Benjamin Dousa

Herr talman! Tack för en mycket viktig fråga!

På vänsterkanten ser vi hur alla fyra partier vill tillbaka till enprocentsmålet. Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill alla lägga 25 miljarder kronor mer per år på biståndet från och med 2028.

Det finns tre sätt att finansiera det på. Det vore hederligt från den vänstra sidan att svara på: Var ska pengarna komma ifrån? Man kan för det första höja skatten för hårt arbetande människor. Svara då ärligt att ni vill höja skatten.

Det andra är att man kan skära i utgifterna. Svara då hederligt: Vilka sjukhus ska läggas ned? Vilka skolor ska få mindre pengar för att mer ska till utlandet? Eller man kan låna på den unga generationens bekostnad, som tvingas betala för det i framtiden.

Jag tycker att det är ohederligt från den vänstra sidan. Man svarar inte ärligt. Det kommer såklart att slösas mer med skattebetalarnas pengar. Det är jag väldigt oroad för.

(Applåder)

Herr talman! Tack för en mycket viktig fråga!

Det har inte minst fått effekter att USA så kraftigt har dragit sig tillbaka. Ett vanligt år innan Trump som president stod USA för ungefär 40 procent av det humanitära biståndet. Det är det som handlar om matpaket, rent vatten och i grund och botten om mänsklig värdighet.

Regeringen har minskat biståndsbudgeten så att hårt arbetande familjer i Sverige får behålla mer av sina egna pengar. Vi har också behov i vården och skolan här hemma. Trots det har vi hela tiden värnat just det humanitära biståndet. Det handlar om sexuell och reproduktiv hälsa, säkra abortkliniker och säker förlossningsvård. Det gäller såklart också biståndet till Ukraina, som vi nästan har dubblerat på bara ett och ett halvt års tid.

För mig som biståndsminister är det humanitära biståndet och just det som handlar om mänsklig värdighet otroligt viktigt. Jag hade gärna sett att det kunde öka.

Herr talman! Jag har haft det mycket stora nöjet att diskutera just denna fråga i åtskilliga timmar, inklusive i denna fantastiska kammare.

De beslut som har fattats har fattats enligt alla rutiner som finns på plats. Det är inte regeringen som har fattat beslutet; det är Sida som har fattat beslutet tillsammans med ambassaden, precis som de gör i fråga om alla andra geografier.

Sida har just nu globalt över 100 direktavtal med UNDP. Svenska folket har sedan 1998 gått in med 10 miljarder kronor till Somalia. Världsbanksfonden står för den andra halvan av de 100 miljoner det handlar om, och exakt samma struktur stöttades av den socialdemokratiska regeringen 2018. Det finns inget som är annorlunda där.

Det som är annorlunda är att över 30 personer, som är brottsdömda i Sverige men inte är svenska medborgare, nu har lämnat Sverige och är tillbaka i Somalia. Det är det enda som är nytt med det här samarbetet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för också denna fråga.

Jag tycker att det är fullt naturligt att Sverige som land har dialog med andra länder, även länder som inte delar vår syn på jämställdhet, mänskliga rättigheter och en massa andra frågor. Det är inte bara talibanregimen i Afghanistan, som är en av de mest brutala regimer som finns på detta jordklot, som vi ändå har någon form av dialog eller kontakt med.

Det betyder inte att det finns några planer på utvecklingssamarbete i Afghanistan för att ge talibanregimen pengar. Vi har avvecklat den biståndsstrategi som rör Afghanistan, men vi fortsätter såklart med viktiga livräddande insatser, framför allt via FN-systemet. Inga svenska biståndspengar ska gå till talibanregimen. Men vi ska göra vad vi kan för de barn och flickor som far mycket illa som ett resultat av talibanregimen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för en viktig fråga.

Egentligen för första gången i svensk modern politisk historia använder vi nu biståndspolitiken tillsammans med migrationspolitiken. Det känns närmast som att biståndspolitiken tidigare har fått leva sitt eget lilla liv. Vi har därför en alldeles egen migrationsstrategi, just för att minska den irreguljära migrationen till Europa och till Sverige. Den fokuserar också specifikt på de migrantrutter som är viktiga.

Jag var själv i Mogadishu i slutet på förra året för att träffa Somalias president, också för att ställa motkrav. Om Somalia varje år får hundratals miljoner av svenska folket förväntar vi oss att Somalia följer internationell lagstiftning och tar emot sina egna medborgare.

Resultatet av den politiken har vi sett de senaste två åren. Personer som inte är svenska medborgare och som har begått mycket grova brott – som medhjälp till mord, som grov misshandel, som våldtäkt mot barn – har nu lämnat Sverige för att åka till Somalia.

Herr talman! Tack till ledamoten för en mycket viktig fråga!

Det är ju en viktig prioritering i regeringens och Sverigedemokraternas politik att inte en enda svensk skattekrona ska hamna i fickorna på extremister, islamister eller organisationer som undergräver kvinnors och flickors rättigheter.

Det här är en moralisk fråga gentemot svenska folket, som vare sig de vill det eller inte tvingas betala till det svenska biståndet. Då ska de också veta att det biståndet gör skillnad.

Jag ska erkänna att jag är rätt oroad. Hittills har inte Socialdemokraterna vågat uttala sig i någon av de här frågorna, men de två kompispartierna till Socialdemokraterna driver definitivt på i den riktningen.

Några exempel har nämnts här. Som ett direkt resultat av regeringens politik får till exempel Islamic Relief inte längre några pengar. Men under den förra styrningen fick också Hamas och palestinska Islamiska jihad pengar för att delta i till exempel workshoppar och panelsamtal.

Det här är alltså en viktig reform, som regeringen har drivit igenom.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag hoppas att alla partier i kammaren delar den syn som regeringen har på den väldigt brutala talibanregimen i Afghanistan, som förtrycker kvinnor och flickor, ja människor i största allmänhet.

Samtidigt är det viktigt att kunna upprätthålla diplomatiska förbindelser och kunna prata om frågor som är viktiga för Sverige, till exempel att få ett fungerande återvändande på plats. Det som är särskilt prioriterat för regeringen är såklart att kunna verkställa utvisningar av människor som har begått mycket grova brott i Sverige.

Vad gäller Afghanistan har vi fasat ut den bilaterala strategi som gällde för Afghanistan. Vi gör fortfarande viktiga humanitära insatser. Det är ett land där civilbefolkningen är i behov av i princip allting: mat, rent vatten, tält, tältsängar och annat. Sådana insatser kommer vi att fortsätta göra, men det finns inga planer för att återuppväcka den bilaterala strategi som vi tidigare hade med Afghanistan.

Fru talman! Det här är frågor som jag brinner passionerat för – tyvärr lite för passionerat för de 30 sekunders talartid jag har på mig.

Det handlar om allt från att Openaid nu uppdateras oftare till att vi har gett flera evidensuppdrag så att vi vattnar där det växer. Vi ska använda oss av de insatser och projekt som får bäst utfall. Vi har också skärpt styrningen av Sida så att inga pengar ska gå till extremister, till exempel islamister.

Vi har gått fram med väldigt många åtgärder för att det just är skattebetalarnas pengar det handlar om och för att de faktiskt ska göra skillnad.

Fru talman! Jag tackar för en viktig fråga.

Svenska myndigheter, inklusive Sida, ska vara opartiska och leverera utifrån regeringens politik. Det är regeringen som styr riket. Sida har alltså inget mandat att bedriva en egen utrikespolitik, biståndspolitik eller någon politik över huvud taget.

På flera av dessa områden har vi kommit en bra bit på vägen, till exempel på migrationsområdet. Det kan såklart alltid kännas frustrerande att det statliga systemet går lite långsamt, men i ärlighetens namn hade Sida inte den här kompetensen tidigare. De har ju aldrig någonsin tidigare jobbat med migration på det sätt som vi nu säkerställer att de ska göra.

Det här ger resultat. Vi kan ta Somalia som exempel. De senaste två åren har vi utvisat personer som har begått mycket grova brott här hemma i Sverige, till exempel medhjälp till mord, grov misshandel och våldtäkt mot barn. Det är personer som nu inte finns i Sverige utan är tillbaka i Somalia, där de också är medborgare.

Fru talman! Tack, ledamoten, för den uppföljande frågan!

Det humanitära biståndet är det stöd, som sagts tidigare här, som handlar om mänsklig värdighet – alltså att få ett tält, en tältsäng, mat och rent vatten. Vi vet att rekordmånga konflikter pågår. Jag tycker att det är mycket av kärnan i biståndet. Det var därför vi gick fram med flera extrapaket under förra året.

Vi värnar också om stöd till exempelvis Unicef och World Food Programme i den budgetprocess som vi har tagit oss igenom. Det är viktigt för Sverige. Det är viktigt för världen.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga!

Vi håller på med en storstädning och mycket omfattande reformering av svenskt bistånd av moraliska skäl och för att svenska folket ska veta var deras pengar hamnar någonstans.

Som svar på frågan om vi ska tillbaka till enprocentsmålet, som alla partier i oppositionen vill, innebär det 25 miljarder svenska kronor 2028. Jag har varit i många, kanske hundratals, debatter med oppositionen om biståndet. Alla vill lägga mer pengar, men innehållet har egentligen aldrig debatterats. Det tycks vara viktigare att höja biståndet än vart pengarna faktiskt ska gå någonstans.

Jag tycker också att det hade varit hederligt av de fyra oppositionspartierna att svara på följande frågor: Vilka sjukhus och skolor ska läggas ned för att mer ska gå till bistånd? Vilka ska få högre skatter? Vilka hårt arbetande familjer ska som ett resultat av den politiken bestraffas för att de anstränger sig? Ska vi belåna framtida generationer för att komma tillbaka till enprocentsmålet? Det handlar alltså i så fall om 25 miljarder kronor 2028.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Låt mig vara helt transparent. Vi har minskat biståndsbudgeten med 5 procent. Det är inte särskilt mycket om man jämför med många andra europeiska länder. Det stora som har hänt är att vi nästan har dubblerat Ukrainastödet de senaste 1,5 åren. Vi har såklart inget hemligt pengaträd, utan ska Ukraina få mer pengar måste andra – ibland viktiga – projekt få minskat stöd.

Hälsa är fortfarande prioriterat, men det är klart att finansieringsläget just nu har påverkat stödet till inte minst många afrikanska länder.

Fru talman! Tack, Janine Alm Ericson, för en mycket viktig fråga!

Jag tror att vi är många partier i denna kammare som delar ett stort engagemang i just hälsofrågorna.

Vi vet att vaccin inte bara räddar människoliv utan att det också är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att rädda människoliv. Just nu ser vi attacker inte bara sett till finansieringen från många länder utan också lite mer politiska attacker – man tror knappt på vaccin över huvud taget.

Den här regeringen tror på vetenskap och står bakom vaccin och för den delen även Gavi, som bedriver ett mycket viktigt arbete. Jag har själv besökt en viktig klinik mot ebola i Uganda som har fått stöd av Sverige.

Hälsobiståndet är oerhört viktigt, och det finns med i många av de bilaterala och tematiska strategierna. Vi är också stora kärnstödsgivare till många olika vaccinallianser och FN-organisationer som jobbar med precis de här frågorna.

Fru talman! Nu blandar ledamoten lite olika ämnen här, och det är svårt att besvara exakt alla på de 24 sekunder som jag har på mig nu.

Vi har skärpt styrningen av Sida. Inte en enda svensk skattekrona ska gå till extremism, terrorism eller organisationer som underminerar kvinnors och flickors rättigheter. Ett av de största prioriteringsområdena för den här regeringen är just grundläggande förlossningsvård och säkra aborter. Som vi vet är osäkra aborter en av de vanligaste dödsorsakerna söder om Sahara i Afrika.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Ilona Szatmári Waldau, för en viktig fråga!

Inte minst neddragningarna av det amerikanska biståndet har fått stora effekter globalt sett och allra mest för de mest utsatta människorna på hela jordklotet. Just därför har det varit särskilt prioriterat för regeringen att värna det humanitära livräddande arbetet, alltså det som handlar om matpaket och rent vatten, liksom hälsobiståndet med viktiga och kostnadseffektiva vaccinsprutor. Särskilt prioriterat är också det som handlar om kvinnofrågor och kvinnors och flickors rättigheter, där vi har sett dramatiska effekter inte minst på UNFPA.

Regeringen kommer alltid att värna det som är biståndets kärna, alltså mänsklig värdighet, att alla barn och alla människor på hela jordklotet har rätt till de mest basala och grundläggande behoven. Samtidigt har vi stora behov även på hemmaplan.

Vi drar ned med 5 procent, vilket är betydligt mindre än vad britterna har gjort och vad tyskarna och fransmännen gör. Vi ska vara stolta över det svenska biståndet.

Fru talman! Jag vill också passa på att tacka för debatten. Det här visar på styrkan i Sverige, nämligen att vi kan bråka om många olika saker. Det har vi gjort i talarstolen, och det kommer vi säkert att göra i kampanjspåret kommande veckor och månader. Men vi bråkar inte om det som är svenska kärnvärden, nämligen att vi står upp för de svaga i världen: de utsatta, de fängslade och de som i vissa länder till och med blir stenade, bara som ett resultat av att de vill älska den de vill älska.

Säg mig hur hbtqi-personer behandlas i ett visst land och jag kan berätta hur mediefriheten, yttrandefriheten och demokratin ser ut i övrigt. Det är alltid kvinnor, flickor och hbtqi-personer som drabbas absolut hårdast i auktoritära och totalitära styren. Det är därför det är extra viktigt att Sverige principiellt och långsiktigt står upp för dessa frågor, särskilt när vi ser ett minskande engagemang från många andra länder som vi normalt sett räknar som allierade i dessa frågor.

Ett löfte från min sida, och jag hoppas att det finns ett liknande löfte från er sida, är helt enkelt att Sverige kommer att fortsätta att driva frågorna finansiellt och politiskt. Ni anar inte hur många möten jag har suttit i där det har blivit dålig stämning därför att jag har tagit upp frågorna. Men det är lite Sveriges roll i vissa lägen att vi ska stå på oss och skapa dålig stämning när det handlar om så pass principiella frågor som i grund och botten alla människors lika fri- och rättigheter.

Jag tackar för debatten, och jag ser fram emot nya debatter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Inte en enda svensk skattekrona ska gå till homofoba personer eller organisationer – inte en enda svensk skattekrona. Regeringen har i flera steg skärpt de regelverk som Sida arbetar utifrån för att just säkerställa detta. Det är mycket svårare i dag än i princip någonsin tidigare för en organisation att sprida den typen av idéer. Det finns flera verktyg i Sidas verktygslåda.

Sverige bedriver mycket viktigt arbete runt om i världen. Tidigare nämnda ILGA organiserar över 1 900 aktörer som verkar för hbtqi-personers rättigheter. Ytterligare exempel är Sidas ökade stöd till Front Line Defenders. Det är en organisation som verkar för att skydda människorättsförsvarare. En del av stödet riktas specifikt till skydd för hbtqi-försvarare.

Sverige är också medlem i flera koalitioner av likasinnade länder och partner, både lokalt och globalt, i dessa frågor. Sverige är bland annat medlem i Equal Rights Coalition, som verkar för att främja lika rättigheter och möjligheter för hbtqi-personer. Därtill driver Nordiska ministerrådet ett gemensamt och aktivt arbete för jämställdhet och hbtqi-personer. Genom samverkan med andra stater, internationella organisationer och civilsamhället bidrar Sverige till att försvara och stärka hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter, oavsett var i världen de befinner sig.

Jag tror att alla vi tre delar engagemanget för hbtqi-personers åtnjutande av lika rättigheter och samma möjligheter, och vi har sett dramatiska effekter av USA:s agerande. Vi kan såklart inte fylla alla de hål som har uppstått, men vi kan fylla delar av hålen på ett mycket strategiskt sätt.

Under den här debatten har det också varit mycket diskussioner om minskade biståndsvolymer och neddragningar, och det andas viss kritik mot regeringen på området. Vi vet att både Socialdemokraterna och Centerpartiet vill tillbaka till enprocentsmålet. Centerpartiet vill tillbaka till enprocentsmålet redan 2028, vilket betyder att 25 nya miljarder måste läggas på biståndet – 25 000 miljoner. Det är inga kaffepengar. Det är mycket pengar. Det vore därför hederligt av Centerpartiet att svara svenska folket varifrån pengarna ska komma. Det finns egentligen tre sätt att finansiera detta på. Ett sätt är att höja skatterna för hårt arbetande människor, för företagare som tar risker och sliter. Ett annat sätt är att skära ned på välfärden. Men då ska Centerpartiet vara ärligt med vilka poliser som ska bort eller sjukhus och äldreboenden som ska läggas ned för att finansiera ytterligare 25 miljarder till utlandet. Det tredje sättet är att låna mer på framtida generationer.

Moderaterna och regeringen kommer alltid att stå på hårt arbetande människors sida, och vi städar därför bort det skatteslöseri som vi har sett så att vi har mer pengar över till vård, skola och omsorg här hemma i Sverige. Det vore klädsamt med lite tydlighet från Centerpartiet på området.

Fru talman! Jag tackar för det stora intresset för dessa frågor. Jag tycker att det visar på Sveriges styrka.

Jag skulle inte vilja göra detta till en höger-vänsterfråga. I motståndet mot hbtqi-personers fri- och rättigheter har vi nästan en hästskoeffekt: Det är ytterkanten på högersidan men också ytterkanten på vänstersidan som på olika sätt motarbetar vad som i grund och botten handlar om mänskliga fri- och rättigheter.

I många västerländska demokratier ser vi att den här kritiken framför allt kommer högerifrån. På den afrikanska kontinenten, däremot, är många av de länder som begränsar hbtqi-personers fri- och rättigheter genom att införa denna typ av lagstiftning socialistiska länder.

Detta är alltså i grund och botten inte en höger-vänsterfråga. Det är som en hästsko: Ytterkanterna i båda läger förenas i att begränsa människors fri- och rättigheter, oavsett vilken sexuell läggning man har.

Svenskt bistånd är och förblir mycket generöst, motsvarande 0,85 procent av bni 2025. Vi gör stora och viktiga insatser på det här tematiska området i de aktuella länderna.

Jag har själv varit på en biståndsresa i Uganda, och jag vill verkligen understryka att både rödgröna och blå regeringar har gjort viktiga skillnader för hbtqi-rörelsen där. Stödet har pågått i många decennier, oavsett vilka som innehaft regeringsmakten. Där kan vi tydligt se att svenskt stöd verkligen har gjort skillnad på allvar – delvis i lite mer tekniska frågor, som att försvara hbtqi-personer i rättsprocesser, delvis i att skapa säkra rum, givet att detta är kriminaliserat, så att hbtqi-personer kan träffas och mötas, samt delvis ett politiskt engagemang: att man kan organisera sig och att det finns finansiellt stöd också till det.

De jag träffade visade mycket stor tacksamhet för Sveriges engagemang, både i termer av finansiellt stöd och i termer av politiskt stöd. Jag vet inte hur många bilaterala möten jag haft med andra biståndsministrar, utrikesministrar och statschefer där jag tagit upp just frågan om hbtqi-personers fri- och rättigheter.

Sverige fortsätter alltså att vara en viktig röst i debatten, både politiskt och finansiellt. Det är viktigt, för om Sverige inte gör det kommer det att vara väldigt få andra länder som gör det. Vi ser ju tillbakagången i USA. Sedan har vi Kanada och i princip de nordiska länderna – sedan är det relativt tyst.

Sida bidrar också på flera håll till att motverka det finansieringsbortfall vi ser, till exempel för den globala hbtqi-rörelsen. Det sker bland annat genom stöd till flera viktiga aktörer, till exempel ILGA World – International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association. Detta stöd uppgår till 30 miljoner kronor.

Eftersom jag fick konkreta frågor ska jag också ge konkreta svar. Detta är ändå en ansvarsutkrävande debatt i kammaren. En fråga handlade om en ny strategi. Jag kan väl säga så här: Vi jobbar ju mycket med dessa frågor. Vi ska inte fastna i förvaltningsrättsliga frågor; det viktiga är att stödet når ut i fält. När det gäller nya strategier tror jag i ärlighetens namn att Sida har haft lite för många strategier som har överlappat varandra. Stödet går nu till hbtqi-personer. Det är det som är centralt.

Vad gäller stöd till olika partianknutna organisationer har vi samma regelverk för alla. Vi har dessutom skärpt det regelverket genom en ny instruktion till Sida. Om organisationer på olika sätt undergräver exempelvis kvinnors och flickors mänskliga rättigheter ska Sida tillämpa en försiktighetsprincip. Men vi har självständiga myndigheter i Sverige, och det är ytterst Sida som gör den bedömningen.