Johanna Haraldsson (S) svarade Magnus Persson i en replik om Arbetsmiljö i debatten ”Protokoll 2025/26:104 Tisdagen den 14 april” den 14 april 2026.
Magnus PerssonSD· i sitt anförandeJag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. I betänkandet har vi sverigedemokrater också ett särskilt yttrande som förklarar vårt ställningstagande. Fru talman! År 2026 har…Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. I betänkandet har vi sverigedemokrater också ett särskilt yttrande som förklarar vårt ställningstagande.
Fru talman! År 2026 har inte börjat bra. Det har redan skett flera arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Arbetsmiljöarbetet är livsviktigt. Ingen ska avlida på eller till följd av sitt arbete. Arbetsmiljöarbetet måste fungera både regionalt och lokalt, och fler ska ges möjlighet att delta i det. Vi måste skärpa till regelverket, men vi måste också se till att befintligt regelverk efterföljs, inte minst för att bekämpa den arbetslivskriminalitet som breder ut sig i samhället.
Arbetslivskriminalitet är medvetna handlingar som innebär att arbetstagare utnyttjas och sund konkurrens sätts ur spel. Arbetslivskriminaliteten kan bland annat omfatta överträdelser av arbetsmiljöregelverket och kan exempelvis handla om arbete utan tillstånd, arbete med osäkra arbetsvillkor och minskat skydd för arbetstagare. Arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet är därmed i dag två frågor som är väldigt tätt sammanlänkade.
Arbetslivskriminaliteten innebär att en verksamhetsutövare medvetet bryter mot regler och avtal i arbetslivet på bekostnad av arbetstagarna, andra företag eller det allmänna. De allvarligaste fallen av arbetslivskriminalitet omfattar brottslighet såsom människohandel, människoexploatering, arbetsmiljöbrott, bidragsbrott, skattebrott och annan ekonomisk brottslighet. Arbetslivskriminaliteten är extra framträdande inom bygg, städ-, restaurang- och transportbranschen. Den förekommer nu även inom vård och omsorg. Den kännetecknas av fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet men också av ett cyniskt utnyttjande av vårt välfärdssystem.
Fru talman! De nästan åtta åren av passivitet, då dåvarande regering inte kunde komma överens om någonting i frågan, har tyvärr inneburit att Sverige som land hamnat på efterkälken i kampen mot den organiserade brottslighet som göder arbetslivskriminaliteten. Men Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringen drivit på. Vi har påbörjat förändringar inom bland annat sekretesslagstiftningen för att öka möjligheten för våra samverkande myndigheter att samarbeta och dela väsentliga uppgifter med varandra. Straffen skärper vi. Vi förlänger preskriptionstiderna, något som har efterfrågats i två mandatperioder. Men mer behöver göras i dessa frågor, och arbetet fortsätter framåt.
Den grova arbetslivskriminaliteten håller sig oftast utanför den etablerade partsmodellen. Det ställer nya krav, inte minst på politiken. Kriminaliteten är också internationell till sin natur, både eftersom utländska arbetstagare utnyttjas och eftersom verksamhetsutövare kan ha kopplingar till och verka i flera olika länder. Därför, fru talman, blir kampen mot den illegala invandringen extremt viktig, då det är fråga om individer som utnyttjas cyniskt av de kriminella aktörerna på arbetsmarknaden och är ett av deras viktigaste verktyg. Av denna anledning kan det ses som anmärkningsvärt att stora delar av oppositionen kraftigt motsätter sig förslag gällande bland annat rapporteringsplikten, samtidigt som man påstår att man vill ta krafttag i kampen mot arbetslivskriminalitet.
Fru talman! Man kan inte debattera arbetsmiljö utan att nämna skyddsombudens roll på våra arbetsplatser. Det handlar framför allt om de lokala skyddsombuden, vars antal konstant minskar trots återhämtning i vissa branscher. Inom TCO och Saco sker en ökning av skyddsombuden, men tyvärr går det åt andra hållet inom LO-yrkena, vilket är väldigt beklagligt. En av de största anledningarna är den minskade fackliga anslutningen inom LO-yrken. Den minskningen är jag den förste att beklaga. En annan stor anledning är Socialdemokraternas och LO-ledningens politisering av fackförbunden, vilken i dag faktiskt hotar inte enbart vår svenska modell och de jämna parterna i den utan även det framtida arbetsmiljöarbetet. Ju färre personer som engagerar sig och vill bli aktiva, desto svårare blir det att upprätthålla ett jämlikt arbetsmiljöarbete.
Jag hade egentligen tänkt sluta här, fru talman, men jag väljer att gå vidare i diskussionen. Nu är det valår, och det har blivit offentligt vilka som står på listorna i våra kommuner. Förra veckan fick jag ett samtal från en kvinnlig medlem som varit skyddsombud i flera år men som nu får lämna sitt uppdrag på en industri i Mellansverige. Den enda motivering hon fick var att hon stod på Sverigedemokraternas valsedel i sin kommun och enligt det fackliga huvudskyddsombudet företrädde ett parti som vill avskaffa alla skyddsombud. Det är rent horribelt, fru talman, att höra det svar hon fick. Det är ju en ren lögn. Sverigedemokraterna vill tvärtom att alla som har sina kollegors förtroende ska kunna bli skyddsombud. Jag fick två sådana här samtal förra veckan.
Nu ska jag sticka ut hakan lite, men det här står jag för. Att utesluta och åsiktsregistrera arbetare enbart på grund av att de har fel partibok är rena Stasimetoder som definitivt inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Man har ofta hög svansföring från Socialdemokraterna och är snabb att utse allt och alla till hot mot demokratin. Men att själv agera odemokratiskt har man definitivt inga problem med. Vi såg det i valrörelsen 2014, vi såg det på arbetsplatserna i valrörelsen 2018 och vi kommer att få se det på arbetsplatserna i valrörelsen 2026 också.
Det här är personer som har sina arbetskamraters förtroende och som har engagemang i frågorna. Det måste vara det avgörande. Vi har två företrädare för Socialdemokraterna i denna debatt. De får gärna förklara för kammaren varför en sverigedemokratisk arbetare som sitter i kommunfullmäktige är mindre duglig som skyddsombud än en kollega som sitter i samma fullmäktige för Socialdemokraterna. Och skyll inte på LO, vilket man brukar göra! Alla vet att LO-ledningen sitter i Socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott. När Magdalena Andersson säger till dem att hoppa frågar de oftast hur högt de ska hoppa. Alla vet att det ingår i Socialdemokraternas strategi att misskreditera sverigedemokrater; man vill inte legalisera aktiva sverigedemokrater på våra arbetsplatser. Jag tycker att detta är väldigt beklagligt.
Fru talman! För att få till en bra och trygg arbetsmiljö är det viktigt att vi alla jobbar tillsammans – brett inom politiken men även gemensamt mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Vi i Sverigedemokraterna kommer att fortsätta arbetet med att utveckla arbetsmiljöpolitiken i kommande politiska samarbeten och återkommer således till dessa frågor framöver, såväl i regeringsställning som i opposition.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mats Arkhem och Sara Gille (båda SD).
Fru talman! Före valet 2022 lovade Sverigedemokraterna att vara garanten för den svenska välfärden. Men arbetsmiljöproblemen fortsätter att växa i välfärden, trots att Sverigedemokraterna nu är det största partiet i regeringsunderlaget.
Enligt Försäkringskassan är psykisk ohälsa i dag den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Det sker en ökning, framför allt i välfärdsyrken. Det handlar om stress, hög arbetsbelastning och brist på återhämtning. Forskning visar att ansvariga chefer saknar tid, mandat och resurser att jobba förebyggande.
Arbetsvillkoren behöver bli bättre, och fler behöver anställas i välfärden. Det tycker jag – och även Sverigedemokraterna, visade det sig när jag kollade på partiets hemsida.
Men den regering som Sverigedemokraterna stöder har konsekvent underfinansierat välfärden. Man har inte räknat upp statsbidragen till kommuner och regioner i den omfattning som hade krävts för att kompensera för inflationen.
Jag vill fråga Magnus Persson på vilket sätt han menar att Sverigedemokraterna varit garanten för välfärden och hur man har jobbat för att förbättra arbetsvillkoren i omsorgen och sjukvården, som man före valet lovade att göra.
(Applåder)
Fru talman! Detta är först och främst en kommunal och regional fråga. Bryter man ned den här statistiken blir det väldigt intressant. Sämst arbetsförhållanden är det faktiskt i socialdemokratiskt styrda kommuner. I Malmö stad, mönsterkommunen för många socialdemokrater, har man väldigt stora problem just inom äldreomsorgen. I min egen hemkommun, där också Socialdemokraterna styr, är det enorma rekryteringsproblem.
Sedan ska givetvis staten göra sitt jobb. Jag tycker att Sverigedemokraterna har drivit på ganska mycket i de här frågorna. Våra förhandlingar bakom kulisserna står jag inte och talar om här i kammaren. Men jag står för att Sverigedemokraterna har varit en garant i de här frågorna. Det kunde ha sett betydligt värre ut.
Det är dock anmärkningsvärt att kommunerna gör sig så beroende av statsbidragen att dessa utgör det viktigaste sättet att få ordning på den egna välfärden.
Kommuner har egen beskattningsrätt. Den här frågan får Johanna Haraldsson ta med sina kommunalråd i sina kommuner, så tar jag det med mina kommunalråd. Mig veterligen går det väldigt bra inom välfärden i dag i de kommuner som är styrda av Sverigedemokraterna.
Fru talman! Arbetsvillkoren är väldigt utmanande i välfärden. Därför har man också svårigheter att rekrytera.
Nu talar Magnus Persson om beskattningsrätten för kommuner och regioner. Samtidigt håller regeringen på att förbereda förslag som skulle förhindra eller skapa sämre förutsättningar för kommuner och regioner att höja sina skatter om de så skulle behöva. Det som Sverigedemokraterna säger och den politik som sedan genomförs lirar inte riktigt.
Vi socialdemokrater har till skillnad från Sverigedemokraterna och regeringen konsekvent prioriterat välfärden medan SD-regeringen hellre har sänkt skatten, och mest för dem som redan har höga inkomster. Vi har satsat miljarder mer än regeringen och Sverigedemokraterna varje år i våra budgetmotioner. Vi ser just det skriande behovet av att kunna anställa fler och skapa bättre arbetsvillkor i välfärden.
Jag undrar varför Sverigedemokraterna, trots att de velat framstå som garanten för välfärden, inte har lyckats få med sig resten av Tidöpartierna på en finansiering som skulle göra skillnad i välfärden. Man kan dra slutsatsen att det kanske bara var något de sa som sedan inte var så viktigt. Trots Sverigedemokraternas garantier har man runt om i landet varit tvungen att spara in på sjukvården och äldreomsorgen och sagt upp personal när pengarna inte har räckt till.
Var inte Sverigedemokraternas löfte mer värt än att det kunde förhandlas bort när regeringen viftade med någonting annat som kanske var högre prioriterat för Sverigedemokraterna, ett höjt återvandringsbidrag eller kanske skattesänkning för de rikaste?
(Applåder)
Fru talman! Det märks tydligt att Johanna Haraldsson försöker att skylla misslyckandet i de kommuner och regioner där Socialdemokraterna styr på Sverigedemokraternas och regeringens politik. Det stämmer inte.
Vi kan ta ett exempel från en kommun som lyckas väldigt bra med välfärden. I Staffanstorp styr Moderaterna och Sverigedemokraterna. Där valde man nu, när man fick ett ganska stort budgetöverskott, att fördela ut en premie till alla anställda inom vård- och omsorgspersonalen för att de hade gjort ett bra arbete.
Så kan man göra om man sköter sin ekonomi. Men missköter man sin ekonomi i kommuner och regioner kan man aldrig göra så. Bryter man ned det och börjar titta på vilka kommuner som har de största problemen, fru talman, är det övervägande socialdemokratiskt styrda kommuner. Vi har till exempel Region Stockholm, som i dag är ett sorgebarn.
(Applåder)