Amanda Palmstierna

Herr talman! Tack, David Josefsson, för svaret!

Just när det gäller argumentet det kommunala självstyret har regeringen verkligen stoppat många saker bakom detta. Det handlar om kommunala hyresgarantier, vilket skulle kunna stoppa barnvräkningar, men det handlar också om uranfrågan, veto och så vidare. Jag tycker inte att argumentet riktigt håller.

Om frågan hade varit prioriterad skulle regeringen ha jobbat med den tidigare under mandatperioden. Det handlar om att det ska finnas en långsiktighet och att det inte ska spela roll i vilken kommun man bor – man ska ha möjlighet att hitta ett boende även om man har en lite osäker inkomst.

Jag reagerade också på det David Josefsson sa i sitt anförande om att invånarna har fått mer i plånboken, för jag tycker inte att det stämmer. Ni har infört en mycket snabbare nedtrappning av akassan, vilket gör att arbetslösa tidigare förlorar stora delar av sin inkomst. Barnbidraget och underhållsstödet har inte höjts trots kostnadsökningar, och barnbidraget är värt mindre än det har varit på 50 år.

Bostadsbidraget har vi debatterat många gånger här, även om det egentligen ligger under socialförsäkringsutskottet. Där tog ni bort det tillfälliga tilläggsbidraget, vilket gör att barnfamiljerna får mindre i plånboken nu jämfört med för ett år sedan.

Det här är samlade fattigdomsreformer av olika slag som gör att folk får mindre i plånboken. Anledningen till att människor vräks är att de har mindre pengar; de klarar inte av att betala sin hyra.

Det blir ganska konstigt att å ena sidan dra undan mattan för människor och se till att de inte kan klara sig ekonomiskt och dessutom driva frågan om marknadshyror, som man kallar för trygghetshyror, och å andra sidan säga att man stärker folks ekonomi. Det går liksom inte ihop – det stämmer inte!

Herr talman! Tack, David Josefsson, för anförandet!

Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen har skärpt bostadsförsörjningsansvaret och tittat på förslaget från Karolina Skogs utredning. Karolina Skog var miljöpartistisk minister i den tidigare rödgröna regeringen, och hon fick sedan i uppdrag att utreda en social bostadsförsörjning. Hon har också mycket erfarenhet av bostadspolitik i Malmö på kommunal nivå.

Förslaget om obligatoriska hyresgarantier är väldigt viktigt. Men jag undrar verkligen varför regeringen väntade i fyra år med att införa förslaget. Förslaget kom ju redan 2022. Situationen har blivit allt sämre för varje år sedan förslaget kom, men regeringen har suttit på händerna.

År 2024 lades olika förslag på riksdagens bord i de här frågorna, och vi såg till och med att det kom upp förslag i budgeten om obligatoriska hyresgarantier. Men inget landade sedan på riksdagens bord, och jag tycker alltså inte att det verkar vara särskilt prioriterat.

Regeringen har väntat till kvart i tolv i mandatperioden för att nu, precis på slutet, lägga fram förslaget. Jag undrar hur man kan tycka att detta är prioriterat när man väntar så pass länge med att lägga fram det.

Det finns ett förslag som hänger tätt ihop med detta, och det handlar om att ställa skäliga krav på hyresgäster. Man ska såklart ställa krav, men de behöver vara skäliga och rimliga. Också detta var ett förslag som fanns med i Karolina Skogs utredning, så det borde läggas fram samtidigt med förslaget om de obligatoriska hyresgarantierna. Varför går ni inte fram samlat med de här förslagen?

Fru talman! Klimatförändringarna är vår tids stora ödesfråga. Konsekvenserna är redan här, och de kommer att bli mycket värre om vi inte gör någonting omedelbart. Det är ökad nederbörd, mer långvariga värmeböljor som gör städer och lägenheter svåra att vistas i, stigande havsnivåer, skördar som slår fel och skogar som brinner. Det blir allt tydligare att vi måste agera – nu! Vi kan inte förhandla med klimatet, för det förändras ändå. Politiken måste stärka arbetet både med att minska växthusgasutsläppen och med att kontinuerligt anpassa till det förändrade klimatet.

Byggsektorn står för en femtedel av klimatutsläppen och dessutom mycket konsumtionsutsläpp från importerade varor. Det finns tekniker för att minska klimatutsläppen redan i dag. Det finns olika pilotprojekt som visar vägen och som visar att det inte behöver kosta mer. Politiken behöver steppa upp med långsiktiga spelregler och incitament så att branschen verkligen kan ställa om.

De bostäder och byggnader som finns ska vi ta hand om och renovera – inte riva. Kulturvärden ska värnas, och det behöver byggas om efter behov och med kvalitet. Tomma kontor behöver byggas om till bostäder, men man ska inte stänga människor ute. Vi behöver göra det med kvalitet. Även om man sitter i rullstol ska man ha tillgång till bostäder. Vi behöver nyttja det bostadsbestånd vi har, men det måste välkomna alla människor.

När nya hus byggs ska det vara i material som människor mår bra av och som har låga klimatutsläpp. Det ska vara trähus som doftar hemma och återbrukat byggmaterial som ger nya hus en historia och låga klimatutsläpp.

Energieffektivisering behövs av de bostäder och byggnader som redan finns. Det behövs både för att få ned elräkningen och för att minska klimatutsläppen. Det finns dock verkligen en skatteorättvisa vad gäller energieffektivisering. Man kan använda rotavdraget till energieffektivisering. Det går till villor, och man kan också använda det till vissa delar i bostadsrätter, men inte till hyresrätter. Det här tycker vi att man behöver se över. Det behövs statligt stöd oavsett vilken bostadsform man bor i.

Vi har i vår budget, som vi har debatterat tidigare, ett ordentligt stöd till energieffektivisering i flerbostadshus oavsett vilken typ av hus man bor i.

Klimatomställningen ska vara rättvis och inkluderande, och den ska inte gå ut över folks hyror och boendekostnader. Mycket är orättvist när det gäller ekonomin i bostadspolitiken. Låt oss se på bolånetaket som ska höjas den 1 april och amorteringskraven som ska sänkas. Det kommer att innebära att bostadspriserna ökar, vilket gynnar dem som redan har en bostad medan det blir ännu svårare för dem som ska ta sig in på bostadsmarknaden. Här hade det varit bättre att rikta in sig på förstagångsköpare.

Fru talman! En utredning har tittat på startlån för förstagångsköpare. Det förslaget är inte perfekt i alla sina former, och man behöver arbeta vidare på förslaget. Ett bra startlån för förstagångsköpare kombinerat med bospar hade varit en mycket bättre åtgärd, det vill säga att rikta sig mot dem som allra mest behöver komma in på bostadsmarknaden och få äga sitt boende.

Regeringen tog bort investeringsstödet för hyresrätter när man tillträdde, precis i lågkonjunktur och när det verkligen behövdes. Flera insatser har gjorts som gör att fattigdomen har ökat i Sverige. Vi har debatterat bostadsbidraget många gånger. De svar jag får från Tidöregeringen är hela tiden plåsterlösningar. Det måste ske en reform på riktigt, så att det faktiskt blir en förbättring. Bidraget måste följa med de ökade kostnaderna. För ett ägt boende finns ett ränteavdrag. Om räntan stiger ökar avdraget, men när kostnaderna ökar för en hyresrätt ökar inte bostadsbidraget. Då måste politiken komma in och besluta aktivt. Det är en strukturell orättvisa inbyggd i systemet. Så anser vi i Miljöpartiet att det inte kan vara.

I valrörelsen har det nu dykt upp förslag om att slopa reavinstskatten. Det skulle vara en kostsam reform, och den skulle rikta sig till människor som inte har så mycket lån på sina hus och villor längre. De har egentligen inte störst behov av pengarna. Här tycker vi att man ska titta på att bygga seniorboenden av bra kvalitet med gemensamhetsytor. Då skulle det vara möjligt för äldre som bor i villor att få tillgång till äldreboenden av god kvalitet som de kan flytta till innan de har blivit riktigt gamla. Där kan de leva från 65–70-årsåldern. Det fanns ett investeringsstöd, men det försvann för inte så länge sedan. Och det är bara att beklaga att det också togs bort. Det behövs mer rättvisa i bostadspolitiken när det gäller ekonomin.

Jag lämnar dessa frågor och går in på ett annat ämne som inte har varit uppe i dag, nämligen behovet av natur, parker och skogsdungar i våra städer och tätorter. Varje människa ska kunna se träd utanför sitt fönster. Alla ska ha nära till natur eller en park där barnen kan leka och dit äldre har ork att gå för att vila under trädkronorna och umgås. Människor kan mötas. Vattnet vid våra stränder ska vara badbart också efter ett skyfall.

Träd och natur ger just svalka så att lägenheter inte ska bli för varma och så att det går att röra sig ute på gatorna också när det är värmebölja. Den urbana naturen behöver skyddas och restaureras, det vill säga återskapas.

De våtmarker som en gång fanns, som skyddar såväl mot torka som mot översvämningar, måste återskapas. Vi behöver också nyskapa natur och parker. Det finns regnparker – skyfallsparker – där man kan kombinera en vacker landskapsarkitektur med att ta hand om regnvatten vid skyfall.

I början av mitt anförande tog jag upp att klimatförändringarna redan är här, med översvämningar och värmeböljor. Åtgärder behöver vidtas nu. Boverket har haft dialogrundor och har lagt fram olika förslag på gränsvärden för klimat för nya byggnader för att uppfylla EU:s lagstiftning.

Fru talman! Förslagen har olika ambitionsnivåer, och här är det viktigt att välja det mest ambitiösa alternativet som verkligen driver på en klimatomställning. Vi vet att tekniken finns redan i dag, och det är just den politiska viljan som behöver komma till.

I juni kommer Boverket att lägga fram sitt förslag till regeringen. Nu på fredag ska Naturvårdsverket lämna över sitt förslag till nationell plan för naturrestaurering, det vill säga hur man ska återskapa svensk natur. Den urbana naturen ingår i planen, och det är en stor möjlighet att på riktigt satsa på mer träd och natur i våra städer och tätorter. Men de underlag jag har sett är tyvärr tama.

Myndigheten har gjort ett bra arbete, men den har varit bakbunden. Tidöregeringen skrev i uppdraget till myndigheterna att ribban ska läggas så lågt som möjligt, det vill säga att förslaget till plan inte ska gå över miniminivån i EU-förordningen. Den flexibilitet som finns i förordningen ska nyttjas till fullo där det är möjligt.

Jag uppmanar Tidöregeringen att ta båda tillfällena i akt och verkligen göra skillnad för människor, för alla barn och äldre som drabbas allra värst av klimatförändringarna, för djur och natur. Inför gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan, som på riktigt driver på omställningen i byggsektorn – de som är i linje med Parisavtalet. Välj inte en papperstiger.

Tidöregeringen har inte imponerat när det gäller klimatet den här mandatperioden. Vi hörde senast i dag att ministern har övergett klimatmålet för transportsektorn. Det var i och för sig väntat att vi skulle hamna där med den politik som har förts – tyvärr.

Tidöregeringen har inte heller imponerat när det gäller att skydda natur eller att göra bostadspolitiken mer rättvis och inkluderande.

Men jag vill ändå vädja, när restaureringsplanen läggs fram, om att ta chansen att göra ordentliga insatser och vidta åtgärder för naturen i våra städer och tätorter. Vi i Miljöpartiet kommer att göra vad vi kan för att höja klimatkraven, skydda naturen och sänka trösklarna till bostadsmarknaden.

Jag yrkar bifall till reservation 24 under punkt 16.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)

Fru talman! Det här med hyresgarantier var ett förslag som den tidigare miljöpartistiska ministern Karolina Skog utredde. År 2022 lade hon fram förslaget att kommunen ska gå in som borgensman och garantera att hyran blir betald, vilket är väldigt bra när någon har osäkra inkomster. Men förslaget lades alltså fram redan 2022, och jag undrar verkligen varför man har dröjt i fyra år med att lägga fram sitt förslag. Vi hade även ett lagförslag som lades fram 2024, men då valde man att inte gå vidare med det.

Varför har det dröjt så länge? Varför har man låtit alla dessa barn vräkas under dessa år?

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson.

Alla barn behöver ett tryggt hem, en plats att göra till sin, så att de kan gå i skolan i lugn och ro och umgås med sina vänner – ja, bygga sitt liv för framtiden. Förra året vräktes dock hundratals barn från sina hem, och faktum är att hundratals barn har vräkts varje år sedan Tidöregeringen kom till makten. Siffran har också ökat alltmer.

Anledningen till detta är att människor helt enkelt inte kan betala sin hyra. Då är bostadsbidraget väldigt viktigt, men förra året sänkte regeringen bostadsbidraget med upp till 2 100 kronor. Sedan återställde man det till mindre än hälften, vilket inte är alls tillräckligt. Det är en urholkning.

Min fråga till statsrådet är: Är regeringen beredd att på riktigt reformera bostadsbidraget och koppla det till ökande kostnader så att det inte hela tiden urholkas utan faktiskt blir en hjälp för barnfamiljer som har det tufft?

Fru talman, ledamöter och åhörare! Vi debatterar ju familjerätt, och det är ett politikområde som griper djupt in i människors liv. Jag har fått ta del av många exempel på hur barn far illa och hur barn utsätts för våld.

Det finns en tradition i civilutskottet att samarbeta i dessa frågor, och i arbetet med frågan om tryggare hem för barn har det funnits en bred uppslutning mellan partierna. Det är en tradition som det är viktigt att arbeta vidare med.

Jag skulle vilja ge barnen en röst i riksdagen i dag, eftersom det är ett problem som fortfarande finns. Även om mycket arbete har gjorts finns mycket kvar att göra. Jag kommer att läsa upp ett av exemplen jag har fått till mig, och efter det kommer jag att gå in på Miljöpartiets politik.

Mamman flyttar från pappan när barnet är fem månader på grund av våld. Han lämnar omedelbart in en stämningsansökan och yrkar ensam vårdnad. Hävdar att mamman är psykiskt sjuk, bland annat. Han har umgänge med umgängesstöd. Barnet visar rädsla men man låter det fortsätta. Mamman behåller boendet, pappan får umgänge. Detta pågår ett par år tills barnet berättar om våld och sexuella övergrepp; mamman avbryter på inrådan från socialtjänsten. Hon ansöker om ensam vårdnad. Pappan får umgänge med umgängesstöd. Inget umgänge går att genomföra för att barnet visar rädsla. Familjerätten hittar inget godtagbart skäl för avståndstagandet. Barn- och ungdomspsykiatrin vittnar om att barnet är trovärdigt. Tingsrätten ger pappan ensam vårdnad. Mamman får inget umgänge eftersom hon bedöms ha påverkat barnet – detta utan att man sett några tecken förutom barnets reaktioner på pappan. Barnet vägrar åka. Han slutar äta. Mamman och barnet placeras på ett hem för vård eller boende, för att han ska avvänjas från henne och vänjas in med pappan. Mamman separeras från barnet. Pojken slutar äta och dricka och körs till sjukhuset. Han får komma hem till mamma, där han stannar ett par månader. Pappan ansöker om verkställighet med polis. Dagen innan pojken ska hämtas försöker han kasta sig framför en bil. Mamman åker med honom till barn och ungdomspsykiatriakuten. Han skrivs ut dagen efter. I taxin hem från sjukhuset prejas taxibilen in av polis och barnet slits från mammans armar och körs till pappan. Han är då sju år. Hos pappan ligger han i ett rum. De ställer in en bricka med mat till honom fram till dess han ger upp och börjar äta. Mamman måste ansöka om umgänge, som beviljas efter nio månader. Det blir umgänge med umgängesstöd. Av rapporterna framkommer att mamman och barnet har en fin relation och att mamman inte gör någonting som tyder på att hon försöker påverka barnet eller brister i omsorgen på annat sätt. När han är tio år vill han flytta till mamman. Hon inleder en tvist. I samtalen berättar barnet att han vill bo med sin mamma och varför. Handläggaren tillämpar föräldraalienation och skriver att barnet är alienerat grad medelsvår. Tingsrätten avslår ansökan om boendet, och barnet tvingas vara kvar hos pappan. När domen kommer rymmer han 20 mil till mamman och vill inte tillbaka. Mamman får honom att åka tillbaka. Efter varje umgänge när han ska tillbaka till pappan kräks han och har svåra panikångestattacker. Ett par månader senare orkar han inte mer och stannar hos mamman. Han ska då fylla tolv. Pappan ansöker om verkställighet. Det avslås. Han får prövning i hovrätten, men där avslås det också. Pappan vägrar godkänna flytten, och mamman ansöker på nytt om vårdnaden. Tvisten är pågående.

Fru talman! Vi ska inte ta upp några ärenden här, och det är inte avsikten. Att jag tar upp detta ärende är för att visa att vi har gjort mycket och att vi har kommit långt, men det är mycket som är kvar. Vi behöver fortsätta samarbetet över partigränserna för att hela tiden se till barnets bästa. Det är oerhört viktigt.

Det har gått tre år sedan åttaårige Tintin mördades av sin pappa under ett tvångsumgänge. Det blev startskottet till att lagen ändrades den gången. Lagändringarna inom området tryggare hem för barn trädde i kraft den 1 januari 2025 – alltså för ett år sedan. Lagens syfte är just att skydda barn från våld och ge barnet större rätt att självt avgöra om umgänge ska ske.

SVT har gått igenom 300 vårdnadstvister där dom har fallit i januari och februari 2025 – alltså efter att lagen hade införts. I 49 av tvisterna fanns uppgifter om att våld hade förekommit mot någon av föräldrarna eller barnen. Trots det beslutade tingsrätten om umgänge för båda föräldrarna i 21 av fallen. Granskningen visar alltså att det finns brister i lagstiftningen eller i dess tillämpning.

Vi anser att det behöver göras en granskning av samtliga domar som har fallit sedan lagen baserad på betänkandet Tryggare hem för barn infördes och att det behöver utvärderas om det är fråga om brister i lagstiftningen eller brister i tillämpningen av lagstiftningen. Om man hittar brister behöver man verkligen göra skärpningar och jobba med det här igen. Det är mycket allvarligt och oacceptabelt att barn, enligt SVT:s granskning, fortsätter att tvingas till umgänge med våldsamma föräldrar trots att lagstiftarna är eniga om att det inte ska ske.

Vi ville gå längre när lagen ändrades och slå fast att inget umgänge ska ske när föräldern, oftast kvinnan, och barnet bor i skyddat boende eller har skyddade uppgifter på grund av rädsla för förövaren. Det är orimligt att barn som gömmer sig ska tvingas umgås med sin förövare. Lika orimligt är det att barnet ska tvingas bära det tunga ansvaret att hemlighålla var barnet och den andra föräldern bor.

En kartläggning från Jämställdhetsmyndigheten visar att man i flera domar såg det faktum att en kvinna lever i ett skyddat boende med sina barn mer som ett bevis för samarbetssvårigheter än som bevis för att våld hade förekommit. Det är mycket anmärkningsvärt.

Vi vill se en ytterligare betoning på att alla uppgifter om våld och rädsla hos barnet eller barnets trygga förälder ska väga tungt i bedömningar om barnets bästa. Falska uppgifter om våld och sexuella övergrepp är enligt forskning väldigt, väldigt ovanliga. Alla uppgifter om våld måste tas på allvar och väga tungt i en riskbedömning – för barnets bästa.

Det handlar ofta om väl dokumenterade uppgifter om våld från en part som besvaras av motanklagelser från den andra parten. Här är förståelse för våldsmönster avgörande. Det måste finnas en specialistkompetens när det gäller barn och en specialistkompetens när det gäller våldsmönster. Vi anser att inget barn ska tvingas till umgänge mot sin uttalade vilja.

Grevio är Europarådets expertgrupp som granskar hur väl länder följer Istanbulkonventionen. Det är alltså en konvention för att bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet. Förrförra året riktade Grevio kritik specifikt mot Sverige för användandet av en pseudovetenskap kallad föräldraalienation. Pseudovetenskap är något som påstås vara vetenskapligt men där man inte följer vetenskapliga metoder och det saknas empiriskt stöd. Grevio rekommenderade Sverige att förbjuda användandet av föräldraalienation i domstolar och att säkerställa att samtliga professionella inom vård, sociala myndigheter och domstolar varnas för konceptets bristande vetenskaplighet. Flera länder har infört ett sådant förbud, och i Irland och Kanada pågår ett sådant arbete.

Justitieminister Gunnar Strömmer fick en fråga om vilka åtgärder som regeringen avser att vidta med anledning av detta. Han svarade då att principen om fri bevisföring är grundläggande i svensk processrätt och står fast. Det ska den såklart göra. Men vi anser att man kan kartlägga hur det ser ut i dag. Vi måste kartlägga alla dessa domar. Vad är det egentligen som har hänt? Vi måste få koll på nuläget. Vilka konsekvenser får det här när det gäller våld mot barn och kvinnor?

Det borde vara självklart att man använder sig av fakta och vetenskap i utredningar som sedan är underlag för domstolar. Här behövs vägledning. Här behövs kompetens. Här behövs resurser.

Vårdnadstvister griper långt in i människors liv. Det finns många exempel på hur barn far illa. Det var det som jag började mitt anförande med. Det behövs verkligen specialistkompetens när det gäller hur barn fungerar och hur våld fungerar. Vetenskap måste vara bärande. Annars kan man inte få en rättssäker prövning, helt enkelt.

I Socialstyrelsens senaste rapport över skade- och dödsfallsutredningar ges rekommendationer om vad som behövs framåt. Myndigheten menar att det behövs stödjande strukturer och en organisation som främjar samverkan. Det behövs resurser och rätt kompetens för att ge specialiserade insatser. Socialstyrelsen menar också att barn måste få komma till tals utifrån sina förutsättningar och behov – och över tid.

Lagen ändrades för ett år sedan, men våldet fortsätter. Socialstyrelsens brister har varit kända länge, men våldet fortsätter. Vi i Miljöpartiet anser att vi återigen måste kraftsamla över partigränserna för att få stopp på våldet.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 23.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Fru ålderspresident! Jag tackar Larry Söder för frågorna.

Jag tycker att det vore fantastiskt om man kunde få till en långsiktig överenskommelse om att förstärka civilsamhället, men jag hittar inte det i den budget som ligger nu. Jag ser med stor oro på att stödet till konsumentorganisationerna dras ned på vårt utgiftsområde och att man också gör ordentliga neddragningar inom andra utgiftsområden.

Jag hoppas verkligen att vi ska kunna hitta vägar framåt, bort från den här budgeten och hur det ser ut nu, för som det är nu är det väldigt bekymmersamt. Vi behöver stärka demokratin. Civilsamhället får människor att engagera sig, organisera sig och skaffa sig egen kunskap. Det är därför det är så viktigt. Det är grunden för demokratin; det är där den börjar.

Efter att ha läst Konsumentverkets rapport och utredning tycker jag att det kan vara rimligt att förbjuda telefonförsäljning. Konsumentverket konstaterar att i en tid då det inte fanns internet och man inte kunde handla digitalt var det rimligt att ha telefonförsäljning för att man inte lika lätt kunde ta sig till en fysisk butik. Men i dag har man möjlighet att handla via andra kanaler än just telefon. Det som är bekymmersamt med telefonförsäljning är att man blir överrumplad och får samtal sent på kvällen när man inte vill höra av försäljare. Eftersom Konsumentverket som sakmyndighet tycker att det är rimligt att helt förbjuda telefonförsäljning menar vi att det är en rimlig avvägning.

När det gäller pengar till Sveriges Konsumenter får vi se till att det blir bättre framöver, för denna organisation är väldigt viktig och behövs.

Fru ålderspresident! Tack, Larry Söder, för frågorna!

När det gäller tillgänglighetsanpassning och studentbostäder är jag medveten om de 20 procenten. Jag ser det dock som väldigt svårt att få detta att fungera i praktiken. Ska man slänga ut dem som bor i lägenheter som är tillgänglighetsanpassade när det kommer personer som har funktionshinder? Man lär ju knappast hålla dessa lägenheter helt tomma. Det känns väldigt tveksamt att man skulle få detta att fungera i praktiken och få ihop det.

I mitt anförande syftade jag också på en annan åtgärd, nämligen att man ska kunna bygga om exempelvis kontorsbyggnader mer än i dag. Det talas om regelförenklingar som skulle innebära försämringar när det gäller dagsljus och tillgänglighetsregler för att det ska bli lättare att bygga om kontorsbyggnader. Jag håller med om att kontorsbyggnader behöver byggas om. Jag tycker dock att det blir väldigt olyckligt om man tullar på kraven för tillgänglighet och dagsljus, som ju är någonting som vi verkligen behöver för att må bra i bostäder.

När det gäller studentbostäder har jag svårt att se hur det skulle fungera i praktiken. När det gäller ombyggnad av kontorslokaler tycker jag att det är viktigt att det är en miljö som man mår bra i, för man tillbringar ju väldigt mycket tid i sitt hem.

Jag antar att ledamoten syftade på obligatorisk platssamverkan, men det var inte detta jag sköt in mig på här. Jag syftade på fastighetsvärdar som inte sköter sig utan får människor att flytta på sig för att de ska kunna hyra ut till olaglig hotellverksamhet och så vidare. Det är där man behöver stärka reglerna ordentligt.

Fru ålderspresident! Ledamöter och åhörare! Klimatförändringarna finns här och nu, och de påverkar oss alla.

Jag kommer ihåg hur det var för några år sedan, den där jättevarma sommaren 2018. Då var det otroligt varmt på äldreboendena i min hemkommun Järfälla. De äldre hade verkligen svårt att klara av situationen, och äldreboendet var inte rustat utan fick sätta dit kalla fotbad. Och alldeles nyligen föll det enorma regn i Västernorrland som spolade bort vägar och järnvägar. Ingen har väl heller glömt de otroliga regnen i Gävle för några år sedan, då många byggnader och fastigheter – människors hem – förstördes.

De allra flesta människor vill bidra när det är kris. Man strömmar till. Det kan handla om en skogsbrand, om en översvämning eller om coronapandemin – människor sluter upp och vill hjälpa till. Vi ser att folk ställer upp och vill bidra också när det gäller klimatomställningen.

Det finns en väg i min hemkommun som jag brukar kalla solcellsgatan. Jag har gått där många gånger för att lämna barnen på skolan. En dag var det en villa där som hade solceller, och några veckor senare var det ett hus till. Sedan liksom spred sig det där längs gatan genom att grannarna inspirerade varandra.

Det hjälper dock inte att det bara finns en vilja att bidra till klimatomställningen, utan politiken måste backa upp viljan. Den måste steppa upp och göra det här möjligt. Politiken måste helt enkelt se till att det blir billigt och enkelt att vara en del av klimatomställningen.

När Miljöpartiet var med i regeringen satte vi in många olika typer av stöd och uppbackning för att göra det möjligt att vara en del av klimatomställningen.

Vi hade ett jättestort stöd för energieffektivisering av flerbostadshus. Det var väldigt eftertraktat och gick åt väldigt fort. Det ledde till både minskade klimatutsläpp och lättnader i plånboken, men Tidöregeringen rev bort stödet helt och hållet.

Vi hade också satsningar på klimatanpassning så att man skulle kunna kartlägga de största riskerna och planera klimatanpassningsåtgärder. Det handlade om att satsa på grönområden och att kunna stoppa regnvatten så att det inte flödar vidare, eller släpps ut i avloppssystemet så att det blir alldeles överbelastat, när det kommer stora, ordentliga regn. Även de pengarna rev regeringen bort helt och hållet.

Det fanns också ett förslag om klimatkrav på byggnader. Det var ett helt färdigt förslag, utrett och remitterat, som man bara hade kunnat genomföra och därigenom ge marknaden incitament att minska klimatutsläppen i bygg- och fastighetsbranschen. Det har nu också kommit ett förslag från Boverket om en lagändring för att göra det lättare att öka återbruket i bygg- och fastighetsbranschen. Men de här förslagen tog regeringen och stoppade i en byrålåda som de låste, och sedan slängde de bort nyckeln.

Det är bara att konstatera: Tidöregeringen är en katastrof för klimatomställningen, och Tidöregeringen är en katastrof för människor som vill kunna vara en del av klimatomställningen och ställa om – människor som behöver få möjlighet att göra detta på ett enkelt vis och på ett sätt som inte kostar för mycket.

Jag lämnar klimatfrågan och går över till bostäder. Vad gör Tidöregeringen för att folk ska få tag på en bostad? En sak jag tycker är ovärdig är att man sänker kraven på tillgänglighetsanpassning av bostäder så att det blir ännu svårare för människor med funktionshinder att få en bostad. Jag tycker inte att det är något vi ska ägna oss åt i Sverige 2025.

Tidöregeringen är också livrädd för tanken att en villa och ett hyreshus är, gud förbjude, grannar. Det här med blandning verkar vara väldigt känsligt. Från Miljöpartiets sida tycker vi att det är en självklarhet att blanda bostadsrätter, villor och hyresrätter. Man ska blanda urbana områden med grönområden och parker. Man ska blanda kultur, mataffärer och allt det som behövs i en människas liv.

Trösklarna till bostadsmarknaden behöver verkligen sänkas. Vi står i en akut bostadskris, och bostadsbidraget behöver reformeras. Det behöver fungera långsiktigt, och det behöver vara en permanent lösning där bostadsbidraget följer med kostnaderna i övrigt. Att säga att det är en höjning samtidigt som ett tillfälligt bidrag sänks – att låtsas att det finns mer pengar i plånboken just det här året trots att det i praktiken inte är det – tycker jag inte fungerar.

Barnfamiljer ska aldrig vräkas. Så kan vi inte ha det i Sverige.

I vår skuggbudget har vi stöd för byggande av nya bostäder med rimliga hyror. Vi har också investeringsstöd för den gröna omställning som sker i Norrbotten och även i många andra delar av Sverige, till exempel Karlskrona. Vi har också alla de stöd jag precis har berättat om, såsom energieffektivisering och klimatanpassning, och vi vill införa gränsvärdena för klimatet.

Det är också viktigt med en stark allmännytta och att kommunerna jobbar med allmännyttan på ett proaktivt sätt. När det gäller bostadskön behöver vi reglera förturerna i bostadskön så att de går till dem som verkligen behöver dem. Det kan exempelvis handla om kvinnor som försöker ta sig ur våldsamma relationer.

Vi tycker också att det är viktigt att satsa på politiskt eftersatta områden. Det finns jättestora renoveringsbehov och jättestora behov av att energieffektivisera, men när man gör det ska hyrorna inte sticka i höjden så att folk förlorar sina hem. Här behöver i stället politiken ta sitt ansvar och skjuta till pengar, och det har vi med i vår budget.

Vi satsar även på gröna, trygga utemiljöer och på trygghetspengar för fastighetsvärdar.

När det gäller oseriösa hyresvärdar och slumvärdar med bostadshus där människor utnyttjas och slängs ut från sina hem kan vi verkligen inte acceptera sådant. Här måste regelverken skärpas. De som inte sköter sig behöver helt enkelt stoppas. Det behövs tuffare kontroller, och det behöver bli lättare att genomföra tvångsförvaltning om en hyresvärd inte sköter sig. Vi har alldeles nyligen sett fruktansvärda exempel i medierna. Här finns faktiskt också ett utredningsförslag som skulle kunna genomföras, men det har regeringen inte gjort. Vi hoppas verkligen att man kommer att gå fram med det förslaget.

Det var det jag tänkte säga om bostadspolitik. Jag går in på nästa område, nämligen konsumentpolitiken.

Vi ser att allt fler människor blir skuldsatta. Skuldberget i Sverige har fördubblats de senaste tio åren, och bara sedan förra året har det ökat med 19 miljarder. Det är verkligen enorma summor, och allt fler människor hamnar också hos Kronofogden.

Det är väldigt problematiskt med de sms-lån som finns. Vissa skärpningar har gjorts, men vi tycker att de här lånen behöver tas bort helt och hållet. De riktar sig nämligen till utsatta personer som inte får lån av seriösa aktörer, och på det sättet hamnar människor i en spiral av skuldsättning.

Telefonförsäljningen är också otroligt problematisk. Jag träffade Konsumentvägledarnas förening, och de berättade att det är väldigt vanligt att de träffar äldre människor som har blivit utsatta för telefonförsäljning och inte kunnat värja sig. Det hjälper liksom inte om de har jättebra argument, säger precis som det är med avtalet och så vidare, utan det kan vara så med företagen att det krävs att en konsumentvägledare steppar upp och säger ifrån att det här inte är okej. Telefonförsäljning är alltså något vi tycker borde förbjudas helt och hållet, vilket Konsumentverket också har föreslagit i sin rapport.

Det är otroligt viktigt att det finns konsumentvägledning. Det handlar inte bara om den konsumentvägledning som Konsumentverket erbjuder, som är på en generell nivå, utan man behöver också få personlig kontakt. Man behöver kunna ringa eller mejla så att någon kan titta på det avtal som man har ingått. Det är först då man på riktigt kan få hjälp.

Skuldrådgivningen hos kommunerna är obligatorisk, men konsumentvägledningen är frivillig. Vi ser att konsumentvägledningen har avvecklats i kommun efter kommun under ganska lång tid. Vi tycker att man behöver låta utreda att införa obligatorisk konsumentvägledning för kommunerna och titta på hur mycket det skulle kosta. Fram till att en sådan utredning är klar vill vi skjuta till pengar till Konsumentverket för att myndigheten ska kunna stödja kommunerna i den lokala konsumentvägledningen.

Konsumentorganisationerna har tagits upp flera varv i debatten. Vi tycker att det är otroligt viktigt att stödet till civilsamhället, Sveriges konsumentorganisationer och Sveriges Konsumenter återställs. När Sverige gick med i EU uppmanade kommissionen Sverige att ha en part som EU-apparaten skulle kunna prata med. Som dessa former ser ut kan den parten inte vara en myndighet. Därför bildades Sveriges Konsumenter från allra första början.

Vi behöver återställa stödet till Sveriges Konsumenter för att svenska konsumenters intressen ska bevakas i EU-apparaten. Civilsamhällets konsumentorganisationer behövs för konsumentvägledning och främjande av en ekologiskt och socialt hållbar konsumtion.

Försvagningen av civilsamhället gäller inte bara konsumentorganisationerna, utan detta sker på alla områden. Det här är en tidig varningssignal om att demokratin mår sämre. Detta är verkligen någonting som vi behöver ta tag i och stoppa medan det fortfarande finns möjlighet att göra det.

Jag kan inte yrka bifall till någon reservation, utan jag får hänvisa till vårt särskilda yttrande.

Fru ålderspresident! Jag tackar Patrik Karlson för svaret.

Vi i Miljöpartiet tycker verkligen att det permanenta bostadsbidraget behöver höjas. Det behöver följa kostnadsökningarna, och det behöver reformeras och indexeras så att detta finns på plats ordentligt. Där kan vi nog vara överens – förutom att vi från Miljöpartiet vill se en större ökning.

Det jag tycker blir magstarkt är att ni höjer samtidigt som den tillfälliga ökningen försvinner. Det här året blir det alltså i praktiken mindre pengar, och det är någonting man får stå för. Det spelar ingen roll vad vi säger här i kammaren i dag om det är så att det ändå blir mindre pengar i plånboken just nu.

Då får man snarare säga att vi nu övergår till det här systemet, att det just nu blir en sänkning eftersom vi har haft något tillfälligt som nu försvinner och att man nu försöker göra det här till ett mer långsiktigt stöd. Det är ju bättre att säga att det är en sänkning från förra året, för det är ju det som på riktigt känns i hushållsekonomin och när man sitter där och försöker få ekonomin att gå ihop med pengar till både bostad, mat och allting annat som behövs.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten Patrik Karlson, för anförandet!

Jag är glad över att ledamoten lyfter upp boendesituationen för barnfamiljer och bostadsbidraget. Det är dock väldigt bekymmersamt att regeringen i ett läge där många barnfamiljer har det väldigt svårt har valt att ta bort det tillfälliga bostadsbidrag som infördes under pandemin. När ledamoten säger att bostadsbidraget höjs sänks det egentligen. Det blir något slags siffertrixande som jag tycker är lite ohederligt.

Bostadsbidraget behöver reformeras och indexeras så att det följer med kostnaderna över tid. Det behöver faktiskt bli en reell höjning och inte bara någonting som ser bra ut just nu men som egentligen är en sänkning.

Hur ser ledamoten på att på riktigt höja bostadsbidraget i stället för att ägna sig åt siffertrixande som ser bra ut i en valrörelse?

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för svaret.

När det gäller energieffektivisering är det kruxiga ofta att man behöver göra en investering först för att sedan kunna spara in pengar i driften.

Jag har besökt många aktörer på fastighetsområdet och sett att effektivisering är problematiskt. Man behöver ofta ett investeringsstöd, en skjuts, för att komma igång. Här fanns ett investeringsstöd just för energieffektivisering för flerbostadshus, men regeringen valde att helt slopa detta och rikta om till småhus. Stödet var ju otroligt efterfrågat för flerbostadshus. Det är därför lite märkligt att ledamoten tar upp frågan om energieffektivisering eftersom det inte är ett område som ni har stärkt. Ni har snarare tagit bort stöd och försvagat det.

Sedan var det frågan om omställning av företag. Regeringen lyfter ofta upp argumentet att företag själva får gå före och att regeringen inte behöver understödja med olika typer av regelverk. Det är genomgående i bostadssektorn och på alla andra politikområden.

Om det inte finns regelverk blir det inte en jämlik spelplan för de företag som verkligen har ett bra klimatarbete. Då kommer det inte att finnas en efterfrågan på deras produkter och tjänster som är lite dyrare. Resonemanget går inte riktigt ihop.

Förslaget om klimatdeklaration är redan infört, men gränsvärdena ska nu komma på plats. Det är ett väl genomarbetat förslag som är remitterat, och det finns ett antal kontrollstationer där man kan utveckla och skruva på innehållet över tid. Förslaget är inte dåligt genomarbetat, utan det är färdigt. Det behöver bara startas så att det kan möta fastighetsbranschen.

Herr talman! Jag tackar ledamoten David Josefsson för anförandet.

Jag har lyssnat noga på anförandet, och jag tänker att man måste lyssna på vad som sägs men också på vad som inte alls sägs. Klimat och hur vi kan minska klimatutsläppen har ledamoten inte berört i sitt anförande. En femtedel av Sveriges klimatutsläpp kommer från bygg- och fastighetssektorn. Utöver femtedelen finns mycket konsumtionsutsläpp.

Det finns klimatdeklarationer som mäter hur mycket av klimatutsläppen som kommer från byggnader och fastigheter. Det finns också ett helt färdigförpackat förslag på gränsvärden för klimatutsläpp som kan tillämpas på byggnader och fastigheter. Förslaget var helt färdigt med en bana för införande – det var bara att implementera. Men det här har regeringen valt att skjuta fram till 2030, det vill säga långt bortom den här mandatperioden.

Nu ser vi att det finns företag i branschen som verkligen vill ha gränsvärdena. De har laddat upp och är färdiga att sätta igång, men de får nu mattan bortdragen från sina affärsmodeller. Det finns inte lönsamhet att genomföra förslaget om inte politiken ställer krav.

Det finns också förslag från Boverket om att införa en paragraf i plan och bygglagen för att främja återbruk i byggsektorn. Det finns enorma avfallsmängder i byggsektorn som vi skulle kunna använda som en resurs i stället.

Sedan har vi frågan om investeringsstöd för hyresrätter, som skulle främja klimatsmarta hyresrätter. Det skulle alltså handla om både regelverk och investeringsstöd.

Är regeringen beredd att införa gränsvärdena för klimat?

Fru talman! Jag tackar civilministern för svaret, men jag tycker inte riktigt att jag fick svar på frågan.

Anledningen till att Sveriges Konsumenter är en så viktig organisation är att man kan komma in väldigt tidigt i EU-processen. EU är ju som en stor lobbyapparat. Sveriges Konsumenter finns fortfarande kvar men har det väldigt tufft. Man är inne i en period av varsel, och vi har inte sett slutet på det än. Jag är starkt oroad över hur den här utvecklingen ser ut. Statsbidraget är ju väldigt viktigt för att vi ska ha oberoende organisationer, som Sveriges Konsumenter.

Jag vill gärna ha svar på den fråga jag ställde tidigare.

Fru talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner.

Vi ser att allt fler människor blir skuldsatta och hamnar hos Kronofogden. Konsumentskyddet är verkligen viktigare än någonsin. I det här tuffa läget väljer regeringen att strypa – att helt nolla – statsbidraget till civilsamhällets konsumentorganisationer och till Sveriges Konsumenter.

Sveriges Konsumenter bildades när Sverige kom in i EU för att man skulle kunna skydda svenska konsumenters intressen i EU-lobbyapparaten innan regeringarna kan komma in och förhandla. Vad jag vet har det inte gjorts någon konsekvensanalys av den här neddragningen. Min fråga till civilministern är därför: Hur ska svenska konsumenters intressen kunna skyddas i EU när Sveriges Konsumenter tystas genom att statsbidraget nollas?

Fru talman, ledamöter och åhörare! Den förra EU-majoriteten beslutade om två lagpaket som hade kunnat ge en Brysseleffekt på företag över hela världen. Lagpaketen skulle se till att företag inte bara får konkurrenskraft långsiktigt utan också tar ansvar för människor, miljö, klimat och natur. Jag talar om lagen om hållbarhetsrapportering och lagen om tillbörlig aktsamhet. De två lagpaketen är en viktig del av EU:s gröna giv och bygger på internationella standarder från FN och OECD.

Bakom de formella orden hållbarhetsrapportering och tillbörlig aktsamhet ryms människor och deras livsmiljöer. Det handlar om att företag ska se till att det inte finns barnarbete, tvångsarbete eller undermåliga arbetsvillkor i deras värdekedjor. Det handlar om att företagen ska se till att de inte orsakar miljökatastrofer såsom förgiftat vatten eller dammar som brister och översvämmar hela samhällen. Det handlar om att minska klimatutsläppen.

Det borde vara självklart med lagstiftning som säger att företag ska hantera risker för att se till att varor inte produceras på bekostnad av människors liv eller vår planets ekosystem, som redan är satta under stor press.

Konsumenter vill ha transparens och insyn, och investerare efterfrågar hänsyn. Men den nuvarande EU-majoriteten tycker inte alls att detta är självklart. Ett så kallat stop-the-clock-direktiv har tagits fram för hållbarhetsrapporteringen. Det innebär att man skjuter upp den nuvarande lagstiftningen, som redan hade implementerats i Sverige och andra medlemsländer, för att kunna förhandla i EU och ta fram en ny lagstiftning där ambitionerna sänks.

Det kallas regelförenkling, men jag tycker att det är mer sjyst att kalla det för vad det faktiskt är: en ordentlig ambitionssänkning. Miljöpartiet i EU-parlamentet röstade emot det. Förslaget är att lagstiftningen ska omfatta så pass stora och få företag att det inte blir mer än en tummetott kvar av lagstiftningen.

Partigruppen EPP i EU-parlamentet, med kristdemokratiska och konservativa partier, har förhandlat fram drastiska försämringar i båda lagpaketen. Förhandlingarna har periodvis skett med extremhögern.

Försämringarna kommer att slå mot svenska företags konkurrenskraft, just för att svenska företag ligger långt framme i arbetet med att säkra risker i värdekedjorna. De kommer att slå mot transparensen i hållbarhetsarbetet, och de kommer att sänka omställningstrycket som har sikte på klimatet och respekten för mänskliga rättigheter och miljö när det gäller företag i EU.

När lagpaketet om tillbörlig aktsamhet, som är en systerlagstiftning till hållbarhetsrapporteringen, förhandlades i EU gick en grupp svenska företag ut med ett offentligt brev riktat till näringsministern. De menade att Sverige, alltså Tidöregeringen, riskerade att underminera den utveckling som skett inom området för att uppfylla FN:s och OECD:s standarder för ett hållbart företagande. Regeringen lobbade hårt för drastiska försämringar i EU, och det fick genomslag.

Företagen bad näringsministern att i stället stötta en stark lagstiftning. Det var bland andra Ericsson, Ica, Ikea och Volvo Cars, så det är inga småföretag vi pratar om. Men näringsministern lyssnade inte.

Den första lagstiftningen om hållbarhetsrapportering, som fortfarande var ambitiös och som den förra EU-majoriteten tog fram, var Tidöregeringen mycket sen med att införa – så pass sen att EU-kommissionen inledde en process mot Sverige och hotade med att dra Sverige inför EUdomstolen. Men till sist införde regeringen den.

Faktum är att EU-kommissionen vid årsskiftet drev 43 ärenden mot Sverige gällande just att Sverige är sent med att införa lagstiftning eller gör det på ett undermåligt sätt. Det är betydligt fler ärenden än mot våra grannländer Danmark och Finland. När det nya direktivet kom, med en sänkt ambitionsnivå för hållbarhetsrapporteringen, var Tidöregeringen dock såklart blixtsnabbt på bollen.

Hur såg det då ut under den förra mandatperioden? Då visade den rödgröna regeringen ledarskap i de här frågorna och drev på i EU för en stark lagstiftning för mänskliga rättigheter och miljö och för hållbarhetsrapportering, med mycket kontakt med företag och olika typer av arbetsmiljöorganisationer och miljöorganisationer.

Tidöregeringen har gjort precis tvärtom. Man visar inget ledarskap alls i EU för klimat, miljö eller mänskliga rättigheter. Man visar heller inget ledarskap för den konkurrenskraft som följer av att vara progressiv i klimatomställningen och när det gäller att säkra risker i värdekedjorna.

Om och om igen har vi hört från Tidöregeringen att det är i EU som omställningen ska ske och att Sverige inte ska gå före. Sanningen är dock att Tidöregeringen vill vattna ur såväl här hemma som i EU. Det blir så att säga ett race to the bottom. Samtidigt har ytterligare en av våra planetära gränser överskridits, och mänskliga rättigheter fortsätter att kränkas, till exempel när det gäller barnarbete.

Vi i Miljöpartiet tycker att Sverige ska visa ledarskap och driva på i EU för att dessa drastiska försämringar inte ska accepteras. Man bör i stället driva på för de ursprungliga, ambitiösa lagpaketen.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

I detta anförande instämde Linus Lakso (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 november.)

Fru talman, ledamöter och åhörare! I dag debatterar vi alltså regeringens lagförslag om att stärka skyddet av företagshemligheter. Lagändringen ska ge ett bättre skydd mot industrispionage. Lagen utformades första gången på 80-talet, och sedan dess har omvärlden förändrats väldigt mycket. Vi står i ett helt annat säkerhetspolitiskt läge. Det råder också helt andra förutsättningar när det gäller digitalisering och risken för cyberspionage.

Lagförslaget om kriminalisering gäller tekniska företagshemligheter, alltså företagshemligheter som är viktiga för den tekniska utvecklingen, för innovation och för industrin. Det föreslås att hemliga och preventiva tvångsmedel ska få användas för att upptäcka och förhindra att personer röjer tekniska företagshemligheter när det finns goda anledningar att tro att de agerar på uppdrag av främmande makt.

Svårigheten att identifiera personer innebär stora problem för brottsbekämpande myndigheter och försvårar lagföring. Det finns därför goda skäl att ge brottsbekämpande myndigheter möjlighet till utökad upptagning och användning av fingeravtryck och ansiktsbilder. Men när det gäller sådana här frågor måste alltid den personliga integriteten väga tungt. Det måste ske en rimlig avvägning mellan en effektiv brottsbekämpning och vars och ens rätt till sin personliga integritet.

Som ni har hört alldeles nyss föreslår regeringen att en biometrisk jämförelse ska få göras mot Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier. Det är här vi tycker att man går alldeles för långt och gör ett stort ingrepp i integriteten. I den tidigare offentliga utredningen Biometri – för en effektivare brottsbekämpning föreslogs, som jag sa tidigare, att polisen skulle få göra sådana här sökningar i både passregistret och Migrationsverkets register. Men då valde regeringen att inte gå vidare med passregistret utan enbart med Migrationsverkets register. Man kan fråga sig varför.

Integritetsskyddsmyndigheten ifrågasätter att det finns ett behov av att kunna göra en biometrisk jämförelse av ansiktsbilder och fingeravtryck mot Migrationsverkets register. Det är alltid ett betydande intrång i den personliga integriteten att ta upp och behandla fingeravtryck och ansiktsbilder.

Att regeringen ger polisen tillgång till Migrationsverkets register innebär att ett stort antal personer som är eller har varit inskrivna hos Migrationsverket pekas ut som potentiellt kriminella. Det är djupt kränkande.

Vi står bakom lagförslaget i stort i alla delar men inte just i den del som handlar om att biometrisk jämförelse ska få göras mot Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier. Därmed yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation nummer 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 november.)

Fru talman! Tack, ledamoten Ceimertz, för svaret!

Den remissinstans som har lyft detta är Integritetsskyddsmyndigheten. Det är också den myndighet som har bäst koll på den personliga integriteten. Vi tycker därför att just den myndigheten behöver väga väldigt tungt i det här fallet.

Det finns mycket i Tidöregeringens politik som bidrar till att misstänkliggöra ej kriminella personer som finns i Migrationsverkets register, så jag förstår att den här propositionen ligger fullkomligt i linje med er politik. Att det här registret ska kunna användas för att göra jämförelser med fingeravtryck och ansiktsigenkänning så att dessa människor pekas ut på det här viset, trots att det inte finns någon brottsmisstanke, tycker vi helt enkelt är att gå alldeles för djupt och att skada den personliga integriteten.

Detta ingår i ett mönster för hur den här regeringen agerar på detta område över huvud taget. Många människor känner sig av olika anledningar inte välkomna i det här landet och blir utsatta på många olika sätt. Vi tycker därför att man alltid får ta ställning till brottsbekämpning visavi personlig integritet. Varje parti får göra sin avvägning.

I det här fallet finns det många långtgående förslag som vi tycker är viktiga och ställer oss bakom. Men just när det gäller detta tycker vi att man inte ska misstänkliggöra människor på det här viset och skapa ett Sverige av vi och dom, där vissa hängs ut som kriminella på grundval av varifrån de kommer.

Fru talman! Tack, ledamoten, för att du har uppmärksammat vår reservation i denna väldigt viktiga fråga!

Till att börja med ställer vi oss bakom propositionen. Vår reservation gäller bara det här med att använda biometriska jämförelser i Migrationsverkets register. Den delen ställer vi oss inte bakom.

Riksdagen har tidigare behandlat en offentlig utredning som heter Biometri – för en effektivare brottsbekämpning. Utredningen föreslog att polisen skulle få göra biometriska jämförelser med både passregistret och Migrationsverkets register. Då valde regeringen att inte gå vidare med passregistret men att däremot gå vidare med Migrationsverkets register.

I frågor som dessa är det alltid viktigt att väga brottsbekämpningen mot den personliga integriteten. Att polisen ska få tillgång till Migrationsverkets register innebär att ett antal personer som är eller har varit inskrivna hos Migrationsverket utan konkret brottsmisstanke pekas ut som potentiellt kriminella. Det är djupt kränkande, vilket är anledningen till att vi avslår den delen av propositionen.

Min fråga till ledamoten Ceimertz är: Om man i den tidigare propositionen tyckte att det var okej med Migrationsverkets register, varför gick man inte vidare med passregistret? Det borde rimligtvis ha gett en ännu större möjlighet till brottsbekämpning.

Herr talman! Ledamöter och åhörare! I dag debatterar vi presumtionshyror. Det är ett ganska krångligt ord, men vad det betyder är hyror som man sätter för nyproducerade bostäder för en begränsad tid: 15 år. Syftet med de här hyrorna är att ge incitament för att bygga fler hyresbostäder. Vi behöver verkligen fler hyresbostäder. Det råder brist på sådana i Sverige i dag.

För att ge en bakgrund till det förslag som ligger på bordet i dag tänker jag kosta på mig att göra ett snabbt svep över historien för hyressättningen. Historiskt har vi pendlat mellan helt fri hyressättning, där marknadskrafterna styrt, till skarp hyresreglering. Till sist har vi landat i den modell som vi har i dag: en förhandlingsmodell, den svenska modellen.

Vi backar bandet riktigt långt. När Sverige industrialiserades vällde folk in i städerna för att få arbeten. De erbjöds boende i slumområden. Det var stor nöd och stor misär, och det var också riktigt höga hyror. Bostadskrisen undersöktes. Den kände författaren af Geijerstam beskrev den stank som låg över områdena. Så stor var nöden.

I början av 1900-talet fattade riksdagen beslut om den första hyreslagen, men man trodde fortfarande på fri hyressättning och lade all makt i hyresvärdarnas händer. Misären fortsatte, liksom bostadsbristen. Sedan försökte staten ta kontrollen. Myndigheter skulle godkänna hyran. Man försökte också få igenom ett förslag i riksdagen om en starkare statlig styrning, men det föll faktiskt med bara en röst – det var dramatisk politik även på den tiden. Det blev alltså återigen fri hyressättning.

Trångboddheten bredde ut sig, och barnafödandet minskade. Makarna Myrdal skrev den välkända boken Kris i befolkningsfrågan, och det ledde till något de kallade för barnrikehus. Det var den tidens form av social housing. Men på marknaden i övrigt var det fortfarande kaos. Det var tufft, och det skedde många vräkningar.

Sedan kommer vi till andra världskriget. Då går staten plötsligt in och försöker lösa den akuta krisen med en skarp hyresreglering. Det kommer också lagar om att kommunerna har ansvar för att människor ska ha tak över huvudet och om att hyresgäster har rätt att bo kvar om de sköter sig. Hyresgästerna börjar organisera sig och förhandla kollektivt.

Men den skarpa statliga hyresregleringen var inte tänkt att vara permanent utan infördes för att lösa den akuta krisen. Den avvecklades därför efter kriget. Nu sökte man mycket – hur ska vi hantera bostadspolitiken egentligen? Man hade inte riktigt hittat en modell som fungerade.

På 60- och 70-talen kom det system som vi har i dag, med bruksvärdessystemet och förhandlingslagen. Det har tre hörnpelare. Den första är avtalsfrihet – hyresvärd och hyresgäst kan fritt komma överens om vad hyran ska vara. Den andra är att hyresgästen har rätt att när som helst vända sig till hyresnämnden för att pröva om hyran är skälig. Den tredje är att vad som är skäligt avgörs genom en jämförelse med andra lägenheter på orten som har samma bruksvärde, det vill säga samma yta, antal rum, läge och så vidare. Hyran är skälig om den på ett ungefär överensstämmer med de lägenheternas hyror. Den ska inte vara påtagligt högre. Det här är en modell för att balansera marknadskrafter och incitament för att bygga nytt mot hyresgästernas trygghet.

I början av 2000-talet kom det här med presumtionshyra för att öka incitamenten för att bygga nytt. Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen var överens om systemet, och den förhandlingsmodellen ligger fortfarande kvar.

Det som ligger på bordet i dag är en utveckling av det här förslaget. Anledningen är att det blev ett förändrat rättsläge som krånglade till det ganska mycket. Det handlar om de domar som vi har hört om.

Någonting som vi från Miljöpartiet tycker är väldigt märkligt är dock det här med retroaktiviteten. När man har ingått ett avtal ska det gälla, tycker vi. Man måste helt enkelt veta vilken hyra som ska gälla. Ingångna avtal ska ligga fast. Det är också någonting som Hyresgästföreningen och Konsumentverket tycker är viktigt. De tycker inte att det är rimligt att man använder sig av retroaktivitet och river upp ingångna avtal. Det finns inte heller något stöd för att det skulle öka nyproduktionen, utan det blir bara sämre för hyresgästerna.

Vi tycker att det är viktigt att på många olika sätt hålla nere hyran. Förutom presumtionshyran satsar vi på statliga byggkrediter. Vi har också statliga investeringsstöd som regeringen har tagit bort men som vi vill ha kvar och utveckla. Syftet med dem är att hålla nere byggkostnaderna för att se till att det blir rimliga hyror och att hyran vid nyproduktion inte blir alltför hög. Man kan också ställa krav på att det ska vara minskade klimatutsläpp och klimatsmarta bostäder.

Vi får alltså se hela paketet. Det är viktigt att staten går in och tar ett tydligt ansvar och inte lämnar kommunerna i sticket. Hyran ska kunna hållas nere även genom byggkrediter och investeringsstöd.

Vad gäller presumtionshyran ställer vi oss bakom förslaget i stort. Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna tycker också att det är ett bra förslag. Det finns en balans i det hela, och man värnar den svenska modellen. Det tycker vi är väldigt bra. Men just vad gäller retroaktiviteten är vi mycket oroade. Med det yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation nummer 1.