Amanda Palmstierna

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Självklart är det kommunala självstyret viktigt. Men om man ska dra det resonemanget till en extrem skulle man kunna kasta bort all lagstiftning över huvud taget och alla former av statligt stöd. Där tror jag inte att ens ledamoten Beckman vill hamna.

När det gäller klimatanpassning kan man, även om man har ett kommunalt självstyre, såklart jobba med olika typer av investeringsstöd för att kunna klimatanpassa. Det är också otroligt viktigt att länsstyrelserna tar fram kunskapsunderlag och till exempel översvämningskartering. Det är inte alltid något som en kommun har möjlighet att göra på egen hand. Det är en kunskapsbildande verksamhet där man tar fram olika typer av gis-skikt som ger kommunerna förutsättningar att jobba på ett bra sätt. De här bitarna är fullt förenliga med det kommunala självstyret.

Men från ledamoten Beckman hör jag fortfarande ett nej till klimatanpassning; vi ska köra på kommunalt självstyre. Därför är det helt oviktigt.

Jag har fortfarande inte fått något svar på hur ledamoten vill arbeta med klimatanpassning, på hur man ska minska översvämningsrisken eller på hur man ska se till att det inte blir bräddningar och att det blir rent vatten. Jag saknar svar på det.

Jag är övertygad om att det går att ha en bra balans mellan statligt ansvar och kommunalt ansvar. Ska man dra extremen extra långt skulle man kunna riva bort hela miljöbalken. Det skulle ge otroligt negativa konsekvenser för miljö, hälsa och vatten.

Jag upprepar min fråga: Vad vill ledamoten göra för att stärka klimatanpassningen i Sverige?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Beckman för anförandet.

Ledamoten lyfte upp frågan om bräddning flera gånger. En viktig sak för att komma bort från behovet av att göra bräddningar är att se till att det inte kommer in enorma mängder regnvatten i rören och in i reningsverken, det vill säga att reningsverken inte har kapacitet att ta emot mängden vatten. För att hantera frågan måste man jobba ordentligt med klimatanpassning och se till att det finns grönytor och marker som kan infiltreras.

Men regeringen har med sin politik fullkomligt sänkt arbetet med klimatanpassning. Ni har tagit bort pengar och tagit bort stöd till länsstyrelserna. På nyheterna för några dagar sedan såg jag att det på länsstyrelsen nästan inte finns några kvar som jobbar med klimatanpassning. Hur går det här ihop?

Det verkar vara en viktig fråga för ledamoten. Men varför lyfter regeringen i så fall inte upp arbetet med bättre klimatanpassning?

Fru talman! Vatten är en förutsättning för liv, och rent vatten är en förutsättning för hälsa. Vi har sett hemska exempel på när man har behövt släppa ut skitvatten – som vi har hört tidigare här i kammaren – och folk faktiskt har drabbats av magsjuka och parasiter och annat. Där vill vi ju inte hamna. Vatten är också en förutsättning för livsmedelsproduktionen och för våra samhällen över huvud taget.

Samtidigt som vatten är den grundläggande förutsättningen för liv blir det alltmer utsatt för press. Som Socialdemokraterna tog upp har vi ju klimatförändringar som gör att det blir torka och översvämningar. Det sätter också vattnet under press – både när det gäller tillgången till vatten och när det gäller avloppssystemen, där enorma vattenmassor rinner ned under korta perioder. Vi har också ett osäkert läge i omvärlden som sätter press. Där behöver vi jobba mer med beredskap kopplat till vattenfrågorna och se till att det finns leveranser även om vi har en kris.

Av alla de här anledningarna, fru talman, är jag väldigt glad över att Riksrevisionen riktat sökljuset mot just vatten- och avloppsfrågor. Det kan låta tekniskt och tråkigt, men det är grundläggande och viktigt.

Riksrevisionen har övergripande landat i att regeringen behöver arbeta mer och bättre med det här och implementera lagstiftningen på ett bättre sätt. Det är i mångt och mycket ett kommunalt ansvar, men staten behöver också finnas där med ramar och för att stötta.

Det är några saker man i stora drag har kritiserat. Det ena är att man har haft mycket fokus på utbyggnad och därmed tappat underhållet och förnyelsen. Stora delar av våra rör är väldigt gamla i dag. Det har gått flera decennier sedan de byggdes ut, och man har inte fokuserat på underhållet i tillräcklig grad.

Det har kommit olika förslag och utredningar på det här området, men man har inte omsatt dessa till åtgärder från regeringen. Man har bemött detta med passivitet – nu pratar jag om den här mandatperioden, inte tidigare.

Den statliga tillsynen skulle kunna vara mycket mer effektiv. Riksrevisionen lyfter fram att befogenheterna inte är tillräckliga, men jag skulle säga att det handlar om kostnadstäckningsgraden. Tillsynsavgifterna som tas ut räcker inte för att göra tillsynsbesöken. Det är då man springer på anmälningar och blir reaktiv i stället för att göra tillsyn där den verkligen behövs ur miljösynpunkt. Det blir då en enorm finansieringsskuld för att förnya och underhålla våra ledningsnät.

I stora drag tycker vi att regeringen behöver visa handlingskraft och möta rekommendationerna. Miljöpartiet anser i fråga om ramarna och det statliga ansvaret att vi ska lagstifta om att kommunerna måste besluta om en inriktning för underhållet. Staten ska inte säga exakt hur det ska gå till utan frågan ska upp på den kommunala agendan.

Vad gäller tillsynen måste befogenheterna utökas. Vidare ska det finnas tillräckliga resurser för att göra en bra tillsyn. Vi måste se över hur miljöavgiften ser ut så att det i större utsträckning blir möjligt att jobba med fondering för framtida underhåll. Det får inte bli så ryckigt, som det ofta är i dag. Jag var ordförande för tekniska nämnden i Järfälla, och det var ett väldigt meckande för att få taxan att hoppa fram och tillbaka så att lagstiftningen skulle upprätthållas. Det behövs mer långsiktighet så att det går att fondera för framtida underhåll, så att det inte blir sådana plötsliga hopp som är kännbara i folks plånböcker.

Vi tycker också att man måste se över vad klimatförändringarna leder till, till exempel översvämningar. Vi måste titta på frågan om en särskild dagvattentaxa. Innan vattnet kommer in i de överbelastade rören måste vattnet infiltreras i marken. Vi tycker att man kan lagstifta om en grönytefaktor. De öppna dagvattenlösningarna ger mycket till folkhälsan och en vacker stadsmiljö. Det är alltså fråga om en kombination av grönytor, dagvattendammar och rör. De som ansvarar för vägarna, väghållarna, behöver också ta sitt ansvar för att bidra till finansieringen av hanteringen av dagvattnet.

Vidare har vi de ekonomiska frågorna. Vänsterpartiet har lyft upp frågan om hur vi gör med glesbygden och de små samhällena. Det är viktigt att staten tar ett finansiellt ansvar, till exempel tittar på lånegarantier och hur man kan underlätta för kommuner att samverka. En liten kommun kan samverka med flera kommuner för att få ihop frågan.

Sedan vill jag slänga in att vi även ska titta lite uppströms, att vi ska jobba med vatteneffektivisering. Hur kan vi minska vattenåtgången? När man bygger nytt kan man använda sig av olika typer av innovativa lösningar för att minska vattenåtgången. Dessa frågor behöver vi också jobba med.

Låt mig summera. Vatten är en förutsättning för allt liv och för en god hälsa, och vi måste komma bort från passiviteten och visa handlingskraft. Om ni är nyfikna på den gröna versionen av handlingskraft får ni jättegärna läsa vår motion om ett va-system för nutid och framtid. Där finns många bra förslag.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 5.

Fru talman! Ledamöter! Åhörare! Jag vill börja med att säga att vi från Miljöpartiets sida tycker att det är bra med förenkling.

Så länge man vet vad man gör, konsekvensanalyserar när det gäller natur och klimat och också värnar om natur, klimat och kulturmiljö tycker vi att det är bra med förenkling – det vill säga om reformen faktiskt också innebär en förenkling.

Men i det här fallet tror vi tvärtom att det kommer att bli väldigt rörigt. Det finns väldigt mycket bra input från tunga remissinstanser som regeringen tyvärr inte har lyssnat på. Den allra största bristen är det som Leif Nysmed har varit inne på flera gånger, nämligen att man går från förprövning, alltså att tänka till på förhand, till efterprövning i tillsynsskedet. Man tänker till när det redan är för sent. Vi tror att detta kommer att innebära stora risker för förgävesbyggande, alltså att man först bygger och sedan får rätta till. Det kommer att bli både kostsamt och svårt för dem som har byggt.

Vi tror också att det kommer att ge en grogrund för konflikter mellan grannar. Att det redan nu finns konflikter under förprövningsskedet tyder på att det kommer att bli ännu fler konflikter i efterhand.

Vi ser också att kostnaderna vältras från byggbolagen till skattebetalarna genom tillsynen. Det är inte bara vi i Miljöpartiet som tycker så utan också en lång rad remissinstanser. Det handlar bland annat om Statens centrum för arkitektur och design, DHR – Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet, flera länsstyrelser, Sveriges Kommuner och Regioner och Svea hovrätt. Det är alltså inga lätta remissinstanser. De tror inte att detta kommer att leda till en effektivare, enklare och mer rättssäker handläggning – tvärtom. De tror inte heller att det kommer att leda till ett långsiktigt hållbart byggande.

Vi ser redan i dag att tillsynen är eftersatt och behöver finansieras, och nu kommer ännu mer att läggas på tillsynsskedet.

Detta med kulturmiljö brukar ju Tidögänget tala sig varma för när det handlar om kulturkanon och annat. Här ser vi tunga remissinstanser som säger att detta kommer att riskera att kulturmiljövärden förloras för alltid. Det handlar om Boverket, Riksantikvarieämbetet, Statens konstråd och Svenska byggnadsvårdsföreningen. Och i stället ska man alltså ha opersonliga, mallade Sverigehus. Detta tycker vi verkligen är beklagligt.

Vad gäller natur och klimat finns det inte riktigt några konsekvensanalyser. Vi tror att man underskattar risken för exploatering i ekologiskt känsliga områden. Vi tror att det kommer att gå ut över vattenfrågor, klimatanpassning och biologisk mångfald. Vi är också oroliga över den ökade småskaliga bebyggelsen. Vad kommer den att innebära i ökad energianvändning, transporter och resursförbrukning?

Sedan finns det flera andra tillstånd och dispenser som fortsatt kommer att krävas. Enligt nuvarande ordning ska kommunerna upplysa om dessa tillståndskrav i bygglovsbeslutet, men nu ska i stället den enskilda byggherren hålla koll på detta. Det kommer att bli väldigt krångligt och rörigt, tror vi. Vi skulle vilja att det gjordes ordentliga klimat- och miljöbedömningar.

Sedan vill jag också ta upp Sápmi. Regeringen föreslår ju att man ska peka ut särskilt värdefulla miljöer och byggnader i översiktsplanen. Här är det av största vikt att kommunerna inom Sápmi blir skyldiga att samverka med den lokala samiska befolkningen.

När det gäller idrottsanläggningar är det många remissinstanser som menar att effekterna på omgivningen beror på verksamheten i sig och inte själva storleken på anläggningen. Vi tycker därför att det ska vara en bygglovsplikt oavsett storlek. Det blir en påverkan med buller, ljusföroreningar, transporter och annat.

Summa summarum: Detta hade kunnat bli väldigt bra om man hade arbetat in synpunkter från remissinstanserna. Vi har en oro för kulturvärden och en oro för att man inte har konsekvensanalyserat när det gäller klimat och miljö.

Sedan har vi detta med att man går från att tänka efter före till att göra det i efterhand. Det späder på konflikter mellan grannar i onödan.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 6.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Min fråga går till finansmarknadsministern.

Nyligen kom en granskning från tidningen Aktuell Hållbarhet. Där hade man tittat på bankernas hållbarhetsrapporter, och granskningen visar att bankerna alltjämt fortsätter att investera i fossila bränslen. Samtidigt säger bankerna att de har uppnått sina klimatmål.

Två svenska bankers utsläpp motsvarar mer än Sveriges samlade utsläpp under ett år. Om vi vidgar detta till ett europeiskt perspektiv ser vi att europeiska banker under ett år lånade ut 30 miljarder euro till fossila projekt. Detta är fullkomligt galet. Miljöpartiet anser att EU ska förbjuda sådana här fossila investeringar och att pengarna i stället ska kunna gå till den rättvisa gröna klimatomställningen.

Min fråga till finansmarknadsministern är: Kommer ministern att agera för att stoppa dessa omfattande fossila subventioner?

Herr talman! Tidöregeringen föreslår att ersättningen för höga sjuklönekostnader ska avskaffas. Den här rätten innebär att en arbetsgivare kan få ersättning för en viss andel av sjuklönekostnaderna. Bestämmelserna är utformade så att de gynnar små arbetsgivare, många gånger småföretag.

Från Miljöpartiets sida är vi tydliga med att dessa bestämmelser bör utvecklas och förbättras, men vi tycker att det är helt fel väg att gå att skrota denna ersättning. Det är väldigt viktigt att arbetsgivare vågar anställa människor även om de har en funktionsnedsättning eller har perioder av sjukfrånvaro i bagaget.

Vi har redan i dag en arbetsmarknad där människor väljs bort. Detta är absolut inte någonting som vi vill spä på, utan vi behöver lyfta fram funktionsrättsperspektivet i denna fråga.

Det behövs absolut incitament för arbetsgivare att jobba med arbetsmiljöfrågor. Från Miljöpartiet vill vi se ytterligare ett antal förbättringar i arbetsmiljön. Vi ser dock att Tidöregeringen backar även på detta område. Vi skulle till exempel vilja se en preventionsersättning, så att man kan jobba mer med förebyggande insatser så att människor inte blir sjukskrivna. Det måste också finnas arbetshjälpmedel på arbetsplatserna i större utsträckning.

När det gäller sjukförsäkringen anser vi att de hårda tidsgränser som finns borde vara avstämningspunkter. Man borde kunna bli sjukskriven i den utsträckning som behövs och inte bara utifrån de fasta gränserna 25, 50 och 75 procent.

Jag återgår till debatten om detta förslag. Som jag var inne på behöver systemet utvecklas. I Riksrevisionens rapport föreslås ett antal förbättringar, till exempel att stärka samordningen mellan aktuella myndigheter och att se över lagstiftningen för att minska risken för felaktiga utbetalningar. Detta behöver vi gå vidare med, och det har jag hört alla som vill ha kvar systemet säga i dag.

Att slopa detta i stället för att välja utveckling och förstärkning av systemet är dock helt fel. Det slår mot den enskilda människan med återkommande perioder av sjukfrånvaro. Det slår mot människor med funktionsnedsättning. Det slår också mot småföretagare som vågar anställa dessa människor.

Det är intressant att notera att Tidöregeringen ibland bryr sig om småföretagen och ibland struntar i dem. Det finns till exempel ett annat lagförslag som handlar om hållbar upphandling och om att de som upphandlar dels ska ställa krav på klimat, miljö och hälsa, dels ska ta fram riktlinjer för hur man ska jobba med dessa frågor. Detta lagförslag slopade regeringen av hänsyn till småföretagen, trots att branschorganisationen Företagarna tyckte att förslaget om riktlinjer var bra.

I det här fallet går man vidare med förslaget trots att många remissinstanser och branschorganisationer säger att detta är fel väg att gå. Det är beklämmande att argumentet om småföretagarnas väl och ve används så lättvindigt av den här regeringen. Det är också oerhört allvarligt att inte se till den enskilda människan i dessa frågor.

Jag yrkar bifall till reservation 1 och 2 och avslag på propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 maj.)

Herr talman! Min fråga går till finansminister Elisabeth Svantesson.

Man kan inte äta pengar. Ekonomin är beroende av naturen. Miljöpartiets språkrör Amanda Lind sa häromdagen att det är politikens uppgift att se till att ekonomin håller sig inom naturens gränser. Miljöpartiet är för en miljösmart och socialt hållbar utveckling av ekonomin, och en viktig del i detta är att ställa om från en linjär ekonomi till en cirkulär ekonomi.

Sedan regeringen tillträdde har flera stöd för cirkulär ekonomi rivits bort, och man har också motarbetat regleringar. Till exempel höjdes momsen på reparationer, och det gör att det har blivit dyrare att laga skor, kläder och cyklar.

Sverige har också tack vare regeringen som enda land i EU röstat nej till en lag som säger att företag ska hålla koll på att det inte finns miljöförstöring eller barnarbete i värdekedjorna. Det försvårar ju för en cirkulär ekonomi.

Varför motarbetar finansministern cirkulära affärsmöjligheter?