Christian Carlsson (KD) svarade Anders W Jonsson i en replik om Uppdaterat högkostnadsskydd för läkemedel i debatten ”Protokoll 2024/25:121 Torsdagen den 22 maj” den 22 maj 2025.
Anders W JonssonC· i en replikNu lyssnade inte Christian Carlsson på min fråga. När man höjer högkostnadsskyddet och får in mer pengar, varför ser inte KD till att de nya pengarna kan användas så att patienter med sällsynta diagnoser får tillgång…Fru talman! De senaste decenniernas medicinska framsteg är fantastiska. De har möjliggjort behandling av tidigare obotliga sjukdomar och gett människor längre och friskare liv. Samtidigt har introduktionen av nya läkemedel och en ökande förekomst av kroniska sjukdomar lett till att läkemedelskostnaderna ökar.
Under de senaste fem åren har regeringens kostnader för läkemedelsförmånerna ökat kraftigt. Sedan 2018 har statens kostnader för läkemedel ökat från 28 miljarder kronor till 41 miljarder kronor. Statens kostnader för läkemedelsförmånen har ökat med nästan 50 procent från 2012 till 2024. Vi möter den ökande kostnadsutvecklingen av läkemedel genom att skjuta till mer av framför allt skattebetalarnas pengar. Staten täcker en allt större andel av läkemedelskostnaderna, och kostnaderna för läkemedel ökar stadigt även fortsättningsvis.
I år avsätter regeringen mer än 40 miljarder kronor till läkemedelsförmånerna, vilket innebär en ökning med 6 miljarder kronor jämfört med förra året. Det är, som ni förstår, inget litet tillskott. Tvärtom! Men mot bakgrund av de kraftigt ökande läkemedelskostnaderna är det regeringens bedömning att en justering av högkostnadsskyddet också är nödvändig för att förbättra förutsättningarna för en hållbar finansiering av läkemedelskostnaderna. Det är en bedömning som delades av såväl Centerpartiet som Socialdemokraterna när riksdagen i höstas tog ställning till budgetalternativen för 2025.
Förslaget från regeringen innebär att kostnadstaket för högkostnadsskyddet för läkemedel höjs liksom beloppen inom den så kallade högkostnadstrappan. Man kommer att betala lite mer vid första besöket och lite mindre senare, om man är i behov av att hämta ut medicinerna flera gånger. Sammantaget beräknas avgifterna som man kan behöva betala öka med som mest 900 kronor per år, det vill säga 75 kronor i månaden, om man slår ut det på helåret.
Det ska sägas att gränsen för frikortet finns kvar, vilket innebär att patienter med stora läkemedelsbehov även i fortsättningen får kostnadsfri tillgång till läkemedel vid samma nivå av läkemedelskostnader som innan den justering som föreslås. Det har varit viktigt för oss kristdemokrater att de som har högst kostnader för läkemedel ska påverkas minst av förändringarna. Ur ett nordiskt perspektiv har Sverige fortfarande det näst lägsta avgiftstaket för egenavgiften även med regeringens beslut.
Men det är förstås olyckligt att läkemedlen har blivit så mycket dyrare att det även kommer att påverka högkostnadsskyddet, och det kommer att märkas när man hämtar ut sina mediciner.
Vi kristdemokrater har inte varit pådrivande för förändringen av högkostnadsskyddet, men mot bakgrund av de ökande läkemedelskostnaderna bedöms det vara nödvändigt eftersom vi helt enkelt behöver säkerställa att människor även i fortsättningen kan få tillgång till alla de läkemedel och behandlingar de behöver. Då behöver vi också kunna inkludera nya, ofta högre prissatta men livsförändrande, behandlingar. Därför behövs mer resurser till läkemedelsförmånerna, och därför yrkar vi i dag bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Fru talman! Christian Carlsson sa att det är olyckligt att kostnaderna har ökat så mycket för läkemedel. Jag ser det tvärtom som något positivt. Under den senaste tioårsperioden har det kommit helt fantastiska nya läkemedel både för en bredare patientgrupp och inte minst i form av särläkemedel. I ett läge där kostnaderna ökar för de nya läkemedlen – det är positivt med nya läkemedel – tycker vi från Centerpartiet att det är rimligt att egenavgiften och högkostnadsskyddet höjs.
Men det som är lite upprörande är Kristdemokraternas hantering av frågan. Jag noterar att Christian Carlsson sa att Kristdemokraterna inte har varit pådrivande för att höja högkostnadsskyddet. Men det hade varit önskvärt att Kristdemokraterna hade varit pådrivande för att se till att vi kan ta hem vinsten, nämligen att patienter med sällsynta diagnoser får tillgång till särläkemedel.
Av de tio tillgängliga särläkemedel som det senaste året har kommit på den europeiska marknaden är det bara tre som är tillgängliga för svenska patienter. Det är här jag kan förstå den upprörda diskussionen. Man höjer högkostnadsskyddet, men man ser inte till att pengarna används så att svenska patienter ska få tillgång till de dyra nya moderna läkemedlen. Det ständiga svaret på frågan från regeringens och Kristdemokraternas sida är att TLV har kommit med ett nytt system och att resultatet ska avvaktas.
Det är redan utvärderat att av 20 nya läkemedel är det 2 som man kommer att få tillgång till med det nya systemet. För övrigt begravs frågan i en stor ny läkemedelsutredning.
När kommer KD, Christian Carlsson, att bli pådrivande för att man ska få njuta frukten av höjningen av högkostnadsskyddet?
Fru talman! Jag förstår fullt ut ledamoten Anders W Jonssons perspektiv. Precis som jag var inne på är det en fantastisk utveckling som ligger bakom de ökade läkemedelskostnaderna. Det handlar om att den medicinska utvecklingen går framåt och att patienterna kan få tillgång till helt nya behandlingsmetoder och mediciner. Särläkemedel är en del av detta. Den utvecklingen är positiv.
Jag hoppas också att Centerpartiet och Anders W Jonsson har förståelse för perspektivet att det naturligtvis är olyckligt för den som är sjuk och är i behov av sina läkemedel att det blir dyrare att hämta ut dem.
Kristdemokraterna ser inget självändamål i detta. Vi tycker inte att det känns roligt att det nu blir dyrare att hämta ut sina läkemedel, men det är nödvändigt. Det viktiga är inte att det är billigt för den sjuke att få tillgång till läkemedel, utan det viktiga är att man får tillgång till de läkemedel man behöver. Därför står vi bakom propositionen från regeringen och förslaget i utskottets betänkande.
Fru talman! Nu lyssnade inte Christian Carlsson på min fråga.
När man höjer högkostnadsskyddet och får in mer pengar, varför ser inte KD till att de nya pengarna kan användas så att patienter med sällsynta diagnoser får tillgång till särläkemedel? Där händer absolut ingenting.
Före valet var KD pådrivande tillsammans med Centerpartiet och i stort sett alla andra för att det måste ske ändringar. Sverige ska inte vara ett av Europas sämsta länder i fråga om att människor med sällsynta diagnoser får tillgång till nya läkemedel.
Nu sitter man vid makten. Vad gör man då? Jo, man lutar sig tillbaka och säger att det beslut som sosseregeringen och Lena Hallengren fattade väl var fullt tillräckligt. Nu ska vi bara vänta på resultatet av det.
Fru talman! Det är redan utvärderat. Det skulle leda till att 2 av 20 särläkemedel – icke-onkologiska särläkemedel – blir tillgängliga för svenska patienter. Det är resultatet av KD:s passivitet.
När man sedan pressar lite ytterligare får man svaret: Ja, men vi ska tillsätta en ny stor läkemedelsutredning, och där kan man titta på både det här och annat.
Det är inte det besked som patienterna, som här och nu behöver dessa ofta livsavgörande läkemedel, vill ha.
Höj gärna högkostnadsskyddet, men se till att pengarna gör att vi får tillgång till läkemedel för svårt sjuka människor! Sluta sitta på händerna i regeringen! Gör någonting för den här patientgruppen!
Nu säger man dessutom att det när det gäller den nya stora läkemedelsutredningen kanske ska finnas direktiv om att hela kostnaden ska läggas över på regionerna. Då vet vi redan från början att utredningen kommer att hamna i papperskorgen när den är klar om tre fyra år, beroende på att regionerna aldrig kommer att ta över den kostnaden.
Min fråga är: Varför denna passivitet i fråga om att se till att människor med sällsynta diagnoser ska få tillgång till livsavgörande läkemedel?
Fru talman! Ett skäl till att läkemedelskostnaderna ökar och till att vi justerar högkostnadsskyddet är ju att vi ska öka tillgången också på särläkemedel.
Regeringen kommer att tillsätta en utredning för att se över finansieringen av läkemedel – till skillnad från hur det var när Centerpartiet senast var stödparti åt Socialdemokraterna, för då tillsattes inte motsvarande utredning.
Nu kommer man att titta på läkemedelsfrågan brett, inklusive frågan om finansiering. Kristdemokraterna är i allra högsta grad pådrivande för att det ska ske.
Fru talman! Jag lyssnade på ledamotens anförande. Det är naturligtvis en snabb utveckling av läkemedelskostnaderna. I grunden är det, som har sagts, positivt, för det handlar om att det kommer fram nya effektiva läkemedel.
Men det går att prioritera på olika sätt när man sitter i regeringen. Höjningen av kostnaderna för läkemedel är speciellt olycklig just nu, då svenska hushåll är extremt pressade av kostnadskrisen. Det är en kostnadskris som gör att många familjer, hushåll, i dag har svårt att sätta mat på bordet.
Kostnadskrisen är speciellt kännbar för människor som har sjukersättning, assistansersättning eller aktivitetsersättning. Detta blir en oproportionerligt stor belastning.
Kristdemokraterna säger sig vara ett parti som värnar om barnfamiljerna, och just barnfamiljerna är en av de grupper som far mest illa av höjningen av högkostnadsskyddet för läkemedel, fru talman.
Därför ställer jag en fråga till ledamoten: Anser ledamoten att höjningen av egenavgifterna, som främst drabbar vanliga människor runt om i landet, är en rimlig prioritering?
Fru talman! Låt mig först säga att jag har väldigt stor respekt för den svåra ekonomiska situation som väldigt många människor i Sverige befinner sig i. Det är också därför som det är väldigt viktigt för Kristdemokraterna att regeringen fortsätter att bedriva en politik som ger mer ekonomiskt utrymme i plånboken, inte mindre.
Vi ser till exempel att Socialdemokraterna, som styr i Stockholm, där jag själv bor, höjer skatten för en genomsnittlig barnfamilj med 7 800 kronor om året. Det slår betydligt hårdare mot familjernas ekonomi än vad den här justeringen av högkostnadsskyddet gör. Men ingen ska behöva avstå från läkemedel av ekonomiska skäl. Vi kommer naturligtvis att följa den här frågan.
Jag kan inte låta bli att förundras lite över Socialdemokraternas hantering av frågan. S ställde sig först bakom regeringens förslag gällande de ekonomiska ramarna för högkostnadsskyddet och kunde därmed lova guld och gröna skogar till sina väljare på en rad områden. Utan att ha presenterat några alternativa förslag på hur den här besparingen skulle gå till gick man sedan ut till väljarna och beklagade sig över den politik man först ställt sig bakom.
Varför valde S att ställa sig bakom förslaget om en förändring av högkostnadsskyddet, och varför presenterade Socialdemokraterna aldrig ett alternativt förslag om hur de tänkte att besparingen skulle gå till?
Regeringen sträckte ut handen och var beredd att lyssna. S hade chansen att påverka men tog den inte. Varför?
Fru talman! Tack, ledamoten, för icke-svaret!
Min fråga till Christian Carlsson var väldigt enkel och tydlig. Hur hanterar ni att vanliga människor tvingas avstå från att ta ut livsnödvändig medicin – speciellt efter höjningen den 1 juli. Vi vet att många avstår redan i dag. Min fråga är: Hur kan man göra den prioriteringen?
Politik handlar om att vilja. Det handlar om att prioritera. Uppenbarligen beklagar sig ledamoten för att man är tvungen att göra den här höjningen. Man kunde ha valt att säga nej till skattesänkningen för människor som har höga inkomster, över 60 000. Då hade man helt plötsligt haft många miljarder, och man skulle då ha kunnat undvika höjningen av högkostnadsskyddet.
Ledamoten säger att regeringen jobbar för tillväxt och ekonomisk utveckling. Ja, men just nu pekar alla siffror nedåt – i backen. Vi har sedan ett decennium tillbaka den högsta arbetslösheten. Vi har konkurser och så vidare. Förutom kostnadskris har vi hög arbetslöshet.
Fru talman! Jag ser varken frukten av regeringens arbete eller hur regeringen prioriterar.
Frågan till ledamoten kvarstår. Jag skulle gärna vilja höra hur man ser på prioriteringen, där man riskerar att fler människor slås undan från nödvändig behandling.
Fru talman! Som jag nämnde tidigare är det inte önskvärt att läkemedelskostnaderna har ökat på ett sätt som gör att högkostnadsskyddet nu också behöver justeras, vilket kommer att påverka den som är sjuk och behöver hämta ut läkemedel. Men det är ett nödvändigt beslut för att vi ska kunna säkerställa att de som är sjuka kan få de mediciner och behandlingar som de behöver för att bli friska. Därför är det en prioritering vi behöver göra. Det är svaret på frågan.
Men jag kan inte komma ifrån att Socialdemokraterna är det ledande oppositionspartiet. Man gör anspråk på att vara ett statsbärande parti. Ändå tycks ingen i Socialdemokraterna riktigt veta var pengarna ska tas ifrån för att täcka upp den ofinansierade budgeten. Det verkar finnas lika många svar på det som det finns socialdemokrater.
Jag har full förståelse för om man inte gillar justeringen av högkostnadsskyddet, men låtsaspengar duger inte. Pengarna måste komma någonstans ifrån. Socialdemokraterna är fortfarande svaret skyldiga när det gäller var de har tagit pengarna ifrån för att täcka de svarta hålen i sin ofinansierade budget.
Fru talman! Den springande punkten är vem som ska betala. I dag lever 330 000 människor fler i materiell och social fattigdom än 2021. Så är det. Antalet människor som saknar kontantmarginal har ökat med 22 procent från 2021 till 2024. 60 procent av ensamstående föräldrar med låg inkomst oroar sig för sin försörjning de kommande sex månaderna. Man skulle kunna rada upp massor av siffror i det här.
Vi måste diskutera hela läkemedelsfrågan mer. Hur ska vi hitta ett bra sätt att få ut läkemedel och finansiera mer läkemedel?
Man kan titta på remissinstanserna i det här ärendet. Sveriges Apoteksförening har genomfört en enkät bland sina medarbetare. 67 procent av dem säger att de möter kunder som redan nu avstår från att hämta ut läkemedel. 90 procent av medarbetarna såg att de föreslagna förändringarna kommer att innebära att fler avstår från sin behandling. Är det någonting som ledamoten har tankar kring?
Något som fattas är konsekvensanalyser. Annars är ni otroligt pigga på att tillsätta utredningar. Jag tror att ni i Tidögänget har världsrekord i utredningar. Det intressanta är att just det här är något som ni inte har utrett ordentligt. Var är konsekvensanalyserna? Det undrar jag en sådan här dag. Jag kommer att gå vidare med detta. Väldigt många av de remissinstanser som har tittat på det här är direkt avvisande: patientföreningar, fackförbund och även myndigheter.
Man kan alltid välja varifrån pengarna ska tas. Man kan ge 33 miljarder i skattesänkningar till dem som redan har det bäst och låta de absolut fattigaste betala lite mer för sina läkemedel. Jag är skeptisk till att det skulle vara ett förslag som gynnar hela folket.
Fru talman! Det är naturligtvis ingen rolig utveckling för den som ska hämta ut mediciner. Ingen ska behöva avstå från mediciner som man är i behov av. Därför finns det också möjlighet att få hjälp att betala dem genom försörjningsstödet om det skulle vara så.
Jag har full förståelse för att 75 kronor i månaden är mycket för den som har lite. Därför är det viktigt för oss kristdemokrater att vi nu fortsätter att driva på för en politik som sammantaget ökar människors ekonomiska utrymme och ger mer i människors plånböcker. Vi har sänkt skatterna för alla som arbetar och för pensionärerna. Vi har sänkt bränslepriser och en rad andra saker. Allt det där gör naturligtvis skillnad.
Det är en stor skillnad jämfört med när Socialdemokraterna och Vänstern styr. I min egen kommun, Stockholm, höjs nu som sagt kommunalskatten för andra året i rad. Det är skattehöjningar som slår blint mot såväl rik som fattig, även mot den som är sjuk och behöver hämta ut mediciner. Faktum är, som jag nämnde tidigare, att den rödgröna skattehöjningen uppgår till hela 7 800 kronor per år för en genomsnittlig familj. Samtidigt höjer man priserna på SL-kort och parkeringstaxorna.
Jag förstår att ledamoten helst inte vill se någon justering av högkostnadsskyddet, men det är bara att jämföra med Vänsterns skattehöjningar. Hur tror ledamoten Rågsjö och Vänsterpartiet att deras skattehöjningar påverkar människors möjlighet att hämta ut mediciner?
Fru talman! Man efterlyser ansvar för det egna fögderiet. Men så jobbar ju inte ni, utan ni kastar er ut i andra frågor, så att säga. Jag måste säga att jag blir helt förundrad. Tillståndet i landet är inte på topp. Vi har en jättehög arbetslöshet. Människor känner sig enormt trängda av det ekonomiska läget. Men det är inte era kärnväljare som gör det. För dem har skattelättnaderna varit monstruösa. Exempelvis får en person som tjänar 200 000 kronor i månaden ut 52 000 kronor mer per år. Man kan välja var pengarna ska läggas någonstans. En del kommer att tycka: Gud, vad konstigt! Kan de inte betala de här småpengarna?
Man ska tydligen söka försörjningsstöd för att få ut sina läkemedel. Jag har aldrig hört på maken. Ska ni lasta över det här på kommunerna? Ska socialarbetare sitta och titta på om man ska få ut sina läkemedel eller inte? Det kommer att bli väldigt trixigt.
Nästan alla som har lämnat remissvar är negativa och framhåller att det här kommer att påverka människors hälsa. Då pratar ledamoten om det som sker i Sundbyberg, Solna och Stockholm. Jag tycker att det är märkligt. Jag tycker att man ska ta ansvar för den politik man för.
Ni pratar ofta om det ljus ni ser i tunneln. Jag måste säga att jag nog har dåliga glasögon i så fall, eller kanske för starka solglasögon. Det är inte så ljust i den tunnel som ni har lett in befolkningen i. Det handlar om väldigt mycket. Nu pratar vi om läkemedlen. De ensamstående mammorna ska inte betala för sina barn, men vad händer när de själva blir sjuka? Vad ska de välja för någonting? Ska de välja maten eller läkemedlet? Så fungerar det tyvärr i dag i Sverige.
Fru talman! Vi tar ansvar och är beredda att även fatta tuffa beslut. Det är ingen hemlighet att jag som kristdemokrat helst hade sluppit de ökade läkemedelskostnaderna. Men justeringen av högkostnadsskyddet handlar ju om att människor även fortsättningsvis ska kunna få del av de läkemedel de behöver. Det är en nödvändig justering som vi gör, och det sker till följd av kraftigt stigande priser.
Sedan är det ju faktiskt viktigt att man kan se helheten av den politik som förs. Antingen kan man göra som de rödgröna vänsterpartierna och möta prisutvecklingen med höga skatter, det vill säga ta mer av människor så att de får behålla mindre, eller så kan man välja att möta de ökade kostnaderna med sänkta skatter så att människor får behålla mer pengar i plånboken. 325 kronor i månaden i rödgröna skattehöjningar är trots allt mer och drabbar människor i Stockholm betydligt hårdare än de 75 kronor i ökad egenavgift som justeringen av högkostnadsskyddet innebär. Lite perspektiv i debatten skulle vara på sin plats.
