Kerstin Lundgren

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av försvarsminister Pål Jonson, utrikesminister Tobias Billström, statsrådet Jessika Roswall och kulturminister Parisa Liljestrand.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Försvarsministern Pål Jonson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Det var inte riktigt svar på frågan. UNRWA är den aktör som av FN har fått uppdraget att säkerställa. Avsikten var inte att det skulle ta så lång tid. Tanken var att man skulle ha kommit fram tidigare. Det är många länder som bär ansvar för att vi inte har lyckats.

Men om de människor som inte fått se en lösning utan alltjämt lever som flyktingar skulle berövas den organisation som är deras skydd utan att få något annat i stället, annat än en del av en allmän flyktingstruktur, har det internationella samfundet ännu en gång sagt: Det här är en fråga som inte engagerar oss. Det inbegriper en förhandlingsfråga som måste komma mellan Israel och Palestina.

Det vore bra att få ett besked om ni ser UNRWA som upplöst eller kvarstående.

Fru talman! Jag är lite intresserad av att lyssna. En framförhandlad tvåstatslösning nämndes i ledamotens avslutning. I en sådan ligger också hanteringen av flyktingarnas situation. 5,6 miljoner palestinier svarar i dag UNRWA för. UNRWA är ett resultat av delningsplanen, och fortsättningen har inte lösts under hela denna tid.

Jag undrar om Kristdemokraterna också tillhör den krets som anser att UNRWA ska ersättas av någon annan utan att en framförhandlad lösning finns på plats. I så fall har man sagt till palestinierna att det som utlovades också där, rätten att antingen kompenseras eller återvända, som en del av en total lösning ges upp.

Fru talman! Mörkret rymmer också ljuset. Det är viktigt att ha i åminne även under en sådan här debatt.

Låt oss se nattens händelse, som tidigare har berörts, som ändå en möjlig signal om att man inte vill gå upptrappningens väg. Det gäller både Irans signaler så här långt och Israels agerande.

Låt oss se omröstningen i säkerhetsrådet i går som ändå en intressant signal. Frågan om erkännande av Palestina har levt som en fråga sedan erkännandet av Israel i generalförsamlingen. I gårdagens säkerhetsrådsomröstning röstade Frankrike, Japan och Sydkorea ja till erkännande. Storbritannien och Schweiz lade ned sina röster. Det är ändå en signal att notera.

Vi måste också i en sådan här debatt försöka föra fram hoppet om en bättre morgondag, ett alternativ till våldet för barnet som nu somnar med rädslan som huvudkudde och vaknar till bomber, död och flykt. Det krävs en humanitär vapenvila och öppna övergångar så att humanitärt stöd kan nå in, men det krävs också hopp om en bättre morgondag och att straffrihet inte får råda.

Här är ett bekymmer, vilket utrikesutskottet hörde senast i går, svårigheten att få oberoende granskning av det som händer i Gaza. Här får vi röster från Israel och från Hamas, men vi behöver oberoende granskning. Vi behöver säkra att vi får in det här, precis som i Ukraina.

Fru talman! I grunden för UNRWA ligger rätten att återvända. Det är en olöst fråga efter bildandet av staten Israel, då den palestinska sidan valde att tacka nej till sin stat. Sedan har det gått 75 år, och frågan har inte lösts.

UNRWA kom ju till som ett resultat av Folke Bernadottes arbete för att hitta en fredlig lösning på det som utspelade sig 1948. I grunden ligger ett löfte från det internationella samfundet om rätt till återvändande eller kompensation. Vi har alla hävdat att det är en del av en förhandlingslösning. För en regering som i sin Mellanösternstrategi har ett krav på stärkta förutsättningar för återvändande vore det rimligt att säkerställa och betona vikten av att detta är en del av den samlade lösningen för området. Regeringen säger sig ju vilja ha en tvåstatslösning.

Fru talman! Det ministern säger är helt rätt: Man måste se vad som kommer fram av FN:s utredning när det gäller UNRWA. Det är solklart att om personer var delaktiga i den pogrom som ägde rum den 7 oktober måste de straffas. Det är också naturligt att någon får bära ansvar för detta, men det ska inte vara hela den palestinska befolkningen. UNRWA svarar i dag för ungefär 5,6 miljoner människor inte bara i Gaza utan även på Västbanken och i Syrien, Jordanien och Libanon. Här är det många som får bära bördan av det beslut som eventuellt togs.

Jag undrar hur regeringen ser på alternativet till UNRWA. Hur tänker man sig att ersätta UNRWA med någon annan?

Fru talman! Denna debatt fokuserar på den humanitära situationen för människorna i Gaza - det lilla landområde som rymmer över 2 miljoner på en yta motsvarande cirka 25 procent av Öland.

70 procent av byggnaderna har skadats eller förstörts. Nära 1,7 miljoner är internflyktingar och ständigt på flykt. EU:s utrikeschef beskriver Gaza i dag som världens största begravningsplats. Vi hör barn som önskar att de dött, som saknar inte bara sin familj utan också allt hopp, beredda att växa upp med målet att kunna utkräva hämnd. Som man sår får man skörda. Det gäller både för Israel och Palestina.

46 procent av barnen upp till fem år väntas lida av akut undernäring inom några månader. Vi hör rapporter om svältdöd. Barn och kvinnor drabbas hårdast. De och vi hör alltjämt om en nära förestående attack mot Rafah, en katastrof en del försöker fly från, återigen norrut, men de möts av budskapet att det är en krigszon.

Gaza är i ruiner, och hoppet är i ruiner. De som kommer att kunna vittna om det som hänt blir viktiga för att klargöra brott mot mänskligheten och krigsbrott. Det gäller handlingar som begåtts både från Hamas med flera terrororganisationer och från IDF.

Fru talman! Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober fördöms tveklöst, liksom gisslantagandet. De borde ha släppts fria, även om inget säger att den israeliska ledningen då skulle ha avslutat kriget mot Hamas. Försvarskriget tenderar nu att utvecklas till ett krig mot en framtida palestinsk stat.

Centerpartiet kräver ett långvarigt humanitärt eldupphör för att säkerställa att tillräckligt humanitärt stöd når in till hjälparbetarna som ska kunna verka i hela Gaza.

När det gäller UNRWA har regeringen tagit ett halvt steg framåt. Bilden lever dock inom regeringsunderlaget att UNRWA ska svältas ut och upphöra för att ersättas av andra. Men, fru talman, UNRWA skapades och har sitt mandat från FN:s generalförsamling 1949 - ett utflöde av Folke Bernadottes humanitära insatser och hans försök att formulera en fredsplan. UNRWA verkar inte bara i Gaza utan på Västbanken, i Jordanien, i Libanon och i Syrien. Det finns inte något annat FN-organ som vill eller kan ta över uppdraget. Tanken var att organisationen skulle säkra flyktingarnas situation i avvaktan på en uppgörelse för fred, inkluderande en lösning för flyktingarna, kompensation eller rätt att återvända.

Alla som vill se en hållbar lösning och talar om en tvåstatslösning måste inse att frågan om flyktingarnas rättigheter också ingår. Krafter i Israel vill se UNRWA försvinna, och det drivs en aktiv kampanj mot UNRWA. Om den lyckas skulle ännu ett ljus släckas, ett litet hopp om framtiden slockna, hos alla som ändå ser UNRWA som ett internationellt stöd för palestinska flyktingar. Alternativet bör förstås bli att Israel som ockupationsmakt enligt internationell rätt får bära de kostnaderna fullt ut, även kostnaderna för återuppbyggnad.

Fru talman! Att specifikt ta upp frågan om sophanteringen är att välja en del. Men UNRWA fungerar ju i princip som leverantör av samhällsservice. Det handlar om skola, sjukvård och så vidare i flyktinglägren. Det är UNRWA:s uppgift att hantera.

Det är klart att om man börjar plocka över den ena biten efter den andra från UNRWA till exempelvis Jordanien att sköta säger man att UNRWA inte längre behövs. Det är i detta som ställningskriget finns. UNRWA är en del av pusslet. Med en tvåstatslösning upphör UNRWA:s mandat, men tvåstatslösningen har av olika skäl uteblivit under 76 år. Därför är den här situationen så angelägen att lösa. Man måste bidra till lösningar nu.

Antisemitism fördöms, tveklöst. Problemet är, och jag känner att det är ett stort bekymmer, att det som nu händer kommer att göra att ännu fler känner att det inte finns något hopp och att världen inte bryr sig om dem. De har inget hopp. Den hopplösheten göder nog mer fanatism och extremism än en UNRWA-lärobok.

Vi har haft diskussioner om UNRWA:s läromedel, och vi ska ställa krav på att man tittar på dem och ser till att det inte sprids den typen av budskap. Det är viktigt. Men där har vi i alla fall en möjlighet! Hade Hamas skött detta vet vi vilket budskap som skulle ha spridits, och det är inte bättre; det kan jag lova.

Fru talman! Jordanien är ett land som egentligen inte skulle kunna existera. Ekonomin är beroende av bistånd från olika håll. Men Jordanien gör ett otroligt arbete. När det gäller flyktingsituationen har Jordanien varit en del av varje konflikt i regionen under lång tid - också palestinska krig. Det handlar inte bara om kriget som pågår just nu mellan Hamas och Israel utan även om tidigare krig. Det är klart att UNRWA har en balanserande roll här.

Jordanien är dessutom skyddsmakt för al-Aqsamoskén och ingår i det mycket känsliga pussel som man skapat för att försöka hålla någon form av balans mellan hopp och förtvivlan och skapa en framtid i området med fred och säkerhet för både israeler och palestinier. UNRWA är en viktig aktör i hela regionen i den balansakten. Skulle man rycka undan eller slänga den pusselbiten gör man i princip ett ingrepp i det som ska lösas i fredliga förhandlingar. Den vägen vill vi inte gå.

Fru talman! Mellanöstern är en region med en väldigt lång historia. Här finns vaggan till tre världsreligioner, dessutom med undergrupperingar. Här har imperier uppkommit och släckts. Här finns källor till många konflikter, en del med regional och en del med global räckvidd. Proxykrig pågår, och den geopolitiska närvaron är synlig. Konflikter har inte lösts utan blivit en källa till nya konflikter, förtryck och övergrepp genom århundraden, kanske årtusenden.

Sverige behöver som vi ser det utveckla en samlad strategi för Mellanöstern. Vi har i dag en strategi för biståndet, men enligt oss måste biståndet vara en del som är kopplad till en samlad strategi. Detta är viktigt för att möta regionens utmaningar och för att vi ska kunna vara en aktiv röst och bistå till lösningar, inte bara bistå med pengar.

Jag vill här yrka bifall till reservation 2 under punkt 1.

Fru talman! Kammaren beslutade i fjol att göra ett tillkännagivande till regeringen om terrorklassning av Islamiska revolutionsgardet. Frågan berörs i betänkandet, men Centerpartiet kommer inte att rösta på liknande motionsyrkanden vid omröstningen. Det beror på att förutsättningarna för att nå framgång är att EU:s rättsliga grund uppgraderas. Det är ett krav som Centerpartiet framfört och som vi kommer att få behandla i ett betänkande senare i vår. Av det skälet hänvisar jag till mitt särskilda yttrande.

Fru talman! Den förskräckliga terrorattack som Hamas med flera utförde mot Israel den 7 oktober i fjol måste otvetydigt fördömas. De ansvariga borde ha gripits och ställts inför rätta för detta brutala terrorbrott. Självklart har Israel rätt att försvara sig mot terrorattacker, och självklart kräver vi att gisslan friges.

Kriget mot Hamas måste dock föras inom ramen för internationell och humanitär rätt. Det som händer som en följd av kriget är ännu ett förskräckande kapitel i den sedan 1948 olösta konflikten. Det är 76 år sedan beslutet om en tvåstatslösning togs i FN. Men Israel har ännu inte av alla fått säkra och erkända gränser, och palestinierna har aldrig fått se sin stat bildas. Många tvistar om orsakerna, men följderna är återkommande krig. Barn som borde ha rätt att få växa upp med drömmar om vad de vill göra i livet och om möjligheter till utbildning och ett gott liv matas i stället med martyrdöd som en väg till framgång. Barn växer upp med rädsla och med bilder av död som huvudkudde.

Fru talman! Nu ligger fokus på Gaza. Men se också det som händer på Västbanken och i östra Jerusalem! Där pågår en kamp om makten över det område som vissa vill göra till Israel och andra till Palestina men som av det internationella samfundet ses som ockuperat område, det som kan bli Palestina efter en fredlig lösning. Här måste de illegala utposterna och de nya bosättningarna upphöra. Här måste bosättarvåldet upphöra och palestinierna få hopp om att det finns en annan väg än våldet. Det är viktigt, fru talman, även för israelernas framtidsdrömmar om en region utan våld.

Att bistå den palestinska myndigheten är att bistå människor som drömmer om en alternativ framtid. Det handlar om att ge människor hopp och mänskliga rättigheter genom bistånd till olika organisationer som vill bygga ett rättsväsen som skipar rättvisa, stärker kvinnors och flickors livschanser och faktiskt ger människor - barn - hopp.

Regeringens beslut att stoppa biståndet tvingar Sida till avtalsbrott mot många organisationer, vilket är direkt kontraproduktivt. Det är okej att man pausade biståndet för att se över det. Men efter den fördjupade analysen borde biståndet ha återupptagits.

Israel håller inne palestiniernas skattepengar som inte betalas ut till den palestinska myndigheten, och Sverige och andra länder stoppar bistånd. Då måste vi ställa oss frågan: På vilket sätt bidrar vi då till lösningar av konflikten, till att ge hopp om en annan väg än Hamas väg, som är våldet och terrorn?

Regeringen bör omedelbart fatta beslut om att biståndet till Palestina ska utbetalas och då inte en mindre del. Man ska vara tydlig med att vi fullföljer de åtaganden som utlovats.

Fru talman! I den här debatten har också UNRWA berörts. Som jag nämnde tidigare är UNRWA en organisation som formades av Folke Bernadottes försök att hitta en fredlig lösning i området. Man kan säga att det är en svensk insats för att skapa förutsättningar för en lösning. Men fredslösningen har uteblivit under 76 år. Därför finns organisationen kvar. Den gör insatser i Gaza, på Västbanken, i Libanon, i Jordanien och i Syrien, visst. Den har på det sättet funktionen att den håller tillbaka en annan hopplös utveckling, där människor känner att när det inte blir någon lösning får de använda de andra metoderna.

Vi vill inte bejaka att man stryper en organisation som ändå har hållit våldet nere. Många tror nu att det inte finns någon annan lösning än terrorn. Men en tvåstatslösning löser också upp UNRWA, för när den finns försvinner UNRWA.

I dag har vi berört att barnen i Gaza dör av svält. Det länge uttalade kravet från FN på humanitärt tillträde har ännu inte uppfyllts. 2 ½ miljon människor hotas av hungersnöd. Vanligen ser vi hungersnöd till följd av naturkatastrofer. Men som har sagts är det människors beslut som skapar denna hungersnöd, människors beslut att öppna och stänga gränser och agera som man gör.

World Food Programme bedömer att upp till 1,1 miljoner människor kommer att ha uttömt all mattillgång och vara i ett akut svältläge när vi går in i sommaren. Det måste vi naturligtvis agera för att förhindra. Det handlar om humanitärt stöd, ett omedelbart eldupphör och att säkra att de strukturer som finns kan distribuera hjälp till människorna i Gaza. Det är en utmaning. Flera i utskottet har fått höra om de brister som finns när man inte har någon organisation på plats. Vi kan inte hamna i ett läge där IDF ska distribuera stödet, för det kommer inte att lösa problemen.

(Applåder)