Christofer Bergenblock

Herr talman! Jag vill än en gång tacka ministern för inlägget och gå in på det här med uppföljningar.

Jag delar uppfattningen att vi behöver komma tillbaka till en situation med uppföljningar där de sker kontinuerligt men differentierat. Det vill säga att beroende på situationen för den enskilde behövs det uppföljningar med olika intervall. Har man nyligen fått assistans kanske det behövs uppföljningar rätt tätt för att korrigera så att man hamnar på rätt nivå. Har man förhållanden som inte kommer att ändras över tid behöver de göras mer sällan.

Det är bra att det här utreds. Nu kommer ju inte den utredningen att vara klar förrän i januari 2027. Det är ett rätt bra tag kvar dit. Jag vill ändå säga att det som behöver klargöras innan utredningen slår fast att vi behöver göra uppföljningar igen är synen på grundläggande behov. Det var det som var problemet när man satte nödstopp för tvåårsomprövningarna 2017: Försäkringskassan hade ändrat sin syn på grundläggande behov i behovsbedömningarna. Även det är en förutsättning för att vi ska kunna gå vidare med ett förstatligande av assistansen, så vi behöver göra en översyn av bedömningen av grundläggande behov.

Sammantaget skapar omprövningsverksamheten som den är i dag stor osäkerhet. Jag kommer att noga följa vad Försäkringskassan svarar på det uppdrag man fått från regeringen. Personlig assistans handlar ju om frihet, självbestämmande och delaktighet och är oerhört viktig för Maria, som jag nämnde tidigare, och många andra människor.

Min avslutande fråga till ministern är: Hur går ministern vidare från debatten här i dag?

Herr talman! Jag tackar för svaret, men jag uppfattade faktiskt inget svar på frågan om att införa ett nödstopp. Det är ju någonting som har efterfrågats.

På samma sätt infördes ett nödstopp 2017 vad gällde tvåårsomprövningarna hos Försäkringskassan när man såg att omprövningsverksamheten som Försäkringskassan då ägnade sig åt innebar att människor blev av med sin assistans, alternativt fick den kraftigt nedskriven, vilket inte var i samklang med hur vi lagstiftare såg på frågan. Då infördes ett nödstopp.

Nu har assistansorganisationer och funktionshindersrörelsen krävt ett nödstopp även vad gäller återkravsverksamheten för dem som har försökt göra rätt. Det här har fått stöd från en rad riksdagsledamöter, inte minst inom socialutskottet. Moderater och kristdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister, liberaler och naturligtvis vi centerpartister säger att ett sådant nödstopp måste övervägas. Jag vill gärna höra ett tydligare svar på just den frågan från ministern.

Sammantaget är det en orimlig situation som har utvecklats och som Försäkringskassan har hamnat i. De retroaktiva bedömningarna innebär rättsosäkerhet för den enskilde, som har väldigt svårt att bedöma vad Försäkringskassan menar med ”väsentligt ändrade förhållanden”. Dessutom har det visat sig att man befinner sig i ett rättsligt underläge gentemot Försäkringskassan – eller för all del när detta sker i kommunerna, som alltid har en rättslig avdelning och jurister som kan lagstiftningen medan den enskilde bara har sig själv att förlita sig på. Det gör att den här frågan behöver ses över.

När det gäller just det här med ”väsentligt ändrade förhållanden” råder det en stor oklarhet i hur Försäkringskassan tillämpar det nu och hur man har gjort det bakåt i tiden. Det leder till osäkerhet och oförutsägbarhet, för att använda ministerns egna ord, för den enskilde men även för assistansbolagen.

Det skapar också rädsla hos många för att ta kontakt med Försäkringskassan när man egentligen borde göra det. Det kan i sin tur leda till att man ackumulerar ytterligare timmar som man sedan blir återbetalningsskyldig för därför att man helt enkelt är orolig för att kontakta Försäkringskassan. När det är på det viset har det naturligtvis blivit helt fel. Så fort man ser att det finns något som man kanske borde prata med Försäkringskassan om måste ju den enskilde kunna göra det utan att vara rädd för konsekvenserna.

I det uppdrag som regeringen gett till Försäkringskassan ingår att ta fram en handlingsplan för bland annat återkravsverksamheten. Den har också tagits fram, men Försäkringskassan anger inte på något vis i handlingsplanen att man har tänkt att komma till rätta med grundproblematiken med orimliga återkrav. Man har tillsatt nya handläggare för att utöka återkravsverksamheten, och det är ju långt ifrån samma sak. Det leder kanske snarare till att ännu fler får återkrav på sig.

Det kommer att bli väldigt intressant att se de uppföljningar av detta som kommer med start i dag. Men det är ju ministerns ansvar att styra i den här frågan. Min fråga återkommer därför: Är ministern beredd att titta på och införa ett stopp för återkravsverksamheten så som den ser ut i dag?

Fru talman! Tack, statsrådet Camilla Waltersson Grönvall, för svaret!

Det här är en fråga som engagerar. Låt mig först slå fast att denna interpellationsdebatt inte handlar om personer som ägnar sig åt medvetet fusk, bedrägerier och brottslighet inom den personliga assistansen. Allt sådant ska beivras. Pengarna ska återbetalas, och man ska naturligtvis polisanmälas.

Det är bra att regeringen tar ytterligare tag för att komma åt fusk inom den personliga assistansen, och jag välkomnar den utredning som regeringen har tillsatt. Men det är inte det som den här debatten handlar om, utan den handlar om de människor som försöker göra rätt.

Det handlar om både assistansmottagare och assistansanordnare som försöker leva upp till de krav som i dag ställs i lagstiftningen men som tyvärr, vilket vi har kunnat se i många fall, drabbas av rättsosäkra, retroaktiva bedömningar från Försäkringskassan. Man går tillbaka i tiden, omprövar tidigare beslut eller gör stora omvärderingar av det assistansbehov som någon har fått beviljat, och så skickar man en faktura med ett återkrav. I många fall kan återkraven gå tillbaka fem, sex, sju, åtta, nio eller tio år i tiden och handla om miljonbelopp när de ackumulerats över tid.

Låt mig ta ett exempel: Maria Andersson i Karlsborg, en kvinna som under sitt första levnadsår upptäcktes ha en cp-skada. Sedan fyra års ålder har hon haft personlig assistans. Under sitt vuxna liv har hon haft personlig assistans dygnet runt.

År 2014 prövade hon att försöka arbeta. Det fungerade inte. Hon blev sjukskriven från arbetsplatsen, och sedan kom hon inte tillbaka till arbetet. Försäkringskassan visste att hon inte återkom till arbetet och att det inte funkade med arbetsprövningen. Det var ändå ett bra försök av Maria att komma ut i arbetslivet trots den situation som hon befann sig i, med ett stort behov av hjälp och stöd hela tiden.

År 2024, tio år senare, gjorde Försäkringskassan en omprövning och menade att Maria tio år tidigare borde ha anmält det här som ett väsentligt ändrat förhållande. Då är det på det viset att det beslut om timmar som hon hade före arbetsprövningen, under arbetsprövningen och efter arbetsprövningen var exakt detsamma. Det skedde alltså ingen ändring av hur mycket assistans hon fick. Men Försäkringskassan tyckte ändå, i 2024 års kontext, att det var ett väsentligt ändrat förhållande och att hon borde ha fått en timme mindre assistans om dagen efter att hon hade arbetsprövat. Dagen före julafton förra året fick hon en räkning från Försäkringskassan på 1,1 miljoner kronor.

Nu förstår jag att ministern inte kan kommentera enskilda ärenden, då det inte åligger en minister att göra det, men det här blir en illustration av hur det ser ut i dag. Maria är inte den enda som har drabbats, utan det är många som har drabbats – enskilda individer men också assistansbolag.

Det som jag efterfrågade i min första fråga i interpellationen var om ministern är beredd att införa ett nödstopp för återkravsverksamheten för personer med assistans. Det vill jag gärna ha ett tydligare svar på.

Fru talman! Jag delar helt ledamotens åsikt att politik är det möjligas konst. Just därför är jag glad som centerpartist, efter att ha drivit denna fråga i partiet i över 20 år, att kunna stå här i dag och se den bli verklighet. Tack vare de tre utredningar som tidigare genomförts har vi nu lyckats genomföra en utredning som lade fram ett förslag som bevarar både folkhälsan och detaljhandelsmonopolet. Det är att gå från prat till resultat.

Att det är den sittande regeringen som lägger fram förslaget har inte vi någonting emot, mer än att vi kan konstatera att förslaget hade blivit lite bättre, lite mer liberalt och lite mer företagsvänligt om Centerpartiet hade suttit med och hållit i pennan när det togs fram.

Jag vet inte riktigt vad det är ledamoten egentligen tycker är otydligt från Centerpartiets sida. Jag tror att jag var rätt tydlig i mitt anförande och även i replikskiftena tidigare. Centerpartiet står helt bakom att gårdsförsäljning införs. Vi är väldigt glada över detta. Vi hade velat att fler företag skulle omfattas än vad som nu är fallet. Det hade kunnat ske genom något högre tak för produktionsvolymen. Vi hade velat se mindre restriktivitet, byråkrati och krångel kring besöksarrangemangen, som att företagen själva hade fått välja om man skulle ta betalt för dem eller inte. Vi hade också velat se att kravet på upplysning om alkoholens skadeverkningar, det som regeringspartierna själva petade in i lagen, hade tagits bort helt och hållet. Så hade skett om Centerpartiet hållit i pennan – lite mer liberalt, lite mer företagsvänligt.

Fru talman! Låt mig inleda i en positiv anda och säga att jag också är glad att Moderaterna och Centerpartiet har legat väldigt nära varandra i frågan om gårdsförsäljning. Under åren i alliansregeringen drev vi också detta tillsammans. Däremot hade vi konflikt med en del av de andra partierna i det underlaget och kom då inte framåt.

Konsumentupplysningen om vem som är ansvarig för vad vill jag nog ändå förtydliga en gång till: Hade inte utredningen genomförts under den förra mandatperioden inom ramen för januariavtalet, där Centerpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna ingick, hade det inte heller blivit något förslag om gårdsförsäljning den här mandatperioden. Det tog nämligen regeringen två och ett halvt år att gå från att remissen var klar till att vi nu sitter med ett förslag. Själva utredningen med remisstid tog ett och ett halvt år. Det hade blivit fyra år sammanlagt, och vi hade då inte kunnat fatta något beslut.

Konsumentupplysningen får väl ändå vara att det är tack vare Centerpartiet det finns en möjlighet att nu fatta detta beslut. Sedan är det glädjande att vi har en politisk majoritet i riksdagen som kan se till att det blir verklighet med den proposition som lagts fram.

Som jag sagt tidigare kommer vi att ställa oss bakom propositionen. Vi föreslår tillkännagivanden om saker vi tycker borde ha gjorts annorlunda. Vi lägger fram ett skarpt förslag om att ta bort sexårsgränsen i lagförslaget. Vi tycker att det är lite för ängsligt och lite för restriktivt. Det kunde ha varit bättre. Men vi kommer naturligtvis att stödja införandet av gårdsförsäljning. Precis som ledamoten sa i sitt anförande, både i inledningen och i avslutningen: Äntligen!

Fru talman! Om ledamoten har läst utredningen vet hon att det där finns beräkningar av hur många arbetstillfällen gårdsförsäljningen kommer att skapa. Jag tror att utredningen talar om någonstans mellan 10 och 20 procents ökning inom dryckesnäringen. Ledamoten får själv gå tillbaka och läsa mer exakt i utredningen, för det står där.

Jag förstår att det här är en viktig fråga i förhållande till arbetslösheten för Vänsterpartiets Karin Rågsjö. Mitt tips är alltså: Läs utredningen så får du svar på detta!

Det är inte arbetstillfällena som är det viktigaste för Centerpartiet här, utan det är att vi skapar en möjlighet till utveckling på våra landsbygder, inom livsmedelsindustrin, framför allt dryckesindustrin, och för turistnäringen. Jag tror att det finns möjlighet till utveckling på många sätt, och jag tror att detta kan skapa arbetstillfällen långt utanför just dryckesbranschen. Men det är alltså inte arbetstillfällena i sig som är huvudsyftet med gårdsförsäljningen.

Det handlar om utveckling av Sverige och av Sveriges landsbygder. Att det sedan finns många bryggerier som ligger inne i städerna är inte någon nackdel. Men det vi ser framför oss är förstärkandet av destinationer som redan finns och skapandet av nya destinationer där det lilla mikrobryggeriet eller vingården kan vara knutpunkten.

Är då monopolet hotat? Nu säger ledamoten att monopolet är hotat just med Centerpartiets förslag. Ledamoten har tidigare sagt samma sak om det liggande lagförslaget – att också med detta är monopolet hotat. Jag är inte så säker på att det är analys eller fakta som ligger till grund för påståendet om att monopolet är hotat. Det kanske snarare är rädslan för marknadskrafterna – ni vet den där rädslan som Vänsterpartiet så ofta står för och pratar om.

Fru talman! För att vara en fråga var det väldigt många frågor på en gång.

Centerpartiet står bakom en restriktiv alkoholpolitik. Det är den här frågan som är så intressant i förhållande till Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som över huvud taget inte vill se någon möjlighet till gårdsförsäljning.

Det förslag som nu har lagts fram är väl analyserat. Utredningen konstaterar att detta inte kommer att ha någon märkbar påverkan på folkhälsan. Det kommer inte att ligga drivor av fulla människor i utkanten av de gårdar som har gårdsförsäljning. Det har för all del inte heller ledamoten påstått, men man kan läsa mellan raderna att ni menar att gårdsförsäljningen kommer att öka alkoholkonsumtionen i samhället. Så är det inte. Det finns inga som helst belägg för det.

Den andra fråga som ledamoten är ute efter är: Är gårdsförsäljningen ett hot mot Systembolaget? Även där är utredningen väldigt tydlig. Man har gjort en gedigen analys utifrån EU-rätten och kommit fram till att så inte är fallet. Den föreslagna formen av gårdsförsäljning – som jag visserligen tycker är för restriktiv – är en form som är väl avgränsad. Den innebär inte att det blir en ny, fri detaljhandelskanal, utan köpet av alkohol är någonting som kan ske i slutet av ett besöksarrangemang på en vingård, på ett ölbryggeri eller på ett destilleri. Det är precis det som vi ser framför oss.

Att vissa remissinstanser har varit kritiska är inte förvånande. Majoriteten av remissinstanserna har varit positiva.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservationerna 2, 4 och 6 i betänkandet.

I över 20 års tid har Centerpartiet arbetat för att gårdsförsäljning ska bli verklighet i Sverige. Vår drivkraft har varit att det är en reform som är bra för dryckesföretagen, bra för besöksnäringen och bra för landsbygdsutvecklingen.

Det ger bryggerier, vingårdar och destillerier möjligheter att stärka sina företag och utveckla sina bygder. För besöksnäringen kan gamla destinationer stärkas och nya utvecklas. Det är bra för Sverige, och det är verkligen på tiden.

Frågan om gårdsförsäljning har utretts tre gånger sedan 2007, och Centerpartiet har varit drivande bakom alla tre utredningarna. Två av dem utfördes under alliansregeringen. Men tyvärr höll varken utredningarna eller partierna måttet för att de skulle kunna genomföras.

Den tredje utredningen var en del av överenskommelsen inom januariavtalet och genomfördes under förra mandatperioden. Uppdraget var denna gång tydligare: Ta fram ett förslag till gårdsförsäljning som går att genomföra, som är förenligt med EU-rätten och som ser till att det svenska detaljhandelsmonopolet bevaras. Just det levererade utredaren på.

Utredningen var klar i december 2021, och remisstiden gick ut i juni 2022. Vid slutet av remisstiden hade 180 remissvar inkommit, och majoriteten var positiva. Framför allt fick utredningen stöd av kommuner, näringsliv och landsbygdsorganisationer, som alla pekade på mervärdet för en sådan reform och vad den kan medföra i form av arbetstillfällen och landsbygdsutveckling.

När den nya regeringen tillträdde i oktober 2022 låg alltså utredningen remissbehandlad och klar på den nya socialministerns bord. Det var för all del mycket material att gå igenom, men att det skulle ta ytterligare två och ett halvt år innan ärendet kom upp till debatt och beslut i kammaren var det nog ingen som hade sett framför sig. För den som kan räkna står det dessutom klart att om inte utredningen hade genomförts under den förra mandatperioden hade det över huvud taget inte blivit något beslut om gårdsförsäljning under den här mandatperioden.

Den utredning som regeringen fick att hantera innehöll en välgrundad analys av förutsättningarna för att införa gårdsförsäljning. Särskilt positivt med utredningen var att den kunde avfärda de två vanligaste invändningarna emot gårdsförsäljning, nämligen att det skulle ha en negativ inverkan på folkhälsan och att det skulle sätta Systembolagets monopol ur spel. Båda de frågorna är ordentligt utredda, och det konstateras att gårdsförsäljning inte kommer ha någon märkbar påverkan på folkhälsan och att detaljhandelsmonopolet inte på något sätt är hotat.

Samtidigt var förslaget i utredningen utformat med både hängslen och livrem i form av produktionsvolymbegränsningar för företagen, volymbegränsningar för konsumenten vid inköp och krav på kunskapshöjande aktiviteter med mera. Det var utredningens uppdrag, så ingen skugga ska falla på den. Men därefter tar politiken vid för att lägga sitt raster på det framtagna förslaget.

Förväntningarna på denna regering – där åtminstone av två partierna säger sig ha liberala drag och tre av partierna säger sig vara företagarvänliga – att lätta upp något på förslaget var förstås rätt stora. Men det kom helt på skam. Tvärtom har förslaget gjorts ännu mer restriktivt och ännu mer reglerat än förslaget i utredningen.

Att det funnits en stor splittring mellan regeringspartierna har knappast undgått någon. Med en kristdemokratisk socialminister som stretat emot och ett liberalt parti som inte riktigt vetat vilken fot det ska stå på har processen förstås inte varit helt enkel.

Det är väl ingen som glömmer bort att två moderata riksdagsledamöter var så frustrerade att de förra våren läckte till medierna att socialministern hade tänkt stryka hela destillerinäringen från förslaget till gårdsförsäljning. Från Centerpartiet öppnade vi då för att göra upp om frågan direkt i socialutskottet om så skulle krävas. Men i stället fick socialministern krypa till korset. När förslaget väl presenterades i juni stod det klart att de konservativa krafterna ändå hade vunnit flera segrar i förhandlingen men inte just den segern.

Lagrådsremissen har därefter notifierats till EU-kommissionen, som trots invändningar från Portugal inte haft några som helst synpunkter på förslaget. Det är naturligtvis positivt såtillvida att den inte ser att förslaget står i strid med EU-rätten eller med detaljhandelsmonopolet. Men det visar också att regeringen hade kunnat ta i lite mer än vad den har gjort i det förslag som har lagts fram. Därmed kommer jag fram till det som är Centerpartiets syn på lagförslaget och vår följdmotion i betänkandet.

Först av allt vill jag klargöra att Centerpartiet naturligtvis kommer att rösta ja till förslaget om gårdsförsäljning även om vi inte är helt nöjda med innehållet. Det här är en fråga som vi drivit under väldigt lång tid, och vi är väldigt glada att det nu blir verklighet. Men vi hade velat se ett mer frihetligt och företagarvänligt förslag än vad som är fallet. Som det är nu innehåller förslaget för många begränsningar och restriktioner, vilket försvårar för många producenter att faktiskt genomföra gårdsförsäljning i verkligheten.

Regeringen föreslår att lagen ska vara tidsbegränsad till sex år, vilket vi motsätter oss. Här lägger vi fram ett skarpt förslag om att ta bort tidsbegränsningen eftersom det finns en uppenbar risk att företag inte vågar göra de investeringar som krävs för att införa gårdsförsäljning och att många av den anledningen väljer att avstå.

Gårdsförsäljning är en möjlighet som i första hand är inriktad på små producenter med en hantverksmässig tillverkning av alkoholdrycker. Redan i utredningen föreslogs väldigt lågt satta tak för företagens årsproduktion. Gällande öl har regeringen utan hållbar motivering valt att sänka taken ytterligare.

De föreslagna taken innebär att vissa producenter hamnar utanför möjligheten till gårdsförsäljning. De innebär också en påtaglig begränsning för framgångsrika företag att växa. På sikt bör de taken kunna höjas ytterligare. Till att börja med föreslår Centerpartiet att taken bör sättas till 150 000 liter för spritdrycker, 500 000 liter för vin och 1 000 000 liter öl och cider.

En av förutsättningarna för gårdsförsäljning är att det är själva besöket som står i centrum och inte köpet av alkoholdrycker. Därför bedöms det vara nödvändigt att besökaren deltar i ett besöksarrangemang innan den får handla några produkter. Däremot motsätter vi oss att det ska lagstiftas om att ta ut en avgift för de arrangemangen, eftersom det ändå måste vara en fråga för den enskilda företagaren att avgöra själv.

Centerpartiet förslår därför att det inte ska finnas något lagkrav på att besöksarrangemangen ska vara avgiftsbelagda. Vidare är vi väldigt kritiska till att Folkhälsomyndigheten fått i uppgift att precisera dessa besök i sina föreskrifter. Det innebär att det ska vara minst 45 minuter långa varav 30 minuter är kunskapshöjande.

Förutom att besöksarrangemangen ska vara kunskapshöjande har regeringen lagt in en egen hittepåparagraf om att det ska lämnas information om alkoholens skadeverkningar i samband med arrangemanget. Detta finns det alltså ingen grund för i den utredning som har gjorts, utan det är helt och hållet utformat av Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna själva.

Nu har Folkhälsomyndigheten dessutom preciserat det till att innebära en inledande föreläsning om alkoholens skadeverkningar samt utdelande av en broschyr om detsamma. Det här är ett helt unikt krav som inte ställs på personalen på Systembolaget eller på personalen på pubar och restauranger. Tyvärr drar det något av ett löjets skimmer över hela gårdsförsäljningen. Ansvaret för det vilar helt och hållet på regeringen. Från Centerpartiets sida förslår vi därför att den paragrafen ska strykas helt och hållet i lagstiftningen.

Regeringen har valt att fylla lagen med en lång rad regleringar som i viss mån ska tolkas av myndigheter och kommuner. Lagen ställer krav på nya föreskrifter, kommunala regelverk, fastställande av avgifter med mera. Det är uppenbart – inte minst efter vad som framkommit från Folkhälsomyndighetens föreskrifter – att gårdsförsäljning kommer att bli ett överreglerat område.

Av den anledningen vill Centerpartiet se en utvärdering innan den 31 december 2026 av hur myndigheternas och kommunernas hantering har påverkat förutsättningarna att bedriva gårdsförsäljning och vid behov föreslå förändringar.

Fru talman! Sammanfattningsvis är vi från Centerpartiets sida naturligtvis både glada för och nöjda med att gårdsförsäljning nu kommer att bli verklighet i sommar. Det är en fråga som vi har drivit väldigt länge och som vi vet är efterfrågad av både konsumenter och producenter.

Gårdsförsäljningen kommer att skapa nya möjligheter för landsbygdsutveckling, livsmedelsproduktion och turism. Om vi i Centerpartiet hade hållit i pennan hade det varit ett mindre ängsligt, mer frihetligt, mer liberalt och mer företagarvänligt förslag. Men det här är i alla fall en väldigt bra start för gårdsförsäljning.

(Applåder)

Fru talman! Det var skönt att höra att syftet inte var att det hela skulle utformas så här, med en föreläsning om alkoholens skadeverkningar och utdelande av en broschyr. Samtidigt blir jag lite förvånad över den naivitet som uppenbarligen fanns bland regeringspartierna, som inte förutsåg att Folkhälsomyndigheten – med sin grundinställning till gårdsförsäljning – skulle tolka detta så långtgående som det bara gick.

Frågan återstår ändå, fru talman: Vad gör den här paragrafen över huvud taget i lagstiftningen? Det var ju inte så att detta fanns med från utredningen. Där sades ingenting om att man skulle bedriva någon upplysningskampanj om alkoholens skadeverkningar.

I Sverige har vi i dag ett systembolag som har ett övergripande ansvar för att upplysa och informera befolkningen om alkoholens skadeverkningar. Det gör man också, men inte ens om du går till Systembolaget och handlar kommer du att få en föreläsning. Du kommer inte ens att få en broschyr från Folkhälsomyndigheten, men besöker du Flädie vingård ska du få det. Om du går på restaurang kommer kyparen inte att hålla en föreläsning om alkoholens skadeverkningar, och du kommer inte att ha en broschyr om hur skadligt det är att dricka vinerna på restaurangen liggande på tallriken. På Flädie vingård kommer man dock att få göra det.

Varför, fru talman, lyfte Liberalerna in den här paragrafen i lagstiftningen?

Fru talman! Jag tackar Camilla Mårtensen för anförandet.

Det var ett väldigt illustrativt anförande om hur det kan se ut i Skåne samt om utvecklingen där vad gäller vingårdar och andra dryckesproducenter. Jag håller med om att det är fantastiskt bra. Detta är en glädjens dag – vi kan i eftermiddag fatta beslut om införande av gårdsförsäljning.

Samtidigt är reglerna, som ledamoten själv sa, lite onödigt krångliga. Jag tänkte återigen gå in på det här med alkoholens skadeverkningar. Detta är en paragraf som regeringspartierna själva har lyft in i lagstiftningen. Enligt vad jag hört var Liberalerna pådrivande för att paragrafen om att man ska informera om alkoholens skadeverkningar skulle lyftas in.

Nu har Folkhälsomyndigheten fått detta att tolka. Det är ju så det funkar i svensk rätt – vi fattar beslut om lagstiftning, och sedan tar en myndighet fram föreskrifter. Regeringspartierna måste ju ha förutsett att det skulle bli så. Dessutom var det väldigt väl känt att Folkhälsomyndigheten var emot gårdsförsäljning över huvud taget när myndigheten svarade på remissen. Jag kan därför förundras över att man inte var tydligare i utformningen av den här lagparagrafen.

Mest förundrad är jag dock över att denna paragraf över huvud taget petades in i lagen. Den innebär att man på Flädie vingård, när man i sommar förhoppningsvis öppnar för gårdsförsäljning, kommer att få inleda varje besök med att berätta för sina besökare hur skadligt det är att dricka vinerna på Flädie vingård och dessutom dela ut en broschyr från Folkhälsomyndigheten där besökarna kan läsa samma information. Var det verkligen så regeringspartierna hade tänkt sig?

Fru talman! Som jag sa delar Centerpartiet bilden i utredningen om att detta behöver handla om småskaliga företag, att det behöver finnas med en kunskapshöjande aktivitet och att det behöver finnas en begränsning i inköpet. Allt det här tas upp i utredningen. Vi lägger förslag på korrigeringar i dessa delar, men som helhet säger vi ja.

Det som inte fanns med i utredningen var den här informationen om alkoholens skadeverkningar. Utredarens uppdrag var ju att ta fram ett förslag som var förenligt med detaljhandelsmonopolet. Det har man gjort med både hängslen och livrem – vilket har konstaterats här tidigare. Ändå petar regeringen in paragrafen om att man ska informera om alkoholens skadeverkningar.

Det här blir ju lite absurt. De flesta skulle nog tycka att det var rätt absurt om man gick på en restaurang i Sverige och kyparen innan vinlistan lämnades fram skulle hålla ett föredrag om att de viner du eventuellt dricker kan skada din hälsa. Samtidigt skulle det på din tallrik bredvid servetten ligga en broschyr om alkoholens skadeverkningar.

Inte ens Systembolagets personal har det här kravet på sig. Om ledamoten skulle gå in på Systembolaget och köpa tio bag-in-box med billigt vin skulle personalen ändå inte hålla en föreläsning om hur detta kan skada dig. Men gårdsförsäljarna, som får sälja 3 liter öl, 3 liter vin eller 0,7 liter sprit ska upplysa och hålla ett föredrag om alkoholens skadeverkningar och dessutom dela ut en för ändamålet framtagen broschyr från Folkhälsomyndigheten. Det här drar ju ett löjets skimmer över hela gårdsförsäljningsfrågan, och det är regeringen som är ansvarig. Folkhälsomyndigheten har bara tolkat det regeringen har lagt fram förslag om.

Fru talman! Ledamoten Johan Hultberg inledde, och avslutade, sitt anförande med att säga: ”Äntligen!” Jag kan bara dela den entusiasm som ledamoten har för vad det här kan betyda för besöksnäringen, för dryckesföretagen inom livsmedelsindustrin och för landsbygdsutvecklingen i Sverige. Däremot kommer det inte att betyda att detaljhandelsmonopolet faller. Det här är på det viset ett tryggt förslag.

Enligt min, och Centerpartiets, åsikt är förslaget också något för tryggt och lite ängsligt. Vi delar uppfattningen att detta behöver handla om småskaliga företag, men vi ser att man hade kunnat låta det bli något större än det förslag som nu ligger är. Vi förstår behovet av ett kunskapshöjande arrangemang, för det är arrangemanget och inte köpet som står i centrum. Men vi kanske inte anser att det behövs 45 minuter till ett studiebesök. Vi förstår att det behövs en begränsning i inköpet, och vi delar den uppfattningen.

Vad vi däremot inte förstår är det här med information om alkoholens skadeverkningar. Det är ju en paragraf och ett förslag som inte fanns med i den statliga utredningen, utan det har Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna tänkt ut själva på sin egen kammare.

Nu står ledamoten och skyller på Folkhälsomyndigheten när de har tolkat det här förslaget och sagt att det innebär att man ska ha en föreläsning om alkoholens skadeverkningar och sedan dela ut en folder om detsamma – precis som om det var Folkhälsomyndigheten som hade petat in den här paragrafen i lagstiftningen. Men så är det ju inte. Det är ju regeringen.

Ulf Kristersson har pratat om att det här blir en reform som gör vår frihet lite större och som flyttar oss lite närmare Europa. Jag undrar om det var detta han såg framför sig när han pratade om att bli mer som Europa. Varför lyftes denna paragraf in?

Herr talman! Låt oss då prata om den svenska alkoholpolitiken. Jag tror inte att något parti här kommer att säga annat än att man står bakom både Systembolaget och den svenska alkoholpolitiken som den ser ut. Det var ju också ett uppdrag till utredningen att ta fram ett förslag som var förenligt med ett bevarande av detaljhandelsmonopolet. Det är precis det som utredningen har tagit fram. Det är en sådan proposition som har lagts fram för riksdagen, och det är det betänkandet vi hanterar i dag.

Man kan naturligtvis av känslomässiga skäl tycka något annat eller känna att det här nog är fel. Men fakta säger att förslaget är förenligt med detaljhandelsmonopolet i Sverige. Det slås fast i utredningen. Det slås fast också av en del av remissinstanserna. Det är inte konstigt att andra remissinstanser har tyckt annorlunda. Det är naturligtvis en sammanvägd bedömning som görs.

Hur har då folkhälsan i Sverige utvecklats under de senaste 20–25 åren? Jo, alkoholkonsumtionen har sjunkit år från år. Enligt CAN:s senaste rapport, som kom i början av året, sjönk den 2023 med 2,3 procent. Den har sjunkit varje år.

Under hela tiden Finland haft gårdsförsäljning eller varit medlem i EU och haft gårdsförsäljning inom ramen för EU-lagstiftningen har alkoholkonsumtionen sjunkit där också. Gårdsförsäljning kommer inte att leda till ökad alkoholkonsumtion. Det är inte heller så att gårdsförsäljning kommer att slå ut det svenska Systembolaget eller detaljhandelsmonopolet, utan det här är ett förslag som är förenligt med alkoholpolitiken och detaljhandelsmonopolet i Sverige.

Herr talman! Jag skulle vilja inleda med att prata lite om rollen som politiker. Vi hörde tidigare Vänsterpartiets ledamot Karin Rågsjö prata om rollen i socialutskottet. Nu hör vi Karin Sundin prata om samma sak, alltså om varför det här är en debatt för socialutskottet och inte för näringsutskottet. Men för mig som centerpartist spelar det ingen roll.

Jag är samma politiker oavsett om jag sitter i socialutskottet, näringsutskottet eller miljö- och jordbruksutskottet. Jag har samma politik ändå. Det är inte så att centerpartisterna i socialutskottet har en åsikt och röstar på ett sätt om gårdsförsäljning och att centerpartisterna i näringsutskottet har en annan åsikt och röstar på ett annat sätt. Men om jag uppfattar Karin Sundins inlägg rätt, herr talman, är det så det fungerar i Socialdemokraterna. Man röstar olika beroende på vilket utskott man sitter i. Man är inte socialdemokratisk politiker utan utskottspolitiker.

Det förekommer för all del i kommunerna att någon blir utbildningspolitiker för att den sitter i utbildningsnämnden eller socialpolitiker för att den sitter i socialnämnden. Men det är inte så politiken ska fungera. Vi ska stå för en helhet.

Herr talman! Det hade varit intressant att höra om det här blivit en annan debatt om en näringspolitisk företrädare för Socialdemokraterna stod i talarstolen och inte en ledamot av socialutskottet. Vi skulle kunna börja diskussionen där och sedan gå vidare utifrån det.

För mig som centerpartist innebär förslaget om gårdsförsäljning att man utvecklar besöksnäringen, livsmedelsindustrin och landsbygden men också att man bevarar vårt detaljhandelsmonopol och alkoholpolitiken i Sverige.

Herr talman! I utredningen har man tagit på sig både hängslen och livrem vad gäller volymproduktionstaken. I regeringens proposition har man dragit åt livremmen ytterligare ett snäpp, så att den verkligen sitter hårt runt midjan. Det är svårt att förstå sänkningen från utredningens förslag från 500 000 liter öl till 400 000 liter med tanke på att Finland, som ju redan har gårdsförsäljning, har satt gränsen vid 500 000 liter. Men jag tänker att det här är ett exempel på den restriktivitet och den ängslighet som har präglat regeringen när det gäller detta förslag.

Vi hörde nyss ledamoten prata om brännvinet som ställs fram till sillen i samband med påsk. Men vi minns allihop debatten förra våren när det förslag som Jakob Forssmed, vår socialminister, hade arbetat fram läckte ut. Man hade tänkt ta bort destillerade drycker helt och hållet från förslaget om gårdsförsäljning. Det fick två moderata riksdagsledamöter att läcka till Aftonbladet – för att få stopp på det förslaget. Det lyckades också. Centerpartiet erbjöd sig att göra upp direkt i socialutskottet – det blev rätt mycket intern kritik. Sedan kom det ett förslag i juni där även destillerade drycker var med.

Det finns en ängslighet som har präglat regeringen under hela det här beredningsarbetet. Jag har full respekt för EU-lagstiftningen. Men att en regering som ändå borde ha kvar en del liberala drag och en del företagsvänlighet gör det ännu mer restriktivt, ännu mer kontrollerat och ännu mer byråkratiskt förvånar mig.

Ledamoten kanske kan utveckla detta ytterligare något. Varför har det blivit denna väldigt stora restriktivitet och byråkratisering när det gäller det här förslaget?

Herr talman! Det känns fantastiskt bra att kunna stå här och debattera och senare i dag fatta beslut om att gårdsförsäljning ska införas i Sverige. Det är en fråga som vi i Centerpartiet har drivit under mer än 20 års tid. Vi har varit pådrivande i de tre utredningar som har gjorts.

Grunden för det beslut som läggs fram i dag är den utredning som genomfördes under förra mandatperioden inom ramen för januariavtalet. Hade inte den utredningen genomförts hade det heller inte kunnat bli någon proposition under den här mandatperioden. Det är väldigt bra att det är på det viset.

Kristdemokraten Christian Carlsson säger att Kristdemokraterna har varit pådrivande för gårdsförsäljning i många års tid. Jag skulle vilja säga att de åren har varit rätt begränsade. Under alliansregeringen var det inte Kristdemokraterna som var pådrivande, utan de var motståndare till införandet av gårdsförsäljning. Vi var många som blev glada när Ebba Busch i valrörelsen 2022 bytte fot och KD plötsligt var för gårdsförsäljning.

Det är glädjande, och det var också roligt att höra ledamotens inlägg här om den betydelse som gårdsförsäljning kan få för vår landsbygd, för besöksnäringen, för livsmedelsindustrin och speciellt för dryckesföretagen.

Ledamoten lyfte också fram att förslaget rymmer en hel del begränsningar. Så är det, minst sagt. Det är ett restriktivt och något överreglerat förslag som läggs fram.

I utredningen föreslogs att man skulle lägga gränsen för volymproduktionsgränsen för öl på 500 000 liter. Sedan sänkte regeringen den till 400 000 liter. Man gjorde förslaget än mer restriktivt än det redan var. Varför det?

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 om nytt frikommunsförsök.

Det finns i dag en stor ojämlikhet mellan Sveriges kommuner vad gäller möjligheten att bedriva välfärd på likvärdiga villkor. Att bedriva skola, vård och omsorg ställer helt andra krav på en liten kommun på landsbygden än på tätbefolkade kommuner i storstadsområden. Den högsta skatten betalas i kommuner på våra landsbygder, men trots det får man inte den bästa välfärden.

I våra renodlade landsbygdskommuner är det tyvärr färre elever som uppfyller kraven för att börja i gymnasiet. Färre personer överlever ett livshotande men behandlingsbart tillstånd i våra glest befolkade regioner, och det finns färre personer med adekvat utbildning i äldreomsorgen i våra mindre kommuner. Det finns tre tydliga orsaker till att det ser ut så här, och det är ekonomi, byråkrati och kompetensförsörjning. I den här debatten ska jag fokusera på byråkratin, herr talman.

Byråkratin växer, och det sker egentligen oberoende av vem som sitter i regeringsställning – det vill säga om statsministern är moderat eller socialdemokrat – eftersom viljan att detaljstyra, överreglera och centralisera ofta blir styrande. Centerpartiet står för en annan linje i den här debatten. Vi menar att det nu är dags att vända trenden.

Tillgången till en god välfärd måste vara likadan över hela landet. Däremot måste lösningarna och verksamheterna inte se likadana ut, helt enkelt därför att olika delar av vårt land ser olika ut. Det är inte samma sak att driva en vårdcentral i norrländska Vittangi som att göra det på Södermalm i Stockholm. Det är inte samma sak att driva en skola med 37 elever i halländska Spannarp som att driva en skola med 600 elever i Bräcke i Göteborg. Likväl sätter lagstiftning och förordningar upp spelregler som hela tiden utgår från stora enheter i tätbefolkade områden. Låt mig ta ett par exempel från skolans område.

Jag besökte Sollefteå kommun i höstas och träffade skolchefen där. Han berättade att man för tillfället sökte över 40 riktade statsbidrag. Dessa bidrag skulle man ansöka om, administrera och återredovisa. Det senast tillkomna bidraget var för att köpa in skönlitteratur. Det är naturligtvis jättebra med skönlitteratur; vi hörde nyss ett skönlitterärt citat i talarstolen, och jag är själv svensklärare och har läst väldigt mycket skönlitteratur med mina elever. Betyder det att det behövs ett specialdestinerat statsbidrag för inköp av skönlitteratur vid sidan av det statsbidrag för inköp av läromedel som redan finns? Nej, absolut inte.

Detta är ett exempel på politisk klåfingrighet som försvårar livet för våra mindre kommuner och våra mindre enheter. Den leder till byråkrati och administration. Från Centerpartiets sida vill vi att de riktade statsbidragen görs om till generella statsbidrag för kommuner med färre än 30 000 invånare. Det är dags att minska på både administrationen och detaljstyrningen från riksdagens sida.

Ett annat exempel, herr talman, är att riksdagen i höstas beslutade om bemannade skolbibliotek – återigen ett beslut som utgick från stora enheter i tätbefolkade områden. För att plocka ett exempel från mina hemtrakter i Halland: Ett bemannat skolbibliotek är naturligtvis inga problem för Ankarskolan i Träslövsläge, där jag själv bor, som har 600 elever. Men det är en fullständig utopi för Sibbarps skola, med 60 elever, i inlandet i Halland. Visst medger lagstiftningen viss flexibilitet, men var gränserna går är inte klarlagt än. Återigen skapar politisk detaljstyrning problem för våra mindre enheter i våra kommuner.

Från Centerpartiets sida vill vi därför återinföra en landsbygdssäkring av politiska beslut. Vi har valt att kalla det Ramviksmodellen. Den utgår från hur vår gamla Centerledare Thorbjörn Fälldin innan han gick till beslut brukade väga förslagen utifrån hur de skulle påverka hans grannar hemma i Ramvik. På samma sätt behöver vi i dag sätta upp en spärr för den nationella politiken så att vi väger förslag utifrån hur de skulle påverka kommuner och medborgare även utanför Stockholms tullar.

Vi tror inte heller, herr talman, att vare sig verksamheter eller medborgare gagnas av den centralisering som förordas av flera partier i riksdagen. I vissa fall kan det naturligtvis behövas mer av nationell styrning för att uppnå jämlikhet, men att skolan eller vården skulle bli bättre av att styras av en generaldirektör i Stockholm tror vi inte en sekund på. Vi i Centerpartiet har alltjämt en tilltro till att många frågor löses bäst av lokala politiker på det lokala planet, där man har nära till sina väljare och sina verksamheter.

Vi vill se en jämlik välfärd i hela landet, men det betyder inte att den måste se likadan ut överallt. Det betyder inte heller att kommunernas uppdrag måste se likadant ut överallt. Det är därför vi i den här debatten och i det här betänkandet återigen vill lyfta fram behovet av asymmetriska lösningar i de kommunala och regionala uppdragen.

Kommunala och regionala frågor

Vi menar att kommuner måste ha möjlighet att på frivillig väg flytta verksamhetsområden till en annan kommun eller till den regionala nivån. Det handlar inte om att alla verksamheter ska flyttas utan om en möjlighet att flytta verksamheter där det politiska inflytandet är begränsat, till exempel miljö- och hälsoskyddsverksamhet eller ekonomiskt bistånd.

Vidare vill vi se ett nytt frikommunsförsök där kommuner och regioner kan ansöka om att genomföra försöksverksamheter för att utveckla de demokratiska processerna och klara sina offentliga uppdrag. Det förra stora frikommunsförsöket genomfördes under 80-talet, inför revideringen av kommunallagen 1991, så det är ingen tvekan om att det är hög tid att återigen genomföra ett mer omfattande frikommunsförsök.

Från Centerpartiets sida tror vi inte att det kommunala uppdraget måste se likadant ut överallt. Norrländska Dorotea hade 2 294 invånare vid årsskiftet förra året, medan Stockholms stad hade nästan 1 miljon invånare. Att förutsättningarna är olika förstår nog var och en, men likväl ser det kommunala uppdraget precis likadant ut. Det är inte rimligt.

Sammanfattningsvis, herr talman, vill jag framhålla att den detaljstyrning, centralisering och byråkratisering som såväl den sittande regeringen som tidigare regeringar har vurmat för behöver brytas. Det är inte rimligt att mallen för välfärdens verksamheter är stora enheter i tätbefolkade områden. Denna trend, som tyvärr accelererar under sittande regering, behöver brytas. Det kommunala uppdraget måste få se olika ut, och de kommunala verksamheterna måste få se olika ut. Däremot ska alla medborgare kunna förvänta sig en välfärd av god kvalitet var de än bor i landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! Visst är ökat samarbete bra. Vi har hört om försök till samarbete mellan kommuner, något som också understöds av staten, men det finns väldigt mycket mer att göra.

Centerpartiet har lagt förslag om att inleda ett nytt frikommunsförsök, vilket finns med i betänkandet. Man kan skapa asymmetriska förutsättningar i kommunerna, så att de kan ha olika uppdrag lite beroende på storlek och lämna ifrån sig vissa delar av sina verksamheter.

När ledamoten talade här uppfattade jag snarare att han ville gå mot tvingande kommunsammanslagningar för att förutsättningarna att klara verksamheterna inte finns i de mindre kommunerna – i varje fall verkade han inte ha någon tilltro till att politikerna i de mindre kommunerna klarar av att sköta sina uppdrag.

Vad jag efterlyser, herr talman, är förmågan att se vad vi i riksdagen och ni från regeringens sida faktiskt gör och vad som skulle kunna göras. När vi inför nya riktade statsbidrag till kommunerna tror vi kanske att vi hjälper dem, men väldigt många av de mindre kommunerna har inte ens tid, resurser och kraft att söka dessa bidrag och får därmed aldrig del av pengarna. När vi inför nya detaljstyrningar som krav på bemannade skolbibliotek slår det hårt mot små enheter i små kommuner på våra landsbygder.

Kostnadsutjämningssystemet är en väldigt viktig förutsättning för småkommunerna. Problemet i dag är att vi skyfflar pengarna mellan storstadsområdena – mellan Stockholm och Malmö – när pengar i stället bör regionaliseras och till större del gå till våra mindre kommuner. Men ingen av de där frågorna tar Sverigedemokraterna tag i, utan i stället säger man att man ska öka möjligheten till lokala folkomröstningar – som om det skulle lösa något av de strukturella problem som finns i dag.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Martin Westmont för anförandet!

Det var ett remarkabelt anförande. Jag har sällan hört en sådan sågning av våra lokalpolitiker runt om i hela Sverige och i våra kommuner. Ledamoten anser att de missköter sina uppdrag, lägger pengarna på fel saker och inte förmår fatta rätt beslut.

Förutsättningarna ser ju väldigt olika ut ute i landet, vilket vi hörde av den moderata ledamoten tidigare. Jag uppfattade att även Martin Westmont lyfte fram det. Vi har kommuner med färre än 4 000 invånare och kommuner med uppemot 1 miljon invånare, och då är det klart att förutsättningarna blir väldigt olika för att kunna genomföra det uppdrag man har fått och den välfärdsverksamhet man ska ha.

Problemet är inte att man sätter upp konstnärliga utsmyckningar i exempelvis Dorotea eller Degerfors, utan det handlar om strukturerna och också om vilka beslut vi fattar i Sveriges riksdag. Där är Sverigedemokraterna högst bidragande till att skapa ohållbara strukturer för kommunerna.

Att Degerfors har mer än 6 kronor högre kommunalskatt än vad Österåker i Stockholmsområdet har beror på den detaljstyrning, den centralisering och den byråkratisering som riksdagen står för, något som Sverigedemokraterna bidrar till.

Min fråga till Sverigedemokraterna, herr talman, är: Varför vill Sverigedemokraterna genom nya riktade statsbidrag, ny detaljstyrning och nya regleringar försvåra för kommuner på landsbygden att bedriva välfärdsverksamhet i stället för att hjälpa dem?

Fru talman! Även jag har en fråga till miljöministern mot bakgrund av de två rapporter som kommit med svidande kritik mot regeringens klimatpolitik. Både OECD:s rapport och Klimatpolitiska rådets rapport har nämnts här. Det är ingen tvekan om att båda dessa riktar kraftig kritik mot det arbete som pågår i dag. I OECD konstaterar man att Sverige har tappat den ledarroll som vi tidigare hade inom det här området. Klimatpolitiska rådet konstaterar att vi sammantaget inte kommer att nå vare sig målen till 2030, EU-målen eller målen till 2045.

Jag har full förståelse för att klimat- och miljöministern inte ville delta när rapporten släpptes med tanke på hur arbetet går. Min fråga är vilken del av all denna kritik som ministern ser mest allvarligt på och vilka förändringar regeringen planerar att genomföra.