TREDJE VICE TALMANNEN höll ett anförande om Arbetsmiljö i debatten ”Protokoll 2025/26:104 Tisdagen den 14 april” den 14 april 2026.
Jag påminner i all stillhet om tilltalet i kammaren. Om det kommer ett eller annat ”du” brukar jag inte säga till direkt, men jag kan ändå påminna om det. Nu när vi nästan är klara med den här mandatperioden finns det skäl att komma ihåg just detta. Vi har ju övat rätt länge!
(forts.)
Fru talman! Min fråga är ganska enkel. Vi är rätt överens om att det råder väldigt stor brist på skyddsombud, framför allt lokala skyddsombud, inom LO-kollektivet. Då sverigedemokrater absolut inte får vara skyddsombud är min fråga till Johanna Haraldsson ganska enkel: Vad är Johanna Haraldssons och Socialdemokraternas lösning på den stora bristen på lokala skyddsombud? Hur ska vi göra för att få fler att vilja bli skyddsombud?
Fru talman! Jag tackar för frågan.
Jag tänker att man behöver börja i frågan om vad som gör att vi har färre skyddsombud. Jag tror att det delvis beror på att fler jobbar på små arbetsplatser och har otrygga anställningar. I den miljön är det svårt att ta på sig ett uppdrag som tar tid från arbetet. Det drabbar ens arbetskamrater i stor utsträckning och gör att man inte får det stöd och den uppbackning från arbetskamraterna som kanske behövs för att kunna utföra uppdraget på ett bra sätt.
Jag tror också att vi i en miljö där antalet lokala skyddsombud minskar och facken har svårare att rekrytera medlemmar behöver se till att stärka de regionala skyddsombuden. Det är ju de som i så fall behöver gå in på de mindre arbetsplatserna och de arbetsplatser som inte har skyddsombud.
Därför lade vi socialdemokrater när vi satt i regeringsställning fram ett förslag på hur man skulle kunna stärka de regionala skyddsombuden och se till att de kunde besöka fler arbetsplatser och bidra till en bättre arbetsmiljö, men också vara ett stöd för arbetsgivare, vilket de också bidrar med i mångt och mycket på de mindre arbetsplatserna.
Detta är dock något som Sverigedemokraterna direkt har motarbetat. När vi lade fram förslaget om utökad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden ville man avskaffa dem och ersätta dem med en annan modell för kontroll.
Jag tror att vi behöver dels utöka de regionala skyddsombudens tillträdesrätt, dels se till att vi får mer resurser till de regionala skyddsombuden. I dagsläget är anslaget urholkat.
Fru talman! När man lyssnar på Johanna Haraldsson verkar det som att hon vill ersätta de lokala skyddsombuden med regionala skyddsombud med ökad tillträdesrätt. Det är också en lösning, och det kommer jag att ta med mig i framtida debatter. Men det är ändå de lokala skyddsombuden som jobbar på arbetsplatsen som är kontakten mellan löntagarna och företaget. Jag tycker därför att det är väldigt oroväckande att Socialdemokraterna står här och säger att man vill ersätta lokala skyddsombud med regionala.
När det gäller förslaget om ökad tillträdesrätt stämmer det att Sverigedemokraterna hade en annan lösning än Socialdemokraterna när frågan låg på bordet, fru talman. Då var förslaget att man skulle utöka tillträdesrätten på de arbetsplatser som hade kollektivavtal. Sverigedemokraterna ville gå betydligt längre och ge de regionala skyddsombuden, som är avlönade av staten, tillträde till samtliga Sveriges arbetsplatser utan förbehåll. Jag kommer ihåg detta mycket väl, för jag hade många debatter med den dåvarande arbetsmarknadsministern Eva Nordmark där vi stötte och blötte just den här frågan. Jag köper alltså inte Johanna Haraldssons argument.
Sedan har jag en slutfråga till Johanna Haraldsson. Den är ganska enkel: Varför är en politiskt aktiv sverigedemokrat ett sämre skyddsombud än en politiskt aktiv socialdemokrat som sitter i samma kommunfullmäktigeförsamling?
Fru talman! Jag tackar för frågan.
När jag får de här frågorna från Sverigedemokraterna funderar jag lite på vad Sverigedemokraterna egentligen vill med systemet för skyddsombud. Eftersom Sverigedemokraterna har slutat redogöra för sina ställningstaganden i motioner är det lite svårt att veta.
När man lyssnar på Magnus Persson, både i hans huvudanförande och i detta replikskifte, framstår det som att man i vilket fall vill avskaffa fackens företrädesrätt att utse skyddsombud. Det är ju ett förslag med väldigt tydliga konsekvenser. Ett skyddsombud utan facklig förankring riskerar att vara helt beroende av arbetsgivaren. Uppdraget bygger på att företräda arbetstagarna – att kunna ställa krav, säga ifrån och stoppa farligt arbete även när det kostar. Det kräver ett oberoende.
Tar man bort fackens företrädesrätt försvagas oberoendet i grunden. Risken blir att vi får skyddsombud som är mer försiktiga, i värsta fall tystare, och som inte vågar lyfta brister eller stoppa farligt arbete. Det blir färre som orkar ta strid för arbetskamraternas skydd och säkerhet.
Vad hade blivit konsekvensen – hur många fler hade blivit sjuka, hur många fler hade dött – under pandemin om vi inte hade haft skyddsombud som vågade stoppa arbetet när äldreomsorgen inte erbjöd tillräcklig skyddsutrustning?
Nu kan jag inte få något svar, men jag kan ställa en retorisk fråga: Jag undrar hur Sverigedemokraterna menar att vi ska säkerställa att skyddsombuden faktiskt har ett oberoende och vågar ställa krav utan att ha en fackförening i ryggen.
(Applåder)
