Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag anser att kvinnor i Sverige ska ha full rätt att själva bestämma över sin kropp och klädsel, oavsett religiös eller kulturell bakgrund, hur jag och regeringen avser att säkerställa att svenska lagar och politiska uttalanden inte används för att legitimera diskriminering eller inskränkning av kvinnors självbestämmande, vilka konkreta åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att motverka ökande islamofobi och kontroll av muslimska kvinnors kroppar och klädsel samt hur jag ser på risken att Sveriges internationella åtaganden om kvinnors rättigheter och religionsfrihet undermineras av politiska utspel från regeringen.

Som jämställdhetsminister vill jag tydligt klargöra att målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det gäller alla flickor och kvinnor i Sverige, oavsett kulturell och religiös bakgrund. Arbetet utgår från vad som stadgas i svensk grundlag, diskrimineringslagstiftningen, EU:s rättighetsstadga samt internationella konventioner som exempelvis FN:s kvinnokonvention, Cedaw, och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, Istanbulkonventionen.

Regeringen ser med allvar på att muslimska flickor och kvinnor kan drabbas både av hedersrelaterat våld och förtryck och av antimuslimsk rasism och hatbrott. Hedersrelaterat våld och förtryck strider mot samhällets grundläggande värderingar och är i dag ett allvarligt samhällsproblem. Det är också en mycket allvarlig kränkning av människors grundläggande fri och rättigheter.

De patriarkala föreställningarna i en hederskontext kan bland annat ta sig uttryck i form av kontroll som sträcker sig från begränsningar i vardagen av klädsel, rörelsefrihet, umgänge och val av partner till begränsningar i val av utbildning och framtidsmöjligheter. Det är en realitet i dagens Sverige att vissa flickor och kvinnor utsätts för påtryckningar, tvång eller kontroll av sin kropp, sin klädsel eller sitt beteende. Det är något vi aldrig kan acceptera. Regeringen fortsätter att vidta kraftfulla åtgärder för att skydda flickors och kvinnors rättigheter, vare sig detta sker i hederskontext eller ej. Regeringen har infört ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. En handlingsplan för 2026–2028 kommer att tas fram och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen verkar för att säkerställa stöd och skydd för flickor och kvinnor som lever under normer eller situationer där kropp och klädval begränsas eller kontrolleras. Religionsfriheten och likabehandlingsprincipen ska alltid respekteras, så att kampen mot kontroll och förtryck inte blir ett skäl att inskränka individens fria val. I december förra året beslutade regeringen om en handlingsplan mot rasism och hatbrott, med åtgärder för att motverka rasism, däribland antimuslimsk rasism.

Flickors och kvinnors rätt att leva fritt, utan våld och förtryck – att bestämma över sina kroppar, kläder, yrkesval och liv – är grundläggande för ett demokratiskt samhälle.

Människors rättigheter och möjligheter i livet ska inte begränsas av våld, rasism och diskriminering. Jag och regeringen är fast beslutna att fortsätta försvara dessa rättigheter varje dag.

Fru talman! Interpellanten har skrivit några frågor till statsrådet om kvinnors rätt att bestämma över sin klädsel. Bakgrunden till dessa frågor är inte att till exempel kritisera talibanerna för att de tvingar kvinnor att bära burka eller mullorna i Iran för att de tvingar kvinnor att bära den muslimska slöjan, utan bakgrunden är i stället kritiken som framkommit i Sverige mot burka och niqab. Så egentligen står interpellanten här och kämpar för kvinnors rätt att bära burka och niqab.

En burka är ett ytterplagg som täcker hela kroppen, även ögonen. En niqab bygger på samma princip, men där får man visa ögonen. Det som kännetecknar denna islamiska klädsel är att den ofta tvingas på kvinnor. Det är nog inte en överraskning för de flesta. Det är få kvinnor som vill gå runt i en säck och gömma sig för omvärlden. Det är bara en man som vill förtrycka kvinnor som kommer på något sådant.

Det är just därför burka används av talibanerna för att förtrycka kvinnor i Afghanistan. Det är inte lätt att vara en aktiv kvinna om man går runt i burka och niqab. Självklart leder det till isolering. Det är just därför det finns flera länder som har förbjudit burka. Det är uppenbart att det är ett sätt att förtrycka kvinnor och hålla dem i ett permanent utanförskap.

Det här förtrycket, det här utanförskapet, är det enda som interpellanten försvarar i dag. Det finns inte många kvinnor i Sverige i dag som kämpar för sin rätt att bära burka. Det är delvis för att det inte finns många kvinnor som vill kämpa för sin rätt att vara socialt isolerade, delvis för att det inte finns många kvinnor som vill kämpa för att bli förtryckta.

Sedan kan man också med all rätt ställa frågan till de kvinnor som vill bära burka och niqab: Vad gör ni i Sverige? Det är inte för att vara oförskämd. Men ärligt talat, om man nu vill isolera sig från hela samhället och inte ens vill visa sitt ansikte för människor, är man då inte i fel land? Det finns ju länder där skäggiga män uppmuntrar eller tvingar kvinnor att leva på det sättet. Varför åker man inte till de länderna?

Kvinnor får självklart klä sig som de vill. Men är vi medvetna om att viss klädsel i allmänhet används för att förtrycka kvinnor i andra länder får vi ta hänsyn till det. När klädseln används för att kontrollera kvinnors kroppar, frihet eller synlighet blir den en symbol för förtryck.

Man kan inte strunta i kontexten. Man kan inte strunta i att burka och niqab brukar användas i islamiska länder för att förtrycka kvinnor. Det är inte kvinnornas val i dessa länder att bära dessa klädesplagg. Kvinnorna har inga val i dessa länder. De kvinnor som bär burka i Sverige kommer ofta från dessa länder.

Det är inte så att burkan vid Sveriges gräns plötsligt får en annan mening och börjar betyda något annat. Det är ett sätt för män att kontrollera kvinnor och visa att de äger dessa kvinnor, precis som man äger boskap. Den sortens värderingar har ingen plats i Sverige.

Därför, fru talman, är det inte kvinnans frihet som försvaras när man försvarar burkan. Det är mannens kontroll över kvinnan som försvaras. I Sverige står vi upp för kvinnors frihet, inte deras förtryck. I Sverige ska ingen man, ingen religion och ingen kultur ha makten att dölja kvinnors ansikten, begränsa deras liv eller göra dem osynliga.

Fru talman! Som liberal jämställdhetsminister är min absoluta utgångspunkt att människor ska ha frihet att forma sina egna liv som de vill. Det gäller såväl män och kvinnor som pojkar och flickor. Inskränkningar i friheten rörande klädsel ska man hantera varsamt. Men det är viktigt att den här diskussionen förs. Här behöver vi ha flera tankar i huvudet samtidigt.

Det är oerhört problematiskt att man i debatten blandar ihop slöja med den heltäckande avart som används exempelvis i Afghanistan för att förtrycka kvinnor. Vi har i dag ett reellt problem med det hedersrelaterade våldet och förtrycket och de delar som drabbar kvinnor och flickor i och med hedersrelaterat våld och förtryck.

Det finns i dag en reell möjlighet kopplad till lagstiftningen. I dag finns det ett maskeringsförbud som gäller vid demonstrationer, där religiös klädsel är undantagen. Det är ett exempel på när man kan acceptera förbud för den här typen av täckande av sin identitet.

Vi har också den möjlighet till neutralitetspolicyer som arbetsgivare har i dag. Beroende på vilken form av yrkesutövning det gäller kan arbetsgivare ställa krav på klädsel och därmed inte tillåta vare sig religiös eller annan typ av klädsel för individer som har ett visst yrke.

Jag tror att det är oerhört viktigt att fortsätta den här diskussionen. Vi måste jobba aktivt och motverka rasism och antimuslimsk rasism varhelst den uppstår, och vi måste också motverka hedersrelaterat våld och förtryck och öka trycket mot detta.

Tvång att bära ett visst plagg, som heltäckande klädsel, är ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck och utgör en allvarlig kränkning av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter för kvinnor. Förbud är en komplex fråga, och det är oerhört viktigt att vi fortsätter diskussionen.

Från regeringens sida ser vi med allvar på att muslimska flickor och kvinnor kan drabbas av både hedersrelaterat våld och förtryck och rasism och hatbrott. Det är vårt gemensamma ansvar att se till att alla kan känna sig trygga med att vara öppna med sin identitet. Vi kan aldrig tillåta att rasism inskränker människors rättigheter och möjligheter i livet liksom vi aldrig kan tillåta det förtryck som hedersnormerna utgör.

Fru talman! Det här handlar i grunden inte bara om ett klädesplagg. Det handlar om synen på kvinnan som människa.

I länder där burka och niqab är vanliga symboliserar de inte frihet, utan lydnad. Där är kvinnans kropp och ansikte något som ska döljas för att skydda männens heder. Det är en idé som står i direkt konflikt med den svenska jämställdhetstanken. I Sverige ska kvinnor kunna leva som fria individer. De ska kunna se andra människor i ögonen och mötas som jämlikar.

Det är därför vi måste våga säga att vissa uttryck inte hör hemma här. De uttryck som inskränker kvinnors frihet ska bort från det här landet. Vi ska se till att försvara kvinnors frihet.

Att relativisera förtryck i religionens namn är inte tolerans; det är svek. Det är ett svek mot de kvinnor som i Iran, Afghanistan och andra delar av världen riskerar sina liv för att slippa bära dessa plagg. Sverige ska stå på deras sida. Vi ska vara ett land där kvinnor inte göms undan utan syns, hörs och deltar på samma villkor som män. Vi ska vara ett land där friheten inte kompromissas bort för att någon kallar förtryck för kultur.

I Sverige är kvinnans frihet inte förhandlingsbar. Den är en del av vår identitet, lika självklar som demokratin själv. Det är vår skyldighet att försvara den varje gång den hotas, oavsett vem som försöker begränsa den.

Fru talman! Kvinnor har rätt att bära burka, säger ledamoten Lorena Delgado Varas. Det är anmärkningsvärt att se på denna fråga så ensidigt. I allt väsentligt, vilket jag har tryckt på i mina tidigare inlägg, tvingas kvinnor att bära den form av avarter som burka och niqab utgör. Därför behöver vi ta frågan om hedersrelaterat våld och förtryck på största allvar. Om vi verkligen värnar om kvinnors möjligheter att forma sina liv så som de själva vill är det där vi behöver både trycka på och fortsätta öka de delar som den här regeringen har påbörjat.

Vi har tagit krafttag mot hedersrelaterat våld och förtryck sedan dag ett inom alla politikområden. Det är ett arbete vi behöver fortsätta med.

Vi har i dag, inte minst på skolans område, ett flertal uppdrag och utredningar som syftar till att kunna nå och stärka de flickor som befinner sig i kontexter med hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat har Skolverket i uppdrag att stärka skolans och förskolans systematiska arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, exempelvis genom kunskapshöjande insatser och stöd för rektorer, lärare och elevhälsa. Skolverket har även i uppdrag att analysera förskolors, skolors och huvudmäns arbete med att förebygga, upptäcka och åtgärda hedersrelaterat våld och förtryck och även föreslå en struktur för samordningen av detta viktiga arbete.

I mars tillsatte vi också en utredning som ska föreslå åtgärder för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmen. I uppdraget ingår bland annat att föreslå hur ett individuellt anpassat stödsystem för utsatta barn och elever kan utformas. Vi ser fram emot utredningens rapport under nästa år.

I direktiven till den utredningen kan man läsa att det i dag förekommer att personal på förskolor ser till att flickor som har slöja på sig på förskolan inte tar av sig den under dagen, att barn och elever av olika kön inte får leka eller delta i vissa aktiviteter tillsammans, att flickor inte får ha kortärmat eller kortbent trots att det är varmt ute och att pojkar inte får klä sig i klänning när barnen leker olika rollekar.

Att personal medverkar till att upprätthålla detta är oerhört allvarligt och visar mycket tydligt att vi behöver öka trycket mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket, bland annat genom den här utredningen men också med flertalet av alla de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit och kommer att fortsätta vidta.

Fru talman! För mig som liberal jämställdhetsminister är utgångspunkten att friheten att forma sitt liv som man vill måste vara rådande.

Inskränkningar i kläder behöver vi hantera varsamt. Det är komplexa frågor. Men återigen är det oerhört viktigt att den här debatten förs, att vi lyfter den här diskussionen. Vi kan inte skilja på frågorna och låtsas som att hedersrelaterat våld och förtryck inte har med saken att göra. Det är en helt avgörande del i detta.

Jag tror att det är ett misstag att blanda ihop slöja, de mycket allvarliga former av rasism och hatbrott som drabbar många muslimer i dag och den typ av avarter som är själva signumet för det kvinnoförtryck som vi ser i Afghanistan. Senast i dag kunde vi läsa en artikel om vilken fruktansvärd misär de kvinnorna lever i.

Vi behöver ha flera tankar i huvudet samtidigt här. Vi behöver fortsätta att jobba aktivt och hårdare mot rasism och diskriminering, men vi måste också jobba mycket hårdare mot hedersförtrycket för att män och kvinnor och flickor och pojkar ska ha samma villkor och samma möjligheter att forma sina liv så som man vill.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.