Kjell-Arne Ottosson (KD) om Nämdöskärgårdens nationalpark och naturvård

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Som vi har hört i tidigare inlägg är detta ett tvådelat betänkande, där den ena delen handlar om en proposition om Nämdöskärgården och den andra om naturvård och biologisk mångfald.

Vad gäller frågan om Nämdöskärgården står ett enigt utskott bakom bildandet av en nationalpark, som nämndes tidigare. Sverige är det land i Europa som har absolut flest öar, och det gör att vi har en fantastisk skärgård. Därför är det glädjande att detta steg kan tas. Samtidigt har det kommit signaler från befolkningen i närliggande områden om att de är bekymrade över överspillningseffekter och vad de kan leda till i de områden där de bor och som de brukar, till exempel som lantbrukare.

Även om vi nu tar detta steg och skyddar Nämdöskärgården och gör den till en nationalpark är det viktigt att vi inte glömmer bort människan i systemet. Det måste fungera för dem som bor och verkar där ute. De har en vardag som ska gå ihop, och därför måste stort ansvar tas för att de farhågor som tydligt har adresserats till oss i utskottet inte ska besannas.

Jag ska gå över till några av de reservationer eller ärenden som finns i betänkandet. Det första gäller naturrestaureringslagen. Det är en märklig historia där det i grunden inte fanns majoritet inför att beslut skulle fattas i rådet, men så gick en österrikisk miljöminister emot sin egen regering. Därmed gick det beslutet igenom, trots att det inte skulle göra det. Det är vi många som är ytterst kritiska till, på flera grunder.

När det nu ändå måste implementeras, fru talman, är det viktigt att det implementeras på en miniminivå. Detta är också tydligt i det uppdrag som Naturvårdsverket med flera myndigheter fick i februari i år. Där står: ”Ett förslag till nationell restaureringsplan utformad på en mininivå och enligt EU-kommissionens format.”

Det är oerhört viktigt, fru talman, att vi verkligen hamnar där så att vi inte återigen gör som Sverige ofta gör när det handlar om att implementera EU-direktiv, nämligen tar två steg extra för att verkligen vara säkra på att vi har gjort nog. Vem är det vi straffar då? Jo, oss själva. I augusti nästa år ska utredningen vara klar, så att det kan implementeras. Vi ser fram emot en implementering som, förhoppningsvis, sker just på en miniminivå.

Ett annat område med många reservationer i betänkandet är områdesskydd, som vi har varit inne på tidigare här i kammaren. Vi har två partier i riksdagen som har ofantligt mycket mer pengar än alla andra partier och som då kan strössla ut pengar, som man lånar. Återigen glömmer man helt bort äganderätten. Man ser bara till den ena sidan och glömmer bort den andra: de som äger och sköter skogen. Återigen: Varför ser skogen eller marken ut som den gör? Jo, därför att människor har skött den.

I går förmiddag, fru talman, var jag ute och gick i ett naturreservat i mina hemtrakter i Värmland där man bland annat har gjort två naturvårdsbränningar. Det är tydligt att de delar i naturreservat där skogen tidigare har skötts är väldigt fina att gå i. Det är fin gammal tallskog och fina stigar. Sedan finns det områden där naturen har fått sköta sig själv, men där är det ingen som går. Där går inte att ta sig fram därför att det är totalt igenväxt. Där är dessutom livsfarligt att gå eftersom det finns träd som kan rasa. Man tar ofta lätt på dessa frågor, men det är inte så lätt.

Vattenfrågorna har också tagits upp tidigare i debatten. Regeringen satsar över 400 miljoner kronor på återvätning, men återigen: Vi får inte glömma bort att det är någon som äger marken. Det måste alltså ske på frivillig grund. Dessutom antog vi tidigare under riksmötet en havsmiljöproposition som berör flera av reservationerna i betänkandet. Det är alltså redan tillgodosett.

Vad gäller kemikaliepolitiken har vi en stor samsyn här i riksdagen om att vi i största möjliga mån ska göra arbetet på EU-nivå. Det är där vi gör den stora delen eftersom inte heller kemikalier känner några gränser. Därför är det oerhört viktigt att vi på alla sätt klarar att göra EU:s kemikalielagstiftning ännu tydligare och starkare.

Allemansrätten finns också reservationer om, fru talman. Här är det återigen viktigt att tänka på att få en balans mellan markägarens intressen och allemansrätten. Det är ingen tvekan om att allemansrätten fyller en viktig funktion. Allemansrätten är helt central och något som verkligen är typiskt svenskt, men vi ser i dag att många använder sig av den i kommersiellt syfte, vilket jag verkligen beklagar. Vi måste klara av att komma bort från det. Jag noterar att Naturvårdsverket har ytterligare informationskampanjer i frågan för att tydliggöra att allemansrätten också sätter gränser. Tyvärr har det inte slagit igenom ännu, men vi får hoppas att vi kommer dit.

En sak som tar stor plats i betänkandet och som jag som värmlänning förstås inte kan komma undan är vargen. Där har vi ett antal tillkännagivanden från 2018 till 2022, alltså från den förra mandatperioden, som vi nu när vi har en annan regering tar tag i på allvar.

Jag tittade på regeringens hemsida och såg att det första pressmeddelandet kom den 25 oktober 2023; då togs de första stegen. Sedan har man hanterat dessa frågor fram till dags dato, i stort sett. Den 6 december i fjol antogs EU:s förslag om att ändra vargens skyddsstatus genom att flytta den från bilaga 2 till bilaga 3 i Bernkonventionen, alltså från strängt skyddad till skyddad. Den 21 maj i år gjordes förändringen i art- och habitatdirektivet, och vargen flyttades från bilaga 4 till bilaga 5.

Nu, fru talman, kan vi få jakt på riktigt och verkligen förvalta vargstammen. Dessutom skriver regeringen att det är viktigt att samarbeta med Norge och Finland i de här frågorna, och det kan jag bara skriva under på. Vargstammen är inte svensk, inte finsk och inte norsk, och vargen känner heller inga gränser. Därför är det viktigt att vi förvaltar vargstammen som en gemensam stam, vilket det också står i Bernkonventionen att vi ska göra.

Fru talman! Det är många viktiga frågor, men vi får inte glömma bort att vi inte kan ta bort människan ur ekvationen. Det är tydligt att en del partier önskar det, men människan har också rätt att finnas på jordklotet. Det får vi inte glömma.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för frågorna!

Jag kan bara beklaga det försenade tåget. Det är därför jag numera endast flyger, för det går inte längre att förlita sig på tåget.

Vad gäller den första frågan skulle jag helst se att vi inte exproprierar. Grundproblematiken är att staten ändå gör det. Vi borde faktiskt komma därhän att det inte skulle behövas. Höga naturvärden borde vara defaultläge, och dit kan vi komma om vi ser till att vi har en rättssäkerhet värd namnet. I grunden vill jag att vi inte ska behöva expropriera. Sedan finns det vissa områden som är så skyddsvärda att staten ser det som en nödvändighet, och då är det en självklarhet att det ska ersättas. Därom råder ingen tvekan.

Vad gäller grundlagskommittén var jag inte med i den, utan det var vår ledamot Anders Andersson. Den bild han ger skiljer sig diametralt från det som Rickard Nordin försöker påskina i repliken. Det var väldigt tydligt att det fanns några partier som verkligen ville ta tag i grundlagsfrågan. Centerpartiet var enligt den information som jag har fått inte ett av dem.

Efter Grundlagskommitténs arbete har det dessutom förekommit en del skriverier och debattartiklar där det framgått att det finns diametralt olika syn på vad Centerpartiet stod upp för i Grundlagskommittén och inte. Enligt vår ledamot var det tydligt att Centerpartiet inte stod upp för äganderätten på det sätt som Rickard Nordin nu gör i sin replik. Men jag var själv inte med i Grundlagskommittén, så jag hörde inte hur diskussionen gick där.

Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för frågorna!

Utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv råder ingen tvekan. Det är bara att gå tillbaka till tidigare kommittémotioner, då vi lade våra egna förslag till budget, för att se det. Ersättning för intrång är oerhört viktigt. De 125 procenten ser vi inte som en norm som ska fortsätta, utan gränsen behöver snarare höjas. Sedan är frågan om man ska hitta andra vägar för att ge ersättning.

Jag vet att vi är eniga med Centern – om Centern inte ändrat sig – om att till exempel kunna hyra ut sin mark till staten under tiden som det finns ett högt naturvärde. Naturen är ju inte statisk utan förändras. Det kan därför finnas naturvärden som kan försvinna när skogen förändras.

Vad gäller Grundlagskommittén är det hela väldigt enkelt. Vi hade majoritet, men man skrev inga förslag om förändringar om det inte fanns två tredjedels majoritet inom kommittén. Det var man väldigt tydlig med. Förslagen ska ju sedan passera riksdagen, och i och med kommande förändringar i lagen krävs två tredjedels majoritet för att en grundlagsändring ska kunna göras. Därför tog man inte fram några förslag, även om det fanns förslag om att stärka just äganderätten.

Jag kan absolut garantera Rickard Nordin att om det är något som vi som parti jobbar för i regeringen är det att på alla sätt peka på den rättsosäkerhet som finns i fråga om skogen. Det finns ju till och med stenhögar som får skydd. Det är helt absurt hur lagstiftningen tolkas i dag. Där gör i varje fall Kristdemokraterna sitt för att vi ska få en annan lagstiftning så att den enskilda markägaren verkligen kan lita på staten.

Fru talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågan!

Det är glädjande att Rebecka Le Moine lyfter fram att äganderätten är grundlagsskyddad. Det hör vi inte ofta från ledamoten, och det brukar inte heller särskilt ofta förfäktas av ledamotens parti.

Det handlar återigen om prioriteringar. Vi för vår del har varit väldigt tydliga med att staten måste börja vårda det som den redan har tagit från privatpersoner och markägare innan man fortsätter och tar ny mark. Det är en prioritering. Därför har man pekat på hur pengarna ska användas.

Under slutet av förra mandatperioden fattades dessutom beslut om frivillighet som grund vid skydd av skog. Frivilligheten är oerhört viktig. Om du som markägare helt frivilligt vill skydda delar av din mark är det fine. Gör det! Det är jättebra. Men om du som markägare inte vill det ska staten gå in och betala. Om staten inte betalar är det per definition inte skyddsvärt nog. Detta borde vara ett grundläge i det hela.

Talar vi om tillit finns det för en stor majoritet av Sveriges skogsägare två partier som man verkligen inte har tillit till. Det ena av dem är Miljöpartiet, som inte minst i detta betänkande tydligt pekar på hur man vill öka områdesskyddet och ta ut mer skog ur produktionen. Man pekar inte på hur man i stället ska klara omställningen. Man visar inte heller hur den som äger skogen ska ersättas.

Fru talman! Som jag har varit inne på i tidigare replikskiften med Miljöpartiet har Miljöpartiet ofantligt mycket mer pengar än alla andra partier i den här kammaren.

Man lånar upp enorma summor. Vad skulle det innebära för den enskilde svensken? Det handlar inte bara om skogsägare, utan alla svenskar kommer på något sätt att drabbas av de enorma skulder som Miljöpartiet vill låna på sig. Miljöpartiet har hur mycket pengar som helst för att kunna strö runt sig på vad som helst, bara det är sådant som ligger inom Miljöpartiets intresseområde.

Om vi, gud förbjude, skulle få en rödgrön regering där Miljöpartiet ingår har jag ändå svårt att tro att den regeringen skulle kunna komma överens om att låna upp dessa enorma summor och därmed ha så här mycket pengar för att kunna dela ut.

Även Miljöpartiet måste vakna till liv och se verkligheten som den är. Man är inte där i dag, fru talman, utan i dag är Miljöpartiet i många frågor på en helt annan planet.

Rebecka Le Moine nämner att detta ses som ett hån mot skogsägare. Är det något som är ett hån mot skogsägare är det när staten kommer in och pekar med hela näven. Man har sin fastighet som man har skött. Man har gjort så gott man har kunnat, vilket har lett till att man har fått höga naturvärden. Då kommer staten in och pekar med hela näven. Det om något, fru talman, är ett hån mot de skogsägare som har gjort ett jättebra jobb och sedan blir straffade.

Det är inte så att alla skogsägare av sin godhet vill avsätta hur mycket skog som helst. Det handlar om pensionsförsäkringen och om placeringar som man har gjort. Det kan också vara ett enormt stort fritidsintresse. Det väger otroligt tungt.

Återigen: Verkligheten kommer i kapp.

Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågan!

Det råder ingen tvekan om att, precis som Joakim Järrebring nämner i repliken, våtmarker har ett stort värde. Det finns många positiva effekter. Men vi får inte heller glömma bort, fru talman, att det är väldigt viktigt att det görs på exakt rätt sätt när vi ska återväta, i alla fall om man vill återväta med i grunden minskat CO2-läckage. Gör man fel där blir det kontraproduktivt, och man släpper ut mer CO2.

Det är därför oerhört viktigt att det görs på korrekt sätt, och därför är det också viktigt att de som gör det här verkligen har kunskapen. Regeringen har avsatt pengar. Som jag sa i mitt anförande är det över 400 miljoner i innevarande budget just för satsning på våtmarker.

Vad gäller exploatering av våtmarker råder det ingen tvekan om att det är en kontroversiell fråga. Tyvärr är det en hel del som uppför sig horribelt när de försöker agera mot detta. Ett sådant uppförande och det sätt de försöker driva sin aktion på hör inte hemma någonstans.

Det uppstår en fråga. Vi är i Sverige, inte minst på klimatområdet, beroende av ny skog. Om det är någon som är beroende av odlingstorv är det våra plantskolor. Vad gäller grönsaksodlare är också de beroende av odlingstorv. Om vi helt ska sluta med att plocka ut och skörda odlingstorv handlar det i stället om att importera kokosfiber från Sri Lanka och Indien. Jag vet inte om klimatet tackar oss för det. Här handlar det verkligen om att hitta en balans i frågan.

Precis som Joakim Järrebring sa satt jag inte med i Miljömålsberedningen förra gången, men jag gör det nu. Jag inte sett någonting om hur regeringen ämnar ta hand om de här frågorna, fru talman, så det vågar jag inte svara på.