Statsministern Ulf Kristersson (M) svarade Per Bolund i en replik om Partiledardebatt i debatten ”Protokoll 2022/23:124 Onsdagen den 14 juni” den 14 juni 2023.
Per BolundMP· i en replikDet sista håller jag med om, att vi som samhälle har ett ansvar för barnen och barnens bästa. Det är därför som vi är så oroliga över att så mycket pekar i fel riktning när det gäller barnens situation i Sverige. Jag…Jag påminner stillsamt om att vi i kammaren talar via talmannen, det vill säga vi talar om andra debattörer i tredje person.
Herr talman! Politik handlar om att vi ska söka människors förtroende. När det gäller Ulf Kristerssons regering är det många tjänstemän som kommer direkt från olika skolföretag och lobbyorganisationer i samma bransch.
Skolministern i Ulf Kristerssons regering, Lotta Edholm, har själv suttit i styrelsen för en av Sveriges mest skandalomsusade skolkoncerner. Hon har både som lobbyist och som politiker aktivt arbetat för att skapa det kaos som nu råder i skolan. Statsministern själv äger en sommarstuga tillsammans med Göran Thorstenson, som är lobbyist och sitter i styrelsen för en annan skolkoncern, som ägs av en moderat, Anders Hultin, en av arkitekterna bakom skolsystemet som det nu ser ut.
Jag skulle vilja fråga statsministern: Tycker statsministern att detta är ett problem i förhållande till väljarnas förtroende för skolpolitiken?
Herr talman! Jag vet att Vänsterpartiet och Nooshi Dadgostar är lite besatta av idén att lägga ned alla landets friskolor. Det är en legitim politisk ståndpunkt. Då kan man säga som det är: Vi vill ha offentliga monopol. Föräldrarna ska inte bestämma själva. Vi ska inte ha friskolor. Vi ska använda barn som integrationsverktyg och skicka dem dit där vi vill ha dem.
Så kan man tycka. Det finns ingen majoritet för den ståndpunkten, men det finns det sällan för Vänsterpartiets uppfattningar.
(Applåder)
Sedan är det den allmänna kollektiva skuldbeläggningen. Jag tycker inte att man ska diskvalificera människor som har varit lärare i en kommunal skola eller som har varit rektorer i en friskola från jobb med skolpolitik. Vi har formella viktiga regler för jäv och intressekonflikter. De ska alltid respekteras och upprätthållas.
Skuldbelägg inte alla de människor som i många år har gjort allt de kan för att förbättra svensk skola!
(Applåder)
Herr talman! Jag noterar att detta verkar vara en mycket känslig fråga för Ulf Kristersson, som kommer med en mycket stark svada utan att svara på frågan. Är det statsministerns uppfattning att detta kan skada förtroendet för regeringens egen skolpolitik?
Frågan är: Hur ska svenska folket kunna lita på att regeringen har lojalitet med elever och lärare och inte med skolföretag när Ulf Kristerssons skolminister kommer direkt ur ett sådant mycket skandalomsusat företag, som valde att inte ge mat till små barn för att kunna ta ut vinst? Detta måste väl Ulf Kristersson ändå ha tagit intryck av? Han måste väl själv tycka att det kan skada förtroendet för denna skolpolitik?
Hur ska svenska folket vara säkra på att det är just elever och lärare som står främst liksom att eleverna får den bästa tänkbara utbildningen och inte det faktum att både Ulf Kristersson själv och skolministern har mycket nära band till denna bransch?
(Applåder)
Herr talman! Det finns väldigt bra kommunala skolor, och det finns väldigt bra friskolor. Dem ska vi vårda och värna. Det finns dåliga kommunala skolor, och det finns dåliga friskolor. De borde inte få finnas över huvud taget.
Denna regering, med Lotta Edholm i spetsen i denna fråga, gör precis det som Vänsterpartiets kamrater inte lyckades med, nämligen en ordentlig reform av den reform som gör att familjer själva kan välja. Det finns nämligen brister. Ta glädjebetygen i både kommunala skolor och friskolor. Så kan vi inte ha det. Det är djupt stötande och orättvist. Vi snackar inte, vi gör någonting åt sakerna.
(Applåder)
Herr talman! Denna regerings klimatpolitik leder till historiskt stora utsläppshöjningar. Det konstaterar experter, det konstaterar regeringens eget klimatpolitiska råd och det konstaterar till och med regeringen själv i sin egen budget. En av de främsta anledningarna till detta är den slakt av reduktionsplikten som det nu har fattats beslut om.
Reduktionsplikten är en reform som har lett till miljardinvesteringar i de gröna näringarna, just de gröna näringar som statsministern lyfte fram i sitt anförande och sa att han tycker att det är bra att de går före. Nu drar man undan mattan för dessa investeringar och ökar utsläppen i och med 4 miljoner liter diesel extra varje dag.
Det går att värna klimatet och landsbygden samtidigt. Varför spelar då statsministern med i spelet att ställa klimatpolitik och landsbygd mot varandra?
Min fråga är: Kommer det att komma faktiska lösningar för att sänka utsläppen för Sverige under denna mandatperiod?
Herr talman! Låt mig påminna om två saker. Det ena är det som jag hoppas att vi går i mål med under detta halvår med svenskt ordförandeskap, alltså EU:s stora klimatpaket. Det innebär historiska och nya förutsättningar för alla EU:s länder. Ingenting kunde vara viktigare. Det påverkar också svensk klimatpolitik. Och vi återkommer med detta i klimathandlingsplanen. Det är otroligt viktigt.
Det andra är att även den förra regeringen fick kritik av Klimatpolitiska rådet 2019, 2020 och 2021 för att man inte nådde vägtransportmålet till 2030. Först när man införde en drakonisk reduktionsplikt - som innebär 34 kronor per liter diesel och att det blir 900 kronor dyrare att tanka en vanlig Volvo V70 när den är genomförd - kunde man nå precis detta mål. Det är en ohållbar politik.
Det hade varit ärligare om Centern sa att man vill behålla reduktionsplikten och att det ska kosta 34 kronor litern att tanka, och detta i ett sammanhang där vi dammsuger världsmarknaden på biobränsle som borde användas där elektrifiering inte är möjlig. Så ser vår väg framåt ut.
(Applåder)
Herr talman! Jag brukar lägga stor vikt vid att utgå från fakta, och fakta är att riksdagens utredningstjänst har beräknat att regeringens politik just nu kommer att öka utsläppen med 6,3 miljoner ton koldioxid per år. Detta är lika mycket som den svenska stål- och järnindustrin släpper ut under ett helt år. Det är den ökning av utsläppen som regeringens politik medför.
Det går att kombinera en klok politik för svenska biodrivmedel med att samtidigt sänka priserna. Det är inte en motsättning. Centerpartiet kallar det för Tanka svenskt!, och vi har lagt fram ett förslag som regeringen är mer än välkommen att kopiera. Det finns på vår hemsida, och det är bara att tanka ned det.
Men frågan kvarstår, och skiljelinjen är tydlig. Jag undrar: Vad vill Moderaterna och regeringen egentligen här, rädda klimatet eller sänka klimatet?
(Applåder)
Herr talman! Denna regering ändrar på reduktionsplikten eftersom den var en återvändsgränd och ett stickspår. Biobränsle ska användas i de trafikformer där elektrifiering inte är möjlig. Och det kommer att finnas många sådana områden ett tag till innan vi till exempel åker över Atlanten med elflyg. Biobränslen behövs på rätt ställen.
Vi lägger ned kraft på den europeiska klimatpolitiken så att vi får ett gemensamt genomslag i världens största klimathubb. Det är viktigt på riktigt.
Allt detta lägger vi vår energi och vår kraft på. Om Centerpartiet vill vara med på denna resa är ni välkomna. Om ni vill återinföra reduktionsplikten till gamla nivåer, säg då det!
(Applåder)
Herr talman! Jag lyfte i mitt första anförande fram de globala hållbarhetsmålen - Agenda 2030 - som Sverige var pådrivande för att få igenom och som det också fanns väldigt starkt stöd för i Sveriges riksdag.
Det är uppenbart när det gäller miljö och klimat att vi är på väg åt fel håll med regeringens politik.
Men jag vill lyfta fram ett annat mål, ett mål som också är en del av det svenska arbetet för att nå dessa mål, det vill säga Mål 2 om minskad hunger. Tyvärr har vi nu också en ekonomisk situation med snabbt stigande matpriser som gör att detta har blivit ett större problem också i Sverige. Här har vi kommit med en rad förslag från Miljöpartiet om hur man kan sänka kostnaderna för barnfamiljer.
Den liberala debattören Lena Andersson skrev nyligen en uppmärksammad text på Svenska Dagbladets ledarsida om just detta där hon ifrågasätter de larm som organisationer i vårt land vittnar om. Hon menar att om barn är hungriga är det föräldrarnas fel.
Här skulle jag vilja få ett tydligt svar från statsministern: Delar Ulf Kristersson denna analys, och anser statsministern att de larm som kommer om hungriga barn är felaktiga och att det i så fall är föräldrarna som är skyldiga om barn i Sverige går hungriga?
Herr talman! Låt mig vara noga i en sådan fråga som är rätt allvarlig. Föräldrar bär ansvaret för sina barn tills motsatsen bevisas. Det är ingen liten fråga. Jag har själv jobbat med precis detta. När ska staten gripa in och ta över ansvaret? När ska vi lita på att föräldrar, trots en del brister - ekonomiska eller andra - ytterst är fullt kapabla men att vi hjälper till? Det är ett av många skäl till att vi nu inför systematiska föräldrastödsprogram för att uppmärksamma att det finns föräldrar som i grund och botten är kapabla men att de behöver hjälp, råd och stöd.
Det är sådant som vi gjorde i Sverige under 1900-talets första hälft - lita på föräldrarna men hjälpa dem så att de kan fullgöra sin viktiga uppgift. Det är inga små saker. Då griper man in ganska handfast och hjälper föräldrar med mycket handfasta saker. Det kan vara pengar, det kan vara mycket goda råd och det kan vara krav. Man äter alltså frukost före skolan, och man prioriterar rätt saker. Man kan också få pengar för precis detta.
Jag litar på föräldrar. Men ytterst är alla barn allas barn.
(Applåder)
Herr talman! Det sista håller jag med om, att vi som samhälle har ett ansvar för barnen och barnens bästa. Det är därför som vi är så oroliga över att så mycket pekar i fel riktning när det gäller barnens situation i Sverige. Jag nämnde flera exempel i mitt anförande. Det handlar om utbildningen, där klyftorna ökar. Splittringen blir större och större mellan skolor och mellan elever. Det handlar också om familjernas ekonomi.
Detta lyfter fram frågan om hela det globala ramverket och målen i Agenda 2030 som har varit en kompass och en karta för länder som Sverige när det gäller att jobba gemensamt för social och miljömässig hållbarhet för att se till att vi når bredden av dessa mål. Här är det oroande att regeringens politik nu pekar i fel riktning i så många av dessa mål.
Jag måste därför tyvärr ställa en fråga till Ulf Kristersson som regeringsbildare: Har regeringen fortfarande ambitionen att nå de globala hållbarhetsmålen? Ska Sverige ha ledartröjan som vi har haft tidigare? Och kommer man i så fall att sluta med en politik som leder Sverige i motsatt riktning?
Herr talman! Självklart har vi det, men vi arbetar i första hand genom det kraftfulla verktyg som EU har för att nå dessa mål. Det är där Sverige gör störst nytta.
Jag delar i grund och botten Per Bolunds beskrivning och oro. Men jag vill understryka en mycket viktig orsak till detta, nämligen integrationsproblem. Trångboddhet är i mycket hög grad ett integrationsproblem. Läsokunnighet är i mycket hög grad ett integrationsproblem. Fattigdom är i mycket hög grad ett integrationsproblem. På område efter område har Sverige inte förberett sig för konsekvenserna av stor invandring och dålig integration. Det är mycket hög tid att vi gör det nu.
Det gäller även språket. Ingenting grundlägger barns förutsättningar i skola och arbetsliv så som språket gör - och ingenting ödelägger barns skolgång så mycket som att inte kunna språket. Vi kan inte ha funktionella analfabeter i svensk skola. Detta är ett integrationsproblem, och vi tar det på mycket stort allvar.
(Applåder)
