Maj Karlsson (V) om En förebyggande socialtjänstlag - för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter

Herr talman! I dag fattar vi sannerligen ett historiskt beslut. Det går inte att beskriva det som vi nu är på väg att besluta om som något annat än en historisk milstolpe i svensk socialpolitik.

Det svenska sociala skyddsnätet är vida omtalat. Det är ett internationellt föredöme, och det är något som många strävar efter att efterlikna. Det är också något som vi svenskar ska vara stolta över. Det är långt ifrån i alla länder som det finns en socialtjänst och en socialtjänstlag när livet under kortare eller längre perioder är tufft.

Grunden i vårt skyddsnät är socialtjänstlagen. Det är den som träder in när människor som mest behöver samhällets stöd. Det är den man som svensk kan luta sig mot när man under perioder inte kan stå på egna ben. Den nuvarande socialtjänstlagen togs fram under 70-talet och beslutades och började gälla i början av 80-talet. Sedan har den lappats och lagats.

Samhället har under den här tiden utvecklats, och vi kan tyvärr konstatera att det i många avseenden har varit i negativ riktning. De problem som vi ser i samhället i dag kunde man knappt föreställa sig när den gamla socialtjänstlagen togs fram. Vi har helt enkelt försökt lösa dagens problem med gårdagens verktyg.

I dag tar vi första steget mot att ge socialtjänsten nya, moderna verktyg som på riktigt kan ta itu med samhällsproblemen. För låt oss vara ärliga: Vi har stora samhällsutmaningar som har växt fram under lång tid och som har bitit sig fast djupt i vårt samhälle. Det är problem med stora utanförskap, utnyttjande av bidragssystem och, inte minst, en växande ungdomskriminalitet.

En polis berättade för mig om en åttaåring som satt fast i gängens klor – det är den absolut yngsta jag har hört talas om. Det är ofattbart och något som inte ska kunna ske i vårt land, men det är ett faktum att organiserad brottslighet helt cyniskt utnyttjar barn, unga och funktionsnedsatta och får dem att begå mycket grova brott. Om vi fortsätter att arbeta som vi har gjort hittills kommer denna utveckling att fortsätta. Därför är det helt nödvändigt att vi förändrar det sätt som vi angriper problemen på.

Den nya socialtjänstlagen är frukten av många års arbete. Den har varit en rejält stor produkt att baxa fram till riksdagens bord, så att vi kan besluta om den här i dag. Faktum är att det är den näst största lagstiftningsprodukt som Socialdepartementet har tagit fram. Den största, kan jag upplysa om, är socialförsäkringsbalken, som togs fram 2009.

Jag är väldigt stolt över att ha lyckats med det som tidigare regeringar inte har lyckats med. Det är många som försöker ta åt sig äran av den nya lagen, men sanningen är att de utredningsdirektiv som Socialdemokraterna gav utredaren Margareta Winberg talade sitt tydliga språk om vilken ambition Socialdemokraterna hade. Sanningen är att det fanns väldigt lite ambition, för Winberg fick inte lämna några kostnadsdrivande förslag. Utredningen fick därigenom inte vara ambitionshöjande.

Den lag vi diskuterar i dag är verkligen ambitionshöjande. Den kommer, i alla fall initialt, att kosta stora pengar, och ska få kosta stora pengar. Regeringen skjuter till nästan 10 miljarder kronor över fem år till kommunerna för implementering och omställning till den nya lagen och de nya arbetssätten. Det är en historiskt stor satsning på socialtjänsten i Sverige. Detta kan ställas mot Socialdemokraternas direktiv, där ingenting skulle få kosta pengar – en lag som inte fick vara ambitionshöjande.

Det finns fler skillnader i den nya lagstiftningen. Vi stärker barnets rättigheter på ett tydligare sätt – det har den här regeringen tagit fram. Vi anpassar bestämmelserna till barnkonventionen. Större hänsyn tas också till något som är mycket viktigt: barnets åsikter. Det ska inte längre vara möjligt för en vårdnadshavare att tala i barnets ställe. Barn är experter på sitt eget liv och sin egen situation, och en vuxen kan aldrig fullt ut ge uttryck för barnets inställning. Detta är en röd tråd i flera av de lagar som regeringen tar fram. Vi sätter ett tydligt barnperspektiv framför vuxen- och föräldraperspektivet.

Det kanske bästa exemplet på hur lagen kommer att göra skillnad för barn och unga är att den nu innehåller att orosanmälningar ska göras digitalt sökbara. Några sådana förslag fanns inte med i den ursprungliga utredningen. Det innebär att när en orosanmälan inkommer ska en digital barnakt upprättas, oavsett om anmälan leder till en insats eller inte. Detta betyder konkret att socialtjänsten kan upptäcka barn som riskerar att fara illa tidigare och att socialtjänsten kan hjälpa fler barn.

Fram till nu har de här anmälningarna hamnat i en pärm, och jag tror att vi är många som känner att många barn har hamnat mellan stolarna. Det är slut med det nu. Genom den digitala vårdakten ska barn som far illa upptäckas.

En annan mycket viktig del för att möta dagens utmaningar som inte heller fanns med i den ursprungliga utredningen är att socialtjänsten nu får ett brottsförebyggande ansvar, såväl för vuxna som för barn och unga. Ska vi knäcka de kriminella gängen och stoppa rekryteringen av barn är det nödvändigt att alla delar av det offentliga Sverige bidrar till detta. Där spelar socialtjänsten naturligtvis en oerhört viktig roll. Den kommer till och med att vara en nyckelfaktor för att med tidiga insatser se till att barn och unga inte dras in i kriminalitet.

Skillnaderna till trots finns det brett stöd för de stora dragen i lagen. Det är jag väldigt glad över, och det är väldigt viktigt. Socialtjänstens medarbetare måste veta att det finns långsiktighet i arbetssätten och att politiken inte gör ett lappkast vart fjärde år. Därför vill jag rikta mitt uppriktiga tack till alla, oavsett partifärg, som har bidragit till att den nya lagen nu kommer på plats, för den är som sagt välbehövlig.

Den största förändringen i den nya socialtjänstlagen, jämfört med den gamla, är omställningen till ett mer förebyggande arbetssätt. Vi gör detta till ett ska-krav för kommunerna. Det är inte längre fritt valt arbete om man ska arbeta med förebyggande insatser eller inte. Ingen ska längre kunna prioritera bort sociala investeringar i framtiden.

Socialtjänsten arbetar i dag med en rad olika insatser och metoder. Många av dem är bra, välfungerande och evidensbaserade, men alltför många metoder saknar vetenskaplig grund och förankring. Så går det naturligtvis inte att ha det. På samma sätt som man kan lita på att en läkare behandlar en sjuk med evidensbaserad vård ska socialtjänsten hjälpa och stötta människor med evidensbaserade metoder. Den nya lagen ställer krav på att insatserna ska utgå från kunskap och beprövad erfarenhet.

Tyvärr är det så i Sverige i dag att befolkningen har svagt förtroende för socialtjänsten. Det har alltid funnits ett stigma kopplat till socialtjänsten, men det som är riktigt allvarligt är att det lägsta förtroendet finns hos dem som aldrig har haft med socialtjänsten att göra men som kan vara de som behöver den allra bäst.

Det är därför viktigt att den nya lagen ställer krav på att socialtjänsten ska vara mer lättillgänglig, både fysiskt och till sitt innehåll. Genom att socialtjänsten sänker trösklarna och erbjuder tidigare insatser, stöd och hjälp kan fler få del av de förebyggande insatserna. På så sätt kan också förtroendet komma att stärkas på sikt.

Socialtjänsten har i dag också ett utredningskrav på sina insatser. Det innebär att innan en person kan få stöd och hjälp och beviljas insatser ska en ordentlig utredning göras. Det är i grunden bra, och socialtjänstens verksamhet ska naturligtvis även i framtiden vara behovsprövad för att sättas in där den gör mest nytta. Men jag har träffat så många socialsekreterare som konstaterar: Det här är inte vad jag utbildade mig för. Jag ville ju göra skillnad för de mest utsatta, men jag sitter mest bakom en skärm.

Utredningskravet sätter onekligen käppar i hjulen ibland. När ett fönster öppnas och en person är mottaglig för en insats är det viktigt att insatsen kommer på plats snabbt. Därför öppnar vi nu möjligheten för kommunerna att erbjuda insatser utan individuell behovsprövning för att kunna ge hjälp där och då. Detta gör att vi i framtiden kommer att kunna se till att socialtjänsten slipper överflödiga utredningar av vissa insatser, som det också finns risk att man får nej på, och i stället kan sätta in insatser när fönstret är öppet.

Avslutningsvis vill jag rikta mig till alla de människor som har valt att arbeta i socialtjänsten runt omkring i vårt avlånga land – till er som varje dag går till jobbet och vill göra skillnad på riktigt och som vill hjälpa människor, barn som vuxna, som far illa eller löper risk att fara illa. Jag har rest runt i landet och träffat många av er. Jag har hört om problem med många tunga barnärenden, om desinformationskampanjer, om känslan av otillräcklighet när lagen inte ger utrymme för hjälp så tidigt som man egentligen vill.

Jag vill rikta ett varmt tack till våra fackförbund och professionsförbund Akademikerförbundet och Vision, Sveriges socialchefer och SKR som tillsammans med regeringen har tagit fram den här lagstiftningen. Det har varit ett närmast unikt arbete, där jag har lärt mig väldigt mycket. Jag är väldigt glad att vi har kunnat kroka arm runt de här förändringarna.

Jag hoppas och tror att den lag som vi beslutar om i dag ska ge er som jobbar i socialtjänsten förutsättningar att göra ännu större skillnad än ni redan gör. Det är ju så att vi här i regering och riksdag kan ta fram vilka lagar som helst, men om inte professionen är med på banan och är villig att vara med på en förändringsresa kommer ingenting att hända. Förändring kräver att vi gör det här tillsammans.

Den nya lagen med dess förebyggande perspektiv, dess krav på kunskap och beprövad erfarenhet och dess krav på lättillgänglighet kommer att göra Sverige tryggare och säkrare. Kanske inte redan i morgon, men på sikt är det här den bästa investering vi kan göra i barn och deras framtid. Därför vill jag avslutningsvis än en gång säga tack.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Hultberg, Malin Höglund och Thomas Ragnarsson (alla M), Mona Olin (SD), Christian Carlsson (KD) och Helene Odenjung (L).

Herr talman! Tack så mycket till ledamoten Maj Karlsson för frågan!

Jag tänker att det är viktigt att markera för dem som lyssnar på det här att vi inte diskuterar mellantvång i dag. Det som ligger på bordet är ett förslag som handlar om den nya socialtjänstlagen.

Den lag som ledamoten tar upp är någonting som har presenterats som ett förslag för regeringen. Det arbetas med den på olika sätt och den bereds just nu i Regeringskansliet.

Låt mig först säga att vi i dag har en situation som väldigt få länder i världen har och där vi sticker ut. Vi har väldigt unga människor som rekryteras in i kriminalitet. Jag nämnde en 8-åring i mitt anförande, men det är alltså inte ovanligt att vi ser 12–15-åringar som utför de absolut värsta våldsdåd man kan tänka sig.

Allt arbete som sker i den nya socialtjänstlagen är frivilligt. Vi vet också att arbete på frivillig grund har bäst förutsättningar att lyckas. I dag har vi dock en situation där nästan hälften av de vårdnadshavare som kontaktas av socialtjänsten och som erbjuds insatser från socialtjänsten tackar nej. I utanförskapsområdena är det inte ovanligt att den siffran är uppåt 70 procent.

Vi kan alltså inte ha en fortsatt situation där föräldrar inte tar ett aktivt ansvar för att säkerställa att deras barn får en ljus framtid. Jag kommer inte att se på när den här utvecklingen, där väldigt unga rekryteras in i kriminalitet och vi inte gör någonting, fortsätter. Den nya socialtjänstlagen ska få alla förutsättningar att verka, men vi måste också säkerställa att föräldrarna är med oss.

Herr talman! Jag tackar än en gång Maj Karlsson!

Utgångspunkten är ju, precis som jag beskrev, att frivilligt arbete är det som leder till bäst resultat. De allra flesta föräldrar vill sina barn väl och är beredda att göra väldigt mycket för att stötta och hjälpa sina barn. Regeringen har också avsatt resurser samt bygger stöd i form av bland annat föräldraskapsstöd för dem som inte riktigt hjälper till. Att bygga ett skyddsnät för både barn och föräldrar är en viktig del i det arbete som regeringen nu utför.

Det är dock fortfarande ett faktum att alldeles för många föräldrar väljer att aktivt tacka nej. Det kan vara av ekonomiska skäl, och det finns också förslag i utredningen som säger att man då ska kunna betala ut tillfällig föräldrapenning för att stödja just den ekonomiska delen. Det är alltså viktigt att utredningen tittar på problematiken från början. Man vill också utröna vad skälen är till att man tackar nej.

I grannlandet Danmark har man valt att plocka bort olika slags bidrag – försörjningsstöd, bostadsbidrag, barnbidrag och så vidare. Utredningen talar om vite. Jag hoppas naturligtvis att vi aldrig ska behöva använda den sortens insatser. Kanske kan till och med rena hotet av att sådana insatser finns göra att vi får fler föräldrar att medverka, för föräldrar är nyckeln.

Det finns ingenting som säger att socialtjänsten inte kan fortsätta att bygga förtroende. Lyckas man väl med detta kommer någon annan lagstiftning inte att bli aktuell, men regeringen och jag kommer inte att stå och se på medan ytterligare tusentals barn rekryteras in i kriminalitet. Det kommer inte att ske.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Martina Johansson, som jag under stor glädje har jobbat tillsammans med under ett par mandatperioder – precis som ledamoten understryker.

En av de delar jag tycker är så fina med den här lagen är att den utgår från individen. Det är väldigt tydligt. I dag och i många debatter fokuseras det på barn som dras in i kriminalitet, men det är naturligtvis också viktigt att alla individer finns med här. Det kan handla om personer med funktionsnedsättning, och det kan vara äldre – som för all del inte på något sätt är en homogen grupp – som behöver stöd och andra förutsättningar.

Det gör ju att det här blir en lagstiftning som inte bara handlar om socialförvaltningen och socialnämnden. Det här är hela kommunens lagstiftning, där till exempel samhällsbyggnadsförvaltningen får en viktig roll i att säkra tillgänglighet.

Det har i dag av flera personer lyfts fram att det skulle finnas ett uppdrag till socialtjänsten när det handlar om frivillig återvandring. Det finns alltså inte ett uppdrag i den här socialtjänstlagen, utan det handlar om en beskrivning av hur socialtjänsten kan ha en kontakt med den samordnare för frivillig återvandring som ska komma på plats.

Arbetet med frivillig återvandring lyftes bland annat i regeringsförklaringen 2024. Det är någonting som kan minska utanförskapet och de många problem vi vet att utanförskap medför. Eftersom socialtjänsten kan komma i kontakt med människor som på frivillig basis vill återvandra finns helt enkelt en beskrivande text i propositionen om hur detta skulle kunna ske.

Herr talman! Den här lagen utgår från individen, och individer har olika förutsättningar och olika behov. Det finns alltså ingenting i det som ledamoten lyfter som motsäger att det också kan vara en information eller en kontakt då man känner att utanförskapet är stort och det finns en önskan om frivillig återvandring.

Jag vill betona detta. Det handlar om frivillig återvandring. Om någon önskar det ska det också finnas en förmedling till en nationell samordnare, och den personen ska ha en dialog med kommunerna för att få en uppfattning om till exempel behovet är större eller mindre. Det ser jag som ganska naturligt.

Det kommer inte att påverka intentionen i den här lagen, utan det handlar helt enkelt om att individer har olika förutsättningar och ska ha olika förutsättningar. Behöver man ha stöd när det gäller skola eller andra insatser ska man få det. Önskar man frivilligt återvandra ska det också kunna ges stöd till det. Vi får en nationell samordnare som kommer att ta ansvar för den saken.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket till Gustaf Lantz för orden och för frågorna!

Jag har svårt att dölja min glädje över att nu få en möjlighet att diskutera med en socialdemokrat att vi ska ha en uppföljning som är längre än sex månader. Den här diskussionen hade jag med det tidigare statsrådet Lena Hallengren när vi arbetade med propositionen och förslaget om lex Lilla hjärtat. Där blev resultatet, när det gällde uppföljning av placerade barn, max ett halvår. Vi från oppositionens sida krävde längre tid än så – att det åtminstone skulle vara ett år och att det skulle finnas möjlighet till ännu längre uppföljning om det individuella fallet så krävde.

I dag är det nämligen så här: Med den tidigare socialdemokratiska lagstiftningen skulle man med tre veckors uppföljning kunna leva upp till lagens intentioner. Vi försökte nå fram till den tidigare regeringen, men vi lyckades inte. Det har lett till den nuvarande LVU-utredningen. Ja, vi kommer att återkomma till riksdagen med ett förslag om längre uppföljningstid, i enlighet med det förslag som vi en gång drev i opposition mot Socialdemokraterna, som stod emot det.

Jag är glad över att det verkar som att detta, när regeringen lägger fram förslaget, kommer att kunna ske i ganska stor eller kanske till och med riktigt stor enighet.

Förslaget är på väg fram. Det arbetas i en utredning. Vi behöver ha beredda förslag, som ledamoten säkert känner till, som vi kan lägga fram som riktiga lagförslag. De är på väg fram.

(Applåder)

Herr talman! Historia är intressant om man är intresserad av vilka partier som har tagit ansvar och vilka som ursprungligen har drivit frågor. Det är glädjande att fler anammar den klokskap som har funnits tidigare. Men det är ändå intressant att se: Vilka har gjort det här möjligt? Vilka har drivit på? Vilka initiativ har gjort att vi har en socialtjänstlag på plats?

Det är såväl ohederligt som oärligt att påstå att det fanns en färdig socialtjänstlag när den nuvarande regeringen klev in i Socialdepartementet. Det är till och med väldigt långt från sanningen.

Vi har använt den här tiden till att bygga ut detta och se till att vi har ett barnrättsperspektiv, att det finns sökbara orosanmälningar och att barns rätt nu inte bara är fina ord som finns i andra lagstiftningar utan också en del av grunden i den nya socialtjänstlagen.

En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter

Det brottsförebyggande perspektivet fanns inte med över huvud taget. Men kanske är det mest allvarliga i det som nästan blir en charad från Socialdemokraternas sida att man kritiserar medlen, när man själv lade fram direktiv som sa att utredningen inte fick ge en lag som skulle kosta pengar eller vara ambitionshöjande genom det.

Den här regeringen skriver nu en lagstiftning som är både förstärkt och förbättrad. Vi kommer att skriva in delar som Margareta Winberg i sin utredning konstaterade att hon inte hade mandat för. Det handlar om socialtjänstdataregisterlag, andra delar och andra verktyg som kommer att ge socialtjänsten möjligheter att göra skillnad på riktigt.

En sak hade Gustaf Lantz rätt i – i sitt tidigare anförande. Det spelar roll vem som styr. Den här regeringen tar ansvar och ser till att det blir verkstad i svensk socialtjänst.

(Applåder)