Martin Ådahl (C) svarade Statsrådet Erik Slottner i en replik om Allmänna bidrag till kommuner i debatten ”Protokoll 2023/24:53 Onsdagen den 20 december” den 20 dec 2023.
Statsrådet Erik SlottnerKD· i en replikNej, jag sa aldrig att det var några fantasier. Jag sa att det var teorier, hemmasnickrade teorier. Det är viss skillnad, tycker jag. Om man gör bedömningen eller prognosen att alla varsel kommer att leda till…Herr talman! Sveriges välfärd byggs i kommuner och regioner. Det är också därför regeringen nu gör en av de största ökningarna av det generella statsbidraget som har gjorts i denna kammare, just för att kommuner och regioner ska kunna fortsätta att erbjuda en god, högkvalitativ välfärd. Samtidigt vill jag betona att det inte är en hållbar lösning att kommuner och regioner varje gång konjunkturen vänder nedåt ska kompenseras genom höjda statsbidrag.
Regeringens ambition är att göra kommunerna mer robusta och mindre sårbara. Målet måste vara att kommunerna ska ha sådana ekonomiska förutsättningar att man ska klara av tillfälliga nedgångar i konjunkturen utan att varje gång vara beroende av att de statliga bidragen ökar.
Som vi har hört i debatten kan kommunerna i dag överföra pengar till en så kallad resultatutjämningsreserv. I goda ekonomiska tider kan man alltså föra över pengar som sedan kan användas i sämre ekonomiska tider. Så kan man på ett bättre sätt parera högkonjunkturer och lågkonjunkturer. En stor majoritet av kommunerna har använt sig av den här möjligheten och kan nu använda pengarna i en betydligt kärvare ekonomisk tid.
Från och med årsskiftet träder en ny lag i kraft som gör det enklare att föra över pengar till en resultatreserv och som även gör det enklare att använda denna reserv. Jag vill verkligen passa på att betona betydelsen av att kommuner och regioner använder sig av den möjlighet som utjämningsreserven skapar.
Kommunerna har under många år haft goda ekonomiska tider och goda ekonomiska resultat. En del av detta har förts över i resultatutjämningsreserver men inte alls på den nivå som det finns möjlighet att göra. Hade kommunerna i större utsträckning fört över pengar till en resultatutjämningsreserv, hade kommunerna och regionerna stått ännu starkare ekonomiskt i dag. Jag vill verkligen betona betydelsen av att denna möjlighet används. Regeringens förhoppning är att lagändringen ökar incitamenten.
Att skapa robusta och mer resilienta kommuner handlar naturligtvis inte bara om pengar. En annan åtgärd för att stärka kommunernas robusthet är Kommunperspektivutredningen, som nu ser över möjligheten att sondera intresset för frivilliga kommunsammanläggningar. Genom att kommuner går samman skulle man kunna uppnå olika så kallade stordriftsfördelar och därmed stå mer rustade när framtidens utmaningar kring kompetensförsörjning, digitalisering och klimatanpassningar bara bli större och större.
En annan utredning som nyligen presenterades var den så kallade Kommunförsöksutredningen. Här ges större möjlighet för kommuner att i projektform driva olika typer av verksamheter. Dessa kanske inte alltid är lagreglerade i dag, men kan man göra detta i projektform för att på så sätt vara mer innovativ och tänka utanför boxen är det också ett sätt att göra kommuner mer motståndskraftiga.
Målet måste vara att kommuner inte ska vara helt beroende av enskilda höjningar av statsbidragen enskilda år för att klara av sitt kärnuppdrag. Kommunerna måste vara robusta nog att klara av även tillfälliga konjunkturnedgångar. En enskild kommuns hela verksamhet och ekonomi kan inte heller stå och falla med enskilda placeringar inom socialtjänsten. Våra kommuner måste bli mer robusta och mer motståndskraftiga när det gäller att klara ekonomiska med- och motgångar. Det är det vi lägger en grund för.
Med detta sagt, och som även har framkommit under den här debatten, gör nu regeringen en stor satsning på kommunsektorn nästa år. Inte mindre än 40 procent av det totala reformutrymmet nästa år går just till kommunsektorn - 10 miljarder kronor i generell ökning av statsbidraget, som är permanenta, och 6 miljarder kronor i ytterligare riktade statsbidrag. När vi räknar samman ökningarna av statsbidragen som gjordes i årets budget för 2023 med dem som görs nästa år blir ökningen totalt 28 miljarder kronor. Staten tar alltså sitt ansvar i en tuff ekonomisk tid för alla, bland annat för kommuner och regioner.
Herr talman! Vi kan heller inte bara fokusera på statsbidrag. Det blir givetvis mycket fokus på det i den här debatten, eftersom debatten framför allt handlar om de generella statsbidragen. Men jag tycker att det är värt att påpeka att av kommunernas totala intäkter är det ungefär 20 procent som består av statsbidrag. Den absolut största inkomstkällan för kommunerna är skatteintäkter genom kommunalskatter. Och hur håller vi dem uppe? Jo, genom att hålla arbetslinjen uppe, genom att hålla antalet arbetade timmar uppe och genom att satsa på tillväxtfrämjande åtgärder. Detta har mycket, mycket större betydelse för kommunsektorns ekonomi än några miljarder i höjda statsbidrag. Det är en debatt som vi för alldeles för sällan här i kammaren, tycker jag.
Därför är det för regeringen ett viktigt fokus utöver att höja statsbidragen att också stärka arbetslinjen för att upprätthålla antalet arbetade timmar. Det är en prioritering att också stötta inte minst de ekonomiskt sett mest utsatta hushållen för att därmed hålla konsumtionen uppe - men naturligtvis utan att spä på inflationen.
Inflationen är det absolut största hotet mot kommuners och regioners ekonomi såväl som för hushållens ekonomi och för näringslivsklimatet. Därför är regeringens överordnade ambition att hålla inflationstrycket nere så att inflationen sänks så snabbt som möjligt. Vi börjar se tecken på att inflationen går ned kraftigt, och det gäller att vi håller ut och håller i så att inflationstrycket kan upphöra och lämna den svenska ekonomin; att räntorna kan sänkas. Det är av den enskilt största betydelsen för våra kommuner och regioner.
Jag vill inte i den här debatten ge någon illusion av att staten genom höjningen av statsbidragen kompenserar för allt och för hela den ekonomiska nedgång som sker i kommuner och regioner. År 2024 kommer att bli ett tufft år för kommuner och regioner såväl som för statsbudgeten, för enskilda hushåll och för näringslivet.
Även kommunerna måste göra sin läxa. Bland annat krävs ett ledarskap som vågar prioritera den kommunala kärnverksamheten. Vi måste också ha ett ledarskap som tillvaratar digitaliseringens möjligheter. Flera kommuner jobbar aktivt för att genom ökad digitalisering förbättra kvaliteten i varor, service och tjänster och för att kapa kostnader.
En utredning visar att bara genom att använda potentialen hos AI fullt ut kan offentlig förvaltning spara så mycket som 180 miljarder kronor. Detta är en gammal siffra, ska dessutom sägas.
Innan jag avslutar är det viktigt att påpeka att kommuner också presterar olika. Strukturellt likvärdiga kommuner kan med samma medel leverera olika resultat i skola, i äldreomsorg och i socialtjänst. Det är viktigt att ha ett öga också på detta. Vad gör vi med pengarna? Vilken kvalitet får vi ut för varje skattekrona? Här måste kommuner lära sig att jämföra sig med varandra och ta lärdom av goda exempel så att vi kramar ut så mycket kvalitet som bara är möjligt ur varje skattekrona. Men staten gör nu sitt för att bidra genom att stötta kommuner och regioner med en av de absolut största generella ökningarna av statsbidraget som någon regering har gjort i denna kammare.
(Applåder)
Herr talman! Jag tackar ministern för anförandet och faktiskt också för en rejäl satsning. Det är en stor summa till kommuner och regioner, även om den är alldeles för liten och skulle behöva höjas betydligt mer än så.
Vi vet att sjukvården i Sverige har stora problem. Det är långa köer, stängda avdelningar och fullt på akutmottagningar. Listan kan göras lång.
En av de saker som vi måste göra om vi inte bara ska prata om pengar per se är att göra vårdyrket mer attraktivt. Vi behöver få tillbaka de sjuksköterskor som inte har orkat med och i stället har börjat jobba med annat. Fler måste lockas att gå en utbildning och vilja jobba i vården. Vi måste helt enkelt göra vårdyrkena mer attraktiva.
Hur ska de facto-neddragningen på sjukvården göras så att det blir mer attraktivt att jobba i vården? Hur ska vi kunna anställa fler och utveckla sjukvården så att den blir mer jämlik och tillgänglig i hela landet?
Herr talman! Jag tackar för frågan.
År 2024 kommer, som jag sa i mitt anförande, att bli ett tufft år. Det kommer att bli ett år då kommuner och regioner verkligen får kämpa med att hålla verksamheterna uppe. Jag är övertygad om att kommuner och regioner kommer att klara detta uppdrag, bland annat tack vare de goda år de har haft bakom sig som de kan använda om de har byggt upp en resultatutjämningsreserv.
Regeringen gör en särskild satsning på sjukvården. Utöver de generella ökningarna av statsbidragen finns ett särskilt sektorsbidrag till sjukvården eftersom vi vet att regionerna är mer drabbade av lågkonjunkturen än vad kommunerna är. Det är en sak som regeringen gör.
Sjukvårdsministern har kallat till presskonferens i eftermiddag där hon ska presentera åtgärder som rör regionernas ekonomi. Jag hoppas att där kommer besked som kommer att vara positiva för regionerna. Utöver sektorsbidraget finns ett antal riktade statsbidrag för att korta vårdköerna och stärka primärvården, stärka kvinnors hälsa och för att bekämpa cancersjukdomar. Många åtgärder vidtas inom sjukvården så att vi kan fortsätta att utveckla sjukvården inom Sverige.
Om det ska vara fråga om en ren sjukvårdspolitisk debatt tror jag att sjukvårdsministern är ännu bättre att föra den, men vi skapar så goda ekonomiska förutsättningar som möjligt under nästa år för att upprätthålla en god sjukvård.
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Det är bra att man pekar ut områden där det behöver göras fler satsningar, att det finns en vilja i fråga om kvinnosjukvård, cancer och ökad jämlikhet.
Det vi ser är att det ändå kommer att bli stora nedskärningar. Man ger med ena handen och kanske inte tar med andra handen, men man lever inte upp till den nivå som behövs så att fördelningen ska fungera. Jag skulle vilja ställa en fråga om resultatutjämningsreserven. Ja, det finns mycket pengar i reserver på några ställen efter ett offensivt och ofta gemensamt arbete under pandemin, och det gör att det finns stora överskott. Men som jag har förstått är det svårt att veta hur man får använda reserven. Det finns inget regelverk som säger att man får ta av pengarna till de utmaningar som man nu står inför. Kommer det några förtydliganden så att en kommun eller region kan känna sig trygg när man använder pengarna så att det inte blir ett svårt bakslag senare?
Herr talman! Det har sagts flera gånger från talarstolen att det kommer att bli stora nedskärningar och uppsägningar i regionerna, men jag tycker att man är lite väl dyster i sina framtidsspaningar om detta. Vi har mycket riktigt sett en del varsel, men det är skillnad på varsel och uppsägningar. En mycket stor del av detta kommer att lösas genom naturliga avgångar. Det är inte så att SKR gör en prognos om att det ska bli massuppsägningar, så som sägs i kammaren. De är hembyggda och hemsnickrade teorier från oppositionen som inte har grund i verkligheten.
Sedan var det frågan om resultatutjämningsreserverna. Svaret är ja på frågan, i den meningen att det som börjar gälla från årsskiftet är att resultatutjämningsreserven blir en resultatreserv. Uttagen ur resultatreserven kommer att vara mer eller mindre oreglerade. Det måste inte per definition vara lågkonjunktur för att man ska kunna använda sig av pengarna. Kommunerna kommer att få mycket större handlingsfrihet att använda sina resultatreserver än i dag. Regeringen hoppas att detta ska bidra till att viljan att föra över pengar till reserverna ska öka i och med den större flexibiliteten och den större friheten.
Jag är fullt medveten om att det finns kommuner som menar att det under 2023 var svårt att använda sig av reserverna, och man har inte gjort bedömningen att man har uppfyllt kraven för att använda dem. För 2024 skulle jag bli förvånad om det fortfarande finns kommuner som menar att kraven inte är uppfyllda. År 2024 är ett år då vi är inne i en lågkonjunktur, vilket inte hela 2023 var. Jag hoppas att den tveksamheten ska vara undanröjd.
Herr talman! Jag vill passa på att önska en god jul och ett gott nytt år till finansutskottet, till ministerns eminenta kansli och även till talmanspresidiet så att det inte glöms bort.
Jag kan som tidigare talare säga att en del klokt har sagts här av ministern. Men en sak tycker jag inte var lika klok. Det var påståendet att massuppsägningar är, som ministern själv uttryckte det, någon hemmasnickrad fantasi.
Är det hemmasnickrat med de hundratals tjänster som sägs upp i Göteborg och Malmö? Jag kan citera Sara Wettergren från Liberalerna, som visserligen inte sitter i regeringen men säger att man gör allt man kan för att prioritera skolan men att läget är oerhört tufft: "Vi hoppas på ökade statliga bidrag." Det sa hon efter att ni hade lagt fram er budget, Erik Slottner.
De sparar 200 miljoner i skolan. Alla de föräldrar som ser att det sägs upp tjänster, är det en hemmasnickrad fantasi för dem? Då måste statsrådet svara dem varför man väljer att prioritera så mycket annat som man kanske skulle vilja ha i en kris men som inte är prioriterat i en kris - snus, plastpåsar, bensin i storstäderna och många andra satsningar - framför det som är deras barns och våra barns framtid och den styrka som skolan behöver ha i den svåra kris som skolan faktiskt står i nu.
Herr talman! Nej, jag sa aldrig att det var några fantasier. Jag sa att det var teorier, hemmasnickrade teorier. Det är viss skillnad, tycker jag. Om man gör bedömningen eller prognosen att alla varsel kommer att leda till uppsägningar, ja, då tycker jag att det är hemmasnickrat. Så vet vi att det inte fungerar generellt sett.
Jag säger inte att det inte förekommer några som helst uppsägningar. Det är mycket möjligt att det kommer att ske. Men enligt de kontakter vi har haft, för vi följer såklart detta, är många av de uppsägningar som görs mer av tillfälligt anställda och inte av tillsvidareanställda. Det kan vara provanställningar, exempelvis. Det kan vara naturliga avgångar, där man inte alltid tillsätter nya tjänster när någon går i pension eller byter arbetsplats.
Det är klart att detta ger en annan bild. Läget är fortfarande allvarligt, men det ger en annan bild än den som ges här i kammaren av massuppsägningar som kommer att leda till mängder av arbetslösa utbildade sjuksköterskor, läkare och undersköterskor. Det ser vi i alla fall inte i de prognoser som vi har fått ta del av. Men vi får väl se vad framtiden utvisar.
Jag förstår att man hoppas på att det kommer mer pengar. Det önskar alla, mer pengar hela tiden. Jag förstår att kommun- och regionpolitiker önskar mer pengar. Men i ett läge när staten lägger otroligt mycket resurser på rättssamhället och på försvaret för att vi lovat att rusta upp det och lägger mycket pengar på att upprätthålla arbetslinjen och på att stärka hushållen, inte minst de mest ekonomiskt utsatta, tycker jag ändå att det är ett styrkebesked att regeringen kan lägga 40 procent av sitt reformutrymme på kommunsektorn för att upprätthålla välfärden.
Sedan kommer alla att tycka att reformutrymmet är begränsat. Det har mycket att göra med den höga inflationen. Om vi för en alltför expansiv finanspolitik spär vi på inflationen, vilket skulle vara det absolut största hotet mot bland annat kommunsektorn.
Herr talman! Nu är ju problemet att man lägger mycket mer på alla de här andra sakerna - inte på försvaret, polisen och allt det utan på de här andra sakerna som rimligtvis inte är en prioritet i en kris - än på skolan, framför allt på små skolor på den svenska landsbygden.
När statsrådet nu tar upp frågan om arbetslinjen, som han med rätta talade sig varm för i sitt anförande, vill jag passa på att fråga varför det är bra "borgerlig" politik - jag vet inte om man kan kalla Tidöregeringen borgerlig - att höja kommunernas och regionernas skattebörda med 2 miljarder kronor för att de anställer unga. Det är dessutom sannolikt mycket mer; det här är en gammal beräkning. Man fortsätter dessutom att höja på dem som ska sommarjobba, det som kommunerna jobbar så hårt med att de ska få göra. På vilket sätt stärker det arbetslinjen? Och varför har ni inte kompenserat kommunerna för den här ganska kraftiga skattehöjningen, som nästan helt kommit bort i debatten, som ni gjort sedan ni tillträdde?
Ni talar om att det är viktigt att stärka resurserna till kommunerna och regionerna. Sedan höjer ni skatten på arbete mer än ni sänker den. Ni höjer ganska kraftigt med många miljarder. Ni höjer skatten på arbete mer, och dessutom lägger ni betydligt mer på att höja a-kassan än på att sänka skatten på arbete. På vilket sätt är det arbetslinjen för en borgerlig regering?
Ministern får också gärna svara de här föräldrarna som faktiskt märker att resurserna försvinner från skolan. Det är inte hemmasnickrat på något annat sätt än att det är deras vardag för deras barn i deras skola, som inte får de resurserna. De ser att eleverna i deras barns klass inte får de resurser de behöver när de är utsatta och behöver hjälp.
Herr talman! Jag sa aldrig att det sistnämnda var en hemmasnickrad teori. Det var någonting annat - att Kommunsverige står inför enorma massuppsägningar framöver. Det tycker jag är att dra slutsatsen för långt med den information vi i dag har. Det var inte att enskilda skolor står inför neddragningar. Man får ändå förstå och tolka mig rätt, tycker jag.
Sedan är det ju märkligt att oavsett vad vi gör får vi kritik. Om vi inte uppfyller vallöften efter någon månad, i den första budgeten, tas det som ett enormt löftessvek. "Titta, regeringen infriar inte alla de vallöften de gav!" När vi nu börjar infria vallöften i budgeten får vi kritik för att vi infriar vallöftena.
Jag förstår att Martin Ådahl inte gillar alla de vallöften som vi gav väljarna inför valet. Det är fullt förståeligt. Men jag tänker inte ta åt mig av kritiken för att vi nu infriar vallöften, bland annat genom att sänka bränsleskatten och ta bort plastpåseskatten. Och jag tycker att det är intressant att just en centerpartist ondgör sig så mycket över att vi sänker skatten på drivmedel; det måste jag ändå säga.
Vad gäller arbetsgivaravgifterna för unga är det en åtgärd som har dömts ut av väldigt många ekonomer, som har sagt att detta inte har gett den effekt som man önskat eller velat när det gäller just ungas deltagande på arbetsmarknaden.
Sedan finns det andra åtgärder, som också framkommit här i debatten, som också lättar trycket på kommunernas ekonomi. Både den kraftiga sänkningen av drivmedelsskatten och sänkningen av reduktionsplikten kommer att skapa lägre tryck på bland annat kollektivtrafiken. Genom att stötta utsatta hushåll, bland annat genom ett höjt bostadsbidrag till barnfamiljer, lättar vi trycket på socialtjänsten genom lägre försörjningsstöd.
Det finns alltså andra delar i regeringens politik som lättar trycket på kommuner och regioner utan att de behöver kompensera staten för det.
Herr talman! Tack till statsrådet för att vi får möjlighet att ta en debatt även här och för att han deltar i den här budgetdebatten!
Det gör mig dock lite konfunderad, det anförande som civilministern höll här. Det handlade mycket om vad kommunerna gör och inte. Man får känslan att det är enbart kommunernas och regionernas ansvar, det som sker just nu.
Civilministern säger också att det är bara 20 procent av kommunernas inkomster, det man har att röra sig med, som kommer från staten. Jag tror nog att de flesta tycker att 20 procent är ganska mycket. Oavsett vad vi pratar om är 20 procent ganska mycket. För en del kommuner handlar det dessutom om mer, beroende på hur förutsättningarna är för kommuner och regioner.
Då vill jag komma till min fråga. Vi ser i sjukvården att det är stora neddragningar oavsett hur man ser på det - om det är varsel eller uppsägningar. Vid de besök jag gör i sjukvården hör jag att det handlar ganska mycket om att man till exempel inte återtillsätter när människor slutar. Det är också en minskning av personalen även om det inte är en konkret uppsägning.
Statsrådet pratar om naturliga avgångar, men det ger ju inte mer resurser i sjukvården. Det handlar både om att tjänster inte tillsätts och att det görs konkreta neddragningar, och det drabbar sjukvården genom minskad personalstyrka. Samtidigt står sjukvården inför enorma utmaningar, och behoven av sjukvård har inte minskat. Men nu får man mindre resurser, och inflationen är hög. Ser statsrådet denna verklighet?
Herr talman! Eva Lindh verkar ha lyssnat ganska dåligt på mitt anförande eftersom hon anser att jag gav intrycket att allt ligger på kommunerna. En stor del av mitt anförande handlade om just den rekordstora ökning av statsbidrag regeringen gör. Lägger vi ihop årets ökning med nästa års blir det 28 miljarder. Det kompenserar inte för allt, men det är en stor ökning.
Låt mig nyansera bilden genom en faktaupplysning. Statsbidraget står för en femtedel av intäkterna. Kommunernas största intäkt är kommunalskatten, och den hålls uppe av att människor har jobb och att antalet arbetade timmar ökar. Jag vill också betona vikten av att vi har kommunalt självstyre, att kommunerna har ansvar för att ekonomin går ihop och att de fokuserar på kärnverksamheten, är så effektiva som möjligt och kramar ut så mycket kvalitet som möjligt ur varje skattekrona.
Givetvis ser jag verkligheten. Det gör vi alla som följer nyheterna. Jag vet att sjukvården står inför oerhört tuffa utmaningar och att ekonomin är mer ansträngd i regionerna än i kommunerna. Det är också av denna anledning som regeringen gör en särskild satsning på just sjukvården genom ett sektorsbidrag. Det är lite synd att sjukvårdsministerns presskonferens är i eftermiddag, för det hade varit bra inför denna debatt att veta innehållet. Men det ska komma fler nyheter som har betydelse för regionernas ekonomi, och det ska bli spännande att höra dem. Regeringen ser alltså och agerar. För oss är en högkvalitativ sjukvård mycket viktig.
Herr talman! Jag har en kort kommentar om inkomsterna från arbete. Vi står i en byggkris och en vårdkris. Det betyder att färre människor kommer att arbeta, vilket påverkar mer än kvaliteten.
Jag hör statsrådet säga att det är kris och att det finns stora behov inom sjukvården. Det är vi eniga om. Vårdkrisen påverkar vården här och nu. Vad är det som får Kristdemokraterna, som så ofta säger sig vilja skydda sjukvården, att gå med på en politik och en budget som leder till neddragningar i sjukvården som innebär lägre kvalitet, sannolikt längre vårdköer och svårare att få vård efter behov? Hur kan statsrådet stå upp för en budget som inte gör det som krävs för vården?
Min tolkning av inläggen är att det är viktigare att värna höginkomsttagare genom dyra skattesänkningar än att värna välfärden i denna svåra tid. Man kompenserar höginkomsttagare för den höga inflationen men inte välfärden, vilket påverkar kvaliteten.
Herr talman! Alla vi som följer nyheterna vet att sjukvården står inför tuffa utmaningar, inte bara ekonomiskt. Kompetensförsörjningen är många gånger ett större problem än ekonomin.
Jag ser väldigt mycket bra sjukvård när jag är ute och reser i landet. Sjukvården utvecklas ständigt och kan i dag bota fler sällsynta och allvarliga sjukdomar, bättre lindra lidande och ge längre liv till människor som tidigare skulle ha avlidit. Jag tycker att detta är viktigt att betona.
Regeringen gör en stor särskild satsning på sjukvården i nästa års budget genom sektorsbidraget, de generella ökningarna till regioner och kommuner och ett antal riktade statsbidrag i överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner för att korta vårdköerna, förbättra cancervården och förbättra kvinnors hälsa.
Socialdemokraterna målar upp en bild av att de ger kommuner och regioner ett enormt tillskott. Det tillskott de föreslår utöver regeringens budget motsvarar en halv promille av kommunernas totala intäkter. Jag tycker att det kan vara värt att påminna om. En halv promille avgör inte om välfärden raseras eller utvecklas, vilket det ibland ges sken av i kammaren.
Jag är lite trött på att höra att vi prioriterar höginkomsttagarna. Eva Lindh vet mycket väl att vi fryser höjningen av brytpunkten nästa år just för att vi har valt att prioritera andra åtgärder. Jag noterar att den höjning av brytpunkten som gjordes förra året inte återställs av Socialdemokraterna, så vi verkar tycka samma sak i denna fråga.
(Applåder)
Herr talman! Jag hade tänkt ställa en fråga om Hofors. Men jag hajade till lite grann och vill därför hellre ha ett svar på en fråga angående något Erik Slottner sa i sitt anförande. Statsrådet får rätta mig om jag hörde fel, men jag tyckte att statsrådet sa att kommunerna inte ska behöva förlita sig på årliga ökningar av statsbidragen. Detta håller Vänsterpartiet i sak med om. Vi vill att man indexerar statsbidragen årligen så att de höjs automatiskt.
Jag hörde statsrådet säga att man ger historiskt mycket pengar till kommuner och regioner, mer än man någonsin gjort tidigare. Men borde inte statsbidragen stå i relation till kostnadsökningarna för kommuner och regioner? Om man inte höjer dem lägger man ju i praktiken ett nedskärningskrav på kommuner och regioner.
Är regeringens ambition att indexera statsbidragen till kommuner och regioner, så som Vänsterpartiet vill? Eller är regeringens avsikt att statsbidragen inte längre ska höjas?
Herr talman! Regeringen får återkomma i kommande budgetar. Vi har inte aviserat om vi kommer att fortsätta att höja statsbidragen eller inte. De höjningar vi har gjort i år och gör nästa år är permanenta ökningar som ligger kvar i kommande budgetar. Hur vi sedan väljer att göra i budgetarna för 2025 och 2026 får vi återkomma till.
Poängen i mitt anförande var att jag vill ha mer resilienta och mindre sårbara kommuner som klarar av att parera upp- och nedgångar i konjunkturen, precis som staten gör med sitt ramverk där man kan gå med underskott i lågkonjunktur och sedan hämta hem det i högkonjunktur. Detta har varit svårt för kommunerna. Särskilt om de avsätter medel i så kallat eget kapital blir det väldigt inlåst så att överskott ett år inte kan finansiera underskott nästa år.
Denna flexibilitet kommer nu att öka genom resultatreserver, och jag menar att om fler kommuner hade använt sig av möjligheten att avsätta pengar i dessa reserver hade de klarat uppdraget bättre nu och framöver. Vi ser att de kommuner som har använt denna möjlighet har klarat av lågkonjunkturen bättre, så det är en bra modell. Detta ska dock inte vara någon garanti eller något recept för att slippa höja statsbidragen, men jag tror att det skulle skapa starkare kommuner, vilket vore väldigt önskvärt.
Vad gäller indexering av statsbidrag vet jag inte riktigt hur Vänsterpartiet har agerat i den frågan tidigare, men det är en plötslig insikt från Miljöpartiet och Socialdemokraterna. De har ju suttit i regering i åtta år och inte indexerat statsbidragen. Men nu plötsligt vill man att detta ska ske. Jag vet inte vad Vänsterpartiets ingång har varit i de diskussionerna när man har budgetförhandlat med den förra regeringen. Men det är alltså en plötslig insikt här och nu att statsbidragen ska indexeras. Vi gör ju indexeringar ibland, men man ska komma ihåg att det låser reformutrymmet och minskar möjligheten för regeringen att prioritera.
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det är ju lite detta som är poängen. Om man gör en indexering innebär det ju att man kompenserar kommunerna för de kostnadsökningar som de de facto har. Man gör kommunerna mer resilienta, alltså precis det som statsrådet sa att man vill åstadkomma.
Om man ser till att kommuner och regioner har en stabil inkomstbas kan de också planera långsiktigt för att göra olika typer av förändringar. Men om man varje år ska ta av de pengar som kommunerna borde kunna räkna med är det klart att det blir nedskärningar i slutändan. Det är som om man säger: Nej, ni får bara 40 procent av de pengar ni borde ha för att bibehålla kvaliteten på välfärd och service, och sedan får ni lösa detta bäst ni vill! Det blir nedskärningar. Det är därför som vi har drivit denna fråga år efter år. Vi måste indexera statsbidragen till kommunerna. Jag är jätteglad över att fler partier ansluter sig till den linjen.
Statsrådet talar också om resultatutjämningsreserverna. Det är nog roligt för de kommuner som har sådana. Nu är det ju tyvärr så att inte alla har den möjligheten. Då blir jag tvungen att återgå till att tala om min egen kommun. I Hofors har det aldrig funnits några förutsättningar för att avsätta pengar till någon resultatutjämningsreserv. Man använder allting för att kunna ge medborgarna den välfärd som de förtjänar. Det är detta man gör. Det är en kommun som redan har otroligt hög skatt sedan tidigare, men inkomstnivåerna är så pass låga i förhållande till övriga riket att man blir tvungen att använda alla pengarna till den faktiska verksamheten.
Man kan inte säga att kommunerna ska lösa detta med sina sparade pengar när det inte finns några sparade pengar. Det är regeringens ansvar att se till att välfärden fungerar i Sverige.
Herr talman! Den stabila inkomstbasen för kommunerna består inte av de generella statsbidragen utan av kommunalskatten. Återigen är det viktigt att betona hur avgörande det är för kommunerna att vi upprätthåller god tillväxt och antalet arbetade timmar, för då ökar också intäkterna till kommunerna. Under alliansregeringens år mellan 2006 och 2014 stärktes kommunernas ekonomi väldigt mycket just för att antalet arbetade timmar ökade så mycket.
Vänsterpartiet höjer statsbidraget väldigt mycket i sin budget, men inte ens detta ökar intäkterna med mer än 2 promille hos kommunerna. Vad som händer i ekonomin är mycket mer avgörande än de generella statsbidragen. Detta tänker jag fortsätta att hävda.
Det är sant att inte alla kommuner har någon resultatutjämningsreserv. Men ungefär tre fjärdedelar av dem har det och kan använda den nu. Det är inte heller så att det bara är de mest ekonomiskt utsatta kommunerna som inte har någon resultatutjämningsreserv. Två kommuner som till exempel inte har det är Stockholms stad, en ekonomiskt mycket robust kommun, och Helsingborgs stad. De saknar resultatutjämningsreserv.
Nu vill Samuel Gonzalez Westling föra ned debatten till Hofors kommun. Det är svårt för mig som statsråd att göra detta. Jag vet inte exakt vilka ekonomiska förutsättningar Hofors har haft för att föra över medel till en resultatutjämningsreserv. Men många kommuner som har haft möjligheten att göra det har valt att inte göra det. Många kommuner har valt att bygga upp sitt eget kapital, vilket också har sina fördelar. Men jag tror att det hade varit bra om man också hade använt en del pengar till att avsätta en reserv för att klara av nedgångar i konjunkturen på ett bättre sätt.
