Rashid Farivar

Fru talman! Jag tackar ledamoten Sanna Backeskog för svaret, som jag verkligen uppskattar.

För att svara på frågan: Vi har tillsammans med regeringen gjort enorma reformer för att bekämpa kriminalitet, för ersättning till brottsoffer och för att se till att kriminella hamnar bakom lås och bom, så att de inte kan begå brott. Brottsoffer ska kunna få upprättelse både ekonomiskt genom kronofogdens utmätningar och genom att gärningsmannen får rätt straff. Vi har gjort enormt mycket. Socialdemokraterna har lagt ett förslag på bordet om en utredning. Jag tror att det här kan vara bra att utreda. Vi har gjort väldigt mycket på området, men jag utesluter inte att vi tillsätter en sådan utredning om vi får bilda regering med M, KD och L efter valet.

Socialdemokraterna hade dock åtta år på sig att tillsätta en sådan utredning, ta emot den och genomföra lagändringen, men de gjorde inte det. Det exempel som jag lyfte om ersättning till en gärningsman som hade suttit lite för länge i häkte var så orättvist mot ett våldtäktsbrottsoffer att alla medier i Sverige rapporterade om det. Trots detta gjorde Socialdemokraterna ingenting.

Jag ställer min fråga en gång till. Socialdemokraterna hade under åtta år alla möjligheter att göra vad de säger att vi ska göra i dag. Varför gjorde de inte det på åtta år? Vi har haft makten i fyra år nu.

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten Sanna Backeskog! För mig är det extremt glädjande att lyssna på ledamoten. Jag är glad att ledamoten och Socialdemokraterna ger oss och regeringen bekräftelse på att vi gör rätt i fråga om vissa ärenden och förslag.

Jag förstår att det är ledamotens första mandatperiod i riksdagen, liksom det är för mig, men jag hoppas att ledamoten ändå kan svara på min fråga.

Socialdemokraterna hade makten i åtta år. Anledningen till att jag står här i dag är att Socialdemokraterna inte kunde hantera brottsligheten och kriminaliteten i vårt samhälle. Hade de gjort det hade jag inte stått här. Det var Socialdemokraternas misslyckande under Löfvens och Anderssons regeringar som tvingade mig att engagera mig politiskt.

Min fråga till ledamoten Sanna Backeskog är: Varför gjorde Socialdemokraterna ingenting under åtta år när det gäller att bekämpa brottslighet, kriminalitet och gängskjutningar? Morgan Johansson lovade i fyra år att man skulle knäcka gängen. Men antalet skjutningar och dödsskjutningar gick bara upp. Det hände ingenting.

Varför gjorde Socialdemokraterna ingenting? Nu är de plötsligt hardcore när det gäller att ställa sig på brottsoffrets sida och att bekämpa kriminalitet och skjutningar. Varför gjorde de ingenting på åtta år, mellan 2014 och 2022?

Fru talman! I dag debatterar vi civilutskottets betänkande om regeringens proposition 2025/26:222 Ersättningsregler med brottsoffret i fokus, som syftar till att stärka brottsoffers ställning och minska skadeverkningarna av brott.

Vi i Sverigedemokraterna ställer oss bakom alla regeringens förslag till lagändringar i propositionens punkter 1–8, och därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla följdmotioner från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet samt alla reservationer som dessa partier har lämnat till betänkandet.

Fru talman! Det här är en proposition som innebär något mer än enskilda lagändringar. Den markerar ett tydligt perspektiv- och paradigmskifte.

Alltför länge har fokus i svensk kriminalpolitik i hög grad legat på gärningsmannen – hans eller hennes situation, hans eller hennes rättigheter och hans eller hennes behov. Samtidigt har brottsoffren ofta lämnats att själva hantera konsekvenserna, det vill säga traumat, den ekonomiska skadan, oron och kampen för att få upprättelse. För oss i Sverigedemokraterna har detta länge varit fel väg.

Fru talman! En av de viktigaste förändringarna i propositionen är att brottsoffer ska få en enklare och snabbare väg till ersättning. I dag måste ett brottsoffer först försöka driva in sitt skadestånd från gärningsmannen, ibland via Kronofogden, innan brottsskadeersättning kan bli aktuell. För många innebär det en lång, komplicerad och psykiskt påfrestande process.

Regeringen och Sverigedemokraterna föreslår nu att detta förändras. Brottsoffer ska inte längre behöva gå omvägen via gärningspersonen innan ersättning kan betalas ut. Staten ska kunna träda in tidigare genom Brottsoffermyndigheten och ge brottsoffret snabbare ersättning. Detta är en förändring som ligger helt i linje med den statliga skadeståndsgaranti som Sverigedemokraterna länge har drivit på för.

Den som utsatts för våld, rån, sexualbrott eller andra grova brott ska inte behöva jaga sin förövare för att få rätt till ersättning. Staten ska hjälpa offret och sedan kräva tillbaka pengarna från den skyldige. Detta är rättvist tycker jag och mitt parti.

Fru talman! Det är också positivt att propositionen begränsar möjligheterna till frihetsberövandeersättning. Sverigedemokraterna har länge kritiserat en ordning där människor som har begått mycket allvarliga brott kunnat få mycket stora ersättningar, ibland betydligt högre än vad deras egna brottsoffer har fått.

Ett känt exempel är då en kriminell år 2021, dömd för bland annat två grova våldtäkter, fick skadestånd på 840 000 kronor. Detta skedde efter att han vägrat delta i utredningen och uppgett felaktiga uppgifter om sin ålder, vilket orsakat att han spenderat lite för lång tid i fängelse. Ersättningen var dessutom mycket högre än brottsoffrets ersättning, trots att gärningsmannen var skyldig till allvarliga brott. Detta är en oacceptabel ordning, och den har varit svår för människor att förstå och svår att försvara.

Förslagen i propositionen innebär nu att möjligheterna att sätta ned ersättning utvidgas, exempelvis när den enskilde själv bidragit till situationen eller när andra omständigheter gör det oskäligt att betala ut ersättning. Vi i Sverigedemokraterna välkomnar detta. Vi anser samtidigt att ytterligare steg behöver tas framöver. Den som dömts för grov brottslighet ska inte kunna få omfattande ersättningar samtidigt som brottsoffer fortfarande väntar på upprättelse.

Fru talman! Vi ser också positivt på att frågan om föräldraansvar lyfts och skärps. Vi har de senaste åren sett hur allt yngre personer dras in i grov kriminalitet och i gängmiljöer. När barn används för att transportera vapen, sälja narkotika eller utföra våldsdåd påverkar det inte bara samhället utan skapar också offer.

Föräldraansvaret behöver vara tydligt. Vi i Sverigedemokraterna hade gärna sett ytterligare skärpningar framöver, men propositionen går i rätt riktning genom att tydligare lyfta upp ansvarsperspektivet.

När det gäller oppositionens följdmotioner anser vi inte att de tillför något som motiverar förändringar av regeringens väl avvägda förslag. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet vill i olika delar gå andra vägar eller återkomma med ytterligare utredningar. Men propositionen bygger redan på en omfattande utredning, remissbehandling och en tydlig ambition, nämligen att stärka brottsoffrets ställning här och nu. Det behövs inte fler utredningsvarv när människor väntar på upprättelse. Det behövs handling, här och nu! Det är vad regeringen och Sverigedemokraterna gör här och nu!

Fru talman! Samhället ska stå på den utsattes sida. Den som drabbats av brott ska mötas av stöd, rättvisa och upprättelse, inte av byråkrati, väntetider och ytterligare bördor. Det här betänkandet är ett viktigt steg i den riktningen.

Med det, fru talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Anna-Belle Strömberg för anförandet.

Jag ville egentligen inte begära replik, men jag refererar snabbt till vad vår riksdagskollega Alireza Akhondi alldeles nyss sa i ett replikskifte, nämligen att det är viktigt med en hederlig debatt.

Det som ledamoten påstår i talarstolen, nämligen att sambon blir återbetalningsskyldig, stämmer inte. Ett par minuter innan ledamotens anförande redogjorde jag för hur det fungerar. Sambons inkomster tas med i beräkningen. Det är inte så stor skillnad mellan att vara gift eller sambo så länge man bor tillsammans, det vill säga att livskostnaderna är mindre.

Jag har följande frågor till ledamoten Anna-Belle Strömberg. Jag tror att mikrofonen fungerade under mitt anförande, men jag undrar om ledamoten hörde hur jag resonerade om regeringens förslag. Varför far ledamoten med osanning om förslaget? Man blir inte betalningsskyldig när man är sambo.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Anna-Belle Strömberg för anförandet.

Jag ville egentligen inte begära replik, men jag refererar snabbt till vad vår riksdagskollega Alireza Akhondi alldeles nyss sa i ett replikskifte, nämligen att det är viktigt med en hederlig debatt.

Det som ledamoten påstår i talarstolen, nämligen att sambon blir återbetalningsskyldig, stämmer inte. Ett par minuter innan ledamotens anförande redogjorde jag för hur det fungerar. Sambons inkomster tas med i beräkningen. Det är inte så stor skillnad mellan att vara gift eller sambo så länge man bor tillsammans, det vill säga att livskostnaderna är mindre.

Jag har följande frågor till ledamoten Anna-Belle Strömberg. Jag tror att mikrofonen fungerade under mitt anförande, men jag undrar om ledamoten hörde hur jag resonerade om regeringens förslag. Varför far ledamoten med osanning om förslaget? Man blir inte betalningsskyldig när man är sambo.

Fru talman! I dag debatterar vi civilutskottets betänkande om regeringens proposition 2025/26:224 Ändamålsenliga utmätningsregler och utvidgad distansutmätning, som syftar till att högre försäljningspris för utmätt egendom ska kunna uppnås, att fler skulder ska bli betalda snabbare och att förtroendet för utsökningssystemet ska öka.

Vi i Sverigedemokraterna ställer oss bakom alla regeringens förslag till lagändringar i propositionens punkter 1–6. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på följdmotionen från Socialdemokraterna samt den reservation som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lämnat.

Fru talman! Ett fungerande samhälle bygger på att avtal hålls och att skulder betalas. Om den som har rätt till ersättning – det kan vara företagare, privatpersoner eller brottsoffer – inte kan få betalt riskerar förtroendet för hela rättssystemet att urholkas.

Samtidigt är utsökningsförfarandet ett ingripande verktyg. Därför måste det vara effektivt, rättssäkert och anpassat till dagens samhälle. Det är precis detta regeringens proposition handlar om.

En viktig del av förslagen är att utöka möjligheten till så kallad distansutmätning. I dag är det ett effektivt verktyg för att identifiera och säkra egendom. Genom förslaget får fler brottsbekämpande myndigheter möjlighet att bistå Kronofogden, bland annat Tullverket, Kustbevakningen och Ekobrottsmyndigheten.

Det här är viktigt av flera skäl. Det stärker möjligheten att snabbt säkra tillgångar innan de försvinner. Det innebär att fler borgenärer får betalt. Men det är också ett led i arbetet mot den organiserade brottsligheten.

Kriminella ska inte kunna gömma undan tillgångar eller leva gott på brottsvinster samtidigt som de undandrar sig betalningsansvar. Inte minst kan detta stärka möjligheten för brottsoffer att faktiskt få ut det skadestånd som de har rätt till.

Fru talman! Propositionen innehåller också moderniseringar av hur utmätt egendom säljs. I dag kan vissa regler vara omoderna och leda till att egendom säljs till lägre pris än nödvändigt. Därför föreslås att fastigheter ska kunna säljas genom exempelvis e-auktioner och att bostadsrätter i större utsträckning ska kunna säljas genom underhandsförsäljning via exempelvis fastighetsmäklare.

Det handlar inte om tekniska detaljer för sakens skull. Om en bostad eller annan egendom kan säljas till ett högre pris gynnas alla berörda. Borgenärerna får större möjlighet att få betalt, men även gäldenären gynnas eftersom ett högre försäljningspris kan innebära att en mindre restskuld kvarstår efter försäljningen. Det handlar helt enkelt om att skapa ett mer ändamålsenligt system.

Fru talman! Regeringen föreslår också att proportionalitetsprincipen och principen om barnets bästa tydligt ska skrivas in direkt i utsökningsbalken. Det är en viktig markering. När staten ingriper i människors ekonomi och livssituation måste det alltid ske med rimliga avvägningar. Särskilt när barn påverkas måste deras situation beaktas.

Fru talman! Den följdmotion som Socialdemokraterna har lämnat handlar dock egentligen inte om huvuddelen av propositionen. Tvärtom råder det bred enighet i utskottet om nästan samtliga delar.

Det Socialdemokraterna vänder sig mot gäller i praktiken några ord, nämligen formuleringen ”eller är sambo” i den föreslagna ändringen av 7 kap. 4 § utsökningsbalken. Frågan gäller den så kallade proportioneringsprincipen vid löneutmätning.

Lagrådet har haft invändningar mot att sambors inkomster ska kunna beaktas och menar att detta skulle kunna innebära att en sambo indirekt får bära ansvar för den andra sambons skulder.

Jag delar regeringens bedömning att den kritiken inte träffar rätt. Det handlar nämligen inte om att göra sambon betalningsansvarig för någon annans skuld. Ingen sambo blir skyldig att betala en annan persons skulder.

Det handlar i stället om att beakta verkligheten. Två personer som lever tillsammans delar normalt boendekostnader, matkostnader och andra gemensamma utgifter. Det är i regel mer ekonomiskt fördelaktigt att leva tillsammans än att bära alla kostnader ensam.

När Kronofogden ska bedöma en persons faktiska betalningsförmåga måste man rimligen kunna ta hänsyn också till det. Det är dessutom en princip som redan länge har tillämpats i praktiken. Regeringens förslag innebär främst att man skapar tydlighet och förutsebarhet genom att skriva in detta direkt i lagen.

Det finns starka skäl att behandla makar och sambor på ett likvärdigt sätt. Annars riskerar vi att skapa märkliga skillnader där det blir mer förmånligt att vara sambo än att vara gift, trots att den ekonomiska verkligheten ofta ser mycket likartad ut.

Fru talman! Det här är ett genomarbetat förslag som effektiviserar utsökningsförfarandet, stärker rättssäkerheten och bidrar till att skulder betalas snabbare. Det är min konkreta uppfattning gällande propositionens förslag. Förslaget stärker både brottsoffers ställning och förtroendet för rättsstaten.

Med detta, fru talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Fru talman! I dag debatterar vi civilutskottets betänkande om regeringens proposition 2025/26:224 Ändamålsenliga utmätningsregler och utvidgad distansutmätning, som syftar till att högre försäljningspris för utmätt egendom ska kunna uppnås, att fler skulder ska bli betalda snabbare och att förtroendet för utsökningssystemet ska öka.

Vi i Sverigedemokraterna ställer oss bakom alla regeringens förslag till lagändringar i propositionens punkter 1–6. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på följdmotionen från Socialdemokraterna samt den reservation som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lämnat.

Fru talman! Ett fungerande samhälle bygger på att avtal hålls och att skulder betalas. Om den som har rätt till ersättning – det kan vara företagare, privatpersoner eller brottsoffer – inte kan få betalt riskerar förtroendet för hela rättssystemet att urholkas.

Samtidigt är utsökningsförfarandet ett ingripande verktyg. Därför måste det vara effektivt, rättssäkert och anpassat till dagens samhälle. Det är precis detta regeringens proposition handlar om.

En viktig del av förslagen är att utöka möjligheten till så kallad distansutmätning. I dag är det ett effektivt verktyg för att identifiera och säkra egendom. Genom förslaget får fler brottsbekämpande myndigheter möjlighet att bistå Kronofogden, bland annat Tullverket, Kustbevakningen och Ekobrottsmyndigheten.

Det här är viktigt av flera skäl. Det stärker möjligheten att snabbt säkra tillgångar innan de försvinner. Det innebär att fler borgenärer får betalt. Men det är också ett led i arbetet mot den organiserade brottsligheten.

Kriminella ska inte kunna gömma undan tillgångar eller leva gott på brottsvinster samtidigt som de undandrar sig betalningsansvar. Inte minst kan detta stärka möjligheten för brottsoffer att faktiskt få ut det skadestånd som de har rätt till.

Fru talman! Propositionen innehåller också moderniseringar av hur utmätt egendom säljs. I dag kan vissa regler vara omoderna och leda till att egendom säljs till lägre pris än nödvändigt. Därför föreslås att fastigheter ska kunna säljas genom exempelvis e-auktioner och att bostadsrätter i större utsträckning ska kunna säljas genom underhandsförsäljning via exempelvis fastighetsmäklare.

Det handlar inte om tekniska detaljer för sakens skull. Om en bostad eller annan egendom kan säljas till ett högre pris gynnas alla berörda. Borgenärerna får större möjlighet att få betalt, men även gäldenären gynnas eftersom ett högre försäljningspris kan innebära att en mindre restskuld kvarstår efter försäljningen. Det handlar helt enkelt om att skapa ett mer ändamålsenligt system.

Fru talman! Regeringen föreslår också att proportionalitetsprincipen och principen om barnets bästa tydligt ska skrivas in direkt i utsökningsbalken. Det är en viktig markering. När staten ingriper i människors ekonomi och livssituation måste det alltid ske med rimliga avvägningar. Särskilt när barn påverkas måste deras situation beaktas.

Fru talman! Den följdmotion som Socialdemokraterna har lämnat handlar dock egentligen inte om huvuddelen av propositionen. Tvärtom råder det bred enighet i utskottet om nästan samtliga delar.

Det Socialdemokraterna vänder sig mot gäller i praktiken några ord, nämligen formuleringen ”eller är sambo” i den föreslagna ändringen av 7 kap. 4 § utsökningsbalken. Frågan gäller den så kallade proportioneringsprincipen vid löneutmätning.

Lagrådet har haft invändningar mot att sambors inkomster ska kunna beaktas och menar att detta skulle kunna innebära att en sambo indirekt får bära ansvar för den andra sambons skulder.

Jag delar regeringens bedömning att den kritiken inte träffar rätt. Det handlar nämligen inte om att göra sambon betalningsansvarig för någon annans skuld. Ingen sambo blir skyldig att betala en annan persons skulder.

Det handlar i stället om att beakta verkligheten. Två personer som lever tillsammans delar normalt boendekostnader, matkostnader och andra gemensamma utgifter. Det är i regel mer ekonomiskt fördelaktigt att leva tillsammans än att bära alla kostnader ensam.

När Kronofogden ska bedöma en persons faktiska betalningsförmåga måste man rimligen kunna ta hänsyn också till det. Det är dessutom en princip som redan länge har tillämpats i praktiken. Regeringens förslag innebär främst att man skapar tydlighet och förutsebarhet genom att skriva in detta direkt i lagen.

Det finns starka skäl att behandla makar och sambor på ett likvärdigt sätt. Annars riskerar vi att skapa märkliga skillnader där det blir mer förmånligt att vara sambo än att vara gift, trots att den ekonomiska verkligheten ofta ser mycket likartad ut.

Fru talman! Det här är ett genomarbetat förslag som effektiviserar utsökningsförfarandet, stärker rättssäkerheten och bidrar till att skulder betalas snabbare. Det är min konkreta uppfattning gällande propositionens förslag. Förslaget stärker både brottsoffers ställning och förtroendet för rättsstaten.

Med detta, fru talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Herr talman! Jag tackar kulturminister Parisa Liljestrand för debatten och svaren.

Jag menar dock att det inte sker någonting. Det finns lagstiftning, men det sker ingenting. Problemet finns kvar, enligt många organisationer.

Ytterst handlar dagens debatt inte om veteranfordon eller gamla maskiner utan om hur vi ser på Sveriges kulturarv. Den handlar om människor som på sin fritid och med egna resurser lägger tusentals timmar på att hålla Sveriges historia levande.

Jag har i dag lyft fram flera exempel som visar att det finns möjligheter att göra någonting, till exempel med ETCS, om man har ambitioner.

Kärnan i min interpellation är dessa tre frågor: Hur säkerställs att myndigheter beaktar det rörliga kulturarvets särskilda förutsättningar? Anser regeringen att nuvarande regelverk är tillräckliga? Jag tycker inte det. Och avser regeringen att ta initiativ för att bereda frågan vidare?

Herr talman! Jag tackar än en gång ministern för svaren. Avslutningsvis vill jag särskilt tacka de representanter för Motorhistoriska Riksförbundet som närvarat på läktaren under debatten. De representerar ett stort ideellt engagemang runt om i Sverige och besitter en mycket stor kunskap i dessa frågor. Jag vet också att de gärna ställer upp för fortsatta samtal med ministern om de frågor som har lyfts upp här i dag. Det är genom dialog, förståelse och rimliga avvägningar som vi kan säkerställa att Sveriges rörliga kulturarv också blir en levande del av framtiden, som ministern nämnde.

Herr talman! Jag tackar kulturminister Parisa Liljestrand för debatten och svaren.

Jag menar dock att det inte sker någonting. Det finns lagstiftning, men det sker ingenting. Problemet finns kvar, enligt många organisationer.

Ytterst handlar dagens debatt inte om veteranfordon eller gamla maskiner utan om hur vi ser på Sveriges kulturarv. Den handlar om människor som på sin fritid och med egna resurser lägger tusentals timmar på att hålla Sveriges historia levande.

Jag har i dag lyft fram flera exempel som visar att det finns möjligheter att göra någonting, till exempel med ETCS, om man har ambitioner.

Kärnan i min interpellation är dessa tre frågor: Hur säkerställs att myndigheter beaktar det rörliga kulturarvets särskilda förutsättningar? Anser regeringen att nuvarande regelverk är tillräckliga? Jag tycker inte det. Och avser regeringen att ta initiativ för att bereda frågan vidare?

Herr talman! Jag tackar än en gång ministern för svaren. Avslutningsvis vill jag särskilt tacka de representanter för Motorhistoriska Riksförbundet som närvarat på läktaren under debatten. De representerar ett stort ideellt engagemang runt om i Sverige och besitter en mycket stor kunskap i dessa frågor. Jag vet också att de gärna ställer upp för fortsatta samtal med ministern om de frågor som har lyfts upp här i dag. Det är genom dialog, förståelse och rimliga avvägningar som vi kan säkerställa att Sveriges rörliga kulturarv också blir en levande del av framtiden, som ministern nämnde.

Herr talman! Jag tackar kulturminister Parisa Liljestrand för svaret.

Det är absolut viktigt med samverkan mellan myndigheterna, staten och organisationerna. Jag har fått den här frågan från organisationerna. Detta är vad de vill se.

Ministern säger att regeringen hittills inte har prioriterat något lagstiftningsarbete på området. Samtidigt hänvisar hon till det som framfördes i budgetpropositionen för 2021, alltså en proposition från den dåvarande rödgröna regering som vi tillsammans bytte ut. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Man måste prioritera detta, för behovet finns. Regeringen säger i praktiken att man inte tänker göra något nytt. Man lutar sig mot slutsatser och bedömningar från tidigare regeringar, men problemen finns kvar.

Låt mig ta ett exempel till, herr talman. DC3:an Daisy deltog under Ddagen 1944. Därefter hjälpte hon till att bygga upp SAS och tjänstgjorde inom Linjeflyg och svenska flygvapnet. Sedan 1984 har hon flugit för Flygande Veteraner. Det här är inte bara ett flygplan utan också ett stycke levande historia.

Daisy kunde dock inte längre utgå från Bromma flygplats, som varit hennes naturliga kulturmiljö, eftersom moderna bullercertifieringskrav inte kunde uppfyllas. Problemet är att flygplanstillverkaren inte längre finns kvar och att det därmed inte finns någon möjlighet till typuppföljning. Resultatet blev att Flygande Veteraner tvingades flytta verksamheten till Västerås.

Det här handlar inte om att någon motsätter sig bullerkrav eller säkerhetskrav, herr talman. Frågan är om regler verkligen utformas med proportionalitet. När moderna krav tillämpas på historiska objekt utan möjlighet till rimliga avvägningar riskerar konsekvensen att bli att kulturarvet försvinner.

Liknande problem finns inom sjöfarten. Historiska fartyg omfattas av samma krav på livräddningsutrustning och skyddsanordningar som moderna fartyg. I vissa fall krävs ombyggnationer som förändrar fartygens historiska karaktär.

Liknande problem finns också inom järnvägen, där ideella föreningar drabbas av höga administrativa kostnader och förlorade intäkter. Samtidigt finns det exempel där hänsyn faktiskt har tagits. Vid införandet av European Train Control System, ETCS, avsattes särskilda medel för historiska järnvägsfordon. Det visar att lösningar är möjliga när viljan finns.

Min följdfråga blir därför: Om regeringen redan har visat att anpassningar är möjliga inom vissa områden, varför finns inte samma ambition för det rörliga kulturarvet i stort? Och om regeringen inte ser behov av ny lagstiftning, vilka konkreta åtgärder avser man då att vidta för att undvika att fler Daisyfall uppstår? Problemet finns fortfarande kvar.

Herr talman! Jag tackar kulturminister Parisa Liljestrand för svaret.

Det är absolut viktigt med samverkan mellan myndigheterna, staten och organisationerna. Jag har fått den här frågan från organisationerna. Detta är vad de vill se.

Ministern säger att regeringen hittills inte har prioriterat något lagstiftningsarbete på området. Samtidigt hänvisar hon till det som framfördes i budgetpropositionen för 2021, alltså en proposition från den dåvarande rödgröna regering som vi tillsammans bytte ut. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Man måste prioritera detta, för behovet finns. Regeringen säger i praktiken att man inte tänker göra något nytt. Man lutar sig mot slutsatser och bedömningar från tidigare regeringar, men problemen finns kvar.

Låt mig ta ett exempel till, herr talman. DC3:an Daisy deltog under Ddagen 1944. Därefter hjälpte hon till att bygga upp SAS och tjänstgjorde inom Linjeflyg och svenska flygvapnet. Sedan 1984 har hon flugit för Flygande Veteraner. Det här är inte bara ett flygplan utan också ett stycke levande historia.

Daisy kunde dock inte längre utgå från Bromma flygplats, som varit hennes naturliga kulturmiljö, eftersom moderna bullercertifieringskrav inte kunde uppfyllas. Problemet är att flygplanstillverkaren inte längre finns kvar och att det därmed inte finns någon möjlighet till typuppföljning. Resultatet blev att Flygande Veteraner tvingades flytta verksamheten till Västerås.

Det här handlar inte om att någon motsätter sig bullerkrav eller säkerhetskrav, herr talman. Frågan är om regler verkligen utformas med proportionalitet. När moderna krav tillämpas på historiska objekt utan möjlighet till rimliga avvägningar riskerar konsekvensen att bli att kulturarvet försvinner.

Liknande problem finns inom sjöfarten. Historiska fartyg omfattas av samma krav på livräddningsutrustning och skyddsanordningar som moderna fartyg. I vissa fall krävs ombyggnationer som förändrar fartygens historiska karaktär.

Liknande problem finns också inom järnvägen, där ideella föreningar drabbas av höga administrativa kostnader och förlorade intäkter. Samtidigt finns det exempel där hänsyn faktiskt har tagits. Vid införandet av European Train Control System, ETCS, avsattes särskilda medel för historiska järnvägsfordon. Det visar att lösningar är möjliga när viljan finns.

Min följdfråga blir därför: Om regeringen redan har visat att anpassningar är möjliga inom vissa områden, varför finns inte samma ambition för det rörliga kulturarvet i stort? Och om regeringen inte ser behov av ny lagstiftning, vilka konkreta åtgärder avser man då att vidta för att undvika att fler Daisyfall uppstår? Problemet finns fortfarande kvar.

Herr talman! Tack, kulturminister Parisa Liljestrand, för svaret!

Det rörliga kulturarvet på väg, till sjöss, på räls och i luften utgör en levande och betydelsefull del av Sveriges kulturarv. Det handlar om historiska fordon – fartyg, flygplan och järnvägsfordon – men också om den kunskap, de traditioner och det hantverk som är knutna till dem.

Det som gör det rörliga kulturarvet unikt är att det till allra största del inte förvaltas av staten. Det förvaltas i stället i huvudsak av ideella krafter – föreningar och enskilda engagerade människor som med egna resurser bevarar, använder och utvecklar historiska transportmedel och den kunskap som följer med dem. Endast en mindre del av Sveriges rörliga kulturarv återfinns inom statliga samlingar, och då ofta som statiska objekt på museer.

Herr talman! Kulturarvet blir dock inte levande av att stå bakom ett avspärrningsband eller i en monter. Det blir levande när det används. Ett ånglok måste kunna rulla, ett veteranflygplan måste kunna flyga och ett historiskt fartyg måste kunna gå på sjön. Problemet som lyfts av många aktörer är att det i dagens myndighetstillämpning ofta saknas förståelse för kulturarvets särskilda förutsättningar. Generella regler tillämpas ibland utan proportionalitet och utan möjlighet att väga kulturarvets värde mot andra intressen.

Det handlar inte om att dessa människor kommer till staten och säger: ”Ge oss bidrag!” Det handlar inte om att de ber om mer pengar, utan de säger: ”Ge oss rimliga regler! Ge oss lagstiftning som tar hänsyn till kulturarvet! Ge oss ett skydd som gör det möjligt att fortsätta bevara och använda det!”

Låt mig ta ett konkret exempel, herr talman. År 2017 köpte en tysk privatperson en Volkswagenbuss från 1982 på auktion i Sverige. Länsstyrelsen klassade fordonet som farligt avfall. Skälen som anfördes var bland annat defekta torkarblad, ett sprucket blinkerglas, en lös radioantenn och att det satt ett bilbatteri i bilen. Köparen ombads dessutom visa upp bilder på tidigare renoveringar, styrka sitt medlemskap i motorhistoriska föreningar och redovisa fordonsregisterutdrag.

Detta utvecklades ytterligare i en rättsprocess. Fyra år och en dag senare hävdes exportförbudet – fyra år senare! Under den tiden hade resurser förbrukats på rättsprocesser och administration i stället för att användas till det som egentligen var syftet, nämligen att bevara ett historiskt fordon. Detta väcker frågor om proportionalitet och rättssäkerhet.

Min fråga till kulturministern blir därför återigen: Vad avser ministern att göra för att säkerställa att statliga och kommunala myndigheter i sin verksamhet faktiskt beaktar det rörliga kulturarvets särskilda förutsättningar och tillämpar proportionalitet i sina beslut?

Herr talman! Tack, kulturminister Parisa Liljestrand, för svaret!

Det rörliga kulturarvet på väg, till sjöss, på räls och i luften utgör en levande och betydelsefull del av Sveriges kulturarv. Det handlar om historiska fordon – fartyg, flygplan och järnvägsfordon – men också om den kunskap, de traditioner och det hantverk som är knutna till dem.

Det som gör det rörliga kulturarvet unikt är att det till allra största del inte förvaltas av staten. Det förvaltas i stället i huvudsak av ideella krafter – föreningar och enskilda engagerade människor som med egna resurser bevarar, använder och utvecklar historiska transportmedel och den kunskap som följer med dem. Endast en mindre del av Sveriges rörliga kulturarv återfinns inom statliga samlingar, och då ofta som statiska objekt på museer.

Herr talman! Kulturarvet blir dock inte levande av att stå bakom ett avspärrningsband eller i en monter. Det blir levande när det används. Ett ånglok måste kunna rulla, ett veteranflygplan måste kunna flyga och ett historiskt fartyg måste kunna gå på sjön. Problemet som lyfts av många aktörer är att det i dagens myndighetstillämpning ofta saknas förståelse för kulturarvets särskilda förutsättningar. Generella regler tillämpas ibland utan proportionalitet och utan möjlighet att väga kulturarvets värde mot andra intressen.

Det handlar inte om att dessa människor kommer till staten och säger: ”Ge oss bidrag!” Det handlar inte om att de ber om mer pengar, utan de säger: ”Ge oss rimliga regler! Ge oss lagstiftning som tar hänsyn till kulturarvet! Ge oss ett skydd som gör det möjligt att fortsätta bevara och använda det!”

Låt mig ta ett konkret exempel, herr talman. År 2017 köpte en tysk privatperson en Volkswagenbuss från 1982 på auktion i Sverige. Länsstyrelsen klassade fordonet som farligt avfall. Skälen som anfördes var bland annat defekta torkarblad, ett sprucket blinkerglas, en lös radioantenn och att det satt ett bilbatteri i bilen. Köparen ombads dessutom visa upp bilder på tidigare renoveringar, styrka sitt medlemskap i motorhistoriska föreningar och redovisa fordonsregisterutdrag.

Detta utvecklades ytterligare i en rättsprocess. Fyra år och en dag senare hävdes exportförbudet – fyra år senare! Under den tiden hade resurser förbrukats på rättsprocesser och administration i stället för att användas till det som egentligen var syftet, nämligen att bevara ett historiskt fordon. Detta väcker frågor om proportionalitet och rättssäkerhet.

Min fråga till kulturministern blir därför återigen: Vad avser ministern att göra för att säkerställa att statliga och kommunala myndigheter i sin verksamhet faktiskt beaktar det rörliga kulturarvets särskilda förutsättningar och tillämpar proportionalitet i sina beslut?

Herr talman! Tack, justitieminister Gunnar Strömmer, för svaren på frågorna!

Jag tänker inte adressera det som min riksdagskollega Richard Jomshof nämnde om islam och islamism. Men det väcker absolut tankar hos mig när justitieministern säger att islam och politisk islam är två olika saker, för det är de inte.

Jag som är född och uppvuxen i ett muslimskt land och uppfostrad som muslim har läst Koranen och gått i moské i Iran. Det som till exempel imamen i moskén i Kristianstad säger, att man ska slå sin fru enligt vissa instruktioner, kommer rakt från Koranens text och rättslära. Jag tänker inte gå in mer på detta, men vi behöver fundera över varför dessa hatiska, hotfulla, våldsamma, antisemitiska budskap kommer just från moskéerna.

Det räcker inte att inte betala ut statliga bidrag till extrema organisationer, som moskéer som sprider hat och hot. Jag tycker att vi borde se till att ingen moské byggs i Sverige. Det finns många kommuner som ger bidrag. Stockholms stad, till exempel, öronmärkte 13 miljoner 2022 för att bygga en helt ny moské i Stockholm, med tydliga kopplingar till extrema organisationer, även utländska kopplingar.

Staten har gjort väldigt mycket bra. Jag tackar justitieministern för det fantastiska jobb han har gjort. Men vad kan staten göra för att även kommunerna ska bli mer medvetna och förebygga de här bidragen till moskéer som sprider hat och hot?

Herr talman! Tack, justitieminister Gunnar Strömmer, för svaren på frågorna!

Jag tänker inte adressera det som min riksdagskollega Richard Jomshof nämnde om islam och islamism. Men det väcker absolut tankar hos mig när justitieministern säger att islam och politisk islam är två olika saker, för det är de inte.

Jag som är född och uppvuxen i ett muslimskt land och uppfostrad som muslim har läst Koranen och gått i moské i Iran. Det som till exempel imamen i moskén i Kristianstad säger, att man ska slå sin fru enligt vissa instruktioner, kommer rakt från Koranens text och rättslära. Jag tänker inte gå in mer på detta, men vi behöver fundera över varför dessa hatiska, hotfulla, våldsamma, antisemitiska budskap kommer just från moskéerna.

Det räcker inte att inte betala ut statliga bidrag till extrema organisationer, som moskéer som sprider hat och hot. Jag tycker att vi borde se till att ingen moské byggs i Sverige. Det finns många kommuner som ger bidrag. Stockholms stad, till exempel, öronmärkte 13 miljoner 2022 för att bygga en helt ny moské i Stockholm, med tydliga kopplingar till extrema organisationer, även utländska kopplingar.

Staten har gjort väldigt mycket bra. Jag tackar justitieministern för det fantastiska jobb han har gjort. Men vad kan staten göra för att även kommunerna ska bli mer medvetna och förebygga de här bidragen till moskéer som sprider hat och hot?

Herr talman! Tack, justitieminister Gunnar Strömmer, för svaret!

Jag vill också rikta ett stort tack till min riksdagskollega Richard Jomshof för att han lyft upp den viktiga frågan om moskéer som sprider hat, hot och antisemitism och som predikar om våld mot kvinnor i Sverige.

Jag tycker att justitieministerns svar var ganska bra. Jag är ganska nöjd med det.

(Justitieminister GUNNAR STRÖMMER (M): Det var ett bra svar.)

Ja, det var ett bra svar.

Justitieministern vet hur stor vikt jag lägger vid yttrandefrihet och öppenhet i samhället för det fria ordet. Vi hade nyligen en interpellationsdebatt här i kammaren om just det. Som justitieministern framför i svaret ska vi inte tolerera hat, hot, hot om våld eller antisemitism i vårt samhälle.

Vad gäller de insatser som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har tagit fram till just detta svar och under mandatperioden tycker jag att vi har gjort ett bra jobb. Vi har till exempel sett till att statsbidrag inte kan betalas ut till trossamfund som sprider hot, hat, hot om våld och antisemitism.

Det har även tillsatts en utredning med uppdraget att se på hur man kan förbjuda utländsk finansiering av trossamfund. Det är jättebra och ett steg i rätt riktning. Jag hoppas att vi en dag kan förbjuda det, eftersom de organisationer som finansierar moskéer och islamism i Sverige inte har någon bra avsikt för vår demokrati och vårt samhälle.

Övriga insatser välkomnar jag också verkligen.

Min kollega Nima tog upp att dessa organisationer finansieras och finns här i Sverige för att islamisera vårt samhälle. Det är absolut olyckligt att sådana moskéer och organisationer ibland finansieras av statsbidrag, och jag är av den fasta uppfattningen att vi måste ta hårda tag i lagstiftningen mot dem som sprider hat, hot och antisemitism.

I nyheterna har vi bland annat kunnat höra om en imam i Kristianstad som uppmanade till hat mot icke-muslimer. Det finns även imamer som predikat om hur män ska slå sina fruar. I Malmö dömdes en imam för att ha hetsat mot judar och kallat dem för apors och svins avkomlingar. Jag tycker att vi ska ta hårda tag mot dessa moskéer även i lagstiftningen. Staten har ett ansvar att se till att sådana moskéer inte kan verka längre.

Min korta fråga till justitieministern är: När kan vi se fram emot att den första moskén i Sverige stängs av den enkla anledningen att man har spridit grovt hat, hot, hot om våld och antisemitism? När får vi se att man till och med river en moské?

Herr talman! Tack, justitieminister Gunnar Strömmer, för svaret!

Jag vill också rikta ett stort tack till min riksdagskollega Richard Jomshof för att han lyft upp den viktiga frågan om moskéer som sprider hat, hot och antisemitism och som predikar om våld mot kvinnor i Sverige.

Jag tycker att justitieministerns svar var ganska bra. Jag är ganska nöjd med det.

(Justitieminister GUNNAR STRÖMMER (M): Det var ett bra svar.)

Ja, det var ett bra svar.

Justitieministern vet hur stor vikt jag lägger vid yttrandefrihet och öppenhet i samhället för det fria ordet. Vi hade nyligen en interpellationsdebatt här i kammaren om just det. Som justitieministern framför i svaret ska vi inte tolerera hat, hot, hot om våld eller antisemitism i vårt samhälle.

Vad gäller de insatser som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har tagit fram till just detta svar och under mandatperioden tycker jag att vi har gjort ett bra jobb. Vi har till exempel sett till att statsbidrag inte kan betalas ut till trossamfund som sprider hot, hat, hot om våld och antisemitism.

Det har även tillsatts en utredning med uppdraget att se på hur man kan förbjuda utländsk finansiering av trossamfund. Det är jättebra och ett steg i rätt riktning. Jag hoppas att vi en dag kan förbjuda det, eftersom de organisationer som finansierar moskéer och islamism i Sverige inte har någon bra avsikt för vår demokrati och vårt samhälle.

Övriga insatser välkomnar jag också verkligen.

Min kollega Nima tog upp att dessa organisationer finansieras och finns här i Sverige för att islamisera vårt samhälle. Det är absolut olyckligt att sådana moskéer och organisationer ibland finansieras av statsbidrag, och jag är av den fasta uppfattningen att vi måste ta hårda tag i lagstiftningen mot dem som sprider hat, hot och antisemitism.

I nyheterna har vi bland annat kunnat höra om en imam i Kristianstad som uppmanade till hat mot icke-muslimer. Det finns även imamer som predikat om hur män ska slå sina fruar. I Malmö dömdes en imam för att ha hetsat mot judar och kallat dem för apors och svins avkomlingar. Jag tycker att vi ska ta hårda tag mot dessa moskéer även i lagstiftningen. Staten har ett ansvar att se till att sådana moskéer inte kan verka längre.

Min korta fråga till justitieministern är: När kan vi se fram emot att den första moskén i Sverige stängs av den enkla anledningen att man har spridit grovt hat, hot, hot om våld och antisemitism? När får vi se att man till och med river en moské?

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Frågor om yttrandefrihet och demonstrations- och mötesfrihet är väldigt viktiga för mig. Jag tror att det har sin grund i landet jag kommer ifrån, där det inte finns någon rättighet att yttra sig fritt eller någon demokrati. Jag tycker därför att vi absolut inte ska ta de friheter och rättigheter vi har i Sverige för givna.

Mitt problem handlar i grund och botten om den föreslagna lagtexten i 22 a §: ”Polismyndigheten får utöver vad som sägs i 22 § ställa in en allmän sammankomst eller offentlig tillställning eller meddela villkor enligt 16 § andra stycket om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten för människors liv eller hälsa.” Där står inget om vilka människors liv och hälsa det gäller.

Jag ställde en teoretisk fråga till en polischef jag pratade med i förra veckan: Om ett antal svenskar och ukrainare ska demonstrera utanför Rysslands ambassad i Stockholm och Ryssland hotar med att bomba Gotland, kommer ni att ha befogenhet att ställa in den demonstrationen? Svaret blev: Ja, det kommer vi att ha.

Problemet är att lagtexten inte är tydlig. Med all respekt för justitieministerns anföranden och svar tycker jag att det bästa för Sveriges demokrati och frihet vore att regeringen drog tillbaka propositionen helt och lät ordningslagen råda. Den fungerar just i dag både praktiskt och med praxis.

Många poliser har faktiskt också hjälpt mig med texten till den här interpellationen.