Benjamin Dousa

Fru talman! Anna Lasses har frågat mig om min bild av hur biståndet globalt påverkas av utvecklingen gällande demokrati och mänskliga rättigheter, och då särskilt hbtqi-personers rättigheter, samt om jag avser att ta några initiativ mot bakgrund av den analysen. Vidare har Anna Lasses frågat vilken roll Sverige kan spela för att stärka arbetet för hbtqi-personers rättigheter och friheter globalt samt vad jag och regeringen kommer att göra ytterligare inom ramen för internationellt utvecklingssamarbete för att fortsatt tydligt stå upp för de här frågorna.

I det rådande omvärldsläget, med fortsatt demokratisk tillbakagång och där mänskliga rättigheter utmanas alltmer, är arbetet med att värna och främja mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer viktigare än någonsin. Det gäller inte minst hbtqi-personer och deras rätt till lika rättigheter och möjligheter då de ofta är särskilt utsatta för diskriminering, hat, hot och våld runt om i världen.

Regeringens hållning är tydlig: Alla människor ska kunna leva i frihet och trygghet oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Därför är främjandet av hbtqi-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter en prioriterad del av Sveriges utrikespolitik och vårt utvecklingssamarbete.

Det tilltagande motståndet mot hbtqi-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter globalt är oroande och måste motarbetas. Sverige står tydligt upp för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter i bilaterala dialoger med andra länder. Sverige är också en av de starkaste rösterna för hbtqi-personer i multilaterala sammanhang. Svenskt politiskt och finansiellt stöd spelar en viktig roll.

Sverige var 2025 en av de största biståndsgivarna globalt till stöd för hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter och lika möjligheter, och vi fortsätter att vara en central aktör i dessa frågor. Vi ger till exempel stöd till civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare som arbetar för att driva förändring, liksom till FN-organisationer som verkar normativt globalt och som på landnivå främjar likabehandling och förutsättningar för hbtqi-personers deltagande på lika villkor i samhället.

Samtidigt ser vi tydligt hur finansieringen av bistånd globalt sett minskar på området till både mänskliga rättigheter, hbtqi-personers organisationer och demokrati. Effekterna av de omfattande neddragningarna av amerikanskt stöd är stora, och organisationer som vi arbetar med har påverkats kraftigt.

I ljuset av detta kan strategiska svenska stöd till särskilt prioriterade områden och aktörer vara av särskilt stor vikt. Sverige har därför, genom Sida, verkat aktivt för att motverka en del av det finansiella bortfallet för den globala hbtqi-rörelsen.

Herr talman! Det här handlar inte om att klämma åt Olof Palmes Internationella Center. Jag är helt övertygad om att Opic gör många viktiga insatser runt om i världen. Det här handlar i stället om att ändra spelplanen så att det är lika för alla. Till exempel ska man inte systematiskt kunna rigga ett biståndssystem så att det gynnar ens egen biståndsorganisation.

Det här har vi sett från Socialdemokraterna på flera områden. Bland mycket annat har vi sett hur man riggat lotterilagstiftningen till sin egen fördel för att gynna sitt eget lotteri. Detta om något för väl tankarna till Orbáns Ungern? Genom det vi gör nu blir det, återigen, lika för alla.

Regeringens styrning bygger på en mycket enkel princip: Biståndet ska vara effektivt och rättssäkert. Det är därför regeringen sätter ramarna medan Sida som självständig myndighet fattar beslut om vilka enskilda organisationer man samarbetar med och vilka insatser som får ta del av svenskt stöd. Sida ska enligt sin instruktion iaktta saklighet, opartiskhet och likabehandling i varje ärende.

Det är viktigt att vi också har stärkt hur biståndet granskas. Detta gäller såväl intern granskning i utrikesförvaltningen och på Sida som systematisk granskning av till exempel Riksrevisionen, Statskontoret och EBA. Jag välkomnar mer granskning av det svenska biståndet; det behöver granskas mycket mer. Jag tror att en av huvudanledningarna till att det under decennier byggdes upp en så ineffektiv apparat som den som fanns innan vi tog över och började med vår storstädning är att det granskades alldeles för lite. Sådant som aldrig skulle ha accepterats på i princip något annat politikområde accepterades decennium efter decennium på biståndsområdet.

Vi vill ha robusta system för kontroll, uppföljning och extern granskning. Det kommer regeringen att fortsätta driva på för.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Regeringen har i flera led skärpt kraven på Sida, bland annat när det gäller valet av samarbetspartner i båda de aktuella strategier som diskuteras just nu. I PAO-strategin står tydligt att de samarbetspartner som de partianknutna organisationerna väljer att samarbeta med ska ha verksamhet som syftar till demokratisk utveckling och ökad respekt för mänskliga rättigheter. De ska verka med demokratiska medel och metoder samt icke-våld.

Sidas instruktion, som vi har varit inne på tidigare, är numera kristallklar och gäller alla nu gällande biståndsstrategier. Biståndet får inte gå till aktörer som bedriver antidemokratisk verksamhet, extremism, terrorism eller verksamhet som underminerar kvinnors och flickors rättigheter. Vid minsta osäkerhet ska försiktighetsprincipen tillämpas. Det gäller såklart Socialdemokraternas, Moderaternas, Liberalernas, Sverigedemokraternas och Hepaticas biståndsverksamheter. Det är lika för alla.

Lika för alla är också det som just nu präglar den nya PAO-strategin. Stöden ska baseras på mandaten i riksdagen. Socialdemokraterna är såvitt jag känner till riksdagens största parti och får alltså en större del av PAO-stöden.

Det är slut på den successiva korrumpering av biståndet som Socialdemokraterna har ägnat sig åt i decennier och använt till sin egen fördel. Som sagt: Nästan 70 procent av allt som gick till partianknutna organisationer gick – av en slump – till Olof Palmes Internationella Center. Nu är det slut på det. Nu är det lika för alla.

Dessutom är det mycket intressant att vi har konkurrensutsatt verksamheten i CSO-strategin och fått in många fler nya organisationer som får konkurrera på lika villkor, så att de bästa projekten och insatserna får ta del av svenska skattemedel. Svenska skattemedel är alltså inte samma sak som Socialdemokraternas pengar; det är någonting annat.

Vi har gett Sida fler verktyg än tidigare regeringar för att agera om man upptäcker fel och brister hos Hepatica, Olof Palmes Internationella Center eller Jarl Hjalmarson-stiftelsen. Det finns gott om verktyg som Sida kan använda om det skulle visa sig att stöd har gått till exempelvis antidemokratisk verksamhet eller verksamhet som undergräver kvinnors och flickors rättigheter.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Herr talman! Regeringen genomför just nu den största omläggningen av svensk biståndspolitik sedan 1970-talet. Biståndet har länge varit för spretigt och ineffektivt och inte tillräckligt transparent.

Jag förstår också att Socialdemokraterna är mycket upprörda. Steg för steg river vi nämligen ned det biståndskomplex som Socialdemokraterna har utnyttjat för att gynna sig själva. Socialdemokraterna tycker att det är viktigare att gynna sin egen biståndsorganisation än att nå och hjälpa människor i nöd. Man har riggat systemet till sin egen fördel.

När riksdagsledamoten Morgan Johansson själv satt i regeringen gick nästan 70 procent av alla biståndspengar som gick till partianknutna organisationer som av en slump till just Olof Palmes Internationella Center, det vill säga Socialdemokraternas egen biståndsorganisation. Så var det år efter år och med hundratals miljoner efter hundratals miljoner – miljard efter miljard. Man hade riggat systemet till Socialdemokraternas fördel.

Regeringen gav under 2024 och 2025 Sida flera uppdrag om att stärka antikorruption, motverka jäv, förbättra riskhantering och utveckla informationsplattformen Openaid för att ge allmänheten större insyn i biståndet. Det här är inte kosmetiska åtgärder utan en genomgripande förändring av det svenska biståndssystemet. Svenska biståndsmedel omfattas nu av ett robust kontrollramverk. Sida har kraftfulla verktyg och ett tydligt uppdrag att följa upp och agera när risker uppstår, oavsett om det handlar om redovisning, kapacitet eller verksamhet som strider mot biståndets syfte.

Genom den nuvarande CSO-strategin har regeringen gjort det möjligt för Sida att mer än femdubbla antalet partner under strategin. Nu är det inte bara Olof Palmes Internationella Center och 16 andra som det handlar om, utan det är många fler som får konkurrera med varandra med de bästa insatserna. Strategin har också öppnat upp för nya organisationer både i Sverige och i partnerländer att ingå direkta partnerskap med Sida. Allt detta har Socialdemokraterna varit emot och inte gjort någonting åt. Det här stärker civilsamhällets roll i biståndet och breddar också den demokratiska förankringen i utvecklingssamarbetet.

Vi har även gjort om systemet för hur partianknutna biståndsorganisationer ska få pengar så att det baseras mer på riksdagspartiernas mandat. Det är riktigt och rättvist. Bakgrunden till det här är såklart att Socialdemokraterna genom decennierna har riggat systemet till Opics fördel. Nu är det lika för alla. Skattebetalarnas pengar är inte Socialdemokraternas egna pengar.

Tydliga krav på kvalitet och resultat gäller självklart alla, och det är helt centralt att Sida följer upp risker i dialog med respektive organisation. Sida har många verktyg i verktygslådan för att kunna agera. Sida har också möjlighet att erbjuda kapacitetsstöd till partnerorganisationer som behöver utveckla sina strukturer för uppföljning och kontroll. Det är denna kombination – skarpare kontroll och att det är lika för alla – som lägger grunden för ett bistånd som är mer öppet, tryggt och effektivt.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Herr talman! Johan Büser har frågat mig om jag har för avsikt att förändra villkoren för bistånd för att det inte ska vara möjligt att tilldela organisationer biståndsmedel trots uppgifter om extrem risknivå och bristande redovisning. Johan Büser har vidare frågat hur jag ser på att svenska biståndsmedel enligt uppgifter i medier går till aktörer i Brasilien som motarbetar abort och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och om jag avser att vidta några åtgärder utifrån detta. Johan Büser har också frågat hur jag säkerställer att ärenden hanteras utifrån samma principer om kvalitet, riskbedömning och likabehandling. Slutligen har Johan Büser frågat om jag avser att ta initiativ till en extern genomlysning av hur besluten gällande bistånd till Hepatica respektive Olof Palmes Internationella Center har fattats och om politisk påverkan förekommit.

Inledningsvis kan det konstateras att interpellantens frågor rör två olika biståndsstrategier: strategin för särskilt demokratistöd genom svenska partianknutna organisationer 2024–2027, den så kallade PAO-strategin, och strategin för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället 2025–2029, den så kallade CSO-strategin.

PAO-strategin stöder riksdagspartiernas anknutna organisationer i deras demokratifrämjande arbete, och dess medel fördelas i stor utsträckning i enlighet med mandatfördelningen här i riksdagen. CSO-strategin syftar i sin tur till att stärka ett pluralistiskt och livskraftigt civilsamhälle i utvecklingsländer och bygger på öppna, konkurrensutsatta utlysningar.

När det gäller CSO-strategin beslutade Sida 2025 att partianknutna organisationer inte längre skulle kunna ansöka om medel inom strategin. Detta berörde bland annat Olof Palmes Internationella Center, Opic, och Swedish International Liberal Centre, Silc. Samtliga partianknutna organisationer, inklusive OPC och Silc, får stöd under PAO-strategin.

Regeringen har genomfört den största reformeringen av svenskt bistånd på decennier. Vi ställer höga krav på att Sida ska effektivisera, stärka sin interna kontroll och arbeta utifrån transparens och evidensbaserad styrning. Sidas instruktion är tydlig: Bistånd får inte ges till aktörer som bedriver eller stöder antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism, terrorism, hatpropaganda eller verksamhet som undergräver kvinnors och flickors rättigheter.

Om osäkerhet uppstår i bedömningen av en aktör ska myndigheten tillämpa en försiktighetsprincip för att säkerställa att biståndsmedel inte riskerar att nå olämpliga mottagare. Detta är en central del av regeringens skärpta styrning. Jag har varit tydlig med regeringens ståndpunkt: Inte en enda svensk skattekrona ska gå till aktörer som undergräver kvinnors och flickors rättigheter. Om en aktör inte uppfyller dessa krav har myndigheten flera verktyg att använda, inklusive möjligheten att kräva tillbaka skattemedel. Dessa principer gäller oavsett vilken organisation som har kanaliserat medlen.

Regeringen styr som bekant Sida genom beslut om myndighetens instruktion och genom att besluta om uppdrag i regleringsbrev eller i särskilda beslut. Det är dock upp till Sida att självständigt tillämpa reglerna och fatta beslut i enskilda fall. Vidare ska Sida i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

Mot denna bakgrund avser jag inte att tillsätta någon sådan genomlysning av de ärenden som interpellanten hänvisar till.

Då interpellanten anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Morgan Johansson (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Fru talman! Tack, ledamoten, för det starka inlägget! Ledamoten ska inte känna sig ensam i denna längtan efter ett friare, mer demokratiskt och jämlikt Iran. Ledamoten delar denna frihetslängtan med tiotals miljoner världen över som också är beredda att agera för exakt det.

Jag kan lova riksdagens kammare att vi och den svenska regeringen kommer att göra allt vi kan. Vi har redan, som ett av de första europeiska länderna, gått in med ett extra stöd på 10 miljoner kronor, som vi nu hoppas att fler europeiska länder ska följa efter.

Läget på planeten och i regionen är oförutsägbart just nu. Vi står redo var det än kan behövas. Om det till exempel behövs humanitärt stöd till civila som tvingas fly står vi redo med paket till den gruppen. Vi står redo den dagen det iranska folket är redo. Då är vi redo att hjälpa till. Det kan handla om alltifrån monetära stöd till att skicka experter eller vad som än kan tänkas behövas när den dagen väl kommer.

Det iranska folket ska veta att de inte står ensamma i denna frihetslängtan, utan den delas av Sverige och, som jag tolkar det, brett av denna kammare, vilket är positivt. Vi kommer att göra allt vi bara kan.

Det finns också handelspolitiska och andra utrikespolitiska verktyg i verktygslådan. Jag kan också lova ledamoten att vi kommer att göra allt vi kan även i EU för att EU ska stå redo att agera den dag det är lämpligt.

Vi har fått med oss EU på mycket tuffa sanktioner mot den iranska regimen. Vi står också redo att stötta i olika typer av biståndsinstrument som kan låsas upp av EU-kommissionen och andra aktörer för att hjälpa och stödja det iranska folkets frihetslängtan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det här kommer jag inte säga ofta i den här kammaren, men här håller jag helt och hållet med det som sägs från min motdebattör, interpellanten i denna fråga.

Låt mig besvara interpellantens fråga: Det är klart att det finns ett svenskt nationellt säkerhetsintresse kopplat till Iranfrågan, av flera olika skäl. Vi vet att den iranska regimen har kidnappat svenska medborgare. Vi vet att den iranska regimen gör operationer i andra länder, däribland i Sverige, delvis mot israeliska och judiska mål men också mot exiliranier som just nu bor och verkar i sitt nya hemland. Vi vet också att Iran är en maktfaktor i regionen i stort och har haft en mycket destruktiv roll där de senaste decennierna.

Det är klart att det finns ett nationellt svenskt intresse kopplat till Iranfrågan. Det finns ett stort intresse som både handels- och biståndsminister att göra allt för att stötta det iranska folkets frihetslängtan och legitima krav på yttrandefrihet, demokrati och exempelvis lika rättigheter för pojkar och flickor.

Sverige är en av världens största givare när det gäller just mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Ungefär en fjärdedel av vårt totala bistånd under förra året gick till insatser inom det området. Det finns ingen brist på engagemang. Det finns ingen brist på pengar.

Men som vi känner till har Iran varit ett mycket svårt land för civilsamhällets organisationer att fritt agera och bygga upp kapacitet i. Detta skiljer Iran från många andra auktoritära länder där vi också bedriver viktiga demokratiska insatser just nu. Det är också ett av skälen till att vi, trots att transparens och tydlig resultatuppföljning gentemot svenska folket är några av mina viktigaste värderingar som biståndsminister, inte helt öppet har kunnat kommunicera exakt vilka personer, aktörer eller organisationer som har fått ta del av de 10 miljoner kronorna. Det är för att hotbilden är så pass stark i Iran och från den iranska regimen mot dessa krafter som verkar för demokrati, yttrandefrihet och lika rättigheter för pojkar och flickor.

Vi är redo ekonomiskt. Vi är redo i EU. Vi är redo i andra internationella sammanhang, och vi har varit väldigt engagerade i den här frågan och för det iranska folket väldigt länge.

Fru talman! Jag tackar för debattinlägget. Man ska inte tolka mina mycket tydliga ord om att alla verktyg i verktygslådan finns tillgängliga för det iranska folket som något slags passivitet. Det jag och regeringen menar är att det beror på vad som händer. Vi vet ännu inte var brickorna landar. Det kan till exempel uppstå en storskalig humanitär kris, och då är det framför allt humanitärt arbete som behövs i det korta perspektivet. Det kan också handla om att bygga upp stabila, öppna och demokratiska institutioner som respekterar kvinnors och flickors rättigheter och värnar mediernas oberoende. Men vi vet ännu inte exakt hur det här kommer att spelas ut och hur långvarigt det kommer att bli.

Det är klart att den svenska regeringen, både inom ramen för det vi själva helt bestämmer över och inom ramen för EU-samarbetet, kommer att göra vad vi kan för att tillgodose det iranska folkets längtan efter yttrandefrihet, efter demokrati och efter att flickor och kvinnor ska ha samma rättigheter som pojkar och män. Där kan vi agera brett utrikespolitiskt och handelspolitiskt men också biståndspolitiskt.

Vi vill vara mycket noggranna i kammarens talarstol: Självklart ska inte en enda svensk skattekrona gå till den iranska regimen. Det handlar om att stötta det iranska folkets frihetslängtan på olika sätt.

Regeringen har genom åren agerat både här hemma och inom ramen för EU-samarbetet. Den 19 februari beslutade EU att lista Irans islamiska revolutionsgarde, IRGC, under EU:s sanktionsregim mot terrorism, något som Sverige länge arbetat för. EU har den senaste månaden också beslutat om ett stort antal nya listningar av personer under EU:s sanktionsregim med anledning av situationen för mänskliga rättigheter i Iran; senast skedde det på utrikesministermötet i måndags. Dessa listningar inkluderar aktörer som varit inblandade i repressionen av protesterna i början av året samt aktörer som deltagit i till exempel onlinecensur och övervakning eller störningar av internet.

Även om EU är vår främsta plattform för Iranpolitiken är regeringen också verksam i andra sammanhang. Genom Freedom Online Coalition har Sverige tillsammans med 26 andra likasinnade länder gjort ett uttalande som tydligt betonar såväl de allvarliga följderna av internetstängningarna som Irans internationella åtaganden avseende yttrande- och mötesfrihet och rätten till information samt uppmanar till ett återställande av internet.

Vi har alltså flera verktyg, men vi måste se var brickorna landar innan vi agerar. Det får inte göras lättvindigt. Det här kan bli ett ganska kortvarigt krig, men det kan också bli en utdragen och långvarig konflikt. Vi har sett att läget förvärrats och att det dessutom är många civila dödsoffer. Det görs förberedelser humanitärt, biståndsmässigt och handelsmässigt. Vi vill såklart hjälpa det iranska folket att förverkliga den frihet de längtar efter.

Fru talman! Tack, interpellanten, för en mycket välskriven interpellation! Det finns gott om ämnen som vi kan käbbla om i kammarens talarstolar, men när det gäller just det här ämnet vill jag verkligen tacka Socialdemokraterna för ett genuint engagemang i de här frågorna.

Interpellanten har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet och inom EU verka för att biståndet kan användas för att stödja uppbyggnaden av demokratiska institutioner, rättsstatliga strukturer och ett starkt civilsamhälle i Iran efter kriget och vid ett eventuellt fall av den islamiska regimen.

Hon har även frågat hur jag och regeringen ser på möjligheten att vidareutveckla biståndsinsatser som syftar till att stärka internetfrihet och säker digital kommunikation i Iran, så att de kan bidra till civilsamhällets organisering och demokratiska processer i Iran efter kriget eller vid ett eventuellt regimskifte.

Interpellanten har också frågat om jag och regeringen bedömer att EU:s finansieringsinstrument Global Europe kan användas för att stödja uppbyggnaden av demokratiska institutioner, fria medier och civilsamhällesorganisationer i ett framtida Iran och hur jag och regeringen i sådana fall avser att driva denna fråga inom EU.

Sverige har under lång tid stått upp för det iranska folkets rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter, inklusive yttrande- och mötesfrihet. Regeringen har kontinuerligt – enskilt, inom EU och tillsammans med likasinnade – sett över hur vi på bästa sätt kan stötta den iranska befolkningen i detta avseende. Bland annat beslutade regeringen den 5 februari om ett nytt stöd på 10 miljoner kronor för människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran. Regeringen har även vidtagit en rad åtgärder för att bemöta iranska myndigheters digitala repression och verka för att säkra tillgången till internet, inklusive genom restriktiva åtgärder mot statliga och privata aktörer som varit involverade i onlinecensur och övervakning eller bistått i störningar av tillgången till internet.

Den pågående utvecklingen i Iran och i regionen är oförutsägbar och har stora konsekvenser för det iranska folket. För många iranier har förhoppningar väckts om att utvecklingen ska kunna leda till ett mer demokratiskt Iran. Beroende på hur situationen utvecklar sig kommer regeringen att se över alla tillgängliga verktyg i den utrikes, handels- och biståndspolitiska verktygslådan, inklusive EU:s gemensamma instrument.

Oavsett vad som händer i Iran kommer Sveriges regering, bilateralalt och genom EU, att fortsätta arbeta uthålligt och konsekvent med att stödja det iranska folkets krav på respekt för mänskliga rättigheter, inklusive rätten att fritt uttrycka sina åsikter. Irans framtid måste avgöras av den iranska befolkningen.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Mercosuravtalet är ett av de största avtalen som vi faktiskt kan få över mållinjen de närmaste åren. Det skulle skapa den största frihandelszonen i hela världen med 95 procent av alla tullar i båda riktningar. Man bedömer att det kan skapa över 300 000 jobb bara i Europa. För svensk del finns många exportnäringar som skulle gynnas av detta, till exempel maskiner, svensk verkstadsindustri och lastvagnar.

Det är mycket anmärkningsvärt och olyckligt att Miljöpartiet och Vänsterpartiet gjorde allt vad de kunde i Europaparlamentet för att stoppa avtalet. Tyvärr var det inte förvånande. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har varit emot i princip alla frihandelsavtal de senaste 20 åren. Socialdemokraterna är inte bättre. De stod inte ens bakom frihandelsavtalet med Kanada. Det är en trend vi har sett.

Det senaste som har hänt är att EU-kommissionen har beslutat att provisoriskt tillämpa Mercosuravtalet. Inom några månader kommer det som tur är att börja gälla, så att vi slipper vänta uppemot två år innan Mercosuravtalet träder i kraft.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Min bild är att det avtal som kommissionen har förhandlat fram tillsammans med Indien till stor del bygger på exakt det som varit regeringens politik.

Jag har personligen varit lite orolig över att det avtal som skulle läggas fram för rådet och parlamentet skulle vara väldigt smalt. Indien har till exempel i dag ett avtal med Australien där inte så många varukoder eller branscher omfattas, och det har inte riktigt fått igång exporten.

Detta är ett substantiellt avtal som kommer att kunna skapa tusentals jobb här hemma i Sverige och hundratusentals jobb i Europa. Det kommer att bidra till vård, bnp, nya skatteintäkter och nya jobb.

Skrivningar om migration och rörlighet är vanliga i frihandelsavtal. De är icke bindande, det vill säga kammaren tillsammans med regeringen fattar självständigt beslut om vilken migrationspolitik vi ska ha. Men oftast skriver man in icke bindande delar för att förenkla för till exempel exportaffärer.

Sverige styr självt över sin egen migrationspolitik. Den styrs inte genom frihandelsavtal, till exempel med Indien.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Som kammaren känner till har vi gjort en stor omläggning av systemet för CSO:er, som tidigare var mycket intransparent. 17 organisationer hade en särskilt privilegierad ställning gentemot Sida. Detta har vi nu gjort om i grunden. Nu är det ungefär 200 CSO:er som har direktavtal med Sida. Vi städar steg för steg upp i det system som Socialdemokraterna i decennier hade byggt upp och även riggat till sin egen fördel.

Vi tar tag i de problemen. Transparens är såklart oerhört viktigt i detta. Jag tar med mig exakt den här typen av inspel från kammaren. Det är viktigt att CSO:er också vet vad som gäller och vilka kriterier Sida använder och kan planera sin egen verksamhet utifrån det. Men systemet som det var tidigare ska vi inte gå tillbaka till. Vi ska fortsätta reformera utifrån den stora omläggning som vi precis har drivit igenom.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Vi ser just nu en attack mot det svenska vita snuset. Det är inte bara en attack mot den fria rörligheten; det är också en attack mot det svenska sättet att leva.

I regeringen gör vi allt vi kan för att sätta stopp för de planer som finns, såväl i Bryssel, med skatter som kan innebära att en dosa vitt snus kan kosta så mycket som 20 kronor mer, som i de länder – Frankrike, Spanien och nu senast Österrike – som vill reglera, förbjuda och i Frankrikes fall till och med kriminalisera innehav av vitt snus. Det är såklart fullständigt oacceptabelt. Vi har använt de skarpaste verktyg vi har i verktygslådan för att sätta stopp för detta.

Vi kommer att göra allt vi kan. Den här regeringen står upp för svenska snusare. Man kan också som snusare känna sig trygg med att vi kommer att fortsätta göra det. Vad har nämligen de här tre länderna gemensamt? Jo, alla tre har högre tobaksrelaterad dödlighet än vi hemma i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten för frågan!

Vi delar engagemanget för kvinnor och flickor runt om i världen, och vi har redan sett dramatiska effekter av att USA med precision har gett sig på just de här frågorna. Mexico City Policy, eller global gag rule som den också kallas, har införts av egentligen alla republikanska presidenter sedan Ronald Reagan och innebär att allting som är kopplat till det här området inte längre får amerikanskt stöd.

Mot den bakgrunden fattade regeringen under förra året beslut om ett extra paket just för att säkra upp fler säkra aborter. Vi vet ju att osäkra aborter är en av de vanligaste dödsorsakerna i fattiga länder.

Självklart kommer regeringen att hålla fanan högt när det kommer till EU:s långtidsbudget och biståndsarbetet även på det europeiska planet. Vi gör det inte bara i EU utan även i Världsbanken och alla andra FN-organisationer som vi är engagerade i, delvis som land men också där vi har styrelseplatser.

Jag kan alltså försäkra ledamoten att det här är en prioriterad fråga för regeringen.

Fru talman! Tack till ledamoten för frågan!

Vi har gjort om systemet för hur partianknutna biståndsorganisationer ska få pengar så att det baseras mer på mandaten som finns i den här kammaren. Bakgrunden till det är att systemet var riggat till Socialdemokraternas fördel så att Olof Palme International Center år ut och år in kunde sko sig på skattebetalarnas pengar.

Nu är det slut på det; det ska vara lika för alla. Det är lika för alla i bemärkelsen hur mandaten fördelas. Det är också lika för alla i bemärkelsen att alla måste följa de regler och de rutiner som Sida har.

Den nyligen diskuterade nya instruktionen till Sida gäller självklart även Sverigedemokraternas biståndsorganisation. Inga pengar ska gå till organisationer, inklusive vidareförmedling till organisationer, som till exempel undergräver kvinnors och flickors rättigheter.

Det ska vara lika för alla, och det är vi som har gjort om det systemet.

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten för frågan!

Inte en enda svensk skattekrona ska hamna i fickorna hos islamister eller i allra värsta fall hos terrorister. I ärlighetens namn har vi haft alldeles för dålig koll på var svenska skattemedel hamnar någonstans.

Vi måste ha två tankar i huvudet samtidigt: å ena sidan säkerställa att inte en enda krona hamnar fel, å andra sidan hjälpa några av de mest utsatta människorna på hela jordklotet, vilket vi framför allt kan se just nu i Gaza som konkret exempel. Det finns ingen annan plats på jorden där fler barn till exempel är amputerade än i Gaza.

Vi använder oss framför allt av FN-organisationer som vi litar på, vi har skärpt styrningen av Sida och vi har också sagt åt myndigheten att tillämpa en försiktighetsprincip. Resultatet av den försiktighetsprincipen blev att Islamic Relief numera inte får stöd.

Vi gör alltså allt vi kan för att säkerställa att inte en enda svensk skattekrona ska hamna i fel händer.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den uppföljande frågan.

Vi gör ett ganska stort omtag vad gäller både Business Swedens och ambassadernas arbete kopplat till just främjande. I ärlighetens namn varierar det nog hur erfarna de är när det gäller just denna bransch. Men vi vill att fler framför allt små och medelstora företag ska få dra nytta av att de fantastiska ambassaderna och ambassadörerna kan koppla ihop dem med rätt personer i respektive land, och det sker just nu ett stort arbete för att göra ambassaderna mer kommersiellt orienterade.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Svensk datorspelsbransch är en av de branscher som växer absolut snabbast, vilket är mycket glädjande både för mig som spelare och för svensk ekonomi genom ökade skatteintäkter. Det var dessutom ett mycket givande besök.

Vi gör flera olika saker, och på ett sätt är ett utvecklande företag precis som vilket företag som helst. Vi gör det nu enklare och billigare att driva och äga företag i Sverige, och vi sänker arbetsgivaravgifterna för unga. Migrationsministern har också förtjänstfullt fått ned handläggningstiderna kraftigt för högkvalificerad arbetskraftsinvandring, från över hundra dagar till att nu närma sig två veckor. Det är också viktigt för denna bransch.

Jag ska även vara lite teknisk. Det pågår just nu förhandlingar i WTO där en del länder inte vill förlänga förbudet mot att införa tullar på streamningstjänster, däribland datorspel. Här agerar regeringen för att detta förbud ska fortsätta att gälla, vilket är viktigt för framför allt denna bransch.

Herr talman! Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet avser att riva upp den instruktion som regeringen har fattat beslut om och som säkerställer att inte en enda svensk skattekrona hamnar i närheten av islamister, terrorister eller andra personer som undergräver flickors och kvinnors rättigheter. Det var ju under den tid då Socialdemokraterna styrde som pengar kunde gå till workshops och panelsamtal med Hamas och palestinska Islamiska jihad. Det är slut på det nu.

Den här regeringen kommer alltid att stå på hårt arbetande människors sida. Det är därför vi stoppar det slöseri som skett med den modell som Socialdemokraterna byggde upp. Det är slut på pengar till islamister och antisemiter. Det är slut på det korruptionsliknande upplägg som innebar att organisationer närliggande socialdemokratin fick egna fördelar. Allt det där rensar vi ut. Vi städar upp för att säkerställa att svenskt bistånd är organiserat, tryggt och säkert och att svenska skattebetalare får valuta för sina egna pengar. Det handlar om att hjälpa människor och se till att så lite som möjligt hamnar i byråkrati och administration.

Ordet säkerställa vill jag betona. Jag tolkar det som att vänstersidan i Sverige är benägen att ta helt andra risker. En 40-procentig risk att pengar hamnar hos antisemiter kan vi väl leva med – ingen kan vara 100 procent säker, menar man på vänstersidan. Den typen av risker är inte den här regeringen beredd att ta. Steg för steg rensar vi upp i biståndet. Instruktionen till Sida, där vi tillämpar en försiktighetsprincip och säkerställer att pengar inte hamnar hos terrorister och islamister, har varit en viktig del i det bygget.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Den här regeringen kommer alltid att värna om skattebetalarnas pengar. Jag har förvånats under den här debatten av hur pass viktigt det är för S, V och MP att en enda, enskild organisation ska få miljarder av skattebetalarnas pengar.

Det har sagts att pengarna blir infrysta och att människor inte får ta del av pengarna. Det stämmer inte. Exakt samma belopp kommer nu att kanaliseras, via Sida, till andra humanitära aktörer, där Sida bedömer att det inte finns någon risk för att pengarna hamnar i händerna på extremister, islamister eller annan antidemokratisk verksamhet. Det är obegripligt att ledamöterna kan tycka att det är så viktigt att organisationer som Unicef, World Food Programme och UNFPA inte ska få pengar till förmån för specifikt Islamic Relief, som man tycker ska få dessa pengar.

Ledamoten Johnsson Fornarve frågar: Vilka kommer att drabbas härnäst? Det är bara att läsa Sidas instruktion, som regeringen har fattat beslut om. Det är organisationer som stöder antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism och terrorism eller undergräver kvinnors och flickors rättigheter. Svårare än så är det inte.

Jag vill därför fråga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet: Är er intention vid ett eventuellt regeringsskifte att den instruktionen ska rivas upp? Kommer ni att tillåta att pengar går till organisationer som undergräver kvinnors och flickors rättigheter och som stöder antisemitisk verksamhet eller i allra värsta fall terrorism?

Många andra typer av verksamheter träffas också av instruktionen. Ett konkret exempel är när det visade sig att svenska skattemedel hade gått till workshops och panelsamtal där representanter för Hamas och Palestinska islamiska Jihad närvarade. Resultatet blev att jag kallade upp Sidas dåvarande generaldirektör. Han redogjorde tydligt för att det inte fanns någonting i Sidas verksamhet som förbjöd eller förhindrade att samtal som finansierades av oss men där terrorister närvarade skulle kunna äga rum.

Som ett direkt resultat av den nya instruktionen, att man dessutom ska tillämpa en försiktighetsprincip, går det inte att finansiera den typen av verksamhet med svenska skattepengar.

Är det den typen av verksamhet, en workshop med terrorister och islamister, som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tänker sig att svenska skattepengar ska gå till? Finns panelsamtal med Palestinska islamiska Jihad och Hamas också med på den biståndspolitiska agendan från vänstersidan?

Flera har tagit upp frågan om Somalia. Vi bedriver viktigt biståndsarbete och framför allt humanitärt arbete i många länder med styren där det finns antisemiter och islamister. Ska vi inte kunna göra viktiga humanitära insatser i exempelvis Afghanistan? De 100 miljonerna, som ofta tas upp, har gått till Världsbanken och UNDP. Exakt samma fondstruktur stöttade den tidigare regeringen 2018. Tidigare socialdemokratiska regeringar har stöttat UNDP i alla tider, i nästan alla geografier.

Det är klart att Världsbanken och UNDP måste följa Sidas instruktion. Jag undrar om Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sitter på någon information, kopplat till Världsbanken och UNDP? I så fall är jag mycket intresserad av den. Vi har inte hittat någonting i Världsbankens eller UNDP:s verksamheter som antyder att pengar skulle gå till antisemitisk eller icke-demokratisk verksamhet.