Nima Gholam Ali Pour

Fru talman! Jag hör vad ledamoten säger, men jag noterar också vad ledamoten inte tar upp. Hur många nya medborgare tycker Miljöpartiet att det är rimligt att Sverige ska få? Det är en enkel fråga, men Miljöpartiet vågar inte ta i den.

Det är just där skiljelinjen går i den här debatten. Regeringen och Sverigedemokraterna anser att medborgarskapet ska vara något man förtjänar. Miljöpartiet behandlar det mer som en formalitet som ska delas ut så fort de administrativa hindren är borta. Det är inte så de flesta svenskar ser på medborgarskapet.

Det handlar inte om att handläggningen av medborgarskapsärenden ska snabbas på. Det handlar om att på riktigt bli en del av samhällsgemenskapen och att konfirmera detta på något sätt. Det är så de flesta i landet ser på medborgarskap. Det handlar om att de som blir en del av detta land ska ha en gemensam grund med dem som redan lever här, så att vi kan känna att vi lever i och tillhör samma land.

Man kan inte dela ut medborgarskap så som man har gjort de senaste åren. Det är ett problem att så många medborgarskap delats ut till utlänningar som inte har anammat svenska värderingar.

Jag frågar igen: Hur många medborgarskap anser Miljöpartiet att Sverige ska dela ut egentligen?

Fru talman! Miljöpartiet skriver i sin budgetmotion att handläggningstiderna när det gäller medborgarskap är för långa. Partiet vill avsätta 50 miljoner kronor årligen för att handläggningen av medborgarskapsärenden ska gå snabbare.

Mellan 2020 och 2024 har ungefär 391 000 utlänningar blivit beviljade svenskt medborgarskap. Tycker inte ledamoten att det räcker? Ska det gå ännu fortare? Hur många svenska medborgarskap ska beviljas innan ledamoten från Miljöpartiet blir nöjd? Hade ledamoten varit nöjd om det hade blivit en halv miljon nya medborgare mellan 2020 och 2024?

Nu ska Tidöpartierna se till att inte varje kotte som tar sig till Sverige kan bli svensk medborgare. Det ska finnas språk- och samhällskunskapskrav. Den som vill bli medborgare ska kunna försörja sig. Och det ska finnas skärpta krav på hederligt levnadssätt. Man ska helt enkelt vara en del av samhällsgemenskapen innan man kan bli medborgare.

Men detta är Miljöpartiet emot helt och hållet. Miljöpartiet menar att vi ska fortsätta som vi gör nu, när nästan 400 000 utlänningar blir svenska medborgare under fyra år. Det är inte hållbart. Det finns inget stöd bland allmänheten för ett sådant system.

Hur resonerar Miljöpartiet när man menar att en utlänning som inte ens har lärt sig svenska ska kunna bli svensk medborgare?

Fru talman! Det finns många människor i världen som har behov av att komma till Sverige. Men vad är det för migrationspolitik som det svenska folket har behov av? Jag tror att det är detta vi ska prioritera.

Ledamoten undviker fortfarande att tala om det som svenska folket ser och märker, nämligen ett Sverige där integrationen inte fungerar och där Centerpartiet vill öka inflödet ytterligare.

Oavsett hur ledamoten väljer att formulera sig kvarstår det faktum att Centerpartiet vill att Sverige ska ta emot fler kvotflyktingar än det totala antalet människor som fick asyl i Sverige under hela förra året. Detta vill man i ett läge där skolor, bostäder och sjukvård redan är pressade av den massinvandring som Socialdemokraterna är ansvariga för och där parallella samhällen har vuxit fram under just den politik som Centerpartiet självt varit med och format. Att då säga att Sverige behöver mer migration är inte ansvarstagande – det är en upprepning av exakt den migrationspolitik som skapade problemen från början.

Varför vill Centerpartiet öka inflödet innan de problem som redan finns är lösta? Varför menar Centerpartiet att Sverige, som redan har stora integrationsproblem, ska ta emot fler kvotflyktingar än alla andra nordiska länder tar emot tillsammans? Hur skulle det kunna ligga i Sveriges intresse att femdubbla antalet kvotflyktingar?

Fru talman! En av få saker som de rödgröna partierna verkar vara överens om är att antalet kvotflyktingar ska öka.

Det finns redan många utlänningar som befinner sig i utanförskap i Sverige, och det finns redan många som inte har integrerats. Ändå föreslår Centerpartiet i sin budgetmotion att antalet kvotflyktingar ska mer än femdubblas. Det innebär att Centerpartiet och de andra rödgröna partierna vill att Sverige ska ta emot fler kvotflyktingar än det totala antal utlänningar som fick asyl i Sverige förra året.

Det säger precis vilken inriktning migrationspolitiken får ifall Socialdemokraterna börjar regera landet med hjälp av partier som Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Massinvandringen är det enda dessa partier är överens om.

Min fråga till ledamoten från Centerpartiet är om ledamoten anser att en femdubbling av antalet kvotflyktingar är något som Sverige behöver, efter en migrationskris som skapat stora problem för Sverige som Tidöpartierna nu håller på att åtgärda. Har inte Centerpartiet lärt sig någonting av vad det innebär att föra en liberal migrationspolitik som skadar sammanhållningen och förtroendet för hela migrationssystemet?

Herr talman! Vänsterpartiet står alltså fast vid att 2 700 illegala migranter ska få amnesti. Till och med en möjlig generell amnesti för alla illegala migranter ska utredas. En sådan ordning innebär i praktiken att vi avskaffar hela idén om reglerad invandring.

Om budskapet är att den som stannar tillräckligt länge illegalt i Sverige får permanent uppehållstillstånd undergräver man fullständigt respekten för lagar, myndighetsbeslut och rättsstat. Det är orättvist mot alla dem som faktiskt följer regelverket, väntar, ansöker, överklagar och accepterar besluten även när besluten går emot dem.

Det är dessutom ett dyrt förslag där skattebetalarna ska stå för hundratals miljoner kronor för att illegala migranter ska få stanna i Sverige. De har ingen rätt att vistas i Sverige och har helt och hållet struntat i hur regelverket fungerar. Det är inte rimligt. Det är inte hållbart. Det är inte en ansvarsfull migrationspolitik.

Vilken signal skickar detta till de mer än hundra miljoner människor som är på flykt i världen? Jo, Vänsterpartiet säger att dessa människor ska komma till Sverige. Hur menar ledamoten att Sverige ska hantera en sådan situation? Vill Vänsterpartiet ta Sverige tillbaka till migrationskaoset 2015 med våldtäkter, kriminalitet och all kalabalik som rådde då? Är det vad Vänsterpartiet vill?

Herr talman! Om jag har förstått Vänsterpartiets förslag rätt vill man se en amnesti för utlänningar som kom som ensamkommande barn till Sverige och nu har vuxit upp och lever här som illegala migranter. Vänsterpartiet har räknat ut att det rör sig om 2 700 utlänningar som ska få amnesti och belönas med permanent uppehållstillstånd för att de levt i Sverige som illegala migranter. Enligt Vänsterpartiet skulle detta kosta skattebetalarna 130 miljoner kronor mellan 2026 och 2028. Men Vänsterpartiet går ännu längre. Utöver denna amnesti vill man också utreda en amnesti för alla illegala migranter.

Det är alltså den här sortens politik vi har att göra med i ett parti som ska fungera som Socialdemokraternas regeringsunderlag. Enligt Vänsterpartiet ska alla illegala migranter få stanna i Sverige.

Jag måste fråga ledamoten: Vad är poängen med att försöka få uppehållstillstånd enligt det regelverk som gäller om Vänsterpartiet ändå vill ge permanenta uppehållstillstånd till alla illegala migranter?

Jag måste även fråga ledamoten: Är det rättvist att skattebetalarna ska betala 130 miljoner kronor för att illegala migranter ska få stanna i Sverige?

Herr talman! Vi måste prioritera. När vi har vårdplatsbrist i Sverige till den grad att många läkare behöver skicka hem patienter innan de har blivit friska är det märkligt om vi skulle ta hit patienter från Gaza.

Vi har äldre som har ont för att de inte får sin operation. De får vänta tre år på sin operation här i Sverige. Då är det märkligt om vi tar hit patienter från Gaza. Visst får vi prioritera.

Herr talman! Det sorgliga är att varje gång vi får prioritera har Miljöpartiet prioriterat en annan grupp, några andra, än svenska medborgare och folk här i Sverige.

Man har prioriterat de afghanska gymnasieungdomarna. Nu prioriterar man de afghaner som hjälpte militären i Afghanistan. När är det svenskarnas tur?

När är det dags för Miljöpartiet att börja prioritera svenska medborgare framför utlänningar? När kommer den dagen? Den dagen vill jag gärna se.

Det handlar inte om syndabockspolitik. Det handlar om att sätta Sverige främst. Svenska folket har väntat på en regering som prioriterar den egna befolkningen.

Herr talman! Ja, det stämmer. Som jag tidigare sa till ledamoten Hirvonen: Ledamoten måste välja. Vilka är det?

Ska vi ta hit patienter från Gaza för att ge dem vård? Är det de som har fått avslag på sin asylansökan och har bytt spår och fått arbetstillstånd? Är det de som ska stanna kvar? Eller är det de afghaner som hjälpt militären när den svenska militären var i Afghanistan?

Vilka är det? Vi kan inte ta emot hela världen. Vi måste prioritera. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet har bedrivit en massinvandringspolitik blir det svårare för oss att ta hit människor från Afghanistan som har hjälpt den svenska militären. Så är det.

Sedan vill jag också kort gå igenom välfärdssystemet. Välfärden baseras på att människor faktiskt arbetar. Många har kommit hit från utlandet. Det gäller särskilt asylsökande som beviljas asyl i Sverige. De har under flera år inte kommit in på arbetsmarknaden och inte kunnat betala in skatt.

Det är ett problem för välfärden att vi har en stor andel av befolkningen, ofta med utländsk bakgrund, som inte arbetar. Man kan koppla utvisningar till välfärden. Visst är det bra för välfärden om man utvisar dem som belastar det offentliga under flera år.

Jag tror absolut att det långsiktigt är bra för välfärden att vi utvisar dem som belastar det offentliga. Så är det.

Herr talman! Jag kan berätta för ledamoten vad jag gjorde under de här åren. Jag bedrev sverigedemokratisk politik i syfte att få till stånd en restriktiv migrationspolitik så att en sådan katastrof inte skulle hända igen.

Nu debatterar vi den del av budgeten som berör migrationspolitiken. Men den här regeringen har satsat rejält på yrkesutbildning. Den här regeringen är den regering som har ställt om Arbetsförmedlingen så att den faktiskt börjar förmedla jobb. Den här regeringen är den regering som har ställt krav på att de arbetslösa ska förflytta sig geografiskt för att ta jobben där de finns.

Det är dock inte detta vi diskuterar nu, utan vi diskuterar migrationspolitiken. Vänsterpartiet vill ha en amnesti för illegala migranter. Det står i deras budgetmotion att de vill utreda detta. Ledamoten säger att han var ute och hjälpte till under migrationskrisen. Men ledamoten vill ha ännu en migrationskris. Vad händer i Sverige när man ger amnesti till alla illegala migranter? Vad kommer de mer än 100 miljoner flyktingarna att göra när man säger att Sverige ger amnesti till illegala migranter? Jo, de kommer att komma till Sverige, och så får vi ännu en migrationskris, med alla de tragedier det innebär. Tänk på alla våldtäkter! Ingen i medierna ville ta tag i dem, så de glömdes. Det var nämligen politiskt inkorrekt att kritisera den liberala invandringspolitiken på den tiden. Men Sverigedemokraterna kommer inte att glömma, även om ledamoten Haddou redan har lagt alla de tragedierna bakom sig.

Herr talman! En restriktiv migrationspolitik leder till ordning och reda. Det är inte så att det direkt leder till att välfärden stärks. Vi får mer resurser att avsätta till välfärden, men det är inte så att det ena direkt leder till det andra.

Jag vill gärna kommentera det här med syndabockspolitik. Jag vill fråga ledamoten Haddou var han var när svenska kvinnor blev våldtagna under migrationskrisen. Jag vill veta var ledamoten Haddou var när vuxna män gick i skolan med minderåriga här i Sverige. Migrationspolitiken fungerade inte, och det är den vi ställer om nu. Vi ser till att de människor som kommer till Sverige och får avslag på sin asylansökan faktiskt lämnar Sverige. Det är vad som händer.

Det är självklart att det långsiktigt kommer att leda till att vi får en starkare välfärd. Långsiktigt kommer också vår omställning av arbetskraftsinvandringen att leda till att de personer här i Sverige som inte har så mycket utbildning kan ta de enkla jobben utan att behöva konkurrera med hela världen. Detta är lätt att förstå för de flesta, men jag tror att ledamoten Haddou av ideologiska skäl inte vill förstå det.

Åren 2015 och 2016 var kaotiska i Sverige. Jag tror, herr talman, att ledamoten Haddou var på semester då, för ingen kunde missa vad som hände under de åren. Det är därför svenska folket fullt ut stöder en restriktiv migrationspolitik.

Herr talman! Uppstädningen efter Socialdemokraternas och Miljöpartiets massinvandringspolitik går åt rätt håll. Antalet asylsökande till Sverige fortsätter att minska. Och det händer innan all Tidölagstiftning är på plats. Självklart kommer antalet att fortsätta minska tills hela Tidöagendan är genomförd.

Det skulle dock ha räckt med signalpolitik för att påbörja en reduktion av antalet asylsökande. Men signalpolitiken från Socialdemokraterna kom från en statsminister som skrek ut: ”Mitt Europa bygger inte murar”. Därefter kom migrantkaoset till Sverige.

Socialdemokraterna bär ett stort ansvar för massinvandringen. Även om Socialdemokraternas politiker nu lajvar att de är sverigedemokrater är det viktigt att inte glömma det. Socialdemokraternas Europa bygger fortfarande inte murar. Låt oss inte glömma det. De kan låtsas vara restriktiva nu, men deras politik fortsätter att eka ”Mitt Europa bygger inte murar”.

Det minskade inflödet av asylsökande resulterar i att handläggningstiden för asylärenden förkortas. Utlänningar kan få ett snabbare svar på om de har rätt att vistas i Sverige eller inte. Detta visar att en restriktiv asylinvandring också är en mer rättssäker, hållbar och human asylinvandring. Asyl är till för den som har genuina skyddsbehov, inte för den som av ekonomiska eller sociala skäl har sökt sig till Sverige.

Den kaotiska migrationspolitik som Miljöpartiet och Vänsterpartiet fortfarande förordar hjälper ingen. Den resulterar endast i besvikelse, bitterhet och utanförskap när massinvandringen ser till att systemet slutar fungera och den enskilde individen kommer i kläm.

Sverige måste vara tydligt från dag ett. Många kommer att få avslag på sin asylansökan. Få kommer att beviljas asyl. Orsaken är enkel: Sverige kan inte ta emot hela världen.

Fler utlänningar som fått avlägsnandebeslut återvänder självmant till sina hemländer. Det har blivit svårare att vara illegal migrant i Sverige, tack vare Sverigedemokraterna och regeringen.

Under 2024 registrerades 37 953 genomförda inre utlänningskontroller, vilket är nästan 80 procent fler än året innan. Ökningen av antalet inre utlänningskontroller beror bland annat på tillgång till ny teknik och att fler poliser har utbildats för ändamålet. Antalet individer utan tillstånd som påträffats vid dessa kontroller har ökat med 38 procent och uppgick till 3 429 personer 2024, vilket är ungefär 1 000 personer fler än 2023.

Regeringen och Sverigedemokraterna har även genomfört lagstiftning som ser till att utvisningsbeslut inte längre kan preskriberas förrän den illegala migranten lämnat Sverige. När Socialdemokraterna regerade väntade illegala migranter i Sverige i fyra år, tills utvisningsbeslutet var preskriberat. Därefter ansökte de om uppehållstillstånd igen. Det går inte längre. Har man fått avslag ska man lämna landet.

Även spårbytet har avvecklats. Har man fått avslag på sin asylansökan kan man inte längre stanna i Sverige för att arbeta. I dag betyder ett nej på riktigt nej. Ska man ansöka om uppehållstillstånd igen måste man börja med att lämna landet. Det är därför fler som har fått ett avlägsnandebeslut lämnar landet självmant. Vi har varit tydliga med vad som gäller. Antingen beviljas man uppehållstillstånd, och då är man välkommen. Eller så får man avslag, och då ska man ut. Det är inte svårare än så. Det finns inga genvägar.

Tydligheten framgår också genom att antalet platser på återvändandecenter och förvar har ökat. Konceptet att utlänningar som har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd ska drälla omkring har vi lagt bakom oss. Nu finns det olika anläggningar för dem som måste åka till sina hemländer där det blir ganska tydligt att de inte längre är välkomna i Sverige. Vi ska se till att de här förvaren och återvändandecentren fylls. Illegala migranter har ingen plats i Sverige, och de ska skickas hem så fort som möjligt.

Förra året såg vi också till att tiden från avlägsnandebeslut till utvisning förkortades med 60 dagar. Vi ska fortsätta verka för att utvisningar sker snabbare och för att de som fått avslag inte hänger kvar här och belastar det offentliga.

Ansökningar om att få uppehållstillstånd i Sverige som arbetskraftsinvandrare minskar, men minskningen sker bland de lågkvalificerade, inte de högkvalificerade. Det höjda försörjningskravet vid arbetskraftsinvandring har fått ett positivt utfall. Sverige rör sig mot att bli ett land som fokuserar på högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

De enkla jobben i Sverige ska gå till dem som redan i dag är arbetslösa. De arbetslösa i Sverige ska inte behöva konkurrera med hela världen när de försöker få in en fot på arbetsmarknaden. Vi ska fortsätta på denna väg genom ett lönekrav som ser till att betoningen på högkvalificerad arbetskraftsinvandring förstärks. Principen är att arbetskraftsinvandring ska gynna Sverige. Det ska inte vara ett sätt för lågutbildade människor att ta sig till Sverige.

På grund av att arbetskraftsinvandringen minskar har handläggningstiden också minskat. Det innebär att högkvalificerad arbetskraft kan anlända till Sverige och börja arbeta snabbare, eftersom Migrationsverket inte behöver hantera massor av ansökningar från lågkvalificerad arbetskraft.

Det är så fungerande migrationspolitik ser ut. Arbetsgivarna får den kompetens som de behöver och som inte finns i Sverige. Samtidigt har vi mindre arbetskraftsinvandring av lågkvalificerad arbetskraft, där det råder utbrett missbruk, vilket i sin tur gynnar den organiserade kriminaliteten.

Men Tidöagendan är långt ifrån färdig. Regeringen och Sverigedemokraterna avser att skärpa regelverket för anhöriginvandringen, bland annat genom att skärpa försörjningskravet. Utgångspunkten är att villkoren inte ska vara mer generösa än vad som krävs enligt EU-rätten samtidigt som Sveriges internationella åtaganden fortsatt respekteras.

Under flera år har utlänningar som knappt har kunnat försörja sig själva tagit hit anhöriga. Det har i sin tur skapat ett stort utanförskap. Det är viktigt att de som tar hit anhöriga både har etablerat sig och kan försörja sig själva och sina anhöriga. För de flesta är det något självklart, men det är först under 2026 som en proposition ska lämnas in till riksdagen för att förverkliga detta.

En annan viktig reform som är på väg innebär att kraven för att förvärva svenskt medborgarskap ska skärpas. Det är en viktig reform för att motverka kulturellt utanförskap i Sverige. Hittills har människor som inte har kunnat svenska och inte varit förankrade i Sverige kunnat bli medborgare, men nu ändrar vi detta.

Den som blir medborgare ska ingå fullt ut i samhällsgemenskapen. Den som blir medborgare ska kunna försörja sig. Utlänningar som är bidragstagare ska inte kunna bli medborgare. Det ska krävas en längre hemvisttid. Och kraven på hederligt levnadssätt ska skärpas.

Det innebär att de som blir svenska medborgare är människor som genuint älskar Sverige. Om man bara befinner sig här och inte har något intresse av att lära sig svenska eller lära sig om det svenska samhället blir det omöjligt att bli svensk medborgare. Detta är riktigt bra. Svenskt medborgarskap ska inte vara en souvenir utan ett privilegium och en förpliktelse. Svenskt medborgarskap är en del av vår nationella gemenskap. Det ska man växa in i, inte snubbla in i.

Ordning och reda inom migrationspolitiken är inte hårdhet. Det är omtanke om landet. Det är medmänsklighet. Det är att bry sig om sin granne.

Skillnaden mellan de rödgröna partierna och Tidöpartierna kan man sammanfatta på följande sätt: Vi bygger system – de rödgröna partierna bygger kaos. Vi skärper lagar – de rödgröna partierna skriker slagord.

Herr talman! Socialdemokraterna sa alltid att det vi föreslog var omöjligt, att det inte var genomförbart, att det inte var realistiskt. Men den här mandatperioden har vi visat att det som var omöjligt för dem är möjligt för oss. Vi har minskat asylinvandringen. Vi har kortat handläggningstiderna. Vi har förhindrat preskription av utvisningsbeslut. Vi har stoppat spårbytena. Vi har gjort det svårare att leva illegalt i Sverige. Vi har omformat arbetskraftsinvandringen så att den gynnar Sverige. Vi ska snart skärpa reglerna om medborgarskap.

Det här är skillnaden mellan politisk vilja och politiskt spel. En stram migrationspolitik är inte bara en teknisk fråga. Det är en fråga om Sveriges framtid. Det handlar om trygghet, sammanhållning och rättvisa. Och vi är långt ifrån färdiga.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Det som den socialdemokratiska ledamoten just gjorde var att bekräfta precis det jag ville få fram, nämligen att Socialdemokraterna inte kan lova svenska folket att de inte kommer att höja antalet kvotflyktingar igen.

Det är exakt samma mönster som tidigare. När Socialdemokraterna sitter i opposition talar de om ordning och reda, men när de får makten går siffrorna avseende migration alltid upp. Det såg vi senast när de höjde antalet kvotflyktingar från 1 900 till 5 000. Det skedde efter migrationskrisen när Sverige redan hade tagit emot alltför många migranter. Då bestämde sig Socialdemokraterna för att öka antalet kvotflyktingar till 5 000 per år.

Nu fick vi inget besked, inget löfte, ingen garanti, inte ens en antydan. Det betyder i praktiken att Socialdemokraterna lämnar dörren öppen för att återigen öka invandringen genom kvotsystemet, samtidigt som man säger sig vilja ha en stram migrationspolitik.

Svenska folket har rätt att veta vad som väntar om Socialdemokraterna får bilda regering. Är ambitionsnivån 900 kvotflyktingar, så som det stod i Tidöavtalet, 1 900, 5 000, 10 000 eller mer? När man inte kan ge ett tydligt svar brukar det bero på att svaret inte är särskilt populärt.

Fru talman! Sverige tog emot ungefär 1 900 kvotflyktingar per år under en lång period. Under regeringen Löfven höjde man den siffran till 5 000 kvotflyktingar per år. Denna höjning ägde rum efter migrationskrisen 2015, vilket tydligt visar Socialdemokraternas bristande omdöme.

Tidöpartierna sänkte antalet kvotflyktingar per år till 900. Om Sverigedemokraterna fick bestämma helt och hållet skulle vi helst se att siffran var noll.

I Socialdemokraternas budgetmotion kan man läsa: ”Det internationella kvotflyktingsystemet är en humanitär angelägenhet för hela världen. Sverige bör, liksom övriga länder inom EU, ta sitt internationella ansvar för att detta system ska kunna upprätthållas.”

Med tanke på att Socialdemokraterna höjde antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot förra gången de regerade undrar jag om Socialdemokraterna kommer att göra det även nästa gång de får möjligheten att regera. Jag ställer denna fråga med tanke på att Socialdemokraterna själva lyfter just kvotflyktingsystemet som ett sätt för Sverige att ta internationellt ansvar.

Kan ledamoten här och nu lova att en socialdemokratiskt ledd regering inte kommer att höja antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot?

Fru talman! I dag debatterar vi en proposition där ett av förslagen är att behörighetskraven för offentliga biträden ska skärpas. I propositionen ställer man krav på att det till offentligt biträde ska förordnas en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan person som har avlagt de kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställning.

Sverige ställer om migrationspolitiken till en migrationspolitik som är restriktiv och hållbar. En del av detta är självklart att volymerna minskar till nivåer som ett land som Sverige klarar av. Volymerna ska vara anpassade till det svenska välfärdssystemet och samhället och inte till vissa människors samveten.

En annan del av denna omställning är att de som arbetar inom detta migrationssystem ska ha en viss grundläggande kunskap. Ett tecken på att det finns ordning och reda i migrationssystemet är att de personer som arbetar med migration ska ha en lämplig utbildning som passar deras uppdrag.

Riksrevisionen har i sin granskning av hanteringen av offentliga biträden i migrationsärenden identifierat vissa brister, exempelvis att det förekommer offentliga biträden som bedöms sakna grundläggande juridisk kompetens. Detta är oacceptabelt. När människor som inte klarar juridikens grundkurs företräder människor i livsavgörande ärenden har systemet havererat. Det får faktiskt inte vara så att klienten kan uttala utlänningslagen bättre än sitt offentliga biträde.

För att förstå varför de här förändringarna är nödvändiga behöver man också förstå hur systemet med offentliga biträden i migrationsärenden faktiskt fungerar.

När en utlänning söker asyl eller skydd eller har vissa andra typer av ärenden har den ofta rätt till ett offentligt biträde. Det är staten som utser biträdet, och det är staten som betalar ersättningen. I praktiken innebär det att vissa myndigheter och domstolarna förordnar offentliga biträden, många av dem i mycket komplexa ärenden som rör skyddsskäl, medicinska hinder, säkerhetsärenden eller frågor om verkställighet.

Systemet bygger på att den som förordnas ska vara skicklig nog att förstå utlänningslagen, EU-rätten och de omfattande internationella konventioner som gäller. Men under lång tid har det varit alldeles för lätt att bli offentligt biträde i migrationsärenden. Det har funnits en stor variation i kvalitet – från mycket kompetenta advokater till personer som varken haft tillräcklig juridisk kunskap eller haft förståelse för sina skyldigheter.

Ett återkommande problem är att staten i praktiken saknat verktyg för att säkerställa kvaliteten. Ersättningssystemet har ofta premierat kvantitet framför kvalitet, eftersom ersättningen betalas per ärende eller timme utan tydlig kontroll över hur väl biträdet faktiskt företräder sin klient. Detta har i vissa fall lett till att helt olämpliga personer fortsatt att ta emot statliga medel för uppdrag där de inte levererat det arbete som krävs.

Offentliga biträden får ersättning av staten. Då är det en självklarhet att de måste ha de kunskaper som är nödvändiga för att kunna företräda sina klienter. En del av det lagförslag som vi diskuterar i dag är att den som förordnas som offentligt biträde även i övrigt ska vara särskilt lämplig för uppdraget. Det innebär att en person som tidigare har uppvisat dåligt omdöme eller olämpligt beteende på ett sådant sätt att rätten bedömer honom eller henne som olämplig för uppdraget inte ska kunna förordnas även om personen har de kunskaper och erfarenheter som krävs för uppdraget.

Samtidigt är det viktigt att olämpliga ombud och biträden ska kunna förklaras obehöriga att medverka i migrationsärenden. Därför föreslår regeringen i propositionen att om ett ombud eller biträde bedöms vara olämpligt för sitt uppdrag ska Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen få förklara honom eller henne obehörig att vara ombud eller biträde vid myndigheten antingen för en viss tid eller tills vidare. Förlorar man förtroendet ska man inte fortsätta stämpla in och fakturera staten. Så enkelt är det.

Migrationsverket konstaterar att det förekommer att personer som bedömts vara olämpliga att företräda en sökande som offentligt biträde i stället anmäler sig som sökandens ombud.

Enligt Säkerhetspolisen ställs högre krav på de ombud och biträden som förekommer i ärenden där Säkerhetspolisen är involverad.

Risken ökar för att hemliga uppgifter röjs om ombudet eller biträdet har kopplingar till samma terroristorganisation, våldsbejakande miljö eller främmande makt som utlänningen.

Men det finns också andra aktörer än offentliga biträden inom migrationssystemet där kraven behöver höjas för att man ska få ett migrationssystem där det råder ordning och reda. Tolkar är en annan grupp där det inte riktigt funnits krav på vilka som anlitats och där missförhållanden uppstått.

I propositionen föreslår regeringen att det ska införas kompetenskrav för tolkar och översättare i migrationsärenden. Vid muntlig handläggning respektive översättning i migrationsärenden där offentligt biträde kan komma i fråga ska myndigheten, om det är möjligt, anlita en tolk eller översättare som är auktoriserad. I annat fall ska en annan lämplig person anlitas.

För att bedöma ett offentligt biträdes eller en tolks lämplighet behöver de berörda myndigheterna behandla vissa personuppgifter för att göra vissa lämplighetsbedömningar. Därför föreslås det i propositionen att en ny ändamålsbestämmelse ska införas i utlänningsdatalagen som uttryckligen anger att Migrationsverket och Polismyndigheten får behandla personuppgifter för bedömningen av en persons lämplighet för uppdrag som offentligt biträde eller tolk.

Uppgifterna kan handla om diverse avvikelser. Det kan handla om en tolk som misskött sig genom att han eller hon inte återgett vad som sagts eller lagt in egna värderingar i översättningen. En tolks uppgift är att översätta, inte att recensera. Det kan handla om offentliga biträden som dömts för brott. Men även särskilda kompetenser hos offentliga biträden som behövs i vissa ärenden kommer att registreras, till exempel kunskaper om barnrätt eller konvertiter.

Det handlar inte om att peka ut vissa tolkar och offentliga biträden. Det handlar om att skapa bästa möjliga underlag för att lämpliga personer ska arbeta inom migrationssystemet.

I dag är det vissa tjänstemän som sitter på all kunskap om vilka offentliga biträden och tolkar som har misskött sig. När de tjänstemännen byter jobb försvinner kunskapen. Därför behöver berörda myndigheter ha dessa uppgifter för att statliga medel inte ska hamna hos offentliga biträden och tolkar som missköter sina uppgifter. Ett rättssystem kan inte bygga på vem som råkar komma ihåg vad.

Propositionen möjliggör också för Migrationsverket och Polismyndigheten att utbyta mer information om uppgifter som har betydelse för kontrollen av offentliga biträdens och tolkars lämplighet.

Det är i stor utsträckning samma personer som förordnas som offentliga biträden av Migrationsverket och av Polismyndigheten. Även samma tolkar kan förekomma vid myndigheterna. Det finns därför fördelar med att möjliggöra ett utökat utbyte av uppgifter som har betydelse för lämplighetsbedömningen av offentliga biträden och tolkar.

Informationen kan handla om uppgifter om anledningen till att ett biträde inte bedöms som lämpligt och under hur lång tid det aktuella biträdet inte kommer att få nya förordnanden.

Dessa förslag framstår som självklara för de flesta. Det är väl självklart att någon som ska översätta faktiskt översätter ordentligt och att den som ska agera som ett offentligt biträde har de kunskaper som krävs. Men tyvärr har detta inte varit helt självklart. I dag ser vi till att det blir så.

Det här är endast möjligt på grund av att inflödet av migranter inte längre är kaotiskt. När vi inte överbelastas av en stor kvantitet av utlänningar som tar sig till Sverige kan vi överväga att ge de få som kommer hit en prövning av hög kvalitet.

Detta kommer endast att vara möjligt om vi fortsätter att bedriva en restriktiv migrationspolitik, för det finns inte hur många offentliga biträden som helst som kommer att kunna leva upp till de här kraven. Det finns inte hur många tolkar som helst som har den kompetens som kommer att behövas.

Sveriges kapacitet att ta emot människor från andra länder är mycket begränsad. Tyvärr finns det några andra partier i denna kammare som fortfarande inte förstått detta. Man kan blunda för volymerna, men volymerna blundar inte för Sverige. Migrationspolitiken anpassar sig inte efter drömmar. Den måste anpassas efter vad Sverige klarar av.

Med denna proposition stänger vi också dörren för många konflikter som på grund av det mångkulturella samhället har präglat migrationssystemet. Det kan handla om muslimska offentliga biträden som behandlar kristna konvertiter illa. Det kan handla om turkar och kurder som hamnar i konflikt med varandra. Det kan handla om en manlig tolk som anser att en kvinnlig asylsökande klätt sig opassande.

Sådana avvikelser kommer att registreras, och sådana offentliga biträden och tolkar kommer inte att vara välkomna i migrationssystemet. Sverige kan inte acceptera att parallella konflikter från Mellanöstern importeras rakt in i våra rättsliga processer. Migrationssystemet ska inte bli en arena för gamla motsättningar eller religiösa maktstrider.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Det här handlar i grunden inte bara om ett klädesplagg. Det handlar om synen på kvinnan som människa.

I länder där burka och niqab är vanliga symboliserar de inte frihet, utan lydnad. Där är kvinnans kropp och ansikte något som ska döljas för att skydda männens heder. Det är en idé som står i direkt konflikt med den svenska jämställdhetstanken. I Sverige ska kvinnor kunna leva som fria individer. De ska kunna se andra människor i ögonen och mötas som jämlikar.

Det är därför vi måste våga säga att vissa uttryck inte hör hemma här. De uttryck som inskränker kvinnors frihet ska bort från det här landet. Vi ska se till att försvara kvinnors frihet.

Att relativisera förtryck i religionens namn är inte tolerans; det är svek. Det är ett svek mot de kvinnor som i Iran, Afghanistan och andra delar av världen riskerar sina liv för att slippa bära dessa plagg. Sverige ska stå på deras sida. Vi ska vara ett land där kvinnor inte göms undan utan syns, hörs och deltar på samma villkor som män. Vi ska vara ett land där friheten inte kompromissas bort för att någon kallar förtryck för kultur.

I Sverige är kvinnans frihet inte förhandlingsbar. Den är en del av vår identitet, lika självklar som demokratin själv. Det är vår skyldighet att försvara den varje gång den hotas, oavsett vem som försöker begränsa den.

Fru talman! Interpellanten har skrivit några frågor till statsrådet om kvinnors rätt att bestämma över sin klädsel. Bakgrunden till dessa frågor är inte att till exempel kritisera talibanerna för att de tvingar kvinnor att bära burka eller mullorna i Iran för att de tvingar kvinnor att bära den muslimska slöjan, utan bakgrunden är i stället kritiken som framkommit i Sverige mot burka och niqab. Så egentligen står interpellanten här och kämpar för kvinnors rätt att bära burka och niqab.

En burka är ett ytterplagg som täcker hela kroppen, även ögonen. En niqab bygger på samma princip, men där får man visa ögonen. Det som kännetecknar denna islamiska klädsel är att den ofta tvingas på kvinnor. Det är nog inte en överraskning för de flesta. Det är få kvinnor som vill gå runt i en säck och gömma sig för omvärlden. Det är bara en man som vill förtrycka kvinnor som kommer på något sådant.

Det är just därför burka används av talibanerna för att förtrycka kvinnor i Afghanistan. Det är inte lätt att vara en aktiv kvinna om man går runt i burka och niqab. Självklart leder det till isolering. Det är just därför det finns flera länder som har förbjudit burka. Det är uppenbart att det är ett sätt att förtrycka kvinnor och hålla dem i ett permanent utanförskap.

Det här förtrycket, det här utanförskapet, är det enda som interpellanten försvarar i dag. Det finns inte många kvinnor i Sverige i dag som kämpar för sin rätt att bära burka. Det är delvis för att det inte finns många kvinnor som vill kämpa för sin rätt att vara socialt isolerade, delvis för att det inte finns många kvinnor som vill kämpa för att bli förtryckta.

Sedan kan man också med all rätt ställa frågan till de kvinnor som vill bära burka och niqab: Vad gör ni i Sverige? Det är inte för att vara oförskämd. Men ärligt talat, om man nu vill isolera sig från hela samhället och inte ens vill visa sitt ansikte för människor, är man då inte i fel land? Det finns ju länder där skäggiga män uppmuntrar eller tvingar kvinnor att leva på det sättet. Varför åker man inte till de länderna?

Kvinnor får självklart klä sig som de vill. Men är vi medvetna om att viss klädsel i allmänhet används för att förtrycka kvinnor i andra länder får vi ta hänsyn till det. När klädseln används för att kontrollera kvinnors kroppar, frihet eller synlighet blir den en symbol för förtryck.

Man kan inte strunta i kontexten. Man kan inte strunta i att burka och niqab brukar användas i islamiska länder för att förtrycka kvinnor. Det är inte kvinnornas val i dessa länder att bära dessa klädesplagg. Kvinnorna har inga val i dessa länder. De kvinnor som bär burka i Sverige kommer ofta från dessa länder.

Det är inte så att burkan vid Sveriges gräns plötsligt får en annan mening och börjar betyda något annat. Det är ett sätt för män att kontrollera kvinnor och visa att de äger dessa kvinnor, precis som man äger boskap. Den sortens värderingar har ingen plats i Sverige.

Därför, fru talman, är det inte kvinnans frihet som försvaras när man försvarar burkan. Det är mannens kontroll över kvinnan som försvaras. I Sverige står vi upp för kvinnors frihet, inte deras förtryck. I Sverige ska ingen man, ingen religion och ingen kultur ha makten att dölja kvinnors ansikten, begränsa deras liv eller göra dem osynliga.

Herr talman! Återigen har en utlänning dömts för våldtäkt utan att utlänningen har utvisats. Den här gången beror det på att utlänningen har flyktingstatus. Det visar på ett allvarligt systemfel att vissa utlänningar har ett skydd mot att utvisas när de begått grova brott.

Det är orimligt att våldtäktsmän som ger sig på minderåriga ska kunna gömma sig bakom en flyktingstatus. Utländska våldtäktsmän ska utvisas. Allt annat är oacceptabelt.

Migrationsministern har aviserat att han vill se över Europakonventionen för att se till att fler sådana utlänningar kan utvisas, vilket är välkommet. Men det finns saker vi kan göra här och nu. Det går att skärpa dessa regler i den svenska utlänningslagen.

Är migrationsministern beredd att föreslå en sådan förändring i den svenska utlänningslagen?

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för debatten.

Jag menar att nästan alla moskéer i Sverige har någon koppling till en främmande makt eller till en islamistisk organisation. Det finns ett och annat undantag, men nästan alla moskéer har en sådan koppling. Det är jättetråkigt, men så är det. Om justitieministern anser något annat får han säga det och gärna referera till något belägg.

Just moskéernas koppling till främmande makt och islamistiska organisationer är någonting som regeringen borde skapa vaksamhet omkring. Det råder ingen tvekan om att rika och mäktiga länder i Mellanöstern stöder jihadistiska rörelser runt om i världen. Det har även visat sig att de har använt moskéer i Sverige och i andra delar av västvärlden för att bedriva denna verksamhet.

Jag menar att regeringen borde verka för att informera allmänheten om hur islamister använder moskéer i Sverige. Sverige har varit sent med att berätta om att organiserad islam i Sverige ofta styrs genom statliga institutioner i Mellanöstern. Dessa länder har en agenda, och de kommer att använda dessa moskéer för att driva sin agenda.

Jag tror att justitieministern är väl medveten om detta, men fler måste bli medvetna om att ett sådant hot finns. Det är många kommuner och organisationer inom civilsamhället som i dag samarbetar med moskéer som har dessa kopplingar. Ingen har berättat för dem att nästan alla moskéer har någon koppling till främmande makt eller islamistiska organisationer.

Därför uppmanar jag justitieministern att agera med tydlighet, att tala klarspråk och att se till att svenska myndigheter inte längre blir verktyg för krafter som motverkar vårt samhälle.

Fru talman! Det som jag säger här i dag är inget nytt. Självklart har Säpo haft ögonen på dessa moskéer, som egentligen fungerar som underrättelsecentraler för främmande makt. Flera rapporter från svenska myndigheter om sådana moskéer har publicerats genom åren.

Men jag beklagar att det politiska narrativet inte har beskrivit problembilden. Det är därför jag lyfter upp just frågan om vaksamhet. Vad som krävs här är att även allmänheten förstår att nästan alla moskéer på något sätt har kopplingar till främmande makt eller islamistiska organisationer och att de därmed även påverkas av dessa aktörer.

När man från politikens håll inte är tydlig om dessa moskéer blir resultatet att dessa moskéer kan påverka det svenska samhället genom kontakter med ett naivt civilsamhälle eller en naiv kommunförvaltning. Järfälla kommun hade ju samarbete med Imam Ali Islamic Center under flera år eftersom man inte var vaksam.

Det är inte bara kommunen som saknar vaksamhet. Myndigheten för stöd till trossamfund fördelade 3,1 miljoner kronor till Islamiska Shiasamfunden i Sverige förra året. Det är en paraplyorganisation med organisatoriska kopplingar till Imam Ali Islamic Center. Om man skulle titta närmare på detta skulle det inte överraska mig om man skulle finna att det är samma organisation.

Här är det uppenbart att det behövs vaksamhet. Vi kan inte säga att det finns en moské som bedriver underrättelseverksamhet i samarbete med den iranska regimen och samtidigt betala ut skattemedel till organisationer som har nära samarbete med den moskén.

Här har Justitiedepartementet och justitieministern ett ansvar att se till att information genom lämplig myndighet kommuniceras ut till allmänheten om vad dessa moskéers agenda egentligen är.

Låt oss vara ärliga! När den informationen inte kommuniceras ut lyckas moskéerna infiltrera civilsamhället och genom civilsamhället påverka politiken. De lyckas få skattemedel från kommun, region eller stat för att finansiera sin verksamhet. Med tanke på vilka syften de har är det inte bra för Sverige att deras inflytande ökar.

Det är därför justitieministern genom tydlighet om vilka aktörer som står bakom dessa moskéer måste öka allmänhetens vaksamhet. Det här är inte några religiösa tempel. Det här är inte muslimernas version av en kyrka. Det finns en politisk styrning av moskéerna. Länder som Iran, Qatar och Turkiet och organisationer som Muslimska brödraskapet använder nästan alla dessa moskéer för att sprida vissa värderingar som gör samhället instabilt. Det är värderingar som utmanar de svenska värderingar som ska skapa social sammanhållning.

Jag menar att justitieministern måste vara mer öppen med detta för att dessa moskéer inte ska få mer inflytande i Sverige. Det handlar i grunden om att skydda Sverige. Vårt öppna samhälle får inte blir en svaghet som utnyttjas av främmande makter eller ideologiska rörelser som vill omforma vårt land inifrån.

Att se och erkänna hotet är inte att misstänkliggöra en religion. Att se hotet är att försvara friheten för alla som lever i Sverige.