Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1 i betänkande CU19. Jag står naturligtvis bakom Socialdemokraternas övriga reservationer men yrkar i dag inte bifall till dessa.

Tyvärr speglar det här betänkandet något mer än bara tekniska ställningstaganden i plan- och bygglagen. Det speglar en regering, styrd av Sverigedemokraterna, som saknar driv i byggpolitiken. Redan i början av mandatperioden gjorde man klart att några blocköverskridande samtal inte skulle ske, trots att branschen bad om detta i en av de värsta byggkriserna sedan 90-talet.

Inte heller har den SD-ledda regeringen varit särskilt lyhörd för remissinstansernas yttranden. Kan någon från Tidölaget exempelvis redogöra för hur många av de svarande remissinstanserna som var positiva till att ta bort anmälningsplikten för de så kallade attefallsåtgärderna?

I stället för att samla riksdagen för att fatta långsiktiga beslut som kan hålla över mandatperioder, vilket är extra viktigt i byggkristider, är regeringen nöjd med att kortsiktigt värna sina egna ministerposter.

Under tiden har bostadsbyggandet legat och ligger fortfarande på historiskt låga nivåer, den skyhöga arbetslösheten i byggsektorn biter sig fast och rekordmånga byggföretag har gått i konkurs. Det duger inte.

Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom regelförenklingar i PBL; det har vi gjort länge. Vi har också genomfört många förändringar genom åren.

PBL är en form av samordning av alla intressen inom samhällsbyggandet. Ordning och reda ska vägas mot krav på snabba processer med minimalt krångel. Regler som inte kan motiveras ska tas bort, och processer som kan ske snabbare ska naturligtvis bedrivas utifrån det.

Vi vill framhålla att det råder total politisk enighet om att regler ska vara så enkla som möjligt. Det har dock visat sig vara lättare sagt än gjort att förenkla regelverken eftersom det samtidigt inte får leda till att bostäder och fastigheter byggs med sämre standard.

Vi noterar att Boverkets nya byggregler har öppnat upp för sovrum utan fönster, lägre takhöjder med mera och att studentlägenheter numera får byggas med sämre tillgänglighetskrav. Riskerna är också stora att byggfel byggs in i framtida attefallsåtgärder.

Ingen ska behöva bo i en regelförsämring. Ett borttagande av regler innebär inte per automatik en förenkling. Regeringens borttagande av regler har skett mer av liberala ideologiska skäl än av rent praktiska.

Här skiljer sig vår syn på dessa förenklingar. Vi menar att för att få önskad effekt av en förändring måste expertisens kunskaper få genomslag. Då går det inte att bortse från remissinstansers massiva kritik mot olika förslag, vilket har skett vid ett flertal tillfällen.

Fru talman! En av vår tids stora utmaningar är att utveckla en hållbar social bostadspolitik. Det handlar enligt vår mening i grunden om tre övergripande uppgifter: att bygga fler och hållbara bostäder, att motverka den sociala segregationen och därigenom förbättra förutsättningarna för jämlika uppväxt- och levnadsvillkor samt att göra det möjligt för ekonomiskt svaga grupper att lösa sitt bostadsbehov.

En del i detta arbete är att boende- och upplåtelseformer ska vara blandade. Det handlar inte om att tvångsflytta människor, som en del på extremhögerkanten hotar med. Det handlar om att möjliggöra för människor att kunna efterfråga det som de önskar. Därför anser vi att kommuner ska kunna förfoga över ett konkret verktyg i detta arbete: en rätt att ange upplåtelseform i detaljplan. Kommunerna har planmonopol, bostadsförsörjningsansvar och det yttersta ansvaret för att den sociala sammanhållningen lokalt fungerar. Men de saknar verktyg. Vi menar att kommuner ska kunna besluta om blandade upplåtelseformer när och där det behövs för att bryta segregation. Det handlar inte om detaljstyrning från staten. Det handlar om att ge kommunerna möjlighet att ta ansvar.

Fru talman! Sverige står inför betydande miljö- och klimatutmaningar som kräver omedelbara och effektiva åtgärder. En viktig del är att bättre nyttja våra utvunna resurser. I dag har vi i hög grad en linjär ekonomi där resurser används och sedan kastas. Genom att övergå till en mer cirkulär ekonomi där resurser används på ett hållbart och effektivt sätt kan vi bättre möta klimatutmaningarna och uppnå våra klimatmål.

Vi behöver se över förutsättningarna för att sänka bygg- och fastighetssektorns klimatavtryck. Återbrukade produkter används inte i någon större omfattning eftersom marknaden är liten. En av de faktorer som bromsar handeln är att återbrukat byggmaterial ofta är dyrare än att köpa nytt och att det är svårt att kvalitetssäkra återbrukat material. Men flera företag och kommuner, exempelvis Nacka kommun, har tagit initiativ till att införa cirkulära arbets- och byggmetoder för att kunna återbruka hela eller delar av byggnader. Det är positivt.

Men Sverige behöver gå tydligare i den riktningen. För att öka andelen återbrukat material vill vi socialdemokrater se över möjligheterna att införa en kvotplikt och stimulanser för återvunnet material vid upphandling av nybyggnad. Att inkludera användningen av återbrukade material i byggreglerna är också ett steg vi ser som nödvändigt för att främja hållbart byggande. Därför finns det ett behov av att se över regelverket.

Trots att förändringar har gjorts för att korta processtiderna tar överklaganden fortfarande alltför lång tid. För att underlätta en hållbar samhällsutveckling anser vi att det behövs en översyn på området. En sådan görs nu, och vi får återkomma efter remissrundan. Det ska bli spännande att ta del av.

Det behövs ett tydligt fokus på att begränsa möjligheten att överklaga i vissa fall. Det kan handla om att begränsa kretsen av sakägare, begränsa möjligheten att överklaga bygglov som stämmer överens med detaljplan och begränsa möjligheten att överklaga till högre instans. Sådana begränsningar måste självklart vägas mot kraven på rättssäkerhet och enskildas rätt att invända mot beslut.

Vi vill korta ledtider, effektivisera instanskedjor och förbättra samordningen, speciellt mellan myndigheter och länsstyrelser.

Men människor ska ha rätt att få beslut prövade. Det är en grundläggande rättsstatlig princip. Snabbare processer och stark rättssäkerhet är inte motsatser. Det är ett politiskt ansvar att klara båda.

Fru talman! Det som stör mig mest i detta betänkande är att vi i sak kan tycka lika men att majoriteten konsekvent har valt kortsiktiga beslut framför att säkerställa långsiktiga spelregler som håller över tid. Det förs inte några blocköverskridande samtal under den allvarligaste byggkrisen sedan 90-talet, vilket är riktigt illa. Det är inte vi i oppositionen som har krävt dessa samtal, utan det är branschen som har krävt det.

Samtidigt i verkligheten kämpar byggföretag med både ekonomi och processer. Över 5 000 byggföretag har gått i konkurs inom byggbranschen sedan 2023, enligt Tillväxtanalys. Vi har en skyhög byggarbetslöshet, och många tusen har redan lämnat byggbranschen samtidigt som lärlingar inte får anställningar.

Planering och byggande är inte en teknisk marginalfråga, utan det är avgörande för om det ska byggas bostäder som människor har råd med, om vi ska nå klimatmålen, om segregationen ska brytas eller cementeras och om jobb ska skapas eller försvinna.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det snart varit fyra förlorade år för byggandet i Sverige.

Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till reservation 1 i betänkande CU19.

Fru talman! Ledamoten Larry Söder säger att vi inledde förenklingarna av de byggregler som Boverket har tagit fram, och det är rätt och riktigt. Min poäng är att vi ska lyssna också på den expertis som svarar om de utredningar som tas fram. Det kanske finns delar, exempelvis fönsterlösa sovrum, som inte är den smartaste idén.

Det är bra om man lyssnar på vad expertisen säger. Det är därför vi har remissrundor – för att ta till oss den erfarenhet som kommer från branschen, från expertorganisationer och från myndigheter som påpekar och säger: Där tänkte ni kanske inte helt rätt – gör om och gör rätt!

Jag ställde en fråga i mitt anförande till Tidölagets representanter: Hur många av remissinstanserna var positiva till att ta bort anmälningsplikten för attefallsåtgärderna?

Jag bad er att läsa det remissyttrandet och de inkomna synpunkterna, för de uttrycker ett ganska massivt motstånd mot detta och beskriver problematiken med det. Ingen av oss här vill ju egentligen bygga sämre bostäder eller fastigheter, utan vi måste ta till oss det och lyssna på det.

Jag ställer frågan till Larry Söder: Hur många var positiva till det här egentligen?

Fru talman! Tack för svaret, Larry Söder!

Problemet när man inte lyssnar på remissinstanserna och den problematik som de lyfter upp är inte huruvida det kostar 15 000 kronor för en anmälningsplikt eller inte, utan det är konsekvenserna som blir för den enskilde fastighetsägaren om man bygger fel.

Alla byggregler gäller ju fortfarande, även om man inte har anmälningsplikten. Risken är att man i stället får riva sitt hus, flytta sitt hus eller bygga om sitt hus. Det kommer att bli betydligt mycket dyrare än kostnaden för anmälningsplikten.

Jag ställer frågan så här: Att riskera att man ställer hus för nära så att brandrisken ökar, är det en bättre sak att göra än att se över själva avgiftssystemet? Jag kan tycka att vi borde se över avgiftssystemet och hur mycket man behöver lämna in när man gör en anmälningsplikt. Vi kan kanske ha en anmälningsplikt light, för det är viktigt att man vet att man gör rätt från början. Det är ju dumt att göra om saker och ting i efterhand, särskilt när man riskerar både hälsa och liv i sammanhanget.

Jag tänker att ni kunde ha haft lite mer förståelse för de synpunkter som 46 av 61 remissinstanser lämnade in. Jag räknade hur många som var helt positiva till det här. Dem kan jag räkna på ena handen utan att fälla upp ett finger. Däremot fanns det sex instanser som ändå såg positiva saker i det. Det var alltså inte någon överväldigande positiv inställning till det här förslaget.

Om vi pratar om remissinstanserna som expertis, borde vi då inte lyssna på dem och ta till oss den kritiken? Det gäller inte bara det här fallet, utan redan när man införde attefallshusen lyssnade man inte på kritiken. Det är faktiskt orsaken till att vi får göra omtag i attefallshusfrågan i dag.

Fru talman! Det finns två sorters politiker. Den ena sorten pekar på problem och säger: Vi utreder. Vi ser över. Arbete pågår. Det är någon annans fel. Den andra sorten tar ansvar och genomför förändring. I september har ni som lyssnar en chans att tycka till om vilken kategori som den här regeringen tillhör.

Fru talman! Det finns en sak som förenar alla svenska familjer: behovet av ett hem, av tak över huvudet. Ändå befinner vi oss i den djupaste byggkrisen på decennier.

Som exempel påbörjades 2021 omkring 67 000 bostäder i Sverige. Två år senare var det drygt 30 000. Det är ett ras på 50 procent.

Samtidigt har vi en situation där väldigt många unga inte kan flytta hemifrån och där väldigt många människor, i synnerhet i storstäder, får betala ockerhyror på den svarta marknaden. Och vi har en regering som i stället för att genomföra reformer pratar om huruvida det ska vara avgiftsfritt eller inte att anmäla attefallshus.

Larry Söder! Det kostar – jag kollade det – ungefär 1–1,5 miljoner kronor att bygga ett attefallshus i dag. Många kommuner tar lika stor avgift oavsett om det är anmälan eller bygglov. Att under en hel mandatperiod få debatten att handla om en sådan fråga är under all kritik.

Vi vet att vi enligt Boverkets egna bedömningar behöver bygga 60 000–70 000 bostäder per år för att komma i kapp det ackumulerade underskott som diverse regeringar är skyldiga till. Men vi är inte där. Vi bygger ungefär hälften. Det är verkligheten bakom dagens betänkande.

Centerpartiet lägger fram förslag om förenklade planprocesser, tydligare tidsgränser, snabbare bygglov, stärkt äganderätt, underlättande av strandnära byggande och modernare regler för återbruk och klimatsmart byggande. Vad svarar regeringen? Avslag med hänvisning till att arbete pågår.

Fru talman! Sverige kan inte byggas med hänvisningar.

Bygg- och fastighetssektorn står för omkring 10 procent av Sveriges bnp. Över 300 000 människor arbetar direkt i sektorn. Byggsektorn är med andra ord en viktig tillväxtmotor, men den hackar rejält. När bostadsbyggandet rasar påverkar det inte bara bostadssökandet. Det påverkar små byggföretag, underleverantörer, arkitekter, transportsektorn, hantverkare och kommunernas skatteintäkter. Tusentals varsel har lagts de senaste två åren, och vad gör regeringen? De sitter still. De talar om konjunkturen som om politiken saknar betydelse. Men regelverk påverkar investeringar. Handläggningstider påverkar investeringar. Rättssäkerhet och förutsägbarhet påverkar investeringar. När det tar fem, sju eller ibland tio år att få igenom en detaljplan vågar färre investera. Det är politikens ansvar.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om Sverigedemokraterna. Det är ett parti som ofta säger sig stå på landsbygdens sida. Man talar varmt om småföretagare, man talar om lokalt självbestämmande och man talar om att hela Sverige ska leva. Jag ser att min sverigedemokratiska kollega nickar. Men när konkreta förslag ligger på bordet för att göra det enklare att bygga i strandnära lägen, ge kommuner större flexibilitet, förkorta planprocesser och underlätta investeringar utanför storstäderna röstar Sverigedemokraterna nej.

Detta är en märklig syn på landsbygdspolitik. I pressmeddelanden och på presskonferenser är man en rebell, men i voteringar är man regeringens mest lojala stödparti.

Fru talman! Landsbygden behöver inte fler tal om stolthet. Den behöver reformer som gör det möjligt att bygga och investera. När det gäller detta har Sverigedemokraterna valt maktens bekvämlighet framför förändring.

Bostadspolitiken är i mångt och mycket också en frihetsfråga. Det handlar om friheten att bygga sitt hus, friheten att utveckla sin mark och friheten att starta ett projekt utan att drunkna i byråkrati. I dag upplever många att systemet är emot dem. Det är otydliga besked och långa handläggningstider, och överklagandeprocesser som kan pågå i åratal driver upp kostnaderna. Exemplen på tillfällen när detta har skett är oändligt många.

Varje extra år i planprocess innebär ökade finansieringskostnader, osäkerheter och risker. Det gör att projekt inte blir av, och vad händer när projekt inte blir av? Jo, då byggs inga bostäder. När bostäder inte byggs stängs unga ute från bostadsmarknaden. Det är den logiska kedjan.

Fru talman! Byggsektorn står också för en betydande del av Sveriges klimatutsläpp. Klimatsmart byggande kräver handling och inte bara ord. Om vi menar allvar med klimatmålen måste vi underlätta återbruk av byggmaterial, modernisera byggreglerna så att innovation inte bromsas och göra det enklare att bygga energieffektivt.

Centerpartiet har lagt fram många förslag i den riktningen. Vad gör regeringen? Jo, den svarar: Utredning pågår. Det är skillnad mellan att hålla presskonferenser om klimatet och att faktiskt ändra regelverket så att det blir enklare att bygga hållbart.

Regeringen talar ofta om arbetslinjen. Detta är någonting som ligger oss centerpartister varmt om hjärtat, men arbetslinjen börjar med investeringar. När bostadsbyggandet halveras påverkar det tillväxten. När investeringarna faller påverkar det sysselsättningen. Över en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden i dag. Det är långt fler än när den här regeringen, som slår sig för bröstet, tillträdde.

När osäkerheten ökar påverkar det framtidstron. Det är inte konjunkturen som ensam skapar detta, utan det är också en regering som saknar reformtempo. Den här regeringens passivitet kostar Sverige enorma summor pengar varje år.

Låt oss prata klarspråk. Sverige behöver reformer – inte förvaltning. Vad Centerpartiet har föreslagit är att införa tydliga tidsgränser i planprocessen, förenkla bygglov för mindre projekt, ge kommunerna större flexibilitet, stärka äganderätten och göra det enklare att bygga klimatsmart. Vi vill se till att hela landet kan växa – inte bara storstäderna.

Detta är inte radikala idéer. Det är rimliga reformer i en byggkris. I stället för reformer får vi dock avslag, eller i bästa fall svaret att utredning pågår. I stället för handlingskraft får vi hänvisningar. Det är inte så Sverige ska skötas.

Fru talman! Sverige befinner sig i en byggkris. Bostadsbyggandet har halverats, och tiotusentals bostäder som behövs byggs inte. Hundratusentals människor påverkas indirekt. Det är fakta. Det är läget. Och i det läget väljer regeringen att säga: Vi återkommer.

Centerpartiet accepterar inte denna passivitet. Vi kommer att fortsätta driva på för reformer som gör det enklare att bygga, enklare att investera och enklare att leva i hela landet. Vi anser att Sverige ska byggas framåt, inte administreras stillastående.

Nu har jag sagt en massa ord. Jag kan avsluta med att säga att Centerpartiet naturligtvis står bakom alla sina yrkanden i det här betänkandet, men för tids vinning nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation 28.