Rasmus Giertz

Fru talman! Morgan Johansson talar om att flytta fram positionerna för jämställdheten. Är det så Morgan Johansson beskriver den resa till Teheran där man böjde sig för den islamistiska regimen?

Det stannade inte heller där. Regeringen slöt dessutom samarbetsavtal med ayatollornas regim, till och med på jämställdhetsområdet. Det säger egentligen allt om hur den här politiken var. När verkligheten mötte retoriken valde Socialdemokraterna inte konfrontation med förtrycket, utan man valde i stället samarbete med det.

Med tanke på det som Morgan Johansson nyss sa i sitt svar undrar jag: Kan han ta avstånd från sättet som resan till Teheran genomfördes på, eller är detta något som vi kommer att få se återkommande om Socialdemokraterna mot förmodan intar Utrikesdepartementet igen efter valet i höst?

Fru talman! I betänkandet behandlas en motion från Socialdemokraterna om att återinföra den feministiska utrikespolitiken. Jag hörde inte Morgan Johansson nämna någonting om detta i sitt anförande, men det vi såg av Socialdemokraternas så kallade feministiska utrikespolitik förra gången var i praktiken väldigt många ord och väldigt lite handling. Det var storslagna etiketter, höga anspråk och ständig självgodhet, men när det verkligen gällde blev resultatet mest symbolpolitik.

Det tydligaste exemplet var förstås det som skedde i Iran 2017. Socialdemokratiska ministrar reste till Teheran och stod där klädda i hijab inför de reaktionära och kvinnohatande mullorna. Det var en scen som med rätta väckte avsky långt utanför Sveriges gränser. Detta blev närmast den perfekta symbolen för den socialdemokratiska dubbelmoralen. Man talade vitt och brett om kvinnors frihet men visade underkastelse när man stod där öga mot öga med en av världens mest kvinnofientliga regimer.

Skillnaden nu är att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har lagt om kursen mot ett resultatorienterat och effektivt jämställdhetsarbete med mindre varumärkesbyggande och poserande och mer fokus på faktiskt motstånd mot islamism, förtryck och kvinnofientliga strukturer.

Min fråga till Morgan Johansson är därför: Vad är det egentligen ni vill tillbaka till? Är det hijabresorna till Teheran, de tomma parollerna eller de symbolpolitiska projekten, som såg fina ut i rapporter men som gjorde mycket liten skillnad för kvinnor som faktiskt lever under förtryck?

Fru talman! Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om ett House of Sweden i Taiwan. Jag tror att vi och Centerpartiet egentligen är helt eniga i den frågan, och jag instämmer helt med Kerstin Lundgren i att regeringen behöver vara pådrivande i den här frågan. Här är Sverigedemokraterna också pådrivande gentemot regeringen.

När det gäller beredningen i sig är det en fråga som snarare borde ställas till regeringen, för vi i Sverigedemokraterna samarbetar ju med regeringen men sitter inte själva i Utrikesdepartementet.

Fru talman! Om vi skulle kolla närmare på vilka kontakter Socialdemokraterna har haft historiskt och har även i dag skulle vi finna en hel del anmärkningsvärt, framför allt kopplingar till antisemitism och islamism. Jag tycker att Morgan Johansson bör ligga lite lågt i den här frågan och inte kasta sten i glashus, som man brukar säga.

Nu kommer Morgan Johansson återigen med påståenden om kontakter med ryska nationalister. Det är helt taget ur luften, för det stämmer över huvud taget inte.

Sverigedemokraterna har varit oerhört tydliga när det gäller Trumpadministrationen och Grönlandskrisen. När det gäller detta kan jag lova Morgan Johansson att han kan vara lugn.

Fru talman! Vad jag tycker om det i dag? Jag vet inte att jag skulle ha gett uttryck för någon annan åsikt tidigare. När det gäller just Trump och de transatlantiska relationerna har Sverigedemokraterna varit otroligt tydliga när vi har kritiserat Trump för bland annat hans agerande i Grönlandsfrågan och även mycket annat som kommer från Trumpadministrationen.

Påståenden som att Sverigedemokraterna som parti skulle ha nominerat Donald Trump till Nobels fredspris stämmer inte. Här far Morgan Johansson med osanning. Att en enskild sverigedemokrat har gjort det är en sak, men Sverigedemokraterna som parti har aldrig nominerat Trump till Nobels fredspris.

Fru talman! I dagens säkerhetspolitiska läge ser vi hur konflikterna ökar i världen och hur stater blir alltmer auktoritära. Kriget i Ukraina får omfattande effekter, och vi har under veckan sett hur drönare inkräktat på Estlands territorium och hur Ukraina lyckats attackera ryska oljeanläggningar i Finska viken.

Kriget i Iran påverkar också Sverige. Hittills har vi främst märkt av det ekonomiskt. Men det iranska hotet mot Sverige är tydligt, bland annat genom terrorattentat som den islamistiska regimen sponsrar och genom förmågan att attackera stater med långräckviddiga ballistiska robotar.

Hoten mot Sverige ser inte ut att avta. Tvärtom går vi in i en tid där det allt mindre ser ut som att världen skulle återvända till en mer stabil och förutsägbar internationell ordning. För ett land som Sverige – ett litet och exportberoende land – är en stabil och förutsägbar internationell ordning helt avgörande. När stormakter flyttar fram sina positioner med hot och våld blir det tydligt hur beroende också vi är av folkrätten, internationella spelregler och starka relationer med likasinnade länder.

Fru talman! Därför är det mycket viktigt att i dagens läge vårda de internationella relationerna med likasinnade stater. Det gäller inte minst i Asien, där vi ser hur Kina bygger upp sin styrka alltmer.

Kina har ett tydligt mål att senast 2049 bli en dominerande världsmakt. För att nå det målet driver landet en offensiv politik såväl globalt som regionalt. Man satsar på att bygga upp sin militära förmåga och ser ut att bli en kärnvapenmakt i paritet med Ryssland och USA inom några år. Landet bygger också ut sin flotta och har fler fartyg än något annat land. Samtidigt försöker man få inflytande i Arktis och på andra ställen runt om i världen. I Afrika satsar man stort på att ekonomiskt binda olika stater till sig.

Fru talman! Utvecklingen i Asien angår inte bara regionens egna länder. Den påverkar global säkerhet, världshandel, teknikutveckling och försörjningskedjor och därmed också svenska jobb, svenska företag och svensk beredskap. Sverige måste därför föra en tydlig och realistisk politik gentemot Kina. Vi ska inte vara naiva inför ett land som använder både ekonomiskt och politiskt inflytande för att flytta fram sina positioner.

Fru talman! Kina har också som tydligt mål att inkorporera Taiwan och utplåna dess demokrati. Taiwan är en utvecklad och mycket framgångsrik demokrati och har en väl utbyggd högteknologisk industri. Sverige tjänar mycket på att utveckla samarbetet med Taiwan och därigenom bland annat tillförsäkra oss leveranser av mikroelektronik, som landet är världsledande inom. Det är också mycket positivt att Taiwan står upp som ett tydligt hinder mot Folkrepubliken Kinas expansion.

Fru talman! Här finns det skäl att tala klarspråk. Taiwan är en levande demokrati och en viktig partner, inte minst teknologiskt och ekonomiskt. Ett fördjupat samarbete med Taiwan ligger därför tydligt i Sveriges intresse. Det handlar både om värderingar och om konkret nytta för Sverige.

Det är därför mycket glädjande att Business Swedens kontor i Taipei har förstärkts sedan riksdagens tillkännagivande. Sverigedemokraterna ser detta som ett steg på vägen mot att utveckla våra relationer med en av de mest utvecklade demokratierna i Asien.

Mer behöver göras, och det är viktigt att Sverige – inklusive alla företag – tar höjd för en tid med ökad konfliktnivå mot Kina. Det är tyvärr svårt att se en positiv utveckling för relationerna med landet, åtminstone inom den närmaste framtiden. Sverige behöver därför fortsätta att bredda sina relationer med pålitliga partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet och samtidigt minska strategiska sårbarheter. Beroenden som kan framstå som rationella i fredstid kan snabbt bli problematiska i ett skarpare säkerhetsläge.

Fru talman! Jag vill också säga något om utrikesförvaltningen och Sveriges behov av goda kontakter internationellt.

Vi i Sverigedemokraterna har lagt fram förslag på att utveckla ambassader och konsulat på flera håll i världen, då vi bedömer det som mycket viktigt att Sverige kan utveckla samverkan med främst demokratiska stater. Det här utgör en viktig del i säkerhetspolitiken, liksom en god möjlighet att utveckla affärsförbindelser.

Utlandsmyndigheternas hjälp till svenskar är också mycket viktig, och ambassadpersonalen gör mycket goda insatser för att både utveckla Sveriges förbindelser med främmande stater och hjälpa svenskar utomlands. Det gäller inte minst den konsulära hjälpen i krig och kris. För det tycker jag att vi ska tacka alla utsända som arbetar i diplomatins tjänst för Sverige, som ofta gör detta under mycket svåra omständigheter.

Fru talman! I en osäker värld ökar värdet av svensk närvaro utomlands. Ambassader och konsulat är inte bara administrativa funktioner. Det är verktyg för att främja Sveriges säkerhet, stötta svensk handel och hjälpa svenska medborgare när kriser uppstår.

Det konsulära arbetet är särskilt viktigt. Det handlar ytterst om statens förmåga att finnas där när svenskar behöver hjälp i krig, katastrofer, terrordåd och andra allvarliga händelser. Därför behöver Sverige en utrikesförvaltning med rätt resurser och rätt närvaro.

Utrikesförvaltningen är också viktig för att hävda svenska intressen i världen. För ett handelsberoende land som Sverige är goda relationer, fungerande diplomati och stärkt exportfrämjande av stor betydelse. Säkerhetspolitik, diplomati och handel hänger i dag allt tydligare ihop.

Fru talman! Sverige behöver också fortsätta att ha goda relationer med flera delar av världen, inte minst med länder i Afrika där auktoritära aktörer försöker vinna ökat inflytande. Även där måste svensk utrikespolitik präglas av realism, långsiktighet och fokus på svenska intressen.

Sammanfattningsvis visar det här betänkandet hur nära sammanflätade frågor som säkerhet, handel, diplomati och internationell rätt har blivit.

För Sverigedemokraterna är utgångspunkten att Sverige ska föra en utrikespolitik som sätter svenska intressen och svensk säkerhet främst men som också bygger starka relationer med fria och ansvarstagande stater. Vi ska fördjupa relationerna med demokratier och stå upp mot auktoritära regimer, stärka vår utrikesförvaltning och värna Sveriges möjligheter att tryggt och självständigt verka i världen.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag deltog inte i förra årets debatt, så jag vet inte vad exakt som sades då. Men jag håller med Linnéa Wickman om att Ukraina är vår största utrikespolitiska prioritering och att de brott som begås av Ryssland i Ukraina är allvarliga och fruktansvärda.

Jag tog upp frågan om ekocid i mitt anförande eftersom storskalig miljöförstörelse måste tas på allvar. Jag tycker dock att man ska vara seriös i frågan. Det räcker inte att lägga till ännu ett ord i en debatt. Det viktiga är att bygga hållbar internationell rätt, inte att låtsas att en ny brottsrubricering löser ansvarsutkrävandet. Detta behöver utredas mer så att man kommer vidare i frågan.

Som jag också sa i mitt anförande är detta en fråga som jag tror att vi kommer att ha anledning att återkomma till frekvent framöver.

Fru talman! Jag tyckte att jag var ganska tydlig i mitt anförande. Jag sa uttryckligen att internationella domstolar ska kunna arbeta självständigt utan politiska påtryckningar och att övergrepp ska få konsekvenser. Det gäller principiellt och universellt. Folkrätten kan inte vara stark i vissa konflikter och svag i andra beroende på vilka aktörer som är politiskt bekväma för stunden.

Skillnaden mellan oss är snarare att jag försöker hålla fast vid rättsstatliga principer medan Vänsterpartiet ofta vill göra utrikespolitiken mer signalpolitisk. Jag har över huvud taget inga problem med att säga att folkrätten också ska gälla i Gaza, men jag tänker inte göra domstolens arbete till en fråga om politiska slagord i kammaren. Min linje är att rättsprocesser ska ha sin gång, att ansvar ska utkrävas och att Sverige ska stå upp för domstolarnas oberoende.

Fru talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande om folkrätt, inklusive mänskliga rättigheter. För Sverige är detta inte bara principiella frågor. Respekten för folkrätten, de mänskliga rättigheterna och den internationella rättsordningen har direkt betydelse för vår säkerhet och för stabiliteten i vår omvärld och vårt närområde. När internationella regler urholkas, när övergrepp inte får konsekvenser och när auktoritära regimer tillåts att flytta fram sina positioner påverkar det också svenska intressen.

Därför är det också en viktig utgångspunkt att utskottet slår fast att folkrätten är en hörnsten i Sveriges utrikespolitik och att en internationell ordning där FN-stadgan respekteras är avgörande för vårt lands säkerhet och för stabiliteten i världen.

För Sverige, liksom för de övriga nordiska länderna, är detta särskilt viktigt. Vi är små stater som inte kan luta oss enbart mot tyngd, storlek eller maktpolitik för att hävda våra intressen. Just därför är vi beroende av en stabil och förutsägbar internationell ordning där regler gäller, där gränser respekteras och där även mindre länder kan göra sin röst hörd. Det är en linje som vi sverigedemokrater står bakom.

Fru talman! De internationella domstolarna har en viktig funktion för att upprätthålla folkrätten och den internationella rättsordningen. Internationella domstolen och Internationella brottmålsdomstolen är centrala för att motverka straffrihet och säkerställa att grova övergrepp kan prövas rättsligt. Sverige ska därför värna deras självständighet och integritet.

Ansvarsutkrävande är en central del av en fungerande internationell rättsordning. Om övergrepp inte dokumenteras, om förövare inte ställs till svars och om brott lämnas utan konsekvenser undergrävs den internationella rättsordningen. Sverige bör därför fortsätta att arbeta brett i olika forum för att främja ansvarsutkrävande.

När det gäller internationella domstolar bör Sveriges hållning vara tydlig och principfast. Den internationella rättsordningen förutsätter att anslutna stater lever upp till sina åtaganden och samarbetar med domstolarna. Samtidigt måste vi vara vaksamma mot politisering som riskerar att försvaga domstolarnas legitimitet och undergräva förtroendet för deras uppdrag.

Fru talman! När det gäller de mänskliga rättigheterna finns det en fråga som förtjänar särskild uppmärksamhet, och det är religionsfriheten. I betänkandet konstateras att diskrimineringen, trakasserierna och våldet kopplat till människors religiösa och icke-religiösa identiteter har ökat i takt med den globala tillbakagången för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Religiösa minoriteter i många delar av världen lever under stark press och inte sällan under direkt hot om våld, förföljelse och diskriminerande lagstiftning.

Det är viktigt att utskottet inte stannar vid allmänna formuleringar utan också uttryckligen konstaterar att kristna i dag utgör en särskilt förföljd religiös grupp i världen. Regeringens arbete med att uppmärksamma detta i FN och EU är därför viktigt, inte minst för att tydligt visa stöd för kristna minoriteter runt om i världen.

Detta ligger också nära en motion från Sverigedemokraterna som behandlas i betänkandet. Där lyfter vi fram behovet av att Sverige tydligt visar sitt stöd för kristna som utsätts för våld, förföljelse eller förtryck samt att grundläggande fri- och rättigheter ska garanteras för kristna och andra minoriteter. Även om motionens yrkanden avstyrks bekräftas det i betänkandet samtidigt att problemet är verkligt och allvarligt.

Fru talman! Religionsfrihet är en grundläggande fri- och rättighet. Rätten att tro, att inte tro, att byta tro och att utöva sin tro utan hot eller tvång är en central del av ett fritt samhälle. Denna rätt har också ett tydligt skydd i internationella konventioner.

När kristna i olika delar av världen utsätts för våld, hot, diskriminerande lagar, attacker mot kyrkor eller repression från staten är det inte bara ett angrepp på en religiös grupp utan också ett angrepp på en grundläggande mänsklig frihet. Därför måste Sverige inta en tydlig hållning. Religionsfrihet kan inte stanna vid allmänna formuleringar utan måste också försvaras i praktisk politik.

Detta innebär att Sverige i FN, EU och andra internationella sammanhang ska vara tydligt mot regeringar som inte skyddar religiösa minoriteter. Det innebär också att vi från Sveriges sida inte ska vara rädda för att särskilt lyfta fram kristnas utsatthet när den är dokumenterad och återkommande.

Fru talman! Betänkandet tar även upp andra viktiga rättighetsfrågor. Till exempel avvisas dödsstraffet – med rätta – som oförenligt med grundläggande mänskliga rättigheter.

Betänkandet tar också upp den allvarliga situationen i Kina. Mot bakgrund av rapporter om omfattande människorättskränkningar behöver Sverige fortsätta att ta upp frågan tydligt, både bilateralt och i multilaterala sammanhang. Här behövs också en stark och gemensam europeisk linje. Det gäller exempelvis Hongkong, där det demokratiska utrymmet har minskat kraftigt och inskränkningarna av individers fri- och rättigheter har blivit allt fler.

Yttrandefriheten är grundläggande i detta sammanhang, inte minst därför att den också är en förutsättning för andra fri- och rättigheter, däribland religionsfriheten.

I det här sammanhanget finns det också skäl att beröra frågan om ekocid. Omfattande och avsiktlig miljöförstörelse i samband med krig, konflikter eller statligt förtryck kan få förödande konsekvenser för både människor, samhällen och framtida generationer. När natur, livsmiljöer och försörjningsmöjligheter slås sönder i stor skala är det inte bara en miljöfråga utan också en fråga om ansvar, rätt och mänsklig säkerhet. Detta är en diskussion som sannolikt kommer att bli allt viktigare framöver.

Fru talman! Sammantaget innehåller betänkandet flera viktiga ställningstaganden. Folkrätten beskrivs med rätta som en hörnsten i Sveriges utrikespolitik. De internationella domstolarnas självständighet ska värnas. Vikten av ansvarsutkrävande lyfts fram. Religionsfriheten ges en central plats. I betänkandet konstateras också uttryckligen att kristna i dag utgör en särskilt förföljd religiös grupp och att regeringen bör fortsätta att uppmärksamma detta i FN och EU.

Sverigedemokraterna står bakom utskottets förslag i betänkandet. Sverige behöver en tydlig och principfast linje som försvarar folkrätten och den internationella rättsordningen, som värnar internationella domstolars oberoende och som slår fast att övergrepp måste få konsekvenser. Det är också en linje där Sverige tydligt står upp för religionsfriheten och för kristna och andra minoriteter som utsätts för våld, förföljelse och förtryck.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I dag behandlar vi regeringens utrikespolitiska inriktning och hur Sverige bör agera i en tid av krig, terror och växande spänningar. Mot den bakgrunden vill jag rikta fokus mot Mellanöstern, där skillnaden mellan demokrati och islamistisk terror är som tydligast och där Europas och Sveriges moraliska kompass prövas.

I Gaza råder sedan den 10 oktober 2025 en USA-frammedlad vapenvila som är kopplad till ett bredare freds- och stabiliseringsupplägg, men den är skör. Så sent som den 15 februari i år rapporterades det om israeliska flyganfall efter att Israel anklagat Hamas för att bryta vapenvilan, samtidigt som Hamas anklagade Israel för samma sak. Detta illustrerar kärnproblemet: Vapenvilor kan bromsa våld, men de löser inte konflikten så länge Hamas behåller sin militära förmåga och sin ideologi.

Nu, fru talman, har Israel dessutom, enligt uppgift, gett Hamas en 60 dagar lång frist att lägga ned vapnen. Annars hotar en ny militäroffensiv. Oavsett vad man tycker om formen visar detta att frågan om demilitarisering inte är en detalj i marginalen, utan den är helt central. En fred som lämnar Hamas beväpnat och politiskt belönat är inte en fred utan en paus inför nästa terrordåd.

Sverigedemokraterna har varit konsekventa från dag ett. Vi fördömer Hamas terror, vi står upp för Israels självklara rätt till självförsvar och vi vägrar att relativisera skillnaden mellan en demokrati och en terrororganisation. Samtidigt erkänner vi, utan undantag, det djupa civila lidandet, men vi vägrar också att låta lidandet användas som ett propagandaverktyg för att tvätta bort Hamas ansvar eller för att delegitimera Israel.

Däremot kan vi inte blunda för den våldsspiral som extremistiska bosättare bidrar till på Västbanken. Våld mot civila och rättsstatliga övertramp måste mötas med tydlig markering och rättsliga konsekvenser.

Fru talman! Det är också viktigt att se helheten. Gaza är inte en isolerad konflikt utan en del av en regional maktkamp där Iran är den viktigaste destabiliserande aktören. Iran beväpnar och finansierar proxygrupper och driver på en våldsspiral i hela regionen. Medan vissa gärna låtsas som att detta kan hanteras med välvilja och dialog, utan motkrav, ser vi hur farligt läget är.

I går, den 17 februari, inleddes nya samtal mellan USA och Iran om kärnfrågan samtidigt som Iran genomför militära maktdemonstrationer i Hormuzsundet, med tydliga signaler om att man är beredd att hota globala handels- och energiflöden. Detta är inte diplomati i god tro, utan det är klassisk utpressningslogik från en islamistisk regim.

Sverigedemokraternas besked är tydligt: Iran ska mötas med hårdhet, inte eftergivenhet. Sanktioner ska skärpas och riktas mot beslutsfattare och deras närmaste kretsar. Vi ska fortsätta att driva en principfast linje mot regimens förtryck, terrorstöd och regionala aggressioner. Därför välkomnade vi att EU nyligen formellt terrorlistade IRGC, Islamiska revolutionsgardet.

Sverigedemokraterna har varit pådrivande i den här frågan under lång tid. IRGC är inte en vanlig militär struktur, utan det är regimens verktyg för repression hemma och terrorexport utomlands. Att kalla saker vid deras rätta namn är en förutsättning för en trovärdig utrikespolitik.

Fru talman! I detta läge behöver Sverige en utrikespolitik som är konsekvent, men det är just konsekvens som saknas hos Socialdemokraterna och vänsteroppositionen. När det gäller Israel är man snabb med fördömanden och symbolmarkeringar, men man är betydligt tystare när det gäller Iran, islamistisk mobilisering och det faktum att terrorgrupper systematiskt försvårar humanitär hjälp genom att hota, beslagta och manipulera civila strukturer.

Det räcker inte att säga ”folkrätt” som ett mantra om man samtidigt blundar för hur terroraktörer cyniskt utnyttjar just folkrättens och de humanitära systemens goda avsikter. Vi ser det även i synen på internationella institutioner. Sverigedemokraterna står bakom Sveriges anslutning till Romstadgan, men vi ser med oro på politiseringen som urholkar legitimiteten. När internationella processer skapar intryck av moralisk likställighet mellan demokratiska beslutsfattare och terrorledare riskerar det att bli en del av problemet snarare än en del av lösningen.

Fru talman! Sverigedemokraternas linje är därför tydlig och realistisk:

För det första: Nolltolerans mot terrorism. Hamas ska aldrig belönas, och demilitarisering måste vara en verklig, verifierbar del av varje hållbar ordning.

För det andra: Stöd till demokratiska allierade. Israel har rätt att försvara sin befolkning, och Sverige ska föra en politik som tydligt skiljer mellan demokratier och terroraktörer.

För det tredje: Hårdare tryck mot Iran. Det kräver sanktioner och terrorlistningar och ett slut på naiva upplägg där regimen kan fortsätta att hota regionen.

För det fjärde: Hjälpen ska nå civila, men den får aldrig bli en resurs som förlänger konflikten eller stärker extremistiska strukturer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Hellsborn (SD).

Herr talman! Sveriges säkerhetspolitiska läge har förändrats i grunden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, Kinas växande anspråk på global dominans och de täta banden mellan auktoritära regimer som Iran, Nordkorea och Kina är realiteter som kräver ett strategiskt och realistiskt omtag i hur vi ser på svensk försvars- och säkerhetspolitik, där även vår exportkontrollpolitik är ett väsentligt verktyg.

Mot denna bakgrund har Sverigedemokraterna en reservation i betänkandet, med fokus på att Sverige i större utsträckning bör främja försvarssamarbete med och krigsmaterielexport till demokratier som hotas av just dessa auktoritära regimer, inte minst Israel och Taiwan – främst för att öka möjligheten att bygga upp vårt eget försvar. Genom att vi i ökad utsträckning samarbetar med högteknologiska demokratiska stater kan försvaret av Sverige stärkas långsiktigt.

Herr talman! Israel är en högteknologisk demokrati i en region där just de demokratiska idealen är en bristvara. Israel är inte bara världsledande inom områden som är av avgörande betydelse för svensk försvarsförmåga, såsom missilförsvar, sensorteknik och cybersäkerhet, utan är också en viktig partner i kampen mot terrorism och för demokratiska värden.

Trots detta har Sverige sedan 1950-talet i praktiken blockerat export av krigsmateriel till den israeliska staten. Det är en hållning som framstår som alltmer otidsenlig, rent av kontraproduktiv, i dagens geopolitiska kontext. Sverige importerar redan försvarsmateriel från Israel, men vi upprätthåller inte ett jämbördigt samarbete. Detta bör vi, liksom flera andra demokratier i Europa, ändra på och tillåta krigsmaterielexport till Israel.

Vi menar att det inte finns skäl att ändra det svenska exportkontrollregelverket i grunden. Däremot bör Sverige tydligt signalera att vi är positiva till samarbete med Israel även på exportområdet. Ett närmare samarbete stärker vår egen försvarsförmåga men också möjligheterna till en mer konstruktiv och principfast dialog med Israel – en dialog som bygger på ömsesidig respekt och inte på distansering.

Herr talman! Sverigedemokraterna förnekar inte att det råder en väldigt allvarlig humanitär situation i Gaza, men vi är övertygade om att ett starkt samarbete med Israel inte försvårar en svensk dialog om folkrätt och mänskliga rättigheter, tvärtom. Vi tror att Sverige får större möjligheter att påverka just genom att vara en partner och inte en passiv betraktare.

I en region där terrororganisationer som Hamas använder civila som mänskliga sköldar och systematiskt angriper demokratiska samhällen måste Sverige tydligt stå på rätt sida. Det är inte bara en fråga om realpolitik, utan det handlar också om vilka värden vi som land ska representera.

Herr talman! Vår reservation lyfter också behovet av att utveckla försvarssamarbetet med Taiwan. Taiwan är liksom Israel en högteknologisk demokrati med ledande industrier inom bland annat halvledare och komponenter till krigsmateriel. I en tid då Kina hotar Taiwan militärt och samtidigt ökar sin närvaro och sitt inflytande även i Sveriges närområde är det av strategiskt intresse att Sverige verkar för fördjupad samverkan med Taiwan.

Vi föreslår därför att regeringen ser över praxis på detta område och möjliggör ett strategiskt export- och försvarssamarbete med Taiwan. Att Sverige inte redan i dag samarbetar mer aktivt med Taiwan på detta område är en svaghet i vår säkerhetspolitik, en svaghet som bör åtgärdas.

Herr talman! Vi står inför ett skifte i den globala ordningen. Den gamla tron på att avspänning och eftergifter skulle leda till fred har gång på gång motbevisats – i Ukraina, i Mellanöstern och i Asien. Det är i denna verklighet som Sveriges försvar ska byggas. Det är i denna verklighet som vår försvarsindustri ska utvecklas och som vår exportkontrollpolitik måste formas. Vi efterlyser inte ett oreglerat system utan ett som är strategiskt, långsiktigt och verklighetsförankrat – ett system där Sverige samarbetar med demokratier och markerar mot diktaturer och bygger kapacitet tillsammans med partner som delar våra värderingar i stället för att förlamas av moraliserande som i praktiken gynnar våra motståndare.

Herr talman! Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att se Socialdemokraternas agerande i denna fråga. Å ena sidan fördömer man Israels agerande, å andra sidan har man under lång tid godkänt svensk krigsmaterielimport från Israel – en import som ökade kraftigt under den senaste socialdemokratiskt ledda regeringen, till över 100 miljoner kronor bara 2022. Man talar oerhört kritiskt om Israel, men samtidigt ökade den senaste socialdemokratiska regeringen importen från just det landet.

Det är just denna dubbelmoral vi vill komma bort ifrån. Att peka finger mot Israel när det passar men samtidigt importera stora mängder krigsmateriel från landet är inte en principfast utrikespolitik. Det är en selektiv indignation som riskerar att underminera Sveriges trovärdighet.

Herr talman! Sverige bör inta en positiv presumtion när det gäller krigsmaterielexport och försvarssamarbete med Israel. Sverige bör möjliggöra för ökad samverkan med Taiwan. Det är dags att svensk exportpolitik för krigsmateriel bidrar till att stärka västvärldens demokratiska sammanhållning och vårt gemensamma försvar mot auktoritära hot.

Med detta yrkar jag bifall till reservation nummer 4 av Sverigedemokraterna.

Herr talman! Under senare tid har regeringens tonläge i frågor som rör konflikten mellan Israel och Hamas förändrats med allt fler markeringar mot Israel. Samtidigt befinner sig Israel i krig mot en terrororganisation som den 7 oktober 2023 begick fruktansvärda övergrepp och fortfarande håller civila israeler som gisslan. Detta har i dag nästan helt försvunnit från den mediala uppmärksamheten.

Kriget i Gaza är moraliskt och operativt extremt svårt. Hamas använder civila som mänskliga sköldar, agerar från skolor och sjukhus och försvårar all hjälpverksamhet. Samtidigt rapporterar FN och människorättsorganisationer om stort mänskligt lidande och civila förluster. I denna informationsmiljö finns risken att det globala narrativet ensidigt vänds mot Israel när Hamas vinner mark i informationskriget.

Min fråga till utrikesministern är därför: Hur arbetar regeringen för att i sin utrikespolitiska kommunikation försvara folkrätten och kritisera övervåld utan att därigenom undergräva Israels rätt till självförsvar eller bidra till att Hamas stärker sin ställning i det globala narrativet?

Herr talman! Med hänvisning till det pågående samarbetet mellan Sverigedemokraterna och regeringen har intentionen i Sverigedemokraternas politik i stora delar vunnit gehör i utskottets ställningstaganden. Men då vi från Sverigedemokraternas sida vill gå längre än regeringen och utskottet, bortsett från Centerpartiet, med införande av en nationell Magnitskijlagstiftning som omfattar korruption och systematisk penningtvätt har vi i detta avseende en reservation. Jag vill därför börja med att yrka bifall till reservation 3 från Sverigedemokraterna.

Herr talman! Vi debatterar i dag regeringens proposition om en ny lag för internationella sanktioner. Det är en proposition som rör både Sveriges internationella ansvar och Sveriges utrikespolitiska självständighet. Sverigedemokraterna välkomnar grundintentionen i förslaget. Vi ser det som nödvändigt att Sverige får ett nytt, tydligare och mer ändamålsenligt regelverk för att kunna tillämpa internationella sanktioner, särskilt de sanktioner som det beslutas om inom EU och FN. Den gamla lagen har spelat ut sin roll, och givet det alltmer ansträngda omvärldsläget krävs ett mer robust system.

Herr talman! Vi befinner oss i en tid då internationell rätt och mänskliga rättigheter utmanas och kränks av auktoritära regimer, kriminella nätverk och statligt sanktionerade övergrepp. Det är därför avgörande att Sverige har möjlighet att reagera både kraftfullt och rättssäkert. Sanktioner måste kunna användas både för att påverka och för att tydligt visa vad Sverige står för. Vi välkomnar därför införandet av nya brottsrubriceringar som sanktionsbrott och sanktionsförseelse samt att överträdelser av sanktionsregler nu får tydligare straffrättsliga konsekvenser. Det är ett steg mot större tydlighet och ett mer effektivt genomdrivande av sanktioner.

Vi anser dock att regeringens förslag inte går tillräckligt långt, herr talman. Det krävs mer. Sverigedemokraterna har i många år verkat för att Sverige ska införa så kallade Magnitskijsanktioner. Det är sanktioner som riktar sig mot personer som begår allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Det är glädjande att EU nu har påbörjat denna utveckling, men det är samtidigt djupt beklagligt att EU:s regelverk, till skillnad från exempelvis USA:s Magnitskijlag, inte omfattar korruption och systematisk penningtvätt.

Vi ser ett tydligt och väldokumenterat samband mellan korruption och brott mot mänskliga rättigheter. Korrupta eliter stärker sin makt genom att plundra statliga resurser, tysta oppositionella och underminera rättssystemet. Penningtvätt används ofta för att dölja spår, köpa lojaliteter och smuggla ut pengar ur fattiga och auktoritärt styrda länder. Det är inte bara ett ekonomiskt problem utan även ett djupt mänskligt problem.

Därför menar vi att Sverige bör gå före med att införa en nationell Magnitskijlagstiftning som även omfattar korruption och penningtvätt. Det skulle ge Sverige möjlighet att agera mer kraftfullt mot individer och regimer som i dag undgår sanktioner trots att de i praktiken förstör människors liv genom strukturellt förtryck.

Herr talman! Vi vill också understryka att Sverige behöver ha ett eget nationellt handlingsutrymme i sanktionspolitiken. EU och FN är effektiva samarbeten för sanktioner, men de får inte bli ett hinder för att agera i tid. Det finns tillfällen när EU inte når enighet, kanske på grund av att medlemsstater har andra intressen eller direkta kopplingar till den part som borde beläggas med sanktioner. Sverige måste därför ha en självständig möjlighet att besluta om nationella sanktioner i dessa fall. Att blint vänta på EU är inte alltid förenligt med Sveriges värderingar och Sveriges roll som försvarare av de mänskliga rättigheterna.

Herr talman! Jag vill också lyfta upp en viktig rättssäkerhetsaspekt. När stater använder kraftfulla verktyg som sanktioner mot enskilda personer eller regimer måste det också finnas möjlighet till rättslig prövning och överklagande. Sanktioner får inte bli en fråga om politisk signalering utan rättslig grund. Det måste vara tydligt vilka kriterier som gäller, och det måste också gå att försvara besluten rättsligt i Sverige och i internationella sammanhang. Det är inte bara en rättsstatlig princip; det är också en fråga om trovärdighet.

Herr talman! Litauen har visat att det är fullt möjligt för ett EU-land att gå före och införa nationella sanktioner när unionen agerar för långsamt eller inte når enighet. Genom att lagstifta om egna sanktionsverktyg har Litauen kunnat reagera snabbt på allvarliga människorättsbrott och hot mot säkerheten i närområdet, särskilt från Ryssland och Belarus. Sverige, som länge förlitat sig på EU-beslut, riskerar att stå passivt när situationen kräver omedelbart agerande. Med en egen nationell sanktionslagstiftning, likt Litauens, skulle Sverige kunna stärka sin utrikespolitiska handlingsfrihet och tydligare ta ställning för mänskliga rättigheter och internationell rätt.

Herr talman! Avslutningsvis: Sverigedemokraterna ställer sig bakom regeringens proposition. Det är ett nödvändigt steg mot ett mer modernt och fungerande sanktionssystem. Vi menar dock att Sverige måste gå längre och införa en Magnitskijlagstiftning som inkluderar korruption och penningtvätt samt säkerställa nationell handlingsfrihet vid behov av självständiga sanktionsbeslut så att Sverige inte bara med ord utan med handling kan ta en ledande roll i kampen för frihet och demokrati.

Herr ålderspresident! Jag vill återigen understryka att det rådde vapenvila innan Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 och att Israel därefter har fått förhandla med den blodtörstiga terrorsekten Hamas. Det är fortsatt 59 gisslan, varav 35 tros vara döda, i fångenskap hos Hamas. De lever under fruktansvärda förhållanden. Det har varit tydligt från början när vapenvilan inleddes att gisslan villkorslöst och omedelbart måste släppas. Hamas har inte fullföljt sin del när det gäller frisläppande av gisslan och fångutväxling. Jag står alltså fast vid att det var Hamas som bröt vapenvilan.

Herr ålderspresident! Det är såklart välkommet om det kan bli synergier mellan svenskt bistånd och återvändande.

Vad gäller att hjälpa på plats, som Jacob Risberg tog upp i sin replik, nämnde jag i mitt anförande att Sverige för 2025 fördubblar det stöd som tidigare gick till UNRWA genom att avsätta 800 miljoner kronor till civilbefolkningen i Gaza och i regionen. Det allra viktigaste där är just nu att hjälpen och de livräddande förnödenheterna når fram till civilbefolkningen. Vi gör verkligen mycket här och nu för att hjälpa flyktingar på plats.

För att de palestinska flyktingarna ska kunna återvända till Gaza krävs det såklart att det blir ett slut på kriget i Gaza. Det är väldigt problematiskt att det är Hamas som styr i Gaza. Det är en erkänd terrororganisation som utför attacker mot sin granne, den demokratiska staten Israel. Hamas måste först och främst bekämpas, så att Gaza kan återuppbyggas och så att man kan få ett demokratiskt och fredligt styre där.

Herr ålderspresident! Menar ledamoten då att Tyskland – hela 29,7 procent av deras vapenexport går till Israel – och även Italien bryter mot den internationella rätten? Det hade varit att intressant att få svar på.

För Sverigedemokraterna är det självklart att Israel är en demokratisk stat som utkämpar ett försvarskrig mot Hamas, som den 7 oktober 2023 begick det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen.

Det är inte konstigt att vi vill handla med ett likasinnat och demokratiskt land som Israel när vi också behöver rusta vårt eget försvar.

Herr ålderspresident! Ledamoten nämnde inledningsvis en tävling i att vara Israels bästa vän. Den tävlingen vore jag stolt över att vinna.

I fråga om att det skulle vara Israel som bröt vapenvilan genom bombningar i Gaza hade Israel inte behövt agera eller svara över huvud taget om inte Hamas den 7 oktober 2023 hade genomfört det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen. Och Israel hade inte behövt svara nu om Hamas hade fullföljt sin del av avtalet och släppt de 59 kvarvarande i gisslan.

Ledamoten nämner även antalet som har dött i Gaza sedan vapenvilan bröts. Jag kan bara instämma i att det är en tragedi. Alla civila offer är en tragedi, oavsett sida. Men man måste ta i beaktande att Hamas använder civila som sköldar. De gömmer sig under sjukhus och skolor och använder dessa civila byggnader som militär infrastruktur. I det avseendet ska man nog vara lite försiktig med att anklaga Israel. Det är faktiskt Hamas som håller också Gazas befolkning som gisslan i det här.