Kalle Olsson (S) svarade Cecilia Engström i en replik om Punktskatt i debatten ”Protokoll 2024/25:104 Torsdagen den 24 april” den 24 april 2025.
Cecilia EngströmKD· i en replikTack, Kalle Olsson, för frågan! Absolut är det så. Jag håller med Boriana Åberg om att det är roligt att höra att Socialdemokraterna kan prata om skatter och att man faktiskt vill sänka skatter, för det är ju någonting…Fru talman! I dag debatterar vi punktskatterna. Det är skatter som vi hanterar inom en rad olika områden: el, bränsle, fordon, kemikalier, spel, alkohol och tobak. Det är en stor bredd, men många av dessa skatter har ett gemensamt syfte: De ska påverka våra val och beteenden. De ska styra konsumtionen. Vi ska dricka mindre, vi ska röka mindre och vi ska spela mindre. I grunden handlar det om att minska skadliga effekter på såväl hälsa som miljö och samhällsekonomi.
I vissa fall är punktskatt ett fungerande verktyg för att nå sådana mål. I andra fall är det mer tveksamt. För oss kristdemokrater är det viktigt att varje enskild punktskatt är rättfärdigad, ändamålsenlig och träffsäker och att den inte får oproportionerliga konsekvenser för hushåll, företag och landsbygd.
Fru talman! Vi vill se en politik som förenar ansvar med omtanke. När det gäller energiskatten på el är det tydligt att den slår hårt mot både våra hushåll och företag, särskilt nu när energipriserna har varit mycket höga. Vi kristdemokrater har länge drivit frågan om att sänka energiskatten, eftersom vi vill se en mer rimlig och rättvis kostnadsnivå för el, inte minst för barnfamiljer, småföretagare och människor på landsbygden.
Tyvärr har vi ännu inte fått gehör för detta, men vi kommer att fortsätta arbeta för en sänkning. För oss handlar det om långsiktig konkurrenskraft, trygg energiförsörjning och familjernas ekonomi.
Samtidigt har elskatten också en styrande funktion. Den ska främja effektiv energianvändning och bidra till övergången till fossilfri elproduktion. Det är en balansgång som vi måste följa noga.
Det är också bra att vissa näringar, exempelvis jord- och skogsbruk och industrins tillverkningsprocesser, har en reducerad elskatt. Det bidrar till att stärka konkurrenskraften och den nationella produktionen.
Fru talman! När det gäller bränsleskatterna har regeringen under mandatperioden agerat för att lindra de ökade kostnaderna på bensin och diesel som drabbat många. De ökade drivmedelspriserna slog hårt, särskilt mot landsbygden, jordbruket och transportsektorn. Därför var det viktigt att sänka energiskatten på bensin och diesel, som regeringen har gjort. Det var ett nödvändigt steg för att dämpa inflationen, skydda hushållens köpkraft och stärka konkurrenskraften inom exempelvis svensk livsmedelsproduktion. Det märks tydligt varje gång man står vid pumpen.
Vi välkomnar också att regeringen har genomfört en sänkning av skatten på jordbruksdiesel. Det är ett viktigt stöd till lantbruket och är helt avgörande för vår självförsörjning och beredskap.
Fru talman! Punktskatterna på alkohol och tobak har positiva effekter. Dessa skatter har i viss utsträckning bidragit till en minskad konsumtion, särskilt bland våra unga. Det ska vi vara glada för. Allt tobaksbruk är ohälsosamt. För oss kristdemokrater är det angeläget att förbättra folkhälsan, som kan skadas, genom förebyggande arbete men också genom att lättare få rökare att sluta.
Vi måste samtidigt vara vaksamma. För höga skattenivåer kan få motsatt effekt. De riskerar att driva fram smuggling, illegal försäljning och annan brottslighet. Det är inte acceptabelt. Därför måste vi vara noggranna med avvägningen mellan den folkhälsa som vi vill skydda och rättssäkerheten i vårt land.
Fru talman! Vi kristdemokrater står för en politik som kombinerar ansvarstagande med omtanke om människor, företag och vårt samhälle. Vi vill att punktskatterna används med omsorg, inte som ett självändamål utan som ett medel för att nå våra genomtänkta mål. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
Fru talman! Precis som Cecilia Engström tycker vi i Miljöpartiet att det är klokt att ha punktskatt på vissa varor för att främja folkhälsan.
Det finns ett gigantiskt folkhälsoproblem som vi måste adressera: antibiotikaresistensen. Antibiotikaresistens innebär att bakterier utvecklar motståndskraft mot de antibiotika som i dag används för att behandla allvarliga infektioner. Antibiotikan är nödvändig för att personer ska klara av stora operationer, till exempel canceroperationer, men också överleva lunginflammationer och sepsis. Ju mer antibiotikaresistensen utvecklas och sprids, desto större är risken att fler kommer att dö framöver av sådant som man i dag kan bota.
Antibiotikaresistens är något som Sverige har jobbat med länge. Vi var till exempel det första landet som redan 1986 beslutade att förbjuda användning av antibiotika i foder som ges till djur. Det används helt enkelt för att det gör att djuren växer snabbare. Det bidrar också till att djur kan behandlas mycket sämre och ha sämre villkor. Men ju mer antibiotika som ges till både människor och djur, desto högre är risken för att antibiotikaresistens utvecklas och sprids.
Miljöpartiet har därför tagit fram ett förslag om en punktskatt på antibiotika som har överanvänts i kött. Den skulle framför allt slå mot utländskt kött där man använder för mycket antibiotika. Hur ser Kristdemokraterna på en antibiotikaskatt?
Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan!
Att antibiotika är ett stort problem i vårt jordbruk är vi alla överens om. Den svenska produktionen sticker verkligen ut. Våra svenska lantbrukare är duktiga på att inte använda antibiotika i onödan och framför allt inte i förebyggande syfte. Vi vill att många länder i EU tar till sig det och lär sig att göra som vi gör i Sverige.
Tyvärr har vi EU-förordningar att förhålla oss till. Enligt dem får vi inte lov att skydda en särskild produktionsmetod. Det här skulle bli en sådan. Därför menar vi att Sverige, utifrån statsstödsreglerna, inte får lov att ha ett sådant regelverk som skulle skydda mot just antibiotika, som det då skulle finnas mindre av i svenskt kött jämfört med i kött från andra länder.
Jag tror mer på att vi kan lära andra länder att använda de metoder som våra svenska lantbrukare är väldigt duktiga på. Man kan använda dem också i andra situationer. Vi ska alltså påverka EU-länderna att bli bättre, i stället för att Sverige ska drabbas av vad andra länder gör.
Fru talman! Det är mycket riktigt så att EU inte tillåter att vi inför en skatt bara på importerat kött för att skydda svenskt kött. Jag delar dock inte Cecilia Engströms uppfattning att det skulle strida mot EU-reglerna att införa en skatt på allt kött som har producerats med överanvändning av antibiotika, oavsett vilket land det kommer ifrån.
Det här är en otroligt viktig fråga. Det är en av de största globala hälsoutmaningar som världen står inför. Då behöver man våga pröva. Man behöver våga använda de verktyg som faktiskt skulle kunna göra skillnad. Det är förstås sant att en antibiotikaskatt på kött skulle gynna svenska bönder, eftersom de inte överanvänder antibiotika. De använder inte antibiotika i förebyggande syfte och ger det alltså inte till friska djur. I världen generellt, och i EU, ges faktiskt majoriteten av all antibiotika just till friska djur. Bara cirka 30 procent ges till sjuka människor.
Sverige bör driva på för lösningar när det gäller denna utmaning. Vi vet att pengar talar – om det blir dyrare att köpa en produkt som är dålig för hälsan minskar konsumtionen av produkten. Det skulle få effekt. En positiv bieffekt skulle vara att det skulle gynna svenska bönder, vilket jag och Miljöpartiet tycker vore positivt. Detta behöver dock inte utformas på ett sätt som strider mot EU:s diskrimineringsförbud.
Fru talman! Man får inte lov att särskilja produktionsmetoderna. Enligt EU-reglerna får man inte vara för eller emot produktionsmetoden och sätta en skatt på den. Reglerna är klara.
Vi har provat med Kravmärkt, men även detta har man svårt att göra särskilda regler för. Vi kan alltså inte sätta en skatt på just antibiotika; det hade inte funkat utifrån de regler som finns. Detta måste vi hantera.
Vi kunde ha varit bättre på att berätta för övriga EU-länder hur man gör i Sverige och att det funkar att ha ett lantbruk även utan antibiotika. Jag tror att det är bättre att påverka andra länder i EU än att förändra för Sveriges bönder.
Fru talman! Jag hörde att Cecilia Engström tog upp elskatten i sitt anförande. Jag noterade också att Cecilia Engström själv har motionerat i frågan.
Jag drar mig till minnes hur det lät en gång i tiden. Då ville Kristdemokraterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna och Moderaterna sänka elskatten. Den som kanske var mest på i den här frågan var Cecilia Engströms partiledare Ebba Busch. Hon är ju numera näringsminister och i mångt och mycket ansvarig för dessa frågor.
Nu vann man ju valet. Det var ett val som i mångt och mycket handlade om plånboksfrågor. Elskatten och det faktum att hushållen hade pressats hårt av höga elpriser var en del av berättelsen.
Vad gjorde man då efter att man hade vunnit valet? Man lovade sänkt elskatt. Sedan började man fundera – kanske kunde man åtminstone frysa indexeringen av elskatten? Till slut höjde man elskatten. Det är en ganska ordentlig resa. Man har höjt elskatten inte bara en gång utan två gånger. Man har höjt elskatten med 12 procent vid det här laget.
Varför höja elskatten när man har lovat att sänka den? Om man med emfas har lovat en sak, är det då inte viktigt att hålla det löftet?
Fru talman! Tack, Kalle Olsson, för frågan!
Absolut är det så. Jag håller med Boriana Åberg om att det är roligt att höra att Socialdemokraterna kan prata om skatter och att man faktiskt vill sänka skatter, för det är ju någonting som vi tycker är väldigt viktigt i många situationer. Vi försöker också att göra det på alla områden där det påverkar hushållen och människorna ute i landet. Det handlar om företag och om familjer som drabbas.
Vi ser naturligtvis att elskatten är något som skulle kunna göra skillnad. Samtidigt ser vi att det är en skatt som är ganska liten i förhållande till vad det skulle innebära att sänka den lite. Man måste göra ganska stora grejer för att det ska påverka hushåll, och därför kostar det ganska mycket.
Naturligtvis måste vi prioritera. Vi har prioriterat att få ned inflationen. Hushållens ekonomi påverkas väldigt mycket av vad det kostar att till exempel handla eller tanka bensin. Det påverkar också livsmedelspriserna, eftersom transporter är en stor del i detta.
Naturligtvis måste man göra en prioritering. Här har vi prioriterat andra skatter framför elskatten, eller rättare sagt har regeringen gjort den prioriteringen. Vi kristdemokrater hade gärna sett att elskatten hade varit med bland dessa skatter.
Fru talman! Jag kan tycka att det blir lite märkligt när man ska försöka stå på två ben samtidigt. Man är kristdemokrat när det passar att vara kristdemokrat, men när det passar lite bättre är man en del av regeringen. Man får faktiskt ta ansvar för den samlade politiken.
Det här var ju inte ett litet löfte på marginalen, utan sänkt elskatt var en av de stora och viktiga frågor som Cecilia Engströms parti gick fram med. Om inte vi socialdemokrater kunde sänka elskatten kunde vi kliva åt sidan, så skulle de borgerliga partierna fixa det.
Nu står vi här ett antal år senare. Elskatten har inte sänkts, och indexeringen har inte frysts. Man har i stället höjt elskatten. Det stämmer att man har gjort andra prioriteringar. När den här mandatperioden har löpt ut kommer man att ha sänkt skatten på drivmedel med 17 miljarder. Det ser ju ut som en tanke – det ska bli radikalt billigare att köra fossildrivet samtidigt som man bromsar elektrifieringen. Man höjer priset på el genom att höja den skatten. Vi ska brumma in i klimatapokalypsen, så att säga.
Fru talman! Oavsett om vi pratar om elektronikskatt eller om den här skatten tycker jag att det är viktigt att man håller det man har lovat. Vi svenska politiker har ett ganska bra track record när det gäller detta. Ibland finns bilden att vi bara lovar runt och håller tunt, men så är det faktiskt inte. Vi brukar hålla våra vallöften. Detta är dock ett tydligt väljarsvek från Kristdemokraternas sida.
Fru talman! Då börjar jag undra vad S vill med elskatten. Socialdemokraterna var ju med och införde den. Hur tänkte man då? Var det verkligen det som var målet? Vad skulle man ha elskatten till när man införde den?
Det är faktiskt också en skatt som drar in ganska mycket pengar till vår samhällsgemenskap och till budgeten. Man måste naturligtvis göra en prioritering. Som kristdemokrat driver jag denna fråga, vilket jag tror har framgått, men tyvärr är vi kristdemokrater inte ensamma i regeringen. Liksom Socialdemokraterna fick kompromissa i vissa frågor i tidigare regeringar måste vi göra det i den här regeringen. Det är tyvärr inte så att vi själva kan bestämma var vi vill lägga våra pengar.
Detta är en prioritering för oss, och som kristdemokrat tycker jag att den är viktig. Vi kommer att ha den med oss även framöver.
Fru talman! Jag tänkte att vi skulle kunna prata lite grann om kombinationen tillväxt och klimatpolitik.
Sverige införde som ett pionjärland koldioxidskatt år 1991.
Åren har gått. Utvärderingar har visat och en enig forskarkår säger att koldioxidskatten har varit en stor succé. Det som har hänt i Sverige är att vi har lyckats med något som kallas för decoupling. Vi kan fortfarande ha en väldigt hög tillväxt samtidigt som vi har en grön hållbar utveckling med minskade koldioxidutsläpp. Vi får en hållbar tillväxt.
Det som är lite märkligt med tanke på vad forskningen säger om svensk koldioxidskatt är att regeringen bedriver en klimatpolitik som gör att vi inte når våra klimatmål. Då blir den naturliga följdfrågan: Har Kristdemokraterna och övriga regeringspartier tappat tron på att det går att vara ett litet land långt uppe i Norden som både driver en offensiv klimatpolitik med skatter och andra styrmedel där de behövs och samtidigt har en hög tillväxt som gör att företagen kan växa från små till stora och bedriva export ut i världen, så att vi kan få in nya skatteintäkter? Har Kristdemokraterna tappat tron på kombinationen av en offensiv klimatpolitik och en offensiv tillväxtpolitik?
Fru talman! Jag tackar Anders Ådahl för frågan.
Att vi har en stark tillväxt i Sverige är otroligt viktigt för våra företag men också för vår välfärd. Ju större tillväxt vi har, desto mer kan vi få in av skattemedel som vi kan använda till skola, vård, omsorg och annat som är viktigt för oss i vår vardag. Vi ser naturligtvis gärna att tillväxten fortsätter och att den fungerar med en grön omställning. Jag är absolut inte emot att vi har en grön omställning i Sverige. Vi ser att det finns möjlighet att ha en sådan samtidigt som vi håller kvar tillväxten.
Sedan finns det naturligtvis frågor där man ser att det är något som inte träffar rätt, till exempel när man inför en skatt som missgynnar det svenska näringslivet eller svenska hushåll i jämförelse med andra länder. Då skadas svensk tillväxt snarare än gynnas. Att vi i Sverige tidigare har varit duktiga på att ha en bra klimatpolitik och låga utsläpp gör också att vi kanske hamnar i ett sämre läge än många andra länder som har en lägre nivå att utgå från i sitt system.
Fru talman! Jag tackar Cecilia Engström för svaret, men jag blir nog inte alldeles nöjd. Cecilia Engström pratar om att vi i Sverige har haft en bra klimatpolitik där vi har lyckats kombinera tillväxt med låga utsläpp. Men regeringen lämnar denna svenska paradlinje. Vi hamnar i en situation där vi inte lyckas uppfylla ett enda av våra klimatmål. Vi har inrättat ett klimatpolitiskt råd, men klimatministern behagar inte infinna sig när de ska presentera sin rapport. Jag kan tycka att det är väldigt olyckligt att vi som ett litet land som ska ligga i framkant med innovationer och grön omställning inte längre kan vara ledare i klimatpolitiken i världen, för det kommer att skada svenskt näringsliv i förlängningen.
Ledamoten sa också i sitt anförande någonting i stil med att vi måste vara rädda om våra skatter. Då funderar jag en del på vad som händer i vårt energisystem. Forskning och rapporter från Energiföretagen, Energiforsk, våra universitet, Svenska kraftnät och Energimyndigheten pekar på att vi kan ha ett koldioxidneutralt energi- och elsystem på väldigt många olika sätt. Ändå har regeringen, med Kristdemokraterna vid näringsportföljen, valt att låsa in oss i en planekonomisk modell där vi bara ska satsa på en enda teknologi: kärnkraft.
Det som kommer att hända är att skattekollektivet, vi medborgare, får betala för att regeringen inte väljer en teknikneutral väg. Forskningen visar som sagt att det finns många olika sätt att nå ett energisystem som har väldigt hög leveranssäkerhet, har låga priser och når noll i koldioxidutsläpp. Därför blir det så märkligt att ett parti som jag tänker mig är marknadsliberalt väljer att slå in på en planekonomisk modell där skattebetalarna måste finansiera lösningen. Hur motiverar ledamoten det?
Fru talman! Detta är en väldigt svår fråga, när man ser på vilka olika medel som går in i systemet. Vi ser att den energiproduktion som vi har i Sverige inte följer den verksamhet som faktiskt behövs. Vi har ett ökat behov av energi i vårt land. Att då bara satsa på de medel som inte alltid står stadiga, vilket innebär en fluktuation i vår elförsörjning, är någonting som drabbar såväl våra företag som våra konsumenter. Det måste finnas någonting som balanserar upp det här.
Att Centerpartiet var med och lade ned svensk kärnkraft och därmed gjorde oss mer utsatta för det här är ingenting som vi tycker är bra. Vi hade kunnat ha en stabil och god energiproduktion även framöver om det inte hade gjorts. Nu måste man återställa detta för att vi ska kunna ha en bra försörjning av el i Sverige även framöver.
Jag undrar också vad det hade inneburit om Centerpartiet fått fortsätta styra med sin reduktionsplikt, som hade gått upp väldigt mycket. Vad hade det inneburit för svenska hushåll? Drivmedlet hade blivit mycket dyrare. Med en mycket högre skatt än vad vi har i dag hade man haft svårt att förflytta sig, inte minst på landsbygden, där människor faktiskt också bor.
