Finansministern Elisabeth Svantesson (M) om Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och Vårändringsbudget för 2026

Herr talman! Det är flera av kollegorna här inne som har tagit upp frågan. Man ser dem överallt. De är glada och unga. Deras ögon lyser. De tar studenten i dagarna.

Jag ska inte använda hela min tid här till att bli nostalgisk – bara lite. Det var exakt 40 år sedan jag tog studenten i Östersund. Det var på det glada 80-talet. Jag minns vad skönt det var att lämna skolan bakom sig och springa in i vuxenlivet, även om man inte hade någon som helst idé om vad det skulle handla om. Man tyckte kanske att man var ganska vuxen redan.

Det fanns ändå en optimism och en framtidstro bland de generationerna som jag dessvärre konstaterar att alla studenter som tar studenten i dag inte känner. Det kanske inte är så konstigt med år av flyktingkris, pandemi, krig i vårt närområde, hög inflation och mycket, mycket annat.

Dagens unga har växt upp med olika kriser som vi på olika sätt har fått hantera, här inne och på andra håll i Europa. Det här påminner mig om någonting väldigt viktigt, herr talman, och det är att kriser inte får skymma sikten för det som kommer längre fram.

Det är naturligtvis varje regerings och riksdags uppgift att kunna hantera kriser. Det har vi gjort här inne tillsammans. Under förra mandatperioden var det pandemin som vi samarbetade om.

Ett läge med både hög inflation och en orolig och turbulent omvärld ska man naturligtvis hantera, men samtidigt måste man ha blicken fäst längre fram.

När jag går till jobbet på morgnarna, herr talman, är det de unga som jag har för ögonen. Sverige ska också vara bättre om 10, 15 och 20 år, och alla som tar studenten ska ändå få känna framtidstro.

Herr talman! Sällan har det varit mer angeläget att diskutera och debattera riktlinjerna, riktningen, för den ekonomiska politiken framåt, vilket vi gör här i dag. Riksdagen hade samma debatt för ett år sedan, och man kan konstatera att det har hänt en hel del sedan dess.

Då var vi några månader in i Trumps tullkrig, och sedan dess har mycket hänt. Kriget i Mellanöstern påverkar naturligtvis alla människor i det området, men det påverkar också i väldigt stor utsträckning den globala ekonomin. Alldeles särskilt påverkas länder som har en energimix av mycket olja och gas.

Även länder som Sverige påverkas, även om vi klarar oss bättre än många andra på grund av att vi har betydligt mer fossilfri energi. Vi påverkas indirekt genom högre priser och ökade kostnader.

Herr talman! Det har varit många oförutsägbarheter det senaste året. Det har varit oförutsägbart ledarskap, inte bara i USA utan också i andra länder, något som jag framförde när jag var i Washington i april.

Det här oförutsägbara ledarskapet kommer med en kostnad. Det kommer med en kostnad för länder, allra mest de fattigaste. Men det kommer också med en kostnad för medborgare i de nordiska länderna och i de europeiska länderna. Osäkerheten skapar högre arbetslöshet, försiktighet med investeringar och såklart nu också ökade priser.

Vi jobbar efter en tydlig plan, herr talman. Vi började redan för snart fyra år sedan när vi skulle lägga fram den första budgeten. Då fick jag ganska mycket kritik för att den var försiktig och återhållsam. Men för oss och för mig var det väldigt viktigt att vi pressade ned inflationen.

Den höga inflationen var det allra största problemet för de flesta svenskar och svenska företag. Priserna skenade och fortsatte att göra det. Bolånekostnaderna drabbade självklart allra mest dem med små inkomster. Men även för medelinkomsttagare som hade ett högt bolån var detta mycket kännbart.

Att arbeta med den planen, att pressa ned inflationen, och sedan nu också ta stegen vidare är både att underlätta för människor i en svår situation och att bygga långsiktigt.

Allt det här sammanfaller, herr talman. Lågkonjunkturen beror på en låg inhemsk efterfrågan. Vi vill se en högre konsumtion. Man kan förstå att många är oroliga på grund av det som händer. Vi gör det vi kan, vi fyra partier, för att skapa trygghet.

En ökad efterfrågan i ekonomin handlar ju om att fler svenskar handlar, att fler svenskar lämnar in cykeln på lagning, om man inte gör det själv, att fler svenskar köper bulle och kaffe och att fler kanske åker på en resa här i Sverige. När fler handlar kommer ekonomin igång, och många av de små företagen får också en ökad efterfrågan.

Det här är vad vi gör på den korta sikten. I årets budget sänkte vi förskoleavgiften och halverade matmomsen. Vi sänker skatt på arbete igen för tredje året i rad och gör samma sak på pensioner.

Dessutom har vi sänkt skatten för den som har ett ISK, som numera är väldigt populärt ute i Europa. Jag ska faktiskt åka till Polen på fredag och prata med den polske ministern. Där har man infört ISK. Svenskar, från vänster till höger, vare sig de bor högt upp i norr eller långt ned i söder, inte bara sparar, utan de investerar och får en del av avkastningen. Samtidigt kommer kapitalet ut på marknaden.

Det här är några exempel på det vi gjort, tillsammans med många andra exempel, som mina kollegor från Tidöpartierna har nämnt innan.

Vi jobbar framåt. Den plan som jag har för mina ögon varje dag handlar egentligen om några olika delar. Det handlar först och främst om att fortsätta att värna de offentliga finanserna.

Sverige står urstarkt i internationella sammanhang. Vi har en låg statsskuld. Vi behöver nu tillsammans rusta och bygga ett försvar. Vi som regering har bestämt oss för att ha en konjunkturpolitik som får fart på ekonomin och som ska bryta lågkonjunkturen, och då har vi möjlighet att göra det.

En annan väldigt viktig del är självklart jobbpolitiken. Det handlar om att stärka företagandet. Det gäller såväl stora företag som mindre företag. Vi ser till att de stora företagen steg för steg får bättre förutsättningar, med FoU-avdrag och med expertskatt.

Det handlar också om att infrastrukturen blir mycket bättre. Både järnvägar och vägar börjar rustas och byggas åren framöver. Det påverkar företagen, och det påverkar hushållen i stor utsträckning.

Vi ser som sagt att många mindre företag har haft det tufft. Det är en av orsakerna till att vi nu har en expansiv budget så att ekonomin kan komma igång.

Det handlar även om att bryta lågkonjunkturen, vilket är det absolut viktigaste just nu. Gör vi det kan vi också se en helt annan vändning på arbetslösheten och på konjunkturläget. Det är viktigt för svensk ekonomi men också för svenskarnas ekonomi.

En annan viktig del på lång sikt, inte bara några månader framåt, är de offentliga investeringar som Sverige nu gör. Det är 6 procent av bnp läggs på offentliga investeringar. Det är enorma summor som vi nu lägger på infrastrukturen, rättsväsendet och försvaret. Det är inte några isolerade händelser. Inom dessa områden kommer många att jobba, bygga och drifta. Det här skapar möjligheter.

Försvarsindustrin skapar möjligheter. Jag besökte Saab i Karlskoga, där en kvinna som tidigare jobbat i förskolan nu jobbade med att sätta ihop den materiel som behövs i länder som ska försvara sig eller som befinner sig i krig.

Det sker mycket. De här pengarna gör på olika sätt mycket för svenska jobb. Det vill vi fortsätta med. Det handlar om investeringar, att underlätta för företagen och att hålla ordning och reda på ekonomin så att man finansierar de permanenta reformer som man vill göra under nästkommande mandatperiod. Det handlar såklart också om den tredje delen: att ansträngning ska löna sig bättre.

Det kommande valet, herr talman, är en folkomröstning om högre eller lägre skatter. Det är en folkomröstning om huruvida man ska fortsätta – och vill fortsätta – att stärka arbetslinjen eller om man ska urgröpa den.

Flera partier här inne har röstat nej till den bidragsreform som vi har lagt fram. Det är en viktig reform, med kvalificering till välfärden, med bidragstak och med aktivitetskrav. De tre delarna tillsammans är grundfundamentet för en arbetslinje.

Det är bara genom att stärka arbetslinjen, tillsammans med en näringslivspolitik som gör att företag vill växa och stanna här, som vår svenska ekonomi kan växa. De här delarna är alltså en förutsättning.

Att det nu finns partier som vill höja skatter men absolut inte vill berätta om det må så vara. Jag tror att svenska folket vet ungefär vilka partier som är rädda om deras skattepengar och vilka partier som gärna höjer skatten så fort man ska lösa ett problem.

Herr talman! Sverige har en god position, men vi har precis som många andra länder ett tufft läge. Den här regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna vill varje dag göra allt vi kan för att se till att svenska folket skyddas från de värsta smällarna. Vi kommer aldrig att kunna kompensera för alla utmaningar och alla problem, men vi har styrkan och möjligheten att underlätta. När detta dessutom sammanfaller med att vi nu ser till att återhämtningen får fortsätta – den har ju pågått ett tag nu – och att lågkonjunkturen verkligen bryts ska vi självklart göra det.

Jag uppfattar att de allra flesta partier här i Sveriges riksdag säger ja till väldigt många av de saker som riksdagen i dag ska besluta om.

Avslutningsvis vill jag tacka för de här fyra åren; detta är ju slutet av mandatperioden. Jag vill tacka riksdagen – både talmanskansliet och finansutskottets kansli – för ett fantastiskt arbete. Tack också till alla ledamöter i alla åtta partier. Det här är en fantastisk plats, och det är ju härifrån finansmakten faktiskt utgår. Jag hoppas att vi alla kan få några dagars, eller veckors, vila.

Från djupet av mitt hjärta vill jag alldeles särskilt tacka för det stöd som vi tillsammans ger till Ukraina! Det är så viktigt – enormt viktigt – att vi tillsammans står upp i svåra tider. Ukrainarna märker det, och ni vet att det gör skillnad varje dag i kampen för europeisk frihet. Tack för detta!

Jag hoppas att jag inte glömde att tacka någon nu.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för frågorna! Om du gör en opinionsmätning bland just företagare i Sverige kommer vi nog lite högre än Miljöpartiet – och inte så lite heller.

Jag ska svara på frågan. De här fyra åren har vi som jag sa bekämpat inflationen, och vi har nu när den är bekämpad sett till att göra långsiktigt viktiga investeringar som näringslivet under många år har ropat efter. Det handlar om historiska infrastruktursatsningar och om satsningar på att göra Sverige tryggare och säkrare.

Som ledamoten vet har vi de senaste åren fördubblat försvarsanslagen, och vi har sett till att vi nu får ett bättre energisystem. När det gäller trygghetsfrågorna generellt har vi tagit tag i dessa på ett sätt som aldrig har gjorts av någon annan, och det är väldigt viktigt för företagen.

Under dessa fyra år har jag haft många samtal med både småföretagare och stora företagsledare om vad som behövs i Sverige för att landet ska vara konkurrenskraftigt. Man kan säga att det finns några saker som fungerar väl. Det är innovationskraften – vi ses ju som ett av de mest innovativa länderna i EU och till och med i världen. Vi har nu skattenivåer som är rimliga, även om jag gärna vill ha lägre skatter. Ett exempel är bolagsskatten.

Vi har väldigt många goda förutsättningar. Vi har stark forskning och utveckling, och vi har som jag sa ett energisystem som vi nu bygger ut. Allt detta är förutsättningar för långsiktighet.

När det gäller de mindre företagen som jag var med och kämpade för i opposition under pandemin har många haft en tuff resa under de här åren. Det är därför det är så viktigt för mig att bryta lågkonjunkturen. Det är viktigt för mig att hushåll och människor vågar satsa framåt, för även om många har det tufft är det också många som nu har ett sparande. När de börjar handla av småföretagen, ringer efter elektriker, gör en liten resa i Sverige eller vad de nu gör skapas en ökad efterfrågan och verksamheterna kan fortsätta. Allt detta är ett hjul som går runt.

Nu tog talartiden slut, så jag fortsätter senare.

Herr talman! Svaret på den sista frågan är att vi behöver en välfungerande arbetskraftsinvandring. Det är det väl ingen som helst tvekan om, och det är vi ju överens om. Det betyder att vi tillsammans med en låg och reglerad invandring ska ha en öppen, bra och konkurrenskraftig arbetskraftsinvandring.

Gällande det som Janine Alm Ericson lyfter upp när det gäller tonåringar vill jag bara säga att det där var en gammal lagstiftning från en tid när jag inte satt i regeringen utan andra gjorde det, men vi ser nu till att ändra detta, eftersom ansträngning ska löna sig.

Jag ser att ledamoten skakar på huvudet, men jo, vi täpper till ett hål som uppstod. Men vi släpper det lite.

Jag vill bara ta reda på vad det är som Janine Alm Ericson vill gå tillbaka till när det gäller klimatpolitiken. Är det den höjda reduktionsplikten? Det var väldigt dyrt för många företagare i Sverige tidigare. En elbilspremie finns nu för dem som bor på landsbygden och i glesbygden, och när det gäller lastbilar och lättare lastbilar har vi ju en satsning på det.

Det är alltså inte så att den här regeringen inte gör saker, så vad vill man då gå tillbaka till? Borde vi ha gjort stora satsningar på Northvolt? Vad är det vi gör i vår politik som hindrar den gröna omställningen?

Jag delar helt bilden att diskussionen i EU har fått slagsida. Många, till exempel Volvo, anpassar sig och ligger längst fram, och sedan dras mattan på många sätt undan. Där för vi diskussioner med både Volvo och kommissionen för att hitta en balans. Sverige är ju inte det enda landet i EU som har fordonstillverkning, utan det har många andra länder också. Detta drar därför åt olika håll, och det är olyckligt när man inte får veta de långsiktiga spelreglerna.

I grund och botten är Sverige ett fantastiskt land. Vi ligger i framkant på det här området – företag gör det, politiken gör det och svenska hushåll gör det. Jag tänker alltså inte att vi har något att skämmas för på just den punkten, men däremot ska vi självklart fortsätta se till att Sverige är ett land som drar till sig investeringar – även gröna.

Herr talman! Martin Ådahl, som jag ändå vet är en hyfsat duktig ekonom, vet hur man redovisar och vad man redovisar i en budget. Därför släpper jag den frågan, för svaret är alldeles självklart.

Det är inte så att Sverige inte har arbetskraftsinvandring. Vi ska ha arbetskraftsinvandring, för vi kommer att behöva det. Den ska vara reglerad och fylla den funktion den ska fylla, och självklart kommer vi hela tiden att på olika sätt följa upp detta gentemot företag och arbetsgivare så att vi får rätt balans.

Jag kommer dock aldrig att, som Martin Ådahl, försvara att människor kom hit och tjänade 13 000 kronor i månaden – att människor blev utnyttjade och hamnade i skuggsamhället. Det var det som var det stora problemet. Sedan kan man alltid diskutera exakta lönenivåer, men 13 000 kronor i månaden är att kasta människor från andra länder åt vargarna. Så var det, hur liberal man än tycker att man är eller hur ansvarstagande Martin Ådahl än tycker att han är.

Den andra frågan var om vi befinner oss i en kris. Vi är i en lågkonjunktur, och vi har en energikris i världen. Oavsett om Sverige befinner sig i kris eller inte ligger mitt fokus på att bryta lågkonjunkturen och se till att återhämtningen – för även om Martin Ådahl inte visste det har vi en återhämtning – får fortsätta. Mitt fokus ligger på att se till att fler människor kommer i arbete och att konjunkturen vänder.

Att vi använder styrkan i ekonomin som vi nu gör, det vill säga genom stora investeringar, kommer såklart att leda till fler jobb framöver. Den bidragsreform som nu har sjösatts kommer också att spela roll, och skattesänkningarna – jag har alltså sänkt skatten tre år i rad för människor som arbetar – spelar roll. Det spelar roll att vi sänker kostnaderna för att anställa unga, och så vidare.

Vi är i en tuff situation; Martin Ådahl kan kalla det en kris eller inte. Politiken ska inriktas på de problem vi ser, och de problem vi ser är att lågkonjunkturen är utdragen på grund av det som händer i Iran och på grund av ett mycket oförutsägbart ledarskap i världen. Sverige klarar sig bättre än de allra flesta länder, även om Martin Ådahl och andra här i lokalen inte vill tillstå det. Det gör vi, men jag är inte nöjd med det. Fler ska komma i arbete, och fler jobb ska komma till och växa i Sverige.

Herr talman! Den krisen tänker Martin Ådahl alltså lösa genom att välja Magdalena Andersson till statsminister – hon som höjde 46 skatter under två tidigare mandatperioder. Den krisen verkar Martin Ådahl alltså vilja lösa genom att samarbeta med Nooshi Dadgostar, för vem vet – hon kan ju bli finansminister. Den krisen tänker Martin Ådahl alltså lösa på vänstersidan, med Sveriges absolut rödaste och mest vänstervridna regering någonsin. Det är ju ett faktum; det hölls en pressträff här alldeles nyss. Det är helt fine för mig, men min poäng är: Lura inte svenska folket!

När det gäller Centerpartiets politik tycker jag – på tal om att ha en ordnad migrationspolitik – att man ska ha en ordnad politik som hänger ihop, som löser problem här och nu och som tänker långsiktigt. Man ska ha en politik som gör det bästa för Sverige här och nu och det bästa för Sverige på lång sikt, vare sig det gäller kompetensförsörjning, skatter eller att se till att välfärden kan få de resurser den behöver genom att ekonomin växer.

Man kan säga vad man vill, men Sverige står stabilt. Det är ett tufft läge – du kan kalla det en kris, Martin Ådahl – där det är lågkonjunktur. Det är ett tufft läge, men vi har bättre förutsättningar än många andra länder. Det är också därför IMF och kommissionen prognostiserar att vi kommer att ha en av de bästa tillväxttakterna under det här året.

Blir det så? Ja, jag tror det, men det hänger också på vilken politik som vinner i höst. På andra sidan finns det inte fyra partier som vill underlätta för svenska företag genom att till exempel sänka kostnaderna för att anställa och sänka bolagsskatten. Den som vill kan dock få en borgerlig politik där det är ordning och reda, där vi använder varje skattekrona på bästa sätt och där vi kan prioritera bland alla utgifter.

Jag har verkligen inte gjort allt perfekt, Martin Ådahl – absolut inte – men något jag har gjort är att ha svenskarnas och Sveriges ekonomi för ögonen. Jag har prioriterat att sänka skatter och lägga en bra grund för framtiden.

(Applåder)

(MARTIN ÅDAHL (C): Nog kan vi bättre än så här.)

Herr talman! Det korta svaret är att vi såklart är transparenta med läget. Vi har ett mycket tydligt och transparent arbete när det gäller prognosverksamheten men också de offentliga finanserna. Det kommer att presenteras senast i augusti.

När världens länder, även Sverige, nu skriver ned tillväxtnivåerna står vi som sagt starka. Vi kan göra de här satsningarna. Det är också därför vi kommer att ha högre tillväxt än flera andra länder. Det handlar om alltifrån offentliga investeringar till satsningar på och stöttning av hårt arbetande människor. Det är helt tydligt och klart.

Mikael Damberg sade att jag nog hade önskat högre tillväxt. Jag hoppas verkligen att alla i det här rummet hade önskat det. Jag vill vara tydlig: Jag vill att det ska gå bra för Sverige. Vi må ha delvis olika politiska metoder, men det finns en vilja och en ambition att Sverige ska bli ett rikare, tryggare och starkare land.

Vi vill att fler svenskar ska ha ett jobb att gå till, vare sig man blivit arbetslös under den här lågkonjunkturen eller för länge sedan. Fler ska ha det där jobbet. Därför jobbar vi med skattesänkningar, med yrkeshögskola, med bidragstak och så vidare och ser till att göra det vi kan för att svensk ekonomi ska hålla tempo.

Vi påverkas, precis som Mikael Damberg säger, väldigt mycket av det som händer i omvärlden. Tyskland hade alltså tre år med nolltillväxt. De drabbas och är just nu otroligt hårt utsatta. Italien och Frankrike har skuldnivåer som är helt bisarra och får betala otroligt mycket pengar för räntekostnaderna. Det behöver vi inte göra.

Jag är säker på att vi steg för steg kommer att komma igenom detta. Fler kommer att kunna gå tillbaka till jobbet. Vi ser redan att den strukturella arbetslösheten viker nedåt, för första gången på 20 år. Men det är såklart bara början.

Steg för steg gör vi det som krävs. Det tar tid, men det sker ett skifte nu.

Herr talman! Jag skulle också kunna applådera den sista delen av det Mikael Damberg sa. Jag har nämligen, under ganska lång tid nu, varit väldigt noga med att konstatera att åren framöver blir tuffa. De flesta av oss i den här kammaren har tillsammans bestämt oss för att bygga ett starkt försvar och satsa på infrastruktur och rättsväsen. De flesta här står bakom de satsningar vi gör. Det är också intecknat mer än vanligt under åren framöver, eftersom Sverige behöver det.

Jag har sagt att de reformer man gör permanent måste man också kunna finansiera permanent. Det gäller alla åtta partier. Det gäller Socialdemokraterna, Moderaterna och alla andra. Och vi, Moderaterna, kommer att steg för steg berätta om vår finansiering. Jag upplever ibland att Socialdemokraterna gärna duckar när det gäller deras finansiering, eftersom det handlar om väldigt mycket skattehöjningar som de helst inte vill prata om.

Herr talman! Under de här åren har vi och jag omprioriterat ungefär 50 miljarder. Jag tror att det kommer att behövas en del omprioriteringar även framöver, men det kommer också att behövas annat. Det handlar bland annat om effektiviseringar. Det finns ett slöseri; pengar går åt till sådant de inte borde gå till.

När jag tillträdde det här jobbet tillsatte jag en produktivitetskommission. Syftet var att se vad vi behöver göra på olika håll i ekonomin för att få en högre produktivitet, som också är en viktig del av tillväxten. Det har vi jobbat med. En del är genomfört. Annat kommer att genomföras om vi får fortsätta.

På samma sätt behövs också en slöserikommission. Man behöver ändå begrunda och gå igenom statens alla verksamheter och gärna andra. Finns det saker som vi gör nu som vi faktiskt inte måste göra? Jag tror att svaret på det är ganska enkelt: Ja. Vi ska alltså se till att sluta med det som inte är nödvändigt och fortsätta med det som är allra viktigast.

Slutligen tackar jag för de här debatterna. Jag är glad att vara här och att få igenom en budget. Och jag ska inte säga något annat än att jag också uppskattar samarbetet, diskussionen och debatten.

Jag önskar er alla en trevlig sommar.

(Applåder)

Herr talman! Tack Ida Gabrielsson för en något vriden fråga.

Låt mig upprepa det som jag sa tidigare. Jag tror att många här inne – jag och många andra, oavsett parti – har människor och svenskarna för ögonen när man gör det här jobbet. Vi har fått ett mandat och ett förtroende att göra detta utifrån våra övertygelser om hur det ska ske på bästa sätt.

Under de här åren har det varit hög inflation – inflationskris – och höga bolånekostnader. För de som bor i hyresrätt ligger den höga hyran där den ligger. Den har inte sänkts även om inflationen har dämpats. Många har haft det väldigt tufft.

Med det sagt är det den här regeringen som nu halverar matmomsen under ett år och nio månader. Det var vi som för första gången sedan 1997 höjde taket för när man kan få bostadsbidrag, vilket påverkar barnfamiljer allra mest. Om bara några veckor sänker vi förskoleavgiften. Vi har sänkt skatten för alla som jobbar, även hårt arbetande ensamstående föräldrar, som Ida Gabrielsson nämnde. De har fått en skattesänkning tre år i rad.

Listan kan göras längre. Allt det här har vi gjort för att stötta, särskilt under de första åren när inflationen var hög och priserna drog iväg. Jag träffade alltså inte matjättarna för att jag tyckte att det var allmänt trevligt att träffa dem utan för att jag var förbannad. Vi såg också skillnad i prisökningarna efter det. Det kanske inte var min förtjänst – det spelar ingen roll – men det hände i alla fall. Allt detta har jag gjort med barnen för ögonen.

Slutligen kan jag bara säga att en bra skolgång är en absolut förutsättning för alla barn. Jag ska säga några meningar till om det i mitt andra replikskifte.