Riksflödet
Logga in
Svarade Joakim Järrebring i en replik ·

David Josefsson (M) om Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

David Josefsson (M) svarade Joakim Järrebring i en replik om Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:48 Tisdagen den 9 december” den 9 dec 2025.

Joakim JärrebringS· i en replikJag vill passa på att rätta ledamotens påstående från talarstolen att sprängningarna skulle vara på väg ned. Tvärtom ser vi tyvärr att sprängningarna i Sverige ökar. I övrigt skulle jag vilja lyfta fram det faktum att…
Replikskiftet · 12 repliker

Herr talman! Tidigt i morse ringde väckarklockorna runt om i Sverige. Sömndruckna människor tog en kopp kaffe och yoghurt med müsli till morgon-tv:n och fick några minuters lugn innan stressen med att skjutsa barnen till skola och förskola och själva ta sig till jobbet tog vid. I morse skyndade också studenter till föreläsningarna på högskolan medan pensionärer, som arbetat hela livet, unnade sig en lugn morgon. Poliser och sjuksköterskor gick av nattskiftet och tog bussen hem. Det var värnpliktiga som vaknade upp frusna i ett tält i ödemarken – för att ännu en dag försvara vårt land, vår frihet och vår demokrati.

Det är hårt arbetande människor som sliter – för sig själva och sin familj men också för Sverige. Det är människor som fullgör sin del av samhällskontraktet och förväntar sig att vi folkvalda ska fullgöra vår del. Det är de människorna vi ska ha i åtanke när vi i riksdagen fattar beslut om budgeten för 2026.

Herr talman! När Tidöpartierna fick folkets förtroende 2022 och regeringen tillträdde kom vi inte till ett dukat bord. Efter åtta år av socialdemokratiskt styre präglades Sverige av otrygghet och gängskjutningar. Inflationen hade tagit fart, och Magdapriser hade blivit ett begrepp runt köksborden. Bensinpriset låg på 23 kronor litern.

På bostadssidan hade Sverige sedan decennier präglats av bostadsbrist, låg rörlighet och ständigt stigande byggpriser. Trots en brinnande högkonjunktur och nollräntor var det bara något enstaka år som bostadsbyggandet nådde de nivåer som Boverket bedömde som nödvändiga för att klara behoven.

Samtidigt hade reformtakten inom bostadspolitiken varit låg. Förutom ett investeringsstöd som eldade på prisutvecklingen och gladde framför allt fastighetsutvecklarna på börsen handlade den största reformen om att viss bygglovsfrihet på altaner infördes.

Det enda som höll hög takt var bytena av bostadsminister. Flyttkartongerna bars in och ut från bostadsministerns kontor snabbare än i en andrahandslägenhet i en studentstad.

Herr talman! På bara tre år har den moderatledda regeringen kommit långt. Inflationen är nedbrottad. Enligt den preliminära statistik som presenterades i fredags är inflationstakten nu nere på 2,3 procent, snubblande nära riksbankens mål på 2,0 procent. Bensinpriset ligger stabilt under 16 kronor litern. Och när polisen i början av förra veckan presenterade lägesbilden över antalet utsatta områden konstaterade man att situationen förbättrats i såväl de utsatta områdena som landet som helhet. Skjutningarna och sprängningarna minskar och likaså brottsvinsterna från bedrägerier.

Också bostadsbyggandet har ökat försiktigt. Under de tre första kvartalen 2025 ökade byggandet med 8 procent jämfört med 2024. Mycket arbete kvarstår, men långsamt får vi ordning på Sverige. Vi har gått från ett Sverige som blev fattigare och farligare till ett Sverige som nu långsamt blir rikare och tryggare.

Herr talman! Sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus, med en egen trädgård där barnen kan leka. Tyvärr är det inte småhus som det har byggts mest av de senaste decennierna. I dag är det närmast omöjligt för två unga vuxna med vanliga arbeten att på sin egen lön ha råd att köpa ett radhus eller en villa.

Att det blir allt svårare för människor att köpa sitt drömboende är något som uppmärksammats mycket på senare tid. Arena Idé lanserade nyligen ett sjuksköterskeindex där de räknade på vilka bostäder man har råd att köpa med en sjuksköterskelön. För 25 år sedan hade en ensamboende sjuksköterska möjlighet att ta lån för att köpa över 85 procent av de sålda bostäderna i Sverige. År 2024 hade den siffran sjunkit till 57 procent.

Mäklarsamfundet har i stället tagit fram ett matchningsindex för småhus där hushållens betalningsförmåga jämförs med priset på en genomsnittsvilla. Resultatet är nedslående: I Stockholms län kan bara 6 procent av arbetarhushållen efterfråga ett genomsnittligt småhus.

Herr talman! Detta är något som vi moderater vill ändra på. Det är därför vi har lagt om bostadspolitiken – för att fler bostadsdrömmar ska bli sanna. Det är därför vi förbereder reformer av kreditrestriktionerna, där det tredje amorteringskravet slopas och bolånetaket höjs. Det är därför vi nu gör det skattefritt att spara upp till 300 000 kronor på ett investeringssparkonto, pengar som vi vet används till kontantinsats för en bostad. Och det är därför vi har tillsatt en egnahemskommissionär för att få igång en modern egnahemsrörelse, en rörelse som river ned hinder och möjliggör fler moderna trädgårdsstäder. Framför allt, herr talman, är det därför vi sänker skatten för vanligt folk – så att man faktiskt har råd med ett eget boende.

En typisk svensk familj med en polis och sjuksköterska som har två barn i förskoleåldern och som bor i en vanlig villa kommer att få cirka 1 800 kronor mer i plånboken per månad nästa år. Sammantaget kommer den familjen att få över 3 500 kronor i sänkt skatt per månad 2026 jämfört med 2022.

Det är just de människorna vars väckarklocka ringde tidigt i morse. Detta är rättvisa på riktigt. Det är så vi får samhällskontraktet att bära. Det är genom egen försörjning som människor får möjlighet att göra verklighet av sina egna drömmar, exempelvis att ha råd med ett hus med en liten trädgård där barnen kan hoppa studsmatta.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Tack, David Josefsson, för anförandet!

Jag studsade lite grann i mitt förra replikskifte eftersom ledamoten från Sverigedemokraterna avlossade ett antal påståenden som jag inte hade möjlighet att besvara. Jag tänkte därför ge David Josefsson möjlighet att visa varför Moderaterna fortfarande är det statsbärande partiet på högerkanten.

Det är inte särskilt seriöst att skylla den höga inflationen på den tidigare regeringen. Detta måste vi vara helt eniga om, med tanke på att det var en situation som rådde i hela världen. Och när vi tittar på arbetslösheten under den här regeringen ser vi att den är högre i Sverige än i andra jämförbara länder i Europa.

När det gäller påståendet att vi skulle ha ett hål på mellan 30 och 50 miljarder i vår budget – en siffra som Svenskt Näringsliv har räknat fram, där man gör olika antaganden om sysselsättningseffekter med anledning av avskaffande av karensdagen – bygger det på en teori om att svenskar skulle bete sig helt annorlunda i händelse av sjukdom än vad man gör i våra nordiska grannländer.

Det här är inte särskilt seriöst eller kännetecknande för ett statsbärande parti, men nu har ledamoten från Moderaterna möjlighet att höja diskussionen kring de här frågorna och kanske på riktigt svara på frågan: Vad är det som har gjort att Sverige har presterat sämre när det gäller både tillväxt, arbetslöshet och bostadsförsörjning jämfört med övriga länder i EU?

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågan! Det är en intressant debatteknik att säga att man inte hann besvara ett antal påståenden från den föregående talaren, och så ska jag svara om påståenden som jag faktiskt inte har gjort.

Om man ska reda ut ett antal saker kan man börja med att konstatera att det i något tidigare anförande pratades om brist på självinsikt eller självkritik. Man kan i alla fall inte påstå att den socialdemokratiska ledamoten är särskilt självkritisk när det gäller hur inflationen hanterades under Magdalena Anderssons statsministerskap och, för den delen, under Stefan Löfvens statsministerskap.

Vi tog alltså över tvåsiffriga inflationstal. Det fanns en hög inflation också i resten av Europa, men vi kan konstatera att Sverige präglades av en hög inflation när vi tog över makten 2022. Sverige präglades också av en hög arbetslöshet. Man kan diskutera vad det berodde på, men det var så utgångsläget var.

Den intressanta frågan är vad som hade hänt om Socialdemokraterna hade fått fortsätta att sitta kvar vid rodret. Den riktigt intressanta frågan är: Hade fortsatta miljardstöd till exempelvis byggindustrin motverkat hög inflation, eller hade det faktiskt spätt på inflationen?

Jag är, tillsammans med hela den samlade nationalekonomiska forskningen, övertygad om att den enda effekten om man spär på med höga investeringsstöd och höga statliga stimulanser i ett läge med hög inflation och hög kostnadsutveckling inom byggindustrin blir att inflationen ökar ytterligare. Riksbanken var väldigt tydlig: Varje krona som politiken gav finanspolitiskt skulle de behöva banka ned penningpolitiskt med ännu högre räntor, och då hade vi haft en fullständigt kollapsad bostadsproduktion.

Herr talman! Jag vill passa på att rätta ledamotens påstående från talarstolen att sprängningarna skulle vara på väg ned. Tvärtom ser vi tyvärr att sprängningarna i Sverige ökar.

I övrigt skulle jag vilja lyfta fram det faktum att den här regeringen har spenderat många miljarder under den här höga inflationen och i den här lågkonjunkturen men att man har valt att satsa mest pengar på de redan rika. Det utrymmet hade man ju med fördel kunnat satsa på att se till att bostadsförsörja svenskarna.

Socialdemokrater och moderater brukar vara överens om att fungerande bostadsförsörjning är en förutsättning både för tillväxt och för människors möjlighet att faktiskt få en bostad. Jag tänker att det också var en anledning till att Moderaterna gick till val på att få ordning på bostadsmarknaden. Förutom att lova enklare regler, vilket vi välkomnar från socialdemokratiskt håll, lovade man också fler bostäder och bättre villkor för byggandet.

Men resultatet är ju tydligt. Det är inte någon form av politisk retorik utan objektiv statistik. Med regeringens politik har balansen försämrats år för år, och Boverkets siffror visar att bostadsunderskottet fortsätter att öka.

Hela den ökning av bostadsproduktionen som vi åstadkom under våra åtta år vid regeringsmakten har tre år med Ulf Kristersson som statsminister i praktiken utraderat. Kan man verkligen kalla den här mandatperioden för något annat än ett stort misslyckande när det gäller bostadspolitiken?

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för inlägget!

Det ankommer väl på en socialdemokratisk oppositionspolitiker att säga att en moderatledd regering är ett misslyckande. Det spelar nog ingen roll vad vi hade gjort; Joakim Järrebring hade fortfarande tyckt att vi hade misslyckats.

Det jag tycker är intressant är att man pratar om att vi sänker skatten för de rika. I Joakim Järrebrings värld är det alltså så att en polis och en sjuksköterska med två barn i förskoleåldern är de rika. Det är de som har fått de stora skattesänkningarna. Det är de som får 1 800 kronor mer i plånboken per månad nästa år. Det är de som har fått över 3 500 kronor i sänkt skatt jämfört med när Joakim Järrebrings parti styrde. Det är vanliga människor som vi prioriterar och värnar, och vi ser till att de faktiskt ska ha råd med sitt eget boende.

Det som jag tycker är mest fascinerande i den här diskussionen är att medan vi står och pratar i den här kammaren är det fyra partiledare som träffas hemma hos Ulf Kristersson i Strängnäs och diskuterar vad vi ska göra nästa mandatperiod, hur vi ska ta oss an samhällets utmaningar. På temat statsbärande parti blir då mina frågor till Joakim Järrebring: Hur ser hans regeringsalternativ ut? Hur kommer hans budget att se ut? Hur kommer en socialdemokratisk regering att se ut efter nästa val? Kommer det ens att vara en socialdemokratisk bostadsminister, eller blir det en vänsterpartistisk bostadsminister?

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att det var en slutreplik.)

Herr talman! Någon kanske har undrat tidigare hur det skulle se ut att ha en högerregering. Nu vet alla det. Nu vet hela den svenska befolkningen vad en högerregering kan göra och vad konsekvensen blir.

Låt oss reda ut ett antal saker. År 2021 påbörjades byggandet av 54 000 lägenheter. År 2022, när ni tog över makten, gick det från 54 000 till 43 000. År 2024 påbörjades byggandet av 28 000 lägenheter.

Från 54 000 som påbörjades 2021 till 28 000 i dag – det är nästan hälften. Hur är det bättre? Hur kan det vara bättre att man bygger mycket färre lägenheter i dag än när ni tog över makten? Folk är inte dumma. Folk fattar. Det är enkel matematik. Vi behöver bygga 70 000–80 000 lägenheter. Den här regeringen lyckades påbörja 28 000 lägenheter. Det är ett misslyckande.

Under 2024 föll investeringarna i nya bostäder med hela 20 procent, vilket innebär att volymen har halverats sedan 2022. På vilket sätt har det blivit bättre? Det kan jag inte se.

Anser ledamoten verkligen att anslagsnivåerna i den här budgeten är tillräckliga för att säkerställa fungerande bostadsförsörjning i Sverige? Det tycker inte jag. Byggandet har rasat. Tusentals byggföretag har gått i konkurs, tusentals byggarbetare och hantverkare har förlorat sina jobb och byggbranschen har förlorat kompetens.

Varför presenterar regeringen inte något program eller någon politik för att stimulera byggandet och återanställa den förlorade kompetensen? Det vill jag gärna höra. Jag tror att alla som blivit av med sina jobb gärna vill höra svaret. Vad har ni för lösningar? Vi har inte sett några hittills.

Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för frågorna!

Malcolm Momodou Jallow säger att folk inte är dumma i huvudet. Så är det, och det är det som jag tycker är det intressanta.

Antalet nybyggda lägenheter är alltså inte lösningen på bostadsbristen. Man måste också bygga rätt typ av bostäder. Malcolm drar upp hur många tusen bostäder som byggdes under förra mandatperioden. Jag kan börja med att konstatera att man ändå inte någon gång nådde upp till vad Boverket sa skulle behövas för att komma i balans. Och, framför allt, vad var det för typ av bostäder som byggdes? Var det den typen av bostäder som människor efterfrågade? Sju av tio svenskar vill bo i småhus. Det man byggde var små lägenheter, för det var det investeringsstödet premierade. Konsekvensen ser vi nu i att vi har bostadsbrist i Sverige, men vi har också höga vakanstal därför att det byggdes fel typ av bostäder.

Det är väl det som skiljer högersidan från vänstersidan. Där vi tror på fri ekonomi tror vänstersidan på planekonomi. Man brukar säga att med planekonomi blir det brist på sand i Sahara. Jag skulle säga att med Malcolm Momodou Jallows logik ska man bygga en sandfabrik i Sahara.

Det är alltså inte antalet bostäder som är det relevanta, utan det viktigaste är att vi bygger rätt typ av bostäder. Sju av tio svenskar vill bo i småhus, men det var faktiskt inte den typen av bostäder som byggdes. Därmed står vi inför en havererad bostadspolitik. Det stora problemet med svensk bostadspolitik är ju att vi inte har en fungerande marknad. Vi har inte ett regelverk som fungerar. Men Malcolm Momodou Jallow vill inte ändra på regelverket.

Det är mina frågor till dig, Malcolm Momodou Jallow. Vilka förändringar skulle du vilja se? Vilka regelförenklingar, vilka ledtider och vilken mer byggbar mark ställer du dig bakom så att vi faktiskt kan bygga fler bostäder till ett rimligt pris?

Herr talman! Ledamoten säger att han vill ha fri ekonomi eller marknadsekonomi.

Den här marknadsfundamentalismen har lett till att vi har talibanterrorister, marknadstalibaner, i den här kammaren. Det är människor som verkligen tror på marknaden trots att marknaden inte har gjort någonting annat än att skada befolkningen.

Jag kan säga så här: 200 000 fler är fattiga i dag – 200 000 människor! Med er marknadslogik måste hushållen låna pengar för att betala sina räkningar. Det blir högre matpriser med er marknadslogik. Det blir högre energipriser med er marknadslogik. Människor har inte råd att betala sina räkningar när det är kallt. Nu i vinter kommer folk att kämpa för att kunna betala sina energiräkningar. Det blir fler vräkningar av barn med er marknadslogik. Det är klart att jag inte är för den typen av marknadslogik. Det är jag inte, för det kommer jag aldrig att gå med på.

Det blir lägre tillväxt med er marknadslogik. Det blir högre arbetslöshet. Ni påstår att det ska löna sig att arbeta, men i dag är det 600 000 människor som vill arbeta men inte har något arbete att gå till med er marknadslogik. Folk i byggbranschen är arbetslösa, och tusentals byggföretag har gått i konkurs med er marknadslogik. Det, insisterar ni, är det bästa för svenska folket. Hur kan det vara det bästa för svenska folket när livet blivit sämre och sämre för massor av människor i Sverige?

Under ett år då alla hushåll har drabbats av skenande hyror, höga levnadskostnader och rekordlåg byggtakt väljer regeringen att presentera den minst ambitiösa bostadsbudgeten Sverige har sett på flera decennier. Hur ska regeringen förklara för svenska folket att man gör nedskärningar mitt i en bostadskris och samtidigt påstår sig vilja lösa den? Det kan jag inte förstå. Svara! Ge mig och svenska folket ett besked! Vad tänker ni göra för att lösa problemet i stället för att fokusera på marknadslogiken, som inte gynnar svenska folket?

Herr talman! Vi befinner oss i Sveriges riksdag, i kammaren, det vackraste vi har i vår demokrati. Jag tycker att vi ska ha en saklig debatt om våra politiska förslag, och vi kan dryfta argument mot varandra. Men jag tar faktiskt avstånd från att bli kallad taliban och terrorist i talarstolen. Det är ovärdigt den svenska demokratin, och det är ovärdigt det politiska samtalet.

Jag har grundligt gått igenom vad Moderaterna står för, hur vi lägger om den svenska bostadspolitiken och hur vi ser att den inte fungerar. Det är långa bostadsköer, människor som hänvisas till dyra andrahandsboenden och människor som inte kan bilda familj eller flytta till jobb därför att bostäderna inte finns. Då vill jag inte bli kallad taliban eller terrorist.

Jag kan konstatera att det under det rödgröna styret skedde extremt få reformer på det bostadspolitiska området. I dag sker det extremt mycket. Vi vänder utvecklingen i Sverige, och vi får ordning på utvecklingen i Sverige. Det är inte att vara taliban eller terrorist.

Men det är också intressant att det rödgröna blocket består av fyra partier som står väldigt långt ifrån varandra, och ett av partierna beskriver sig som Sveriges mest marknadsliberala parti. Det är det partiet som Malcolm Momodou Jallow vill bilda regering med, men det är mig han kallar taliban och terrorist.

Jag tycker att den här debatten förtjänar bättre, och jag kan konstatera att det svenska folket förtjänar bättre. Detta har vi genomfört under tre år, och vi kommer att fortsätta att genomföra detta nästa mandatperiod. Tidöpartierna är fyra partier som är överens om vad problemet är och vad lösningen är, och tillsammans får vi ordning på Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten David Josefsson för anförandet.

Jag har lyssnat noga på anförandet, och jag tänker att man måste lyssna på vad som sägs men också på vad som inte alls sägs. Klimat och hur vi kan minska klimatutsläppen har ledamoten inte berört i sitt anförande. En femtedel av Sveriges klimatutsläpp kommer från bygg- och fastighetssektorn. Utöver femtedelen finns mycket konsumtionsutsläpp.

Det finns klimatdeklarationer som mäter hur mycket av klimatutsläppen som kommer från byggnader och fastigheter. Det finns också ett helt färdigförpackat förslag på gränsvärden för klimatutsläpp som kan tillämpas på byggnader och fastigheter. Förslaget var helt färdigt med en bana för införande – det var bara att implementera. Men det här har regeringen valt att skjuta fram till 2030, det vill säga långt bortom den här mandatperioden.

Nu ser vi att det finns företag i branschen som verkligen vill ha gränsvärdena. De har laddat upp och är färdiga att sätta igång, men de får nu mattan bortdragen från sina affärsmodeller. Det finns inte lönsamhet att genomföra förslaget om inte politiken ställer krav.

Det finns också förslag från Boverket om att införa en paragraf i plan och bygglagen för att främja återbruk i byggsektorn. Det finns enorma avfallsmängder i byggsektorn som vi skulle kunna använda som en resurs i stället.

Sedan har vi frågan om investeringsstöd för hyresrätter, som skulle främja klimatsmarta hyresrätter. Det skulle alltså handla om både regelverk och investeringsstöd.

Är regeringen beredd att införa gränsvärdena för klimat?

Herr talman! Jag tackar Amanda Palmstierna för frågan. Det är en viktig fråga, och jag instämmer helt i att både byggsektorn och fastighetssektorn är viktiga för att göra omställningen.

Jag var senast i förra veckan och träffade representanter för Örebrobostäder, som har gjort en fantastisk resa i att få ned sitt klimatavtryck genom att effektivisera elförbrukning, värmeförbrukning och vattenförbrukning.

Det som är intressant med exempel som Örebrobostäder är att det faktiskt inte finns något motsatsförhållande mellan att spara på energi, el och värme och att spara pengar. Man visade att ganska små insatser kan ge väldigt stor effekt. Om jag minns rätt var återbetalningstiden för de totala investeringarna två år. Det som man hade investerat sparade man in på två år med enkla saker, till exempel att byta vitvaror, styra ventilationssystem så att de blev mer energieffektiva och isolera där det behövdes.

Men jag delar inte riktigt ledamoten Palmstiernas bild att det skulle dra undan mattan för näringsliv och företag att man inte inför kraven på klimatdeklaration nu och i stället skjuter fram dem för att få bra underlag. Tvärtom! Jag tror inte att det behövs krav i klimatdeklarationerna för att få företagen att göra detta eftersom det i grunden är vettigt och bra.

Det som är viktigt att göra – och regeringen arbetar med detta nu – är att se till att det inte finns regelverk som hindrar, som gör att investeringarna inte går att genomföra, att man inte får bygglov för att göra förändringarna eller att olika regulatoriska krav omöjliggör detta.

Nu ligger jag lite utanför budgetfrågan, men att få fram ett bra förslag om klimatdeklarationer är viktigare än att få fram ett snabbt förslag.

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för svaret.

När det gäller energieffektivisering är det kruxiga ofta att man behöver göra en investering först för att sedan kunna spara in pengar i driften.

Jag har besökt många aktörer på fastighetsområdet och sett att effektivisering är problematiskt. Man behöver ofta ett investeringsstöd, en skjuts, för att komma igång. Här fanns ett investeringsstöd just för energieffektivisering för flerbostadshus, men regeringen valde att helt slopa detta och rikta om till småhus. Stödet var ju otroligt efterfrågat för flerbostadshus. Det är därför lite märkligt att ledamoten tar upp frågan om energieffektivisering eftersom det inte är ett område som ni har stärkt. Ni har snarare tagit bort stöd och försvagat det.

Sedan var det frågan om omställning av företag. Regeringen lyfter ofta upp argumentet att företag själva får gå före och att regeringen inte behöver understödja med olika typer av regelverk. Det är genomgående i bostadssektorn och på alla andra politikområden.

Om det inte finns regelverk blir det inte en jämlik spelplan för de företag som verkligen har ett bra klimatarbete. Då kommer det inte att finnas en efterfrågan på deras produkter och tjänster som är lite dyrare. Resonemanget går inte riktigt ihop.

Förslaget om klimatdeklaration är redan infört, men gränsvärdena ska nu komma på plats. Det är ett väl genomarbetat förslag som är remitterat, och det finns ett antal kontrollstationer där man kan utveckla och skruva på innehållet över tid. Förslaget är inte dåligt genomarbetat, utan det är färdigt. Det behöver bara startas så att det kan möta fastighetsbranschen.

Herr talman! Jag tackar Amanda Palmstierna för frågan.

Uppenbarligen uttryckte jag mig otydligt. Jag sa att vi lägger extremt stort fokus på regelverket, på att ta fram ett väl fungerande regelverk som ger rätt incitament. Det handlar också om att se över vilka regelhinder som finns. Vilka regelhinder måste vi ändra för att möjliggöra den typen av investeringar?

Låt oss gå vidare till frågan om återbruk. Det viktigaste återbruket är att inte riva ned hus och bygga nya. Det spelar ingen roll hur många gånger vi återbrukar tegelstenarna om huset hade kunnat stå kvar. I min hemstad Göteborg finns många exempel på hus som byggdes som bostäder, som kontoriserades på 80-talet och som fastighetsägarna nu säger ska återställas till bostäder. Men det finns hinder i detaljplanerna som gör det svårt, och finns det inte hinder i detaljplanen blir det nybyggnadsstandard – och då kan de ändå inte återställas till bostäder.

Det är där som jag tycker att vi lagstiftare ska lägga vårt fokus: på att möjliggöra.

Ledamoten Palmstierna sa: Först gör man en investering, och sedan gör man en besparing. Så är det ju med all företagsekonomi. Man gör en investering, och sedan kommer besparingen eller avkastningen.

Det förbättrar såklart alltid en kalkyl att få ett investeringsstöd. Men vår poäng, och det som driver mig som moderat, är att vi ska vara försiktiga med skattebetalarnas pengar. Här finns en massa investeringar som faktiskt lönar sig också utan investeringsstöd. Då tycker jag att det är viktigt att vi lägger pengarna på saker som faktiskt blir av.

Det finns dock en jättestor potential i att göra energieffektiviseringar som också är bra investeringar. Det visar till exempel Örebrobostäder. Och det ska vi i den här kammaren uppmuntra.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.