Fredrik Olovsson (S) svarade Jessica Stegrud i en replik om Energi i debatten ”Protokoll 2022/23:39 Torsdagen den 15 december” den 15 dec 2022.
Jessica StegrudSD· i en replikJag tackar ledamoten för frågan. Det är en väldigt svår tid vi befinner oss i; det är vi helt överens om. Det förslag som nu ligger på bordet är svaret på den beställning som ni gjorde veckorna innan valet, Fredrik…Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i det betänkande som vi nu ska debattera gällande utgiftsområde 21 Energi.
Det är andra gången någonsin som Sverigedemokraterna inte har någon reservation eller något särskilt yttrande i betänkandet, och anledningen till detta är historisk. Sverigedemokraterna har för första gången sedan inträdet i riksdagen haft ett nära samarbete med sittande regering, ett samarbete som lett fram till ett detaljerat avtal, Tidöavtalet, i vilket vi tillsammans med de tre regeringspartierna har stakat ut vägen framåt på för Sverige centrala områden. Det gäller bland annat kriminaliteten och invandringen, men det gäller också energipolitiken - det område som vi avhandlar här i dag. Innan jag går in närmare på det tänkte jag börja i en annan ände.
Herr talman! Min mamma växte upp på 40-talet. Hon växte faktiskt upp här i Stockholm, närmare bestämt på Östermalm. Det kan låta väldigt fint, men det var det inte. Det rådde väldigt enkla förhållanden. Med dagens mått mätt skulle vi nog säga att det var fattigt. Man hade kakelugn för uppvärmning och utedass på innergården, och det var inte alltid man fick lägga sig mätt på kvällen. Situationen var dock inte unik för min mamma utan hörde till det vanliga.
Energi
Vad hände sedan? Jo, hon växte upp och fick möjligheten att gå i världens bästa skola - en skola med fokus på kunskap, disciplin och goda värderingar. Allt var såklart inte perfekt, men det lade grunden för det som så småningom skulle sätta Sverige på världskartan. Sverige gick nämligen på några årtionden från att vara ett land med enkel standard och hungriga magar till att bli en framgångsrik, modern exportnation med hög levnadsstandard och välfärd som följd. Det lilla landet i norr hade plötsligt blivit ett land man sneglade på och såg upp till.
Hur var detta möjligt, herr talman? Anledningarna är naturligtvis flera: yttre omständigheter, naturtillgångar, förhållandevis välutbildad och arbetsam befolkning, duktiga innovatörer liksom det faktum att Sverige under årtionden styrdes av politiker som förstod vikten av att ha en trygg, säker och prisvärd elproduktion.
Satsningarna på planerbar, fossilsnål och storskalig energi har lagt grunden för konkurrenskraften, som i sin tur har lagt grunden för jobb och välstånd. Vår unika energimix där fossilfri vatten- och kärnkraft fått utgöra basen gav oss länge ett försprång jämfört med övriga världen.
Som konservativ lever jag efter devisen att inte förstöra det som fungerar och att inte riva ned det som tagit många årtionden att bygga upp. Det är bland annat därför jag med fasa ser tillbaka på de senaste årtiondenas ansvarslösa energipolitik. Vad i all sin dar hände?
Det sunda förnuftet och omtanken om Sverige förbyttes mot rosa luftslott och naivitet, makten blev viktigare än medborgarna och perifera Centern och Miljöpartiet lämnades att sköta energipolitiken, en politik byggd på vanföreställningen att det alltid blåser lagom mycket, att elproduktion inte behöver kunna planeras, att lagringsmöjligheterna liksom överföringskapaciteten är enorma och att medborgarna utan protester skulle betala för kalaset, med skyhöga elräkningar, risk för bortkoppling och förstörda naturvärden som följd.
Med alltifrån subventioner och straffskatter till avgränsningar har man på politisk väg gjort vad man kunnat för att gynna vindkraft och stänga ned kärnkraft. Trots allt prat om teknikneutralitet och att det "är upp till marknaden" har den föregående regeringen fört en politik som nu skapat en situation i framför allt södra och mellersta Sverige där ena dagen präglas av hög export till dumpade priser och andra dagen präglas av effektbrist och EU-prisrekord. Planerbarheten, konkurrenskraften, självförsörjningen och hushållens ekonomi är snart helt enkelt borta med vinden, bokstavligt talat.
Förra året vid samma tidpunkt stod min företrädare Mattias Bäckström Johansson här och gav ett förtydligande av ändamålen för de anslag som fanns i den då aktuella propositionen. Han pratade redan då om volatila priser, effektbrist, risken för energifattigdom och det oförenliga i att vilja fördubbla elproduktionen för att få till stånd en omfattande elektrifiering och att samtidigt stänga ned ytterligare planerbar storskalig kraftproduktion.
Nu, ett år senare, står jag här och kan bara konstatera att situationen förvärrats ytterligare. Svenska kraftnät varnar för effektbrist och planerar för bortkopplingar. Risknivåerna har höjts, och alla uppmanas att hjälpa till genom att dra ned på elförbrukningen.
Nedstängningen av svensk kärnkraft har tillsammans med Putins krigföring, Tysklands övergång från planerbart till väderberoende liksom sammankopplingen med en haltande europeisk energimarknad gjort oss väldigt sårbara.
Herr talman! Till skillnad från min företrädare behöver jag inte ännu en gång stå och prata om vad som behöver göras för att återigen få till ett fungerande energisystem med hög leveranssäkerhet och konkurrenskraftiga priser. Jag behöver inte berätta för ett oförstående regeringsunderlag vad som behöver göras. Nu kan jag i stället med en lättnadens suck konstatera att våra förslag på konkreta åtgärder numera utgör en del av den handlingsplan som kommer av det avtal som vi slutit med den nytillträdda regeringen.
I och med Tidöavtalet är det slut på rosa drömmar och luftslott. Paradigmskiftet är väldigt tydligt. Svensk energipolitik ska framöver präglas av realism och långsiktighet, inte av naivitet och kortsiktighet.
Kommande månader, troligen år, kommer dock att handla om att minimera risken för bortkopplingar liksom att dämpa effekterna av skenande elpriser för hushåll och företag. Men parallellt med detta arbete påbörjas återgången till en stabil, planerbar och prisvärd energimix. Det handlar bland annat om att ge kärnkraften möjlighet att drivas vidare och utvecklas, att värna vattenkraften, bygga ut överföringskapaciteten, höja effektreserven, ta vara på kraftvärmens möjligheter, energieffektivisera, använda vindkraften där den behövs och se över prissättningsmodeller. Vi har några tuffa år framför oss.
Herr talman! Kommande vinter kan bli mörk. Men i och med Tidöavtalet finns det hopp om betydligt ljusare tider framöver.
Avslutningsvis vill jag tacka alla för ett gott arbete i utskotten och önskar alla, eventuella meningsskiljaktigheter till trots, en riktigt god jul.
Herr talman! Ledamoten talar om det lilla, lilla landet i norr. Det är inte ett särskilt litet land. Det är ett ganska stort land, och vi har otroliga arealer av skog. På landsbygden jobbar folk i skogsbruket, i lantbruket och med en massa andra uppgifter.
Jag tänkte fråga ledamoten om reduktionsplikten, som är en del av energisystemet. Låt mig börja i en ände. När det gäller klimatåtgärder har det redan 2005 genom Sternkommissionen i England visat sig vara billigare att vidta åtgärder mot klimatet än att låta bli. I Sverige har vi den tillgängliga skogen.
Ni vill minska reduktionsplikten till EU:s miniminivå, samtidigt som vi behöver en grön omställning. Vi kan skapa arbetstillfällen i Sverige med skogen. Vi kan använda skogens råvaror för att så att säga stoppa in dem i våra bilar och blanda in i bensinen. Då får vi arbeten och näringslivet kan utvecklas, inte bara i storstäder utan även på landsbygden. Det är inte minst en svensk inhemsk råvara. Till skillnad från bensin och diesel, som ni vill gynna, vill ni alltså missgynna ett svenskt bränsle. Jag fick ett tag för mig att ni heter Sverigedemokraterna och att ni på något vis ville gynna svenska råvaror och svenska förhållanden.
Min fråga till er är: Hur får ni ihop detta? Står ni bakom Sveriges klimatmål, och tycker ni att inhemska biobränslen kan spela en avgörande roll för att nå målen?
Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna. Det var ett antal på slutet.
Vi ligger väldigt långt fram i denna omställning som alla pratar om. Vi har bäddat för denna omställning i årtionden tack vare vår fantastiska energimix, som nu dock har varit på väg att monteras ned.
När det gäller reduktionsplikten ser vi nu den skenande inflationen, och vi ser faktiskt hur den glesbygd som ledamoten talar om går på knäna. Småföretag, åkerier, transportsektorn, lantbrukssektorn och vanliga människor som måste ta bilen till jobbet går på knäna och går under. Hur kan ni ha missat det? Och allt detta sker för att vi ska gå i bräschen och ha den mest offensiva reduktionsplikten i hela EU. Ni vill dessutom fördubbla den. Vi ligger på drygt 30 procent nu. Ni vill upp till 60 procent. Vad skulle det innebära för bränslepriserna? Ni fullkomligt knäcker landsbygden med denna politik. Det finns många sektorer att fördela en utsläppsminskning på. Man behöver inte straffa ut just denna del i dagsläget.
Jag ska ge lite kuriosa. Den inhemska produktionen har vi inte i dag, utan majoriteten av biodelen så att säga i bränslet består av slakteriavfall från till exempel Australien. Det låter inte särskilt klimatvänligt i mina öron.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.
Häromdagen var det en intervju med Scanias vd Christian Levin i Dagens Nyheter. Han sa att industrin inte har råd med fega klimatpolitiker. Biobränslen måste gynnas och fossila bränslen straffas. Nu är det precis tvärtom. Industrin har inte råd med fega klimatpolitiker.
Ska vi stötta en grön omställning av samhället måste vi använda våra biobränslen. Vi kan inte gynna fossila bränslen. Hur kan det gynna landsbygden långsiktigt att vi inte använder grenar, toppar och avverkningsrester från skogen? Hur kan det inte gynna landsbygden att vi gör det? Det blir ju arbetstillfällen på landsbygden, och vi får dessutom en grön omställning och når våra klimatmål.
Jag begriper inte hur ledamoten resonerar. Det är väldigt kortsiktigt att tänka sig att vi ska minska priset på diesel och bensin. Men långsiktigt missgynnar det landsbygdens folk. Hur resonerar ledamoten?
Herr talman! Jag tackar ledamoten igen.
Om vi knäcker landsbygden, om vi knäcker åkerierna, om vi knäcker företagandet och om vi knäcker lantbruket nu spelar det ingen roll att vi om tio år kan producera biobränslen på det sätt som ledamoten förespråkar. Vi är här och nu. Vi står inför en enorm kris. Nu är det detta som gäller kortsiktigt.
På tal om att vi inte har råd med fega politiker, fega klimatsatsningar, eller hur ledamoten uttryckte det, är risken att vi gör om samma misstag som vi gjorde med metanolen och plöjer ned miljarder i någonting som aldrig någonsin blir lönsamt - skattemiljard efter skattemiljard. Detta slöseri pågår fortfarande.
Detta handlar om att se allting som en helhet. Det finns andra sektorer där vi säkert kan minska utsläppen för att kompensera. Vi måste vara realistiska. Och det är sverigedemokratisk politik.
Herr talman! Nu är det detta som gäller kortsiktigt, sa Jessica Stegrud nyss i replikskiftet. Jag ska också ta upp den bollen.
Vladimir Putins energikrig plågar europeiska och svenska hushåll och företag. Därför var det många som lyssnade på Sverigedemokraternas, Moderaternas, Liberalernas och Kristdemokraternas vallöfte om ett högkostnadsskydd mot höga energipriser som skulle vara på plats till den 1 november i år, ett datum som bekant har passerats. Detta löfte och en hel del andra har alltså brutits. Något högkostnadsskydd kommer inte heller att vara på plats till jul, trots löftet från statsministern om att hushållens ekonomi skulle räddas i god tid före just julen.
Dessutom är det så att det förslag som regeringen går vidare med - och som kanske kan betalas ut någon gång senare i vinter, om inget oförutsett inträffar - inte omfattar hela Sverige, vilket vi också hörde om i ett replikskifte nyss. Norra delen av landet får inte del av de resurser som södra Sverige ska få. De storstilade löftena till trots har heller inga företag vare sig i norr eller i söder fått något besked om när de kan vänta ett stöd från regeringen.
Min fråga till Jessica Stegrud blir därför om och i så fall när man kommer med ett förslag som hjälper även de hushåll som befinner sig i norra Sverige och som också har behov av hjälp och stöd i den här situationen.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Det är en väldigt svår tid vi befinner oss i; det är vi helt överens om.
Det förslag som nu ligger på bordet är svaret på den beställning som ni gjorde veckorna innan valet, Fredrik Olovsson. När förslaget väl kom från Svenska kraftnät hade vi två möjligheter. Den ena var att skicka det på återremiss, varpå detta skulle dröja ytterligare några månader, och den andra var att använda oss av det förslag som ni beställt.
Det är möjligt att ni hade dragit ut på det i några månader, eller också hade ni använt det förslag som ni faktiskt beställde själva. Det är inte perfekt, utan det har sina brister. Fördelen jämfört med det som gällde förra året är dock att vi nu kan betala ut stödet snabbare. Det här kan komma redan någon gång i februari, medan stödet för föregående vinter faktiskt kom till vissa konsumenter under sommaren. Jag vill nog alltså påstå att detta ändå är ett bättre förslag för hushållen.
När det gäller företagen och beskeden där handlar detta om saker som är reglerade av EU och som måste prövas. Det är inte bara att ta fram ett förslag och sedan genomföra det; det har ju bland annat ni sett till i och med all maktöverföring till EU, Fredrik Olovsson. Ni kanske alltså ska prata lite grann med er själva i den frågan.
Jag tycker att vi har varit snabba nog. Man får ju vara ärlig och säga att prisutvecklingen i den norra delen av Sverige har skett den senaste tiden. Det är ingenting som har gällt för hela året, utan tvärtom har södra Sverige legat i snitt dubbelt så högt som norra Sverige. Men skulle denna olyckliga situation fortsätta är jag rätt säker på att regeringen kommer att ta fram ett kompletterande förslag. Nu jobbar man dock stenhårt med att få till det som ligger på bordet och med att hjälpa hushåll och företag som fort som möjligt.
Herr talman! Det finns ingenting i den förra regeringens uppdrag till Svenska kraftnät som hindrar att även hushållen i norra Sverige skulle kunna få del av pengarna. Det finns heller ingenting som hindrar en regering att vidta åtgärder. Det är inte så att det är står i regeringsformen att det är Svenska kraftnät som ska styra landet, utan det är regeringen. När man får förslag får man naturligtvis anpassa dem efter sin politiska uppfattning.
Nu verkar det inte vara så att man vill hjälpa norra Sverige. Det kanske blir så att regeringen lägger fram ett sådant förslag, men Sverigedemokraterna har alltså inga sådana krav på regeringen. Man nöjer sig i stället med att bryta det vallöfte man ställde ut, det vill säga ersättning till den 1 november - ett löfte som inte heller då innehöll någon brasklapp om att halva Sverige inte skulle få del av stödet.
Frågan återstår alltså: När kommer Sverigedemokraterna att kräva att ett sådant här stöd kommer på plats? Det behövs nämligen nu.
Herr talman! Jo, i uppdraget stod det tydligt att det var de södra delarna av Sverige som skulle omfattas och ingenting annat. Det kanske du alltså vill lägga till nu i efterhand, Fredrik Olovsson.
Indirekt har du kanske också svarat på min fråga: Förslaget hade fått gå på remiss och kommit tillbaka i kanske - vad vet jag - december eller januari, och så hade ni utgått från det. Det hade uppenbarligen inte gått snabbare.
Sedan tycker jag ändå att det är lite charmigt att Socialdemokraterna bryr sig så otroligt mycket om vår politik. Vi kan till exempel ta reduktionsplikten och bränslepriserna: Ni vill ju göra det ännu dyrare. Ni vill fördubbla reduktionsplikten och därmed göra bränslet kanske 5-10 kronor dyrare. Med er politik hade det alltså blivit betydligt värre, och med tanke på avstånden i Norrland tror jag inte att den presenten hade varit välkommen.
Vi kan inte bygga en politik på några veckors prisutveckling; det tror jag att även Socialdemokraterna förstår. Det är inte ansvarsfullt. Men om utvecklingen fortsätter i den här riktningen är jag helt övertygad om att det kommer att vidtas åtgärder även för den norra delen av landet.
Herr talman! Jag funderar lite grann över några saker jag hörde i ledamotens anförande.
Beskrivningen av läget på energiområdet skiljer sig från hur jag upplever att läget är. Det är nämligen så att det pågår ett krig i vår absoluta närhet i Europa, och det är i princip ett energikrig mot Europa. Dessutom står 40 procent av reaktorerna i Frankrike stilla. Det är alltså det energislag som du säger har hög leveranssäkerhet, Jessica Stegrud. I Sverige står O3 med flera stilla. Jag ifrågasätter därmed detta med leveranssäkerheten i den energikällan.
Nåväl! Nu har ni ju makten, Jessica Stegrud. Vi har ett gäng industrier som håller på med en grön omställning. De jobbar för fullt med den omställningen, och de behöver ny energi. Hur ska det behovet tillgodoses om vi inte satsar på till exempel havsbaserad och landbaserad vindkraft? Tror ledamoten att det kommer att finnas ny kärnkraft på plats i Sverige inom fem år? Och kommer ni att stödja ett godkännande av de ansökningar om havsbaserad vindkraft som ligger på regeringens bord?
Herr talman! Vi kan börja med kärnkraften. Jag kan nämna att det stämmer att O3 är nere för revision. Det är en planerad avställning - vilket ju är skillnaden mot vindkraften, som inte går att planera. Om det blåser eller inte går inte att planera, men en avställning för revision går faktiskt att planera.
Lite kuriosa, för övrigt: Jag har jobbat med alla kraftslagen, och för två år sedan låg O3:s produktion på topp tio av alla reaktorer i världen. Den producerade energi motsvarande ungefär en miljon hushåll, så den har stått för ett väldigt gott bidrag till den svenska elförsörjningen.
Att man nu har generiska problem inom fransk kärnkraft är såklart beklagligt. Man kan inte ligga på 100 procents tillgänglighet, men stänger man ned hälften av kärnkraftsflottan ökar naturligtvis riskerna eftersom man snart inte har mycket till redundans kvar.
Ledamoten frågade också om ny kärnkraft kan vara på plats inom fem till tio år. Jag skulle säga att tio år inte är helt orealistiskt. Fem år vore såklart väldigt tufft, för vi har ju monterat ned resurserna för det. Vi har också en lagstiftning som står i vägen och många andra hinder. Man har även lagt ned kärnkraftsreaktorer på grund av de politiska villkor som kärnkraften har verkat under.
Sedan var det en tredje fråga som jag inte minns, herr talman. Ledamoten får ställa den igen om den är viktig.
Herr talman! Jo, jag undrade om ledamoten och hennes parti kommer att stödja ett godkännande av de ansökningar om havsbaserad vindkraft som ligger på regeringens bord. Dessa ansökningar motsvarar en enorm mängd energi, vilket behövs i exempelvis Västra Götaland, som är ett område för stora satsningar. Det gäller även östkusten och i de södra delarna av Sverige.
Kommer ledamoten och ledamotens parti att ställa sig bakom och stödja ett godkännande av dessa ansökningar som ligger på regeringens bord?
Herr talman! Jag tackar ledamoten för förtydligandet gällande frågan.
Nu är det ju så här: Blåser det inte - ja, då blåser det inte. Om man har ett eller tio tusen vindkraftverk spelar liksom ingen roll om det inte blåser. Vi behöver inte massor av icke planerbar energi, utan vad vi behöver är planerbar energi. Vi behöver svängmassa, och vi behöver stora generatorer. Det är vad industrin kräver och behöver. Med facit i hand skulle vi såklart inte ha lagt ned vare sig Ringhals eller Barsebäcks reaktorer. Det framgår väldigt tydligt i dag.
Nu är det inte Sverigedemokraterna som sitter och beslutar om vilka vindkraftsparker som ska byggas eller inte. Klart är att vindkraften har sin del i systemet. Vindkraften måste dock börja verka på konkurrensneutrala och teknikneutrala villkor.
Så har inte varit fallet. Den har varit subventionerad med till exempel elcertifikaten. Den har heller inte behövt betala för de anslutningskostnader och den infrastruktur som behövs och inte heller för den belastning som den orsakar systemet när man inte kan köra.
Det finns en alternativkostnad där som någon annan måste stå för. Någon annan måste helt enkelt stå för elförsörjningen när vindkraften ligger nere. Det har vindkraften inte behövt vara med och betala för.
Svaret på din fråga är att de vindkraftsparker som kan uppvisa lönsamhet och är förenliga med alla de miljökrav vi har, med acceptans från invånare och kommuner och med hänsyn till naturvärden etcetera har självklart en plats i energimixen. Jag välkomnar detta.
Vi måste ha en politisk som bygger på realism och där hela energisystemet ska fungera i längden.
Herr talman! Det är trevligt att vi äntligen får ha en energipolitisk debatt.
Sverige skulle kunna få ett 100 procent förnybart elsystem eller ett elsystem med ett stort beroende av kärnkraft. Alla partier är överens om att vi behöver en ökad elproduktion och att vi ska ha en fullgod elproduktion till alla hushåll, alla företag och alla verksamheter i Sverige. Vi ska ha ett robust och leveranssäkert elsystem.
Det är dock väldigt tydligt att Sverigedemokraterna vill se ett stort beroende av kärnkraft i den svenska elmixen och då också kraftigt subventionera kärnkraften med svenskars skattepengar, så som bland annat föreslagits i budgeten.
Jag vill fråga Sverigedemokraterna: Hur önskar man lösa beroendet av import av uran för att drifta kärnkraftverken? Hur vill man lösa mellanlager av radioaktivt avfall om vi bygger ut kärnkraften i Sverige? Hur vill Sverigedemokraterna lösa slutförvar av radioaktivt avfall om vi bygger ut kärnkraftverken i Sverige?
Jag undrar också om Sverigedemokraterna vill riva upp lagen om förbud mot uranbrytning i Sverige och bryta uran i Sverige. Inom vilka regioner vill man göra det? Hur ska boende i dessa regioner hantera uranbrytning i sitt närområde?
Om man också ser framför sig att vi ska ha små kärnkraftsreaktorer, tänker man sig att de ska vara nära städerna där vi har en högre elanvändning eller ska de placeras i Sveriges landsbygder, och hur ska det då påverka den lokala befolkningen?
Herr talman! Tack, ledamoten, för myriader av frågor!
Jag ska börja med att säga att 100 procent förnybart är en fullständig utopi. Det går inte rent tekniskt. Det fungerar ingenstans. Jag kan inte svära på att det inte fungerar om 100 eller 200 år. Men vi är inte riktigt där än. Ledamoten får gärna återkomma och beskriva hur det skulle gå till i praktiken. Det finns inga sådana fungerande lösningar i dag. De finns möjligen på Miljöpartiets ritbord. Jag vet inte.
Herr talman! Subventioner är också intressanta. Miljöpartiet och ledamoten har talat om att det ska vara teknikneutralt. Det är ett väldigt viktigt ord. Det hör jag ofta från Miljöpartiet, men jag har aldrig sett det i praktiken. Som jag nämnde nyss har förnybart och inte minst vindkraften haft fördelar och varit subventionerad bra länge nu. Det är märkligt att man nu bryr sig om teknikneutraliteten och att det inte ska vara subventioner. Det är en önskan som jag faktiskt delar.
Det vi gör nu är att vi ställer ut kreditgarantier. Vi ändrar lagar och förordningar för att det ska bli möjligt att satsa på kärnkraft för den som vill. Det skulle jag inte kalla för subventioner. Det är för att väga upp den obalans som har varit innan, helt enkelt.
Vi talar om mellanlagring. Vi har ett system i dag för mellanlager. Vi har också kommit till beslut här i riksdagen om hur slutförvaret ska ske. Det borde inte finnas några frågetecken om det. Det är sorgligt att vi för länge sedan gav upp forskningen om detta område. Vi hade förmodligen kunnat ha reaktorer i dag med i stort sett inget avfall alls. Det hade hjälpt betydligt.
Herr talman! Tack så jättemycket!
Först och främst går det visst att ha ett 100 procent förnybart elsystem. Det är flera länder som har det. Jag var häromsistens i Agenda. Där hade vi forskare som redogjorde tydligt för hur ett 100 procent förnybart elsystem skulle fungera och att det går. Att säga att det inte går blir direkt missvisande. Jag noterar att Sverigedemokraterna blickar tillbaka till 1950-talet och efterkrigstiden. Om man utgår från den teknik som vi hade då hade det inte gått. Men i dagsläget går det.
Jag tycker inte att jag får svar på hur man ska hantera till exempel uranbrytning i Sverige eller ett stort importberoende för att drifta verken. Vi ser problematiken i Europa i dag när vi har ett stort beroende av energiimport från andra länder.
När det gäller slutförvaret hanterar de beslut som finns att vi skulle fasa ut kärnkraften efter att de verk som nu är i drift når slutet av sin ekonomiska livslängd. Det finns inte planer för slutförvar för de volymer som skulle finnas om man kraftigt skulle bygga ut kärnkraften i Sverige.
Min fråga återstår. Hur ska man hantera uranbrytning i Sverige och dess konsekvenser? Hur ska man hantera slutförvaret? Om man ska bygga ut större mellanlager, var ska de i så fall vara någonstans?
Herr talman! Tack, ledamoten!
Att det stått några forskare i Agenda och sagt att det är fullt möjligt behöver inte betyda att verkligheten ser ut så. Jag brukar säga att vindkraftens bästa vän är naturgasen. När det inte blåser behöver man någonting annat. Det talas om vätgaslagring. Vi är otroligt långt ifrån att ha det i några som helst behövliga mängder. Det är fullständigt orealistiskt.
Sedan gäller det beroendet av import. Nedmonteringen av kärnkraften i Tyskland har satt hela EU i en fruktansvärd beroendesituation när det gäller gas från Ryssland. Det finns ytterligare en anekdot. Det var till och med så att man skålade på den ryska ambassaden i Berlin samma dag som Tyskland bestämde sig för att stänga ned kärnkraften. De förstod att de nu gjorde Tyskland beroende av rysk gas. Så mycket för den självständigheten.
För övrigt kan man handla uran på en marknad, till exempel med Australien. Det finns demokratiska länder vi har goda handelsförbindelser med. Jag ser inte samma risker med det. Nu sitter vi i en situation där vi i Europa tvingas handla flytande gas från till exempel Qatar. Jag vet inte hur bra det är egentligen, som svar på din fråga.
Detta är komplexa frågor som tas på största allvar. Miljöpartiet är svaret skyldigt när det gäller hur det ska gå till med 100 procent förnybart. Det är fullständigt orealistiskt. Jag tror att svenska folket förväntar sig ett fungerande elsystem framöver.
