Försörjningsstödet ska reformeras (SoU30)

Utskottets ställningstagande

Utskottets ställningstagande

Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2 Regeringens lagförslag

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lag­förslag, motioner som innehåller förslag på avslag och delvis avslag på reger­ingens lagförslag samt regeringens redovisning av ett tillkännagivande om ekonomiskt stöd till utlänningar som vistas i Sverige utan tillstånd. Där­efter behandlas motioner som innehåller förslag på tillkännagivanden till reger­ingen.

Riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i socialtjänst­lagen med en mindre redaktionell ändring. Lagförslagen innebär bl.a. en modernisering av riksnormen, en be­gränsning av försörj­nings­stödet för större hushåll, ett begränsat ut­rymme att lämna för­sörj­nings­stöd utöver riksnormen och åtgärder för att fler ska återfå arbets­för­mågan. Lagförslagen innebär också bl.a. att försörjningsstöd till boende­kost­nader vid hyra i andra hand endast får lämnas om en andrahandsuthyrning är god­känd samt att det införs ett krav på laglig vistelse i landet för att få ekonomiskt bistånd.

Jämför reservation 1 (S) och 2 (V, MP).

I propositionen föreslår regeringen ett bidragstak. Bidragstaket består av flera del­förslag: en modernisering av riksnormen, en begränsning av för­sörj­nings­stödet för större hushåll och ett begränsat utrymme att lämna för­sörj­nings­stöd ut­över riksnormen.

Regeringen föreslår att försörjningsstöd ska lämnas för skäliga kost­nader för internet inom ramen för riksnormen. Dagstidning ska inte längre ingå som en kost­nadspost i försörj­nings­stödet. Vidare föreslår regeringen att den ska få med­dela föreskrifter om hur skäliga kostnader för livs­medel, kläder och skor, fritid och lek, för­bruk­nings­varor, hälsa och hygien samt internet och tele­foni ska beräknas (riks­norm). En sådan beräkning ska utgå från ett ref­erens­värde som baseras på pris­under­sökningar av olika hus­hålls­typers bas­konsum­tion. Reger­ingen konstaterar att nivån på referensvärdet kommer att beslutas genom för­ord­ning, men att ett noga avvägt referensvärde bör leda till att riksnormen med högre grad av preci­sion motsvarar en skälig levnads­nivå än vad som tidigare varit fallet.

Regeringen föreslår att för hushåll med fler än tre hemmavarande barn eller skolungdomar som är under 21 år ska försörjningsstödet begränsas, till den del det avser kostnader som omfattas av riksnormen. Socialnämnden ska i ett enskilt fall, om det finns synnerliga skäl, besluta att ett hushåll ska undan­tas från begränsningen. Regeringen ska få meddela föreskrifter om hur försörj­nings­stödet ska begränsas.

En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig i denna del avstyrker för­slaget. De flesta invändningarna handlar om att konsekvenserna för enskilda och utsatta grupper, fram­för allt för barn och unga, är alltför långt­gående samtidigt som de väntade effekterna på sysselsättningen är osäkra eller obefintliga. Vidare anser flera remiss­instanser att förslaget inte är förenligt med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och andra inter­na­tio­nella åtaganden. En remiss­instans anför att förslaget kan inne­bära en in­skränk­ning av barns rätt att åtnjuta social trygghet samt den levnads­standard som krävs enligt barnkonventionen och efterfrågar en analys i för­hållande till barnets bästa.

Den när­ma­re utformningen av begränsningen av försörjningsstöd för stör­re hus­håll bör ske genom förordning. Ett par remissinstanser påpekar att det inte anges i förslaget i vilken utsträck­ning försörjningsstödet ska begränsas och att effekterna av förslaget inte går att förutse om begränsningen ska regleras närmare i förordning. Reger­ingen konstaterar emellertid att det redan med dagens reglering är möjligt för regeringen att bestämma riksnormen till olika nivåer för olika hushålls­sam­man­sättningar.

Regeringen anser att enskilda kommer att få sina behov tillgodosedda även vid en begränsning av försörjningsstödet. Förslaget är inte avsett att föra utveck­lingen av de ekonomiska, sociala eller kulturella rättigheterna enligt t.ex. barnkonventionen bakåt. För att begräns­ningen ska vara effektiv i för­håll­ande till sitt syfte, dvs. att skapa drivkrafter till arbete i det eko­no­mis­ka biståndet, måste den tillämpas i den absoluta majo­ri­teten av fallen. Regeringen anser dock att det ändå måste finnas ut­rymme för att göra undantag från be­gräns­ningen om det finns synnerliga skäl. På så vis säkerställs att regler­ingen även i speciella undantags­fall kan tillämpas på ett sätt som är förenligt med barn­kon­ven­tionen och andra internationella åtaganden.

Av regeringens förslag följer att socialnämnden som huvudregel inte ska få be­räkna kostnader inom försörj­ningsstödet som omfattas av riksnormen till en högre nivå än riksnormen. Nämnden ska dock i ett enskilt fall beräkna sådana kost­nader till en högre nivå om det för barn och skolungdomar som är under 21 år finns särskilda skäl, och i övrigt om det finns synnerliga skäl för det.

Flera remissinstanser avstyrker förslaget. En av dessa instanser be­farar att den föreslagna begränsningen ska minska utrymmet för de individu­el­la pröv­ningar som är centrala i socialtjänstens arbete och leda till ökade svårig­heter för utsatta grupper.

Genom riksnormen fastställer regeringen schablonbelopp för vissa av hus­hål­lets mer regelbundna utgifter. Riksnormen anger således en nivå som ligger till grund för prövningen av vad som är en skälig levnadsnivå. Reger­ingen be­dömer att det saknas förutsätt­ningar för kommuner att generellt tillämpa högre eller lägre belopp för kostnader som ingår i riks­normen. Reger­ingen föreslår att socialtjänstlagen (2025:400) ska förtydligas så att försörj­nings­stöd för kostnader som omfattas av riksnormen inte får beräknas till ett högre belopp än riksnormen.

Regeringen anser att det även fortsättningsvis kan finnas skäl att göra av­steg från riks­normen i vissa enskilda fall. För barn och skolungdomar under 21 år anser regeringen att det även fortsätt­nings­vis ska krävas sär­skilda skäl för att beräkna sådana kostnader till en högre nivå.

För vuxna, förutom skol­ung­domar under 21 år, bör dock avsteg från den nivå som regeringen fast­ställer i riksnormen göras i betydligt färre situationer än i dag. Regeringen anser att de endast i undantagsfall, om det finns synner­liga skäl, ska få försörj­nings­stöd med högre belopp än riks­normen för kost­nader som ingår där. Reger­ingen vill framhålla att det ska röra sig om situa­tioner där det är upp­en­bart oskäligt att inte beräkna kostnader till ett högre be­lopp. Regeringen be­dömer att förslaget inte innebär någon begränsning av so­cial­nämndens möjlig­het att lämna ekonomiskt bistånd i akuta situationer. För­slaget bedöms sam­man­taget vara proportionerligt i förhållande till syftet att skapa enhetlighet inom försörj­nings­stödet.

I propositionen föreslår regeringen att en enskild som inte vistas lagligen i Sverige endast ska ha rätt till sådant ekonomiskt bistånd som behövs i akuta si­tu­a­tioner. Socialnämnden ska inte få bevilja ekonomiskt bistånd utöver vad som behövs i akuta situationer till den som inte vistas lagligen i landet.

En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig avstyrker förslaget. Flera av dessa remissinstanser delar Utredningen om drivkrafter och möjligheter i för­sörjningsstödets (S2022:16) bedömning, i sitt betänkande Stärkta driv­krafter och möjligheter för biståndsmottagare (SOU 2025:15), att förslaget strider mot barn­konventionen, Europakonventionen och andra internationella åtagan­den.

Förslaget innebär att det ställs ett krav på att utländska medborgare upp­fyller kraven för laglig vistelse i Sverige för att de ska kunna få tillgång till eko­no­miskt bistånd. Förslaget syftar bl.a. till att motverka olovliga vistelser och de negativa konsekvenser för både enskilda och samhället som är för­knip­pade med sådana vistelser. Det är ändamål som enligt regeringens mening är an­ge­lägna och legitima i sammanhanget. Regeringen anser att det för dessa ända­mål är rimligt och relevant att ställa ett krav på att vuxna ska ta ansvar för sin situation. Ansvaret för barnets för­sörj­ning åligger, även enligt t.ex. barn­kon­ventionen, i första hand barnets föräldrar. Regeringen anser att den bibe­hållna möjligheten att bevilja ekono­miskt bistånd i akuta situationer är till­räcklig för att i avvaktan på en lös­ning på en olovlig vistelse tillgodose enskildas, även barns, grundläggande behov.

Regeringen anser vidare att förslaget, som innebär att bistånd kan ges i akuta situa­tioner, ger tillräckligt tolkningsutrymme för att barnkonventionens krav på bl.a. intresseavvägningar ska kunna tillgodoses i varje enskilt fall. Därför bedömer regeringen att risken för normkonflikter är liten och att någon undan­tags­regel för enskilda fall inte är nödvändig. Som Lagrådet konstaterar kommer bedömningen av hur förslaget i enskilda fall förhåller sig till konven­tio­nen få avgöras i rättstillämpningen. Mot den bakgrunden bedömer reger­ingen, till skillnad från utredningen, att den begränsning och åtskillnad när det gäller utländska medborgares rätt till ekonomiskt bistånd som förslaget inne­bär är en nödvändig och proportionerlig åtgärd i förhållande till de legitima ända­mål som förslaget syftar till att uppnå. Förslaget är enligt regeringens upp­fatt­ning inte oförenligt med principen om barnets bästa och innebär inte att en­skilda fråntas möjligheten att få akut bistånd för sina grundläggande behov. Reger­ingen anser att förslaget är förenligt med barnkonventionen, Europa­konventionen och Sveriges övriga internationella åtaganden.

Regeringen föreslår att försörjningsstöd för boendekostnader endast ska läm­nas om hyresvärden, bostadsrättsföreningen eller hyresnämnden har lämnat nöd­vändigt samtycke eller tillstånd i de fall då bostaden upplåts till den en­skilde i andra hand. Om det finns särskilda skäl ska socialnämnden få lämna för­sörjningsstöd för boendekostnader trots att samtycke eller tillstånd saknas.

Olovlig andrahandsuthyrning har negativa konsekvenser för både enskilda och för samhället i stort. Personer som bor i en bostad som hyrts ut olovligen i andra hand ham­nar utanför det skydd som det hyresrättsliga regelverket ger. Det osäkra bo­ende­förhållandet kan innebära att personer tvingas att flytta med kort varsel, även barnfamiljer. Boendet kan ha oskäliga boendekostnader och inte ge möj­lig­het till boendereferenser.

För att motverka problemen med olovlig andrahandsuthyrning och för att harmoniera reglerna om försörjnings­stöd med den lagstiftning som aktuali­seras i samband med andrahands­ut­hyr­ning anser regeringen att försörjnings­stöd för boendekostnad bara ska lämnas om en andrahandsuthyrning är god­känd. Reger­ingen anser dock att det behöver finnas en möjlighet till undantag från kravet i enskilda fall om det finns särskilda skäl.

I propositionen föreslår regeringen att den som inte kan stå till arbets­mark­nad­ens förfogande på grund av sjukdom ska styrka detta genom läkarintyg om sjuk­domsperioden överstiger sju dagar i följd. Om det finns särskilda skäl ska soc­ialnämnden få begära att den en­skilde lämnar in läkarintyg även vid en kor­tare sjukdomsperiod. Social­nämnden ska få medge undantag från skyldig­heten att lämna läkarintyg om det är uppenbart obehövligt att ett sådant lämnas in.

Regeringen föreslår att den som på grund av sjuk­dom avböjer att delta i eller uteblir från anvisad praktik eller någon annan kom­pe­tens­höjande verk­samhet, anvisad aktivitet eller erbjuden arbetslivs­inriktad rehabi­li­tering ska styrka detta genom läkarintyg. Den som uteblir ska vara skyldig att lämna läkar­intyg om sjukdomsperioden överstiger sju dagar i följd. Om det finns sär­skil­da skäl ska socialnämnden få begära att den enskilde lämnar in läkar­intyg även vid en kortare sjukdomsperiod. Socialnämnden ska få medge undantag från skyldigheten att lämna in läkarintyg om det är upp­enbart obe­höv­ligt att ett sådant lämnas in.

Av regeringens förslag framgår att om en enskild som får försörjningsstöd inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande på grund av sjukdom ska social­nämnden få begära att han eller hon ska delta i arbetslivsinriktad rehabilitering. Social­nämnden ska ta hänsyn till den enskildes individuella förutsättningar i skälig utsträckning. Syftet med den arbetslivsinriktade rehabiliteringen ska vara att ge den enskilde förmåga att stå till arbetsmarknadens förfogande. Om den enskilde utan godtagbart skäl av­böjer att delta i arbetslivsinriktad rehabi­li­te­ring eller uteblir från rehabiliter­ing­en ska socialnämnden neka eller sätta ned fort­satt försörjningsstöd. Om det finns särskilda skäl ska socialnämnden dock få avstå från att neka eller sätta ned fortsatt försörjningsstöd.

Vidare föreslår regeringen att om en enskild har fått avslag på en ansökan om samordning av rehabiliter­ing enligt socialförsäkringsbalken ska Försäk­rings­kassan eller Arbetsförmed­lingen, eller båda myndigheterna, delta i arbe­tet med att upprätta en individuell plan, om kommunen bedömer att det be­hövs.

Regeringen föreslår att de lagändringar som innebär att det införs krav på att lämna läkarintyg träder i kraft den 1 juli 2026. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om ekono­miskt stöd till utlänningar som vistas i Sverige utan tillstånd (bet. 2021/22:SfU16 punkt 2, rskr. 2021/22:196). Utskottet anför att den som vistas olovligen i landet inte ska ha rätt till ekonomiskt bistånd och att det genom lag­stiftning bör införas ett förbud mot att kommuner ger ekonomiskt stöd i dessa situationer (bet. 2021/22:SfU16 s. 15). Enligt regeringen tillgodoses till­känna­givandet genom förslaget i avsnitt 6, och det är därmed slutbehandlat.

I kommittémotion 2025/26:4017 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkan­de 1 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i so­cial­tjänst­lagen i de delar det avser 12 kap. 7 § andra stycket och 7 a §. Motio­nä­rer­na anför bl.a. följande. Lagförslaget har i dessa delar till syfte att för­sörj­nings­stödet ska sänkas från en redan låg nivå. Hur förslagen ska utformas ska beslutas av reger­ingen. Det innebär att det inte finns några ordentliga kon­sekvensbeskriv­ningar av för­slagen. Det gör det omöjligt för riksdagen att veta vilka effekter för­ändringarna kommer att få. Att en sänkning av samhällets yttersta skydds­nät skulle göra att fler män­ni­skor börjar arbeta framstår snarast som en from för­hopp­ning. Barn­fattig­domen kommer med regeringens förslag att öka.

I kommittémotion 2025/26:4028 av Maj Karlsson m.fl. (V) föreslås att riks­dagen avslår proposition 2025/26:201. Motionärerna anför bl.a. följande. Pro­po­sitionen bygger på en problem­formuler­ing som saknar empiriskt stöd och riskerar att öka fattigdom, ojämlikhet och social utsatthet – sär­skilt för barn, personer med funktions­ned­sättning och redan marginali­se­ra­de grupper. Motionärerna bedömer att förslagen riskerar att stå i strid med såväl barn­kon­ven­tionen som grundläggande sociala rättigheter. Att försämra den ekono­miska trygg­heten kommer inte att leda till att fler börjar arbeta, utan i stället resultera i ökad fattigdom, stress och ohälsa. Detta för­svårar i sin tur etablering på arbets­mark­naden.

I kommittémotion 2025/26:4051 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) före­slås att riksdagen avslår proposition 2025/26:201 i dess helhet. Motio­nä­rer­na anför bl.a. följande. Regeringens proposition utgår från antagan­det att lä­gre bistånd auto­ma­tiskt leder till högre sysselsättning. Men anta­gandet har svagt eller inget stöd i forskning, och de positiva effekterna på syssel­sätt­ningen be­döms snarare som osäkra och mycket begrän­sa­de. Sam­tidigt varnas för ökade risker för bl.a. barnfattig­dom, social ut­satt­het och ökade kostnader i andra delar av väl­färden. När staten under­låter att säkerställa ett till­räckligt starkt nationellt golv och sam­tidigt begränsar kommunernas möjlighet att kompen­sera för det, blir resultatet ökad otrygghet för människor i ekono­misk utsatthet.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis delar utskottet regeringens bedömning att det behövs en bidrags­reform för att bryta bidrags­beroendet och minska utan­för­skapet. Regeringens förslag om ett bidragstak består av flera delförslag och syftar till att öka det ekono­mis­ka utbytet av att gå från försörj­nings­stöd till arbete. Ett delförslag om en modernisering av riksnormen inne­bär bl.a. att reger­ingen ska få med­dela föreskrifter om hur skäliga kostnader för riks­normen ska beräknas. En sådan beräkning ska utgå från ett ref­erens­värde som baseras på pris­under­sökningar av olika hus­hålls­typers bas­konsum­tion. Nivån på referensvärdet kommer att beslutas genom för­ord­ning. Ett noga avvägt referensvärde bör enligt regeringen leda till att riksnormen med högre grad av preci­sion mot­svarar en skälig levnads­nivå än vad som tidigare varit fallet. Utskottet delar denna bedömning. Ett annat del­förslag om en begränsning av för­sörj­nings­stödet för större hushåll innebär att för hushåll med fler än tre hem­mavarande barn eller skol­ung­domar som är under 21 år ska försörj­nings­stödet begränsas, till den del det avser kostnader som omfattas av riks­normen. Reger­ingen ska få meddela före­skrif­ter om hur för­sörj­nings­stödet ska be­gränsas. Social­nämnden ska i ett enskilt fall, om det finns synnerliga skäl, be­sluta att ett hus­håll ska undan­tas från begräns­ningen. På så vis säker­ställs enligt regeringen att regler­ingen även i speciella undan­tags­fall kan tillämpas på ett sätt som är för­enligt med barn­kon­ven­tionen och andra inter­na­tionella åtaganden. Utskottet instämmer i denna bedömning. Ett ytterligare delförslag är ett begränsat ut­rym­me att lämna för­sörj­nings­stöd ut­över riksnormen. Utskottet bedömer, i likhet med reger­ingen, att det saknas förutsätt­ningar för kom­muner att generellt tillämpa högre eller lägre belopp för kostnader som ingår i riks­normen. Utskottet delar regeringens bedömning att socialnämnden dock i ett enskilt fall ska beräkna sådana kost­nader till en högre nivå om det för barn och skol­ung­domar som är under 21 år finns särskilda skäl, och om det för andra finns synner­liga skäl för det. Samman­fattningsvis ställer sig utskottet bakom regeringens förslag om ett bidragstak. Utskottet ställer sig också bakom regeringens förslag om att eko­no­miskt bistånd endast ska ges till personer som vistas lagligen i Sverige. Förslaget syftar bl.a. till att motverka olovliga vistelser och de negativa konsekvenser för både enskilda och sam­hället som är för­knip­pade med sådana vistelser. Utskottet delar regeringens upp­fatt­ning att förslaget inte är oförenligt med principen om bar­nets bästa och inte innebär att en­skilda fråntas möjligheten att få akut bistånd för sina grund­läggande behov. Utskottet anser, i likhet med reger­ingen, att för­slaget är förenligt med barn­konventionen, Europa­konventionen och Sveriges övriga internationella åtaganden.

Av de skäl som anförs i propositionen ställer sig utskottet även bakom reger­ingens övriga förslag.

Utskottet föreslår även en mindre redaktionell ändring av en rubrik i ett av lagförslagen.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen av de skäl som anförts bör anta regeringens lagförslag. Därmed bör riksdagen bifalla proposition 2025/26:201 och avslå motionerna 2025/26:4017 (S) yrkan­de 1, 2025/26:4028 (V) och 2025/26:4051 (MP).

Riksdagen avslår motionsyrkanden om bidragstak och att motverka fusk.

Jämför reservation 3 (C) och 4 (S).

Regeringen föreslår att för hushåll med fler än tre hemmavarande barn eller skol­ungdomar som är under 21 år ska försörjningsstödet begränsas, till den del det avser kostnader som omfattas av riksnormen. Socialnämnden ska i ett enskilt fall, om det finns synnerliga skäl, besluta att ett hushåll ska undantas från begränsningen. Regeringen ska få meddela föreskrifter om hur försörj­nings­stödet ska begränsas.

En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig i denna del avstyrker för­slaget. De flesta invändningarna handlar om att konsekvenserna för enskilda och utsatta grupper, fram­för allt för barn och unga, är alltför långt­gående samtidigt som de väntade effekterna på sysselsättningen är osäkra eller obefintliga.

Regeringen anser att enskilda kommer att få sina behov tillgodosedda även vid en begränsning av försörjningsstödet. Förslaget är alltså inte avsett att föra ut­veck­lingen av de ekonomiska, sociala eller kulturella rättigheterna enligt t.ex. barnkonventionen bakåt. Det kan också noteras att begränsningen av för­sörj­nings­stödet för större hushåll när det gäller kostnader i riksnormen inte påverkar möjligheten att i ett enskilt fall beräkna ett högre belopp än riks­normen. För att begräns­ningen ska vara effektiv i för­håll­ande till sitt syfte, dvs. att skapa drivkrafter till arbete i det eko­no­mis­ka biståndet, måste den tillämpas i den absoluta majo­ri­teten av fallen. Regeringen anser dock att det ändå måste finnas ut­rymme för undantag om det utifrån omständigheterna i ett enskilt fall skulle fram­stå som uppenbart oskäligt att tillämpa begränsningen. Undantaget bör med hänsyn till begränsningens syfte tillämpas mycket restriktivt och reger­ingen anser därför att det ska krävas synnerliga skäl för att ett hushåll ska undan­tas från begräns­ningen.

Av regeringens förslag följer att socialnämnden som huvudregel inte ska få beräkna kostnader inom försörj­ningsstödet som omfattas av riksnormen till en högre nivå än riksnormen. Nämnden ska dock i ett enskilt fall beräkna sådana kostnader till en högre nivå om det för barn och skolungdomar som är under 21 år finns särskilda skäl, och i övrigt om det finns synnerliga skäl för det.

Flera remissinstanser avstyrker förslaget. En remissinstans be­farar att den före­slagna begränsningen ska minska utrymmet för de individu­el­la prövningar som är centrala i socialtjänstens arbete och leda till ökade svårig­heter för utsatta grupper.

Rätten till försörjningsstöd ska bedömas utifrån omständigheterna i det en­skilda fallet och utgå från vad den enskilde behöver för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Genom riksnormen fastställer regeringen schablonbelopp för vissa av hushållets mer regelbundna utgifter. Riksnormen anger således en nivå som ligger till grund för prövningen av vad som är en skälig levnadsnivå. Reger­ingen bedömer att det saknas förutsätt­ningar för kommuner att generellt tillämpa högre eller lägre belopp för kostnader som ingår i riks­normen. Reger­ingen föreslår att socialtjänstlagen ska förtydligas så att försörj­nings­stöd för kost­nader som omfattas av riksnormen inte får beräknas till ett högre belopp än riksnormen.

Regeringen anser att det även fortsättningsvis kan finnas skäl att göra av­steg från riks­normen i vissa enskilda fall. För barn och skolungdomar under 21 år anser regeringen även fortsättningsvis att det ska krävas sär­skilda skäl för att beräkna sådana kostnader till en högre nivå. För vuxna, förutom skol­ung­domar under 21 år, bör dock avsteg från den nivå som regeringen fast­ställer i riks­normen göras i betydligt färre situationer än i dag. Regeringen anser att andra än barn och skolungdomar under 21 år endast i undantagsfall, om det finns syn­ner­liga skäl, ska få för­sörj­ningsstöd med högre belopp än riks­normen för kost­nader som ingår där. Ut­trycket syn­ner­liga skäl innebär att tillämp­ningen ska vara restriktiv. Reger­ingen vill fram­hålla att det ska röra sig om situa­tioner där det är upp­en­bart oskäligt att inte beräkna kostnader till ett högre belopp. Regeringen be­dömer att för­slaget inte innebär någon begräns­ning av social­nämndens möjlig­het att lämna ekono­miskt bistånd i akuta situationer. Förslaget bedöms sam­man­taget vara propor­tio­nerligt i förhållande till syftet att skapa enhetlighet inom försörj­nings­stödet.

Begränsningen av försörjningsstödet för större hushåll gör det ekonomiskt förmånligt att begränsa antalet barn och skol­ungdomar per hushåll, vilket kan öka förekomsten av hushålls­konstruk­tioner som inte överensstämmer med verkliga förhållanden. Till exempel kan det finnas risk för fler sken­separa­tioner. Reger­ingen bedömer att förslaget kan antas leda till en viss ökning av bidrags­brottslig­het. Samtidigt vidtar reger­ingen flera åtgärder för att stävja bidrags­brott och sken­separa­tioner. Reger­ingen har bl.a. i regleringsbreven för 2025 gett Försäkrings­kassan, Pensions­myndig­heten och Inspektionen för social­för­säk­ringen (ISF) flera uppdrag i syfte att minska felaktiga utbetal­ningar och mot­verka bidrags­brott. ISF har fått i uppdrag att granska bidrags­brott som sker genom sken­separa­tioner. Försäk­rings­kassan och Pensions­myn­dig­heten har också fått utökade möjligheter att fatta korrekta beslut och upp­täcka felaktiga utbetalningar genom vissa lag­änd­ringar som genomfördes under 2024 och 2025. Det gäller exempelvis lagen (2024:307) om uppgifts­skyldig­het för att motverka felaktiga utbetal­ningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brotts­lig­het i arbetslivet, som trädde i kraft den 1 juli 2024. Ett annat exempel är att det införts utökade utredningsbefogen­heter och upp­gifts­skyldigheter för Försäkringskassan och Pensionsmyndig­heten, som trädde i kraft den 1 december 2025 (prop. 2024/25:179, bet. 2025/26:SfU6, rskr. 2025/26:16).

I kommittémotion 2025/26:4046 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkan­de 2 före­slås ett tillkännagivande om att kom­mu­ner­na ska få göra avsteg från bidrags­taket vid särskilda skäl. Motionärerna anför bl.a. att försörjnings­stöd föreslås be­grän­sas för hushåll med fler än tre hemmavarande barn och skolungdomar som är under 21 år. Enligt förslaget ska socialnämnden om det finns synnerliga skäl besluta att ett hushåll ska undantas från begränsningen. Motionärerna anser i stället att social­nämn­den ska besluta att ett hushåll ska undan­tas från begräns­ningen om det finns särskilda skäl. Det ger större möjlig­het för kom­munerna att vid behov anpassa stödet för stora barnfamiljer. I yr­kande 1 före­slås ett tillkännagivande om att kommuner ska få be­räk­na ett högre för­sörj­nings­stöd än riksnormen om det finns särskilda skäl. Motio­nä­rer­na anför bl.a. att en rigid nationell norm inte tar hänsyn till de skiftande lev­nads­kost­naderna i landet. Kommunerna som har bäst kunskap om de lokala för­hål­landena, måste ges verktyg för att göra rim­liga bedöm­ningar.

I kommittémotion 2025/26:4017 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkan­de 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med för­slag som kraftfullt motverkar fusk genom skenseparation.

Utskottets ställningstagande

En del av regeringens förslag om ett bidragstak innebär att för hushåll med fler än tre hem­mavarande barn eller skolung­domar som är under 21 år ska för­sörj­nings­stödet begränsas, till den del av kostnaden som omfattas av riksnormen. Utskottet anser, i likhet med reger­ingen, att enskilda kom­mer att få sina behov till­godosedda även vid en be­gränsning av för­sörj­nings­stödet. Som regeringen anför måste det dock ändå finnas ut­rymme för undan­tag om det utifrån om­ständig­heterna i ett enskilt fall skulle fram­stå som upp­en­bart oskäligt att tillämpa begräns­ningen. Undantaget bör med hän­syn till be­gräns­ningens syfte, att skapa drivkrafter till arbete i det ekono­mis­ka biståndet, tillämpas mycket restriktivt och utskottet anser, i likhet med regeringen, att det därför ska krävas syn­ner­liga skäl för att ett hus­håll ska undan­tas från begräns­ningen. En annan del av regeringens förslag om ett bidrags­tak handlar om ett begränsat utrym­me att lämna för­sörj­nings­stöd ut­över riks­normen. Utskottet delar regeringens bedömning att det saknas förut­sätt­ningar för kommuner att generellt tillämpa högre eller lägre belopp för kost­nader som ingår i riks­normen. Liksom reger­ingen anser utskottet att det även fortsätt­nings­vis kan finnas skäl att göra av­steg från riks­normen i vissa en­skilda fall. För barn och skol­ung­domar under 21 år anser utskottet, i likhet med regeringen, att det även fortsätt­nings­vis ska krävas sär­skilda skäl för att beräkna sådana kost­nader till en högre nivå. För andra bör dock avsteg från den nivå som regeringen fast­ställer i riks­normen göras i betydligt färre si­tu­a­tioner än i dag. Utskottet delar regeringens upp­fattning att andra än barn och skol­ung­domar under 21 år endast i undantags­fall, om det finns syn­ner­liga skäl, ska få för­sörj­nings­stöd med högre belopp än riks­normen för kost­nader som ingår där. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte finns någon anledning för riksdagen att ta ett initiativ. Motion 2025/26:4046 (C) yrkan­dena 1 och 2 bör därmed avslås.

När det gäller konsekvenserna för brottslighet och det brottsförebyggande arbetet delar utskottet regeringens bedömning att begränsningen av försörj­nings­stödet för större hushåll kan antas leda till en viss ökning av bidrags­brottslighet. Till exempel kan det finnas risk för fler sken­separa­tioner. Sam­tidigt konstaterar utskottet att reger­ingen har vidtagit flera åtgärder för att stävja bidrags­brott och sken­separa­tioner. Därmed anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att ta något initiativ. Motion 2025/26:4017 (S) yrkan­de 2 bör därför avslås.

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om uppföljning och utvärder­ing.

Jämför reservation 5 (C).

Regeringen bedömer att förslagen om en moderniserad riksnorm, begränsning av försörjningsstödet för större hushåll och begränsning av utrymmet att lämna försörjningsstöd ut­över riksnorm sammantaget förväntas leda till en i genom­snitt lägre ekono­misk standard för biståndsmottagare och ökad inkomst­sprid­ning på kort sikt. Efter­som förslagen delvis regleras i förordning är det inte möj­ligt att göra en detaljerad analys av i vilken mån den ekonomiska stan­dar­den och inkomst­spridningen påverkas eller av hur olika hushållstyper på­verkas.

Uppdrag att ta fram ett förslag till hur en uppföljning av bidragsreformen kan göras

Regeringen har initierat en omfattande bidragsreform. Den består av dels ett bidragstak, ett aktivitetskrav och en tillfällig jobbpremie för dem som lämnar för­sörjningsstödet för jobb, dels en kvalificering till vissa so­ci­alförsäkrings­för­måner för personer som bosätter sig i Sverige. I reglerings­brevet för 2026 har regeringen gett Institutet för arbets­marknads- och utbild­nings­politisk utvärdering (IFAU) i uppdrag att, i samråd med Konjunktur­institutet och Inspek­tionen för socialförsäkringen, ta fram ett förslag till hur en upp­följning av reformen kan göras. I förslaget ska IFAU bl.a. klargöra förut­sättningarna för att följa upp och utvärdera bidrags­reformens olika delar samt vilka data som kommer att behövas för att genom­föra en uppföljning och en utvärdering.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 2 oktober 2026.

I kommittémotion 2025/26:4046 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkan­de 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt ska följa upp och utvärdera de sociala och ekonomiska konsekvenserna av det införda bi­drags­taket samt vid behov reformera bidragstaket.

Utskottets ställningstagande

När det gäller uppföljning och utvärdering av de sociala och ekonomiska kon­se­kvenserna av förslaget om ett bi­drags­tak samt eventuella reformer av bi­drags­taket noterar utskottet regeringens uppdrag att ta fram ett förslag till hur en uppföljning av bidragsreformen kan göras. Därmed anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att ta något initiativ. Motion 2025/26:4046 (C) yrkande 3 bör därmed avslås.