Alexander Christiansson (SD) om En lag om public service och riktlinjer för verksamheten 2026-2033

Fru talman! Från prövning av folkomröstning går vi nu över till public service. Det är två viktiga frågor.

Vi har jobbat med frågan om public services kommande sändningstillstånd i ett par år, och nu ska vi debattera den. Sedan ska vi votera och besluta i frågan.

Det har varit en lång resa, får man säga. Förslaget innefattar en ny public service-lag som är teknikneutral och omfattar de riktlinjer som de tre bolagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion ska förhålla sig till under de kommande åtta åren. Det är omfattande och komplext.

Det betänkande som ligger på bordet har föranletts av att en parlamentarisk kommitté arbetat under ett år för att grundligt gå igenom de förutsättningar som public service behöver under de kommande åtta åren, och inte minst för den tid vi lever i nu.

Åtta år är en väldigt lång tid för ett sändningstillstånd, inte minst när digitaliseringen och utvecklingen går med en rasande fart. Den grundläggande aspekten i vårt arbete har varit ett oberoende public service som är en del av beredskapsplaneringen. Därför blev namnet på den parlamentariska kommitténs betänkande också Ansvar och oberoende – public service i oroliga tider. På den punkten är alla partier överens, vilket är bra.

Vi lever i en orolig tid, och det är viktigt att public service utgör en del av totalförsvaret, vilket bland annat Försvarsberedningen och Försvarsmakten slår fast. Samtidigt som public service finner den rollen är det centralt att ägarna, alltså skattebetalarna, också har ett förtroende för den rollen, vilket jag strax kommer att återkomma till.

Fru talman! Jag vill inledningsvis förklara Sverigedemokraternas viktigaste förändringar och ingångar när det gäller det nya sändningstillståndet och hur vi har tänkt när det gäller uppdraget. Jag vill egentligen börja med det svenska språket. Public service spelar en mycket viktig roll för det svenska språket eftersom det fungerar som en gemensam språklig grund för hela befolkningen. I uppdraget tydliggörs därför att bolagen genom nyheter, samhällsprogram och kultur- och utbildningsinnehåll och på korrekt och tydlig svenska ska bidra till att språket bevaras, stärks och utvecklas.

I en tid då engelskan dominerar i digitala medier och på streamingplattformar är public service en motvikt som säkerställer att kvalificerat innehåll fortsatt produceras på svenska. Dessutom har vi genom massinvandringen sett att sociolekter med inslag av arabiska och andra språk i utanförskapsområden vuxit fram på ett sätt som på sikt hotar det svenska språket. Public service ska därför främja språkutvecklingen för barn och unga samt erbjuda lätt svenska för invandrare, vilket gör det till en viktig demokratisk resurs för språkets framtid.

Sedan har vi kulturarvet, där public service spelar en stor roll, inte minst genom att bevara och förmedla Sveriges kulturarv. Genom att producera och tillgängliggöra program om svensk historia, traditioner, musik, konst och litteratur ska SVT, SR och UR bidra till att stärka den gemensamma svenska kulturen och vår kulturella identitet. De dokumenterar också det som sker i vår samtid, vilket kommer att bli framtidens kulturarv.

Public service fungerar som ett arkiv över viktiga händelser och samhällsutvecklingen samtidigt som man lyfter fram både etablerade och nya kulturuttryck från hela landet. Public services roll är att vara ett komplement för att täcka just de kulturintressen som privata aktörer inte finner lönsamhet i att täcka.

Under lång tid har vi sett hur den skattefinansierade kulturen generellt varit föremål för en politisk detaljstyrning av vänsterliberaler, inte minst när det kommer till speglingsuppdraget och innehållsuppdraget i public service. Detta ändrar vi nu, vilket är bra. Tidigare har värdeord som mångfald och jämställdhet varit vägledande för granskningsnämndens uppföljning av innehåll och också för organisationen. Det har varit problematiskt, eftersom det är mål som har varit svåra att följa upp. Detta bekräftar både granskningsnämnden och bolagen själva. Det har föranlett kvotering efter människors yttre attribut, såsom kön, hudfärg, sexuell läggning med mera, och inte efter kompetens och merit, vilket borde vara självklart i ett land som vill skapa innovation och utveckling i världsklass.

Vi menar att alla människor speglas i en variation av befolkningen, vilket alltså nu är speglingsuppdragets formulering. Variationen av tankar, idéer och åsikter är mer relevant för oss sverigedemokrater än yttre attribut. Vi städar helt enkelt upp efter Miljöpartiets och Socialdemokraternas styrning av kulturen och det som på engelska brukar kallas för woke.

Public service har ett högt förtroende bland befolkningen, vilket är bra. Dock har problemet länge varit att vi kunnat se en växande skillnad mellan vänster- och högerväljare i förtroendet för public service. Medborgare som tenderar att rösta vänster har ett exceptionellt högt förtroende, medan väljare till höger har ett lägre förtroende. De visa tvistar om orsaken till detta, men i pragmatismens anda väljer jag att uttrycka mig så här: Om det sker vinklingar och styrningar av innehållet för att gynna en viss ideologisk inriktning är det ett allvarligt problem för demokratin. Det är av allra störst vikt att bolagen själva inser att detta är en viktig fråga, inte minst när polariseringen ökar i vårt samhälle.

Man kan också se att skillnaderna mellan grupperna när det gäller förtroendet för public service växer, enligt SOM-institutet. Det går helt enkelt inte att sopa denna problematik under mattan längre. Därför är det viktigt att opartiskheten, eller partiskheten enligt vissa, följs upp och granskas på ett bredare plan, vilket är en del av det nya sändningstillståndet. Därför ska en extern forskningsstudie som belyser villkoret om opartiskhet genomföras. Det är bra för transparensen och i förlängningen för demokratin, vilket alla goda demokrater naturligtvis borde vara för.

Fru talman! Inom ramen för public services kärnuppdrag ska public service finnas tillgängligt för hela befolkningen och värna det svenska språket för barn och unga, personer med funktionsnedsättning, de nationella minoriteterna och grupper som kommersiella aktörer inte når. Grundläggande är också att public service ska ägna sig åt oberoende och opartisk nyhetsförmedling. Detta är den bärande pelaren för public service och dess existensberättigande.

Public service ska alltså inte se sig själv som en del av en fri marknad eller som en del av den kommersiella mediemarknaden. Detta är extremt viktigt eftersom mångfalden av medier är själva syret för demokratin. Att Socialdemokraterna sedan 1970-talet har gjort kulturskapandet beroende av staten och offentliga medel är djupt problematiskt, inte minst för den demokratiska utvecklingen. Det tar tid att förändra detta, men Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen har påbörjat en förändringsresa som vi ämnar fortsätta under de kommande mandatperioderna, vilket naturligtvis är väldigt bra för hela kulturen.

Därför finns det också en fara i att public service fortsätter växa utanför sitt kärnuppdrag. Då konkurrerar man om program som den kommersiella sidan kan göra mycket bättre. Så ska det inte vara.

Ingenting växer under en stor ek. Och det finns tendenser till att public service har blivit just en stor ek. Det är inte bra. Därför tydliggör vi den delen i det nya sändningstillståndet. Public service ska ta större hänsyn till kommersiella aktörer på ett tydligare sätt.

Varje skattebetalare som finansierar public service betalar runt 1 300 kronor per år – ungefär 105 kronor i månaden – oavsett om man vill det eller inte. Det är en viktig del i detta. Vårt jobb som politiker är att se till att varje skattekrona används på ett ansvarsfullt sätt. Slöseri måste motverkas i alla led. Det är självklart. Då är effektivisering och sparpaket viktiga. Det vet inte minst alla företagare som någon gång har genomlidit en lågkonjunktur. Jag har själv varit företagare. Det är i en lågkonjunktur man går igenom sitt grunduppdrag och sina kostnader, vilket är nödvändigt och sunt för alla organisationer.

I många jämförbara länder effektiviserar man sina public service-bolag. I Sverige kommer finansieringen för den nya tillståndsperioden inledningsvis att vara generös eftersom vi ser behovet av att public service anpassar sig till beredskapsuppdraget och de ökade kostnader som det medför. Dock trappar vi ned anslagen allteftersom, vilket skapar tid för effektiviseringar och nedskärningar av sådant som till exempel inte tillhör kärnuppdraget. Som hjälp i det arbetet ska en extern analys av företagens arbete och redovisning av produktivitet och effektivitet genomföras. Det är bra.

Till exempel var kanske tre separata bolag – ett hus som gör ljud, ett hus som gör bild, och ett hus som gör utbildning – rimligt på 70-talet, för då hade vi bara statlig television och radio. Men 2025 lever vi i digitaliseringens tidsålder, och vi har tillgång till alla världens medier i vår telefon, i vår ficka, dygnet runt, hela tiden. Jag tror faktiskt inte att det finns något annat land i hela världen som fortfarande har tre separata bolag, men jag kan ha fel.

Det borde i alla fall inte vara en kontroversiell tanke att man ska modernisera och slå ihop bolagen, vilket vi i Sverigedemokraterna drivit sedan vi kom in i riksdagen. Det är uppenbart mycket ineffektivt och omodernt som det fungerar i dag. Kommitténs rekommendation är att detta ska utredas inför nästa sändningstillstånd, då vi inte hade tillåtelse att utreda just den delen av betänkandet, sammanslagningen, under den här processen.

Att börja se över samarbeten mellan bolagen redan nu, inte minst på lokal nivå, är fullt görbart. Detta är någonting som bolagen bör se över.

Fru talman! En stark, transparent, opartisk och oberoende public service som är en del av totalförsvaret och som alla skattebetalare har förtroende för har varit målet för oss sverigedemokrater i arbetet med public service inför det kommande sändningstillståndet.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I detta anförande instämde Jonas Andersson, Runar Filper, Björn Söder och Markus Wiechel (alla SD).

Fru talman! Vi har haft många replikskiften, du och jag, Mats Berglund. Vi inleder nog nästan samtliga med att vi inte riktigt håller med varandra när det kommer till kulturpolitiken. Så ska det naturligtvis vara i en sund demokrati.

Jag tyckte att jag i mitt anförande hyfsat tydliggjorde varför jag menar att vi behöver göra dessa studier. Det är en rad olika studier.

En rör effektiviseringen av bolagen. Anslagen till public service kommer att trappas ned, och det kommer att innebära en viss nedskärning av bolagen. Som en hjälp där menar vi att det är en bra idé att genomlysa bolagen och hur man kan effektivisera. När det gäller just studierna kring opartiskhet läste jag i går SOM-institutets uttalande – SOM-institutet vid Göteborgs universitet – om att det är en mycket bra idé.

Det finns alltså lite olika röster här, och jag hör till de röster som menar att det är jättebra med transparens. Det är superbra, speciellt när jag som skattebetalare inte kan välja om jag ska vara med och finansiera en stor public service.

Sedan är jag också för en stark public service. Ibland tycker jag att det blir höga brösttoner. Vi kan titta på medelstilldelningen. Det är ingen jättenedskärning av public service. Vd:arna på bolagen kommer att skrika, men det är inte någon jättenedskärning. Det finns de som till och med hade velat se ännu större nedskärningar av public service. Men nu får man ännu mer pengar, väldigt mycket pengar. Klarar man inte av att utföra sitt kärnuppdrag med de resurserna har vi ett annat problem, tror jag.

Fru talman! Vi har olika ideologiska utgångspunkter, och då låter det så här. Nu är det Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna i Tidösamarbetet som har satt ramarna för det här sändningstillståndet. Det vore konstigt om det såg ut exakt så som Mats Berglund hade velat se det. Det hade varit väldigt märkligt.

Vi har landat i den här formen för det kommande sändningstillståndet. Jag är nöjd med det. Det finns ytterligare saker jag hade velat göra. Men jag är nöjd med det vi har fått igenom, som jag också redogjorde för i mitt anförande.

När det gäller just opartiskheten förstår jag vad Mats Berglund menar med korrelationen. Ja, det är klart att det kan vara så. Men vi har under resans gång fått den här kritiken från vänsterpartierna. Det är klart att jag någon gång har tänkt: Hur skulle det vara om det hade varit motsatt förhållande?

Låt oss säga att det hade varit ett jättehögt förtroende hos högerpartierna för public service och ett jättelågt förtroende hos Miljöpartiet och att Mats Berglund då hade sagt: Jag föreslår en neutral genomlysning av det här, för jag vill ha fakta på bordet oavsett vad resultatet blir. Det kanske inte finns någon partiskhet. Det kanske inte finns någon opartiskhet. Men jag vill veta, för det finns människor som betalar för detta. Och den del av befolkningen som enligt SOM-institutet växer kommer att bli ett demokratiskt problem i förlängningen.

Då hade jag nog sagt: Ja, det är nog bra att vi gör en genomlysning av det, för så här kan vi inte ha det. Det är ett demokratiskt problem.

Men jag får kritik när jag går fram med ett förslag om att vi ska hitta transparens för en stabilare demokratisk ordning för public service. Det tycker jag är lite märkligt.

Fru talman! Där kom det igen – nedmontering. Hur kan mer pengar vara en nedmontering? Det är okej om man säger att det mot bakgrund av kostnadsökningar kommer att bli en tuff situation för public service trots att Tidöpartierna ger mer pengar. Det hade varit en korrekt bedömning, men man använder sig av ordet nedmontering och alla de här begreppen.

Oavsett detta är det svenska språket en del av kärnuppdraget. Public service ska ägna sig åt kärnuppdraget; så enkelt är det. Sedan finns det andra saker som public service kanske inte måste ägna sig åt. Det är inte upp till mig som politiker att bedöma det. Det är upp till bolagen själva. Kärnuppdragen – beredskap, funkisgrupper, nationella minoriteter, barn och unga, svenska språket et cetera – är dock centrala delar för public service, och det ska de fortsätta ägna sig åt i relation till just oberoende och opartisk nyhetsförmedling.

Det här blir en pseudodebatt på något sätt. Jag delar inte ledamotens uppfattning om att vi skulle dra ned, slakta, nedmontera och förstöra public service. Jag håller inte med.

Fru talman! Jag tror faktiskt inte att jag riktigt förstår vad oron över att man ska genomlysa och skapa transparens i statliga bolag gäller. Sedan kan jag förstå frågan om vad det är vi vill komma åt, men inte kritiken mot att man genomför genomlysningar eller forskningsstudier av de här frågorna som är helt centrala för redovisningen gentemot skattebetalarna.

Nej, det är inte alltid så tydligt som Catarina Deremar faktiskt ger uttryck för här. Det finns mängder av saker som skulle behöva genomlysas när det gäller bolagen. Jag har själv försökt få fram information om delar av bolagen som ligger under sekretess. Det finns också hemliga saker.

Det som ligger under sekretess kommer ju inte en utredning heller att komma fram till, men poängen är att om bolagen kan effektiviseras – vi pratar exempelvis om sammanslagning, det har vi också föreslagit att man ska utreda under sändningstillståndet – så är det för mig ganska självklara saker. Det handlar om ganska naturliga saker för att driva organisationer som ska gå med lönsamhet eller på olika sätt ska uppnå sina mål. Att man genomlyser, granskar och försöker hitta saker som går att förbättra i den verksamheten är ju egentligen ingenting konstigt.

Men kan tycka att detta redan görs, men vi anser att det behövs ytterligare tillägg av den här sortens granskningar, genomlysningar och forskningsrapporter för att komma till rätta med de problem som många skattebetalare i vårt land upplever. Det är trots allt de som betalar för verksamheten. Det får man ändå inte glömma, för hade det inte varit så hade väl ingen brytt sig.

Hade det varit Centerpartiet som betalade för alltihop hade jag inte brytt mig i en sekund, men nu är det mina väljare som betalar för det. De vill gärna veta, och därför går jag fram med detta.

Fru talman! Jag håller inte med ledamoten. Det är egentligen det enkla svaret. Jag tycker att det är bra med ytterligare uppföljning och granskning, speciellt när det kommer till opartiskheten. Jag tycker att det är jätteviktigt.

Jag som sverigedemokrat vill se en stark public service. Sverigedemokraterna är för en stark public service, speciellt med tanke på situationen i vår omvärld. I retoriken utifrån, det vill säga när folk pratar om vad jag tycker, låter det inte alltid så här, men när jag får prata själv kan jag säga att vi tycker att en stark public service har en absolut central roll i vår demokrati.

Sedan finns det problematik kring public service, och den måste vi som beslutsfattare kunna diskutera. Som politiker på den här nivån måste vi kunna ta den diskussionen. Jag tycker inte att debatten om opartiskhet har kommit fram tillräckligt väl, och det blir ett problem. Hade det varit Centerpartiets väljare som hade ett väldigt lågt förtroende för public service hade det varit ett lika stort problem för mig, men jag tycker inte att det låter så på oppositionen. Det låter som att jag tycker att detta är ett problem därför att verkligheten ser ut som den gör nu och att vi därför inte behöver adressera problematiken.

För mig är det ett problem. Ska jag stå rakryggad och försvara att vi ger en viss mängd pengar till ett statligt bolag som producerar medier i Sverige – och som dessutom tränger ut ganska mycket av den kommersiella marknaden – måste jag kunna säga att vi kommer att gå till botten med den här frågan. Den är nämligen viktig för en stor del av Sveriges befolkning, och det tycker jag att vi ska ta på allvar.

Fru talman! Jag kan väl säga så här, för det är egentligen väldigt enkelt: Granskningsnämnden granskar anmälningar av enskilda program. I de granskningarna litar jag på granskningsnämnden. Granskningsnämnden granskar dock inte public service över tid. Man granskar inte trender och nyhetsrapportering över tid. Man gjorde det förr, men man gör det inte längre.

Detta tycker jag är ett problem, för det gör att man inte ser en helhet. I stället granskar man hela tiden enskilda nedslag. Där vill jag gärna se en övergripande forskningsstudie över tid. Vasiliki Tsouplaki och jag satt i kommittén tillsammans, och jag pläderade för detta flera gånger.

Jag vill av respekt inte ta ställning, men jag har en väljarkår och du har en väljarkår, Vasiliki Tsouplaki. Det kanske inte ens är så, men är det så att det finns ett överslag åt det ena eller det andra hållet är det vårt ansvar som politiker att gå till botten med det. Det räcker inte att bara säga: ”Sverigedemokratiska väljare är från landsbygden och fattar inte lika mycket, har jag hört.” Vissa har den retoriken ibland. Vissa använder sig av en annan retorik: ”Ni har så lågt förtroende för alla, så det spelar ingen roll – er kommer det ändå aldrig att gå att rädda.” Ungefär så låter det.

Jag gillar inte den retoriken i en demokratisk debatt där vi faktiskt ska fatta beslut om public services kommande åtta år. Public service utgör ju kärnan i demokratin. Det är den som ska förmedla information till oss, speciellt under krig och kris. Vi får hoppas att det inte blir krig eller kris, men om det skulle ske måste ju förtroendet vara högt från alla väljargrupper. Jag tycker att detta är ett bra steg på den vägen.

Fru talman! Tack, Vasiliki Tsouplaki, för den uppföljande frågan!

Om vi ska gå in och diskutera journalistik, konsekvensneutralitet, oberoende och opartiskhet får vi nog boka in en samtalskväll, kanske någonstans här i Stockholm, och ha ett längre, mer filosofiskt och djupare samtal om de här frågorna. I så fall behöver vi gå in på mycket djupare saker än vad jag kan göra på en och en halv minut när jag står här för att redogöra för hur jag tänker att människor fungerar, oavsett om man är journalist eller inte, hur man tar beslut och så vidare.

Det är helt uppenbart att det finns enskilda journalister som begår övertramp till exempel när det gäller konsekvensneutralitet; det finns hur många exempel som helst på detta. Vad public services grundläggande ambition är när det gäller detta är någonting annat.

Apropå filterbubblor lever journalister som jobbar inom public service också i filterbubblor där de har sin verklighet och sin sanning att förhålla sig till. Det här är ett problem som är stort i samhället i dag, inte minst med tanke på sociala medier.

Jag kan räkna upp mängder av exempel. I min dator har jag en lista på exempel där public service, enligt mig och min subjektiva uppfattning, har brustit i dessa saker. Det skulle alltså bli ett filosofiskt samtal.

Så långt som vi kan sträcka oss i frågan om opartiskhet behövs det dock, precis som Vasiliki Tsouplaki sa, mer forskning åt folket, fler undersökningar och fler granskningar – allt som kan bidra till att förhindra den bild som nämndes tidigare. Konspirationsteorier kan lätt uppstå i sociala medier och dra iväg åt alla möjliga håll. Om vi kan hindra dem och exempelvis genomlysa fakta är det jätteviktigt att vi gör det. När det gäller sändningstillståndet tycker jag att det är ett bra förslag att genomföra dessa granskningar som ett led i den utvecklingen.