Oscar Sjöstedt (SD) svarade Ida Gabrielsson i en replik om Riktlinjer för den ekonomiska politiken i debatten ”Protokoll 2023/24:135 Tisdagen den 18 juni” den 18 juni 2024.
Ida GabrielssonV· i en replikTack, ledamoten, för anförandet! Det väckte i och för sig en hel del funderingar hos mig. För att det inte ska bli så förvirrat: En regering som försämrar a-kassan kommer inte att få Sverigedemokraternas stöd. Så sa…Fru talman! Kampen mot inflationen är vunnen. Jag är medveten om att jag var inne på detta redan i vintras, i den budgetdebatt vi hade då, men det här är så pass centralt. Den inflation som började skena under förra mandatperioden, under den förra regeringen, har påverkat så mycket och så negativt att det har haft absolut högsta prioritet för oss att bekämpa den. Det har vi också gjort, med en försiktig och välavvägd ekonomisk politik, och vi har gjort det med framgång.
Prognosen är att KPIF, alltså det inflationsmått som Riksbanken främst tittar på, kommer att ligga på målnivån framgent. Det är detta som har möjliggjort att Riksbanken har kunnat börja sänka räntan. Vi kan också konstatera att Sveriges riksbank sänkte räntan ganska långt innan ECB, euroländernas riksbank, började göra detsamma. Detta är oerhört centralt, såklart. Sakta men säkert, steg för steg, kommer det att bli lite billigare att bo i Sverige, helt enkelt.
Nästan ingen svensk löntagare - något undantag finns det säkert - har haft en löneutveckling som har överstigit inflationen under den period som vi nu lämnar bakom oss. Det betyder de facto att man har blivit fattigare.
Men nu ändras detta. Nu är situationen den omvända. Nu går vi in i en period där lönerna ökar mer än priserna ökar. Det betyder att man får ökad köpkraft. Man blir lite rikare. Det kommer att ta ett tag att komma i kapp, men nu går vi i rätt riktning.
Varför nämner jag då detta att inflationen började skena under förra mandatperioden, under den förra regeringen, när den till stora delar är ett globalt fenomen? Jo, det finns element i detta som riksdag och regering kan påverka på nationell nivå. Det handlar om priserna på insatsvaror, alltså typ el, drivmedel och så vidare. De påverkar i sin tur priset på slutprodukten, i princip alldeles oavsett vad det är för slutprodukt vi pratar om.
Elpriserna i Sverige stack iväg därför att Socialdemokraterna drev igenom en helt onödig - katastrofal, skulle jag vilja säga - förtida nedläggning av fullt fungerande kärnkraftsreaktorer. Det påverkade elpriset, och det påverkade priset på i princip allt annat också, förutom att det ställde till det för hushållen.
Bränslepriserna stack iväg för att Socialdemokraterna drev igenom ett fruktansvärt ogenomtänkt experiment med så kallad reduktionsplikt. Vi hade världens högsta bränslepriser under förra mandatperioden. Nota bene: Världens högsta! Det påverkade också priserna på allt annat.
Nu har vi reverserat detta experiment som man utsatte svenska folket för. Dessutom har vi sänkt skatterna. Helt plötsligt har vi bland de lägre bränslepriserna på kontinenten. Dieseln är i dag 10 kronor billigare och bensinen ungefär 3,50 billigare, jämfört med då Tidöpartierna tog över. Och det kommer mera. Det kommer ytterligare skattelättnader redan till årsskiftet, alltså om bara lite drygt ett halvår.
Fru talman! Beskedet i den ekonomiska vårpropositionen och vårändringsbudgeten är också att tilläggsbidraget i bostadsbidraget, som vi har förstärkt och förlängt ett antal gånger, kommer att förlängas ytterligare.
Man kan alltså inte göra allt, som vissa oppositionspolitiker verkar tro. Man kan i synnerhet inte göra det i tider av hög inflation. Man kan inte bekämpa hög inflation med att trycka mer pengar. Det är i princip som att försöka släcka eld med bensin, vilket i och för sig är sjukt kul men inte att rekommendera. Man får lära sig att prioritera med begränsade resurser.
Barnfamiljer med låg ekonomisk standard - det rör sig om strax över 100 000 barnhushåll - är precis den typ av prioritering vi vill göra. I genomsnitt innebär vårt besked strax över 1 000 kronor i månaden, för vissa betydligt mer.
I stort, fru talman, ligger kursen fast. Jag och Sverigedemokraterna sa redan i valrörelsen - och då talar jag om riksdagsvalet - att inre och yttre trygghet kommer att vara i fokus för den här mandatperioden. Inre och yttre säkerhet kommer att behöva prioriteras, för det är så Sverige och resten och världen ser ut. Vi har krig i hjärtat av Europa, och vi har en gängbrottslighet på hemmaplan som åtminstone i vissa avseenden tar sig formen av ett slags lågintensivt krig, även om det inte är fullt jämförbart med fronten i Ukraina.
Vi har inte vunnit kampen mot gängbrottsligheten, inte än. Men vi kommer att göra det. Anledningen till att Kriminalvården tilldelas ytterligare 1,38 miljarder kronor i årets vårändringsbudget är att myndigheten ska göra sig redo för att inhysa massvis fler hyresgäster i takt med att vi slår sönder och låser in gängen. Vi har en helt annan ambitionsnivå än den förra regeringen hade. Vi har en helt annan syn på själva begreppen brott och straff.
Det är alltså ett paradigmskifte. Det är ingen överdrift. Det finns mycket kvar att göra, men vi är definitivt på rätt väg.
Försvarsmaktens expansion och rustning fortsätter även den. Samma gäller här: Det finns mycket kvar att göra, men vi är på rätt väg. Det rörde inte på sig särskilt mycket under vare sig förra eller förrförra mandatperioden. Nu rör det på sig, ganska fort till och med, och det går åt rätt håll.
Fru talman! Vi har också inom Tidöpartierna kommit överens om en Ukrainaram. Det är oerhört viktigt. Det handlar om 75 miljarder kronor för åren 2024, 2025 och 2026. Det är viktigt att dessa två saker inte så att säga konkurrerar med varandra. Det finns ingen konkurrens mellan rustningen här hemma, i Svea rike, och det militära stödet till Ukraina i deras försvarskrig mot terroriststaten Ryssland och mot Putin och hans krigsförbrytarregim.
I eftermiddagens votering kommer vi inte bara att rösta om detta, utan vi kommer också att fatta beslut om Sveriges 16:e militära stödpaket till Ukraina. Det är potent. Det handlar om högkvalificerad materiel, inte minst stridsledningsflygplan. Det är stridsfordon 90, stridsvagn 122, Archer, pansarbandvagn 302, jaktrobotar, luftvärn, luftbevakning, stridsledningsplan med mera. Det är sådant som Tidöpartierna under den här mandatperioden har enats om och lagt förslag om på riksdagens bord och som alla riksdagens partier har kunnat ställa sig bakom, och Sverige har levererat eller är i färd med att leverera denna materiel till Ukraina.
Enigheten här i kammaren i den här frågan är en styrka. Det sänder tydliga signaler till Ukraina. Det skickar tydliga signaler på ett annat sätt till Ryssland också. Det vore att föredra om denna enighet kunde bestå även framöver.
Nu har vi också en ekonomisk plan som sträcker sig åtminstone till utgången av 2026. Sedan har jag inte vare sig bättre eller sämre spåkula än någon annan, men fram tills en ukrainsk seger är uppnådd ska det vara tydligt var Sverige står någonstans.
Fru talman! Jag har talat om behovet av prioriteringar med anledning av inflationen, primärt, men behovet förstärkts givetvis av kriget. Självklart är det på det sättet.
Då blir i alla fall jag lite upprörd, för att uttrycka det milt, när jag läser och tar del av ytterligare exempel på vad jag betraktar som regelrätt slöseri med skattebetalarnas pengar. I det här fallet är det Energimyndigheten som har lånat ut en massa pengar till en massa bolag som har en påstått grön profil. Det handlar om en halv miljard kronor. Det är våra pengar som de lånar ut. Det är skattebetalarnas pengar. Här har man slängt pengarna rakt ned i ett svart hål, för de påstått gröna bolagen har inga förutsättningar att betala tillbaka lånen. Då har lånen skrivits av och i stället omvandlats till bidrag.
Vi har alltså en statlig myndighet som pytsar ut hårt arbetande svenska skattebetalares pengar till privata bolag, och de pengarna kommer aldrig tillbaka. De pengarna är borta. Jag tycker inte att det tillhör statens kärnuppgifter att leka riskkapitalister på det här sättet.
Låt mig bara förtydliga. Vi har haft diskussioner och replikskiften här där vi har talat om Northvolt och Hybrit. Jag lägger mig inte i enskilda bolags affärsidé. Det är inte detta som är mitt jobb som politiker. Men jag lägger mig i om bolagens finansiering utgörs av offentligt kapital. Då betraktar jag det som mitt jobb.
Om privata bolag lyfter privat kapital på en privat marknad kommer jag inte att lyfta ett lillfinger. Går det bra är det jättekul, och går det dåligt är det inte mitt problem. Men när det är offentligt kapital och skattebetalarnas pengar det handlar om kommer jag att känna ett ansvar för det. Det både oroar mig och irriterar mig att det bara verkar vara Sverigedemokraterna som upprörs av detta. Det borde inte vara så. Men den diskussionen kommer jag att fortsätta att föra i regeringen.
Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen har en budgetsamverkan, och det betyder att vi står bakom det betänkande vi nu debatterar. Därför vill jag avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Fru talman! Jag börjar med att konstatera att det är bra att det i budgetsammanhang finns en bred politisk enighet om både Nato och stödet till Ukraina. Jag tycker också att det är bra att det förs en diskussion om industripolitik, men kanske inte om den bara ska föras i regeringen. Jag blir nervös när Sverigedemokraterna säger att man ska fortsätta diskussionen inom regeringen.
De inlägg som har gjorts i tidigare budgetdebatter har nämligen hotat hela den nyindustrialisering vi ser i Sverige och som skapar tiotusentals nya jobb i vårt land. Det har varit kritik mot såväl hållbara batterier och grönt stål som finansiering - att svenska företag inte skulle få ta del av det stora internationella kapital som nu landar i Sverige och som skapar tusentals nya jobb.
Vi kommer nog gärna att följa upp den diskussion som Sverigedemokraterna vill ha i regeringen, för det här kan ju vara en av huvudförklaringarna till att det blir så lite av regeringens industripolitik. Man har lovat en Norrlandsstrategi och en Norrbottensstrategi som inte har kommit. Det blir olika samordningskontor men ingen verkstad. Det är klart att man inom svenskt näringsliv och svensk industri blir nervös över att Sverigedemokraterna verkar ha ställt sig på bromsen gällande stora investeringar som kommer till Sverige.
Min fråga handlar lite grann om att Oscar Sjöstedt slog sig för bröstet gällande alla löften man gav i valet. Ett av dem var att man skulle vara en garant för välfärden. Nu är det diskussioner om en försämrad a-kassa och diskussioner om en försämrad sjukförsäkring, och dessutom har vi en nationell sjukvårdskris. Jag undrar över det sista.
Tycker Sverigedemokraterna att man har gjort rätt prioriteringar om 5 000 personer just nu får lämna sjukvården? Det innebär ytterligare belastning på den befintliga personalen, längre köer och sämre stöd till patienterna. Är det att garantera välfärden att 5 000 personer försvinner från svensk sjukvård? Var det detta som var Sverigedemokraternas garanti för välfärden?
Fru talman! Det var ganska många saker, men vi tar dem i något slags oordning.
Precis som vi hörde i ett tidigare replikskifte utgörs den enskilt största satsningen i vårändringsbudgeten av just pengar till sjukvården. Vi ger 6 miljarder kronor till sjukvården. Jag förstår att den som tillhör oppositionen tycker att 6 miljarder är för lite och vill ha 7 miljarder i stället - jag förstår att det funkar på det sättet - men vi tycker att det är en ganska välavvägd satsning.
När det gäller sjukförsäkringen har vi inte lagt några förslag på riksdagens bord om att försämra sjukförsäkringen. Det har vi absolut inte gjort. A-kassan har vi dessutom stärkt inte bara en gång utan två gånger. Två gånger har vi stärkt a-kassan under den här mandatperioden, vilket innebär att vi har lyckats med mer på två år än vad Socialdemokraterna lyckades med under två mandatperioder.
Jag kommer alltid att betrakta det med stor och djup skepsis när staten, eller på annat sätt det offentliga, går in och äger och driver företag på det sätt som vi diskuterar här nu. Det är inte statens uppgift att göra det, och det är inte statens uppgift att skjuta in pengar i vad som borde vara privata verksamheter. Privata företag får hitta privat kapital på privata marknader - och det finns det gott om - men staten ska inte göra det. Staten ska inte sitta och leka riskkapitalist med våra skattepengar. Det brukar nämligen inte gå bra, och det brukar helt enkelt inte bli bra.
Fru talman! Jag fick inget riktigt svar gällande sjukvården.
Det är fortfarande så att personal sägs upp från sjukvården och att vi har en nationell sjukvårdskris. Det är inte bara en och annan region som står inför nedskärningar och problem, utan i princip hela Sjukvårdssverige har problem. Det betyder ju att man har gjort felaktiga nationella prioriteringar som tvingar fram uppsägningarna och nedskärningarna. Jag kan bara konstatera att det man sa i valrörelsen om att vara en garant för välfärden inte var så mycket värt med tanke på att man låter sjukvården betala kostnadskrisen.
Jag var i Gävleborgs län för bara en tid sedan, och där diskuterade man att nästa steg i besparingsarbetet är att privatisera alla vårdcentraler. Det kanske är Sverigedemokraternas plan - först underfinansierar man regionernas sjukvård, och sedan tvingar man fram olika privatiseringar - men jag tror inte att Sverigedemokraternas väljare trodde att det var planen, det vill säga att först göra uppsägningar och sedan privatisera alla vårdcentraler i Gävleborgs län. Är det en bra politik, som Sverigedemokraterna står bakom, som diskuteras i regionerna just nu?
Sedan kan jag bara konstatera att det är märkligt att de stora privata företag som väljer att göra stora investeringar i Sverige ska mötas av det här kompakta motståndet, tveksamheten och hoten om att det inte ska till några stöd från Sverige - detta trots att de här internationella aktörerna gör enormt stora investeringar och skapar tiotusentals jobb i vårt land. Ska Sverige vara det enda landet som tackar nej till investeringarna? Ska vi tacka nej till jobben och till de exportframgångar som svensk industri har skapat genom att själv bestämma sig för att leda den gröna omställningen?
Sanningen är att Sverigedemokraterna vill bedriva någon form av kulturkrig mot klimatpolitik. Industrins investeringar, som skapar nya jobb, får inte bli någonting som offras på SD:s altare i ett kulturkrig om energipolitik och klimatpolitik. Det vore dåligt och kostsamt för Sverige, och jag hoppas verkligen att regeringen inte lyssnar på Sverigedemokraterna. Tyvärr verkar det som att man gör det.
(Applåder)
Fru talman! Hur kan man degradera en så viktig fråga och bara avfärda den som kulturkrig?
För bara några minuter sedan, i mitt anförande, tog jag upp ett konkret exempel som man kan läsa om i medierna - jag kan skicka artikeln till Mikael Damberg sedan - på att man lånar ut skattebetalarnas pengar och sedan inte får tillbaka dem därför att bolagen inte var och inte heller blev livskraftiga. De pengarna är borta. De är liksom försvunna; skattebetalarnas pengar har försvunnit.
Av respekt för skattebetalarna värnar jag deras pengar, och då avfärdas det som ett yttrande i något slags kulturkrig. Det är ganska nonchalant, primärt gentemot skattebetalarna. Det är ganska nonchalant att inte ha den respekten för skattebetalarnas pengar, men okej, där skiljer vi oss åt.
Jag har ingen möjlighet att svara på frågor om vilka beslut Region Gävleborg fattar. Jag tillhör inte den regionen och har ingen möjlighet att svara. Socialdemokraterna vill å sin sida slå sönder alla privata vårdcentraler, om vi ska vända på det. Men jag kan inte svara på exakt hur det ser ut där, för jag tillhör inte den regionen.
Jag tycker att vi har gjort stora tillskott, bland annat genom sektorsbidraget till sjukvården. Framför allt har vi gett stora pengar inom statsbudgetens utgiftsområde 25, som innehåller pengar till hela kommunsektorn, det vill säga både kommuner och regioner. Till skillnad från vad den förra regeringen gjorde är detta permanenta pengar som vi har skjutit till. Det är alltså ganska stora tillskott som har gjorts till kommuner och regioner, självklart inklusive sjukvården.
Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det väckte i och för sig en hel del funderingar hos mig.
För att det inte ska bli så förvirrat: En regering som försämrar a-kassan kommer inte att få Sverigedemokraternas stöd. Så sa Jimmie Åkesson före valet. Nu är det dock annat ljud i skällan.
Fru talman! I dag tror jag faktiskt är dagen då försämringarna i a-kassan klubbas. I den budget som ni själva har gjort upp om, som du säger här, Oscar Sjöstedt, skriver ni att ungefär 100 000 fler kommer att bli arbetslösa och att de inte kan påverka sin egen situation. Det är i stället konjunkturella problem som sätter till exempel byggnadsarbetare i den situationen. Byggkraschen gör alltså människor arbetslösa.
Det skulle inte bli några försämringar när man lade om a-kassan, sa finansministern, uppbackad av resten av Tidögänget. Nu visar det sig dock bli neddragningar med ungefär 4 miljarder. De som får betala är just byggnadsarbetarna och kommunalarna, i form av sänkt ersättning och nedtrappning mitt i ett läge där arbetslösheten stiger. Efter tre månader ska ersättningen alltså trappas ned.
Anser ledamoten Oscar Sjöstedt att en neddragning på 4 miljarder inte är en besparing eller försämring? Vilka fler löften till väljarna är Oscar Sjöstedt beredd att bryta mot för att få vara med i maktens korridorer?
(Applåder)
Fru talman! Det var ju nyanserat och bra.
Vi har stärkt akassan två gånger den här mandatperioden. Ja, jag anser att det kammaren kommer att votera om i eftermiddag är en förstärkning av akassan. Taket kommer att höjas för andra gången, och fler kommer att kunna kvalificera sig för akassan. Objektivt är det en förstärkning.
Det bästa som kan hända för att vi ska råda bot på byggkrisen är att vi för en ekonomisk politik som gör att Riksbanken kan fortsätta att sänka räntorna. Det är det absolut bästa som kan hända dessa bolag. Man kan skruva lite vid sidan av, men man kan inte komma bort från detta faktum.
Krisen råder bland bolag som har varit för högt belånade. Det finns många bolag inom fastighetssektorn som mår bra, för de har inte varit högt belånade. Krisen har uppstått därför att många andra bolag har varit högt belånade och fått stora problem när räntan gått upp. Detta gäller inte bara fastighetsbranschen, utan det gäller även många andra bolag som har tagit för stora risker och belånat sig för mycket. Det bästa som kan hända dessa bolag är att Riksbanken kan fortsätta att sänka räntan.
Fru talman! Med det förslag som vi nu ska fatta beslut om sparar man 4 miljarder framöver. Det är enligt mig, och enligt alla som kan läsa en tabell, en försämring och en besparing. Det är också så att akassan är nominell, vilket betyder att den inte indexeras, eller höjs, av sig själv. Att hålla akassan på samma nivå som under pandemin, före kostnadsökningarna på 25 procent, innebär i själva verket en sänkning av ersättningsnivåerna för dem som har akassa.
Byggbranschen får någon annan fundera över. Samma sak gäller myndigheter som inte begär tillbaka medel. Oscar Sjöstedt tar inte på sig mycket ansvar själv, trots att det är han som lägger fram den här budgeten.
Vänsterpartiet tycker givetvis att man ska höja taket. Samtidigt ska den som har en låg inkomst och jobbar länge ha samma möjligheter till kvalificering som andra. Den absolut tydligaste försämringen i akassan som nu föreslås är att de byggnadsarbetare och vårdbiträden som står arbetslösa i krisen lämnas av regeringen efter tre månader. De får då en kraftig sänkning av akassan i stället för, som det är nu, en fortsatt okej ersättning.
Tycker Oscar Sjöstedt att en regering inte får försämra akassan och att man inte ska få SD:s stöd då? Gäller samma sak när man sparar 4 miljarder och trappar ned akassan efter tre månader?
Fru talman! Objektivt sett höjs taket i akassan. Vi höjer det för andra gången under denna mandatperiod. Vi har höjt det två gånger på två år; det fixade inte sossarna på två mandatperioder. Fler kommer också att kvalificera sig för akassa. Det är två objektiva saker.
Ja, det sker en nedtrappning. Detta är en jätteintressant diskussion - det finns säkert de som tycker att det borde trappas ned ännu mer. Vi har en nedtrappning efter 100 dagar. Man kan fråga sig: Ska det aldrig trappas ned? Ska människor kunna vara arbetslösa i flera år? Nu är detta min slutreplik, så ledamoten kan inte svara på det. Det är dock klart att det måste finnas en avvägning i detta hänseende. Det kanske finns någon som vill ha en nedtrappning efter 10 dagar, men det tycker jag är lite snålt - 100 dagar kanske är rimligare.
Man kan ju gå åt andra hållet också - ska det aldrig trappas ned? Ska man få ersättning från akassan i flera år om man har blivit arbetslös? Det är klart att det måste finnas en balans i detta.
Sammantaget är det objektivt så att det vi har ställt oss bakom, som kammaren kommer att votera om i eftermiddag, innebär en förstärkning av akassan. Fler kommer att kvalificera sig för akassa, och taket kommer att höjas. Objektivt sett är detta en förstärkning.
Fru talman! Jag tänkte ställa en fråga till Oscar Sjöstedt om inre och yttre säkerhet. Han sa ju väldigt tydligt att detta är Sverigedemokraternas prioritet nu och framöver.
Om man ska prata om säkerhet måste det finnas ett hot. Ett hot som vi ofta pratar om är klimathotet. Det gör tyvärr inte Sverigedemokraterna lika ofta. Men det är ju ett hot. Det är ett hot mot ekonomisk utveckling, mot livsmedelsförsörjningen och mot människors livsförutsättningar. Det hotar också stabiliteten i Europa och i världen. Torka som gör att det inte går att odla någonting och att det inte går att leva kommer att tvinga miljontals människor på flykt, och detta har redan börjat.
Klimathotet är väldigt mycket på riktigt, och jag skulle säga att det hotar både den yttre och den inre säkerheten. Jag skulle vilja fråga Oscar Sjöstedt om detta är någonting som Sverigedemokraterna kommer att försöka mildra och göra någonting åt. Eller kommer man fortsätta att stoppa huvudet i sanden, stoppa alla utsläppsminskningar på nationell nivå och på EU-nivå, sänka det utvecklingsbistånd som gör att fler människor får möjlighet att stanna kvar och därmed - om man fortsätter med den politiken - lämna en stor del av arbetet med att säkra Sverige och världen därhän?
Fru talman! Det är nog ganska tydligt för de flesta - hoppas jag i alla fall - att Sverigedemokraterna och Miljöpartiet gör väldigt olika analyser i denna fråga. Min erfarenhet och bild är att Miljöpartiet är ett hot mot ekonomisk tillväxt, med all den politik man fått igenom. Höga partiföreträdare har till och med öppet sagt att vi måste göra avkall på ekonomisk tillväxt och försämra vår levnadsstandard för att på något sätt prioritera klimatet i andra ändan.
Jag vill gå i motsatt riktning. Jag tror att dessa två saker hänger ihop - vi kan inte lösa någonting klimatrelaterat utan att ha ekonomisk tillväxt. Jag skulle nog vilja vända på det där helt och hållet.
Det är inte alla som har en världsbild där koldioxid är det farligaste som finns. Till att börja med är koldioxid en förutsättning för allt liv som finns. Alla går inte runt och är livrädda för koldioxid. Koldioxid är ganska bra i många avseenden.
Miljöpartiet och Sverigedemokraterna gör inte samma typ av analys i den här frågan. Jag tror inte att man kommer någonstans eller kan lösa några problem om man inte har ekonomisk tillväxt.
Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att det är ett anmärkningsvärt svar som oroar väldigt mycket. Det kanske ändå inte förvånar, för Sverigedemokraternas retorik går ju ut på att få det att låta som att klimatpolitiken är ett större hot mot världens utveckling än klimatförändringarna. Det finns ingen som helst sanning i detta. Lyssnar man på de forskare som kan någonting om det här får man en helt annan bild.
Av alla de budgetförslag som ligger på denna riksdags bord - dock inte precis nu, för det är snarare en ändringsbudget vi debatterar - är Miljöpartiets förslag kanske det som skulle driva mest ekonomisk utveckling. I ett tidigare replikskifte togs utvecklingen i Norrland upp, och vi ser det också i Västsverige. Den gröna omställningen är det som skulle kunna driva svensk ekonomi framåt väldigt mycket starkare, men detta sätter Sverigedemokraterna käppar i hjulet för.
Oscar Sjöstedt resonerade om att koldioxid är en förutsättning för liv. Det är sant, men det vi diskuterar är nivåerna av koldioxid. Just är nivåerna alldeles för höga, och värmerekord slås varje månad. Vatten är också en förutsättning för liv, men man kan faktiskt dö av för mycket vatten. I en väldigt allvarlig debatt blir detta argument någonting som man verkligen kan fundera på.
Vi vet att klimathotet är på allvar och kommer att hota den yttre och inre säkerheten. Det gör det redan, men det kommer att bli ännu allvarligare. Detta är dock ingenting som Sverigedemokraterna kommer att ägna tankeverksamhet åt. Ska jag tolka Oscar Sjöstedt så?
Fru talman! Nej, det är inte så man ska tolka det. Jag sa inte heller att vi är emot all klimatpolitik. Det vore konstigt att vara det. Det jag sa var att vi är emot mycket av Miljöpartiets klimatpolitik. Givetvis finns det en massa kloka saker att göra, och jag tror att det är otroligt bra om så mycket som möjligt elektrifieras. Sverige är ju ganska fattigt på fossila råvaror, och elektrifierar vi blir vi mer självförsörjande och självständiga och mindre beroende av andra, vilket är väldigt positivt. Detta bygger dock på en massa saker, och då kan man inte propagera och rösta emot kärnkraft; det funkar inte.
Det finns så mycket i Miljöpartiets klimatpolitik som är så väldigt fel. En av era ledamöter kritiserade att Sverige importerar lite uran från Ryssland. Det är lätt att kritisera, för ingen vill ju köpa prylar av Ryssland. Men vilka är det som har drivit igenom ett förbud mot att bryta uran i Sverige? Jo, Miljöpartiet. Och det bara fortsätter; man är emot allt. Miljöpartiets drömsamhälle är inte ett samhälle där allt går på el utan där man åker häst och vagn. Det är provocerande.
Jag har inte sagt att vi är emot all klimatpolitik, för det vore en jättekonstig sak att vara och säga. Men jag är emot mycket av Miljöpartiets klimatpolitik eftersom den är tillväxtfientlig och jag inte vill ha det samhälle ni vill ha. Då är det väl bra att det är två olika partier.
Fru talman! Nu, Oscar Sjöstedt, är vi tillbaka i diskussionen om de stora gröna industrisatsningarna i Sverige och i synnerhet i norra Sverige, där ju många av dem finns. Återigen kommer det svepande, generella påståendet att det bara är en fråga om statliga subventioner. Problemet är inte att det skulle vara så, utan problemet är att Sverigedemokraterna gång efter annan snackar ned dessa stora satsningar i Sverige som helhet och i norra Sverige i synnerhet.
Ta det exempel vi diskuterade förra gången då Sverigedemokraterna i flera replikskiften påstod att detta bara är en massa stora offentliga subventioner. Jag hoppas att detta inte är regeringens politik med tanke på att det är en regering på Jimmie Åkessons nåder. När det gäller de investeringar som har gjorts i Northvolt i Skellefteå utgör till dags dato nämligen endast 1 procent av de 60 miljarderna offentliga subventioner. Det ledamoten blandade ihop detta med då, precis som han gör i dag, är de subventioner andra länder ger Northvolt för att Northvolt ska bygga fabriker hos dem i stället, vilket kanske blir effekten av Sverigedemokraternas och regeringens politik om ni fortsätter så här.
Är det inte dags att sluta baktala de stora gröna industrisatsningarna i Sverige och inte minst dem i Norrland?
Fru talman! Hur kan det vara svepande och generella påståenden när jag är så tydlig som det bara går? Jag är ju övertydlig och sjukt specifik. Det är inte mitt jobb som politiker att värdera bolags affärsidéer. Det är inte mitt jobb som politiker att ha åsikter om dem. Privata bolag ska skaffa privat kapital på privata marknader, och jag kommer inte att lyfta ett lillfinger för det. Jag kan inte bli mer konkret och tydlig. Jag är ju motsatsen till svepande och generell i min kritik.
Detta går ut på att man tar skattebetalarnas pengar och riskerar dem på ett sätt som det inte är uppenbart att skattebetalarna är med på. Poängen är att det är skattebetalarnas pengar man riskerar, på ganska hög risknivå, i olika typer av förhoppningsbolag. Detta stör jag mig på, och det kommer jag inte att sluta att göra.
I talarstolen undrade jag också om det bara är Sverigedemokraterna som stör sig på att man behandlar skattebetalarnas pengar med denna grad av nonchalans. I så fall får vi väl vara ensamma. Vi är ganska vana vid det, så det är ingen ny situation för oss. Men jag hoppas att också andra ledamöter och andra partier inser att de för den politiska legitimitetens skull måste värna om skattebetalarnas pengar mycket mer än vad de gör i dag. Jag hoppas att vi inte är ensamma. Men är vi det så är vi ganska vana vid det, och det besvärar oss inte särskilt mycket.
Fru talman! Jag vet inte om det är att värna om skattebetalarnas pengar att lägga mer pengar på billigt snus och billiga plastpåsar än på lärare i skolan. Men det är en annan diskussion knuten till denna budget.
Låt mig upprepa problematiken så att allt blir klart och tydligt. Problemet är att det Sverigedemokraterna säger om att detta skulle vara statssubventionerat är fel. Det stämmer inte. De baktalar alltså en stor satsning som vi borde vara stolta över och säger svepande nu igen att det egentligen bara är en massa statliga pengar. I själva verket rör det sig som sagt om 1 procent av en 60-miljarderssatsning i Sverige. Kan vi inte vara stolta över den?
Allvarligt talat, det verkliga problemet är att medan det privata riskerar tiotals miljarder i investeringar klarar regeringen och svenska staten inte av att leverera den infrastruktur och de åtaganden som är statens monopol och ansvar. Malmbanan står stilla för att man inte förmår att underhålla den. Järnvägsanknytningar mellan de stora metropolerna i Norrland för att skapa en gemensam arbetsmarknad blir inte gjorda.
Det statliga ansvar som är självklart i andra länder tas inte av denna regering. I stället snackar ni om att staten står för de stora investeringarna. Men det är ju det privata som vill satsa i norra Sverige. Låt oss vara stolta över det och inte säga saker som inte stämmer.
(Applåder)
Fru talman! Nu är vi helt plötsligt överens. Grundläggande infrastruktur är en av statens kärnuppgifter, och det var hela min poäng. Att Malmbanan står stilla är givetvis en katastrof, likaså att infrastrukturen i exempelvis Norrland är otillräcklig. Detta är en av statens kärnuppgifter, och där ska vi lägga pengar. Vi ska inte lägga in pengar i enskilda bolag; det är det jag kritiserar.
Vi är överens om att infrastrukturen ska funka jättebra så att vi kan attrahera en massa näringsverksamhet. Det är så vi ska jobba. Nu blev det en helt annan grej. Staten ska inte gå in med skattepengar i ett ägande och därigenom ge bidrag till olika bolag. Vem som helst fattar att det snedvrider hela konkurrensen och åsidosätter det marknadsekonomiska systemet om ett bolag får en massa offentliga pengar och inte ett annat.
Jag och Martin Ådahl har inte varit överens i dessa frågor på många år, men nu kom vi kanske in på ett nytt spår där vi struntar i att lägga in statliga pengar i enskilda privata bolag och i stället lägger dessa pengar på att få infrastrukturen att funka. Ja, herregud, då är vi plötsligt tväröverens. Det var ju enormt glädjande. Nu kommer jag att sova jättegott i natt. Vad kul!
