Eric Palmqvist

Herr talman! Det är trevligt att se att det behövs en rullstolsburen kollega i utskottet för att se att det finns utvecklingspotential i kammaren för dem som har den typen av hinder. Välkommen till utskottet, förresten, och vårt första replikskifte, sannolikt inte det sista!

Ledamoten Nils Seye Larsen kommer ändå vara svaret skyldig anser jag. Det gäller den budgetpost som Socialdemokraterna hade i sin budget. Det var 2 ½ miljard man ville ha för kompensatoriska åtgärder för höga drivmedelspriser som vi tidigare debatterade här. Det skulle innebära att hela utgiftsområdets budget skulle dubbleras.

Jag utgår någonstans ifrån, och det är kanske dumt att göra det, att om Socialdemokraterna gör bedömningen att boende på Sveriges landsbygd kommer att behöva 2 ½ miljard i kompensatoriska åtgärder för höjda drivmedelspriser så kommer man att höja de drivmedelspriserna tillsammans med ert parti. Ni kommer att vara starkt drivande bakom det. Det är en utgångspunkt jag har.

Med den inställning som Miljöpartiet normalt sett har när det gäller privatbilism undrar jag: Är det en sådan satsning som ert parti skulle ställa sig bakom för att kompensera boende på landsbygden för deras behov av bilen? Eller är ni kallsinnigt inställda till den typen av kompensatoriska åtgärder?

Fru talman! Tack, Isak From, för svaret!

Ledamoten nämnde servicepunkterna. Statens servicecenter har en budget på ungefär 950 miljoner. Vi har gjort ett effektiviseringsavdrag eller en neddragning på ungefär 50 miljoner. Jag har tittat flera år tillbaka på detta anslag, som jag tror ligger i utgiftsområde 2. Det är en ganska liten skillnad på det anslag vi har nu jämfört med utfallen tidigare år. Detta är alltså ett effektiviseringsuppdrag. Det är ingen neddragning av verksamheten. Det är inget uppdrag till Statens servicecenter som handlar om att lägga ned kontor och liknande. Det är en socialdemokratisk tolkning av det hela.

Om vi nu ska prata om reduktionsplikten och om att vara självförsörjande kan jag säga: Vi var kraftigt beroende av importerat slaktavfall för att kunna leva upp till reduktionsplikten. Skulle hela Europa ha försökt att ha Sveriges reduktionsplikt, den vi hade under den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringens tid, hade inte det europeiska slaktavfallet räckt. Det hade inte räckt för att åstadkomma den reduceringsplikten.

Jag förstår inte riktigt hur detta skulle gå ihop. Man lever dessutom i en värld där man vill regera tillsammans med ett parti som är emot köttproduktion och köttkonsumtion över huvud taget. Man får jättegärna förklara detta.

Jag vill återkomma till frågorna: Hur mycket mer ska svenska skattebetalare - dina, mina och övrigas väljare - betala kollektivt för drivmedlen i Sverige med en socialdemokratisk regering? Man ska kompensera bara landsbygden med 2,6 miljarder, där det bor en minoritet av Sveriges befolkning. Hur mycket ska det kosta det svenska skattekollektivet att tanka bilen med Socialdemokraterna vid rodret?

Fru talman! Jag har en fråga till ledamoten Isak From som rör anslaget om nästan 2,6 miljarder för att kompensera för höga drivmedelspriser. Man vill alltså ha ett anslag i utgiftsområdet som skulle mer än dubblera hela utgiftsområdet. I sitt ursprungliga förslag mer än dubblerar man alltså detta.

Ni som känner till Socialdemokraterna - som tycker att skatt är häftigt utom när det drabbar de egna lotterierna - vet att man tar mycket och sedan slänger ut lite brödsmulor. Det blir aldrig full kostnadstäckning.

Låt oss säga att man gör bedömningen att landsbygdens folk ska få 2,6 miljarder i något slags stödåtgärd. Då är i alla fall min gissning att man har gjort en beräkning. Med de drivmedelspriser som ert parti förespråkar kommer landsbygdskollektivet att drabbas med långt mer än 2,6 miljarder.

Ni vill då ha dessa drivmedelspriser - tillsammans med era blivande regeringspartier. Men vi ser inte något annat parti på vänsterflanken som har ett liknande förslag i sin budget. Då är min fråga till ledamoten: Hur mycket kommer det att kosta det svenska skattebetalarkollektivet att åka bil med er framtida regering? Hur stor kommer merkostnaden att vara för det svenska skattebetalarkollektivet? Kan ni försäkra väljarna att ni med era samarbetspartier skulle kunna få igenom en kompensationsåtgärd som täcker landsbygden, och skulle det vara en full kostnadstäckning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Fru talman! Jag uppfattar det som att ledamoten From över huvud taget inte ville röra vid allokeringen av medel för att kompensera för de höga drivmedelspriserna. Det var det som jag försökte få in i slutfasen av min förra replik.

Nu vet jag att ledamoten From inte har någon ytterligare replik. Men det hade ändå varit intressant att höra hur Socialdemokraterna resonerar i denna fråga. Det stora partiet vill kompensera för orimligt höga drivmedelspriser, men tilltänkta samarbetspartier, som kanske har en mer njugg syn på privatbilism, verkar inte vilja göra det.

Det är i alla fall intressant att vi i dag kan tala om kalkbrytning. Scenariot för några år sedan här var att hela kalkbrytningsproduktionen på Gotland var hotad. Vi var ett av de drivande partierna för att få till stånd regler som gjorde att vi kunde säkra produktionen för framtiden. Vi är också ett av de partier som hårdast har drivit regelverket kring tillståndsprocesser och liknande. Vi har gjort mer på två år än vad den förra regeringen mäktade med att göra på åtta år när det gäller tillståndsprocesser.

Detta är två hörnstenar i fråga om möjligheten att fortsätta med brytning av kalk, som är ett viktigt industrimineral bland annat, som ledamoten nämner, när det gäller produktionen av cement och betong. Det finns inget motsatsförhållande där. Detta är frågor som vi har vurmat för hela tiden, att säkerställa att vi har en cementproduktion.

Jag tror att ledamoten kan dra sig till minnes hur debatten gick här för ungefär två och ett halvt år sedan när produktionen faktiskt var hotad. Det var inte så att det var vårt parti som inte hetsade i den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Fru talman! Jag tackar ledamoten Isak From för frågorna. Jag ska börja bakifrån. Som ledamoten säkert känner till är det av försvarspolitiska skäl som man väljer att avslå ansökningarna om dessa vindkraftsparker. Jag står helt bakom denna förklaring från regeringen. Jag tycker att de militärpolitiska och de försvarspolitiska hänsynen är oerhört viktiga. Dessa hänsyn måste man faktiskt kunna ta. Om man gör bedömningen att detta hotar vår försvarsförmåga eller på annat sätt är menligt för försvaret är det en rimlig bedömning att göra.

Sedan pratar ledamoten om dessa fonder. Vi står givetvis bakom ett levande företagsliv och en levande industri. Men den måste inte vara beroende av politiskt tillsatta fonder. Ett friskt företagande behöver inte den typen av fonder. Ett friskt företagande och ett friskt näringsliv behöver sitt eget kapital och det riskkapital, kapital som kommer från dem som tror på idéerna, som tror mer än de 349 ledamöterna i kammaren på satsningarna. Därför måste kapitalet komma därifrån i första hand. Skapar man goda förutsättningar i övrigt kommer kapitalet om man tror på idén. Gör man inte det kommer inte kapitalet. Men det är inte vi 349 ledamöter som ska allokera pengar för att dessa projekt ska flyga, så att säga.

Jag noterar också att ledamoten Froms parti ska försöka bilda regering med partier som inte vill skjuta till dessa 2 ½ miljarder till stöd för ökade drivmedelskostnader. Jag tänker att ledamoten får resonera om det.

Fru talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I dag debatterar vi regional utveckling, ett utgiftsområde som är betydligt smalare än man kan tro givet att politikområdet är brett och svårt att avgränsa. Vad som är regional utvecklingspolitik och vad som inte är det är svårt att hålla isär eftersom nästan alla politikområden på ett eller annat sätt påverkar förutsättningarna för att bo och verka i landets olika delar.

Givet detta återstår det att se vart dagens debatt tar vägen. Min gissning, fru talman, är att vi från denna talarstol under den här debatten kommer att få höra mycket som på ett eller annat sätt har bäring på regional utveckling men som i statsbudgeten hör hemma i helt andra utgiftsområden än det som debatteras i dag.

Vi kommer, som brukligt är, att få höra att hela landet ska leva, från ledamöter från vänster till höger. Inget parti vill heller göra några omvälvande neddragningar på detta utgiftsområde. Det finns naturligtvis skillnader, och vi gör olika prioriteringar. Men på det stora hela är skillnaden mellan förslagen förhållandevis marginell så länge vi håller oss till de i dag befintliga budgetposterna.

Dock vill några partier i den här kammaren tillföra nya och omfattande kompensatoriska åtgärder för de orimligt höga bränslekostnader de själva förespråkar. Som bekant står Sverigedemokraterna och övriga Tidöpartier för en helt annan lösning på detta problem, varför sådana åtgärder inte är nödvändiga.

Just när det gäller bränslepriser och transportkostnader menar i alla fall jag att det finns få saker som gjorde livet så tufft för människor på Sveriges landsbygd och småorter som Magdalenapriserna på bensin och diesel. När vi betalade uppemot 30 kronor litern för diesel och faktiskt under en period hade världens högsta pris vid pump gick familjer och företag på knäna. Priserna på varor och tjänster sköt i höjden, och inflationen drevs upp. Nu har vi tack och lov Jimmiepriser i stället, och inte bara det - vi satte stopp för det urusla förslag till nytt reseavdrag som annars hade införts av Socialdemokraterna med stödpartier, samtidigt som vi höjde nivån på det befintliga reseavdraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Vi gör satsningar på vägnät, och vi avskaffar flygskatten. Vi är nämligen övertygade om att rimliga transporttider och rimliga transportkostnader är en viktig förutsättning för utvecklingen i landets alla delar. Underhållsskulden är dock enorm, och de satsningar som behöver göras är så omfattande att det kommer att ta lång tid och krävas många budgetar med förnuftiga satsningar innan vi är i nivå med behovet.

Låt oss för en stund titta på en sak som är direkt kopplad till detta utgiftsområde, nämligen stödet till kommersiell service på vår landsbygd. Här kan man notera att det i budgeten nästan råder en politisk vilja att övertrumfa varandra - gott så. Sverigedemokraterna har länge förespråkat att dessa stöds utformning, tillräcklighet och träffsäkerhet ska genomlysas för att säkerställa att de gör avsedd nytta. Glädjande nog kan man läsa i betänkandets förarbeten att de utvärderingar som faktiskt gjorts visar på att så verkar vara fallet, men detta är naturligtvis något vi nogsamt kommer att följa då det är en hjärtefråga för oss. Den kommersiella servicen utgör inte sällan ett viktigt nav ute i Sveriges olika bygder.

Fru talman! I dessa debatter brukar jag tala om att en av de viktigaste förutsättningarna för regional utveckling är att det finns människor med drivkraft som vill och kan bo ute i landets alla delar. Humankapitalet är centralt i sammanhanget.

Min och även mitt partis övertygelse är att dessa människor och företag vill ha och förtjänar goda förutsättningar, oavsett var i landet de väljer att bo eller verka. En lyckad regional utvecklingspolitik handlar mer om att skapa vettiga förutsättningar som inte bygger på en bild av att man är tärande och i behov av en massa olika stödåtgärder. Detta är viktigt, inte minst för självbilden och stoltheten ute i landet. Vi måste samtidigt vara bättre på att undanröja hinder och regler som verkar hämmande. Låt mig understryka: Människor som bor ute i landet vill inte att vi ska tycka synd om dem och se dem som bidragsberoende. De vill ha sjysta förutsättningar att visa att de faktiskt har förmågan själva.

Jag brukar i dessa debatter göra lite personliga reflektioner utifrån egna betraktelser ute i landet. Jag har, som några av er här i församlingen säkert känner till, ett förflutet som långtradarchaufför, även om det nu börjar bli många år sedan jag rattade stora, tunga ekipage längs Sveriges och Europas vägar. Det var emellertid en lärorik tid, och intrycken hann bli många och starka.

En lärdom jag drog är hur olika förutsättningarna är i olika regioner, inte bara inom landet men också i olika delar av Europa. Detta kan vara nog så viktigt att beakta givet att stora delar av detta utgiftsområde faktiskt är kopplade till EU-bidrag.

En annan lärdom var att det på väldigt många platser i vårt land finns företag och verksamheter som få utanför det område de är verksamma inom har någon större kännedom om men vars rykte och anseende är stort inom den bransch där de verkar. I till synes oansenliga byggnader gömmer sig inte sällan en makalös innovationskraft och en know-how eller en produktion som är eftertraktad i hela världen. Det är en häftig insikt.

Exemplen är glädjande nog så många att det är svårt att välja ut vilka som ska få ett omnämnande. Men om jag tillåter mig att börja i min egen hemkommun Gällivare kan jag inte låta bli att nämna Aimpoint, vars rödpunktssikten som utvecklades hemma i ett villagarage numera är världskända och används av militära och polisiära styrkor i hela världen. Fortsätter jag sedan ut i min egen valkrets Norrbotten kan jag nämna Mobilaris, som köpts upp av Epiroc, som på sitt kontor i Luleå utvecklar satellitoberoende navigationssystem för gruvindustrin. Båda är exempel på företag som är ledande inom sina respektive områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Gällivare och Norrbotten är härvidlag inte unika. Denna typ av företag finns bokstavligt talat från norr till söder. Det rör sig om alltifrån stora industriföretag med hundratals eller tusentals anställda till små innovationsdrivna företag med ett blygsamt antal medarbetare. Till detta kommer naturligtvis en lång rad andra företag, inte minst inom turism- och besöksnäringen, som tillsammans på ett eller annat sätt sätter Sverige på kartan och starkt bidrar till regional utveckling.

Fru talman! När vi nu talar om regional utveckling är det min och Sverigedemokraternas uppfattning att det börjar bli hög tid att utvärdera utfallet av den reform som genomfördes för några år sedan, då ansvaret för den regionala utvecklingen flyttades från länsstyrelserna till regionerna. Har reformen bidragit till ökad regional utveckling eller inte? Bör länsstyrelserna återfå hela eller delar av uppdraget, eller sköter regionerna uppdraget på ett tillfredsställande sätt? Det finns sådant som pekar på ett behov av en förutsättningslös genomlysning, för till syvende och sist har vi ett kollektivt ansvar för att medlen fördelas på så sätt att de gör så stor nytta som möjligt. Vi är ju alla trots allt eniga om att hela Sverige ska leva.

Med detta sagt, fru talman, tar jag detta tillfälle i akt att önska talmanspresidiet, ledamöterna här i kammaren och de fantastiska tjänstemän som är en förutsättning för att hålla riksdagens arbete igång en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Herr talman! Odlingsgränsen infördes i Sverige 1867. Det är en administrativ gräns som går genom Lappland från nordost till sydväst, en bit nedanför fjällområdet. I Jämtland och Härjedalen kallas motsvarande gräns kort och gott renbetesfjällen. Den praktiska betydelsen av denna administrativa gräns har minskat, men gränsen har alltjämt betydelse för rennäringslagen och vissa jakt- och fiskerelaterade regelverk.

Gränsen utgör ett hinder för kommunerna när det gäller att förvärva statlig mark för byggnation och utveckling. I vissa fall är staten till och med den största markägaren i kommunen - inte sällan handlar det då om landets mest glesbefolkade kommuner.

Företeelsen ger upphov till markbrist och skapar en risk för hämmad tillväxt. Jag vill därför fråga landsbygdsminister Kullgren om han utifrån sitt kompetensområde avser att verka för ökad möjlighet att exploatera statlig mark ovanför odlingsgränsen. I dag försvåras detta inte minst av rennäringen.

Fru talman! Jag tackar för svaret, finansminister Svantesson.

Jag tror att ministern vet att jag vurmar för svensk gruvindustri. Det borde vara känt vid det här laget. Det ska därför mycket till för att jag ska uttala kritik mot svenska aktörer på området. På det stora hela är jag oerhört stolt över och imponerad av svenska gruvföretags verksamhet, och det gäller givetvis även den statliga aktören. De har en ledande position i flera avseenden, men när jag ser att något är fel anser jag att det är befogat att lyfta fram detta. Det gäller i synnerhet som jag ser med oro på den negativa och skadliga opinion som sådant kan ge upphov till. Om inte det statliga bolaget agerar på ett sätt som inte leder till missnöje och motsättningar, där förståelse finns, vad ska människor tro som står inför annalkande gruvetablering i andra delar av landet av aktörer som kanske inte ens en gång har ett statligt ägande i ryggen.

Jag tror att det skulle vara givande för finansministern om hon kom till Gällivare för att bilda sig en egen uppfattning om situationen. Gällivare är dessutom vackert. Trots att Gällivare ligger i röda Norrbotten är faktiskt hennes eget parti det största partiet i kommunen.

Jag kan också påpeka att detta är en fråga som drivs av alla politiska partier, från höger till vänster, i kommunen. Detta är inte ens en gång en partipolitisk fråga, utan det är något som kan ses som en inlaga från mig som representant för Norrbotten och min egen hemkommun. Denna fråga är av stort intresse för alla oss som faktiskt värnar om den svenska gruvindustrin och dess anseende. Det är viktigt att åtnjuta fullt förtroende även i den kommun man är verksam i.

Fru talman! Det är med glädje jag hör finansministern ta upp några saker jag tänkte nämna i mitt anförande.

I Malmberget, några kilometer norr om Gällivare, är man starkt påverkad av LKAB:s gruvbrytning. Stora delar av samhället har lösts in och avvecklats, och LKAB ersätter kommunala verksamhetslokaler enligt ett avtal som är framförhandlat parterna emellan. Finansministern har varit inne på detta.

I fråga om villaägare har lite olika modeller tillämpats för kompensation, och där har man inte landat helt rätt. Exempelvis har tvåvåningsvillor värderats som tvåvåningsvillor, medan villor med en inredd källare endast har fått markplan värderat. Garage har räknats som tillbyggnad och inte ersatts, och så vidare. En del känner sig lurade och illa behandlade i en process där LKAB borde värna om sitt anseende på orten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I östra Malmberget är situationen värre. Det är ett område som man 2012 pekade ut som ett utvecklingsområde som inte skulle påverkas av gruvdriften. Jag minns detta och kommer ihåg hur alla på orten skrattade redan då. Vi visste att området är kraftigt påverkat av LKAB:s verksamhet.

Trots att LKAB gång efter annan har reviderat sina planer och gjort avsteg från samverkansavtalet med Gällivare kommun, tillämpar man fortfarande frivilligt inlösen av fastigheterna på östra Malmberget till sämre villkor än för andra berörda parter. Trots att fastigheter i området råkat ut för omfattande skador, exempelvis sprickbildning, dörrar och fönster som inte går att öppna eller stänga och vattenavbrott, hävdade gruvbolaget först att det berodde på naturliga orsaker för att sedan backa och mena att det inte går att utesluta att gruvan påverkar området.

Det som sker nu är att nästan hela den del av samhället som ansågs vara ett utvecklingsområde har avvecklats, vilket naturligtvis påverkar såväl dem som bor kvar som förutsättningarna för kommunen att planera snöröjning och fjärrvärme. Problem uppstår också när elevunderlaget till skolan i östra Malmberget har försvunnit för att det knappt går att bo där, samtidigt som LKAB har vidhållit att det är ett utvecklingsområde. I dag finns bara fragment kvar av det som har varit östra Malmberget, och därför har Gällivare kommun försökt få LKAB till förhandlingsbordet sedan 2017 men fått kalla handen. I kläm är de människor som bor kvar där.

Dessa människor uppger i enkäter att de vill flytta, och många av dem mår dåligt. Om ministern hade gjort ett studiebesök i östra Malmberget och sett hur boendesituationen ser ut där hade hon förstått varför. Samtidigt tycks LKAB vara oroligt för att öppna börsen, trots att det handlar om struntsummor i sammanhanget.

Det är först nu på senare tid som länsstyrelsen, alltså tillsynsmyndigheten, har börjat säga ifrån. Nu verkar det som att det kanske är saker på gång. Anser inte finansministern att det är ett misslyckande när det måste gå så långt att tillsynsmyndigheterna måste komma med pekpinnar i frågor som borde ha skötts så mycket smidigare och med en betydligt större välvilja från det statliga bolaget än vad som är fallet i dag?

Om inte annat anser i alla fall jag att ett statligt bolag faktiskt bör ha rollen att agera som ett föredöme för alla andra aktörer som vi med all rätt ställer höga krav på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret, även om jag får erkänna att svaret var lite pliktskyldigt och kanske inte riktigt andades den entusiasm och vision för statens roll som ägare av ett av vår världsdels större gruvföretag som jag hade hoppats på. Jag tvivlar emellertid inte på finansministerns förståelse för att LKAB:s roll i sammanhanget är viktig, och jag både tror och hoppas att hon delar såväl min som energi- och näringsminister Buschs positiva syn på gruvindustri.

Jag tror också att finansministern och jag är rörande överens om LKAB:s betydelse för svensk industri och råvaruförsörjning. Jag bor i en av LKAB:s produktionsorter och kan vittna om LKAB:s betydelse för en hel bygds välmående och framtidstro. Jag har själv arbetat tio år under jord i LKAB:s gruva i Vitåfors utanför Malmberget och vet hur gruvan lever i symbios med samhället trots skakningar, sättningar, gruvdamm och liknande företeelser.

Med det sagt: Klart är att sedan min interpellation lämnades in har det så smått börjat röra på sig i de aktuella lokala bakomliggande orsakerna som föranledde interpellationen. Interpellationssvaret är, som ministern säkert känner till, kraftigt fördröjt av orsaker som ligger utanför både ministerns och min kontroll. Så är det inom politiken ibland.

Som jag sa saknar jag i ministerns svar en vision för det statliga ägandet av LKAB. Svaret innehåller egentligen bara en massa faktiska omständigheter, som hänvisningar till aktiebolagslagen och statens ägarpolicy för bolag med statligt ägande. Alla som läst den sistnämnda vet att det är ett ganska tunt dokument med väldigt generella skrivningar, och i alla fall jag känner att det skaver lite. Det är väldigt svagt och diffust när det gäller hur vi styr våra statliga bolag. Vad har vi dem till om vi inte kan vara aktiva ägare och peka med hela handen? Leverera vinst till staten - är det allt?

När jag gav mig in i politiken trodde jag att de statliga bolagen hade ett högre syfte, om man nu kan kalla det för det. Jag tror också att väldigt många ute i landet lever med den villfarelsen. Men är det då en villfarelse? Hur mycket kan vi faktiskt styra våra företag genom exempelvis ägardialog?

I fallet med gruvbolaget LKAB är det juvelen i den krona av statliga bolag som svenska folket äger tillsammans. Men även juveler har sina baksidor, och i dagens debatt kommer jag att peka ut en av dem.

Innan vi talar om det nämnda företaget och den specifika frågeställningen som min interpellation tar fasta på, fru talman, känns det ändå på sin plats att ställa en fråga till finansministern, som har bolag med statligt ägande som ett av sina politiska ansvarsområden. Anser finansministern inte att man kan ställa väldigt höga krav på de bolag som vi faktiskt äger och ge dem tydliga och bolagsspecifika förhållningsregler genom exempelvis ägardialog utan att det skulle uppfattas som ministerstyre?

Detta, fru talman, önskar jag att finansministern svarar på innan jag går vidare in på de specifika frågeställningar som interpellationen handlar om, nämligen LKAB:s roll som föredöme inom svensk gruvnäring.

Fru talman! Dagens debatt om avskaffat krav på tillstånd för hotell och pensionatsrörelser kommer sannolikt inte att gå till historien som en av riksdagsårets mest spännande och minnesvärda debatter, i alla fall inte om man ser till antalet reservationer i betänkandet eller dess innehåll.

Jag kan till och med sträcka mig så långt, fru talman, som till att den fråga om brandsäkerhet som Vänsterpartiet lyfter i sin reservation - betänkandets enda - har goda intentioner och tar fasta på något viktigt. Jag delar emellertid utskottsmajoritetens uppfattning att det faktiskt får förutsättas att kraven på brandsäkerhet är kända och beaktas av den som ämnar öppna ett hotell eller pensionat.

Nuvarande hotellag kom till på 1960-talet. Syftet med lagstiftningen är att säkerställa att den som vill driva yrkesmässig verksamhet med ändamål att tillhandahålla tillfällig möblerad bostad ska ha de personliga förutsättningar som krävs. Definitionen är att den som har minst nio gäster eller fem rum måste bedömas klara av att driva verksamheten utan fara för allmän ordning och säkerhet. Lite tillspetsat tänker jag att en svensk motsvarighet till den koleriske Basil Fawlty i den klassiska brittiska tv-serien Fawlty Towers vore typen som Myndighetssverige ville hindra från att driva hotell.

Det vi debatterar här i dag, alltså att avskaffa det så kallade hotelltillståndet, är kanske ingen kioskvältare eller något som kommer att rendera stora mediala rubriker, men det är inte desto mindre en viktig fråga för de näringsidkare beslutet berör.

Svensk besöksnäring är en för landet viktig näring. Den bidrar till att stärka vårt fantastiska land som varumärke, och den är jobbskapande. Hotell- och restaurangbranschen utgör för väldigt många den del av näringslivet där man fick sitt första riktiga jobb. Dessutom är branschen en betydande integrationsmotor - något Sverige verkligen behöver efter decennier av en alltför frikostig migrationspolitik. Det är en bransch väl värd att värna i så måtto att vi ger den goda och sunda förutsättningar att utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskaffat krav på tillstånd för hotell- och pensio-natsrörelser

I betänkandet förefaller det som att alla partier i den här kammaren instämmer i detta eftersom den enda reservationen i dag inte motsätter sig hotelltillståndets avskaffande utan tar fasta på frågor som berör brandsäkerhet.

Med detta sagt, fru talman, måste jag medge att jag ändå är lite förbryllad. Jag är förbryllad över det faktum att trots att samtliga riksdagens partier i dag är för hotelltillståndets avskaffande behövdes det ett regeringsskifte för att det skulle bli verklighet. Så här är det. Frågan är inte ny, och debatten om regelförenkling är inte heller ny. En lång rad branschorganisationer, näringsidkare och företag har under många år påtalat att regelbördorna och det administrativa arbete som är deras konsekvens kostar svenska företag flera miljarder årligen i minskad produktivitet. Men det är inget tidigare socialdemokratiskt ledda regeringar har valt att ta fasta på.

Detta säger oss någonting om tidigare S-regeringars, och deras samarbetspartiers, syn på företagande och respekt för det arbete och slit människor faktiskt lägger ned på att driva företag.

För så här är det, fru talman. Företag är inte anonyma kolosser, utom möjligen i dystopiska science fiction-filmer där robotarna löpt amok och tagit över, utan det finns alltid strävsamma och hårt arbetande människor bakom företagslogotyperna. Det är fråga om människor som bygger Sverige och förtjänar att ges goda förutsättningar att ägna sig primärt åt sin verksamhet snarare än onödig och meningslös byråkrati.

Detta säger oss också någonting om respekten för våra myndigheter, som har till uppgift att hantera all byråkrati eller alla tillståndsansökningar. I det här fallet är det Polismyndigheten. De har redan nog med att göra med viktigare samhällsproblem.

En överdriven regelbörda medför att Sveriges myndigheter blir nedtyngda av allehanda ärenden att handlägga som dessvärre ibland inte spelar någon som helst egentlig roll. I vissa fall handlar det om obsoleta regelverk, som i fallet med danstillståndet som tack och lov nu är avskaffat. Och nu är det alltså hotelltillståndets tur att avskaffas.

Vilka är det då som betalar för den överdrivna regelbördan? Att den kostar Sveriges företagare flera miljarder kronor i minskad produktivitet årligen har jag nämnt, men att Myndighetssverige hanterar en massa byråkrati som vi troligen klarade oss bättre utan betalar det svenska skattekollektivet för, alltså vi som är här i kammaren i dag, våra grannar, föräldrar, vuxna barn och så vidare. Vi betalar det dels genom ökade kostnader, dels genom sänkt effektivitet hos de myndigheter som finns där för att serva samhället. Ytterst handlar det om respekt för hur vi bäst utnyttjar våra gemensamma resurser men också för de människor som försöker skapa arbetstillfällen och därmed skatteintäkter.

Så kan vi naturligtvis inte ha det. Missförstå mig inte. Jag förespråkar verkligen inte anarki. Det är klart att vi ska ha lagar och regler. Men de ska vara väl avvägda och rimliga och inte vara kontraproduktiva. Regler ska inte finnas kvar bara för att de alltid har funnits där. Till och med jag som konservativ förstår det. Varför har inte det varit en självklarhet för tidigare regeringar? Regelverken måste också gå i takt med det allmänna rättsmedvetandet för att uppfattas som relevanta att efterleva. Detta är något vi i Tidöpartierna har tagit fasta på, och resultatet ser ni bland annat i det här betänkandet. Men ni ser det också i andra relaterade betänkanden och inte minst i det faktum att regeringen nu tillsatt både ett regelförenklingsråd och ett implementeringsråd. Det speglar i alla fall vår gemensamma syn på vikten av att komma till rätta med det som upplevs som en orimlig regelbörda för näringslivet och en ineffektiv resursanvändning hos statliga myndigheter som vi menar ska ges möjlighet att lägga krutet på viktigare saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskaffat krav på tillstånd för hotell- och pensio-natsrörelser

Fru talman! När jag nu avrundar detta anförande med att yrka bifall till förslaget i betänkande NU8 och avslag på den enda reservationen vill jag passa på att uttrycka ett visst mått av stolthet. Jag är stolt över det faktum att våra förslag om att skrota obsoleta och onödiga regelverk som vi drev inför döva öron under tidigare mandatperioder nu börjar bli verklighet. Det här är bara början. Tidöpartierna tar regelförenklingsarbetet på allvar för företagens, myndigheternas och Sveriges skull.

Herr talman! Egentligen ska inte det här vara en elbilsdebatt; det blir lite fel. Men nej, elbilarna har inte blivit dyrare sedan den här regeringen tillträdde. De har blivit väldigt, väldigt mycket billigare - och detta trots att vi inte subventionerar dem.

Subventionen i sig var en skatteväxling mellan stad och landsbygd. Man slängde pengar på subsidier till elbilar i storstäder och hade malusskatt på de bilar som är vanliga på landsbygden. Det var en orättfärdig skatteväxling mellan stad och landsbygd, och jag kan inte sympatisera med den på något sätt.

Elin Söderberg pratar om fossilfrihet. Det må så vara, men då tänker jag: Vet Elin Söderberg över huvud taget hur man tillverkar elbilsbatterier? Vet hon vad som ingår i det? Grafit är en av huvudkomponenterna i de flesta elbilsbatterier. Det finns ett underskott på naturlig grafit. Det mesta som används i dag, framför allt i de kinesiska elbilarna, är syntetisk grafit. Syntetisk grafit tillverkas genom att man kokar olja i 3 000 grader. Oljan används alltså ändå. Och våra bilar, uttjänta dieselbilar och så vidare, hamnar någon annanstans. De skrotas inte, utan de går på export någon annanstans. Globalt sett gör detta alltså ingen skillnad över huvud taget.

Jag går nu över till en fråga som är kopplad till det som Elin Söderberg sa i sitt anförande. Hon tryckte på punkt tre om klimat, mänskliga rättigheter och så vidare och att Sverige ska ha höga miljöprestanda. Men Sverige tillhör ju i dag de bästa i världen på området. Vad är det Elin Söderberg inte är nöjd med?

Herr talman! Tack, Elin Söderberg, för ditt inlägg i debatten!

Jag tänkte ta fasta på ett par saker som sades i anförandet. Det handlar om alternativa material. Det är ju trevligt, och det låter bra. I mina öron låter det kanske till och med bättre än vad som är verklighet i dag.

Jag tänkte dra parallellen till elbilar. I en nykter process erbjuder man först gångbara alternativ, presenterar dem och ser till att de alternativen inte är dyrare och inte sämre än det man redan använder i dag innan man börjar förvänta sig att människor ska använda sig av dem, som det är lite med elbilarna.

De är väldigt mycket dyrare att köpa med en hög kapitalkostnad. De har sämre prestanda när det gäller att dra släp, kortare aktionsradie och så vidare. Det är inte en lösning för alla, långtifrån.

Jag tänker också så med alternativa material. Man kanske ska presentera dem innan man förväntar sig att de ska ersätta det som är befintligt. Jag skulle vilja höra ledamoten tala lite mer om det.

Jag vill höra ledamoten resonera lite kring det faktum att mot slutet av förra mandatperioden när Miljöpartiet lämnade regeringen hände någonting med Socialdemokraterna.

Mycket av det jag hör Isak From säga här i dag, eller som jag hörde Karl-Petter Thorwaldsson säga i slutet av förra mandatperioden, låter och lät ganska mycket som det vi tänker. Innan Miljöpartiet hoppade av regeringssamarbetet lät det helt annorlunda. Vad kan det bero på?

Herr talman! Tack, ledamoten From, för att du lyfter fram så viktiga frågor.

Vi är inte det minsta förvånade över situationen på Malmbanan. Jag vill upprepa det. Det är ingenting som har kommit som en överraskning de senaste två åren. Det är någonting som vi har adresserat tidigare.

Malmbanan är eftersatt. Att ett dubbelspår har efterfrågats i decennier är inget nytt. Väg E10 från riksgränsen ner till Luleå, eller i varje fall ner till Töre, är i bedrövligt skick. Det är inte heller något nytt. Det är ingenting som har uppkommit de senaste två åren. Vi har däruppe kallat den dödens väg ganska länge. Det är gammal känd problematik.

Sverigedemokraterna har länge argumenterat för en regionalisering av fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsanläggningar. Det menar vi hade löst en del av problemet inte bara när det gäller återbäring till gruvkommunen, utan även vattenkraftskommunerna och vindkraftskommunerna hade fått en stor återbäring.

Vi menar att det är någonting som vi tror kommer att komma på något sätt. Jag är tacksam för att åtminstone Socialdemokraterna vänt i den frågan. Det har tidigare varit hårdnackat för att det är statens pengar. Jag har adresserat landsbygdsministern flera gånger i den här frågan.

Nu ser man att i varje fall Ebba Busch har talat i termer av en gruvskatt. Vi har redan en gruvskatt. Vi har en mineralavgift. Det är egentligen en gruvskatt. Vi har länge föreslagit att den och fördelningen av den ska ses över. Jag tror att vi är inne på rätt väg även när det gäller den saken.

Herr talman! Jag tackar Isak From för att han var snabb nog att trycka replik på mig. Jag satt och fipplade med mitt kort och hann inte trycka replik på Isak From tidigare.

Jag börjar med Malmbanan och infrastrukturen. Det är ju inte så att infrastrukturen i Norrbotten eller i Sveriges inland förfallit under de två år som gått sedan den här regeringen tillträdde, utan det är någonting som har skett under decennier av eftersatthet. Den förra regeringen var fullt fokuserad på att man skulle bygga höghastighetståg mellan de tre storstäderna i södra Sverige. Det var inte på tapeten att man skulle rusta upp någon malmbana eller liknande. Det är ju någonting vi har tryckt på för. I norra Sverige har vi sett hastighetsbegränsningarna sänkas år efter år för att vägunderhållet varit eftersatt och vägarna inte levt upp till standarden. Men där är det välkommet att Socialdemokraterna nu är på banan.

Jag bor själv i Malmfälten och är kommunpolitiker i Gällivare. Jag vet att Isak Froms partikamrater uppe i Malmfälten och de som är kommunalråd i Kiruna och Gällivare hör till dem som efterfrågat en lex Malmfälten. De har efterfrågat hjälp. De efterfrågade alla möjliga stöd från staten under den tid då Isak Froms kamrater styrde landet. De ville ha hjälp för att de menade att de här frågorna kring samhällsomvandlingen var alldeles för komplexa att lösa på kommunal basis. Det har varit jättetufft för de här kommunerna att göra det. Det skramlar alltså lite tomt när Isak From lyfter de här frågorna.

Återbäring till kommunerna är någonting vi har förespråkat tidigare. Men var gång vi lyfte den frågan under förra mandatperioden fick vi höra från Socialdemokraterna att det var statens pengar. Det är välkommet att man har bytt fot i den frågan.

Herr talman! Tänk om våra förfäder inte hade upptäckt metaller och mineral och vad som kunde göras med dessa. Föreställ er en värld utan allt som metaller och mineral har möjliggjort för oss. Hur hade ni kommit hit i morse? Hur hade huset vi befinner oss i byggts? Hur skulle vården ha sett ut? Det finns all anledning att vara tacksam för de steg våra förfäder tog för att förflytta sig från stenålder till där vi är i dag.

Det finns spår av brytning av metaller i Sverige som sträcker sig tillbaka till förkristen tid, och utvecklingen av gruvdriften har sedan dess gått i hisnande takt. Jag har personligen besökt ett antal gamla gruvor där det inte bedrivits någon annan verksamhet än besöksnäring de senaste decennierna. Det är med stor respekt och vördnad jag tänker på det slit och de oerhörda risker arbetet då innebar.

I dag när skrotare, borrare, laddare, lastare, bultare, utsättare, fältmekaniker och alla andra befattningar åker ned under jord eller ned i stora dagbrott är riskerna mindre, även om de ständigt finns där. Att vår moderna gruvindustri tar riskerna och säkerheten på största allvar ska vi vara mycket stolta över.

På samma sätt ska vi vara stolta över att svensk gruvnäring tar ett socialt ansvar. Landgrabbing, barnarbete och finansiering av klaner för att säkra områden och fördriva folk är något som förekommer i andra delar av världen men som vi, tack och lov, inte ser här.

Vi har dessutom en mycket strikt miljöbalk, som all gruvverksamhet prövas mot. Detta medför att svensk gruvnäring tillhör förtrupperna då det gäller att bryta och utvinna metaller och mineral på ett sätt som inte förstör omgivande natur mer än absolut nödvändigt.

Kraven på svensk gruvnäring är omfattande, förväntningarna höga och stoltheten inom branschen med all rätt i särklass. Det är nämligen där vi ska vara som gruvnation, i kampen om ledartröjan.

Ett led i detta är det vi debatterar nu och fattar beslut om senare i veckan, nämligen att flytta Natura 2000-prövingar, i de fall sådana ska ske, till samma skede i tillståndsprocessen som miljötillståndsprövningen. Nyckelordet här är alltså flyttas, inte avskaffas. Det vi debatterar och ska besluta om är när i tillståndsprocessen Natura 2000-prövning ska ske, inte om.

Detta är ett led i att effektivisera tillståndsprocesserna utan att göra avkall på de högt ställda krav vi anser oss kunna ställa på näringen i Sverige. Det är Tidöpartiernas övertygelse att detta är ett klokt steg i rätt riktning, och förändringen, som i sak innebär att en Natura 2000-prövning inte ska vara en förutsättning för att bearbetningskoncession ska beviljas, har efterfrågats av näringen.

Jag tänker att det är just så här man ska agera från politiskt håll när man identifierar sådant som fördröjer och därmed fördyrar tillståndsprocesserna för en del av svensk basindustri som är viktig för landet ur flera hänseenden. Svensk gruvindustri är en av hörnstenarna i de värdekedjor som byggt landets välstånd. Om vi vill fortsätta att vara landet där det av svensk malm tillverkas produkter i världsklass som exporteras globalt måste vi tänka nytt och tänka smart utan att för den sakens skull göra avkall på det som faktiskt är en av svensk gruvnärings konkurrensfördelar: miljömedvetenheten.

Det förslag vi i dag debatterar, det vill säga att Natura 2000-prövning inte ska vara en förutsättning för att bearbetningskoncession ska kunna beviljas, ska alltså ses som en del i ett led av förslag på det mineralpolitiska området som kommer att bära Tidöpartiernas signum. Arbetet med att korta och effektivisera tillståndsprocesserna har bara börjat. I detta nu arbetar Regeringskansliet dessutom för fullt med att färdigställa en ny mineralstrategi som kommer att presenteras inom kort, något vi sverigedemokrater har efterfrågat länge.

Varför har vi då efterfrågat en ny mineralstrategi? Jo, herr talman, helt enkelt för att den nuvarande i flera avseenden är utdaterad. Inte nog med att teknikutvecklingen, inte minst den som är kopplad till den så kallade gröna omställningen, medfört att industrin i dag efterfrågar metaller och mineral som tidigare inte efterfrågats - det finns fler anledningar.

Rysslands folkrättsvidriga krig mot Ukraina sätter fingret på vårt beroende av kritiska råvaror från länder med en tveksam syn på demokrati och mänskliga rättigheter. Det finns därmed goda anledningar för oss att sträva efter en högre självförsörjningsgrad än vad som nu är fallet. Det handlar alltså inte bara om arbetstillfällen inom industrin utan också om säkerhetspolitiska beaktanden som man inte kan bortse från i det läge vi nu befinner oss i.

Herr talman! Som om detta inte vore nog med argument kan jag nämna Fraser Institutes rankning över gruvnationer och hur attraktiva de är att göra investeringar i. Under den förra regeringens styre sjönk Sverige som en sten i rankningen. Från att ha konkurrerat med länder som Australien och Kanada i toppen hamnade vi i samma liga som Mali och Ghana. Det är inget att jubla över. Så kan vi naturligtvis inte ha det. Nej, nu kavlar vi upp ärmarna och skapar förutsättningar för att fortsatt positionera Sverige som en gruvnation i världsklass! Om Sverige är en sådan skapas också förutsättningar för en god välfärd, regional utveckling och forskning och utveckling i världsklass.

Tänk om våra förfäder, de som bröt metall och mineral för hand och som med stor risk för hälsa eller liv och lem slet hårt med primitiva redskap, fick möjlighet att se vad deras upptäckter har möjliggjort för oss! Tänk om de fick se och uppleva en modern gruva med alla de hjälpmedel och säkerhetsrutiner som finns i dag! Jag vill tro att de skulle vara hänförda och oerhört imponerade. Däremot tror jag att de inte hade imponerats utan snarare förvånats över det faktum att det i dag kan ta över ett decennium att ro ett gruvprojekt i hamn, vilket faktiskt är ett av skälen till att vi har den här debatten i dag.

Med det sagt, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i NU17.

(Applåder)

Herr talman! När vi i kammaren häromveckan debatterade regional utveckling visade det sig att flera partier förordar olika förslag som syftar till att på något sätt i högre grad än i dag återföra en del av de produktionsvärden som skapas ute i landet till de orter och regioner där produktionen sker. Det kan handla om vinster från gruvor, stora industrier, vindkraftsparker eller vattenkraftsanläggningar.

Förespråkarna menar att en sådan ordning är nödvändig för att uppnå en högre grad av lokal acceptans för de ingrepp i miljön som följer på verksamheter likt dem jag nyss nämnde. Förslagen må gå isär om hur exakt detta ska genomföras, men det är tydligt att det finns en ökad politisk vilja att ta steg i denna riktning.

Är statsrådet Peter Kullgren inom ramarna för sitt kompetensområde beredd att verka för att låta utreda förutsättningarna för en dylik reform och vilka potentiella effekter den skulle kunna få för svensk landsbygd?

Fru talman! Vi kan släppa det fossila och titta på tåg. Det är signifikativt för Miljöpartiet att man under förra mandatperioden ville ha höghastighetståg mellan landets tre största städer. Det är ett enormt kostsamt projekt - ett fruktansvärt kostsamt projekt. Stockholm, Göteborg och Malmö skulle ha höghastighetståg, inte norra Sverige. Jag tycker att det säger en hel del. Det säger en hel del om synen på våra storstäder som de regioner som människor ska flytta till. Något annat kan jag inte utläsa av detta, och uppenbarligen kan inte väljarna det heller. Jag har faktiskt jättesvårt att förstå detta.

Sedan nämnde ledamoten Söderberg det här med att cykla. Ja, att cykla är givetvis jättetrevligt - jag cyklar också en del, även om det kanske inte syns. Jag cyklar en del, är ute med hundarna och så vidare.

Ledamoten Söderberg ska visserligen inte behöva ta sina kollegor i försvar, men jag tänker på något i min egen hemkommun och som förklarar en del av Miljöpartiets syn. Där skulle man på liv och död bygga den nya is- och evenemangsarenan mitt i stan, och det var för att barnen ska kunna cykla till hockeyträningen. Man påstod det - att barnen ska kunna cykla till hockeyträningen. Det är som att man aldrig har sett en hockeytrunk och inte tänkt på att det kan vara 30 grader kallt och snö. Det går inte att cykla med en hockeytrunk.

För mig är cykling ganska rekreativt. Sedan kan vissa bo nära sitt jobb och cykla, men för de flesta som bor någonstans där det är 20-30 grader kallt och som kanske handlar, lämnar barn och så vidare är cykeln inte ett alternativ. Det är helt världsfrånvänt, och jag tror att vi här sätter fingret på exakt varför Miljöpartiet presterar så dåligt på landsbygden.

Fru talman! Jag instämmer i ledamoten Söderbergs beskrivning av att det finns ojämlika förutsättningar mellan stad och land. Så långt är vi helt överens.

Men varför tror då ledamoten att hennes parti är extremt impopulärt på landsbygden jämfört med i storstaden? Om landsbygdslänens valresultat för Miljöpartiet vore representativt för Miljöpartiet som helhet skulle stranderosionen i södra Sverige framstå som blygsam jämfört med den erosion som skulle ske i Elin Söderbergs partigrupp och partikansli efter valet.

Är det så att människor på landsbygd inte förstår att höga drivmedelspriser är bra? Är det så att de inte förstår att lotteri-el är något positivt för Sverige? Är det så att landsbygdens människor tycker fel när de ser att man belägger deras bilar med malus-skatt för att bekosta elbilar i storstäderna? Har de fel när de tycker att Miljöpartiets rovdjurspolitik inte är bra för landsbygden? Är det så att landsbygdens människor tycker att det är galet med en hög flygskatt av helt fel anledningar? De kanske tycker att Sverige inte behöver ett inrikesflyg givet de avstånd vi har. Eller vad är det som människor på landsbygden inte förstår? Jag förstår inte, men jag är bara en simpel Gällivarebo. Jag misstänker att väljarna är smarta. Vad är det de har missat?

Fru talman! Ledamoten Lahti har rätt i en sak, nämligen att det inte var 10 kronor den natten. Det var 10 kronor från när vi sa att vi skulle sänka priset med 10 kronor. Det var när priset var uppe på det absoluta taket 28 kronor. Vi sa att om reduktionsplikten tas bort, tillsammans med sänkt moms, flera åtgärder tillsammans, kommer det att bli ungefär 10 kronor vid pump. Det är vad vi ser i dag. Vad vi inte har fått svar på i dag är vad drivmedelspriserna hade varit i dag om S, V och MP hade fått styra.

Det finns en kraftig diskrepans, nämligen att vi har gjort allt vad som har stått i vår makt för att sänka priserna för drivmedel för att underlätta för människor på landsbygden att använda bil. Det är de som sällan har ett alternativ.

Om det inte hade blivit ett regeringsskifte hade vi fått se fortsatta indexeringar och fortsatta höjningar av drivmedelspriserna, sannolikt också en höjning av reduktionsplikten så att det hade blivit ännu dyrare, tillsammans med ett försämrat reseavdrag. Det förslag till reseavdrag som kom från den tidigare regeringen hade varit en katastrof för många av dem som bor på landsbygden och har långa resvägar. Det var helt huvudlöst.

Hur man än vrider och vänder på det hade en S-V-MP-regering varit oerhört skadlig för människor i glesbygd. Det hade varit jättedestruktivt. Den inslagna banan visade på det. Människor var ju rasande för de höga drivmedelspriserna, som sannolikt - jag säger sannolikt eftersom vi inte har svar - hade blivit ännu mycket högre om det inte hade varit ett regeringsskifte.