta självmonitorering i hemmet. Patienten kan därför ta en mer aktiv roll i sin egen vård, vilket också efterfrågas av patienterna.

Digitalisering kan också minska onödig byråkrati, vilket vi anser måste ske, och därmed ge medarbetarna mer tid att skapa ökad patientdelaktighet. Inte minst är en sammanhållen journalföring ett av de viktigaste redskapen för att lyckas med en patientsäker vård.

Svensk sjukvård ska bli bra igen, och jag ser hoppfullt på framtiden med en ny högerregering med Tidöavtalet som grund.

Fru talman! Sverigedemokraterna står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men vi väljer att i kammaren yrka bifall till reservation 6.

Fru talman! Tack igen för frågan, Mikael Dahlqvist! Att tidigare sverigedemokrater har stått här och varit kritiska till hur Socialdemokraterna agerat har jag full förståelse för. Jag tog upp detta i mitt anförande också. Och det var inte slentrianmässigt, utan det var en känsla som jag tror att många utöver mig - även ute i Sveriges regioner och kommuner - delade. Men nog om det; det var inte det vi skulle prata om i dag.

Frågan i dag gäller vad lagförslaget kommer att generera. Det jag känner och det vi tror på är att det kommer att generera precis det vi pratar om. Vi kommer att få ökad lagerhållning. Apoteken kommer till exempel att få skyldighet att ha vissa läkemedel som är gångbara. Vad gäller personalens utrustning ute på boenden, i hemsjukvård, på äldreboenden och så vidare är arbetsgivaren redan i dag skyldig att ha lager även för en eventuell kris.

Jag tänker inför framtiden att vi får låta det här mogna och låta propositionen gå igenom. Sedan får vi ta en ny debatt, kanske om ett år, och se hur det ser ut då. Det ska ju följas upp också, så jag tycker att vi stannar vid detta.