Christofer Bergenblock

Herr talman! Det är ju så att budgeten är en helhet. Det har ledamoten rätt i.

Centerpartiet tar ansvar i en lång rad frågor där regeringen fullständigt duckar. Det är inte bara biståndet, som ledamoten nämner. Det är klimatet, som man slaktar politiken kring helt och hållet. Det är näringslivet, där det inte finns några stora satsningar. Det är landsbygden, där det också saknas satsningar från regeringens sida. Det här är frågor som Centerpartiet har prioriterat.

Vi har också gjort prioriteringar inom välfärden, och där har vi valt att rikta in oss på de generella statsbidragen i stället för de riktade.

Det är också det som ministrarna i ledamotens regering själva efterfrågar. Jag läste en intervju med Anna Tenje, vår äldreminister, där hon sa följande: "Kommunerna själva är de som vet vad som ger bäst 'pang för pengarna' . Jag skulle verkligen vilja rensa upp i antalet riktade statsbidrag." Det här sa hon för någon vecka sedan i en av de intervjuer hon gav, och jag hoppas att det är den inriktningen som kommer att styra framöver. Det här är ju också en partikollega till ledamoten.

Herr talman! Jag börjar med den sista delen. Jag noterade att Maria Malmer Stenergard alldeles nyss svarade på en fråga under frågestunden och faktiskt sa att det inte på något vis ska läggas hinder i vägen för personal som finns i den svenska vården, oberoende av var de kommer ifrån. Hon var väldigt tydlig. Men det är inte det som står i Tidöavtalet. Där står det att man på olika sätt ska försvåra för just arbetskraftsinvandring.

Svensk sjukvård ska inte byggas på arbetskraftsinvandring, och inte svensk äldreomsorg heller. Men vi ska inte slå sönder de strukturer som finns i dag och inte heller ta personal från regioner, kommuner eller privata vård- och omsorgsgivare för att de har ursprung i ett annat land. 75 procent av dem som är arbetskraftsinvandrare i svensk vård och omsorg i dag ligger under det golv som regeringen har tänkt att införa på 33 000 kronor, och det gör att man blir av med en stor del av personalen inom vård och omsorg i Sverige.

Vad gäller budgeten är det som jag sa tidigare så att vi prioriterar generella statsbidrag framför riktade därför att vi har tilltro till att kommuner och regioner använder pengarna på ett klokt sätt och lägger dem där de bäst behövs. Det är centerpartistisk, decentralistisk politik.

Herr talman! Centerpartiets politik ger kommuner och regioner mer makt att fördela de pengar de får. Det är därför vi vill gå från riktade statsbidrag till generella.

Det är ingen nyhet att det är detta kommunerna efterfrågar. De vill inte ha något småduttande som ofta blir väldigt lite pengar i slutändan i den enskilda kommunen. De vill ha generella statsbidrag, långsiktighet och möjlighet att själva bedöma var pengarna gör bäst nytta. Är det ytterligare satsningar på civilsamhället, föreningsbidrag eller ytterligare satsningar i äldreomsorgen och sjukvården i regionen?

Den möjligheten tycker vi i Centerpartiet att kommuner och regioner ska ha. Den tilltron ska man ha till kommuner och regioner och till de politiker som finns där. Jag vet att Kristdemokraterna inte har den tilltron, för de vill ju i grunden förstatliga hela det regionala Sverige och hela sjukvården. Då är det klart att man förstår att de inte heller har någon tilltro till regionpolitiker. I Centerpartiet har vi den tilltron. Sedan ska vi också hjälpa dem på rätt sätt, till exempel genom att tillgängliggöra mer information på 1177.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Centerpartiet är berett att prioritera barn och unga, och det gör vi också på en rad olika sätt. Allting handlar inte om att man ska lägga pengar med hjälp av riktade statsbidrag, även om vi gör det i liten skala på just det området.

Regeringen har i stället valt att lägga väldigt mycket pengar på exempelvis fritidskortet, och det kanske inte är det mest prioriterade från statens sida i den situation vi befinner oss i dag. Kommunerna har stort ansvar för barns och ungas tillgång till fritidsverksamhet, och det sker ju framför allt via civilsamhället.

Centerpartiet har drivit på för ökad fysisk aktivitet i skolorna, vilket är en viktig del av barnens möjligheter att röra på sig. Vi har också drivit på för att hjälpa inte bara barn och unga utan även studenter i deras psykiska mående när de har problem på det området.

Det som är intressant är däremot att regeringen och dess samarbetsparti väljer att dutta med riktade statsbidrag på område efter område. Som kommunpolitiker vet man att de pengarna kommer att ta slut efter ett par tre år, och därefter finns de inte kvar. Det gör att väldigt många små kommuner väljer att helt enkelt inte söka de här bidragen. De stora kommuner som gör det använder pengarna under begränsad tid, och sedan brukar de verksamheterna försvinna. Det ger inte den kontinuitet och stabilitet som man behöver i kommuner och regioner i Sverige.

Därför behöver det i stället läggas mer pengar på generella statsbidrag, och precis det gör Centerpartiet. Vi satsar 4 miljarder mer än regeringen.

Herr talman! De senaste två åren har riksdagsdebatten inom vård- och omsorgsområdet dominerats av pandemin och dess konsekvenser. Pandemin är fortfarande inte över, och det finns alltjämt anledning till försiktighet. Men samhället har öppnat upp, barn går i skola, anhöriga får besöka sina äldre och pappor får åter vara med på BB även efter förlossningen.

Vad har vi då lärt oss av pandemin? Jo, vi har lärt oss att det finns strukturella problem i svensk sjukvård och äldreomsorg. Vi har lärt oss att personalen är vår viktigaste resurs, och vi har lärt oss att vi måste lägga våra pengar på rätt saker. Det sistnämnda för oss tillbaka till ämnet för dagen, det vill säga statens budget för hälsovård, sjukvård och social omsorg.

För Centerpartiet är det centralt att vi har en vård och omsorg som är tillgänglig för alla oberoende av ålder, kön eller bostadsort, som utgår från den enskilda människans behov, som ger var och en självbestämmande och inflytande och som håller hög kvalitet i alla delar av landet.

Herr talman! Sverige har generellt sett en god hälso- och sjukvård, men den saknar inte utmaningar. Sjukvården har i dag inte samma tillgänglighet över hela landet, och kvaliteten kan skilja sig mellan olika regioner. Den som vill göra det enkelt för sig ropar naturligtvis på förstatligande i en sådan situation, men en gigantisk omorganisation av svensk sjukvård är det absolut sista vården behöver. Det viktiga är att rätt vård hanteras på rätt nivå och att patienterna upplever vården som sömlös.

Den kommunala hälso- och sjukvården har blivit allt viktigare och en allt större del av vården under senare år. Fortfarande upplevs dock brister i gränssnittet mellan kommun och region, där den enskilde - ofta en äldre person - hamnar i kläm. Våra äldre ska kunna få långtgående vård hemma - vare sig det är i deras lägenhet, i deras hus eller på ett äldreboende - utan att behöva åka in till vårdcentralen eller sjukhuset i onödan. När man väl är i behov av akutsjukvård eller förlossningsvård ska det finnas inom rimligt avstånd från hemmet. När man är i behov av specialistvård ska det inte spela någon roll vilken region eller vårdgivare som utför den.

I Centerpartiet tror vi inte på gigantiska centraliseringsreformer eller på ökad byråkratisering av vården. Däremot tror vi på att utnyttja de resurser som finns på ett klokt och effektivt sätt. Därför vill vi se en jämförelsetjänst för väntetider, tillgänglighet och kvalitet som kanaliseras via 1177. Detta ger den enskilde rätt till självbestämmande och snabbare specialistvård utan att det läggs pengar på att bygga upp nya byråkratiska institutioner i Stockholm. Det är bra för vårdköerna.

Den del av sjukvården där vi ser störst behov av att satsa är dock primärvården. Det är genom en lättillgänglig primärvård som man borgar för ett förebyggande arbete och för att patienten lotsas rätt i vårdkedjan. Tyvärr ser vi att tillgången till vårdcentraler är bristfällig på sina ställen och att det samtidigt är svårt att rekrytera läkare. Centerpartiet ser att primärvården behöver fortsätta att förstärkas under kommande år, och det finns ett extra stort behov på landsbygden. Därför resursförstärker vi primärvården med 200 miljoner kronor mer än vad regeringen gör under kommande år.

Vidare har Centerpartiet länge arbetat för att fler så kallade särläkemedel ska inkluderas i läkemedelsförmånerna. Det är inte rimligt att patienter inte får tillgång till verksamma mediciner utifrån att patientgrupperna är för små. Varför ska den som drabbats av exempelvis spinal muskelatrofi inte få tillgång till subventionerade läkemedel när de faktiskt finns att tillgå? Centerpartiet avsätter därför 100 miljoner kronor i en särskild satsning på särläkemedel.

Herr talman! Att bli gammal i Sverige ska inte vara förknippat med oro. Tvärtom ska det vara förknippat med glädje över att få rå över sin egen tid efter ett långt arbetsliv och över att man får göra de saker man har skjutit på och drömt om innan åldern tar ut sin rätt. När stöd behövs ska man veta att äldreomsorgen fungerar och att sjukvården levererar. Fokus ska vara på den enskilde och inte på systemet. Sjukvården och äldreomsorgen behöver organiseras och samordnas bättre än vad som är fallet i dag. Runt om i Sverige finns dock många exempel på kommuner och regioner samt ideella och privata vård- och omsorgsgivare som har mött problemen och löst dem. Vi måste ta vara på dessa goda exempel.

Samtidigt ställer den demografiska utvecklingen och den förändrade åldersstrukturen i befolkningen helt nya krav på hälso- och sjukvården. När fler äldre och multisjuka ska få sin hälso- och sjukvård krävs det en betydligt större geriatrisk kompetens med fler specialistutbildade sjuksköterskor och läkare. Centerpartiet vill se en utveckling av det förebyggande hälsoarbetet. Vi vill se en ökad geriatrisk kompetens inom vården. Vi vill också se en utökad screening - även av äldre.

Herr talman! År 1994 infördes LSS. Detta var en radikal frihetsreform för väldigt många personer med olika former av funktionsnedsättningar. I dag är lagen kantstött, och intentionerna följs inte längre fullt ut. Rättigheterna skiljer sig mellan olika delar av landet; detta gäller framför allt den personliga assistansen.

Den huvudmannaskapsutredning som nu pågår ska presentera sitt slutbetänkande den 1 mars nästa år, och då kommer ett sammanhållet statligt huvudmannaskap att föreslås. Frågan har ju inte varit om personlig assistans ska få ett statligt huvudmannaskap utan hur detta ska gå till. Därför har jag haft svårt att förstå varför inte regeringen och dess samarbetspartier tydligt kan sätta ned foten och säga att detta kommer att ske under mandatperioden. Exakt hur det ska gå till behandlas ju i utredningen och kommer att nagelfaras av remissinstanserna innan propositionen kan skrivas, men att det kommer att ske borde regeringen kunna ge besked om redan nu.

För Centerpartiet är det en självklarhet att samhället ska vara tillgängligt för alla och att alla har rätt att vara en del av samhällsgemenskapen. Därför vill vi se en integrering av funktionshindersperspektiv inom alla politikområden och en ambitionshöjning som innebär att samtliga politiska beslut måste reflekteras av ett funktionshindersperspektiv. Det handlar om medborgerliga fri- och rättigheter. Svensk politik kring funktionsnedsättningar utgår till stor del från ett rättighetsperspektiv, men det saknas ett fokus på möjligheter och alla människors förmåga och vilja att bidra, oavsett funktionsförmåga. Inte minst är det viktigt att barn och unga med funktionsnedsättning får delta i samhället på lika villkor som deras jämnåriga.

Herr talman! Centerpartiet är ett decentralistiskt parti och har en stark tilltro till regioner och kommuner. Det är därför vi inte tror på storskaliga centraliseringsprojekt eller ökad byråkratisering. Rätt beslut ska fattas på rätt nivå, men erfarenheten säger att det är på den lokala nivån som man är närmast sina invånare och har bäst kunskap om de geografiska och sociala förutsättningarna. Därför vill vi också undvika riktade statsbidrag så långt det är möjligt.

Vi förstår mycket väl att man som regering vill visa handlingskraft genom att dutta ut småsummor på än det ena, än det andra. Varje liten del är naturligtvis viktig, men ingen hänsyn tas till de lokala förutsättningarna och behoven. Dessutom har vi kunnat se att små landsbygdskommuner kontinuerligt blir missgynnade eftersom de sällan har tid eller resurser att lägga på ansökan och uppföljning. Som före detta kommunpolitiker gläder jag mig därför åt att vi lägger 4 miljarder mer än regeringen i generella statsbidrag och låter kommuner och regioner göra prioriteringen av var dessa pengar gör mest nytta i deras olika verksamheter.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag självklart står bakom Centerpartiets budgetmotion i dess helhet. Jag står också bakom det särskilda yttrande som vi lämnat i socialutskottet.

Herr talman! Ledamoten Hultberg får gärna ställa frågor till mig när jag har hållit mitt anförande alldeles strax.

Det gläder mig att även Moderaterna talar om att man vill skapa en starkare ställning för patienten i den svenska vården, även om kanske inte detta förslag gör just det som ledamoten säger. Det är ju inte mer statlig detaljstyrning vi behöver i vården. Det är inte det som är lösningen på köerna, utan det är att se till att regionerna har rätt förutsättningar. Där delar jag mycket av det som ledamoten Hultberg säger. Vi behöver kömiljarderna.

Vi behöver framför allt bygga ut kompetensförsörjningen i den svenska vården och se till att vi på det viset kan ha en effektiv vård där vi minskar köerna. Där har det å andra sidan framkommit tidigare i debatten att de förslag som man har lagt fram riskerar att göra det ännu svårare i svensk vård och omsorg, just vad gäller personalförsörjningen.

Jag återgår till frågan och vill då säga att för att ge patienten en starkare ställning och mer makt tror jag att det som vi från Centerpartiet har föreslagit är en bättre och framför allt en mindre kostsam idé. Det handlar om att utnyttja de befintliga system vi har i dag genom 1177 och se till att tillgängliggöra den information som redan finns i regionerna om vårdköerna och om kvaliteten på specialistvården. Därmed kan man själv sätta sig in i hur det ser ut och också utnyttja de resurser som finns i andra regioner än den egna.

Herr talman! Det blir en lång dag i dag med budgetdiskussioner.

Jag har en fråga till ledamoten Hultberg. Det gäller de olagligt långa köer som har varit ett problem under lång tid i Sverige. Det är en av de saker som också har nämnts tidigare i debatten i dag.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen valde att hänskjuta problemet till Tillgänglighetsdelegationen. Delegationen kom fram till ett förslag om ett nytt kontor i Stockholm med ansvar för ett nationellt vårdsöksystem. Nu väljer den nytillträdda regeringen att gräva vidare i de socialdemokratiska byrålådorna och damma av förslaget. De har tänkt inrätta ett kontor i Stockholm som ska få ansvar för att administrera den nationella vårdfördelningen. Detta ska göras utan att något i övrigt förändras i strukturen i sjukvården.

Om detta hade varit en del av Kristdemokraternas önskemål om att förstatliga hela sjukvården skulle det ha varit rätt naturligt, men nu blir det bara ytterligare en byråkratisk koloss man bygger upp. Det gynnar varken regionerna eller patienterna.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Alternativet är att skapa ett enklare system och tillgängliggöra vårdkötider och kvalitet direkt via 1177. Min fråga till ledamoten Hultberg är alltså: Varför vill Moderaterna skapa en ny centralistisk byråkrati i statlig regi à la Socialdemokraterna i stället för att ge patienterna makt och självbestämmande genom en möjlighet att själva söka tillgänglig information om köer och kvalitet direkt via 1177?

Herr talman! Centerpartiet tycker inte att detta med tolkarna är en rimlig åtgärd.

Vi ska ha en bra integration i Sverige. Det bygger på att vi har ett utbildningssystem och sfi som fungerar och får ut människor i arbete. Det betyder inte att vi ska hota deras patientsäkerhet när de söker vård, oavsett om de har varit här i 1, 3 eller 20 år. De kanske har varit här hela livet men har blivit dementa och glömt sitt nya språk och kommer bara ihåg sitt gamla modersmål.

Patientsäkerheten måste gå först. Det är ju den som ni vill slå sönder genom att försämra möjligheten till tolk i svensk sjukvård. Vi förstår naturligtvis att det handlar om den sverigedemokratiska synen på invandrare i allmänhet och viljan att göra det så svårt som möjligt att leva i Sverige, men ni kanske inte hade räknat med den stora stormen från vårdpersonal som ser att detta kommer att hota både patientsäkerhet och personalens arbetsmiljö framöver. Sverige riskerar att återigen få ett system där barn ska gå in och tolka åt sina föräldrar. Det tror jag inte att någon vill se igen.

Vi behöver en väl fungerande vård. Vi behöver inte angiveri i den svenska vården. Vi behöver inte begränsa möjligheten till tolk, utan vi ska se till att vårdpersonalen får möjlighet att göra det som personalen är till för och att göra det på rimliga villkor samt sätta patienten först.

Vid triagering på våra akutmottagningar ska sköterskan i första hand fråga efter patientens tillstånd utifrån anamnes, symtom, vitalparametrar och så vidare. De fyra sista siffrorna i personnumret är inte det man ska ägna sig åt när någon kommer in och söker sjukvård.

Herr talman! Tidöavtalet innehåller ju förslag som kommer att ha mycket stor påverkan på svensk sjukvård framöver. Visst finns det en del positiva inslag i Tidöavtalet, men de drunknar liksom i de två mest centrala sverigedemokratiska punkterna, det vill säga den om angiveri och den om att förvägra människor rätten till tolk.

Den så kallade angiveriparagrafen innebär att personal hos kommuner, regioner och statliga myndigheter ska vara skyldig att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när man kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Den inre gränskontrollen flyttas över till bibliotekarier, förskollärare och vårdpersonal.

Den andra punkten handlar om att förvägra människor rätten till tolk. Den har fullständigt sågats av vårdpersonal, som ser framför sig hur det kommer att göras felaktiga bedömningar av patienters tillstånd och hur man kommer att ha svårt att förmedla den diagnos man ställer eller den behandling som man rekommenderar eftersom den inte kan uppfattas på rätt sätt av patienten. Barntolkar riskerar att återigen bli en vanlig och viktig del på svenska sjukhus och svenska vårdinrättningar. Vårdpersonalen har varit helt enig om att detta hotar patientsäkerheten och arbetsmiljön.

Jag har två frågor till Sverigedemokraterna. Kan Sverigedemokraterna verkligen se något enda fall där det faktiskt är rimligt att sjukvårdspersonal är skyldig att anmäla till gränspolisen att en patient saknar de fyra sista siffrorna i personnumret? Och kommer Sverigedemokraterna, trots att vårdpersonal larmar om hotad patientsäkerhet, att hålla fast vid punkten i Tidöavtalet om att begränsa rätten till tolk?

Herr talman! Jag noterar att jag bara fått svar på den ena frågan, den som handlar om personalförsörjningen, men inte på den som handlar om riktade kontra generella statsbidrag.

När jag läste Tidöavtalet noterade jag att äldreomsorgen endast nämns genom språkkravet på personalen. I Tidöavtalet nämns äldreomsorgen endast i samband med att det ska bli svårare att rekrytera personal till vår äldreomsorg i kommunerna. Det är märkligt.

Jag har inga problem att förstå att personalen i vår äldreomsorg måste tala svenska och att det behövs understödjande insatser för dem som har svårt med språket. Och det har många kommuner. Det är därför man i kommun efter kommun har röstat nej när Sverigedemokraterna har motionerat om just det som nu också är Kristdemokraternas politik, det vill säga införandet av språkkrav i äldreomsorgen. Det försvårar rekryteringen för kommunerna. Det försvårar när man ska bemanna omsorgen och ge äldre den hjälp de behöver.

Samtidigt hugger man också i den ände som handlar om lönekrav för arbetskraftsinvandring. År 2019 var 1 401 personer som jobbade i svensk vård och omsorg arbetskraftsinvandrare. 75 procent av dem skulle utifrån regeringens nya politik och Tidöavtalet bli av med sitt arbetstillstånd.

Det är alarmerande. Det är farligt för såväl kommuner som regioner och privata vårdgivare, som kommer att bli av med sin nödvändiga arbetskraft. Men framför allt slår det mot patienter, mot äldre och mot omsorgstagare som behöver personalen på sina boenden, sjukhus och vårdcentraler.

Fru talman! Coronakommissionens slutsatser var tydliga. Stora, välkända brister inom den svenska äldreomsorgen var förklaringen till de höga dödstalen. Kommissionen ansåg också att riksdag och regering måste se över vad som är tillräcklig bemanning på våra äldreboenden och i vår hemtjänst. Man inriktade sig inte minst på de demenssjuka som finns där. Dessutom måste kompetensnivån höjas i svensk äldreomsorg. Tyvärr utmärker sig Sverige genom att ha liten andel medicinskt utbildad personal inom äldreomsorgen.

KD:s partiledare talade i opposition om att den tidigare regeringen hade med berått mod låtit smittspridningen öka under coronapandemin. Nu sitter man i regeringsställning men gör ändå inga stora förstärkningar av äldreomsorgen. I stället för en rejäl satsning på äldreomsorgen väljer man ett antal tidsbegränsade, små riktade statsbidrag som inte bidrar till de strukturförändringar som behövs.

Man tar sig inte heller an frågan om bemanningen, som är den mest centrala under kommande år. I stället vill man, eftersom man inte litar på kommunerna, motverka den genom att införa nationella språkkrav och höjda lönegolv för arbetskraftsinvandring. Det kommer att slå mot personal även inom omsorgen och vården.

Jag har två frågor till Kristdemokraterna. Vilka överväganden gjorde ni när ni valde att satsa på små, tidsbegränsade statsbidrag till kommunerna i stället för strukturella reformer och generella statsbidrag till äldreomsorgen? Och hur ska kommuner och regioner klara personalrekryteringen när den de facto försvåras av regeringens förslag och Tidöavtalet?

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall.

När en ungdom tvångsomhändertas enligt LVU är det ett väldigt långtgående ingrepp i en ung människas liv. När ett barn dessutom placeras på ungdomshem innebär det att samhället fullt ut tar över ansvaret för den ungdomens väl och ve. Trots det förekommer övergrepp av personal på statliga ungdomshem.

I måndags sände radioprogrammet Kaliber ett avsnitt där det framgick att personal som misstänks för sexualbrott på Sis-hem tillåts arbeta kvar med ungdomarna under pågående utredning. Detta har även kritiserats av Ivo, men det har inte lett till någon förändring.

Statsrådet sa nyss att utsatta barn är en prioriterad fråga. Min fråga är alltså vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att sexualbrottsmisstänkt personal på statliga ungdomshem inte ska tillåtas arbeta under pågående utredning.

Fru talman! Jag får väl be om ursäkt för att jag är aningen otålig. Jag kommer från kommunpolitiken och är van vid att saker går åtminstone något snabbare än vad de kanske gör här i riksdagen.

Centerpartiet vill att staten ska ta över hela ansvaret för personlig assistans, oberoende av hur många timmar i veckan det handlar om. Det är mer rättssäkert, det bidrar till mer jämlikhet över hela landet, och det höjer kvaliteten på den personliga assistansen.

Personlig assistans handlar om alla människors lika rätt att delta fullt ut i samhället och att forma sina egna liv oberoende av den funktionsnedsättning man har. Därför är det viktigt att även regeringen tydligt kan säga att ett förstatligande av assistansen ska ske även om man inte kan svara på exakt hur detta ska ske.

Fru talman! Jag tackar statsrådet även för detta svar, men uppfattar tyvärr inte att det blev så mycket tydligare. Jag tvivlar inte alls på statsrådets engagemang i de här frågorna. Precis som statsrådet säger har ju hennes engagemang funnits under lång tid. Jag gläds också över att hon citerar min tidigare riksdagskollega Sofia Nilsson med ansvar för de här frågorna inom Centerpartiet, som ju varit väldigt drivande inom detta område. Den förra regeringen, januariavtalet och utskottsinitiativet ledde ju också fram till att det blev en utredning till slut, och det är väldigt bra.

Men sedan den nya regeringen tillträdde har vi i fråga efter fråga kunnat se hur man övergett det man sa i valrörelsen. Att säga en sak före valet och en annan sak efter valet har blivit något av ett signum för den nya regeringen. Med detta sagt hoppas jag att så inte blir fallet i just denna fråga, men jag känner mig inte helt övertygad.

Över 18 000 personer i Sverige hade personlig assistans beviljad förra året, varav två tredjedelar hade fått sin assistans beviljad av Försäkringskassan och därmed hörde till den statliga delen av assistansen. För dessa personer är den personliga assistansen helt avgörande för deras delaktighet i samhället och i många fall även för att de över huvud taget ska kunna leva sina liv på ett fullgott sätt.

Den personliga assistansen står också för en stor del av statens budget inom området hälsovård, sjukvård och social omsorg. I budgeten för 2023 har regeringen anslagit nästan 25 miljarder kronor för den statliga assistansen, vilket är den näst största budgetposten under utgiftsområdet. Även om det sker en pengaöverflyttning mellan kommun och stat riskerar ett statligt huvudmannaskap att leda till ökade kostnader.

Vi vet alla att det i slutändan inte är socialtjänstministern som styr över budgetfrågorna utan finansministern. Kanske kan det vara där som skon klämmer? Är den nya regeringen kanske inte beredd att skjuta till de medel som sannolikt kommer att krävas vid ett förstatligande av assistansen? Det är dock en av de saker som måste få kosta pengar. Människor i Sverige måste ha rätt att leva fullgoda liv antingen de har en funktionsnedsättning eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det ska inte vara huvudmannaskapet eller pengapåsen som avgör, utan det som avgör ska vara den enskildes behov. För oss i Centerpartiet är det här en prioriterad fråga, och vi kommer att fortsätta att driva på för ett statligt helhetsansvar för den personliga assistansen. Det tyckte vi när vi ställde oss bakom skrivningen i socialutskottet i våras, och det tycker vi fortfarande. Då var även Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna väldigt tydliga i sina ställningstaganden. Inte minst var statsrådet själv väldigt tydlig. Men nu har både valet och tydligen möjligen passerat bästföredatum.

När huvudmannaskapsutredningen presenteras i början av nästa år hoppas jag att även ansvarigt statsråd med tydlighet kan säga att man kommer att gå vidare med ett förstatligande av den personliga assistansen. Självklart ska utredningen ut på remiss innan propositionen skrivs, men det hindrar inte regeringen från att tydligt deklarera att ett förstatligande ska genomföras. Den möjligheten, fru talman, har statsrådet redan här i dag i kammaren.

Fru talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret och vill samtidigt passa på att gratulera till den nya tjänsten som socialtjänstminister. Jag ser fram emot mycket kontakt under de kommande åren.

Så till frågan. Personlig assistans är en av flera viktiga stödåtgärder man kan få inom ramen för LSS-lagstiftningen. Det handlar i grunden om att människor med funktionsnedsättningar ska få möjlighet att delta fullt ut i samhället, men vi vet alla att det inte är lika enkelt i verkligheten som i lagstiftningen. Bedömningarna skiljer sig åt över landet, och dessutom har vi under senare år kunnat se hur det blir allt svårare att få personlig assistans beviljad, åtminstone över de 20 timmar som är gränsen för den statliga assistansen. Därmed vältras kostnader över från stat till kommun, samtidigt som enskilda människor med särskilda behov hamnar i kläm.

Detta är också viktiga anledningar till att Centerpartiet arbetat för ett statligt helhetsansvar för personlig assistans, och det var därför vi hade med kravet på en huvudmannaskapsutredning i januariavtalet, vilket sedan gavs understöd även av det nämnda utskottsinitiativet. Utgångspunkten är att detta måste fungera bättre än i dag och att vi inte kan tillåta att människor hamnar i kläm och faller mellan stolarna på grund av en otydlig rollfördelning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De flesta vet nog att förstatligande inte är det som Centerpartiet i första hand ropar efter i andra frågor, utan det brukar vara partierna till vänster, flankerade av liberaler och kristdemokrater, som vill se fler verksamheter i statlig regi. Så när Centerpartiet säger att detta är en verksamhet där vi bör ta ett statligt helhetsansvar finns det anledning att tro att det faktiskt förhåller sig på det viset. Nu är det som sagt inte bara Centerpartiet som tycker så här, utan det gjorde alla partier utom Socialdemokraterna så sent som i våras.

Fru talman! Jag vill gärna påminna statsrådet om att hon själv stod bakom en skarp skrivning från socialutskottet den 17 mars i år med följande lydelse: "Detta ger utskottet anledning att inskärpa att riksdagen har ställt sig bakom ett tillkännagivande om att staten bör ha ett helhetsansvar för den personliga assistansen och att det förslag som regeringen förväntas lämna till riksdagen gäller hur det statliga huvudmannaskapet ska regleras." Vidare skrev man att utskottet "vill med eftertryck framhålla vikten av att den regering som efter höstens val tar emot utredningens betänkande i början av 2023 skyndsamt bereder detta och återkommer till riksdagen med förslag om ett statligt helhetsansvar för personlig assistans".

Det som är särskilt tydligt i denna skrivning är att det inte handlar om om den personliga assistansen ska överföras till staten utan hur en sådan överföring ska se ut. Det jag efterfrågar från ministern är alltså inte ett svar på hur-frågan utan på om-frågan. För vad jag uppfattar utifrån det svar som statsrådet avgett är det inte längre självklart att ett förstatligande faktiskt kommer att ske utan endast att ett sådant ska övervägas. Denna otydlighet har i sin tur skapat oro bland brukare, kommuner och assistansanordnare.

Men jag ger gärna ministern en ny chans att svara på samma fråga med ett tydligt ja eller nej. Avser regeringen att genomföra ett förstatligande av den personliga assistansen under mandatperioden?

Herr talman! Den tredje utredningen om småskalig gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker var klar i slutet av förra året. Det konstateras att detta kan genomföras utan märkbar påverkan på folkhälsan och utan att Systembolagets monopol sätts i fråga.

Remissvaren som kom till departementet i början av sommaren är till stora delar positiva, framför allt från kommuner, landsbygdsorganisationer och näringsliv. Man lyfter fram de möjligheter som gårdsförsäljning skapar för arbetstillfällen, för landsbygdsutveckling, för livsmedelsproduktion och för turismen.

Glädjande nog finns nu en stabil majoritet i Sveriges riksdag för att införa gårdsförsäljning. Centerpartiet har varit drivande, men även M, L, SD och KD har uttryckt sig positivt om detta.

Med utgångspunkt i detta är min fråga till statsrådet Jakob Forssmed: När kommer en proposition om införande av småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker att läggas på riksdagens bord?

Fru talman! Den 4 juli besökte jag lantbrukaren Lars Paulson på Kvarngården strax utanför Långås i Halland. Det är en gård som går före i den gröna omställningen. När jag var där väntade han på leverans av Sveriges första biogastraktor, som kommer att drivas av gas producerad på den egna gården. Gården producerar även gas till gårdens elförsörjning, till en lokal gasstation och till det nationella gasnätet. Kvarngården är ett bra exempel på hur de gröna näringarna är drivande i omställningen mot ett klimatsmart samhälle. Och i Halland har vi gott om företag i de gröna näringarna.

Fru talman! Om jag får skryta lite sysselsätter de gröna näringarna faktiskt omkring 13 000 personer i Halland. Det är viktigt inte bara för produktion av livsmedel och skogsprodukter utan i lika hög grad för den gröna omställningen. Vi behöver ta vara på de resurser som lantbruk och skogsbruk ger om vi ska klara av klimatutmaningen. Klimatutmaningen är trots allt vår tids största ödesfråga.

Tyvärr, fru talman, märktes inte detta i den regeringsförklaring som statsministern läste upp i kammaren i går. Tvärtom reducerades klimatfrågorna återigen till att handla om ny kärnkraft i en oviss framtid, medan förslag om att kraftigt öka koldioxidutsläppen genom minskad reduktionsplikt var desto tydligare. Vi fick alltså en politik för ökade i stället för minskade utsläpp.

Landsbygden och de gröna näringarna behandlades också styvmoderligt. Inte minst var det otydligt vad regeringen vill med det svenska skogsbruket.

Fru talman! Om vi ska klara klimatutmaningen måste vi slå fast att de gröna näringarna spelar en avgörande roll i den gröna omställningen. Det är de växande grödorna som binder koldioxid i både det korta och det långa perspektivet. Därför är det både smart och viktigt med ett aktivt jord- och skogsbruk ur ren klimatsynpunkt. Dessutom är de produkter som kommer från åkrarna och skogen klimatsmarta. Det är därifrån vi får närproducerade och hållbara livsmedel. Det är därifrån vi får biogas, biodrivmedel och biobränsle. Det är därifrån vi får fossilfritt byggmaterial till hus och konstruktioner.

När vi har de här möjligheterna håller det inte att bedriva en politik som motverkar den gröna omställningen. Sverige har varit en föregångare genom att öka andelen biodrivmedel, och vi har alla förutsättningar för att även öka den inhemska produktionen. Tyvärr går regeringen nu i motsatt riktning, vilket är till skada för svensk skogsindustri och för svenska arbetstillfällen men framför allt för klimatet. Sverige behöver mer biodrivmedel, inte mindre.

Vidare behöver vi vara tydliga med att vi behöver öka, inte minska, användningen av skogsprodukter. Även den ambitionen saknades tyvärr i regeringsförklaringen. I Halland har vi omkring 10 000 enskilda skogsägare. Det handlar ofta om familjeskogsbruk som har drivits i generationer. De behöver få fortsatt goda villkor.

Fru talman! Jag går åter till Lars Paulson på Kvarngården. Han är en bra representant för de gröna näringarna, som förser hallänningarna med närproducerade livsmedel, som håller landskapet öppet, som bidrar till den biologiska mångfalden och som vill gå före i den gröna omställningen. Självklart ska han och alla andra inom dessa näringar kunna förvänta sig att Sveriges riksdag och den nytillträdda regeringen också ser värdet i det de gör på våra landsbygder.

(Applåder)