Annette Rydell

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag vill vara tydlig med att vi socialdemokrater aldrig står bakom fusk eller användning av skattepengar till sådant som de inte ska gå till. Därför tillsatte vi en utredning för att komma till rätta med de här sakerna. Det är absolut våra intentioner att skattepengar ska gå till de saker som de ska gå till - till den verksamhet som de är menade att gå till.

Jag skulle vilja ha någon form av garanti från ministern att de steg som nu tas genom att separera studieförbunden från folkhögskolorna inte kommer att leda till någon framtida nedmontering av folkbildningen i dess helhet. Jag har pratat med många som har en liten känsla av att det här är ett steg mot någonting som vi inte vill se. Jag förmodar, hoppas och tror att ministern värnar folkbildningen så pass mycket att han kan ge en garanti för att det här inte är början till slutet för folkbildningen.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag har varit ute och besökt folkhögskolor. Jag har varit på Valjeviken, där de har deltagare med funktionsnedsättningar. Verksamheten som de driver där har varit helt fantastisk.

Jag sa i mitt anförande i går att man får rysningar när man ser deltagarna utvecklas. Man känner i hela kroppen att det är en extremt viktig skolform för människor som inte passar in i den vanliga normen.

Men ser utvecklingen hos dem. De har gått från att ha varit inbundna, inte pratat eller kunnat umgås i folksamlingar till att stå och prata inför människor, få en utbildning, gå en utbildning och klara den. De har kunnat komma ut i sysselsättning, få ett arbete och har kunnat känna en stor delaktighet i samhället. Det är för mig någonting otroligt viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi var och talade med Litorina och elever från i stort sett hela världen. Det är en skola där man bara pratar svenska. De lär av varandra, och de samarbetar. De får en trygghet i att de känner en väldigt stor gemenskap.

En del har varit där i en månad, en del i sex månader och en del i tre månader. Ändå bildas de tillsammans. De får en möjlighet att komma ut och komma vidare på arbetsmarknaden för att kunna forma sig ett eget liv.

Jag själv har barn som till exempel inte passade in i gymnasieformen och som har gått på folkhögskola. Det har också gett någonting. Den ena dottern sa att det var det bästa hon hade gjort i hela sitt liv att gå på folkhögskola och känna den gemenskap som man kände där.

Jag har en liten fråga och en liten känsla som gäller studieförbunden. Vi vet att Sverigedemokraterna har motioner om till exempel Ibn Rushd. De trycker på att det har kriminell verksamhet. Vi har de diskussionerna, och de talar om ABF:s existens på grund av oegentligheter och fusk som har varit. De drar egentligen alla över en kam.

Eftersom de specifikt pekar på de två studieförbunden funderar jag. De nedskärningar som görs har en anledning från detta. Det är jag helt övertygad om. Men det påverkar alla andra studieförbund. Det kommer också att påverka folkhögskolorna.

Folkhögskolornas uppdelning mot studieförbunden gör att det blir en kil emellan. De har haft ett jättebra samarbete innan. Nu ser man att pengapåsen lyfts över till folkhögskolorna och dras från studieförbunden.

Jag tror inte att anslagen kommer att bli större. Men pengarna flyttas från studieförbunden till folkhögskolorna. Samarbetet däremellan har varit en grund för många. De har till exempel gått på utbildning hos studieförbunden för att lära sig någonting för att sedan kunna gå vidare på folkhögskolorna. Den möjligheten kan faktiskt minska.

Jag hade varit väldigt tacksam för en konsekvensanalys av hur man tror att detta kommer att bli i slutänden. Vilka åtgärder kommer att göras för att göra det möjligt för alla människor i samhället att få en andra chans, som ministern själv sa innan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar utbildningsminister Mats Persson för svaret på interpellationen. Jag har genom svaret förstått att ministern tycker att folkbildningen är viktig. Ministern tycker att det är viktigt att unga, nyanlända, personer med funktionsnedsättning och personer som behöver komplettera sin utbildning eller vill vidareutbilda sig nås av folkbildningens hela verksamhet.

Jag tycker dock att det känns som att det går i en lite annan riktning. Det jag inte förstår är varför det gjordes en nedskärning i höstens budget om nu ministern anser att det är så viktigt att människor långt från arbetsmarknaden och personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet till utbildning och bildning. Att de extra medel som tillfördes till folkhögskolorna under pandemin togs bort var vi införstådda med. Men vi hade lite andra satsningar på folkbildningen. Om nu arbetslinjen är så viktig och folkhögskolorna som egen skolform till stor del bidrar till att människor kommer i sysselsättning och får egen försörjning, varför gavs de då inte någon förstärkning i vårändringsbudgeten?

Satsningarna som nu görs på yrkesvux och yrkeshögskola och de medel som tillförs kommunerna för att de ska kunna erbjuda kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare som fått skydd genom massflyktsdirektivet och så vidare hjälper ju inte folkhögskolorna, där exempelvis Svenska från dag ett har varit mycket effektivt men nu fått drastiskt minskade anslag. Till exempel har Litorina, som tidigare hade 55 deltagare på denna kurs, bara möjlighet att finansiera platser för 5 personer detta år. Sedan är pengarna slut.

Pengar som kunde ha gått till utbildning inom vård och omsorg försvann också. Det har resulterat i inställda utbildningar till bristyrken som vi verkligen behöver. Sommarkurser har fått ställas in. Lärare och pedagoger sägs upp. Förhandlingsframställningarna rullar in vad gäller uppsägningar inom folkhögskolan.

Jag är industriarbetare och har varit det i 40 år. Nu låter jag jättegammal, men jag började arbeta när jag var 17 år. Jag har haft enorm användning av folkhögskolorna och fått stort stöd av dem. Jag har också haft stort stöd av ABF, som är ett studieförbund. Och vi ser var jag är i dag - det har ju lett någonstans. Alla de människor som jag har sett utvecklas och som har jobbat inom industrin, inom kommunal verksamhet och inom vård och omsorg har haft nytta av folkhögskolorna och studieförbunden. Det är helt fantastiskt. Men den här möjligheten minskar nu i och med att anslagen delvis försvinner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag efterlyser också en konsekvensanalys av vad som händer nu med det nya förslaget, när riksdagen ska ta beslut om hur mycket som ska gå till dels folkhögskolorna, dels studieförbunden. Jag känner att någon kommer att få ta stryk. Jag har också en känsla av att det finns någon bakomliggande anledning till att man gör den här uppdelningen nu. Dessutom känner jag att det armslånga avståndet minskar när vi ska gå in och peta i vem som ska göra vad och hur mycket som ska tilldelas de olika verksamheterna.

Jag frågar ministern igen: Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att de som nu inte får möjlighet till utbildning och bildning ska kunna få sysselsättning och egen försörjning och känna sig som en del av samhället genom folkbildningen?

Herr talman! Tack till er som följer denna viktiga fråga! Folkbildningen är ett kitt som håller samman. Det betyder någonting. Det utvecklar det svenska samhället och den svenska demokratin.

Mer än 1 miljon människor deltar varje år i studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet. Folkbildningen finns över hela landet. Studieförbunden finns i alla landets 290 kommuner och folkhögskolorna i 151.

Folkbildningen har en nära koppling till civilsamhället, och samverkan omfattar tusentals organisationer genom medlemskap, samverkansavtal och huvudmannaskap.

Folkbildning är utbildning och bildning för vuxna. Den är fri och frivillig. Människor väljer själva om och när de vill delta. Folkbildning kan till exempel handla om studier i svenska för nyanlända, studiecirklar om politik för personer med funktionsnedsättningar eller behörighetsgivande allmänna kurser.

Folkbildningen är ett aktivt lärande med pedagogik som handlar om kurser och studiecirklar som är anpassade efter deltagarnas förutsättningar och behov. Det betyder att folkbildningens deltagare har stort inflytande över vad och hur de ska lära sig. Deltagarna söker och bygger sin egen kunskap genom dialog, reflektion, utbyte med varandra och en fantastisk gemenskap och trygghet. Det har visat sig tydligt under de besök jag har gjort under våren.

Herr talman! Jag är själv industriarbetare och har så varit i 40 år, och jag är fortfarande verksam på golvet. Dit återvänder jag nu när min tid i riksdagen är slut. Jag har också förmånen att vara förtroendevald i en förening som verkar för medlemmarnas bästa. Det finns inget som går upp emot att se människor utvecklas. Det är helt fantastiskt.

Under mina år i IF Metall har jag - och många med mig - fått en otrolig utveckling. Vi har lärt oss pedagogik. Vi har lärt om demokrati och politik. Vi har utbildats till handledare och gått kurser i ledarskapsutveckling, och vi har lärt oss om lagar och avtal. På ABF har vi fått möjlighet till arbetsmiljöutbildningar - det handlar om både bättre arbetsmiljöarbete och systematiskt arbetsmiljöarbete.

Detta är alltså vi i min förening, och vi är många. Sedan är det alla andra deltagare som har fått en möjlighet att utvecklas och göra sig anställbara. De har också fått möjlighet att sadla om i livet.

Nu är det med lite sorg i hjärtat som jag lyssnar på deltagare, lärare och rektorer på våra folkhögskolor. Resurserna räcker inte till den verksamhet som skolorna behöver driva för att så många som möjligt ska kunna utvecklas, utbildas, bildas och få en chans att komma i sysselsättning och få en egen försörjning.

Vi vet att det är många som har behov av just den individanpassade utbildningsplan som folkhögskolorna erbjuder. Det är unga som inte känt att de passat in i gymnasieskolan. Det är individer med olika funktionsnedsättningar. Det är individer som har svårt med människor. Det handlar om svenska från dag ett. Det handlar om individer som står längst bort från arbetsmarknaden och om kvinnor som har behov av svenska språket och en utbildning för att inte fastna i kvinnofällan. Vi vet också att det är här vi har en möjlighet att få personal till vården och omsorgen, där man skriker efter arbetskamrater och kollegor.

Jag besökte Valjeviken, en skola hemma på min gata i Blekinge, och deras fantastiska verksamhet för just personer med funktionsnedsättningar. Att få se och höra om dessa deltagares resa gav mig gåshud. Personer som var inbundna, tystlåtna och många gånger oförmögna att vistas bland folk blommade ut och tog till sig en utbildning för att sedan få en sysselsättning och kunna forma sitt liv med en egen försörjning. Det kallar jag utveckling. Och detta görs inte utan personal och lärare som är engagerade, kunniga och drivna.

Delar av den personalen riskerar nu att bli uppsagda på grund av mindre resurser. Utbildningar, såsom till undersköterska, som vi verkligen är i behov av, har de beslutat att inte starta. Också detta är på grund av kostnader som inte täcks. Rektor och lärare är bekymrade.

Besöket på Litorina folkhögskola, också i min region, gav mig också lite rysningar. Där fick jag berättat för mig av flertalet deltagare från världens alla hörn att detta vara det bästa de gjort - att börja på folkhögskolan. Det som lyste igenom i alla berättelser var att gemenskapen som byggs upp i grupperna är otroligt viktig. Det handlar om att få en andra chans. Någon hade varit där i en månad, någon i ett år och en annan i sex månader. Alla satt i samma klassrum. Alla pratade svenska. De hjälpte varandra, utbytte erfarenheter och lärde tillsammans. De bildades tillsammans.

Herr talman! Efter höstens nedskärningar i denna budget har vi sett en minskning av möjligheter till bildning och utveckling för dem som mest behöver det. Vi vet också att folkhögskolorna är en egen skolform. Men regeringen tycks blanda ihop det med vuxenstudier på komvux och yrkesutbildningar. Där blev det ett litet tillägg i vårändringsbudgeten, men det hjälper inte folkhögskolorna.

Jag undrar förstås vad som ligger bakom förslaget om att riksdagen nu ska ta beslut om tilldelningen för folkhögskolorna och studieförbunden. Jag är medveten om Riksrevisionens rapport och vad som anges som anledning till ändringen. Men vad är anledningen egentligen? Är det ett sätt att förminska studieförbunden och deras möjlighet att driva verksamhet? Ett första frö till splittring mellan två verksamheter är sått, och det är mellan verksamheter som har ett gott samarbete i många regioner och kommuner. Studieförbunden är många gånger en förberedande insats innan man sedan fortsätter till folkhögskolorna.

Herr talman! Vi har haft folkbildning med studieförbund och folkhögskolor i över 100 år, och det har varit en framgångssaga. Det är många som känner att de inte passar in och inte följer normen. De behöver något annat. De behöver bli sedda och få hjälp och stöd där de just då är i livet. Det handlar om att passa in någonstans utanför ramen för att sedan kunna leva tillsammans med andra och känna en delaktighet i samhället.

Vad är tanken om framtida folkhögskolor och studieförbund? Kommer denna form av bildning att finnas kvar över huvud taget? Eller är det förslag som nu föreligger ett första steg mot att montera ned folkbildningen i dess helhet?

Vi behöver tillföra mer resurser till just denna skolform, folkhögskolorna, men inte på bekostnad av studieförbunden och deras möjlighet att driva en framgångsrik verksamhet där människor känner sig sedda, blir lyssnade på och får en grund att stå på för att sedan gå vidare till en utbildning som ger dem både styrka och möjligheter.

Vi socialdemokrater står upp mot allt fusk och all kriminalitet inom folkbildningen. Eftersom vi själva är angelägna om vad folkbildningen genom studieförbund och folkhögskolor tillför det demokratiska samhället har vi gång på gång uttalat att inte en krona får missbrukas eller användas i annat syfte. Därför tillsatte vi folkbildningsutredningen. Syftet är att man ska utreda behovet av ändrat mål för folkbildningspolitiken och av ändrade syften med statens stöd till folkbildningen, föreslå kvantitativa och kvalitativa indikatorer för uppföljning av folkbildningen, se över nuvarande modell för fördelning av statsbidrag till folkbildningen, utreda hur uppföljning, kontroll och granskning av folkbildningen säkerställs och lämna nödvändiga författningsförslag.

Uppdraget ska presenteras den 19 februari 2024, och det finns ingen anledning att föregripa detta.

Efter Riksrevisionens granskning har Folkbildningsrådet arbetat med hur de på ett bättre sätt ska ha kontroll på att pengarna fördelas och används rätt. De har gjort en översyn av systemet för statsbidrag till studieförbundens verksamhet. Ett nytt statsbidragssystem beslutades för några dagar sedan av styrelsen och ska börja gälla den 1 januari 2024. Det nya systemet innebär att bidraget ska fördelas enligt ett kvalitetsbedömningssystem.

Jag kan inte förstå varför det är så bråttom att korta det armslånga avståndet. Ett inväntande av rådets åtgärder och på utredningen hade varit önskvärd.

Jag avslutar med att säga att vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande i betänkandet och att jag yrkar bifall till vår reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till Parisa Liljestrand, och det blir en liten upprepning.

Vid Kulturrådets sammanställning av kulturskolornas användning av det statliga utvecklingsbidraget framgår att kulturskolorna med hjälp av detta bidrag nått över 81 000 barn och ungdomar. Av dessa bedöms 58 000 vara unga som inte tidigare varit inskrivna i kulturskolans verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Regeringens halvering av utvecklingsbidraget till kulturskolan från 200 till 100 miljoner kronor får stora konsekvenser för ungas möjligheter till kulturutövande, enligt en ny rapport från Kulturskolerådet. Rapporten visar att elevklasserna blir färre i sju av tio kommuner.

Min fråga till Parisa är: Vad avser ministern att göra för att bredda kulturskoleverksamheten så att den når fler barn och unga, mot bakgrund av regeringens halvering av kulturskolebidraget från 200 till 100 miljoner kronor?

Fru talman! Mitt anförande ska handla om folkbildning och vikten av att det fortsatt satsas på studieförbunden, såsom ABF, och på kultur- och folkhögskolor.

Som en härdad industriarbetare som har arbetat 40 år inom industrin och som ordförande i IF Metall Blekinge vet jag hur viktigt det är att kunna bildas i alla åldrar. Utbildning i arbetslivet är lika viktigt som grundskola, högstadium eller högskola, och då är folkbildningen ett viktigt komplement och ett kompetenshöjande alternativ.

Det finns ett tydligt behov nu, när vi har det nya omställningsstudiestödet. Här blir jag lite bekymrad när den nya regeringen talar om att de ska gå in och skruva lite i den nya LAS-överenskommelsen, som är framtagen av arbetsmarknadens parter och som är starkt förankrad i politiken som en helhet, just för att det inte ska bli förändringar när det kommer en ny regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattUtbildning och forskning

Fru talman! Folkbildningen är viktig för att alla ska ges möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället i en omställning för att matcha arbetsmarknaden.

LO-familjen, den fackliga rörelsen, samverkar med ABF och folkhögskolorna i hela landet och är en avgörande del för att våra medlemmar ska få ta del av kunskap som ökar deras kompetens. Detta gäller även alla andra i samhället som behöver få en utbildning som ger jobb.

Vi har i dag många bristyrken där vi behöver kompetens för att täcka delar av välfärden men också många industrijobb. Där spelar studieförbunden med folkhögskolorna en stor roll. Detta är kultur i arbetslivet. Det handlar om att skapa verksamhet utifrån deltagarnas förutsättningar och behov. Deltagarna lär av varandra.

Folkbildning handlar också om att bevara vår historia då den har sina rötter i nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen. Det handlar om religionsfrihet, yttrandefrihet och kvinnors rösträtt. Dessa grupper har varit viktiga för att skapa det demokratiska samhälle vi har i dag, och det ska vi värna om.

Fru talman! Folkbildningen kännetecknas av den mycket viktiga principen fri och villig, vilket innebär att den står fri från statlig styrning och att den alltid ska vara frivillig för deltagare.

Statens stöd till folkbildningen syftar till att stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin, möjliggöra ökad mångfald och att människor ska kunna påverka sin livssituation för att skapa engagemang i samhällsutvecklingen, utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället och bidra till att bredda intresset för ökad del i kulturlivet.

Barnperspektivet är i allra högsta grad viktigt när det kommer till kulturlivet. Sysselsättning i unga år och under skoltiden är ett viktigt förebyggande arbete för att barn och unga ska hållas borta från brottslighet men även känna att de är en del av samhället. Därför hoppas jag att den effektivisering och reformering som ska göras inom området inte handlar om nedskärningar utan om fortsatta satsningar som leder till större delaktighet för fler att delta i både studier och kultur och även att stärka demokratin. Folkbildning är upplysning.

(Applåder)