Riksflödet
Logga in
Svarade Tony Haddou i en replik ·

Ingemar Kihlström (KD) om Migrationsfrågor

Ingemar Kihlström (KD) svarade Tony Haddou i en replik om Migrationsfrågor i debatten ”Protokoll 2025/26:105 Onsdagen den 15 april” den 15 april 2026.

Tony HaddouV· i en replikLedamoten ger uttryck för att invandringen ska vara minimal. Men var finns satsningarna? Man pratar om att dra in bidrag och så vidare för att fler ska komma i arbete, men vi har fått 100 000 fler arbetslösa under den…
Replikskiftet · 12 repliker

Herr talman! Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till utskottets majoritetsförslag, som innebär avslag på alla de motionsyrkanden som finns i betänkandet om migration.

Som sagts tidigare i den här debatten befinner vi oss nu i ett läge där vi kan börja summera den här mandatperioden. När det gäller migrationspolitiken är det tydligt att Sverige har genomfört en kursändring, en kursändring som var nödvändig och som också efterfrågades av det svenska folket i valet 2022. Genom sitt stöd till de partier som nu utgör regering visade man vilken väg som skulle väljas.

För Kristdemokraterna har migrationspolitiken aldrig varit en fråga om snabba kast eller tillfälliga lösningar. Det måste handla om långsiktighet, ansvarstagande och rättssäkerhet och om en politik som håller över tid och som värnar både människovärdet och samhällsgemenskapen.

När vi ser tillbaka på tidigare mandatperioders politik kan vi konstatera att detta tyvärr inte varit ett faktum för vårt land. Under ett antal år, kanske främst under mitten av 2010-talet, tog Sverige emot fler asylsökande än vad som varit möjligt att integrera, till exempel vad gäller språk och arbete.

Åtta år med en S-regering, med de trilskande och i många fall begränsande stödpartierna Vänstern, Miljöpartiet och Centern, innebar tyvärr inte den nödvändiga åtstramning som Sverige behövde. Det är detta som den nuvarande regeringen tvingats hantera och agera utifrån.

Resultatet av den förra mandatperioden blev en politik som varken var tillräckligt konsekvent eller tillräckligt ansvarsfull. I dag lever vi med konsekvenserna: ett utanförskap som har vuxit, ett skuggsamhälle som har bitit sig fast och en integrationsskuld som det kommer att ta tid att arbeta av.

Det är mot den bakgrunden som Kristdemokraterna ser behovet av en fortsatt stram och ansvarsfull migrationspolitik. Utgångspunkten är att flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska söka skydd i första säkra land. Asylrätten måste värnas, men för att försvara öppenheten och för att säkerställa den fria rörligheten inom EU måste vi ha en stärkt kontroll av EU:s yttre gräns och vid behov även kunna upprätta interna gränskontroller. Överenskommelsen om migration inom EU är ett steg på vägen för att skapa en bättre situation.

Herr talman! Samtidigt som vi diskuterar migrationspolitik pågår fortfarande ett krig i Europa. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har skapat den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. Miljontals människor har tvingats lämna sina hem. Genom aktiveringen av massflyktsdirektivet har dessa människor kunnat få ett snabbt och tillfälligt skydd i EU inklusive här i Sverige.

Regeringen har tagit viktiga steg för att förbättra förutsättningarna för dem som har kommit hit: möjligheter till arbete, studier, sjukvård och ekonomiskt stöd. Det är också positivt att regeringen nu arbetar med lösningar för tiden efter att massflyktsdirektivet upphör. Möjligheten att växla till arbetskraftsinvandring eller studier är viktig, likaså att överväga rimliga lösningar för dem som etablerat sig i Sverige och som annars riskerar att hamna mellan regelverk.

Ukrainas sak är vår, nu och i framtiden.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare har den migrationspolitik som förts under tidigare perioder inte varit i nivå med vad som är långsiktigt hållbart för vårt land. Sedan regeringsskiftet 2022 har en rad reformer genomförts, och resultaten börjar nu bli tydliga. Antalet asylsökande har minskat kraftigt. Handläggningstiderna har kortats. Fler personer som har fått avslag återvänder. Budskapet är nu ännu tydligare: Ett nej är ett nej.

Åtgärder för att bekämpa skuggsamhället genomförs steg för steg. Vi ser också att personer med uppehållstillstånd som begår brott eller inte lever hederligt i större utsträckning riskerar att utvisas. Detta är en nödvändig omläggning, både för Sverige och för oss som bor här. Det är så Sverige hamnar på rätt köl igen. Men det återstår naturligtvis mer att genomföra och följa upp.

Herr talman! Samtidigt måste vi ha förmågan att justera och förbättra. Frågan om de så kallade tonårsutvisningarna är ett exempel där förändringar behövs. Genom att se över reglerna för anhöriginvandring kan vi skapa en mer rimlig och rättssäker ordning.

Vi ser också över möjligheten att i vissa fall ansöka om arbetstillstånd från Sverige, och vi säkerställer genom förändringar att rekrytering kan ske för bristyrken så att kommuner, regioner och företag fortsatt kan få den kompetens som behövs.

Herr talman! Kristdemokraterna har sedan länge verkat för ökad rättssäkerhet för konvertiter, och regeringen har agerat bland annat genom uppdrag till Statskontoret om utredning av situationen och tydliga krav i Migrationsverkets regleringsbrev. Man kan konstatera att konvertiters situation och rättssäkerhet var något som S-regeringen valde att bortse ifrån under sina två senaste mandatperioder.

Här vill vi i KD göra mer och bevakar därför frågan fortlöpande för att se vilka ytterligare åtgärder som behövs för att säkra rättssäkerheten för konvertiter. Som min partiledare nyligen uttryckte i en intervju skulle vi gärna vilja se en konvertitsamordnare inom Migrationsverket likt det som i dag finns för hbtqi-ärenden.

Herr talman! Avslutningsvis till den återkommande frågan: Vad är oppositionens gemensamma inriktning?

Jag kan konstatera att den här debatten inte skiljer sig från hur det brukar se ut under den här mandatperioden. Regeringen genomför en nödvändig kursändring för migrationspolitiken för att få en hållbar nivå för Sverige, och i flertalet fall har förändringarna vad gäller migration ett uttalat stöd från Socialdemokraterna i denna kammare. Man kan till och med tänka sig att det finns en tacksamhet över att politiken förs i den stramare riktning som av naturliga politiska skäl inte var möjligt under den tidigare mandatperioden, och om man ska tolka partiernas aktuella positioner kommer det nog inte heller att vara möjligt i en kommande rödgrön kaosregering.

Det är talande att Socialdemokraterna inte vill peka ut hur ett framtida regeringsunderlag ska se ut, medan övriga partier tävlar om att sätta röda gränser både för stöd och för vilka partier som ska få ingå i regeringen. På migrationsområdet är det extra tydligt varför man inte vill kroka arm: Det finns ingen gemensam linje, och man kan bara ana att kraven om återgång till forna tiders migrationspolitik kommer att eka både över torgen i valrörelsen och i förhandlingsrummen från de tre trilskande förmodade stödpartierna V, C och MP. Dessa partier vill på olika sätt ha en återgång till en migrationspolitik som innebär lägre krav och större migration, medan Socialdemokraterna i många beslut och också i egen argumentation följer regeringens stramare inriktning.

Man får fortsätta att fråga sig – utan att få något vettigt svar från vänsterflanken – vad som kommer att vara inriktningen och vilka röda linjer som blir verklighet om det, mot förmodan och till min egen förfäran, skulle bli ett regeringsskifte 2026. Att det ska bli den strama linje som Socialdemokraterna nu förespråkar, delvis efter egen kritisk internanalys, är nog tyvärr en utopisk och orealistisk önskedröm. Verkligheten kommer tyvärr troligare att bli en återgång till vad vi såg under den förra regeringen, det vill säga en betydligt öppnare och kravlösare migrationspolitik, vilket kommer att drabba vårt samhälle igen.

Som tur är finns det ett bättre alternativ. Tidöpartierna har visat att samarbete fungerar. Vi har tagit ansvar i en svår situation, och vi levererar resultat. Vi Tidöpartier har lovat att leverera, och det sker nu. Många förändringar har redan beslutats, och det kommer ytterligare ett antal propositioner under 2026.

Kristdemokraterna såg tidigt att migrationspolitiken behövde ändra inriktning, och vi vill nu tillsammans med övriga Tidöpartier skapa den ordning och reda i migrationspolitiken som krävs för att klara av att integrera dem som redan finns i vårt land.

Vi kristdemokrater står för en migrationspolitik som är stram, ansvarsfull, rättssäker och medmänsklig. Vi värnar asylrätten, men vi värnar också samhällsgemenskapen. Vi ställer krav, men vi ger också möjligheter.

Den som kommer till Sverige och gör rätt för sig, lär sig språket, arbetar och blir en del av vårt samhälle ska också kunna stanna och bli medborgare. Samtidigt ska den som får avslag lämna landet.

Det är så vi skapar rättvisa. Det är så vi bygger tillit. Det är så vi lägger grunden för ett starkt Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)

Herr talman! I går presenterade jag och Vänsterpartiets Tony Haddou ett förslag på ett utskottsinitiativ för att på riktigt stoppa tonårsutvisningarna – alla, inte bara några.

Det var väldigt välkommet att Kristdemokraterna och övriga regeringspartier vände i frågan om tonårsutvisningar och slog fast att det här är fel. Det är fel att skicka ut ungdomar som fyller 18 år från Sverige, från deras familjer. Vi talar om ungdomar som är barn till föräldrar med permanenta uppehållstillstånd men faktiskt också barn till svenska medborgare.

För Miljöpartiets del är det fruktansvärt beklämmande att se att just de ungdomar som delade med sig av sina svåra livsöden och fick hela Sverige att reagera och säga ”Nej tack, inte i mitt namn” inte omfattas av stoppet. För alla dem som redan har fått ett beslut från Migrationsverket har ingenting förändrats. Sedan pressträffen där statsministern sa att folk skulle få stanna och få möjlighet att söka uppehållstillstånd på nytt har fler flygplan lämnat Sverige med tonåringar som fått avbryta sina gymnasiestudier och lämna sina jobb, vänner och familjer.

Vårt utskottsinitiativ handlar om att ändra lagen så att också de kan söka nytt tillstånd från Sverige och att de som har tvingats ut ska få möjlighet att komma tillbaka. Stöder Kristdemokraterna det?

Herr talman! Jag kan konstatera att utskottsinitiativen har duggat tätt den senaste tiden – detta trots att regeringen hade tonårsutvisningarna, som de kallas, på agendan redan i utredningsfasen.

Redan i den SOU om skärpta krav för anhöriginvandring som kom 2025 fanns förslag gällande hur man skulle hantera den situation som faktiskt inte har uppkommit precis just nu. Den började uppstå redan 2015–2016, med ytterligare beslut under den förra regeringens tid och ett kompletterande beslut här i kammaren under den här regeringens tid – som fattades med stor majoritet, ska vi understryka.

Utredningen gjordes i linje med att skapa en situation där ungdomar som går en utbildning ska ha en möjlighet att fortsätta att tillhöra sin familj om man har ett klart beroendeförhållande till den.

Precis som har sagts i tidigare replikskiften har vi ett arbete på gång. Ett förslag kommer att komma under våren eller försommaren. Jag sitter inte i Regeringskansliet, så jag kan inte ge någon tidsplan för exakt datum. Men förslaget kommer att innebära att situationen kan hanteras.

Migrationsverkets generaldirektör har sagt: Får vi en tydlig inriktning sätter vi de beslut som eventuellt kan förändras av den lag som ser ut att ha ett brett stöd i väntläge.

Mitt svar är att Kristdemokraterna stöder förändringen, och vi kommer naturligtvis att se till att den blir av.

Utskottsinitiativet handlar om att även hämta människor som tidigare har fått sina beslut verkställda. Tycker Annika Hirvonen verkligen att vi ska hämta personer i andra länder? Och vilka beslut ska det gälla? Hur långt tillbaka i tiden ska man gå? Ska det även gälla Miljöpartiets regeringsperiod?

Herr talman! Migrationsminister Johan Forssell har varit tydlig här i riksdagens kammare och sagt att han inte planerar att göra någonting för de ungdomar som redan har fått sina utvisningsbeslut. Lagen kommer bara att gälla för att stoppa framtida tonårsutvisningar.

Alla de ungdomar som vi har läst om nu – vars berättelser är själva startskottet för den enorma mobilisering som till slut tvingade Kristdemokraterna och andra partier att ändra sig om tonårsutvisningarna – riskerar att utvisas. Precis som för de två systrarna, Darya och Donya, som vi har kunnat läsa om, finns det en risk att de inte ens får tillstånd att komma tillbaka till Sverige.

Som det är i dag har de som har många starka skäl att vilja komma hit sämre chans att få bifall på en ansökan om studieuppehållstillstånd eller uppehållstillstånd för arbete. Migrationsverket och domstolarna har sagt nej till Darya och Donya. De får inte komma tillbaka till den sjuksköterskeutbildning som de påbörjade i Sverige just för att detta inte är det huvudsakliga skälet. Man misstänker att de också vill komma hem till mamma och pappa, till syskonen, till vännerna och till sina liv i Mölndal.

Det här är fruktansvärt fel. Det måste väl ändå även Kristdemokraterna inse? De ungdomar som har drabbats av de här orättvisa och omänskliga tonårsutvisningarna måste få möjlighet att komma tillbaka till Sverige.

Herr talman! Jag kan konstatera att ledamoten Hirvonen valde att bortse från de frågor som jag ställde vad gäller utskottsinitiativet samtidigt som hon utkrävde ett svar på hur vi som kristdemokrater skulle ställa oss till det.

Jag tycker att det är att ge en felaktig bild att säga att Kristdemokraterna vaknade på grund av protesterna. Vi kan konstatera att utredningen hade sitt förslag redan 2025. Under de sju år som Miljöpartiet satt i regeringen lades det inte heller fram några förslag vad gäller familjeanknytning när man fyller 18 år, och utvisningar skedde de facto även under den tiden.

Det är lätt att fånga upp en rubrik i en tidning och göra det till politik. Samtidigt handlar lag och ordning om att vi ska ha tydliga system för vilka möjligheter man ska ha att stanna. Ett ja ska vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej.

Precis som har sagts i tidigare replikskiften ska vi inte diskutera enskilda fall. Men vi kan rent generellt konstatera att vi båda vet att Migrationsverket prioriterar de ungdomar och barn som närmar sig 18-årsgränsen för att få en behandling av detta.

Samtidigt vet vi att många kommer till Sverige sent under sin uppväxt. Som har sagts tidigare finns det också föräldrar som väljer att bortse från att ett nej är ett nej och fortsätter att befinna sig i Sverige tillsammans med sina barn.

Den här regeringen agerar. Den här regeringen tillsätter utredningar, och den här regeringen ser till att det blir justeringar när lagstiftningen är skriven på ett sätt som drabbar enskilda. Det kommer att ske under den här våren och försommaren. Det ställer jag upp på. Vi ser dem som har drabbats, och vi ställer upp på att göra en förändring.

Herr talman! Ledamoten Kihlström från Kristdemokraterna pratade mycket om ansvar. Det är fint. Jag skulle därför vilja fråga lite om vilket ansvar Kristdemokraterna tar nu. Tar ni ansvar för att ni utvisade kristna Jomana eftersom ni tog bort formuleringen om särskilt ömmande omständigheter? Ni tog bort den, och därför utvisas hon och kommer till ett land där hon inte kommer att vara särskilt trygg. Tar Kristdemokraterna ansvar för att läkaren i Västra Götaland från Skaraborg, Mohamed, ska utvisas för att man nu har bett Migrationsverket att vara mycket tuffare?

Mohamed, som alltså har tagit sig igenom hela utbildningen och blivit läkare, kastas ut för att han har bytt yrke. Han har gått från att vara på väg till att bli läkare till att vara läkare, och därför utvisas han. Han får inte vara kvar. Han kan inte söka uppehållstillstånd från Sverige, utan han ska utvisas. Mohamed är alltså läkare. Hur blir Västra Götaland, som Kihlström kommer från, bättre av att förlora en läkare? Hur tänker ledamoten ta ansvar för att det är Kristdemokraternas politik som leder dit? Hur tänker Kristdemokraterna ta ansvar för denna politik?

Det är en politik som Frälsningsarmén beskrev så här i gårdagens Expressen när det gäller utvisningarna: Vi ser många som konverterat, och vi delar livet och den kristna tron i vardag och fest. Men deras tro ifrågasätts, och den oerhörda smärta detta skapar sårar inte bara dem utan alla oss i församlingen.

Den här regeringen har inte gjort någonting för konvertiterna. Kristdemokraterna har pratat, men det man har levererat och fortsatt levererar är utvisning av konvertiter – ingenting annat. Tänker Kristdemokraterna ta lite ansvar, eller är det bara tomma ord i talarstolen?

(Applåder)

Herr talman! Jag kan konstatera att Niels Paarup-Petersen ägnar sig mer åt X än att lyssna på mitt anförande.

Ja, Kristdemokraterna tar ansvar. Vi tar betydligt mer ansvar än vad Centerpartiet gjorde under förra mandatperioden, när man var ett aktivt stöd till en S-regering som fullkomligt struntade i konvertiternas situation. Under S-regeringen med stöd av Centerpartiet vidtogs inga åtgärder alls. Det vore klädsamt om Niels Paarup-Petersen tog lite ansvar för vad som icke hände under den förra mandatperioden.

Under den här mandatperioden skrev vi in i Tidöavtalet att man skulle utvärdera bland annat konvertiternas rättssäkerhetssituation. Det gavs ett uppdrag till Statskontoret, som gjorde en utredning som visade på brister. I regleringsbrev fanns tydliga direktiv att Migrationsverket ska öka rättssäkerheten för konvertiter, något som saknades helt under Socialdemokraternas mandatperiod.

Det har blivit bättre, men det är inte bra nog. Som jag sa skulle vi gärna se att det också fanns en konvertitsamordnare inom Migrationsverket liksom det finns för hbtqi-ärenden.

Vi tar ansvar. Vi ser till att det händer något. Frågan borde i stället gå tillbaka till Niels Paarup-Petersen med tanke på den höga svansföring han har i debatten: Varför såg Centern inte till att det hände något under de föregående fyra åren vad gäller konvertiter, om man nu ser att problemen var så stora?

Det är naturligtvis så, som jag har sagt tidigare, att vi inte kan kommentera enskilda fall. Men jag kan konstatera att situationen, även om den inte är tillräckligt bra, har blivit betydligt bättre för konvertiter under den här regeringen.

Vi ser till att ta ansvar, och vi ser till att det händer något. Det tror jag tyvärr att Niels Paarup-Petersen kommer att ha svårt att få göra med sina tilltänkta samarbetspartner.

Herr talman! Det är inte första gången jag hör någon från Tidö säga att det skulle vara svårt att göra mer för migranter med ett eventuellt annat samarbete. Det var något annat än det vi hörde precis innan.

Centerpartiet tar också upp konvertiterna. Jag tycker inte heller att det har gjorts tillräckligt, så där är vi väl överens.

I talarstolen pratades det också om de här undantagen för arbetskraftsinvandringen. När kommer de? Det är mindre än två månader kvar, och det finns företag där ute som ska anställa. De vet ingenting om vad som händer. Alla som har haft företag vet att företagens horisont inte är två månader utan flera år. Företagen vet inte vad som kommer att hända. Vi vet att det kanske kommer ett undantag för vården, men i övrigt vet vi ingenting. När kommer de här undantagen så att Sveriges företag kan börja planera? Ska de säga upp sin personal eller inte? Ska de ta in ny personal eller inte? Det är rätt väsentligt.

Kihlström sa mycket korrekt att ett ja ska vara ett ja. Varför vill då regeringen eventuellt ta bort alla permanenta uppehållstillstånd? Det är väl för att ett ja ska bli ett nej. Det är ju det som det går ut på. Folk har fått ett ja, och sedan kommer regeringen och säger: Nej, det ska ni inte ha ändå! Folk har fått veta: Ja, du kan få komma hit och jobba till den här lönen. Lite senare kommer man och säger: Nej, det kan du inte! Några år senare kommer man igen och säger: Nej, nu ska du ha ännu mer!

Man ändrar förutsättningarna gång på gång för folk som bara är här och bidrar och som gör allting rätt. Det är inte en politik där ett ja är ett ja. Det skapar osäkerhet och otrygghet och gör att de som är här och bidrar till Sverige får en osäkrare vardag. Det hjälper inte Sverige.

Jag skulle uppskatta att få svar på dessa frågor.

Herr talman! Jag ska försöka svara ledamoten så gott jag kan.

Jag kan inte säga exakt när undantagen för arbetskraftsinvandring ska presenteras eftersom jag, som tidigare talare sa, inte sitter i Regeringskansliet. Men vi har en förändring om ett lönegolv på 90 procent som kommer att gälla från den 1 juni. I samband med det har vi också sagt att fokus kommer att ligga på vård och omsorg, där vi vet att behoven är stora. Men jag kan inte säga exakt vilka yrken det handlar om. Vi har fått förslag från Arbetsförmedlingen och Migrationsverket, som håller på med detta. Niels Paarup-Petersen kan vara lugn. När en förändring sker kommer det att finnas ett klart direktiv om förändringarna och om eventuella undantag från lönegolvet.

När det gäller permanenta uppehållstillstånd håller utredningen på att kompletteras. Det är inte så att vi slänger ut människor ur landet bara för att dessa försvinner. Inriktningen är att det ska leda till att man får ett svenskt medborgarskap. Därför ska vi skapa den nödvändiga enhetligheten. Det är nämligen så att ett medborgarskap öppnar möjligheter, men också möjligheter att ställa krav. Inriktningen är att ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej. Tyvärr har vi under tidigare mandatperioder sett att ett nej inte alltid har upplevts som ett nej. Därför står vi med de problem vi har.

Vi tar ansvar för helheten och ser till att migrationspolitiken hänger ihop.

Vi kommer säkert inte att vara överens, men vi kommer båda att ha en god intention att göra det bästa vi kan.

Herr talman! Jag fick inget svar från Moderaterna på frågorna om segregation och det som vi var inne på. Kristdemokraternas ledamot inledde sitt anförande med att tala om segregation och integration men kopplade det till invandring och till att vi därför ska ha minskad invandring och alla de bitarna.

Nu har den regering som ledamotens parti tillhör minskat invandringen till Sverige, men satsningarna uteblir. Tvärtom har vi fått satsningar som skadar integrationen i Sverige.

Ni har minskat invandringen, Ingemar Kihlström. Då är frågan: Vad är det som har blivit bättre när det kommer till de här frågorna?

Den här regeringen har kraschat bostadsbyggandet för vanligt folk. Sverige har fått 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen, och då passar man på att sänka ersättningarna. Fattigdomen har fördubblats under de senaste åren, och rekordmånga barn vräks. Man har lämnat människor vind för våg, och Sverige är skörare än på mycket länge. Vad är det som har blivit bättre?

Man har ju inte direkt minskat de sociala eller ekonomiska klyftorna. Tvärtom har man lagt fram förslag som skadar integrationen och ökar klyftorna i Sverige. Människor har lämnats efter. Vad är det som blir bättre av att regeringen kan stoltsera med att rekordfå människor kommer till Sverige?

Herr talman! Vi kan konstatera att jag och ledamoten Haddou har olika bild av problemen i Sverige. Vi kan också konstatera att Sverige främst under mitten av 2010-talet hade ett väldigt stort migrantflöde in i Sverige. Det var alltför stort för att Sverige skulle kunna hantera det vad gäller språk, integration och samhällsgemenskap. Det ser inte ledamoten Haddou i sin spåkula. Han ser i stället alla problem som icke-problem.

Vi kan konstatera att arbetslösheten är mycket högre bland dem som är födda utanför EU och Norden än bland svenska invånare. Vidare kan vi konstatera att det dröjer någonstans mellan 10 och 20 år innan 50 procent av dem som kommit till Sverige är självförsörjande. Det är alltså fortfarande en stor del av dem som kommer till vårt land som går på bidrag.

Vi ändrar fokus. Vi ger motivation för att man i stället för att ta emot bidrag ska söka sig till arbetsmarknaden. Det ger också en integrerande effekt. Man kommer till ett arbete, får en språklig gemenskap och kommer ut. Barnen ser sina föräldrar gå till jobbet.

Man kan prata om bostadsbyggande och arbetslöshet, men den här debatten handlar om migration. Vi i Tidösamarbetet tror att lösningen på de integrationsproblem som skapades under 2010-talet är att ha en minimal migration just nu för att ta hand om dem som är här, sätta dem i arbete och integrera dem.

Jag vet att Vänsterpartiets verklighetsbild är en annan, och jag kan respektera att man har en annan bild. Men för oss är det självklart att se till att skapa motivation. De som kommer hit ska vara de som verkligen behöver söka skydd.

Vi har påbörjat arbetet, men mycket återstår. Det finns mycket mer att göra.

Herr talman! Ledamoten ger uttryck för att invandringen ska vara minimal. Men var finns satsningarna? Man pratar om att dra in bidrag och så vidare för att fler ska komma i arbete, men vi har fått 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen. Man investerar ju inte direkt för jobb. Man skapar en högre arbetslöshet, och det är framför allt de människor som står längst bort från arbetsmarknaden som får betala priset för det.

Jag tycker inte att man ska skylla det på invandringen eller på att vi har haft ett stort mottagande och alla de bitarna. Man gör ju investeringar och satsningar för att människor ska komma i arbete. Det är de satsningarna och investeringarna som totalt uteblir med den här regeringen. Det gör hela Sverige fattigare, och då får vi de problem som jag lyfte upp.

Det är inte så konstigt att regeringen inte vill prata om de här frågorna. Väldigt många av problemen beror på regeringen själv och har uppstått under den här regeringens tid vid makten, då investeringar och satsningar har uteblivit. När man har haft möjlighet att skapa jobb har man i stället lagt miljarder på ett återvandringsbidrag som skadar integrationen. Jag tycker att det är oseriöst och ansvarslöst att föra en sådan politik. Jag tycker att man ska göra investeringar så att människor kan komma i arbete.

Om vi ska prata segregation har regeringen en väldigt stark politik för segregation och en väldigt svag politik för det som kallas integration, alltså att människor som kommer till Sverige ska närma sig majoritetsbefolkningen när det gäller ekonomi, bostad med mera. Men under denna mandatperiod har regeringen bedrivit en politik för ökade ekonomiska och sociala klyftor.

Herr talman! För två veckor sedan kom en opartisk undersökning från SCB som visar att barnfattigdomen i Sverige är den lägsta på tio år. Ändå står ledamoten Haddou och säger att regeringen inte gör något för de allra fattigaste. Jag kan konstatera att det gör vi visst. En vanlig barnfamilj har nu 5 000 kronor mer i månaden, många barnfamiljer och andra har fått möjlighet att tanka till ett rimligt pris och elen kan nu flöda fritt i ledningarna utan att räkningen blir för hög.

Vänsterpartiets enkla svar är att miljardärerna och höginkomsttagarna ska beskattas mer. Men den som har en hög inkomst betalar redan jättemycket i skatt. Det vill inte Vänstern prata om utan säger bara att skattetrycket ska öka. Jag tror att det är bra att vi stimulerar så att folk kan tjäna pengar och få behålla mer pengar i plånboken. Regeringen har ett helt annat perspektiv än Vänsterpartiet på detta med ekonomi.

Och återigen: Fakta visar att barnfattigdomen är den lägsta på tio år.

Ledamoten Haddou väljer att inte diskutera migration i detta replikskifte, men Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ju återgå till den situation Sverige hade 2014. Man säger också att man inte sätter sig i en regering med Centerpartiet. Vi kan konstatera att i en rödgrön kaosregering vill man inte ens sitta i samma rum och diskutera hur man vill regera. Bevare mig väl! Jag hoppas att Tidöpartierna får en ny regeringsperiod.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.