Martina Johansson (C) svarade Thomas Ragnarsson i en replik om Prioriteringar inom hälso- och sjukvården i debatten ”Protokoll 2022/23:110 Tisdagen den 23 maj” den 23 maj 2023.
Thomas RagnarssonM· i sitt anförandeVi debatterar i dag socialutskottets betänkande SoU13 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården , och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Herr talman! Moderaterna har på ett…Herr talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande SoU13 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Herr talman! Moderaterna har på ett framgångsrikt sätt drivit frågorna om den svenska cancersjukvården under lång tid, och vi kan konstatera att arbetet har varit fruktsamt. Vi har i dag en cancersjukvård av yppersta klass. Men utvecklingen inom området går i rasande takt, och därför kan man inte luta sig tillbaka. Utvecklingen inom genterapi och precisionsläkemedel lyfter nu behandlingsmöjligheterna till helt nya nivåer, vilket gör att vi måste fortsätta satsningen på den svenska cancersjukvården. Tyvärr spiller tillgänglighetsproblematiken över även på detta område, och det är givetvis inte acceptabelt.
Herr talman! Ett område som tyvärr är eftersatt är rehabiliteringen och eftervården för de patienter som drabbats av cancer, och det är något som Tidöpartierna har tagit fasta på och kommit överens om att göra satsningar på. Det finns goda exempel på hur en rehabiliteringskedja kan byggas, och inom den svenska hjärtsjukvården har man kommit långt inom detta område. Det borde kunna ligga till grund för hur vi ska organisera rehabilitering och eftervård för dem som drabbats av cancer.
Herr talman! Socialstyrelsen har tagit fram nationella behandlingsriktlinjer som stöd för huvudmännen när de prioriterar behandlingsformer. Riktlinjerna innefattar rekommendationer, indikatorer, målnivåer och utvärdering. Man har också tagit fram rekommendationer om nationella screeningprogram. Det är sedan upp till huvudmännen att besluta om dem och när ett sådant program ska införas. Detta är givetvis ett problem, och här finns ett tydligt exempel på när den statliga styrningen måste bli bättre.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Tidigare satsningar på till exempel HPV-vaccinering ger nu frukt, och livmoderhalscancer är en cancerform som skulle kunna utrotas inom en snar framtid, vilket är helt fantastiskt.
Vi har i dag standardvårdförlopp som ska styra vård och behandling för ett stort antal cancerdiagnoser. Förloppen är vetenskapligt framtagna för att ge patienten största möjliga chans till tillfrisknande. Men även här ser vi att man inom många områden inte uppfyller tidsmålen, och det är ytterligare en sådan sak där statlig styrning och uppföljning är mycket viktigt.
Herr talman! Den svenska förlossningssjukvården har under många år omgärdats av kompetensförsörjningsproblem, tillgänglighetsproblematik och mammor som vittnat om förlossningsvård som på vissa ställen under vissa tider inte varit speciellt rolig att vistas i.
När det gäller tillgänglighetsproblematiken har jag personliga erfarenheter av detta, då jag under förra sommaren jobbade som ambulanssjuksköterska. Vi fick då en förlossning på ett sjukhus utan förlossningsavdelning. Vi tog dock beslutet att inte påbörja transporten utan att vi skulle förlösa på sjukhusets akutmottagning. All personal på plats hjälptes åt, och alla gjorde så gott de kunde. Efter cirka 15 minuter förlöstes ett friskt gossebarn. Men det var då problemen började. Under en och en halv timme var vi i kontakt med fem sjukhus i fyra län, men ingen ville ta emot oss för att det var fullt. Vi tog därför beslutet att lasta familjen i ambulansen och köra till närmaste förlossningsklinik. Sedan fick de faktiskt lösa rumsproblematiken bäst de ville.
Herr talman! Det ska inte vara på detta vis, och därför är behovet av en nationell förlossningsplan mycket viktig. Det är ett arbete som vi inom Tidöpartierna har kommit överens om, dels för att öka tillgängligheten, dels för att minska de regionala skillnaderna och dels för att öka möjligheten för att så många födande kvinnor som möjligt ska få tillgång till barnmorsketeam före, under och efter förlossningen.
(Applåder)
Herr talman! Jag tackar ledamoten Ragnarsson för anförandet.
Jag tänker gå in på ett område som ledamoten inte tog upp i sitt anförande. Jag noterade att inte heller Kristdemokraterna tog upp ämnet i sitt anförande tidigare. Det handlar om könstillhörighetslagstiftningen. Det är en viktig förändring som behövs och en fråga som har drivits under många år av hbtqi-rörelsen. Syftet med lagstiftningen är att göra det enklare att ändra juridiskt kön.
Låt oss titta på vad som har hänt de senaste åren. I november 2021 kom ett första förslag till lagrådsremiss som sedan gick ut på remiss. Vi i Centerpartiet tyckte att många av förslagen var bra. Sedan jobbade dåvarande regering om förslagen och lämnade in en lagrådsremiss sommaren 2022. Denna regering aviserade i en propositionslista att det skulle komma en proposition på området i vintras, men ingenting har hänt. De svar som har kommit från ansvarigt statsråd vid frågestunder här i kammaren och på interpellationer och skriftliga frågor har varit att frågan bereds intensivt inom Regeringskansliet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Nu står vi dock här i maj 2023 utan den aviserade propositionen. Den har åkt in och ut på listan, men ingenting händer. Frågan är väldigt prioriterad för denna grupp och för den här rörelsen. De säger dessutom att de har fått ändra sin inriktning att förbättra sina rättigheter till att i stället behöva försvara dem. Denna lagstiftning skulle innebära en förbättring för målgruppen. Varför händer ingenting från regeringens sida?
Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.
Jag har fullt förtroende för att regeringen hanterar de frågor som den säger att den hanterar. Det har väl inte undgått någon att väldigt mycket har hänt sedan valet, dels positivt i form av förändringar för landet, dels har vi påverkats av många yttre faktorer som har tagit mycket av vårt fokus. Det har varit kriget i Ukraina och alla beslut i anslutning till hur vi ska stödja landet i dess kamp mot Putin. Vi har en ekonomisk kris som måste hanteras både nationellt och internationellt. Vi har en skyhög inflation som har lett till att kostnaderna för den enskilda medborgaren har varit extrema. Detta har i sin tur lett till att regeringen har varit tvungen att jobba väldigt aktivt med till exempel elstödsfrågan.
Jag vill inte på något vis förringa den fråga som ledamoten lyfter fram; jag förstår att den är extremt viktig. Men precis som inom hälso- och sjukvården måste även regeringen prioritera sitt arbete i vissa lägen, och jag är ganska övertygad om att man har gjort en prioriteringsordning som man känner att man kan stå för i framtiden.
Herr talman! Jag gav mig in i politiken för väldigt många år sedan därför att jag tycker att alla människor har lika värde och rätt att leva sitt liv precis så som de vill leva sitt liv. Det är fortfarande ett av mina flaggskepp och det som gör att jag engagerar mig politiskt. Det är det som gör att jag går upp varenda morgon och älskar att komma hit och få vara med och förändra.
Att inte prioritera den lilla människan känns för mig otroligt konstigt. Det har absolut hänt en massa saker i världen runt om oss, men när regeringen satte upp denna proposition måste det ändå ha funnits en plan. Redan då pågick det tyvärr ett krig i Europa, och redan då visste vi att vi var på väg in i en lågkonjunktur. Redan då visste man alltså att man behövde prioritera fler frågor.
Frågan är om Socialdepartementet är det departement som har jobbat mest med de ekonomiska frågorna, som elstödet och stöd i form av artilleri och så vidare till Ukraina. Eller är det så att man inom regeringen inte kan enas om hur viktig frågan är och om att faktiskt gå fram med en förändrad lagstiftning? Är det något av de tre regeringspartierna som faktiskt inte vill göra detta - eller är det Sverigedemokraterna som inte vill genomföra den här förändringen?
Det är det jag misstänker. Jag misstänker att det finns krafter i regeringspartierna som inte vill göra denna förändring. Vill man göra en förändring prioriterar man nämligen den.
Herr talman! Jag tänker inte stå och spekulera i om det finns någon eller några som tycker annorlunda, men när jag pratar med statsrådet får jag inte uppfattningen att det är det som är den stora delen. Man jobbar internt med frågan, och det är med den lagen som med alla andra lagar - det är inte gjort på en förmiddag. Det tar ganska lång tid att göra denna typ av förändringar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Jag tycker att det är alldeles utmärkt om vi får en lag som faktiskt blir bra. Det var någon som nämnde tidigare att man gjorde små förändringar i lagen men inte löpte hela linan ut. Ibland kan det vara bättre att göra på det viset, men i det här fallet hoppas jag att vi ska få en bra lag som är till gagn för dem som känner att de behöver detta stöd.
Jag har jobbat som sjuksköterska i 35 år och också alltid värnat den enskilda människan. Jag har många dåliga sidor, men en god sida jag har är att jag faktiskt alltid har varit patientens försvarare. Jag tycker själv att jag står upp för den enskilde på ett bra sätt, och vi är ett parti som tror på den enskilde. Det är därför självklart att vi ska skapa förutsättningar; därvid är vi överens. Det är självklart att man ska kunna leva sitt liv precis som man vill - inom lagens råmärken - i det här landet. Det är en självklarhet för mig, precis som det verkar vara för dig, Martina Johansson.
Herr talman! Här kommer denne "någon" som nämnde den förändring av lagen som gjordes för tio år sedan! Det var en ganska stor förändring som handlade om att få bort tvångssteriliseringarna, och det var ju bra att hbtqi-rörelsen lade allt krut på det eftersom det sedan visade sig ta så otroligt lång tid att få till resten av ändringarna.
Jag ska läsa en fri översättning av delar av Argentinas lag på detta område. Den kom 2012. Det står: Alla människor har rätt till erkännande av sin könsidentitet, till att fritt utveckla sin person i enlighet med sin könsidentitet, till att behandlas i enlighet med sin könsidentitet och, särskilt, till att identifieras på så sätt i dokument som visar en persons namn, bild och kön.
Man lägger sedan ut texten jättemycket om att det aldrig någonsin ska ställas krav på medicinska behandlingar, utredningar eller liknande utan att detta helt enkelt handlar om individens självbestämmande. Vilken könsidentitet du eller jag har vet ingen annan än vi själva, och därför blir alla typer av bedömningar med nödvändighet godtyckliga.
Detta har hela den europeiska, och närmast hela den globala, hbtqi-rörelsen förstått och tryckt på för väldigt länge. Det gäller även Öppna Moderater, Öppna Kristdemokrater, HBT-liberaler och den europeiska paraplyorganisationen för hbtqi-organisationer på EU-nivå; jag tror att den heter Centre-Right. Alla är överens om att det är detta som ska gälla.
Sverige är nu sist i Norden med att införa en lag som bygger på självbestämmande, och vi är omsprungna av inte bara länder som Argentina - som var först ut i hela världen - utan även Malta, Irland och Spanien. Jag har väldigt svårt att förstå varför det inte går att komma vidare i just Sverige. Vad är det som gör att vi är så speciella?
Min fråga till ledamoten är därför: Vad är ledamotens uppfattning? Är självbestämmande en bra idé när det gäller ändring av juridiskt kön?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.
Jag tror på den fria människan. Jag tror att människor ska ha ett självbestämmande och kunna leva sitt liv precis som de vill - givetvis inom lagens råmärken, som jag sa. För min del ser jag inget som helst problem i frågan. När det sedan gäller lagtext och liknande är det, som jag sa tidigare, väldigt mycket som ska göras innan den är på plats. Det är min förhoppning att man faktiskt jobbar ganska intensivt med det.
I det fall som ledamoten nämnde fick man bort tvångssteriliseringen, och det var oerhört viktigt. Det är ju ett av de värsta ingrepp man kan göra på en människa - att sterilisera en person mot dennes vilja. Det var alltså bra att man i det läget faktiskt bröt ut en liten del och fick bort den. Men som ledamoten själv säger har det funnits snart fyra regeringar - i alla fall tre - sedan den delen plockades bort ur lagen, och än är inte lagen klar. Det har alltså inte tagit tid bara för denna regering, utan det har funnits tidigare regeringar som hade kunnat göra detta om det nu går så snabbt.
Det finns någon misstanke om att det kanske finns interna stridigheter, och då är ju frågan om det fanns interna stridigheter under de tidigare åtta åren. Var det skälet till att vi inte kom vidare? Inte vet jag, och jag tänker inte spekulera i det heller. Jag hoppas i stället att vi verkligen ska få den här lagstiftningen på plats. Eftersom statsrådet har sagt att det ska ske under våren och att det ska komma någonting förutsätter jag att det gör det.
Herr talman! Jag tackar Thomas Ragnarsson för svaret.
Jag tror att det har förekommit stridigheter inom flera olika regeringar, och jag är rädd att de stridigheterna inte handlar om saker som egentligen förtjänar den här typen av uppmärksamhet. Det är därför jag lägger ett visst tryck på detta nu.
Detta är en diskussion som i den offentliga debatten till viss del har spårat ur. Man tolkar det som att detta är en lagändring som skulle kunna påverka många fler personer än dem som faktiskt berörs, det vill säga den lilla grupp som vill ändra juridiskt kön. Det är en uppenbar minoritet i samhället. Alla möjliga märkliga påståenden har framförts i debatten, och jag är rädd att denna utdragna process tyvärr beror lite på det - att det inte bara handlar om de prioriteringar som alla regeringar självklart måste göra utan även om att man har låtit sig påverkas av saker som faktiskt inte riktigt stämmer.
Som tur är för oss, skulle man ju kunna tycka, har vi grannländer som vi brukar tänka är väldigt lika oss. Det gäller till exempel Norge. Till den norska hbtqi-rörelsens stora glädje - och till den svenska rörelsens irritation - tog man i Norge i princip förslaget i vår utredning från 2014 och införde den lagen i sitt eget land. Vi har alltså fortfarande inte lyckats med detta, trots att detta var en svensk statlig utredning. Norge antog i princip det förslag som fanns i utredningen, men man ändrade åldersgränsen till sex år. Det gäller alltså ändring av juridiskt kön, inte några ingrepp eller medicinska behandlingar av något slag. Annars antog man förslaget i princip som det såg ut i utredningen. Det gjorde man 2016. Här skulle vi kunna studera Norge. Hur har det gått i Norge? Har det inneburit några problem av det slag som ibland flaggas upp i debatten? Svaret från riksdagens utredningstjänst när jag frågade den var: Nej.
Det har funnits vissa mindre tillämpningsproblem och vissa utmaningar för människor som har ändrat juridiskt kön. Det har vi redan här i Sverige. Det blir problem att få ut betyg, intyg och så vidare i ditt nya namn och personnummer. Men så är det redan. Det är någonting som ändå måste åtgärdas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Jag önskar att jag kunde dela ledamoten Ragnarssons optimism inför att det kommer en proposition inom närtid. Jag hoppas att vi kan räkna med ledamoten i påtryckningsarbetet internt inom regeringspartierna för att det ska bli verklighet.
Herr talman! Jag förutsätter att man på Regeringskansliet precis som här i riksdagen har en omvärldsbevakning och tittar på de goda exemplen. Vi brukar vara rätt duktiga på att titta på de länder som ligger i vårt närområde, Norge, Finland och Danmark. Om det finns goda exempel är det väl alldeles utmärkt att titta på dem.
Jag ska villigt erkänna att jag inte är jättedjupt insatt i denna fråga. Så är det, men det finns de som är det. Det är oerhört viktigt att man lyfter fram den frågan på det vis som ledamoten gör i dag. Jag är ändå förväntansfull inför att det kommer att hända någonting.
Herr talman! Jag måste ställa en fråga, Thomas Ragnarsson. Är det verkligen så att den SD-beroende regeringen prioriterar vården? Det undrar jag efter att ha talat med ett antal regioner. Det var ganska många. Är det verkligen så?
Ni säger att det är inflationen som gör att man inte kan stötta regionerna ännu mer med statsbidrag. Är det så att satsningar på vårdpersonal verkligen är inflationsdrivande? Eller är satsningar på välfärden över huvud taget inflationsdrivande? Det anser inte ens Konjunkturinstitutet.
Jag har en fråga. Nu sitter kommuner och regioner och ska titta över sina budgetar för framtiden. Då vill de ha någon form av besked från regeringen. Det kommer de inte att få, vad jag förstår. Hur kommer det att se ut i höst? Vad ska vi göra? Vad ska vi skära ned på? Det är precis vad det handlar om i regionerna inom hälso- och sjukvården. Det är min ena fråga.
Min andra fråga är denna. Ni sitter i en regering som är väldigt beroende av Sverigedemokraterna. Ert sökarljus söker hela tiden upp frågan om invandring. Är angiveri verkligen någonting som vården ska ägna sig åt? Ska sjuka personer och kvinnor som ska föda barn och som behöver tolk inte få det? Det ska utredas.
Det är sådana frågor som åker runt i mitt huvud. Jag undrar vad ledamoten Ragnarsson tycker om detta, herr talman.
Herr talman! Man kan väl konstatera, och det gjorde vi redan i den förra debatten, att ledamoten Karin Rågsjö och jag inte har samma syn på ekonomi. Därvid är vi helt oense.
Ekonomi för mig handlar om variationer och fluktuationer. Vi hade små regioner som gjorde ett överskott på 400 miljoner förra året. Nu går ekonomin sämre. Då plötsligt ska man ha pengar. De 400 miljonerna, eller ännu mer i många fall, har ju sparats. Många har inte gjort av med de pengarna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Man gjorde enorma överskott i svenska kommuner och regioner. Sedan finns det någon region och några få kommuner som faktiskt har det tufft ekonomiskt. Men generellt sett gjorde man enorma överskott de senaste två åren.
Jag tycker att det är rätt rimligt att man använder de pengarna när man ser att det nu kommer tajtare och tuffare tider. Det är rätt så rimligt för min del.
Att skjuta in pengar i ett system där man hela tiden ber om pengar är sällan eller aldrig lyckat. Jag har ändå lite erfarenhet från hälso- och sjukvården.
Under mina 35 år har jag aldrig hört att man har talat om: Vi måste göra förändringar nu, för vår budget kommer inte att hålla. Vi gör det till en paradgren inom svensk hälso- och sjukvård att tänka: Det finns en budget, men vi måste ändå ge vård. Vid årets slut, när underskottet är där, rycker man på axlarna.
Herr talman! Jag hoppas att Vårdförbundet, Sveriges läkarförbund och Kommunal lyssnar på detta. De har det väldigt besvärligt just nu. Jag hoppas att de kvinnor som ska föda barn inom vården under sommaren vet att det är väldigt lite personal på plats på grund av att vi har ekonomisk kris i hälso- och sjukvården och lyssnar på detta.
Prioriteringar är väl att få just vårdpersonalen att stanna kvar. Kommer personalen att stanna kvar i ett system inom hälso- och sjukvården där det är allt färre som jobbar kvar?
Herr talman! Vi har bara 21 regioner i Sverige. Det är 21 regioner som säger att de kommer att få det superbesvärligt i sommar när det gäller förlossningar. Hittar de på det? Hittar Vårdförbundet på problemen? Så är det inte.
Herr talman! Grejen är att under de senaste fyra åren var allt Lena Hallengrens fel på olika sätt och under pandemin. Ni känner till hela den storyn. Nu när ni sitter vid makten på grund av att ni har SD med är nästan allt regionernas fel. Det är de som ska kaxa upp sig. Det är de som ska trolla med knäna. Problemet i regionerna är att vårdpersonal springer och att vårdpersonal sjukskriver sig på grund av att de är helt utbrända.
Man kan göra väldigt mycket. Man kan till exempel se till att det finns läkarsekreterare på plats som skriver i stället för att vårdpersonalen ska göra det. Man kan göra väldigt många förändringar. Men man kan inte vårda människor med för lite personal. Det är nämligen inte längre säkert för patienterna. Jag tycker att vi är inne på den svängen.
(Applåder)
Herr talman! Jag tycker ändå att det är rätt spännande. Jag hör hela tiden: Det finns ingen personal. Personalen väljer att sluta.
En del har valt att sluta sin tjänstgöring inom hälso- och sjukvården. Det är en fråga där man som politiker och ledare får ställa sig framför spegeln och titta: Vad är min del i detta? Varför väljer människor som har läst tre år till sjuksköterska att plötsligt lämna yrket helt? Det är ett jätteproblem.
Men regionerna har aldrig någonsin haft så många sjuksköterskor och läkare anställda som de har nu. Problemet är att vi inom hälso- och sjukvården har varit duktiga på att premiera legitimerad personal som väljer att jobba administrativt. Man får mer lön, och man får ett bättre schema.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Där har vi grundproblemet. Jag talar mycket om rak, rätt använd kompetens. För mig är det helt obegripligt att jag som administratör och sjuksköterska kan vara löneledande på ett sjukhus gentemot skrået. Det säger sig självt att de som jobbar ute med patienterna självklart måste vara löneledande.
Vi har varit duktiga på att premiera administrativt arbete, och vi har skapat väldigt mycket administrativt arbete. Vi har personal. Det gäller att stimulera de personerna att vilja jobba i vården. Det gör man inte genom att höja lönen för att du ska sluta att jobba inom vården.
Jag kan ibland bli lite trött på att höra att det är så dåligt och att det inte finns personal - jo, det finns personal. Jag känner rätt många som jobbar inom hälso- och sjukvården, och de älskar sitt jobb.
