Benjamin Dousa

Herr talman! Jag tycker att den här debatten på ett tydligt sätt visar de ideologiska skiljelinjerna mellan Moderaterna och Vänsterpartiet och mellan regeringen och oppositionen. Det stämmer att Vänsterpartiet vill höja skatterna för undersköterskor och bussförare för att öka biståndsbudgeten.

Vi har länge varit kritiska mot enprocentsmålet. Bara för att det går bra för Scania, Astra Zeneca, Ericsson eller Spotify måste biståndet öka. När någon någonstans i världen tecknar ytterligare ett Spotifyabonnemang måste vi per automatik höja biståndsbudgeten. Det är en ganska märklig ordning. Jag är stolt över att vi nu har gjort upp med den.

Pengarna ska gå till de mest behövande - till de demokrati- och kvinnorättsaktivister runt om i världen som kämpar mot auktoritära regimer eller kränkande stater. Därför ökar vi transparensen, skär ned på antalet transaktionsled och rensar upp i byråkrati och administration, så att så mycket pengar som möjligt går till just de aktörerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag lovar att jag aldrig kommer att skämmas för att jag gynnar svenska företag och det svenska näringslivet. Det är just svenska företag som bidrar till nya skatteintäkter, så att vi också har råd med en så pass generös biståndsbudget som vi kommer att ha även efter nästa år.

Att hitta synergierna mellan handel och bistånd handlar primärt om att bygga upp det lokala, regionala och nationella näringslivet. När jag träffar företrädare för andra länder, fattigare länder - det kan vara utrikesministrar, utrikeshandelsministrar eller biståndsministrar - är de ofta väldigt glada över det svenska biståndet, men de är ofta ännu gladare när vi pratar om handel och om att få svenska företag att etablera sig på de här ofta utsatta och komplexa platserna runt om i världen. Där är jag stolt över allt det arbete som Sida, Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit gör. Det är ingenting jag skäms för.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tycker att Lotta Johnsson Fornarve underdriver regeringens biståndspolitik när hon kallar den "ny inriktning". Jag vill hävda att det här är den största omläggningen av svenskt bistånd sedan 70-talet.

Det stämmer att svenskt bistånd kommer att se väldigt annorlunda ut om två år än hur det såg ut för två år sedan. Det handlar om att vi delvis har gjort upp med den ganska märkliga ordningen att ha ett enprocentsmål. Jag tycker att det är märkligt att vi per automatik måste skjuta till ytterligare biståndsmedel bara för att det går bra för svenska företag och för att Scania exporterar ytterligare en lastbil. I stället borde vi fundera på var svenska biståndspengar gör som störst nytta och var behoven i världen är som allra störst just nu.

När vi talar om svenska intressen kan det delvis handla om att koppla samman handel med bistånd. Det handlar primärt om att bygga upp det lokala, regionala och nationella näringslivet på plats i landet. Inget land har någonsin lyfts ur fattigdom enbart genom bistånd, utan det sker genom att bygga institutioner, handla med andra länder och bygga upp en marknadsekonomi, något jag vet att Vänsterpartiet inte känner särskilt starkt för.

Genom arbetet i Ukraina visar vi hur synergierna mellan handel och bistånd har kommit som allra längst. Där anstränger vi oss verkligen för att få svenska företag att sourca eller på andra sätt göra affärer med det lokala, regionala och nationella ukrainska näringslivet. Vi har också ett särskilt uppdrag för att hjälpa till vid närmandet till EU och bygga upp det ukrainska näringslivet. Jag hoppas att vi kan duplicera eller på olika sätt använda den modell som vi nu bygger upp i Ukraina på fler platser runt om i världen där just handel och bistånd kan hitta varandra och göra långsiktig skillnad för väldigt fattiga eller för länder som befinner sig i en konfliktsituation.

Att värna svenska intressen handlar också om att titta på hur man ställer sig till viktiga nationella eller säkerhetspolitiska avvägningar. Vi tittar noggrant på hur olika länder röstar i förhållande till Ryssland och Ukraina. Jag vet inte om det är kontroversiellt för Vänsterpartiet, men för mig är det en självklarhet att länder som på olika sätt tar ställning för Rysslands sak framför Ukrainas inte ska få svenska skattepengar.

Det kan också handla om att man knyter biståndspolitiken närmare invandringspolitiken, något som vi till exempel hade en presskonferens om tidigare i veckan. Vi har sagt i reformagendan och även i det som presenterades i veckan att utgångspunkten ska vara OECD-Dac, men i undantagsfall kan man gå ifrån det. Utgångspunkten ska dock alltid vara OECD-Dac.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller att prioritera på hemmaplan är det viktigt för regeringen att tidigt visa på hur biståndsramen kommer att förändras, så att Sida och andra myndigheter som jobbar med bistånd får förutsägbara spelregler och kan anpassa verksamheten därefter. Jag tycker att det har varit en seriös process där vi har vägt de här olika intressena mot varandra. Att sänka skatten är ingenting jag skäms för.

Herr talman! Sverige är och förblir ett av världens mest generösa biståndsländer. Bilden som målas upp av att regeringen skulle smutskasta det svenska biståndsarbetet eller slå sönder det svenska biståndet delas inte av regeringen. Jag känner själv inte igen mig i den bilden. För några veckor sedan besökte jag FN:s generalförsamling. Där kände man väl till de justeringar av svenskt bistånd som kommer.

Vi är inte en ensam satellit i världen som gör så här, utan det finns många andra länder som också tvingas göra tuffa prioriteringar. Vi ska ha klart för oss att det finns stora problem också här på hemmaplan.

Vi har en tuff situation vad gäller säkerhetsläget runt Östersjön med Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina, vilket innebär att vi måste rusta upp vårt försvar också. Vi har en situation kopplad till gängkriminaliteten som har blivit alltmer akut, med skjutningar, bombattacker och annat. Då måste man som politiker prioritera. Vi kommer aldrig att lova allt till alla eller lova runt och hålla tunt, utan nu gör vi det som vi gick till val på.

Man ska också ha klart för sig att även med en justering på 3 miljarder kastas svenskt biståndsarbete inte omkull, utan vi förblir en av världens mest generösa biståndsgivare som det finns all anledning att vara stolt över.

Biståndets övergripande mål är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Regeringen prioriterar därför fattigdomsbekämpning, mänskliga fri- och rättigheter, demokrati, miljö och klimat samt kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter och egenmakt högt. Ett problem med svenskt bistånd de senaste decennierna är att vi har varit lite av en vattenspridare och inte satsat och vattnat där det växer.

Nu fokuserar vi biståndet på ett tydligare sätt där vi själva känner att vi kan göra störst nytta och i regioner och på platser där vi också gör störst nytta. Det betyder att vi är beredda att göra rätt tuffa prioriteringar inom den biståndsram som finns. Vi är beredda att satsa mer resurser på länder och projekt där vi känner att det går bra, och i länder och projekt där vi känner att det inte funkar bra är vi beredda att skala ned eller helt skala bort verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är detta slags tuffa prioriteringar som inte gjordes av den av Vänsterpartiet stödda tidigare regeringen. Men det lovar jag att vi kommer att göra så att vi får maximal effektivitet och nytta för den väldigt generösa biståndsram som vi har.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve har ställt ett antal frågor till mig som rör svenskt bistånd och de förändringar som nu genomförs av regeringen.

Låt mig börja med att kommentera enprocentsmålet, vilket frångicks i budgetpropositionen för 2023. Det svenska biståndet är och förblir generöst. Genom en treårig ram om 56 miljarder kronor per år 2023-2025 har biståndet varit förutsägbart och blivit mer fokuserat och effektivt i linje med regeringens prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige är fortfarande ett av de fem länder som de facto lever upp till FN:s utfallsmål om 0,7 procent av bni till bistånd. Biståndsbudgeten 2024 som andel av bni 2024 beräknas till 0,84 procent, och som andel av bni 2025 beräknas biståndsbudgeten uppgå till 0,81 procent.

Genom att vi i budgetpropositionen för 2025 aviserar en ny treårig ram om 53 miljarder kronor per år 2026-2028 behålls en förutsägbarhet för biståndet. Nivåerna för biståndsramen bedöms av regeringen vara tillräckliga för att bidra till regeringens arbete med ett mer fokuserat och högkvalitativt bistånd och därmed effektivare bidra till ett genomförande av de biståndspolitiska prioriteringarna under perioden 2026-2028.

Med det sagt överstiger utvecklingsbehoven vida de tillgängliga resurser som finns inom det samlade internationella utvecklingssamarbetet. För att möta det kraftigt växande finanseringsgapet krävs därför också en mobilisering av kapital från den privata sektorn samt ett bättre nyttjande av de innovationslösningar som finns inom näringslivet. Regeringen bereder också ett nytt gåvoskatteavdrag som ska omfatta företag och juridiska personer, i syfte att ytterligare öka den privata finansieringen av hållbar utveckling i världen.

För att öka förutsägbarheten finns också ett tak för avräkningarna för kostnader för mottagandet av asylsökande och skyddsbehövande i Sverige, vilket är maximalt 8 procent av biståndsbudgeten per år.

Riksdagsledamoten undrar vidare om jag anser det rimligt att ge 2,6 miljarder kronor av biståndet till att finansiera Migrationsverkets tomma flyktingbostäder.

För det första utgår regeringen från de prognosunderlag som tas fram av berörda myndigheter för vad som utgör kostnader som kan räknas som bistånd i enlighet med den modell för avräkningar som beskrivs i budgetpropositionen.

För det andra genomför regeringen nu en omfattande reformering av migrationspolitiken och systemet för mottagandet av asylsökande för att uppnå ett mer ordnat och effektivt mottagande. För att genomföra reformeringen av mottagandet behöver Migrationsverkets boendebestånd anpassas, vilket initialt kan medföra omställningskostnader. Det innebär bland annat att kostnaden per person i mottagandet under en period kan komma att öka.

Angående frågan om huruvida Sverige bör gå i en riktning som innebär att biståndet blir mer bundet anser jag fortsatt att huvudinriktningen ska vara att svenskt bistånd ska vara obundet. Det bundna biståndet till exempelvis svenska civilsamhällesorganisationer och svenska myndigheter utgör endast en liten del av den totala biståndsbudgeten.

Lotta Johansson Fornarve har också frågat mig om kopplingen mellan återvändandekostnader och internationellt bistånd. I en tid med ökad irreguljär migration och tvångsfördrivning har migration blivit ett allt viktigare område inom utvecklingssamarbetet. Att människor drivs på flykt av bristande framtidsutsikter, krig, förtryck eller fattigdom skapar ett enormt lidande, och de humanitära behoven i världen är i dag mycket stora. Därutöver migrerar ett väsentligt antal personer utan skyddsbehov irreguljärt, vilket innebär såväl risker för den enskilda som negativa konsekvenser för mottagarländer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har varit tydlig med att biståndspolitiken ska fokuseras för att utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring och hållbar återintegrering.

Slutligen har Lotta Johansson Fornarve frågat mig vad anledningen är till att regeringen nu överger PGU.

De millenniemål som låg till grund för PGU har ersatts av Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. De mål och perspektiv som ingick i PGU inkluderas i allt väsentligt i det mål som riksdagen har godkänt för Agenda 2030. Som stor givare av utvecklingsbistånd, klimatfinansiering och humanitärt stöd bidrar Sverige starkt till det globala genomförandet av Agenda 2030.

För att täcka de stora finansieringsbehoven krävs dock resursmobilisering från andra finansieringskällor. Utvecklingssamarbetet behöver även i större utsträckning fungera som hävstång för att öka den inhemska resursmobiliseringen och mobilisera privata kapitalflöden för hållbara investeringar, inte minst i Afrika. Regeringen arbetar därför också för att tillvarata synergier mellan handel och bistånd - manifesterat i reformagendan för biståndet men även i den utrikeshandelsstrategi som antagits - för att främja hållbar tillväxt i världen.

Herr talman! Jag hoppas kunna lugna interpellanten Lotta Johnsson Fornarve med beskedet att Sverige förblir en demokrati även med den nya CSO-strategin. Vi har fortsatt åsiktsfrihet, yttrandefrihet och demonstrationsfrihet med den nya strategin. Det handlar om vart svenska skattepengar ska gå. Ska de gå till dyra resor till Sverige, lyxiga konferenser och den typen av kommunikationsinsatser för att lobba mot oss två? Eller ska de gå till att göra skillnad för världens fattigaste människor och till aktivister som kämpar för demokrati och frihet?

Hela statsbudgeten är en fråga om prioriteringar. Ingen av oss två har ju ett hemligt pengaträd som vi kan gå till och hämta ytterligare några tusenlappar. Man måste välja. Där är regeringens tydliga uppfattning att pengar gör störst nytta ute i fält, inte här hemma för att finansiera lobbyinsatser.

Den nya strategin för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället syftar till att bidra till ett starkt civilsamhälle i utvecklingsländer och till att en ökad andel stöd når just lokala organisationer. Civilsamhällesorganisationer utgör en viktig del av ett lands demokratiska fundament. Det har vi sett inte minst de senaste decennierna. De är också viktiga partner i genomförandet av det svenska humanitära biståndet och utvecklingssamarbetet, inte minst genom sin lokala närvaro och förankring.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve målar upp en bild av att hundratals organisationer förlorar sitt anslag. Det är snarare tvärtom. Hundratals organisationer kommer nu att slippa behöva gå via 17 särskilt utvalda organisationer utan kan gå direkt till Sida, och mindre aktörer kommer att få hjälp med ansökningsförfarandet. På sikt hoppas vi också kunna ta hjälp av våra ambassader runt om i världen så att även lokala eller regionala organisationer som kämpar för människor i nöd eller är aktivister mot auktoritära stater och regimer ska kunna få ta del av dessa pengar, pengar som alltså tidigare bara gått till 17 särskilt utvalda organisationer - ett system som har varit relativt statiskt sedan 70-talet. Detta borde inte vara en ideologisk fråga. Vi behåller exakt lika mycket pengar som tidigare, men fler får ta del av dem. Det blir också lättare att spåra var skattebetalarnas pengar hamnar någonstans.

Det här med flera led är en legitimitetsfråga gentemot skattebetalarna. Man kan helt enkelt inte följa var skattekronan hamnar om det är för många led.

När det gäller svenska intressen handlar det om relativt okontroversiella saker som demokrati, mänskliga rättigheter, synen på barn och kvinnorättsfrågor - viktiga svenska intressen som jag hoppas att Vänsterpartiet också kan ställa sig bakom.

Jag håller inte med om att CSO-databasen och Openaid har varit tillräckligt transparenta. I CSO-databasen är det väldigt svårt att se var pengarna hamnar i slutändan, och därför har vi gett Sida i uppdrag att förbättra transparensen för journalister, politiker och svenska folket så att man kan se var pengarna i slutändan hamnar.

Fru talman! Jag tror att man behöver upprepa varför vi gick fram med den här reformen från första början.

Det var alltså 17 organisationer som hade en särskilt privilegierad ställning gentemot Sida, som dessutom har fått kritik av organisationer som inte har fått vara en av de 17 organisationerna. När man pratar om att det finns ett stort missnöje bland civilsamhällets organisationer tror jag alltså att man får fundera på vilket urval av dessa organisationer man pratar med och träffar. Jag har själv träffat många organisationer som är väldigt positiva till den här förändringen, eftersom de inte har varit en av de 17 speciellt utvalda organisationer som har fått dela på de här 1,8 miljarder kronorna årligen. Det är alltså inga småbelopp i det stora hela.

Det har också kommit kritik från Riksrevisionen och Statskontoret gällande att det inte har funnits ett öppet ansökningsförfarande. Det har varit höljt i dunkel varför just de här 17 organisationerna har varit utvalda, och det har varit begränsat med insyn och transparens. Det har varit väldigt många led, och man har undrat: Var hamnar den här skattekronan någonstans ute i fält? Går den till byråkrati och administration på vägen, eller i värsta fall till och med till korruption eller extremism på något sätt? Det har alltså varit svårt att följa den skattekronan när det har funnits fyra, fem, sex eller kanske sju olika led.

Det här är bakgrunden till att vi driver igenom reformen. Det kan inte ha kommit som en chock för någon som följer svensk biståndsdebatt. För två år sedan fick vi förtroendet av svenska folket att reformera biståndet. Att vi skulle göra det sa vi både före och efter valet, och nu gör vi det.

I just denna enskilda fråga har diskussionen pågått i över ett års tid. För att säkerställa en så smidig övergång som möjligt kommer dessutom det gamla och det nya systemet att kunna parallellköras under en stor del av nästa år, och Sida är ytterst ansvarigt för att se till att övergången blir så smidig som bara möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så till frågan om lobbyarbete. Kanske är det en ideologisk fråga huruvida svenska skattekronor ska gå till att lobba mot svenska och europeiska politiker eller till att faktiskt förbättra situationen för världens mest utsatta människor. Jag vet var jag står i den frågan. Jag tycker att svenska skattemedel primärt ska gå till de mest utsatta människorna på jordklotet och inte till dyra konferenser, lyxiga möten och dyra resor till Sverige och andra rika länder.

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har ställt ett antal frågor till mig som rör den nya strategin för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället 2025-2029.

Den första frågan är om jag anser att det hade varit bättre att ha låtit redan ingångna avtal löpa tiden ut.

Regeringen har tagit fram den nya modellen för genomförandet av strategin med ambitionen att skapa ett öppet, transparent och inkluderande ansökningsförfarande för organisationer som vill ta del av medel genom CSO-strategin, att säkerställa att myndighetsutövning sker på just en myndighet samt att genom färre transaktionsled säkerställa att det går att följa till vem och till vad stödet går.

För att skapa förutsägbarhet tydliggjordes regeringens ambitioner redan när reformagendan presenterades förra året. Att regeringen arbetade med denna helt nödvändiga reform förtydligades genom beslutet den 1 februari i år om ny CSO-strategi för 2024. I februari fattades även beslut om att höja civilsamhällesorganisationernas egeninsats från 2025 - ett viktigt steg för att öka organisationernas oberoende. I september, mer än tre månader innan reformen börjar rulla ut, fattade regeringen beslut om en ny strategi som inkluderade den nya fördelningsmodellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har också haft en tät dialog med Sida för att säkerställa en ansvarsfull övergång till den nya modellen från myndighetens håll. Detta gör det möjligt för samtliga parter att anpassa sin verksamhet till den nya modellen samtidigt som förutsättningarna för genomslag för regeringens biståndspolitiska prioriteringar förbättras. Med detta har regeringen givit så goda förutsättningar som rimligtvis kan förväntas för alla parter att anpassa sin verksamhet till dessa helt nödvändiga förändringar.

Det är också på sin plats att påpeka att samtliga avtal Sida har ingått med CSO:er inom CSO-strategin har tre månaders uppsägningstid. Det har alla organisationer skrivit under på.

Den andra frågan rör huruvida det är min avsikt att civilsamhällesorganisationer som får del av medel inte ska ha möjlighet att påverka eller granska länder och företag som inte är mottagare av bistånd.

Regeringen välkomnar debatt, dialog och granskning av biståndet, inklusive det svenska. Med det sagt är det regeringens uppfattning att svenskt skattefinansierat bistånd inte ska gå till mottagare i Sverige eller andra icke-ODA-länder vars avsikt är att bedriva lobbyarbete gentemot de beslutsfattare som delar ut dessa medel. Biståndet ska i stället gå till just biståndsverksamhet. Vill aktörer ägna sig åt påverkansarbete står det dem fritt att göra det - vi lever i en demokrati - men då finansierat med andra, egna, medel och inte de medel som är avsatta för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd.

Den tredje frågan uttrycker ett önskemål om att jag ska tydliggöra vilka de svenska intressen är som nämns i CSO-strategin.

Regeringen värnar det civila samhällets självständighet och oberoende. Utvecklingssamarbetet är ett viktigt utrikespolitiskt verktyg för att driva och värna svenska intressen samt för att möta de utmaningar som vi och världen står inför. Inom ramen för just denna strategi främjas naturligtvis regeringens prioritering att skydda och stärka utrymmet för ett fristående och pluralistiskt civilsamhälle i partnerländerna, något som uttrycks tydligt i reformagendan för biståndet.

Det ska vara glasklart att samtliga organisationer som erhåller skattemedel via biståndsbudgeten står bakom den regelbaserade världsordningen och tar avstånd från all icke-demokratisk verksamhet. Det är centrala svenska utrikespolitiska intressen.

Den fjärde frågan är huruvida jag stöder det civila samhället i dess egen rätt eller enbart om det agerar i enlighet med regeringens prioriteringar.

Jag vill börja med att förtydliga civilsamhällets definition. Med det civila samhället avses en arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor organiserar sig och agerar tillsammans utifrån gemensamma intressen.

Civilsamhällesorganisationer är viktiga partner i det humanitära biståndet och utvecklingssamarbetet, inte minst genom sina samarbetsrelationer och sin lokala närvaro. Det är viktigt att påminna sig om att det finns civilsamhällesorganisationer, även sådana som verkar inom biståndet, som aldrig tar emot en krona av statliga bidrag, just för att manifestera sitt oberoende.

Genom CSO-strategin avser regeringen att förbättra förutsättningarna för civilsamhällesaktörer att agera självständigt, bland annat genom stärkt lokalt ägarskap, stöd för civilsamhällets demokratiska handlingsutrymme och diversifierad finansiering. Regeringen bidrar till diversifierad finansiering genom kravet på ökad egenfinansiering och möjligheten att ansöka om medel från strategin till finansiering av egeninsats för exempelvis EUansökningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den femte och sista frågan rör huruvida jag står fast vid att den nya CSO-strategins genomförandemodell innebär att medel enbart i undantagsfall ska betalas ut i fler led än ett.

Svaret är ja. I den nya genomförandemodellen anges att vidareförmedling i fler led än ett som regel ska undvikas. Det framgår också att väl motiverade undantag får medges. Regeringen har identifierat utmaningar med det tidigare systemet vad gäller antalet led som stödet förmedlas genom. Möjligheterna till insyn och extern granskning har därmed varit begränsade, vilket står i kontrast till kraven på myndigheters offentlighet. Medborgarna har rätt till insyn och ska kunna vara säkra på att skattefinansierat bistånd går till rätt ändamål och gör skillnad för världens nödställda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag håller som sagt med både Jytte Guteland och Lotta Johnsson Fornarve om att situationen i flyktinglägren är extremt akut.

Jag vill också lägga ut texten kring det bredare, långsiktiga perspektivet, vilket efterfrågades. Regeringen avser att öka andelen svenskt humanitärt bistånd inom befintlig biståndsbudget för att lindra nöden hos människor som drabbats av katastrofer, väpnade konflikter, fördrivning, otrygg livsmedelsförsörjning och svält. Den regionala strategin för Mellanöstern och Nordafrika tar sikte på just det.

Sveriges omfattande, flexibla och fleråriga kärnstöd gör det också möjligt för de humanitära organisationer som arbetar med flyktingar i lägren att anpassa sig till nya behov och själva prioritera sin verksamhet. UNHCR har till exempel genomfört insatser inom olika sektorer som syftar till att förbättra människors levnadsstandard genom att på ett innovativt sätt främja samhällets motståndskraft. Det är avgörande inte minst vad gäller möjligheten att skapa motståndskraft mot väderintroducerade katastrofer och således också minska det humanitära lidandet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kan inte annat än instämma med både Jytte Guteland och interpellanten om att det humanitära läget i regionen är mycket allvarligt. Det är som bekant också allvarligt i Gaza, Sudan, Jemen, Ukraina, Myanmar och på många andra platser runt om i världen. Det är just därför lejonparten av vårt humanitära arbete sker inom ramen för de stora FN-programmen, som också kan poola ihop resurser från andra länder och som är bäst riggade för att få humanitärt tillträde. Vi är bland de största givarna till organen som befinner sig på marken, på plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller klimathotet vet vi att Mellanöstern och Nordafrika är några av de mest utsatta regionerna när det gäller ökade temperaturer och torka. Klimatet påverkar bland annat livsmedels, energi- och vattenförsörjningen negativt. De höjda livsmedelspriserna i världen till följd av både pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina har försvårat för bland annat UNHCR att ge tillräckligt stöd inom ramen för de medel FN förfogar över.

Beroendet av humanitärt stöd bedöms kvarstå i avsaknad av lösning på konflikten. Det har också nämnts. Civilbefolkningen drabbas hårdast av det konfliktbelagda läget i Västsahara. Flyktingar från Västsahara har bott i läger nära den algeriska staden Tindouf i sydväst sedan 1975. Värmen, vattenbristen och den utmanande politiska och socioekonomiska kontexten gör att människor kämpar för att få tillgång till försörjningsmöjligheter. Vår ambassad i Alger deltog i november förra året i UNHCR:s givarbesök i dessa länder. Situationen för de västsahariska flyktingarna är mycket svår med höga lufttemperaturer, brist på vatten och brist på möjligheter till försörjning.

Regeringen verkar också för att fler länder i likhet med Sverige ska ge flexibel, flerårig humanitär finansiering i syfte att möjliggöra för våra samarbetsorganisationer att snabbt bemöta uppkomna och förvärrade kriser. Sverige är en av de största kärnstödsgivarna till både UNHCR och WFP. Dessa FN-organ är de som har störst verksamhet i de västsahariska flyktinglägren. UNHCR arbetar dessutom aktivt för att inkludera västsahariska flyktingar i viktiga samhällstjänster. De arbetar med både myndigheter och civilsamhälle för att minska skyddsrisker och underlätta tillgång till arbete.

Genom att främja deltagande i lokalsamhället strävar UNHCR efter att öka västsahariska flyktingars motståndskraft, säkerställa deras tillgång till grundläggande tjänster och skapa möjligheter till självförsörjning trots de utmaningar som långvarig flyktingstatus medför. Utöver bistånd till kärnstödsorganisationer fördelar Sverige genom Sida ett humanitärt stöd om ytterligare 10 miljoner kronor per år till flyktinglägret i Tindouf i Algeriet.

Fru talman! Sverige har en lång tradition av generöst och ambitiöst humanitärt bistånd. Just kärnstödet, som jag tog upp i mitt första inlägg, hör till de absolut största i hela världen, så där har Sverige mycket att vara stolt över. Det är precis den typen av kärnstöd som de stora programmen efterfrågar, för att kunna agera snabbt och ambitiöst där man gör allra störst skillnad.

För Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden är det avgörande att den regelbaserade världsordningen, folkrätten och respekten för FN-stadgan upprätthålls. Regeringens uppfattning är att frågan om Västsaharas status endast kan avgöras genom en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner.

En politisk lösning på Västsaharafrågan skulle vara positiv för både stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i regionen liksom, inte minst, för att minska det humanitära lidandet.

Västsahara utgör en avkolonialiseringsfråga inom FN, så som nämndes tidigare under debatten. Internationella domstolen antog ett rådgivande yttrande om områdets status redan 1975. Det innebar att världssamfundet inte erkände Marockos anspråk på suveränitet över territoriet.

Sverige och EU fortsätter att stödja en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning på frågan om Västsahara i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner.

Regeringen stödjer de ansträngningar som Staffan de Mistura, FN:s sändebud för Västsahara, gör för att få till stånd en politisk lösning på Västsaharafrågan inom ramen för den FN-ledda processen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Säkerhetssituationen i delar av Västsahara är utmanande, så som också nämndes tidigare i debatten. Det förekommer kränkningar av mänskliga rättigheter, och yttrandefriheten, mötes- och demonstrationsfriheten och rätten till privatliv är begränsade. Journalister är särskilt drabbade, och godtyckliga frihetsberövanden förekommer. Situationen är med andra ord mycket oroande.

I den senaste rapporten om Västsahara från FN:s generalsekreterare uppmärksammas vikten av att respektera, skydda och främja mänskliga rättigheter liksom behovet av ökade ansträngningar och ytterligare stöd för att tillgodose de västsahariska flyktingarnas behov.

Sverige fortsätter att vara en stark röst och aktör för demokrati och mänskliga rättigheter och är engagerat i det internationella arbetet för att främja skyddet av försvarare av dessa rättigheter.

Möjligheten till oberoende och opartisk informationsinhämtning är nödvändig för att bevaka situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Västsahara. Regeringen avser att fortsätta att verka för fredsansträngningar, inklusive konfliktförebyggande och stabilisering, i syfte att minska konflikter som driver ökade humanitära behov.

Mot denna bakgrund tål det att upprepas att Sverige fortsatt stöder FN:s arbete för en lösning på Västsaharafrågan grundad i folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner. Som sagt förblir vi en av de största kärnstödsgivarna till de program som finns på plats. Det är just kärnstöd som dessa viktiga FN-organisationer efterfrågar.

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig om jag kommer att verka för att Sverige ska skicka akutstöd till de västsahariska flyktinglägren för att möta behoven av mat, medicin och andra förnödenheter i den akuta situation som nu råder i de västsahariska flyktinglägren. Vidare har Johnsson Fornarve frågat om jag kommer att agera för att garantera ett långsiktigt stöd till de västsahariska flyktinglägren för att möta de mer långsiktiga behoven av mat, medicin och andra förnödenheter.

Jag vill inleda med att understryka att regeringens mål är att genom det svenska humanitära biståndet rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet hos människor som utsätts för, eller står under hot att utsättas för, katastrofliknande förhållanden. Genom de svenska bidragen vill vi finansiera de organisationer som arbetar effektivt och transparent med fokus på de allra mest utsatta.

Genom Sveriges långsiktiga stöd till de västsahariska flyktinglägren är Sverige en av de största givarna av kärnstöd till FN:s flyktingorgan UNHCR och FN:s livsmedelsorgan WFP. Dessa organ är de två största FN-organen med verksamhet i flyktinglägren i Tindouf, och Sverige bidrar därmed med finansiering till just dessa.

När det gäller frågan om akutstöd till de västsahariska flyktinglägren vill jag uppmärksamma Lotta Johnsson Fornarve på att Sverige under 2024, via Sida, kanaliserat direkt stöd till lägren i Tindouf om 10 miljoner kronor. Stödet innefattar bland annat materiell katastrofhjälp med skydd, vatten, medicin och livsmedel. Dessutom innefattar hjälpen åtgärder för att samordna leverans av humanitär hjälp, inklusive logistik och kommunikationssystem.

Fru talman! Jag tycker att ett svar som Åsa Eriksson kan ge till människorättsaktivister i Kambodja är att Sverige kommer att fortsätta vara en stark röst för mänskliga rättigheter i Kambodja.

Även om det bilaterala samarbetet avvecklas finns det, som jag har varit inne på, andra strategier både på regional nivå och på tematiska nivåer som innebär att regeringen kan fortsätta att stödja arbetet för frihet och mänskliga rättigheter mot totalitära regimer även i Kambodja. Vårt arbete för demokrati är en långsiktig insats. Genom vårt engagemang inom EU och andra organisationer kommer vi att fortsätta bidra till kampen för de grundläggande rättigheterna för alla kambodjanska medborgare.

Avslutningsvis vill jag återigen understryka att Sveriges åtagande för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter är orubbligt. Vi kommer att fortsätta att stå upp för dessa värderingar även i tider av motgångar som vi ser just i Kambodja, och vi kommer att göra det där våra insatser gör störst skillnad.

Vårt engagemang för Kambodja är en del av en bredare vision för en värld där alla människor har rätt till frihet, rättvisa och respekt för sina grundläggande mänskliga rättigheter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Åsa Eriksson frågade hur det går med arbetet inom EU-kretsen för att stötta människorättsförsvarare i Kambodja. EU har varit tydligt i sin kritik mot den kambodjanska regeringens inskränkningar av de mänskliga rättigheterna. Sverige är en stark förespråkare för EU:s engagemang i frågan. Genom gemensamma uttalanden, inklusive i FN:s råd för mänskliga rättigheter, har EU markerat sin oro för utvecklingen i Kambodja och påpekat vikten av en förändring.

En av de mest konkreta åtgärder som EU har vidtagit är beslutet att delvis dra tillbaka Kambodjas förmåner inom ramen för Everything but Arms, som tillåter tullfri export till EU från vissa utvecklingsländer. Genom att tillfälligt ta bort handelsförmåner skickar EU en stark signal till den kambodjanska regeringen om att dess inskränkningar och kränkningar av mänskliga rättigheter inte sker utan konsekvenser.

Sverige har därför stöttat beslutet. Det är ett viktigt verktyg för att sätta press på regeringen att respektera demokratiska rättigheter.

Förutom att sätta press på landets regering har EU också ökat sitt ekonomiska stöd till lokala organisationer i Kambodja som arbetar med att främja mänskliga rättigheter och stärka demokratiska processer. Sverige har varit en deltagare i utvecklingen av denna strategi och hoppas att hävstången som kommer genom EU:s omfattning ökar förutsättningarna för att mest effektivt nå ut till de delar av samhället som är i störst behov av stöd.

Sverige bedriver också en multilateral politik. Genom vårt arbete i bland annat FN, olika utvecklingsbanker och andra internationella finansiella institutioner och engagemang använder vi vårt inflytande för att stödja mänskliga rättigheter. Det gäller naturligtvis också för Kambodja.

Ett viktigt forum är FN:s Universal Periodic Review, där varje land granskas utifrån sin situation gällande mänskliga rättigheter. Under den senaste granskningen av Kambodja gav Sverige ett antal rekommendationer till landets regering, bland annat rörande yttrandefrihet, arbetsrätt och fackliga rättigheter samt skyddet för hbtqi+-personers rättigheter.

Genom att vara en del av de multilaterala organisationerna kan vi verka för långsiktiga förändringar samtidigt som vi skapar ett internationellt tryck på regeringen i Kambodja att leva upp till sina åtaganden enligt internationella människorättskonventioner.

Fru talman! Sveriges engagemang för och försvar av demokrati och mänskliga rättigheter är starkt. Det har också utgjort en grundbult i Sveriges långvariga bilaterala utvecklingssamarbete med Kambodja.

Under många år har Sverige arbetat för att Kambodja ska utvecklas till ett mer demokratiskt samhälle. Tyvärr har vi, som Åsa Eriksson var inne på, inte sett att utvecklingen har gått i den riktning som vi har velat. Tvärtom har utvecklingen fortsatt att gå i fel riktning.

De civila och politiska rättigheterna i Kambodja har under en lång period inskränkts steg för steg. Mötesfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet - tre hörnstenar i ett demokratiskt samhälle - har undergrävts. Journalister och medieorganisationer har blivit alltmer begränsade. Oppositionella har fått allt svårare att utöva sina demokratiska rättigheter när lagar och rättsväsen använts mot dem. Civilsamhället har tvingats att navigera i ett ständigt minskande utrymme för självständig handling.

I lägen där vi ser att mänskliga rättigheter och demokratiska principer hotas måste vi fråga oss: Hur kan vi verka för en förändring och en förbättring? Vilka verktyg och strategier har vi för att främja en utveckling i riktning mot demokrati och mänskliga rättigheter i ett land som Kambodja?

Sverige var under lång tid en av de största givarna av bilateralt bistånd till Kambodja. Vi har genom åren arbetat med människorättsförsvarare och partnerorganisationer som verkar för demokrati. Vi har investerat i projekt som syftar till att stärka demokratiska institutioner, främja mänskliga rättigheter och förbättra levnadsvillkoren för landets medborgare. Men trots vårt långa och idoga engagemang har utvecklingen i Kambodja inte gått i den riktning vi strävat efter.

Regeringen är av den bestämda uppfattningen att det svenska bilaterala utvecklingsbiståndet ska användas där insatserna har störst effekt, där engagemanget gör mest skillnad och där varje investerad skattekrona ger den bästa utdelningen i termer av långsiktigt hållbar utveckling. Det innebär en konsolidering av våra insatser och att vi omprövar stöd som vi arbetat länge med.

Detta är ett av skälen till att vi tog det svåra men noga övervägda beslutet att fasa ut det bilaterala biståndet till Kambodja. Det betyder dock inte att vi överger människorättsförsvarare eller frihets- och demokratikämpar i landet. Vårt stöd för frihet och mänskliga rättigheter i Kambodja går vidare i andra spår och genom andra strategier. Genom våra internationella samarbeten finns det fortfarande möjlighet att stödja insatser för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Kambodja.

Vårt arbete inom EU och multilaterala organisationer blir därför ännu viktigare. Sverige har alltid varit en röst för mänskliga rättigheter i internationella forum. Vårt arbete för att stärka de demokratiska fri- och rättigheterna i Kambodja är inget undantag.

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig på vilket sätt regeringen avser att stödja demokratikampen i Kambodja och skydda människorättsförsvararna i landet.

Situationen för mänskliga rättigheter i Kambodja är oroande och har varit det under en längre tid. Att yttrandefriheten, mötesfriheten och föreningsfriheten undergrävs och att oppositionen hindras från att ställa upp i val är tydliga exempel på detta. Jag är enig med Åsa Eriksson om att det visar på en bekymmersam utveckling. Jag vill passa på att upplysa Åsa Eriksson om att det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen som beslutade att stänga ambassaden i Phnom Penh.

Sveriges bilaterala strategi för bistånd till Kambodja avslutas vid årsskiftet. Samtidigt finns fortsatt möjligheter att stödja insatser för just demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer även i länder med vilka Sverige inte bedriver bilateralt utvecklingssamarbete. Detta gäller givetvis också för Kambodja.

Regeringen fortsätter sitt engagemang för mänskliga rättigheter i Kambodja genom EU och andra multilaterala organisationer såsom FN och utvecklingsbankerna. EU har också ökat sitt anslag för lokala organisationer som arbetar för att stärka mänskliga rättigheter och har även fördömt utvecklingen i Kambodja genom ett flertal uttalanden. Sverige står fullt och fast bakom dessa uttalanden.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

I regeringens reformagenda Bistånd för en ny era framgår tydligt att svenskt bistånd inte ska stödja aktörer som är icke-demokratiska eller på andra sätt försvårar eller förhindrar svenska intressen. Det framgår också att regeringen avser att säkerställa att mottagare av stöd till civilsamhället inte har kopplingar till våldsbejakande ideologier, extremism eller islamism.

Jag kan också konstatera att UD sedan en tid tillbaka har en dialog med Sida om huruvida Islamic Relief uppfyller de krav som ställs på mottagare av svenskt bistånd. Ekonomiskt stöd som kanaliseras av civilsamhället ska precis som övrigt bistånd vara långsiktigt, transparent, effektivt och inte på något sätt underminera Sveriges intressen eller stödja våldsbejakande ideologier.

Herr talman! Jag kan konstatera att Sida har en ny generaldirektör, Jakob Granit, som vi har stort förtroende för.

Vad gäller biståndspolitiken specifikt handlar det i stora drag om CSO-strategin, där vi tydliggör vad som krävs för att bli en samarbetspartner till Sida, så att det blir tydligt gentemot skattebetalare och gentemot andra civilsamhällesorganisationer varför vissa får pengar och andra inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Varför den tidigare generaldirektören har agerat som hon gjort kan jag tyvärr inte svara på, men jag kan konstatera att det med den nya strategin blir det väldigt tydligt, också gentemot svenska folket, vad Sida ska jobba med och inte och varför vissa organisationer får pengar och andra inte.

Herr talman! Regeringens politik sammanfattas bäst i den reformagenda som regeringen fattade beslut om i slutet av förra året. Svaren på många av de frågor ledamoten har finns i denna reformagenda. Vi vill fokusera biståndet betydligt mer och ha färre strategier. Vi vill göra mer där vi kan göra skillnad, alltså vattna där det växer. Vi vill också ha ökat fokus på transparens, förutsägbarhet och spårbarhet i användandet av skattebetalarnas pengar. Det nya, som jag tror är delvis en ideologisk fråga, är att på ett tydligare sätt koppla samman bistånd med handel. Många av de företrädare jag träffar från länder som mottar svenskt bistånd återkommer ofta till att de absolut vill ha svenskt bistånd men också handla mer med svenska företag. Detta fanns inte med i den tidigare socialdemokratiska regeringens biståndspolitik.

Herr talman! Jag instämmer verkligen i att civilsamhället spelar en mycket viktig roll. Civilsamhället har ofta humanitärt tillträde på ett sätt som Sida eller staten inte har, så det är väldigt viktigt att organisationerna också känner sig vara med på den nya CSO-strategin.

Det är som sagt Sida som är ytterst ansvarigt för själva implementeringen, men vi har tydligt signalerat att det är viktigt att övergången blir så sömlös som det bara är möjligt så att man kan fokusera på att inte bara hålla på med administration och byråkrati utan faktiskt göra skillnad i svenskt biståndsarbete.