Nils Seye Larsen (MP) svarade Malin Höglund i en replik om Stöd till personer med funktionsnedsättning i debatten ”Protokoll 2025/26:83 Torsdagen den 5 mars” den 5 mars 2026.
Malin HöglundM· i en replikTack så mycket, Nils Seye Larsen, för dina frågor! Som tidigare talare nämnde fick den här regeringen ta över ganska många utmaningar – man kan säga att det fanns en att göra-lista. Tidöpartierna har ett bra samarbete…Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 15, som handlar om stöd till personer med funktionsnedsättning. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
Sverige ska vara ett land där alla människor har rätt att leva ett självständigt, tryggt och värdigt liv, oavsett funktionsförmåga. Det ska vara ett samhälle där ingen lämnas utanför och där varje människa ges möjlighet att delta, bidra och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Det ska vara ett samhälle där funktionsnedsättning aldrig får vara ett hinder för att leva ett liv med frihet och framtidstro.
Vi vet dock att verkligheten ofta ser annorlunda ut. Många personer med funktionsnedsättning möter fortfarande hinder i sin vardag. De får inte alltid det stöd de behöver, och de kan få vänta alldeles för länge. De möter svårigheter på arbetsmarknaden, begränsningar i utbildningen och ett samhälle som ännu inte är fullt tillgängligt. Det är ett misslyckande som vi lagstiftare har ett ansvar att ta på största allvar.
Herr talman! Något som statsministern sa i sin regeringsförklaring den 18 oktober 2022 är lika relevant i dag, och jag vill därför återkomma till det. Han sa: Personer med funktionsnedsättning ska kunna vara fullt delaktiga i samhället utan att utsättas för diskriminering. Att integrera funktionsrättsperspektivet i fler politik- och samhällsområden fortsätter att vara i fokus.
Det här är inte bara en ambition utan också ett löfte. Det är ett löfte som måste omsättas i konkret politik och i reformer som märks i människors vardag.
Herr talman! Vi ser tydligt vilka utmaningar som finns. Handläggningstiderna för LSS och assistansersättning är ofta långa och upplevs som oförutsägbara. Bedömningarna skiljer sig mellan kommuner och myndigheter, vilket skapar rättsosäkerhet och frustration. Många tvingas överklaga beslut gång på gång för att få det stöd de faktiskt har rätt till. Samtidigt är arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga betydligt högre än bland den övriga befolkningen. Alltför många som vill och kan arbeta ges inte chansen. Det är ett slöseri med människors drivkraft och samhällets resurser.
Regeringen har genomfört eller påbörjat flera viktiga reformer. Rätten till personlig assistans har stärkts, inte minst för barn och personer med omfattande vårdbehov. Statsbidragen till kommunerna har höjts för att fler ska få tillgång till LSS-insatser och stöd i vardagen. Vi har investerat i hjälpmedel, bostadsanpassning och digitalisering för att fler ska kunna bo kvar hemma och leva ett självständigare liv. Ny teknik skapar nya möjligheter, men bara om den finns tillgänglig för alla.
Herr talman! Arbete och utbildning är avgörande för självständighet och egenmakt. Därför har regeringen i budgetpropositioner gått fram med flera viktiga förslag om bland annat tolkstöd och utbildningsstöd. Reglerna förenklas för personer med funktionsnedsättning som vill starta företag. Det särskilda utbildningsstödet till studier på folkhögskola har stärkts. För många är folkhögskolan en avgörande väg till arbete, studier och stärkt självförtroende.
Herr talman! Regeringen tar också idrottens betydelse på allvar. Centrum för idrottsforskning har fått i uppdrag att analysera förutsättningarna för bredd- och elitidrott för personer med funktionsnedsättning med särskilt fokus på barn och unga. Idrott handlar om hälsa men också om gemenskap, inkludering och framtidstro.
Samtidigt förlängs utredningen om ett EU-intyg om funktionsnedsättning och ett gemensamt EU-parkeringstillstånd till den 15 augusti i år. För många människor handlar det här om möjligheten att resa, arbeta och leva fritt i hela Europa.
Herr talman! Trots allt detta är vi definitivt inte framme. Skillnaderna mellan kommuner är fortfarande för stora. Tillgången till hjälpmedel liknar i dag ett postkodlotteri, vilka flera av oss har fått vara med och höra. Det är orimligt att behov ska avgöra var man bor eller om man väljer att flytta.
Vi moderater vill gå längre. Vi vill se snabbare och mer rättssäkra processer, fler anpassade jobb och enklare vägar från daglig verksamhet till arbete. Vi vill se ett samhälle där arbetsgivare ser potential och kompetens, inte begränsningar.
Herr talman! Om vi inte fortsätter detta arbete riskerar vi att få ett samhälle där fler människor hamnar i utanförskap, isolering och beroende. Det får aldrig bli accepterat. Varje människa har rätt till delaktighet, trygghet och möjlighet att forma sitt eget liv. Vi moderater och regeringen kommer därför att fortsätta driva på för förändring, för frihet och självständighet och för ett samhälle som håller ihop. Det är ett sådant Sverige vi vill ha. Det är också ett sådant Sverige vi ska bygga tillsammans.
(Applåder)
Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
Det är inte första gången som vi har fått höra detta citat från Ulf Kristersson. Nog för att det är fint, men det rimmar väldigt illa med hur det ser ut. Man pratar om full delaktighet, men det blir inget annat än fina ord om man inte lever upp till det i praktiken.
Vi har talat om ledsagningen. Socialstyrelsen har sagt att man måste komma vidare med en ny ledsagningslag. Det finns även ett tillkännagivande från riksdagen. Ändå händer ingenting, trots att detta får förödande konsekvenser för människor runt om i Sverige som förlorar rätten till helt avgörande ledsagning.
Samma sak gäller färdtjänsten. Det blir fler personer med synnedsättning som inte får rätt till färdtjänst eftersom man inte har med den delen. Det räcker inte att människor kan använda benen, utan de måste också kunna orientera sig.
När det gäller assistansen blev det som sagt ett dubbelt svek och dubbel besvikelse i och med att indexuppräkningen uteblev och uppräkningen var så katastrofalt låg. Vi pratar om en uppräkning på 1,5 procent av löner som redan var låga.
Trots de fina orden kan jag inte tolka det på annat sätt än att regeringens prioriteringar i budgeten är väldigt tydliga. Man har gjort stora satsningar på skattesänkningar. Däremot har satsningar när det gäller assistans, ledsagning och annat uteblivit.
Vad händer, och varför är det så?
Herr talman! Tack så mycket, Nils Seye Larsen, för dina frågor!
Som tidigare talare nämnde fick den här regeringen ta över ganska många utmaningar – man kan säga att det fanns en att göra-lista. Tidöpartierna har ett bra samarbete utifrån det avtal som finns. Allting kan dock inte göras på en gång, vilket jag tror att Nils Seye Larsen har förståelse för.
Vi som har det här uppdraget i socialutskottet brinner för dessa frågor – det gäller alla, från alla olika partier, som sitter här inne. Naturligtvis vill vi att de här frågorna ska prioriteras högst. Det är det jag försöker att påverka. Det finns fyra statsråd på Socialdepartementet, och naturligtvis påverkar vi dem så mycket vi kan. Allting kan dock inte göras på en gång.
Regeringen har, tillsammans med alla Tidöpartier, haft regeringsmakten i tre och ett halvt år nu. Det går inte att hinna göra allting på en gång. När regeringen tog över fanns det mycket att göra som var prio ett, men de här frågorna har absolut inte glömts bort.
Herr talman! Jag förstår att man kanske gör olika prioriteringar utifrån vad man anser vara viktigast. Jag kan – trots det fina citatet – konstatera att det här inte har varit ett prioriterat område för regeringen.
Vi väntar som sagt fortfarande på att komma vidare med ledsagningslagen. Så länge vi inte gör det fortsätter de förödande konsekvenserna för människor som är helt beroende av till exempel ledsagning. Det är samma sak med färdtjänsten.
När det gäller assistansen är vi i ett kritiskt skede. Jag tror det är rätt unikt, men både SKR, assistansanordnare och Vårdföretagarna har gått ut och sagt att det snart är kris. Vi är i en situation där våra assistenter, som är helt avgörande för mig och de andra 15 000 brukarna, redan i dag har tuffa löneförutsättningar, och vi kan inte ens erbjuda dem några kronor mer i lön, trots att de är helt ovärderliga. Det är inte så jag kommer att kunna behålla mina assistenter, och situationen är likadan för många brukare.
Vi skulle behöva komma vidare. Så länge vi inte gör det blir det bara fina ord, och det sticker lite i ögonen. Jag måste ändå fråga ledamoten något. Man kan jämföra uppräkningen på 1,5 procent med höjningen av arvodet för oss riksdagsledamöter, som var 3,5 procent, vilket kanske motsvarar löneutvecklingen i stort. Är det verkligen rimligt att assistansen bara ska uppräknas med 1 procent?
Mycket återstår att göra, men jag känner besvikelse så länge jag inte ser någon praktisk verklighet.
Herr talman! Tack så mycket, Nils Seye Larsen, för dina kompletterande frågor!
I den bästa av världar skulle vi ha gjort allting direkt, men som ledamoten vet fungerar regeringens arbete inte så.
När det gäller exempelvis den assistans som vi har diskuterat här gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att titta på hur den personliga assistansen kan göras mer motståndskraftig mot välfärdskriminalitet och mer förutsägbar för den assistansberättigade. Utredningen tillsattes i april 2025 och ska vara klar 2027. Allting är inte en quickfix.
Det var något av statsråden som sa att det är ett tålamodsprövande arbete att stifta lag. Det är det också. Vi som sitter här brinner för frågorna och vill att de ska besvaras snabbt.
När det kommer till ledsagningen delar jag naturligtvis din oro, men också där har vi ett pågående arbete i Regeringskansliet.
Herr talman! Tack, ledamoten Malin Höglund, för anförandet!
Att stifta lag är tålamodsprövande. Att debattera samma frågor år efter år utan att se att något händer är också tålamodsprövande, och att sitta på läktaren här och lyssna på samma debatt som återupprepar sig år efter år måste vara ännu mer tålamodsprövande. Sanningen är ju den, herr talman, att det inte har hänt särskilt mycket inom funktionsrättspolitiken under den här mandatperioden. I ärlighetens namn har det nästan inte hänt någonting.
Däremot har det funnits gott om utredningar att utgå från. Moderaterna sitter ju ändå med ämbetet som socialtjänstminister. Vi har en minister avsatt bara för att jobba med socialtjänstfrågor. Det finns många frågor inom det området, men det är ändå ett relativt begränsat ämbetsområde som socialtjänstministern har. Ett av de viktiga områden som ansvaret rör är funktionshinderspolitiken.
I juni 2023 kom rapporten om ledsagning. I mars 2023 kom Trafikanalys rapport om färdtjänsten. I mars 2022 kom tolktjänstutredningens betänkande, och efter att det hade legat till sig hos Socialdemokraterna under ett halvår hamnade det på den här regeringens bord. I mars 2023 kom assistansutredningens betänkande. Ingen av dem har lett till någon konkret handling eller några större förändringar.
Man undrar vem som är bromsen i Tidöpartiernas politik? Är det Moderaterna?
Herr talman! Regeringen består av tre partier, men som ledamoten känner till har vi också ett samarbetsavtal – Tidöavtalet – där även Sverigedemokraterna ingår. Om Moderaterna hade fått mer än 50 procent av rösterna hade det naturligtvis gjort skillnad. Oavsett vilket parti som är absolut störst och som har fått över 50 procent av rösterna får det igenom alla sina saker.
Jag tycker att det ändå har hänt väldigt mycket när det gäller det som regeringen har kommit efter med. Som jag sa tidigare brinner vi extra mycket för de här frågorna, och vi vill naturligtvis att det ska gå betydligt fortare.
Ledamoten lyfte fram de olika utredningar som blivit klara. Vissa saker har också förlängts eller ändrats. Jag lyfte precis upp utredningen om assistansersättning, som ska vara klar 2027. Vissa saker behöver kompletteras. Det finns ett utredningskrav när saker ska förändras, som ledamoten väldigt väl vet.
När det kommer till ledsagningen hade jag naturligtvis önskat att det hade gått betydligt fortare. Vi har en minister som arbetar med frågorna och som har rollen som socialtjänstminister, som är en nyinrättad roll. Hur såg det under den tidigare regeringen? Den här regeringen har ändå fokuserat på dessa frågor och lagt fram många nya saker, bland annat den nya socialtjänstlagen.
Herr talman! Förväntningar har funnits på regeringen just av den anledningen att den har en specifik socialtjänstminister, men resultatet har inte varit särskilt omfattande inom det här området.
Låt oss fastna vid en av punkterna. I och med att ett stort antal representanter från Synskadades Riksförbund sitter på läktaren här i dag kan vi dyka ned i just ledsagningen.
Det kom en rapport från Socialstyrelsen i juni 2023 som pekade på ett stort problem. Två av tre med synnedsättning hade enligt rapporten blivit av med sin ledsagning för att de inte längre ansågs tillhöra personkrets 3 inom LSS. Därefter hände ingenting.
Ett år senare, i juni 2024, gav riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att den måste agera och ta fram ny lagstiftning för att stärka rätten till ledsagning. Därefter hände ingenting.
I december 2025 gavs ett uppdrag i ett regleringsbrev till Socialstyrelsen att den skulle ta fram ett kunskapsunderlag till kommunerna så att de kan göra bättre bedömningar. Samtidigt vet alla att rättspraxis inte har förändrats och att det inte kommer att leda till någon förändring i verkligheten.
Den lagstiftning som har efterfrågats ända sedan Socialstyrelsen kom med sin rapport i juni 2023 har uteblivit. Hur kan det vara på det viset?
Herr talman! Tack så mycket, Christofer Bergenblock, för kompletterande fråga!
Jag tycker att kunskapsunderlaget till kommunerna är bra, eftersom det har sett så pass olika ut. Det tror jag har varit nödvändigt.
Jag hade naturligtvis hoppats att vi hade kommit i hamn med ledsagningen, för den är jätteviktig för gruppen i fråga. Men vi är inte där just nu. Frågan bereds i Regeringskansliet.
Herr talman! Tack för anförandet, Malin Höglund!
Jag funderade under anförandet på det här med arbete. Som det har sett ut under denna regerings tid har arbetslösheten faktiskt blivit högre, inte lägre, framför allt för människor med funktionsnedsättning. Hur tänker denna regering lösa det problemet framöver?
Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Agneta Nilsson, för frågan!
Frågan är väldigt relevant. Alla som kan arbeta ska arbeta. Jag talade i mitt anförande om folkhögskolan, som har haft och har en bidragande roll för att man ska kunna gå vidare och sedan kunna ta ett arbete.
Jag känner faktiskt flera synskadade som har arbeten, vanliga arbeten, i dag och som också klarar sig till och från sitt arbete.
Jag fick höra en berättelse om två flickor i södra Sverige som båda har synnedsättningar och som klarar sig till och från skolan själva. De har naturligtvis lärt sig det här, men de klarar sig ändå.
Naturligtvis behöver vi göra betydligt mer på området, som jag också sa tidigare, och frågan bereds och jobbas på i Regeringskansliet.
Herr talman! Tack för svaret, Malin Höglund!
Då funderar jag på huvudmannaskapsutredningen. Den har ju varit klar sedan 2023, och ett utskottsinitiativ lämnades in i socialutskottet våren 2025 av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det avslogs med hänvisning till att arbetet pågår. Varför hör vi då inget om att arbetet pågår, till exempel i ledamotens anförande i dag? Är det fortfarande bara en målsättning att något ska hända?
Herr talman! Tack, Agneta Nilsson, för den kompletterande frågan!
Arbetet pågår när det gäller den här frågan. Vi är alla överens om att det ska överföras till staten. Det hörde vi här tidigare också. Det tycker vi är bra att göra. Men hur regelverket och allting sådant ska se ut måste vi få återkomma med – eller den ministern få återkomma med. Men arbetet pågår; det kan jag säga.
