Peter Kullgren

Fru ålderspresident! har frågat mig hur jag ser på frågan om genomredigerade grödor, den moderna växtbiotekniken och dess möjligheter att bidra till livsmedelsförsörjningen samt hur jag kommer att prioritera denna fråga under Sveriges ordförandeskap för att EU så snart som möjligt ska kunna anta det nya lagstiftningsförslaget för växter som tagits fram med vissa nya genomiska tekniker.

Dagens livsmedelsproduktion kräver en omställning för att kunna producera mer mat till en växande befolkning och samtidigt möta de utmaningar som en klimatförändring innebär. Detta kommer att kräva ny kunskap och nya innovationer för att vi ska kunna utveckla växter som är resistenta mot sjukdomar, kräver mindre gödsel eller exempelvis är mer tåliga mot torka.

I nuläget går klimatförändringarna snabbare än tiden det tar att förädla fram en ny växtsort med de klassiska växtförädlingsteknikerna. De nya, moderna växtförädlingsteknikerna ger möjlighet att korta ned tiden till att ett nytt utsäde kan komma ut på marknaden. EU-kommissionen har aviserat att en ny speciallagstiftning för växter som tagits fram med nya genomiska tekniker ska presenteras under andra kvartalet 2023, det vill säga sent under det svenska ordförandeskapet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den svenska positionen är känd sedan tidigare och välkomnar en ny lagstiftning eftersom den gamla inte är ändamålsenlig. Sverige förordade en lagstiftning som är ändamålsenlig, bygger på vetenskap och är proportionerlig till risk. Teknikneutralitet ger bättre möjlighet till lagstiftning som står sig över tid. Nya tekniska metoder och innovationer bör utnyttjas för att säkerställa tillgång till lokala och regionala sorter samt för att bidra till största möjliga utnyttjande av produktionsresurser och till jordbrukets anpassning till ett förändrat klimat.

Sverige står redo att så snart EU-kommissionen presenterar förslag till ny lagstiftning föra processen vidare på såväl politisk som teknisk nivå.

Fru ålderspresident! Sammanfattningsvis är det som sagt djurhållarens ansvar att se till att djuren har det bra och mår bra. Brister ska alltid rättas till, och det är aldrig acceptabelt att utsätta djur för lidande.

En väl fungerande djurskyddskontroll är viktig för att fånga upp de fall där djurhållarna brister i sitt ansvar. Kontrollen bidrar även till att upprätthålla förtroendet för hela den svenska livsmedelsproduktionen. Myndigheterna har flera olika verktyg som kan användas för att djurskyddsbestämmelserna ska efterlevas, och regeringens styrning av myndigheter ska vara långsiktig, strategisk, verksamhetsanpassad och utgå från ett helhetsperspektiv, med tillit och förtroende som grund.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Jag antar inte att interpellanten har någon annan avsikt än den som hon har framfört. Jag tror att vi är överens i denna fråga. Det är inte meningen att vara konfliktfylld, om det låter så.

Dessa frågor behöver inte politisk konflikt. Jag kan med stolthet konstatera att Sverige har ett bra djurskydd. Vi ska ha en kontrollverksamhet, och vi delar ambitionen att det är viktigt att det sker kontroller när man ser brister och någon anmäler ett misstänkt missförhållande. Länsstyrelserna har också tittat på att det finns en nationell rutin för hur en hel del av dessa frågor ska hanteras så att det ska gå snabbare och så vidare. Men jag har ingen annan ambition än den utpekade om att man ska göra även de planerade kontrollerna. Precis som interpellanten är inne på tror jag också att det är viktigt för förtroendet mellan bönder, lantbrukare, djurhållare och myndigheter. Jag ser ingen konflikt i det.

Sedan är det klart att det lätt blir så att vi från politiskt håll vill gå in och detaljstyra. Men jag tror mer på det tillitsbaserade ledarskapet vad gäller dessa myndigheter och dessa ganska detaljrika kontroller som görs. Och de som är bäst på att utföra detta ska också få lägga upp arbetet på det sätt som de vill göra det.

Fru ålderspresident! Interpellanten är inne på att de allra flesta bönder som håller djur i Sverige gör det på ett utomordentligt bra sätt. De är stolta över sina djur, och de behandlar dem oerhört väl. De gör det för att de vet att det också i deras företagande är något oerhört positivt med friska djur och med bra djurvälfärd. De producerar bättre oavsett om det är fråga om mjölk, kött eller något annat. Då får man ett högre värde i sitt företagande. Dessutom minskar man användningen av antibiotika, och man minskar risken för stora sjukdomsutbrott i besättningar och så vidare.

Jag tror att det bästa vi kan göra är att ha tillit till de kontrollmyndigheter som vi har. Jag har noterat att de inte har kommit upp till de fastställda mål som finns när det gäller hur många planerade kontroller som de ska göra. Interpellanten nämnde själv en del av orsakerna till det. Men att regeringen skulle gå in och styra ännu mer tror jag inte är ändamålsenligt.

Vi har ett gott och väl utvecklat djurskyddsarbete, och kontrollerna sker. Det är klart att man kan vilja ha mer. Men de olika kontrollmyndigheterna pekar också på vilka problem som de har haft och har också olika tankar om hur den ökade mängd direkta klagomål och anmälningar som kommer in ska hanteras - om det går att effektivisera kontrollerna vad gäller dem och avfärda dem så att de slipper göra fysiska besök.

De som kan detta bäst är de som är ute på stallbacken. Det är de som ser rakt in i ladugården och har bäst koll på hur man ska göra detta.

Jag måste också säga att det är oerhört positivt för de djur som det handlar om när brister uppmärksammas. Men man måste också ibland se bakom reportagen vad som kan hända - ingen särskild utpekad. Men många gånger när man, vilket jag har gjort, träffar bönder handlar det inte sällan om att de har råkat ut för en personlig livskris på något sätt. Det kan vara sjukdom eller andra tragedier i familjen som gör att de inte hinner med. Det kan vara ekonomi och andra saker. Det finns någonting bakom. Och jag tror genuint att det är få som lever på att tillverka livsmedel till oss som på något sätt med vilje vill ha en dålig djurvälfärd.

På jordbruksministrarnas rådsmöte senast diskuterades ett ökat djurskydd i hela Europa. Jag kan se en viss oro för hur situationen i omvärlden nu får vissa europeiska länder att försöka använda det som ett sätt för att vi inte ska gå vidare med ett strängare djurskydd på europeisk nivå. Vi vill att fler ska följa vårt exempel. Vi vill att fler djur ska ha den djurvälfärd som vi har i Sverige. Det är viktigt. Detta har vi argumenterat för, och vi har med stolthet pratat om vilket djurskydd vi har i Sverige.

Fru ålderspresident! Sofia Skönnbrink har frågat mig hur jag ser på risken att förtroendet för svensk djurhållning och livsmedelsproduktion minskar om djurskyddskontrollerna inte fungerar på ett ändamålsenligt sätt och om jag planerar att vidta några åtgärder för att öka antalet regelbundna, riskbaserade djurskyddskontroller och i så fall vilka.

Först vill jag konstatera att det är ett misslyckande när djur utsätts för lidande. Djur är kännande och levande varelser och ska skötas och hållas på ett sådant sätt att deras välfärd främjas.

Den svenska djurskyddslagstiftningen är stark och syftar inte bara till att säkerställa ett gott djurskydd utan också till att främja en god djurvälfärd och respekt för djur.

För många människor är god djurvälfärd en mycket viktig fråga. När allvarliga djurvälfärdsbrister uppmärksammas väcker det starka känslor. Det finns en risk att förtroendet för andra djurhållare, som har en god djurhållning och välmående djur, och för branschen som helhet påverkas negativt när djurskyddsproblem upptäcks. Samtidigt är det förstås bra för djuren att brister, problem och felaktigheter upptäcks så att de kan åtgärdas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar dock inte Sofia Skönnbrinks uppfattning att djurskyddskontrollerna inte fungerar på ett ändamålsenligt sätt. Regeringen följer kontinuerligt upp hur djurskyddskontrollerna utförs och fungerar. Länsstyrelserna har tydliga mål samt metoder och indikatorer för att följa upp och styra sitt djurskyddskontrollarbete. Jag ser inte någon anledning att vidta särskilda åtgärder för att styra hur länsstyrelserna planerar och utför de olika typer av kontrollåtgärder som de använder. Alla åtgärder som länsstyrelserna använder syftar till att se till att djuren har det bra.

Fru talman! Jag tog den utsträckta handen direkt här. Jag tror att det är bra och nödvändigt för att vi ska nå framgång.

Regeringens politik syftar till att skapa trygghet och frihet för alla som bor och lever i Sverige. Men vi lever i en tid där vargarna uppenbart kryper sig närmare inpå människors trygghet och frihet. Vi har som sagt de senaste 20 åren sett en ökad trend att samhället påverkas mer påtagligt än förut. Bönder vågar inte investera i sina livsmedelsföretag, och deras djur får inte komma ut på bete som de vill av rädsla för att nötkreatursbesättningar ska splittras ute i skogen eller fårbesättningar dödas. Vi kan upprepade gånger läsa i nyheterna, som Tomas Kronståhl var inne på, om hundar som blir angripna och människor som känner sig otrygga.

Den tilltagande ökningen av vargstammen har blivit en trygghetsfråga som vi måste ta på allvar. Rovdjurspopulationen i Sverige ska förvaltas på ett sådant sätt att djur och människa kan leva sida vid sida. Det innebär att vargstammen behöver vara mindre än vad den är i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det här skulle det ha behövt börjas med på en helt annan ambitionsnivå, i går - om uttrycket tillåts. Vi kommer inte till ett helt och fullt dukat bord. Det har som sagt gått 7 veckor i dag medan tidigare regering, i och för sig i två olika skepnader, hade 409 veckor på sig att göra något åt detta.

Många, både lantbrukare, jägarorganisationer och jägare, ger uttryck för en oro, exakt som ledamoten säger, och det är ett positivt uppvaknande. Men så har det inte varit under de här åtta åren. Under åtta år har vargstammen i Sverige haft en ganska expansiv tillväxt, och vi borde ha försökt göra mer.

Detta tar naturligtvis inte bort något från det jag sa förut - att flera av de uppdrag som ni i den förra regeringen gav till olika myndigheter är positiva. Men det är sent.

Jag och regeringen ska göra vad vi kan. En viktig del är att på EU-nivå flytta vargen från bilaga 4 till bilaga 5 till art- och habitatdirektivet. Tyvärr kom vi inte hela vägen vad gäller Bernkonventionen den här gången, men det är en helt annan uppslutning än det har varit på ett tag. Vi kan också konstatera att Europaparlamentet så sent som för någon vecka sedan konstaterade att en majoritet i det organet också tycker att man borde ändra skyddsstatusen för varg.

Jag tror att det är positivt att vi breddar det parlamentariska stödet för en annan rovdjurspolitik och att vi är fler som hjälper till att driva på i den här frågan nationellt i Sverige men också, och primärt, på europeisk nivå. Då tror jag att vi kan nå framgång, och så får vi hoppas att vi inte hamnar i det scenario som ledamoten målar upp här.

Fru talman! Enligt senast publicerade data gällande statusen för varg i Europa framhålls en generellt positiv trend. På europeisk nivå bedöms vargen vara livskraftig, enligt Internationella naturvårdsunionens rödlistekriterier. Vår bedömning är därför att det är rimligt att vi sänker skyddsstatusen på europeisk nivå.

Som vi är helt eniga om kommer vargen, om den listas i bilaga 5 till art- och habitatdirektivet, att ha samma skydd som till exempel våra svenska sälarter och bävern. Vargen är redan listad i bilaga 5 i ett antal andra medlemsländer: Estland, Lettland, Litauen, Slovakien och Polen. Delar av vargpopulationerna i Finland, Spanien och Grekland är också listade i bilaga 5. Vi anser inte att det är bra att vi har olika skyddsnivå i olika länder på detta sätt - skillnaden kan ifrågasättas och negativt påverka synen på direktivet och i förlängningen även negativt påverka en långsiktigt hållbar förvaltning av varg.

Jag kommer att fortsätta verka för att vargens skyddsstatus sänks i EU-reglerna, att den flyttas från bilaga 4 till bilaga 5. En sådan förändring kan som sagt leda till ökad möjlighet till skyddsjakt för att minska konflikterna, som ledamoten också är inne på. Den exakta formen för hur vi driver detta får vi naturligtvis återkomma till.

De uppdrag som den förra regeringen har lagt, tillsammans med en mängd tillkännagivanden från riksdagen, analyserar vi nu i den relativt nytillträdda regeringen. Vi har varit in office i på dagen 7 veckor. Förutvarande regering hade 409 veckor mer på sig att få till detta. Jag kan dock, som i tidigare interpellationsdebatter, konstatera att det i slutet av förra mandatperioden kom en del beslut som, måste jag säga, gick i rätt riktning.

Fru talman! Tomas Kronståhl har frågat mig hur jag avser att agera för att ambitionen om 170 individer ska bli verklighet.

Vargstammens utveckling i Sverige har under de senaste 20 åren haft en ökande trend när det gäller antalet individer. Vid den senaste inventeringen var vargpopulationen cirka 460 individer, vilket är betydligt fler än nuvarande referensvärde på 300 individer.

Både nuvarande och tidigare regering har drivit frågan om att minska vargstammen. Exempelvis står både nuvarande och tidigare regering för linjen att verka för att sänka vargens skyddsstatus genom att föreslå att vargen flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet samt att sänka vargens skyddsstatus inom Bernkonventionen. En sådan ändring kan öka möjligheten att vidta åtgärder, till exempel skyddsjakt, i syfte att minska konflikter mellan människor och varg.

Riksdagen beslutade i maj 2022 om ett tillkännagivande som handlar om att referensvärdet för vargstammen - det vill säga hur många vargar som krävs för att vargstammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus - bör vara mellan 170 och 270 vargar. Enligt tillkännagivandet bör det hållas i det nedre spannet om 170 individer, bland annat med tanke på att vargpopulationen förtätas.

Den tidigare regeringen gav samtidigt Naturvårdsverket i uppdrag att utreda referensvärdet för varg. Naturvårdsverket ska analysera om, och i så fall under vilka förutsättningar, vargens referensvärde i fråga om populationsstorlek för gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet skulle kunna vara inom det intervall på 170-270 som angavs i propositionen En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191), som riksdagen beslutade om redan 2013.

Jag avser att följa utvecklingen noga. Vargen ska ha förutsättningar för att långsiktigt finnas i Sverige, och vi måste leva upp till våra EU-rättsliga förpliktelser. Men det behöver vara en betydligt mindre stam än i dag.

Fru talman! Livsmedelskedjan har stått inför ett antal stora utmaningar de senaste åren. Som jag nämnde har det varit torkan, pandemin och nu ett krig i vårt närområde som påverkar energiförsörjningen och de globala leverantörskedjorna.

Det visar att den svenska livsmedelsproduktionen kan hantera större utmaningar på ett ändamålsenligt sätt och att det finns en motståndskraft i näringen. Det visar också att livsmedelsstrategin behöver gå in i en fas där skrivningar om ökad produktion måste bli tydligare, inte minst i ljuset av den situation vi är i nu.

Därför kommer jag att inleda en dialog med de berörda parterna i livsmedelskedjan för att fånga upp alla goda förslag kring vad vi behöver göra och hur vi på bästa sätt kan förverkliga något slags livsmedelsstrategi 2.0.

Sveriges livsmedelsproduktion ska öka. Jag har nämnt ett antal områden som jag ser som avgörande för att stärka svensk konkurrenskraft: en ökad livsmedelsexport, innovationskraft, kompetensutveckling och ökad regelförenkling. Som jag nämnde tidigare är det en självklar uppgift för en landsbygdsminister i Sverige att försöka göra allt för att stärka den konkurrenskraft som vi behöver i den svenska livsmedelskedjan.

Ledamoten var inne på hållbarhetsperspektiven. Jag tror att det finns en god anledning till att de är tre: miljömässig hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. När dessa tre är i samklang når vi de bästa resultaten. Om någonting drar iväg för mycket så att de andra blir lidande tjänar inget av hållbarhetsperspektiven på det i längden - vare sig miljön, det sociala eller det ekonomiska. Det har jag alltid med mig i bakhuvudet, även i det här uppdraget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ett huvudområde inom livsmedelsstrategin nu är regler och villkor. Tillväxtverket har flera viktiga uppdrag inom det området som löper fram till 2025 och som kommer att ha betydelse för företagen. De har i uppdrag att löpande genomföra analyser av den samlade regelgivningen för livsmedelskedjan och identifiera regler som försämrar konkurrenskraften, tillväxtmöjligheter eller innovationsförmågan för de företag som verkar inom livsmedelskedjan. Men de ska också identifiera eventuella brister i transparens och tillämpning av regelverken och utifrån det analysera och lämna förslag på förenklingar. Så långt är vi helt överens.

Jag tror att det är jätteviktigt att de svenska perspektiven lyfts i EU och att vi är närvarande där på högsta nivå. Det är min ambition att vara där så mycket som det bara går, och att det finns en svensk ministers röst vid bordet. Vi ska också skapa goda relationer till andra länder, bland annat dem som vi har liknande intressen med när det gäller skogen, jakten eller jordbruket, och bygga allianser. Det är så EU funkar. Men då gäller det att vi är där på plats, och det ska det bli ändring på. Vi ska vara mer på plats för att göra den svenska rösten hörd. Det är oerhört viktigt.

Vi går nu också in i ett ordförandeskap, vilket ställer lite andra krav på oss. Vi kanske inte kan hålla den svenska ståndpunkten eller vifta med den alltför mycket. Då riskerar vi att mindre fungera som en ordförande bör göra i fråga om att söka kompromisser, så som det tjeckiska ordförandeskapet arbetade och det franska före dem. Det betyder inte att vi är åsiktslösa, men man får hitta vägar att nå fram på ett bra sätt. Då är de goda relationerna till andra medlemsländer, i mitt fall till andra jordbruksministrar, oerhört viktiga. Dem skapar man på plats där, och det är det min ambition att göra.

Precis som Alexander Christiansson säger skriver vi i budgeten om produktivitetskommissionen. Det ska ju gälla både företag och den offentliga sektorn. Som jag tidigare har pekat på är en ökad regelförenkling en viktig del i att stärka den svenska livsmedelskedjan. Men exakt hur regeringen kommer att arbeta vidare med produktivitetskommissionen avser vi att återkomma till något längre fram.

Sedan tror jag att man behöver ha respekt för det här med regelförenklingar. Jag har hört många tidigare landsbygdsministrar i Sverige prata om just det, och jag har hört näringsministrar prata om det. Alla verkar ha den ambitionen. Jag säger inte att jag har en annan ambition. Men det verkar vara väldigt svårt att komma framåt där. Jag hoppas verkligen att jag lyckas, men jag har valt att gå tillbaka till de här dokumenten - en livsmedelsstrategi där vi ser att vi behöver öka tyngden för produktionsmål, till exempel.

Jag ser det även som att vi ska arbeta genom de viktiga instrument vi har och våga se över dem snarare än att gå ut och lova att vi ska dra ned regler med ett visst antal procent hit och eller dit. De flesta som har kört den linjen har de facto misslyckats, och det gillar inte jag att göra.

Vi ska jobba strategiskt, hårt och målinriktat för att förenkla för svenska småföretagare, inte minst jordbrukare.

Fru talman! Jag tackar för frågorna. Vi får se vad jag mäktar med att svara på i det här inlägget. Vi får kanske återkomma till något om jag inte hinner.

Jag vill börja i den här änden. Det är få lantbruksföretagare och skogsbruksföretagare som jag har träffat som egentligen gillar krispaketen, stöden och att det går upp och ned och fram och tillbaka med bidrag. Man vill betraktas och behandlas som den företagare man är. Men vi har en situation där det går ganska mycket upp och ned. Och det har varit turbulent den senaste tiden. Vi hade en tuff torka 2018, vi hade coronapandemin och nu har vi kriget.

Det har självklart - jag är enig med dig, Alexander Christiansson - också funnits en lång rad politiskt dåliga beslut. Några av dem har vi adresserat i Tidöavtalet. Vi ska göra någonting åt dem. Reduktionsplikten är ett sådant beslut. När det gäller den nedsättning som vi i den nylagda budgeten förlänger för kommande år, så att det blir en nollnivå på dieselskatten för jordbruket, skogsbruket och vattenbruket, skriver vi också att vi får hålla under noggrann uppsikt hur det går kommande år.

Det är klart att vi behöver ha långsiktighet i de beslut vi fattar. Att reduktionsplikten sänks på det här sättet är någonting som vi har pekat ut ska gälla i alla fall den här mandatperioden. Sedan får vi se. Om produktionen kommer igång i Sverige, vilket jag tror att vi alla hoppas, och om vi kan få till en biodrivmedelsproduktion i Sverige som inte trycker upp priset på det sätt som det som vi importerar nu gör, hamnar vi potentiellt i ett annat läge.

Jag tror att det är oerhört viktigt att man fokuserar på konkurrenskraften. Den djurvälfärdsutredning som vi också skriver om i Tidöavtalet är ju en inriktning också för konkurrenskraften: Hur ska vi stärka konkurrenskraften gentemot andra länder utan att tumma på våra krav? Det kan då läsas som: Hur får vi fler EU-länder att höja sina krav på djurhållning?

Kommissionen kommer troligtvis under tredje kvartalet nästa år med ett förslag på skärpt djurhållning. Det är någonting som vi kommer att ha en inledande diskussion om vid nästa jordbruks- och fiskerådsmöte i december, om bara några dagar. Jag kommer alltså att följa den diskussionen med intresse.

Under vårt ordförandeskap, som träder i kraft från årsskiftet, kommer det säkert att bli fler diskussioner kring de frågorna. Där är det viktigt att Sverige pekar på vilka framgångar vi har fått genom vår syn på djurhållning, och att vi genom den kan ha betydligt lägre antibiotikaanvändning än många andra. Men man ska inte heller se för lite till vilken vikt det har att vi ökar konkurrenskraften för svenska bönder och deras konkurrensvillkor i förhållande till övriga Europas bönder.

Fru talman! Alexander Christiansson har frågat mig vad jag och regeringen ämnar göra för att säkerställa de gröna näringarnas förutsättningar när det gäller en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion.

Inledningsvis vill jag poängtera att jag är enig med interpellanten om att det är väldigt angeläget att säkerställa konkurrenskraften i hela livsmedelskedjan, för både de små och de stora företagen. Det övergripande målet till 2030 för den nationella livsmedelsstrategin är att ha en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar samtidigt som relevanta nationella miljömål nås. Syftet är att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet.

Sammanlagt har tre handlingsplaner för livsmedelsstrategin beslutats, varav en är slutförd. De två pågående handlingsplanerna innefattar insatser fram till och med 2025 om cirka 200 miljoner kronor årligen och innehåller bland annat satsningar på de tre fokusområdena kunskap och innovation, konsument och marknad samt regler och villkor.

Inom ramen för livsmedelsstrategin har förbättringar gjorts, och vi ska ta till vara det som är positivt. Från mitt perspektiv kan vi dock göra mer. För att uppnå målet om ökad livsmedelsproduktion måste skrivningarna om ökad produktion ges tyngre status, inte minst i ljuset av en coronapandemi och en osäker omvärld. Jag ser det som min uppgift att stärka konkurrenskraften i den svenska livsmedelskedjan.

Jag är medveten om att den svenska livsmedelskedjan står inför utmaningar med anledning av Rysslands olagliga invasion av Ukraina. Kriget har lett till ökade kostnader på insatsvaror som el, drivmedel och förpackningsmaterial. Allt det leder sammantaget till högre kostnader för slutprodukterna.

I valet lovade vi att sänka kostnaderna för drivmedel genom sänkt skatt. I Tidöavtalet är samarbetspartierna överens om att reduktionsplikten ska sänkas till EU:s miniminivå 2024. Det är viktigt för den svenska primärproduktionen.

Att Sverige har en god försörjningsförmåga när det gäller livsmedel är angeläget. En viktig pusselbit i det arbetet är ökad livsmedelsexport, vilket på sikt kan bidra till ökad konkurrenskraft.

Regeringen vill också stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion och samtidigt förbättra den globala djurvälfärden. Därför ska en översyn göras av möjligheterna att, på ett sätt som är förenligt med den gemensamma jordbrukspolitiken i EU, balansera konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav.

Jordbruket och trädgårdsnäringen är grunden för landets livsmedelsförsörjning. Även om mycket i dag är automatiserat och digitaliserat inom primärproduktionen i jämförelse med hur produktionen såg ut för 100 år sedan skapar hela livsmedelskedjan oerhört många arbetstillfällen. Det här är grundbulten för landsbygdens överlevnad. Dagens livsmedelsproduktion är till stor del högteknologisk, oavsett om det är djurhållning eller odling det handlar om. Personalbehovet kommer att bli stort. Då behövs kompetensförsörjning.

Avslutningsvis konstaterar jag också att företagare i livsmedelskedjan upplever ett regelkrångel. Det måste bli lättare. Jag vill därför lyfta fram fyra områden som jag nu ska jobba vidare med för att säkerställa den svenska konkurrenskraften: ökad livsmedelsexport, ökad innovationskraft, stärkt kompetensförsörjning och ökad regelförenkling.

Vi vet att svensk mat är god, har låg klimat- och miljöpåverkan och skapar jobb i hela landet. Sverige behöver en stark livsmedelskedja nu mer än någonsin.

Fru talman! Den här diskussionen har visat att vi är överens om ursprungsinformation för kött även på restaurangerna. Det är en viktig fråga för våra konsumenter så att de kan göra de val de vill göra när de väljer att äta på restaurang men också för de svenska lantbrukarna.

Tack så mycket, Anna-Caren Sätherberg, för att du gav mig möjlighet att få tydliggöra att jag tycker att det är ett viktigt förslag och en viktig fråga. Jag värnar restaurangerna och tycker inte vi ska ha onödig byråkrati och krångel. Det är därför som vi tog tillbaka anmälan så att vi ska få regler som är långsiktigt hållbara i framtiden och inte ändras om några månader av ett EU-beslut.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det har varit en punkt som varit med vid alla bilaterala möten. Det är också en punkt som kommer att hanteras under det svenska ordförandeskapet. Det är någonting som man behöver se till och flagga upp för. Det är någonting som vi avser att komma i mål med under vårt ordförandeskap.

Den punkten har lyfts fram i alla samtal som jag har haft både med kommissionären och med övriga jordbruksministrar från andra länder. Den är diskuterad. Man vet att något är på gång och att det är någonting som ligger på bordet under vårt ordförandeskap.

Det är inte optimalt att man behöver fråga om var köttet kommer ifrån när man är på restaurang, absolut inte. Det är därför jag precis som du tycker att vi borde ha en annan tingens ordning.

Jag vet också att för väldigt många svenskar som går på restaurang är det viktigt att veta var köttet kommer ifrån. Så ska den meningen tolkas. Man kan göra mycket med konsumentmakt.

Var inte rädd för att fråga! Se till att säkerställa vad det är! Jag gör det själv ofta. Det gäller att man frågar: Varifrån kommer ert kött? Sedan kan man välja utifrån de olika svaren man får. Det ska ses som en lösning till dess vi har regelverket på plats så att man ändå som konsument ska känna att man kan göra aktiva och medvetna val.

Jag skulle också vilja säga att det känns bra. Jag tror att Sveriges lantbrukare och inte minst Sveriges köttproducenter känner tillförsikt om de har lyssnat på den här diskussionen. Både från regeringen och från Socialdemokraterna verkar vi vara överens om att värna svensk köttproduktion. Den produktionen är bra och klimatsmart och har en låg antibiotikaanvändning. Det är ett bra livsmedel som vi ska värna och prioritera.

Det känns skönt att jag tycker mig höra en annan tongång än bara för ett par år sedan i retoriken. Jag tror att det är bra för Sveriges landsbygd och Sveriges bönder om vi kan hålla vår svenska livsmedelsproduktion om ryggen och hålla den högt och också visa för omvärlden hur duktiga vi är på livsmedelsproduktion i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar för uppföljningsfrågorna. Som sagt tror jag att vi är överens om det här och att det mer handlar om formen för hur det ska göras.

En av anledningarna till att man nu inte lägger fram ett förslag om att införa det är att det potentiellt skulle kunna bli väldigt byråkratiskt, krångligt och dyrt för våra restaurangsköksföretag, storköksföretag, kaféer och så vidare om vi lägger upp ett regelverk på ett visst sätt.

När jag för någon vecka sedan träffade kommissionären som är ansvarig för frågorna togs det upp att ambitionen enligt en tentativ tidsplan är att vi i mars ska kunna lägga fram förslaget. Sedan kommer det att behöva diskuteras och fastställas.

Trots att det tar några månader tror jag att det är bättre för branschen än att vi nu från nationellt håll ska gå in med vårt sätt att göra bestämmelserna, kanske bli överkörda och behöva göra om det en gång till om några månader. Det är för att minska så mycket administrativt krångel och kostnader för företagen som möjligt.

Beskedet från kommissionen är att man ser framför sig att senast i mars lägga fram ett förslag. Redan under första kvartalet nästa år ska det finnas. Exakt när det ska beslutas är svårt att säga något om. Intresset är ganska stort från dem jag har träffat hittills. Men jag kan inte ge en hundraprocentig bild av hur alla övriga EU-länder står.

Jag hoppas att det ska bli ett bra regelverk. Om det inte blir tillräckligt bra med svenska mått mätt får vi se vad vi kan göra för kompletteringsbestämmelser i Sverige och vilka möjligheter EU:s regelverk ger oss för att göra just det.

Fru talman! har frågat mig om och i så fall vad EU-kommissionen har svarat på Sveriges anmälan om nationella bestämmelser gällande ursprungsmärkning för kött på restaurang, och om svar inkommit, om det har föranlett någon åtgärd från min sida. Vidare har Anna-Caren Sätherberg frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att kött på restaurang, på kafé och i storkök ska ursprungsmärkas.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nummer 1169/2011, den så kallade livsmedelsinformationsförordningen, anger de allmänna reglerna när det gäller märkning av livsmedel inom unionen. Dessa regler kompletteras av bestämmelser om information om ursprungsland i andra regelverk. I dag är det obligatoriskt inom EU att ange ursprungsland för vissa förpackade livsmedel, såsom nötkött, kött av gris, fågel, får och getter, fisk, färsk frukt, färska grönsaker, svamp, vin, olivolja, honung och ägg. Det finns inga krav på obligatorisk ursprungsangivelse på livsmedel som tillhandahålls på restaurang eller i storhushåll. Det finns dock inget som hindrar en restaurang eller ett storkök att informera konsumenten om varifrån köttet kommer, inte heller något som hindrar en konsument att ställa den frågan.

För att anta nationella bestämmelser om ytterligare ursprungsmärkning krävs en anmälan till EU-kommissionen och medlemsstaterna. Den tidigare regeringen anmälde den 2 september 2022, det vill säga i år, till EUkommissionen och medlemsstaterna att Sverige planerade att införa nationella bestämmelser om obligatorisk ursprungsinformation för kött på restaurang och i storhushåll. Underrättelsen gjordes i enlighet med anmälningsförfarandet i artikel 45 i livsmedelsinformationsförordningen.

EU-kommissionen meddelade den 6 oktober att de nationella bestämmelser som anmälan avsåg handlade om åtgärder för icke färdigförpackat kött enligt artikel 44 i livsmedelsinformationsförordningen. För sådana åtgärder krävs ingen formell anmälan.

EU-kommissionen har i sin strategi från jord till bord aviserat att den avser att se över möjligheten att utöka bestämmelserna om obligatorisk ursprungsmärkning. Kommissionen arbetar just nu intensivt med sitt förslag till revidering av livsmedelsinformationsförordningen. Enligt den senaste informationen ska ett förslag presenteras redan i början av nästa år.

I och med uppgifterna från EU-kommissionen finns inga formella hinder för Sverige att självt anta nya bestämmelser, men eftersom arbetet med att revidera livsmedelsinformationsförordningen förbereds finns det skäl att vänta på den EU-gemensamma lagstiftningen i stället för att införa nationella bestämmelser. Den 16 november skickade därför regeringen en skrivelse till EU-kommissionen med en underrättelse om att Sverige önskar återkalla ovannämnda anmälan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag anser, precis som Anna-Caren Sätherberg, att det även ska vara obligatoriskt att informera om var kött som serveras på restauranger kommer ifrån. Regeringen avser därför att i de kommande förhandlingarna om livsmedelinformationsförordningen verka för att bestämmelser om ursprungsmärkning av kött på restaurang ska inkluderas i den reviderade lagstiftningen.

Fru talman! Regeringen gör bedömningen att vi har värnat det svenska skogsbruket med det förhandlingsresultat vi har och att vi inte kommer att se krav på minskad avverkning i förhandlingen om LULUCF.

För att göra detta klart och tydligt: Regeringen vill med sin politik skapa förutsättningar för alla som lever inom Sveriges gränser att förverkliga grundläggande värden. Det gäller att vi håller hela landet igång med det svenska näringslivet, stora och små företag, entreprenörskap, en tydlig äganderätt och en trygg energiförsörjning.

En växande bioekonomi baserad på råvaran från jordbruk och skogsbruk kommer att vara helt nödvändig för att vi ska kunna komma vidare i vår klimatomställning. Det är inget snack om den saken. Den kommer att ha stor betydelse, precis som ledamoten är inne på, för landsbygdsutveckling, för regional utveckling och för företagande på landsbygden. Detta är självklart verktyg för att förstärka vår nationella försörjningsförmåga.

För att skapa ett näringsliv som frodas krävs människor som vågar satsa och som är trygga med vilka förutsättningar som kommer att gälla i framtiden. Då måste vi ha stabila och rimliga spelregler, så att vi skapar rätt förutsättningar. Det gäller för företagen i en växande bioekonomi men också för näringslivet i stort. Det sker inte genom regler som ger högre drivmedelspriser i Sverige jämfört med våra grannländer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När det gäller att man inom Socialdemokraterna aldrig är oeniga försökte jag säga - ledamoten erkänner det kanske inte här, och det behövs inte - att det var uppenbart att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte hade samma linje i fråga om skogen. Det märks fortfarande. Det märktes då, och det märks nu. Det var det jag menade och inte att Socialdemokraterna själva var oense det sista året, även om det också förekommer i de flesta partier. Men det var vad som avsågs.

Att man inte var eniga inom regeringen tror jag fick konsekvenser för hur vi agerade. Vi fick en otydligare röst i de för Sverige viktiga skogsfrågorna. Där har det vänt. Nu har vi en regering som värnar det svenska skogsbruket och som talar med en klar och tydlig stämma i Europa. Vi är eniga om skogspolitiken.

Inom kanske fem till sju år fördubblas reduktionsplikten totalt sett i EU. Vi har redan en nivå, och vi vet inte vad miniminivån för reduktionsplikten kommer att vara 2024. Det är därför svårt att säga med exakt hur mycket bränslepriset kommer att minska när vi sänker reduktionsplikten. Men ett lägre dieselpris någonstans mellan 4 och kanske 6 kronor rakt av vid pump är välkommet i Sverige. Det är nödvändigt för vår konkurrenskraft och för att hushåll och familjer, de som inte har något alternativ till bilen som det är nu, ska klara sig bättre. Det är en politisk prioritering som vi har gjort.

Samtidigt är det självklart viktigt att inte måla upp en bild av att flytande biodrivmedel inte skulle behövas i framtiden. Det är centralt att vi tar politiskt ansvar och att vi inte säger att det inte skulle behövas. Även med den reduktionsplikt som vi fortsatt kommer att ha är det bra om inblandningen är av svenskt producerad råvara. Det är centralt.

När övriga Europa också kommer att ha ett behov av biodrivmedel är det klart att ett stort skogsland som Sverige har stor potential att exportera till våra europeiska kompisar i stället för att de ska importera biobränslen som har producerats på ett ohållbart sätt långt bort från Sveriges och Europas gränser. Vi har en stor potential. Som jag redogjorde för i mitt svar, som snart finns i skrift, kommer vi att komma med en mängd olika förslag.

Det är viktigt. Signalen är: Investera i biodrivmedel, för det kommer att vara viktigt för framtiden. Regeringen vill se ökad svensk produktion av biodrivmedel.

När det gäller HVO-frågan är det klart att det är bra med så billigt som möjligt. Jag kan inte stå här och säga exakt vad det ska kosta. Det har jag inte kunskap för just nu. Men om vi producerar biodrivmedel här hemma i Sverige kan vi förhoppningsvis ha ett lägre pris framöver jämfört med det vi har i dag.

Fru talman! Socialdemokraterna verkar nu vilja måla upp sig som talespartiet för svenskt skogsbruk. Men hur var verkligheten när de var i regeringsställning? Jo, de var djupt splittrade, i alla fall sju av åtta år, kring skogspolitiken - så splittrade att de hade svårt att göra Sveriges röst hörd i EU. När det betydde som mest saknades en svensk röst som talade med klar stämma i Bryssel.

I mars 2021 skrev Österrike tillsammans med ytterligare tio EU-länder ett brev till kommissionen där man protesterade mot kommissionens förslag till skogsstrategi. Finland, de baltiska länderna och Polen, våra grannländer, återfanns alla bland dem som skrev under. Varför var inte den dåvarande svenska regeringen med på det uppropet? Jag ser det som ett svek mot svenska skogsägare, mot skogsindustrin och mot den svenska välfärden, då skogsexporten är en extremt stor exportinkomst.

Vad gäller reduktionsplikten, som det här handlar om, hade vi fått en situation där priset vid pump blev alldeles för högt. Vi har inte hunnit få den produktion av biodrivmedel som vi skulle behöva för vår extremt höga nivå av inblandning av biodrivmedel i de svenska dieseltankarna. Jämför vi vår nivå med nivån i övriga europeiska länder säger det sig självt att vi får en oerhört stor konkurrensnackdel.

Bara inom, säg, fem eller sju år är dock bedömningen att hela EU kommer att fördubbla inblandningen av biodrivmedel i sina dieseltankar. Hur kan man tro att det då inte skulle finnas en marknad för svenska producenter? Vi är ett av Europas största skogsländer. Det är bara Finland som har mer skog på sitt lands yta än vad vi har. Det är klart att vår näring kommer att vara med och vara drivande i detta.

Man brukar prata om att det är viktigt med långsiktiga villkor för företagande. Jag är den förste att hålla med. Kan det bli mer tydligt än att vi säger att vi ska följa EU:s utveckling av nivån? Det är bra att gå före ibland, men man kan inte gå så långt före eller så fort fram att inte det egna landets företagare, jordbrukare och skogsbrukare hänger med.