Linda Lindberg (SD) svarade Karin Rågsjö i en replik om Hälsovård, sjukvård och social omsorg i debatten ”Protokoll 2023/24:47 Tisdagen den 12 december” den 12 dec 2023.
Karin RågsjöV· i en replikMed det underskott som finns i regionerna - två år på raken, om jag får uttrycka mig så - kommer det att bli extremt hårt för personalen. Vid alla de besök vi har gjort säger man att det är resursbrist. Det blir…Fru talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 9. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och regeringens förslag om anslaget för 2024 för utgiftsområde 9, som uppgår till 110,3 miljarder kronor.
I statens budget som helhet gör vi stora satsningar på välfärden. Av det reformutrymme vi har satsar vi cirka 40 procent på välfärden. Det är en historisk summa i det sammanhanget, men som vi varit inne på tidigare kan inte staten kompensera fullt ut för all inflation. Vi sitter i ett tufft läge, det måste man ha med sig, och alla måste hjälpas åt.
Vi är väl medvetna om hur det ser ut i landets regioner, tro mig! Vi vet att det finns regioner som tvingas till besparingar. Men politik handlar om prioriteringar, och här ser vi att det är viktigt att man bevakar och fokuserar på kärnverksamheten.
Jag är dock väldigt ödmjuk, fru talman, inför de utmaningar som finns i regionerna, där många av mina kollegor sitter och arbetar och sliter för att få budgeten att gå ihop. Det är i mångt och mycket pensionskostnaderna som ställer till det för regionerna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Fru talman! Som ledamot i riksdagen och med det mandat vi har är jag trots tuffa tider och trots att den är eftersatt ändå positiv inför den svenska hälso- och sjukvården. Vi har ett högt tempo, och vi har en majoritet i riksdagen för de reformer som vi har kommit överens om.
Jag kan också säga att det är ett högt tempo på Socialdepartementet, och med fyra statsråd blir det betydligt snabbare leverans än vad tidigare regeringar har mäktat med. Det är tydligt att hälso- och sjukvården är ett prioriterat område för samarbetspartierna. I Tidöavtalet finns stora och viktiga delar som är nödvändiga, och det är synd att detta arbete inte har påbörjats tidigare. Det är bra att folket nu har gett oss förtroendet, och detta förtroende tar vi på allra största allvar.
Vi ser bland annat att det är viktigt att göra en översyn av ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för vården. Jag menar att detta kan vara en framgång för Sverige. Vi måste från nationellt håll kunna styra vården mer effektivt och med ett ökat ansvar. Inte minst under pandemin var detta viktigt, och det var tydligt att det fattades.
Vi behöver också få en jämlik vård i hela landet. Detta är dessutom ett av de krav vi har i målet för området. Målet för hälso- och sjukvårdspolitiken är att befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad och effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet. En sådan vård ska vara jämlik, jämställd och tillgänglig. Detta mål antogs 2015.
I dag är vi inte framme vid en jämlik vård. Det kan inte vara så att din vård ska avgöras utifrån var i Sverige du bor. Du ska kunna förvänta dig en god vård, effektiva mediciner med få biverkningar samt hjälpmedel med god funktion oavsett var i landet du bor, fru talman. I dag görs det prioriteringar inom respektive region, och har du oturen att bli sjuk i en region som inte prioriterar just det du behöver, exempelvis diabetesvård, får du inte de senaste hjälpmedlen eller medicinerna, som du hade fått om du bott i en annan region som tycker att detta är ett intressant, viktigt och prioriterat område.
För att öka jämlikheten och tillgången till vård i vårt land arbetar vi nu bland annat med den digitala nationella vårdförmedlingen, som är ytterligare en viktig del. Detta är ett förslag som Sverigedemokraterna har drivit i många år. Vi hade inledningsvis ett annat namn för det, och vi har tagit inspiration från det danska systemet.
Systemet går ut på att alla vårdgivare, offentliga som privata, registrerar sin tillgängliga vårdkapacitet. Utifrån registret kan sedan vårdgivare, men även enskilda patienter, välja att få vård utförd på en annan plats om väntetiden är kortare där. På så vis kortar vi köerna, och vi hjälps åt över regiongränserna. Det är faktiskt ingen som mår bra av att vänta i en vårdkö. Det är en påfrestning för hälsan, men det är också en påfrestning för ekonomin.
Vi behöver helt enkelt öka samarbetet mellan regionerna, men också mellan det offentliga och det privata, för att korta vårdköerna. Det finns en vilja och en kapacitet som i dag inte nyttjas. Detta är slöseri, skulle jag vilja påstå.
Föregående regering motarbetade kraftigt privata vårdgivare och drev på för att de inte skulle få det utrymme de kan ta. Detta var inte ansvarsfullt när det gäller så viktiga frågor som att göra vården mer tillgänglig. Det viktigaste för oss är inte vem som gör det utan att det görs.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
När vi pratar skattekronor är det ju så att varje skattekrona behöver värnas för att generera största möjliga medborgarnytta. Det är ett faktum att välfärdsbrottsligheten är ett samhällsproblem. Detta är något som tidigare regering inte vågade tala om eller ta i.
Såväl den statliga förvaltningen som kommunsektorn behöver arbeta på ett ändamålsenligt sätt för att motverka sådan brottslighet. Statskontoret har i sin analys av korruption i kommuner och regioner bland annat lämnat förslag på statliga insatser och rekommendationer till kommuner och regioner om hur de kan förbättra sitt arbete mot korruption. Välfärdsbrottslighet framstår som ett nytt riskområde där korruption kan vara en del av ett större problem, med aktörer som medvetet vill dra nytta av välfärdssystemet. Detta behöver vi komma till rätta med, och det är oerhört provocerande att man har låtit detta eskalera utan att våga ta i det.
Nu agerar vi, med en utbetalningsmyndighet och med åtgärder för att stävja brottslighet mot välfärden. Det är den som är i behov av exempelvis LSS som ska ha stöd i form av skattemedel - inte rövare och banditer, fru talman.
Politik är som sagt att prioritera, och jag menar att Sverigedemokraterna och regeringen har en tydlig prioritetsordning som skiljer sig markant från den som den socialdemokratiskt ledda regeringen hade. Vi gör allt vi kan för att slippa hamna i en dålig situation.
Åter till hur vi kortar vårdköerna. Utöver vårdförmedlingen, som inte är på plats riktigt än, anslår vi 5 miljarder till regionerna för att korta köerna. Det blir alltså så att säga prestationsbundna medel.
Vårdköerna måste kortas. Sedan vårdgarantin infördes har den i princip aldrig efterlevts. Målet med vårdgarantin är att öka tillgängligheten till planerad vård samt att avveckla köer och väntetider. Många regioner och vårdgivare lever inte upp till vårdgarantins tidsram. Detta är ytterligare ett problem.
I det nya Tidöavtalet har vi nu, som talare före mig har sagt, lyft in vårdgarantin som en prioriterad punkt där vi fyra partier är överens om att något måste göras. Vi vill se en ny och stärkt vårdgaranti som innebär att barn och unga inte ska behöva vänta mer än 30 dagar. Detta är fullt rimligt.
Jag ska slutligen också gå in lite på kompetensförsörjningen, för någonstans är det detta som är själva fokuset när det gäller att lösa alla de problem som vi i denna kammare i dag är överens om finns - vi måste lyckas med kompetensförsörjningen.
Vi har en fantastisk profession ute i landet, med många duktiga och engagerade människor som sliter dagligen. Men de är alldeles för få. De behöver få stöd, och de behöver bli fler för att orka. Bristen på personal leder till dålig arbetsmiljö och personalflykt. Vi behöver på alla nivåer verka för en god miljö så att personal stannar kvar eller återvänder till vården. Jag tror att detta är den största utmaningen vi står inför, fru talman.
Personalen är hälso- och sjukvårdens absolut viktigaste resurs. För att öka tillgången på personal med rätt kompetens krävs en bättre arbetsmiljö och bättre förutsättningar för att utvecklas i arbetet - så att fler ska vilja och orka arbeta i vården. Vi måste bli bättre på att rekrytera och behålla vårdpersonal.
Många orkar inte heller arbeta heltid. Vi bör se till så att fler kan och vill arbeta heltid. En sådan framgång skulle lösa en viss del av kompetensbristen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Men då måste vi också se till att det under arbetsdagen finns utrymme för fysisk och psykisk återhämtning. I dag är arbetsmiljön ofta tung, med många sjuka patienter. Detta beror dels på att man i dag generellt sett är sjukare när man väl kommer till slutenvården, dels på att fler med lindrigare vårdbehov hanteras och behandlas i öppenvården. Vi måste se till att lite mer luft i schemat kan erbjudas så att personalen klarar av att arbeta heltid och att vara kvar länge på sin arbetsplats.
Det är inte alltid lönen som är det viktigaste, utan det handlar om en dräglig arbetsvecka, om god kollegial sammanhållning och om att få ett visst inflytande över dagen och sitt schema. När vi nås av uppgifter om att personal säger upp sig för att kunna få ut sin semester är något riktigt fel, fru talman. Detta är inte något som den här regeringen har kunnat påverka tidigare, men nu gör vi allt vi kan.
Vi gör nu bland annat en översyn av kompetensförsörjningen i Sverige. Vi tittar på en nationell kartläggning av behovet av hälso- och sjukvårdspersonal nu och framöver. Detta ska redovisas i maj. Vi gör alltså många saker parallellt med de satsningar som syns i budgeten.
Vi utreder också språkkrav inom äldreomsorgen. Detta är en del av det arbete som har lyfts fram av bland annat Inspektionen för vård och omsorg och Coronakommissionen. Det är också ett sätt att stärka arbetsmiljön - att man som kollegor kan prata med varandra och känna att man förstår de arbetsuppgifter man ska utföra. Inte minst är det en trygghet för den äldre, och även för nära och kära, att förstå och kunna göra sig förstådd.
Jag hade velat prata lite om tandvården, men jag känner att jag har dragit ut lite på tiden. Med respekt för den sena kvällen väljer jag därför att avrunda här.
(Applåder)
Fru talman! Det hade varit bra att ha lika mycket tid på sig i replikskiftet, för det fanns mycket att kommentera.
Jag har noterat att ledamoten Lindberg har gett sig ut på en vårdturné, och det är ju bra att besöka verkligheten. Jag tror att vi delar uppfattningen att vårdköerna behöver kortas och tillgängligheten öka.
Då är det intressant att ställa frågan på vilket sätt ledamoten Lindberg menar att den förda politiken sedan två år, med två budgetar under den här mandatperioden, är det svensk sjukvård behöver. Är ledamoten Lindberg nöjd med utfallet, och har inte Sverigedemokraterna mer kraft bakom orden när det gäller välfärden?
Fru talman! Fredrik Lundh Sammeli frågar mig om jag är nöjd med det arbete som vi har gjort hittills, om jag uppfattar hans fråga rätt. Ja, jag är väldigt nöjd med det arbete som Socialdepartementet gör. Det är väldigt hög takt på departementet, och vi har fått ut i princip alla underlag i den första rundan inför de stora reformer och satsningar som vi gör inom den svenska hälso- och sjukvården. Bland annat tittar vi på vårdköerna, vårdgarantin och den nationella vårdförmedlingen, som jag tror är ett sätt att kitta ihop de olika regionerna och de privata vårdgivarna så att vi kan korta köerna. Jag tror att det är ett bra instrument och ett väldigt bra sätt att arbeta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Vi behöver öka digitaliseringen av infrastrukturen i vården, som har varit eftersatt. Där har tidigare regering inte mäktat med att få till en bättre ordning. Det är ganska tungrott inom den svenska hälso- och sjukvården, inte minst när det gäller dokumentation och så vidare.
Det är också ett faktum att det är en väldigt tung börda för dem som arbetar inom vården. Här måste vi se till att det finns luft i schemat och tid för fysisk och psykisk återhämtning för att de ska kunna orka arbeta heltid. I dag är det tyvärr många som inte gör det. Hade vi lyckats uppnå detta hade vi fått ökad kapacitet i den svenska hälso- och sjukvården. Detta skulle i sin tur innebära att vi kunde öppna fler avdelningar och få fler disponibla vårdplatser, vilket också skulle förkorta vårdköerna eftersom vi skulle kunna leverera mer vård.
Jag är ganska övertygad om att vi är på helt rätt spår. Som jag nämnde i det tidigare replikskiftet, ledamot Lundh Sammeli, är inte alltid den enda lösningen att pytsa in mer pengar. Under er tid vid regeringsmakten har vi sett att det inte är lösningen på problemen. Får man mer resurser hittar man många gånger på andra projekt. Det är inte alltid hela lösningen.
Min fråga till Fredrik Lundh Sammeli kvarstår: Är Socialdemokraterna nöjda med sina insatser inom svensk hälso- och sjukvård, eller ska man liksom med migrationen erkänna att man har misslyckats?
Fru talman! Rutinerna när det gäller repliker är ju att det denna gång är jag som ställer frågorna och Linda Lindberg som ger svaren. I vårt förra replikskifte var det vice versa.
Ledamoten Lindberg höll sitt anförande och pekade på detta med prestationsbaserade bidrag. Hon lyfte fram det som något väldigt kraftfullt och viktigt. Men i det läge där vi är i dag - där regionerna går på knäna och region efter region varslar och säger upp personal - kommer prestationsbaserade bidrag att uppfattas som ett direkt hån. Det är inte detta som regionerna behöver.
Man har olika förutsättningar att ge den vård som behövs. I det här fallet behöver man pengar. Utan pengar till hälso- och sjukvården blir effekterna enorma. Personalen får sämre arbetsvillkor. Fler kommer att lämna yrket eller gå ned i tid för att de inte orkar. Det är allt annat än vad vi behöver. Och patienterna får en sämre tillgänglighet.
På vilket sätt menar ledamoten Lindberg att prestationsbundna bidrag löser vårdköerna?
Den andra funderingen jag har gäller att Lindberg lyfter fram språkkraven i äldreomsorgen. Jag instämmer i det. Jag tycker att det är jättebra. Det pågår ett arbete, och det är bra att ni tar det vidare. Men Linda Lindberg får gärna utveckla hur vi ska säkerställa att vi tar vara på all den personal som i dag finns i verksamheten. Och vilket ansvar ska arbetsgivare ha för att göra det möjligt för personalen att lära sig språk om det finns brister där?
Fru talman! Ni får förstå att jag ändå är väldigt nyfiken på när vi ska få höra erkännandet från Socialdemokraterna att man har misslyckats med den svenska sjukvården. Men jag får väl pressa Fredrik Lundh Sammeli lite mer om det i något annat replikskifte.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
De prestationsbaserade bidragen ska finnas där för att korta köerna och öka vårdkapaciteten. När man ansöker om bidrag får man inkomma med förslag på vad man tänker göra. Det kan vara att man vill anställa mer personal eller låta fler jobba heltid. Då är det i någon mening ett sätt att främja kompetensförsörjningen. Det finns olika sätt att se på ett prestationsbaserat bidrag och hur man ordnar själva ansökningsförfarandet.
När det gäller språkkraven inom äldreomsorgen är det helt riktigt att riksdagen gjorde ett tillkännagivande till regeringen om att detta skulle genomföras. Annars hade den socialdemokratiskt ledda regeringen ju inte gjort det. Det var alltså egentligen ett tillkännagivande från riksdagen om att tillsätta en utredning om att se över språkkraven och att införa språkkrav inom äldreomsorgen. Den förra regeringen gjorde en lightvariant av det, som vi nu har korrigerat, så att den är i överensstämmelse med vad utskottet menade från början. Detta kan man poängtera.
För att ändå stärka den personal som finns och som inte har tillräckligt goda språkkunskaper menar vi att man får se till att personalen ges möjlighet att lära sig det svenska språket. Då får man en viss tid på sig att göra detta. Den som därefter inte klarar språket kanske ska ha en annan uppgift inom äldreomsorgen och inte ha så nära kontakt med de äldre.
Från Sverigedemokraternas sida sätter vi de äldre i främsta rummet. De äldre ska kunna göra sig förstådda, kunna förstå det som sägs i rummet och förstå den vård som de får. Det är det viktigaste. Men givetvis ska vi se till att ta vara på den kompetens som finns och erbjuda språkkunskaper, så att folk ges en ärlig chans att få arbeta inom äldreomsorgen.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om tilltalet i kammaren: att alla talar via talmannen och inte använder "du" och "ni".)
Fru talman! Ledamoten lyfte fram personalen som guldet inom vården. Där håller vi verkligen med. Men då undrar jag lite försynt hur de otroliga underskotten - 24 miljarder i regionerna - ska bidra till personalens förutsättningar att få det de behöver. Det handlar om återhämtning och att de inte ska behöva stressa ihjäl sig och så vidare. Det är en av mina frågor.
Jag undrar också vad regionerna ska göra. De står med jätteproblem. Exempelvis ska Sahlgrenska Universitetssjukhuset skära ned med 2 000 personer. Region Sörmland ska skära ned med 700, varav 500 inom vården. Detta är alltså något som drabbar de anställda, och det kommer att drabba patienterna.
En annan fråga gäller primärvården. Vi är alla eniga om att den ska boostas. Primärvården ska växa och ha en huvuduppgift. Men nu kan vi i olika rapporter se att det inte går så bra. Det är resursbrist, och det finns inte tillräckligt med personal.
En ytterligare fråga är: Om det blir en ny pandemi - Gud förbjude, det vill vi verkligen inte! - hur kommer då äldreomsorgen att klara sig? Finns det tillräckligt med undersköterskor? Ni i SD talade ju er varma för just äldreomsorgen under pandemin. Nu ser vi att äldreomsorgen fortfarande har samma problem som Coronakommissionen beskrev i sina betänkanden. Är detta något som ledamoten har funderat på?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Fru talman! Den springande punkten i ledamoten Rågsjös samtliga frågeställningar är ju bristen på personal. Den måste vi komma till rätta med. Vi vet att det finns en stor andel utbildad och legitimerad personal och även andra som skulle kunna fylla en stor roll i den svenska hälso- och sjukvården men som har valt att lämna yrket och har andra uppdrag och arbeten. Detta är ett bevis på att vi har misslyckats under lång tid. Det är ju inget som har skett under det senaste året, utan det är ett problem som har funnits länge.
Man har inte lyckats få in tillräckligt mycket legitimerad personal inom hälso- och sjukvården. Det är ett problem. Men den personalen har inte försvunnit här och nu.
Jag skjuter inte ansvaret ifrån mig, men vi gör just nu mycket saker för att kartlägga exakt vad vi behöver. Det handlar om var vi ser kompetensbristen som starkast, hur vi kan rikta medel på bästa sätt, hur vi kan få mer händer i välfärden och hur vi kan stärka upp inom äldreomsorgen och göra det mer attraktivt att jobba där. Men jag tror inte att det bara handlar om att pytsa in mer pengar.
Jag förstår att SKR till exempel lyfter fram att man behöver ett visst antal miljarder. Det är klart att man måste få ha önskemål, och det är klart att vi måste försöka tillgodose de önskemål som finns. Det är det som det handlar om. Men vi behöver också prioritera, och jag tror inte att lösningen alltid enbart handlar om pengar. Vi behöver se till att det är en arbetsmiljö som är dräglig. Då behöver vi ha luft i schemana. Det behöver vara så att man kan ha ett visst ansvar och inflytande över sina scheman.
Jag vet att ledamoten Rågsjö och jag är väldigt överens i dessa delar. Men det är en utmaning att få det att fungera, och jag tror att det behöver få ta lite längre tid. Jag hoppas verkligen att vi inte har en pandemi runt hörnet.
Fru talman! Med det underskott som finns i regionerna - två år på raken, om jag får uttrycka mig så - kommer det att bli extremt hårt för personalen. Vid alla de besök vi har gjort säger man att det är resursbrist. Det blir personalbrist. Och personalen kommer ju inte strömmande direkt till exempelvis Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som ska skära ned, eller till de övriga regionerna. Det är en sjukvårdskris vi står inför. Och jag är väldigt orolig för det. Jag är orolig för att cancerköerna ska öka, att köerna till BUP ska öka och så vidare. Vi stod i en halvrisig situation redan tidigare, fru talman.
Jag går snabbt över till några andra frågor som jag har. Det handlar om socialtjänsten, som också är en bransch i kris, minst sagt. Det kan man se när åtta av tio socialchefer har svårt att rekrytera socialsekreterare. Hälften av socialcheferna uppger att de har svårt att ge de insatser som individen har behov av och rätt till.
Ni i Tidöpartierna har haft väldigt många presskonferenser om vad ni ska göra i utsatta områden och så vidare. Då undrar man oroligt vad som kommer att hända med socialtjänsten, exempelvis. Hur ska man kunna arbeta förebyggande med en socialtjänst som i stort sett redan går på knäna och som har enorma problem? Det finns inte förebyggande insatser på de ställen där de skulle behövas. Ni hade behövt göra en jätteinsats direkt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Nu går åren. Det är två förlorade år för socialtjänsten. Jag kan inte se att nyrekryteringen kommer att minska med det arbete som pågår vad gäller Tidöpartierna - det måste jag säga. Jag är mycket skeptisk till detta.
Fru talman! Socialtjänstområdet är också en av våra prioriterade frågor. Vi jobbar väldigt bra med de delarna. Jag misstänker att socialtjänstministern kommer att delta i debatten lite senare för att göra det ännu mer tydligt.
Jag vet inte riktigt vad det är ledamoten Rågsjö egentligen efterfrågar. Det är ganska tydligt i budgeten att vi satsar medel här. Vi satsar bland annat 100 miljoner på insatser för barn- och ungdomshälsan. Det är många andra delar som vi gör. Vi tittar på den nya socialtjänstlagen - det ska bli mer förebyggande insatser. Vi har flera andra förslag som ligger i pipelinen, utifrån andra budgetområden. Där sätter vi också in ekonomiska medel men också andra delar för att arbeta förebyggande.
Jag tycker att det är ganska tydligt. Jag tycker att det är ett väldigt högt tempo, fru talman, på Socialdepartementet även på dessa områden. Jag tycker att det är lite osjyst att påpeka att det inte händer någonting och att det är två förlorade år. Jag skulle vilja påstå att vi har åtminstone åtta förlorade år inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten i det här landet. Då lyckades man faktiskt inte åstadkomma någonting, i princip. Det har varit mycket som har legat i byrålådan på departementet på detta område, framför allt när det kommer till socialtjänsten.
Här tas det nu krafttag. Vi tar tag i de delar som finns och jobbar effektivt, inte minst med Statens institutionsstyrelse, som också har varit eftersatt otroligt länge. Vi tar nu stora kliv för att komma till rätta med den problematik som finns där.
Ja, jag kan ta till mig en viss kritik, men det är inte så att detta har trillat ned från himlen under det senaste året. Jag tycker att vi har haft ett högt tempo. Jag tycker att vi har många bra förslag och många bra saker som är på ingång.
Fru talman! Jag tryckte på replikknappen när jag lyssnade på ledamoten Lindbergs anförande. Hon nämnde att det är brist på personal och att vi har kompetensbrist inom många områden. Det är jag helt överens med ledamoten om. Det är därför det sker satsningar i flera budgetar för att stärka kompetensen.
Men det som gjorde att jag tryckte på knappen var följande: Detta betyder att vi behöver rekrytera fler medarbetare i äldreomsorgen och hälso och sjukvården och också socialtjänsten, för den delen. Men jag förstår inte riktigt hur det kan gå ihop när Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen har tagit beslut om att tvinga arbetskraftsinvandrare som i dag jobbar i dessa verksamheter att lämna sina jobb. Det drabbar framför allt norra delar av landet, där det är väldigt många som är tvungna att lämna sina jobb. Det finns inga ersättare.
Hur kan vi ha kvalitet och tillräckligt många medarbetare om vi inte ens tillåter dem som är där i dag att fortsätta att göra ett bra jobb och bidra till skatteintäkter och välfärd?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Fru talman! Vi jobbar aktivt med att se till att vi kan komma till rätta med kompetensbristen. Det har jag redogjort för i mitt anförande. Det går också att följa i budgeten.
Det är ett stort arbete som pågår. Det har väl till viss del funnits även tidigare, men det har inte kunnat ge någon effekt. Vi behöver se till att de som är inom vården i dag väljer att stanna kvar. Och vi behöver attrahera nya medarbetare, men det är väldigt svårt att vara en attraktiv arbetsgivare så som det ser ut i dag. Det blir en liten spinoff, fru talman. Och det blir lite svårt att lyckas attrahera medarbetare när vi samtidigt är väldigt tydliga med hur jobbigt och tungt det är att jobba inom den svenska hälso- och sjukvården i dag.
Frågan om arbetskraftsinvandring är egentligen en fråga som ligger inom ett annat område, så jag tänker att jag inte ska behöva gå in på den särskilt mycket. Men samtidigt är det viktigt att vi ser till att vi gör detta. Tidigare har det varit öppet för låglönearbetare i Sverige. Det är kanske en grupp som vi inte alltid har behövt. Vi har egna arbetslösa som i stället skulle kunna få arbetstillfällen.
Sedan är det alltid så när man sätter en gräns att det slår mot vissa som man kanske inte hade för avsikt att det skulle göra. Men jag tycker ändå att det är en rimlig gräns. Det handlar också om att se till att vi får hit personer som är legitimerade till exempel inom vården, som skulle kunna bidra till att vi får en höjd kompetens inom den svenska hälso- och sjukvården.
Fru talman! Det är klart att det är ett stort arbete att stärka kompetensen och öka antalet medarbetare. Vi behöver bra arbetsgivare med mera. Jag kan inte säga emot ledamoten. Det är klart att det finns arbeten som behöver göras och att vi kan göra detta på olika sätt. Men jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att man samtidigt som man säger att vi behöver fler medarbetare säger att andra ska lämna sina jobb.
Regeringen går in och sätter en lönegräns. Då är man inne på helt andra frågor som gäller arbetsmarknadens parter och som inte hör till detta utskotts ansvarsområde. Det är vi överens om. Men detta påverkar hälso och sjukvården. Då borde man från socialutskottet vara mycket tydligare och säga: Dessa grupper ska det inte handla om. Jag vet inte om det är olika grupper av arbetskraft vi ska rikta in oss på. Jag vet inte om jag missförstod ledamoten eller inte.
Men arbetsgivare kan göra andra saker för att få medarbetare att vilja jobba där. Man kan ha mer flexibla verksamheter. Vårdcentraler kan se olika ut beroende på var i landet de befinner sig eller beroende på vad behovet är.
Jag tycker fortfarande att jag inte riktigt har fått svar på frågan. Hur kan man säga att vi behöver fler medarbetare och samtidigt - i samma parti och i samma regering - säga att vissa medarbetare inte får vara kvar och jobba?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Fru talman! Jag tyckte att jag var ganska tydlig i mitt svar till ledamoten Johansson alldeles nyss.
Jag tycker att det är bra att man är tydlig med att man har ett regelverk om vad det är som gäller och att det gäller för samtliga. Tidigare regeringar har varit väldigt duktiga på just särlösningar, där det är regler som gäller för vissa människor men inte för andra. Jag är väl av den åsikten att det är viktigt att man har någon form av rättviseprincip. Antingen har vi en gräns eller så har vi inte en gräns. Det tycker jag är viktigt att hålla fast vid, och jag tycker att man har landat helt rätt i den avvägning som man har gjort i just den frågan.
En av de allra största svårigheterna inom den svenska hälso- och sjukvården är, återigen, att vi har problem att få personal till hälso- och sjukvården. Det är den absolut största och viktigaste utmaningen som vi har i dag, och den måste vi arbeta med både på kommunal, regional och nationell nivå.
Vi gör nu flera saker. Vi tittar på var kompetensbristen är som allra störst, hur vi kan öppna upp för att göra det mer attraktivt att arbeta inom vården och hur vi kan stärka dem som redan arbetar där. Det handlar om hur man kan få karriärslyft och hur man kan få större möjligheter till forskning.
Där är egentligen väldigt många delar, men som jag har sagt tror jag att det är otroligt viktigt.
Vi har under de senaste åren jobbat för att de äldre ska vara hemma så länge som möjligt och att de ska behandlas i primärvården, vilket jag tycker är väldigt bra. Men detta gör också att man får patienter med ett allt tyngre vårdbehov inom slutenvården, vilket också gör att personalen har en tung arbetsbörda. Och om man inte ges utrymme till återhämtning vare sig fysiskt eller psykiskt är det klart att det är svårt att orka med att arbeta heltid. Här tror jag att vi har en av knäckfrågorna, fru talman.
