Monica Haider (S) svarade Eric Palmqvist i en replik om Regional utveckling i debatten ”Protokoll 2025/26:53 Tisdagen den 16 december” den 16 dec 2025.
Eric PalmqvistSD· i en replikJag tackar ledamoten Haider för frågorna. Jag antar att hon syftar på Riksrevisionens granskning av utlokaliseringen av statliga myndigheter – inte statliga arbetstillfällen. Jag har inte den rapporten alldeles färskt i…Fru talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet NU2.
Regional utveckling må vara ett litet utgiftsområde i den statliga budgeten, men det är inte desto mindre en fråga som engagerar. Det syns inte minst i betänkandet, där det finns tydlig samstämmighet mellan partierna om att det ska gå att bo och verka i landets alla delar, även om synen på hur man ska nå dit delvis skiljer sig åt.
Klart är i alla fall att utgiftsområdets knappa 5 miljarder kronor inte speglar omfattningen av politikens ambition på området, eftersom förutsättningarna för en god regional utveckling handlar om så mycket mer än de budgetposter som omfattas av detta utgiftsområde.
Fru talman! I morse när jag flög hit från Gällivare lämnade jag ett Malmfälten i vacker vinterskrud bakom mig. Vi lyfte och flög över Europas största koppardagbrott. Bakom oss hade vi en av LKAB:s gigantiska järnmalmsgruvor. Hade det inte varit så mörkt hade vi efter en stunds flygning kunnat se flera av de vattenkraftsanläggningar, i inte minst Jokkmokks kommun, som bidrar till att hålla svenska hushåll varma och svensk industri rullande.
Jag tänkte att Norrbotten är en fantastisk plats att bo på. Där skapas enorma värden genom malm, kraftproduktion och turism. Norrbotten är ytterligheternas plats på jorden. Sedan några dagar tillbaka är det polarnattens rike, för att om ett halvår vara platsen där solen aldrig går ned. Där utvinns järnmalm en och en halv kilometer under jord. Där skickar man också upp raketer i rymden.
Norrbotten är fantastiskt och unikt på många sätt. Och vet ni, precis samma sak kan man säga om många andra delar av landet. De har alla sina unika särarter och sina unika förutsättningar och bidrar tillsammans till att göra Sverige fantastiskt.
Utgiftsområdet är, som jag tidigare berört, betydligt smalare än man kan tro. Vad som är regional utvecklingspolitik och vad som inte är det är faktiskt svårt att hålla isär, eftersom nästan alla politikområden på ett eller annat sätt påverkar förutsättningarna att bo och verka i landets olika delar.
Men, om vi för en stund tittar på en sak som är direkt kopplad till detta utgiftsområde ser vi att det är stödet till kommersiell service i våra landsbygder. Här tycks nästan råda en politisk vilja att övertrumfa varandra. Gott så!
Sverigedemokraterna förespråkar sedan länge att dessa stöds utformning, tillräcklighet och träffsäkerhet ska genomlysas för att säkerställa att de gör avsedd nytta. Glädjande nog indikerar de utvärderingar som gjorts att så verkar vara fallet. Det är något som vi följer noga, och det är en hjärtefråga för oss.
Den kommersiella servicen utgör inte sällan navet i Sveriges olika bygder. Lanthandeln eller den lilla macken med tillhörande butik är på många håll en kombination av butik, mack, turistbyrå, post- och paketombud, utlämningsställe för mediciner och systembolagsvaror, spelombud och busstation. Dessa ska vi vara rädda om, inte bara i budgeten utan även genom vårt eget agerande.
Jag har därför en uppmaning till er som lyssnar på dagens debatt. När ni reser i landet och passerar mindre byar och orter, passa gärna på att tanka eller handla lite på den lilla macken eller i den lilla affären som ligger ute i ingenstans. Det kanske kostar dig några kronor mer. Men du bidrar just då till att hålla hela Sverige levande.
En annan sak, som egentligen inte har med just detta utgiftsområde att göra men som inte kan blundas för i den här debatten, är bränslepriser och transportkostnader. Jag vill hävda att det var få saker som gjorde livet så tufft för människor på Sveriges landsbygder och småorter som Magdalenapriserna på bensin och diesel. När hårt arbetande skattebetalare tvingades betala uppemot 30 kronor litern för diesel knäade både familjer och företag. Det fick också priserna på varor och tjänster att skjuta i höjden, med eskalerande inflation som resultat. Nu har vi tack och lov ersatt Magdalenapriser med Jimmiepriser. Och inte bara det – vi satte stopp för det urusla förslag till nytt reseavdrag som annars hade införts av Socialdemokraterna och deras stödpartier.
Fru talman! Vi gör historiska satsningar på vägnätet, och vi har avskaffat den destruktiva flygskatten. Vi är nämligen övertygade om att rimliga transporttider och rimliga transportkostnader hör till de viktigaste förutsättningarna för utveckling i landets alla delar. Underhållsskulden är emellertid enorm, och de satsningar som behöver göras är så omfattande att det kommer att ta lång tid och krävas många budgetar med förnuftiga satsningar innan vi är i kapp.
Om infrastruktur och rimliga transportkostnader är viktiga för positiv regional utveckling finns det en sak som är än viktigare, och det är att det finns människor med drivkraft som vill och kan bo ute i landets alla delar. Humankapitalet är helt enkelt centralt för att Sverige ska kunna leva.
Min personliga, och även mitt partis, övertygelse är att dessa människor och företag vill ha och förtjänar goda förutsättningar oavsett om de väljer att bo i Västerbottens inland, på Smålands högland, i Värmlands djupa skogar eller på en vindpinad skärgårdsö. En lyckad regional utvecklingspolitik handlar om att skapa vettiga förutsättningar som inte befäster en bild av att man är tärande och i behov av olika stödåtgärder. Det är viktigt inte minst för självbilden och stoltheten ute i landet.
Vi måste samtidigt vara bättre på att undanröja hinder och regler som verkar hämmande. Låt mig understryka att människor som bor ute i landet inte vill bli sedda som en belastning eller bli tyckta synd om. De vill ha rättvisa förutsättningar som ger dem rimliga möjligheter att utveckla de förmågor de själva besitter. Det finns otroligt mycket driftigt och flitigt folk ute i landet som strävsamt gör det vi alla – i alla fall i ordalag – vill att de ska göra, nämligen se till att hela landet kan leva. Till er vill jag säga: Tack – ni förtjänar vår respekt och tacksamhet!
Innan jag avrundar detta anförande om regional utveckling vill jag orda lite om två av Sverigedemokraternas käpphästar på området. Den ena är att det är dags att utvärdera utfallet av den reform som gjordes för några år sedan, då ansvaret för den regionala utvecklingen flyttades från länsstyrelserna till regionerna. Har reformen bidragit till ökad regional utveckling eller inte? Bör länsstyrelserna återfå hela eller delar av uppdraget, eller sköter regionerna uppdraget på ett tillfredsställande sätt? Vi har nämligen ett kollektivt ansvar för att de medel som fördelas gör så stor nytta som bara är möjligt.
Det andra är att de enorma produktionsvärden som skapas ute i landet i högre grad behöver komma lokalsamhällena till gagn. Vi förespråkar en regionalisering eller kommunalisering av fastighetsskatten för industri och elproduktionsanläggningar. Det är något som skulle gagna landets alla regioner i varierande grad enligt de beräkningar vi låtit göra. En sådan modell skulle på ett rimligt sätt kompensera kommuner där ett stort naturresursuttag sker utan att de får ta del av vinsterna, som det är i dag. Vi är helt övertygade om att detta är en väg vi måste börja gå. Men som ni förstår är de förslagen inte något som ska debatteras här i dag.
Med det sagt, fru talman, vill jag ta tillfället i akt att önska ledamöterna, åhörarna, talmanspresidiet och tjänstemännen en riktigt god jul och ett gott nytt år i min sista debatt här i kammaren för i år.
Fru talman! Jag tackar Eric Palmqvist för anförandet.
Sverigedemokraterna säger sig vara ett landsbygdsparti.
När vi i Socialdemokraterna hade regeringsmakten ihop med våra samarbetspartier tog vi fram ett program för ny- och omlokalisering av statliga jobb. Vi sa att alla nya statliga jobb om möjligt skulle placeras utanför Stockholm.
Efter våra åtta år tog Riksrevisionen fram en rapport med en granskning av hur det hade gått. Det visade sig att det hade tillförts totalt 4 000 jobb ute i hela landet men också bevarats cirka 6 000 jobb utanför Stockholm. Men efter det – sedan 2022 – har det inte gjorts någon uppföljning.
Mina frågor till Erik Palmqvist är: Hur ser det ut i dag med omlokalisering och nylokalisering? Finns det någon vilja över huvud taget att ha statliga jobb i hela landet?
Socialdemokraterna hade beslutat att Utbetalningsmyndigheten skulle placeras i Södertälje. Men genast efter att regeringen tillträdde tillsammans med Sverigedemokraterna fattade man beslut om att den skulle hamna i Hammarby sjöstad.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Haider för frågorna. Jag antar att hon syftar på Riksrevisionens granskning av utlokaliseringen av statliga myndigheter – inte statliga arbetstillfällen. Jag har inte den rapporten alldeles färskt i minnet, men jag minns i alla fall att en slutsats i den var att det inte är alldeles bekymmersfritt att utlokalisera myndigheter.
Vi har en genuint positiv grundsyn på att utlokalisera statliga myndigheter. Alla behöver inte befinna sig i Stockholm. Men rapporten var ganska tydlig med att det inte är bekymmersfritt. Problem med framför allt kompetensförsörjning samt samverkan med andra myndigheter och liknande gjorde att man definitivt inte ansåg alla statliga myndigheter vara lämpade för detta.
Jag önskar att jag hade läst rapporten i går – det är ändå några år sedan vi hanterade den i utskottet. Det uppriktiga svaret är som sagt att vi har en positiv grundsyn på detta. Men det är lättare sagt än gjort att utlokalisera de statliga myndigheterna.
Fru talman! Jag tackar för svaret – som jag inte fick. Jag frågade: Hur tänker regeringen? Har man flyttat ut några jobb? Det har inte gjorts någon uppföljning över huvud taget. Är det så att man bara har flyttat jobben till Stockholm? Är det detta som har hänt under mandatperioden? Har man över huvud taget någon vilja att se till att det finns statliga jobb i hela Sverige?
Jag kan givetvis hålla med ledamoten om att det framfördes kritik i riksrevisionsrapporten. Så är det alltid. Jag har aldrig läst någon riksrevisionsrapport som bara är positiv, utan det finns alltid kritik. Till kritiken hörde i det här fallet att kanske inte tillräckligt med människor följde med ut i landet och tog de jobb som fanns. Å andra sidan är ju det en del av poängen för oss socialdemokrater. Vi anser att det ska tillföras jobb till den berörda regionen och att folk som bor i närområdet ska kunna söka de jobben. Där instämmer kanske inte vi socialdemokrater i kritiken; vi tycker att det är poängen.
Men min fråga kvarstår: Finns det någon vilja över huvud taget från regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna att ha statliga jobb ute i landet? Ni verkar ju inte ha någon koll över huvud taget på var jobben finns i dag.
Fru talman! Jag tackar ånyo för frågorna.
Det finns ju statliga myndigheter ute i landet. Jag svarade på frågan – som sagt har vi en positiv grundsyn på att utlokalisera den här typen av arbetstillfällen.
Det är precis som ledamoten säger: Det finns inte några granskningar från Riksrevisionen som är fria från kritik. Här var det ändå ganska bärande kritik. Det var svårt att finna korrekt kompetens för en del av myndigheterna och besätta de kompetensluckor som uppstod när kompetensen inte flyttade med, det fanns inte adekvata utbildningar på de här platserna i landet och så vidare.
När det gäller huruvida regeringen vill göra fler utflyttningar av statliga myndigheter föreslår jag att Monica Haider frågar någon av regeringsföreträdarna. Vår ingång i detta är att vi är positivt inställda till det. Det är någonting vi bär med oss i de förhandlingar vi i varje fall har med regeringen.
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Eric Palmqvist för en trevlig introduktion i sitt anförande. Det var en sådan poetisk skildring av flygresan från Norrbotten. Jag är själv från Blekinge. Men de gånger jag har varit i Norrbotten känner jag lite samma känsla. Det är på något sätt möjligheternas plats. Det var fint.
Sedan var det en annan sak som fastnade när man lyssnade. Det är när Eric Palmqvist nämner en av alla de saker som Eric Palmqvist är stolt över. Det handlar om att sätta stopp för det dåliga reseavdraget, som jag tror att Eric Palmqvist uttryckte sig.
Det fanns ett förslag till ett färdmedelsneutralt reseavdrag som skulle införas som alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna en gång i tiden ställde sig bakom men som sedan har stoppats. Det var ett reseavdrag som skulle göra att man kunde få möjlighet att även dra av för resor med kollektivtrafik och cykel när man reser till och från jobbet. Jag skulle egentligen vilja fråga vad det var som Sverigedemokraterna tyckte var så dåligt med avdraget. Från mitt perspektiv finns det främst fördelar.
Jag är lite förvånad över att Sverigedemokraterna är för ett avdrag som främst gynnar höginkomsttagare i städer och som utesluter ungefär 300 000 personer. De hade fått möjlighet att göra skatteavdraget om det hade införts. Varför var det ett så dåligt förslag?
Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för de vänliga orden. Det är inte varje dag man blir kallad poetisk, men det ska vara en första gång för allting. Blekinge är också fantastiskt vackert. Det vill jag understryka. Jag var där alldeles nyligen. Det är ett otroligt vackert landskap med sina skärgårdsöar.
Vi lät räkna på det reseavdrag som föreslogs. Man kan säkert räkna på Stockholms innerstad där man har SL som referens och se att det skulle kunna gagna folk här.
En av parametrarna i reseavdragsförslaget var att en väldigt lång sträcka inte skulle omfattas. Jag vill dra mig till minnes – det är som sagt flera år sedan – att under sju mil eller tio mil skulle det inte finnas någon möjlighet att göra något reseavdrag.
Det skulle få helt orimliga konsekvenser i Norrbottens inland där det inte alls är ovanligt att folk pendlar tio mil till jobb varje dag. Man har väldigt lite trafik. Att åka tio mil där tar ungefär samma tid som det tar att åka två eller tre mil på morgonen i Stockholm.
Vi lät räkna på det både med statlig inkomstskatt och utan statlig inkomstskatt för en hel del olika scenarier. Vi kunde i princip bara se förlorare på landsbygden med förslaget, vilket är helt oacceptabelt för oss.
Det är mycket möjligt att en väljargrupp i Stockholms innerstad som tar lådcykeln eller tunnelbanan till jobbet skulle vinna på det. Men landsbygdens folk skulle definitivt inte vara vinnare med det förslag som då presenterades.
Fru talman! Tack, Eric Palmqvist, för svaret!
Det förvånar mig lite. Nu måste jag erkänna att jag inte kan hela förslaget utantill just i kväll. Men jag vet att när Finansdepartementet räknade på förslaget såg man att det främst var män i storstäder som körde bil och var höginkomsttagare som tog del av skatteavdraget som fanns. Det var främst landsbygdskommuner som fick förlorade skatteintäkter när man sedan inte gick vidare med förslaget.
Det är ett avdrag som skulle ha kunnat gynna många fler än de som får tillgång till det i dag. Jag tror att det var strax under 300 000 som nu inte får tillgång till avdraget. Man hade kunnat minska utsläppen genom att få fler att välja kollektiva transportmedel, gång och cykel – fast kanske inte gång vid långa sträckor. Men det skulle ha gett fler personer tillgång till avdraget.
Jag är fortfarande lite förvånad över slutsatsen. Sverigedemokraterna har kommit till en helt annan slutsats än man gjort i Finansdepartementets analys.
Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för det inlägget i debatten!
Jag uppfattade ingen riktig fråga. Jag konstaterar bara att det har varit Lucia. Vi har antagligen ägnat oss åt att sjunga andra visor än detta. Vi är både två inte helt uppsjungna om hur förslaget var konstruerat.
Det var inte bara våra beräkningar som vi gjorde på kammaren. Det var beräkningar som vi fick till oss av andra. Jag minns inte om det var Rut eller vilka det var som hade räknat på det.
Vi fick till oss siffror som var alarmerande. Jag kan intyga att människor som till exempel bor fyra fem mil utanför samhället i min egen hemkommun inte tar lådcykeln eller kollektivtrafik när vi har snö.
Sjuksköterskor, lärare, skolbespisningspersonal och liknande som är kvinnor och låginkomsttagare eller medelinkomsttagare åker inte kollektivt, utan de tar bilen.
Det är inte bara välbetalda män i storstäderna som åker bil. Det är i allra högsta grad väldigt många kvinnor som är beroende av bilen.
Det kanske ser lite annorlunda ut på Södermalm. Men vi kanske ska lyfte blicken lite högre än så.
Fru talman! Jag börjar med ungefär samma beröm som Katarina Luhr gav. Det var kul att Eric Palmqvist började sitt anförande med en blick på hur fint vi har det i Norrbotten. Det var kul att höra, Eric.
Det är min nackdel som politiker att jag är ärlig av mig. Jag begärde siffror från Rut om reseavdraget. Eric Palmqvist är något på spåren. De som hade långa pendlingsavstånd förlorade. De som hade tre fyra mil in till ett samhälle och kunde ta kollektivtrafik fick hela sin resa betald. Jag borde kanske inte ha sagt det om jag varit en duktig politiker. Men min nackdel är att jag brukar vara ärlig av mig.
Jag tycker inte heller om lögner. Eric Palmqvist nämnde Magdapriser på bensin och Jimmiepriser. Jag ska ställa en fråga till Eric Palmqvist.
Hur stor var skillnaden i priset på bensin och diesel i Finland och i Sverige 2022? Det var då det var som högst. Hur stor var skillnaden då? Var det Magdapriser eller vad vi nu ska kalla Finlands bensinpriser och dieselpriser?
När sedan reduktionsplikten försvann 2023–2024, hur stor blev skillnaden mellan Magdapriser och Jimmiepriser på diesel respektive bensin?
Fru talman! Tack, Birger Lahti, för inlägget och frågorna, och tack för supporten när det gäller reseavdraget! Det är väl inget fel i att ge den typen av erkännande, även om man som politiker i opposition ska kritisera regeringspartierna och stödpartierna. Jag tänker på den gamla sketchen med Sven Melander – om ni minns den – där han hade svårt att uttala orden ”jag hade fel”.
Jag vet inte vad priset var i Finland. Jag vet att ledamoten Lahti har mycket närmare till Finland än vad jag har. Man ska inte säga att folk begår den typen av handlingar, men när man bor där Birger Lahti bor kanske man tankar så kallad PÖ i Finland. Jag vet alltså inte vad dieselpriset var i Finland, för jag var i princip aldrig där och tankade.
Jag noterar att vi hade som mål att sänka med 10 kronor vid pump. Ungefär ett och ett halvt år efter att vi tillträdde var priset sänkt med 10 kronor, och i dag är det mer än 10 kronor billigare.
Vi hade en regering som skyllde på Putinpriser. Jag konstaterar att Putin är kvar, och han bedriver fortfarande samma vidriga krig mot Ukraina. Men Magdalena är inte kvar. Det var alltså inga Putinpriser.
Fru talman! Tack, Eric Palmqvist, för svaret!
Så här ligger det till: År 2022 toppade Finlands priser på bensin och diesel med drygt 3 euro. Finlands bränslepriser var högre än Sveriges 2022. När reduktionsplikten försvann vid årsskiftet 2023/24 sänktes bensinpriset med drygt 2 kronor. Mer blev det inte. Dieselpriset sänktes däremot med 4 kronor, men det blev inte 10 spänn.
Jag vill bara se till att det inte blir någon lögn som sprids om att det blev 10 kronor i skillnad när reduktionsplikten försvann, för det stämmer inte. Om man vill kalla det för Magdapriser eller Jimmiepriser kan man på sin höjd säga att sänkningen blev 4 kronor för diesel och 2 kronor för bensin. Större skillnad blev det inte; det är bara att följa prisutvecklingen.
Finland hade flera gånger innan reduktionsplikten försvann lika höga priser som Sverige, och vi kan knappast skylla på Magdalena för att Finland hade samma priser. Jag ville bara ha detta sagt så att det inte sprids någon sådan lögn.
Sedan håller jag med när det gäller höga bränslepriser. Jag tycker inte heller om dem, för jag är tyvärr fortfarande beroende av bensin- och dieselfordon. Men jag tycker bara, fru talman, att rätt ska vara rätt.
Fru talman! Tack, Birger Lahti, för det inlägget!
Det är skönt att höra att ledamoten inte heller vill ha höga drivmedelspriser. Jag vet hur det är på den plats där ledamoten bor. I Gällivare, där jag bor, finns det inte mycket till kollektivtrafik, men den finns i alla fall. I Pajala är det ännu svårare. Dessutom bor ledamoten inte ens inne i centrala Pajala, så jag vet att han i allra högsta grad är beroende av bilen.
Vi såg vad de höga drivmedelspriserna gav upphov till. Vi hade en skenande inflation, maten blev dyrare och det blev dyrt för lantbrukarna. Varor och tjänster, alltså även tjänster där företag ska ta ut resekostnader på konsumenterna, blev dyrare. Det är alltså inte bara dyrt för den enskilde som tankar bilen, utan detta får konsekvenser för alla som brukar bil och som sedan tar ut kostnaden på kollektivet eller på sina kunder.
De höga priserna gjorde det tufft för kommuner med långa avstånd när det gäller hemsjukvård, hemtjänst och liknande. Alla de här kostnaderna drevs upp av de extremt höga drivmedelspriser vi hade fram till 2022, eller egentligen till 2023, för det tog tid innan vi faktiskt sänkte drivmedelspriserna.
Det här är någonting som jag hoppas att vi aldrig kommer tillbaka till. Vi ska inte placera oss i strykklassen med bland de högsta drivmedelspriserna i världen. Jag hoppas att vi aldrig hamnar där igen.
