Magnus Jacobsson (KD) om Integration

Herr talman! I dag pratar vi om integration. Enligt min uppfattning är detta en av våra största utmaningar. När vi pratar om integration tycker jag dock att vi oftast fastnar i frågor som handlar om utbildning, jobb och bostad.

Även i denna debatt har vi väl fastnat rätt mycket i skatter och pengar. Allt det där är viktigt, men i grunden är vi rätt överens. Jag tror att de flesta av oss anser att vuxenutbildningen är viktig och att folkhögskolorna, studieförbunden - även om vi kan ha olika uppfattning om hur de ska hanteras just nu - och universiteten är viktiga.

Vi är också överens om framtidens utmaningar. Det råder arbetslöshet, men det råder också brist på arbetskraft. Sverige har även en bostadssegregation. Vi kan diskutera hur den ska hanteras - jag tillhör dem som tror att man behöver fundera mer på egnahem - men det är ändå ett faktum att vi är överens om att bostadsfrågan är viktig.

Herr talman! Det jag saknar i debatten - och det har jag egentligen saknat i 30 år - är värderingsfrågor. När jag som ung kristdemokrat i slutet av 80-talet började med politik lyfte vi kristdemokrater fram begreppet värderingar och pratade om de kristna värderingarna. Det gick inte en debatt, en artikel eller någonting annat utan att man till viss del skrattade åt oss. Det intressanta är det som sedan dess har växt fram i samhället. I dag finns det väl inte ett enda företag som inte har någon form av diskussion om värderingar. Jag noterar också att de flesta partier i dag åtminstone ibland nämner ordet värderingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Vi pratar dock inte alltid om vilka värderingar det gäller. Vad är det som bygger ett gott samhälle? Hur skapar man en bra och respektfull integration? Vad var det som byggde Europa?

Strikt akademiskt och historiskt är det så, herr talman, att den demokrati som vi tycker är viktig inte har växt fram i ett vakuum. Den växte inte fram inom det indiska klansystemet. Den växte inte fram i konfucianismen, shintoismen eller delar av de afrikanska trossystemen. Den växte inte heller fram bland aztekerna eller inkafolket eller inom islam. Det är inte där demokratin har växt fram.

Rent akademiskt har demokratin växt fram under 2 000 år i en koppling mellan Aten, Rom och Jerusalem. I Aten har vi demokratin och filosofin, i Rom har vi lag och ordning och i Jerusalem har vi teologin.

Vi ser att detta lyfts fram av fler och fler forskare. När vi lever i en mer rörlig värld - i en värld där vi träffar allt fler kulturer och på kort tid kan flyga någon annanstans - blir det viktigt att fråga oss hur vi bygger det trygga och goda samhället.

En professor som jag tycker är spännande är Robert D Woodberry, som bland annat har skrivit texten The Missionary Roots of Liberal Democracy. Han har i sin forskning försökt att studera vad det är som gör att man kan bygga en demokrati där människor oavsett ursprung känner delaktighet. Han pekar på missionärerna. Vad var då det unika med dem? Jo, det var synen att alla människor har lika värde - det du vill att någon annan ska göra mot dig ska du göra mot dem - i kombination med satsningen på att bygga skolor och utbilda alla.

I Sveriges demokratiska utveckling kan vi se hur integrationen mellan stad och land växte fram i slutet av 1800-talet när frikyrkorörelsen satsade på utbildning ihop med staten. Vi ser också hur nykterhetsrörelsen jobbade med dessa frågor och hur arbetarrörelsen växte fram med arvet från frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen.

Här fanns en värderingsdiskussion. När man pratar om arbetarmoral handlar det om en uppfattning om att det finns en moral, ofta uttryckt som "Gör din plikt, kräv din rätt". Det där hänger ihop med att våga prata om värderingar.

När jag tog upp detta för 30 år sedan var det ingen som höll med, men jag är glad för att allt fler i dag inser att integration aldrig kommer att kunna handla bara om kronor och ören. Det kommer inte bara att handla om utbildning, jobb och bostad, utan det handlar också om vilket Sverige vi vill vara med och skapa.

Låt mig ta några konkreta exempel där jag ser styrkor och svagheter med dagens situation.

Jag börjar med Balkansituationen 1998. Väldigt många flydde. Det var krig i Europa, vilket vi hade hoppats att vi aldrig mer skulle behöva se.

Sedan kom Syrien 2015, 2016 och 2017. Det var ett fruktansvärt krig. Ryska förband bombade civila, och människor flydde för sina liv.

Jag avslutar med Ukraina år 2022. Det var samma situation igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det intressanta med alla dessa tre situationer är att samhället egentligen inte orkade. Många glömmer det, men redan 1998-1999 hade vi diskussioner om detta. Jag satt själv i riksdagen då. Vi införde exempelvis visumkrav för folk från Balkan, trots att det var brinnande krig. Jag säger vi, för jag satt i riksdagen då. Det var en röd regering, men jag tycker inte att senare regeringar alltid har varit bättre. Det är ett "vi". Det blev tufft, och då satte vi gränser.

Men vad hände samtidigt? Civilsamhället klev fram. Jag såg 1998 hur civilsamhället - kyrkor och andra - engagerade sig för att hjälpa. Vi såg det i Syriensituationen och när det gällde Ukraina. Vi såg dock också att staten gjorde det - exempelvis gjorde Migrationsverket det 1998.

Min mamma jobbade som familjestödjare. Det var en fantastisk arbetsuppgift. Hon mötte kvinnor, oftast från Balkan, som hade råkat ut för saker jag inte tror att vi förstår. Min mamma och andra familjestödjare fick jobba med att stötta och berätta hur Sverige fungerar. Det handlade inte bara om regler hit och dit utan också om att finnas som någon som lyssnar. Jag vet inte om Migrationsverket har kvar detta i dag, men jag vet att man hade det 1998 och att det var en väldigt bra insats.

I min egen kommun och i många andra kommuner, till exempel Göteborg, Malmö och Stockholm, har man haft interreligiösa råd. I Uddevalla hade vi ett sådant med präster, pastorer och imamer. Jag förstod nog aldrig hur viktigt det var när vi skapade rådet.

Vi hade tyvärr en fruktansvärd situation i Uddevalla för några år sedan. Tre unga människor mördades. Det råkade i det fallet vara två kristna libaneser som sköt två kurder och en tjej från Orust, om jag minns rätt. Vi var på väg att hamna i en situation där människor gick in i familjeklanssystem och skulle ta hämnd.

Men vad hände då i Uddevalla? Svenska kyrkans präst, imamen uppifrån Dalaberg och kommundirektören stod vid mordplatsen. Kommundirektören åkte upp och ned till stadshuset efter kaffe och bullar. En del har ju inte respekt för det, men jag har det. Prästen och imamen pratade med människor. Situationen dämpades genom ett idogt gemensamt arbete.

Gärningspersonerna fälldes senare, vilket jag tror var väldigt bra. Det skapade ett förtroende i staden.

Vi kristdemokrater var med och startade Soheila Fors tehus i Uddevalla just för att försöka jobba nära civilsamhället. Det var bara ett litet problem: När IS och kriget brakade loss spräcktes tehuset. Där fanns svenska kvinnor, kurdiska kvinnor och arabiska kvinnor. Men det slutade att fungera i och med IS, för då kom en annan konflikt in som gjorde arbetet svårt.

I en skola i Uddevalla, jag tänker inte nämna vilken, fick vi exakt samma dilemma när IS-situationen dök upp. En konflikt i Mellanöstern fick en direkt effekt i Sverige: Shiamuslimska ungdomar blev mobbade av sunnimuslimska ungdomar. Det var en situation vi inte var förberedda på, för vi visste inte hur kulturen fungerade. Det slutade med att dåvarande socialdemokratiska ledning och oppositionen samverkade, bytte rektor och fick in en person som gjorde vad han kallade ronden, det vill säga varje dag gick till klassrummen och träffade eleverna. Hela situationen dämpades av duktigt ledarskap, och jag vill verkligen lyfta fram den rektorn och det arbete personalen gjorde.

Integration handlar om människor. Jag har en god vän, en tjetjen och FN-flykting som flydde från det andra Tjetjenienkriget. Vi satt en dag efter ramadan, på eid, och åt när han tårfyllt sa: Jag kommer aldrig att åka tillbaka till Tjetjenien. Jag sa: Varför då? Kriget kommer säkert att ta slut, och Ryssland kommer förr eller senare att förändras. Det handlar inte om det, Magnus, svarade han. Mina barn har gift sig och fått barn i Sverige. Mina barnbarn är svenska. Jag kommer aldrig att resa hem igen, för jag vill vara med mina barnbarn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Den resa som pågår vid integration pratar vi för lite om. Det gäller också när integrationen inte fungerar. Jag är ute och går med min hund och träffar unga palestinier som känner igen mig som kristdemokrat och frågar varför jag är emot palestinier och varför jag stöder Israel. En av de unga tjejerna säger: Jag önskar att man bombar Israel med kärnvapen. Tror du inte att rätt många palestinier kommer att dö då, frågar jag. Det spelar ingen roll, bara Israel försvinner, säger hon. När jag gick därifrån funderade jag mycket på detta samtal. En del av dessa unga människor var födda i Sverige men identifierade sig ändå med ett flyktingskap. Någonstans har vi misslyckats med integrationen när vi får denna typ av reaktioner.

Jag har även lyssnat på demonstrationer hemma och sett demonstrationer i andra sammanhang. När en ung kvinna säger till mig "vi är alla Hamas" och ingen vuxen säger emot och när man firar den 7 oktober med att skjuta raketer i norra Uddevalla, då, vänner, har vi misslyckats med integrationen. Vi har misslyckats att skapa ett Sverige där vi funderar på vad som är goda värderingar. Man kan vara oense om en konflikt och kritisera en regering, men det är något våldsamt annorlunda när man skjuter raketer och firar ett övergrepp. Då har vi misslyckats med integrationen.

Vi misslyckas också ibland med att prata om historia och kultur. Bland historiker och i debatten finns en bild av att Europa är imperialistiskt. Det är sant att det har funnits en europeisk imperialism. Men vi pratar aldrig om den arabiska imperialism som pågår här och nu. Vi pratar inte om att 1900-talet var en period av stor folkförflyttning och etnisk rensning. Efter 1948 har 800 000 judar tvingats lämna Mellanöstern. Ingen pratar om dessa flyktingar. Men vi pratar inte heller särskilt mycket om de palestinska flyktingarna. En del gör det, men vi gör det inte generellt sett. 1900-talet har faktiskt inneburit att människor från båda sidor har flytt.

Ännu mindre pratar vi om kristna flyktingar. Ibland tar vi upp seyfo, men vi pratar inte om att det här och nu i Afrika pågår etnisk resning. Den kristna förföljelsen påverkar.

När jag pratar med en del kristna säger de: Magnus, ni politiker förstår inte; islam är farligt. När jag pratar med en del av mina muslimska vänner, säger de: Ni förstår inte; vi känner oss utanför.

Vi har alltså flyttat hit konflikter för att vi själva inte har klarat av att samtala om dessa problem.

Herr talman! Jag ska gå in för landning. Vi är duktiga på att prata utbildning, jobb och bostäder. Vi kan till och med vara duktiga på att tvista om skatt. Men vi är inte duktiga på att försöka förstå hur människor som av olika skäl blivit kränkta och kommer som flyktingar till Sverige känner, mår och upplever sin situation. Vi har gett dem mycket, men vi ger dem inte alltid chansen. De har fått komma hit, men de har inte fått chansen att komma hem.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Nej, jag kommer inte att svara med en enskild konkret åtgärd. Jag tror inte att det löser något. Det vi gör är att jobba med arbetsmarknadsåtgärder, vuxenutbildning och civilsamhälle, och jag tror att det kommer att räcka till viss del. Men eftersom vi är på väg in i en lågkonjunktur är det tufft, och tyvärr är det alltid tuffare för dem som står en bit från arbetsmarknaden än för dem som står nära arbetsmarknaden. Det vet vi båda.

Då finns det andra grejer som är viktiga. Regeringen gör det den ska, men kommunerna tittar också på spännande grejer. I Norrköping såg man över sin organisation för att på ett bättre sätt kunna jobba med arbetsmarknadsfrågor, försörjningsstöd och utbildning i samma nämnd. Jag vet att min hemkommun tittar på en sådan lösning och att Örebro jobbar med denna modell.

Jag tror att vi kommer att vara tvungna att samverka, och det var huvudpoängen i mitt anförande. Jag tror inte på en enda lösning eller en procentsats.

Jag tror att det handlar om värderingar. Vi måste vara överens om att vissa värderingar gäller i Sverige. Jag skulle kunna ta fler exempel hemifrån. Jag vet att det förekommer månggifte i Uddevalla, för jag har suttit i sådana diskussioner och sagt att det inte är okej i Sverige. Jag har suttit i diskussioner om könsuppdelade idrottslektioner och sagt nej till det.

Förutom värderingar handlar det om det praktiska, och jag är väldigt nöjd med det regeringen gör.

Herr talman! Först och främst vänder jag mig mot denna typ av överord. Det som sker i Sverige, om man tittar på budgeten, är att vi lägger miljarder på arbetsmarknad och utbildning. Vi gör likadant i kommunerna.

När det gäller enskilda åtgärder som vänder sig till den grupp ledamoten pratar om, nämligen kvinnor som vill in på arbetsmarknaden, vill jag säga att en av de absolut största åtgärderna som vi alla gör faktiskt är förskolan - att man har möjlighet att lämna sina barn under tiden man söker jobb, jobbar eller studerar.

Detta är skillnaden mellan oss och socialdemokratin. Jag tror inte på att bara ha en enda enskild åtgärd; jag tror inte att det fungerar så. Jag tror på det samlade åtgärdspaketet.

När jag själv var kommunpolitiker var jag genuint frustrerad när regeringar kom med enskilda pengar för enskilda projekt. Många av oss vädjade: Snälla, ge oss generella pengar så att vi kan vidta åtgärderna lokalt, vi som ser hur det ser ut! Jag uppfattar att det är precis vad regeringen gör - man ändrar en del av fördelningen, gör det mer generellt och ger mer pengar till kommuner och regioner i en mer generell lösning. Svaret är då inte just ett visst projekt, för själva poängen är att man inte jobbar med enskilda projekt.

Jag är stolt över att regeringen satsar mer pengar på kommuner och regioner, att vi fortsätter att utveckla vår arbetsmarknadspolitik, att vi fortsätter med vuxenutbildning och att vi fortsätter med att ge stöd till studieförbund och folkhögskolor. Jag är övertygad om att hela det politikpaketet av åtgärder i sin förlängning underlättar även för kvinnor att komma in på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag tror att ledamoten får lyssna på vad jag sa. Jag sa inte att jag har hört. Jag sa att jag har samtalat med människor.

Det som sker just nu i Sverige är inte bara en legitim protest mot en enskild regering, för man har rätt att protestera mot regeringar, utan det som sker just nu i Sverige är en kraftfull utveckling av antisemitism som jag bestämt tar avstånd från.

Titta bara på vad som har hänt. I Stockholm har man på ett universitet till och med stoppat, hindrat, en föreläsare bara för att personen var judisk. Vi har människor som inte ens vågar vara i Malmö för att de är av judisk börd. Minnesmärken över Förintelsen i olika delar av Europa blir förstörda. Man kan inte säga att minnesmärken över Förintelsen är kopplade till staten Israel. De är kopplade till förintelsen av judar.

Vi har ett problem som vi måste våga prata om och som handlar om att det finns en utbildad, till viss del kulturellt betingad, antisemitism även i Mellanöstern. På samma sätt som vi måste diskutera den antisemitism som fanns i Europa och som har funnits inom kyrkan - där jag själv har ett ansvar som kristen att våga ta en diskussion om var gränserna går för hur man uttrycker sig - måste vi klara av att diskutera den antisemitism som finns i Mellanöstern och den koppling som finns mellan demonstrationer i Sverige och Hamas, Muslimska brödraskapet och stormuftin av Jerusalem som var nära vän med Hitler. Vi måste klara av att diskutera även jobbiga frågor om vi ska klara av att prata integration.

Herr talman! Min partiledare Ebba Busch har redan på ett mycket tydligt sätt sagt ifrån att det inte är okej. Hon har fullt stöd i den kristdemokratiska riksdagsgruppen. Därutöver har jag ingen kommentar om den delen. Vi har redan sagt vad vi tycker. Det är inte något som vi står bakom, utan det är en fråga som SD själva måste hantera.

När det gäller frågan om att lyssna in och om hatisk retorik är det tyvärr så jag tror att många av oss upplever det. Jag började väldigt tidigt med Facebook när jag var kommunpolitiker. Jag upplevde på den tiden att det var ett sätt att ha en nära dialog med medborgarna där hemma. Jag fick ofta frågor om enskilda grejer och kunde reda ut politiska processer.

Under de senaste fem åren har jag mer och mer funderat på varför jag är kvar på Facebook och Twitter. De som känner mig vet ungefär var jag står värderingsmässigt, och jag kan konstatera att jag med jämna mellanrum utsätts för hat, från två håll. Det finns de som utifrån mitt perspektiv är extrema högernationalister och som förklarar att jag är en landsförrädare, och så finns det de som är mer ute på vänsterkanten och som tycker att jag är ondskan på jorden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Jag tror att vi som politiker, du och jag, Jonny Cato - förlåt duandet, herr talman! - tillsammans har ett ansvar för hur vi använder retoriken. Det är därför jag reagerar när man säger att en budgetskillnad på en halv procent är ett moras. Nej, det är en skillnad på en halv procent, och det är lite olika prioriteringar i budgeten. Vi måste vara rädda om orden. Om vi inte är rädda om orden, vem ska då vara det?

Herr talman! Jag tror på en rätt enkel grundprincip, och det är att i kammaren samtalar man med alla som kommer in där. Jag tror också på en annan enkel grundprincip, nämligen att man som parti alltid försöker få igenom sin egen politik i så stor mån som möjligt.

Haken med den andra grundprincipen är att man då måste samtala med flera partier, åtminstone än så länge. Jag hoppas givetvis att vi får 51 procent i nästa val. Det ser inte riktigt ut att bli så just nu, men man kan alltid leva på hoppet. Så länge man har de siffror man har kommer man att vara tvungen att förhandla med alla.

Det finns en tredje grundprincip, och det är att inte ta över ett ansvar som någon annan har. Ansvaret för det som nu har avslöjats hör hemma hos SD. Ebba Busch har varit glasklar med vad vi kristdemokrater tycker, och nu ligger bollen helt och hållet hos SD. Jag ämnar inte ta ansvar åt andra partier för hur de hanterar sin kommunikation. Det får de själva bära.

På Jonny Catos konkreta fråga, om jag tror att hat generellt sett leder till mer hat, är svaret: Självklart! Tror jag att goda relationer generellt sett leder till mer goda relationer? Ja, självklart!

Jag tror också, herr talman, att jag här i kammaren, även när vi diskuterar svåra frågor ibland, vilket vi gjorde för en liten stund sedan, försöker använda mina ord så att jag inte lägger ord i någon annans mun. Jag säger "jag tycker". Det är för att vi ska försöka ha en respekt gentemot varandra även när vi diskuterar svåra frågor.