Nima Gholam Ali Pour (SD) svarade Ola Möller i en replik om Migration i debatten ”Protokoll 2025/26:45 Torsdagen den 4 december” den 4 dec 2025.
Ola MöllerS· i sitt anförandeSverige är ett fantastiskt land med vår svenska modell, vår generella välfärd, vårt starka föreningsliv, ett innovativt och starkt näringsliv och vår allemansrätt. Det är ett demokratiskt och fritt samhälle där…Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land med vår svenska modell, vår generella välfärd, vårt starka föreningsliv, ett innovativt och starkt näringsliv och vår allemansrätt. Det är ett demokratiskt och fritt samhälle där rättsstatens principer och likhet inför lagen gäller.
Dessvärre ser vi hur många av dessa saker naggas i kanten. Vissa delar börjar till och med spricka. Den fackliga organiseringsgraden sjunker, då politiken ensidigt har gynnat arbetsgivaren. Massarbetslösheten har fått bita sig fast. På tre år har vi fått 100 000 fler arbetslösa i Sverige.
Den generella välfärden utmanas av privatiseringar och marknadstänk, och våra socialförsäkringar och a-kassan försämras eller urholkas. Föreningslivet trycks tillbaka när folkbildningen angrips och kritiska röster hotas. Näringslivets omställning och produktivitetsutveckling hotas av en politik som ser ensidigt på energifrågan och på vägen framåt när det gäller vilka branscher vi ska leva av i framtiden.
Till och med allemansrätten hamnar under press när man försöker privatisera delar av vårt fina land. Demokratin skakas i grunden när förslag om att begränsa rätten att delta i den förs fram.
Men det finns också andra hot – hot som uppstår i spåren av trångboddhet, misslyckade skolresultat, bristande språklig förståelse och kunskap, hög arbetslöshet och kulturella och religiösa normer och strukturer som äter sig in i våra bostadsområden.
För oss socialdemokrater är detta en av de absolut viktigaste frågorna att ta tag i. Att klara av integrationen är en avgörande fråga för Sverige. Sverige ska inte ha några utsatta områden. Vi ska inte ha parallella samhällsstrukturer. Vi ska kunna förstå varandra och göra oss förstådda. Alla ska ha möjlighet att bidra efter förmåga.
Därför har vi socialdemokrater påbörjat ett arbete där vi vill ta bort de utsatta områdena. Vi vill göra det genom en språkpolitik som ger alla möjligheten att lära sig språket och där alla som möter en representant för det offentliga kan vara säkra på att svenska är det huvudsakliga sättet att kommunicera på. Vi vill göra det genom en jobbpolitik som gör att alla som kan jobba ska jobba och där alla barn kan se en förälder gå till jobbet.
Vi vill ha en stadsbyggnadspolitik som ger möjligheter för människor att växa i sitt bostadsområde och en utbildningspolitik där alla kan lyckas. Det är helt enkelt ett samhälle som håller ihop.
För att nå dit kommer det att krävas enorma satsningar på att lyfta människor i det här landet för att alla ska kunna vara delaktiga i att stärka den svenska modellen. Vi ska genom den generella välfärden möjliggöra livsresor – livsresor där alla, som Hjalmar Branting så fint formulerade det, kan nå sina bästa stämningars längtan.
Vi vill ha ett samhälle där full sysselsättning ska prägla arbetsmarknaden och där utbildningssystemet låter människor utveckla sin fulla potential. Vi vill ha ett Sverige där allemansrätten går före privata stränder och ett Sverige som präglas av demokrati, frihet och förvissningen om att vi alla blir behandlade rättvist.
Fru talman! För att vi ska klara av den här integrationspolitiken krävs att migrationspolitiken ligger i fas med de integrationsutmaningar vi har. Åratal av liberala migrationslagar i Sverige har lett till att vi kraftigt har avvikit från övriga EU. EBO har styrt var människor bosätter sig. Det har gjort att vi i dag är i ett läge där vår integrationskapacitet inte har hängt med.
Jag tycker att är det är klokt att då föra en stram migrationspolitik. Det är rätt och riktigt. I det avseendet är migrationspolitiken egentligen en praktisk politisk fråga. Verkligheten, inte idéerna, måste avgöra politiken. Men det finns såklart också grundläggande ideologiska delar i migrationspolitiken.
Sverige har åtagit sig att följa internationellt överenskomna fördrag och regler. Vi har till och med skrivit in dessa regler i vår grundlag. Asylrätten ska värnas. Vi ska följa EU:s bestämda nivåer. Det är vi skyldiga till, och det är på så vis en plikt för oss att göra det.
För oss socialdemokrater samspelar den praktiska politiken med den idémässiga politiken. För att kunna upprätthålla förtroendet i migrationspolitiken i fråga om asylrätten måste integrationen fungera. Det i sin tur bestäms av välfärdens djup, organisering och räckvidd.
På samma sätt måste de områden där vi inte är skyldiga att ta emot människor, till exempel arbetskraftsinvandringen, utformas så att den svenska modellen värnas och den fackliga organiseringen inte undergrävs. Villkor och löner får inte dumpas, och vi vill inte ha undanträngningseffekter i form av ökad arbetslöshet som följd.
Av det skälet driver vi socialdemokrater att arbetskraftsinvandringen ska vara behovsprövad via myndigheter i samverkan med arbetsmarknadens parter. I avsaknad av parlamentariskt stöd här inne, som vi tyvärr inte har just nu, har vi föreslagit att försörjningskravet ska vara dispositivt. Det hade gett den svenska modellen fritt spelrum, och det hade varit till nytta för oss alla.
Utifrån det faktum att Sverige har stora integrationsutmaningar har vi socialdemokrater på vår kongress tagit tydlig ställning för att EU:s miniminivåer ska gälla. Dessa nivåer är ibland flytande, även om asyl- och migrationspakten klargör en del gränsdragningsproblem. Alla gränsdragningar är dock inte heller helt självklara ens med den nya lagstiftningen. Men i frågan om att dra tillbaka gynnande förvaltningsbeslut får det inte råda någon tvekan. Det ska inte ske på summariska och orättfärdiga grunder.
Vi har vidare pekat ut att ett minskat söktryck i Sverige är en önskvärd och nödvändig effekt av att vi lägger oss på EU:s miniminivåer. Med det sagt ska vi fortfarande uppfylla skyldigheterna kring asylrätten; det ska inte råda några tvivel i den delen.
På samma sätt vänder vi oss mot amnestilagstiftningar. Dessa amnestilagstiftningar har gång på gång visat sig vara rättsosäkra. De har skapat problem, vilket har satt människor i kläm senare i processerna. Ordning och reda ska helt enkelt gälla i migrationspolitiken. Av samma skäl vill vi avskaffa EBO, som har skapat så mycket oro, oreda och lidande.
Fru talman! Migrations- och integrationspolitiken hänger samman, som jag har redogjort för i detta anförande. Det är min fasta övertygelse att man inte kan frikoppla dessa två från varandra. Teori och praktik måste helt enkelt hänga ihop. Annars är det inte möjligt att nå ett brett folkligt stöd för den förda politiken, och det är något som i förlängningen bara leder till ett elände och undergrävande av hela migrationspolitiken. Så tycker inte jag att vi kan ha det.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag hänvisa till Socialdemokraternas särskilda yttrande och meddela att vi såklart står bakom det.
(Applåder)
Fru talman! Socialdemokraternas partiledare och förutvarande statsminister Magdalena Andersson hävdar att hennes parti – som också är Ola Möllers parti, vilket Ola Möller upprepade här – vill bedriva en stram migrationspolitik.
Låt oss då titta på det track record som finns runt detta. Hur var det med Magdalena Andersson som statsminister? Jo, under det sista året i hennes regeringsperiod var det 19 000 asylsökande. Det kallades då för resultatet av en stram migrationspolitik, alltså mer än tre gånger så många asylsökande som i dag.
Därför behöver man ställa sig frågan: Vad innebär detta? Vad är en stram migrationspolitik för Socialdemokraterna? Vi hör ofta orden om att man vill bedriva en sådan, men det är sällan man fyller dem med något om vilka reformer man vill genomföra.
Ska vi tolka det på det sättet att Socialdemokraterna vill ha en tre gånger så hög asylinvandring till Sverige som i dag, det vill säga på samma nivå som Magdalena Andersson kallade en stram migrationspolitik när hon var statsminister?
Fru talman! Definitionen av stram migrationspolitik måste ligga någonstans vid att vi ska ha en politik som gör att människor inte i ökande grad söker sig hit jämfört med andra länder i EU. Exakta tal på hur många det rör sig om är svåra att säga. Det är väldigt beroende av omvärldsfaktorer och av de asylsökandes sammansättning. Vi har till exempel sett att venezuelaner nu söker sig till Spanien. De är inte intresserade av att komma till Sverige. Sådana saker påverkar.
Den strama migrationspolitiken handlar om att ha institutioner på plats som innebär att reglerna inte väsentligt skiljer sig från övriga EU eftersom vi är gemensamma.
Det intressanta i detta är att vi under Socialdemokraternas tid vid makten tog emot färre asylsökande än vad vi gjorde under Moderaternas tid vid makten 2007–2014. Den väsentliga delen av de asylsökande vi tagit emot kom 2015, när vi hade den moderata lagstiftningen på plats. Sedan lade vi om den. Från de 300 000 som kom 2015–2022 kan vi då dra bort 163 000 personer. Det innebär att den nedåtgående trend som började 2016 och som har fortsatt in i denna mandatperiod kom genom det paradigmskifte som vi socialdemokrater ledde i regeringsställning 2015. Sedan kan inte jag stå här och säga exakt om det ska vara 4 000, 8 000 eller något annat.
Jag tycker att de förändringar under mandatperioden som vi socialdemokrater bäddat för – skärpt anhöriginvandring, avskaffande av spårbytet och så vidare – och som Moderaterna i regeringsställning har fortsatt visar att det finns bred samstämmighet här inne om den strama migrationspolitiken. Det tycker jag är positivt.
Fru talman! Jag tycker ändå att Ola Möller svävar lite på målet här. Han vill inte beskriva huruvida en ökning av nuvarande nivåer skulle vara en stram migrationspolitik eller inte. Det är klart att omvärldsfaktorer spelar in, men nu har vi alltså den lägsta asylrelaterade invandringen sedan 1985. Det vore bra om Socialdemokraterna kunde garantera att man vill gå i den riktningen.
Jag tror inte att man kan garantera det med tanke på de samarbetspartier som man har att göra med, apropå detta med makten framför allt. Centerpartiet vill att kvotflyktingmottagandet ska öka från 900 till 5 000 personer på ett år och säger nej till att skärpa reglerna vad gäller den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Miljöpartiet säger nej till allt som den moderatledda regeringen lägger fram och föreslår. Vänsterpartiet vill återgå till den situation som rådde 2015 när vi tog emot över 160 000 asylsökande och vill dessutom ha generella amnestier.
Hur blir då Socialdemokraternas variant på en stram migrationspolitik? Hur skulle det bli om Magdalena Andersson åter blev statsminister och Morgan Johansson migrationsminister? Den frågan tycker jag att man som väljare verkligen måste ställa sig.
För oss moderater är det viktigt att vi har en minimal asylinvandring under överskådlig tid. Vi påpekade också redan innan Socialdemokraterna, som de hävdar, lade om politiken – redan i maj 2015, när vi såg tendenserna till de problem som sedan kom med den stora asylkrisen – att vi i varje fall behövde börja med att övergå till tillfälliga uppehållstillstånd snarare än permanenta uppehållstillstånd.
Vad var då svaret från Socialdemokraterna vid den tidpunkten? Jo, migrationsminister Morgan Johansson sa: Då är vi ju inte längre människor.
Retoriken att man alltid har varit för den strama migrationspolitiken och att man alltid har varit garanten för denna stämmer inte. Därför är det relevant att ställa de här frågorna till Socialdemokraterna. Därför är det viktigt att skärskåda retoriken och se vilka reformer ni tänker driva och vilka de röda linjerna är mot de övriga i den rödgröna röran.
Fru talman! Magdalena Andersson har varit tydlig med att vi inte tänker bedriva en migrationspolitik som inte är stram. Innehållsmässigt har Viktor Wärnick fått ett svar på hur jag ser på det. Till exempel har skärpningen av anhöriginvandringen varit en åtstramning, avskaffandet av spårbytet har varit en åtstramning, avskaffandet av EBO har varit en åtstramning och så vidare. Vi har gjort massor av åtstramningar, och jag tycker att det talar för sig självt att vi har lagt dessa förslag på bordet så att Moderaterna har kunnat genomföra dem.
Ledamoten talar om minimal asylinvandring. Jag skulle inte formulera det så, men vår uppfattning är att vi ska minska söktrycket på Sverige. Jag kommer dock inte att stå här och ta gift på om det är 2 000 eller 5 000. Det kan man inte.
Om vi skulle få ett krig i närområdet där massflyktsdirektivet inte hade aktiverats kan vi få väldigt många asylsökande hit. Det är ju det som har räddat Moderaternas asylsiffror. Under första året av Ukrainakriget kom 50 000 personer. Nästa år var det väl 9 000 som skulle komma. Hade man tillämpat samma metodik i räknandet som Moderaterna nu tillämpar när det gäller de människor som kom under migrationskrisen i Syrien hade man kunnat plocka bort 100 000–120 000 syrier, om massflyktsdirektivet hade varit aktiverat, och säga att vi då hade ett lågt asylsökande.
Det blir alltså lite problematiskt hur Viktor Wärnick räknar och att han står här och kräver exakta siffror.
Jag är dock helt säker: Givetvis ska ingen migrationspolitik läggas om ifall, eller när, Socialdemokraterna vinner valet till hösten. Det ska vara en stram migrationspolitik, och det har vår partiledare Magdalena Andersson varit väldigt tydlig med.
Sedan förstår jag att Moderaterna har ett behov av att måla upp en konflikt här. Jag har dock tidigare sagt att jag gärna skulle göra upp med Moderaterna i migrationspolitiken. Då hade vi fått ett brett stöd här inne för en långsiktigt hållbar migrationspolitik.
Fru talman! Sverige tog emot ungefär 1 900 kvotflyktingar per år under en lång period. Under regeringen Löfven höjde man den siffran till 5 000 kvotflyktingar per år. Denna höjning ägde rum efter migrationskrisen 2015, vilket tydligt visar Socialdemokraternas bristande omdöme.
Tidöpartierna sänkte antalet kvotflyktingar per år till 900. Om Sverigedemokraterna fick bestämma helt och hållet skulle vi helst se att siffran var noll.
I Socialdemokraternas budgetmotion kan man läsa: ”Det internationella kvotflyktingsystemet är en humanitär angelägenhet för hela världen. Sverige bör, liksom övriga länder inom EU, ta sitt internationella ansvar för att detta system ska kunna upprätthållas.”
Med tanke på att Socialdemokraterna höjde antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot förra gången de regerade undrar jag om Socialdemokraterna kommer att göra det även nästa gång de får möjligheten att regera. Jag ställer denna fråga med tanke på att Socialdemokraterna själva lyfter just kvotflyktingsystemet som ett sätt för Sverige att ta internationellt ansvar.
Kan ledamoten här och nu lova att en socialdemokratiskt ledd regering inte kommer att höja antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot?
Fru talman! Det intressanta med kvotflyktingsystemet är att det är ett system som kringgår den klassdimension som finns i migrationspolitiken. De som flyr först till Sverige och Europa är ofta medel- och överklass, medan de allra mest utsatta, framför allt kvinnor och barn, blir kvar i hemländerna och lider fruktansvärt. Det perspektivet i migrationspolitiken faller ofta bort, och därför tycker jag att kvotflyktingsystemet har många förtjänster.
Det jag sa i mitt anförande tycker jag att man ska ta fasta på när man svarar på ledamotens fråga. Sveriges integrationskapacitet kommer att vara helt avgörande för hur migrationspolitiken ska föras framöver. Det innebär att jag inte kan ta gift på att vi aldrig någonsin kommer att öka antalet kvotflyktingar, om det skulle visa sig att det blir ett gott tillstånd i Sverige, att allt fungerar och oron försvinner. Men givetvis behöver söktrycket och de integrationsproblem som kommer med många människor med svag utbildningsbakgrund, språklig förmåga eller liknande minska under överskådlig framtid.
Jag ser inte framför mig att vi på medellång sikt kommer att ha kommit till rätta med de stora problemen och därmed kan höja antalet kvotflyktingar väsentligt.
Herr talman! Det som den socialdemokratiska ledamoten just gjorde var att bekräfta precis det jag ville få fram, nämligen att Socialdemokraterna inte kan lova svenska folket att de inte kommer att höja antalet kvotflyktingar igen.
Det är exakt samma mönster som tidigare. När Socialdemokraterna sitter i opposition talar de om ordning och reda, men när de får makten går siffrorna avseende migration alltid upp. Det såg vi senast när de höjde antalet kvotflyktingar från 1 900 till 5 000. Det skedde efter migrationskrisen när Sverige redan hade tagit emot alltför många migranter. Då bestämde sig Socialdemokraterna för att öka antalet kvotflyktingar till 5 000 per år.
Nu fick vi inget besked, inget löfte, ingen garanti, inte ens en antydan. Det betyder i praktiken att Socialdemokraterna lämnar dörren öppen för att återigen öka invandringen genom kvotsystemet, samtidigt som man säger sig vilja ha en stram migrationspolitik.
Svenska folket har rätt att veta vad som väntar om Socialdemokraterna får bilda regering. Är ambitionsnivån 900 kvotflyktingar, så som det stod i Tidöavtalet, 1 900, 5 000, 10 000 eller mer? När man inte kan ge ett tydligt svar brukar det bero på att svaret inte är särskilt populärt.
Herr talman! Jag tycker å andra sidan att man ska vara så pass intellektuellt hederlig att man kan säga att saker och ting kan förändras och att vi inte för all framtid kan lova att vi ska göra exakt så här. Det är ändå en rimlig position. Jag gav ett svar på frågan om vilka parametrar vi kommer att värdera när vi tittar på antalet kvotflyktingar.
Om jag minns rätt har ledamoten själv kommit på kvot. Jag har faktiskt tilltro till att kvotflyktingar kan lyckas, att de kan göra ett bra avtryck i vårt land och till och med bli riksdagsledamöter. Då känner jag att man kanske ska vara lite ödmjuk inför kvotflyktingarnas möjligheter att få ett gott liv, när det är de absolut mest utsatta människorna i hela världen som vi tar hit på kvot.
Herr talman! Det Ola Möller sa alldeles nyss, i det föregående replikskiftet, om kvotflyktingar var fint.
Något annat som var välkommet var när Ola Möller i sitt anförande gav besked om att Socialdemokraterna står upp för att redan fattade gynnande myndighetsbeslut inte ska rivas upp summariskt. Jag kan bara tolka det som att Socialdemokraterna avvisar förslaget om att alla permanenta uppehållstillstånd ska rivas upp och omvandlas till tidsbegränsade tillstånd eller att personer i värsta fall blir utvisade.
Min kontrollfråga är om jag har tolkat det rätt. Vilka argument har lett till att Socialdemokraterna har landat i att säga nej till detta?
Herr talman! I 7 kap. 7 § utlänningslagen finns redan i dag möjligheter att återkalla permanenta uppehållstillstånd. Det görs i liten utsträckning, men enligt den gjorda utredningen är det rätt många, kanske 30 000 personer, som skulle vara aktuella. Utifrån de syften som regeringen verkar ha i frågan tycker vi att det hade varit mer ändamålsenligt om man började med att tillämpa den lagstiftning som ligger på bordet.
Svaret är att vi inte ska återkalla gynnande förvaltningsbeslut på orättvisa och summariska grunder. Det innebär inte att jag står här och utesluter att det kan finnas någon grund som vi inte har tänkt på eller som utredningen inte pekar ut. Det kan komma något som vi tycker är vettigt. Vi såg i utredningen om bristande vandel att det fanns en skrivning om brott, men det fanns bra exempel: många utdömda viten, parkeringsmålvakter och så vidare. Då är vi beredda att göra en omprövning.
Skulle något sådant komma ut av arbetet kan vi absolut titta på om det ska ske en justering. Men det sedvanerättsligt fullständigt drakoniska och vidriga förslaget som utredningen presenterade om att dra tillbaka 220 000 permanenta uppehållstillstånd, löften från staten Sverige till enskilda individer, är bisarrt. Så hanterar vi inte svensk rätt.
Jag har läst en hel del statliga utredningar, och jag måste säga att den utredning som har presenterats här är något av det sämsta jag har läst. Det gäller både utifrån hur man hanterar juridiken och utifrån hur man argumenterar för hur den ska genomföras. Det var tydligt att utredningen hade bara ett syfte, och vi hörde också ledamoten Wärnick säga att det inte är Moderaternas huvudidé. Det här är Sverigedemokraternas politik. Jag hoppas att Viktor Wärnick orkar stå upp för det han sa i talarstolen, nämligen att det inte är något de tänker prioritera.
Herr talman! Det här är ett otroligt välkommet besked för framför allt alla de tusentals människor vars hela existens har satts i fråga. Man undrar nu om familjer som har levt här i över ett decennium, barn som är födda och uppvuxna här, ska bli av med allt som de har byggt sedan de fick avsluta sin flykt i Sverige. Jag kan bara dela förhoppningen om att inte heller regeringen ska gå vidare med förslaget. Vi kanske får ett tydligare besked från migrationsministern under debatten senare i kväll.
Miljöpartiet och jag tycker att det är helt centralt att människor som har flytt ska kunna avsluta sin flykt och finna en trygghet. Självklart tycker vi att om man har fått ett löfte från svenska staten – här får man stanna, här är man trygg, här kan man rota sig och bygga upp ett liv – ska det gälla. Vi vet också att sannolikheten att man blir integrerad i samhället ökar när man kan få den tryggheten, när man vet att man kan fortsätta att bo här resten av livet och att ens barn kan växa upp här och hitta arbete. Det är lätt att förstå att det ökar incitamenten att lära sig ett av världens mindre språk eller göra en lång validering av en läkarutbildning – som tar två år – när man vet att man får vara här länge.
Jag hoppas verkligen att vi inte ser förslagen förverkligas – för tilliten till rättsstaten.
Herr talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att skilja på retroaktiva beslut och vägen framåt. Det finns beslut om att migrationspolitiken ska hålla sig inom EU:s miniminivå, och där ingår inte de permanenta uppehållstillstånden. Det är något som vi huvudsakligen har använt av administrativa skäl i Sverige.
Vägen framåt när det gäller permanenta uppehållstillstånd eller inte håller jag helt öppen. Vi får se vad som händer när det gäller den delen.
Jag tycker ändå att det här med permanenta uppehållstillstånd behöver problematiseras. Jag är ordförande i nätverket Sverige Kurdistan. Det finns en hel del kurder som är här och har varit här väldigt länge på permanenta uppehållstillstånd, eftersom de inte kan återvända till Turkiet. Det skulle kunna få förödande effekter om man drar in det uppehållstillståndet för dem.
Det finns andra grupper där man kanske har ett medborgarskap och ett permanent uppehållstillstånd här och där man sitter och väntar och hoppas på att det en dag ska bli fred i hemlandet. Men det landet medger inte att man har dubbla medborgarskap. Om man då får ett svenskt medborgarskap blir man av med det gamla. Och då faller drömmen om att kunna återvända.
Det finns alltså en massa sådana gränsdragningsproblem som jag tycker att utredningen inte tar hänsyn till.
Dessutom skulle det leda till en fullständigt absurd kostnad. Arbetsbördan skulle översvämma domstolar och myndigheter. Det är alltså ett ineffektivt förslag också. Jag tycker att man ska värna om skattemedel. Det gör man inte i det här fallet.
Jag hyser väl samma förhoppning som ledamoten att detta rakt upp och ned rättsvidriga förslag aldrig når den här kammaren.
Men när det gäller vägen framåt kommer vi att hålla en stram linje. Det är tydligt, eftersom den här kammaren har efterfrågat det.
