Helena Vilhelmsson

Herr talman! Frågor om vapen och jakt har i många år och många debatter rönt stort engagemang och mycket uppmärksamhet här i kammaren. Kanske beror det på att många människor i Sverige har jakt som sitt största fritidsintresse. Det är faktiskt inte bara ett fritidsintresse, utan en livsstil.

Det råder ingen tvekan om att jägarkåren är viktig för landets faunavård, inte minst när det gäller eftersök av trafikskadat vilt, vilket görs mer eller mindre ideellt av jägarkåren i dag. Därför är det oerhört problematiskt att jägarkåren ofta hamnar i kläm när vapenlagar diskuteras och straffskärpningar sker, i syfte att försvåra för illegala vapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Av den anledningen har det skrivits en mängd motioner i dessa ärenden genom åren. Och det har beslutats om tillkännagivanden. Årets motionsflod är markant mindre. Men några motioner finns kvar att hantera, bland annat en som handlar om implementeringen av EU:s vapendirektiv, som det fattades beslut om förra sommaren.

Det, mina vänner, är en märklig följetong i den här kammaren. För dem som eventuellt lyssnar här i kammaren och annorstädes ska jag rekapitulera en aning. År 2017 antog EU ett ändringsdirektiv till vapendirektivet. Olika åsikter om Sveriges vapenlagar fanns långt före det, men det blev definitivt värre då. Centerpartiet var emot vapendirektivet då, och vi var emot det som röstades igenom här i kammaren förra sommaren. För sakens skull kan jag påminna om hur våra folkvalda röstade i EU-parlamentet 2017. De som röstade nej var Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. De som röstade ja var Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Vi vet alla att de vapen som används av kriminella kommer från andra håll än från jägare och sportskyttar. Oavsett vilka lagar vi förändrar här i kammaren kommer en grovt kriminell aldrig att söka licens för sitt vapeninnehav.

Jag kan drista mig till att säga att regeringar av alla kulörer tycks tro att ju fler vapen som finns i samhället, desto mer ökar kriminaliteten. Så är det inte. Alla medborgare i Sverige skulle kunna ha varsitt vapen om vi var och en sköter oss och använder det som det är tänkt att användas, det vill säga till målskytte, till jakt eller som samlarändamål. För att få ha det måste du genomföra kvalificerade tester och ta examen. Din vandel - populärt begrepp - kontrolleras kontinuerligt i polisens register. Om du inte sköter dig blir du helt enkelt av med ditt vapen.

Herr talman! Nu har det intressanta fenomenet uppstått att de partier som gång på gång har kritiserat tidigare regeringar för att ha valt att föreslå en överimplementering av direktivet nu sitter i regeringen. Då hade i alla fall jag förväntat mig att regeringen skulle leverera förslag som verkligen innebar minimiimplementering. Men så blev det inte. Man röstade igenom flera förslag som man tidigare har kritiserat, bland annat att tillståndsreglera vapenmagasin och dessutom kriminalisera innehavet av vapenmagasin om det inte fanns korrekt tillstånd för det. Det krävdes inte i EU-direktivet.

I ändringsdirektivet som började gälla förra sommaren fanns det uppenbara problem, vilket har nämnts i replikskiften här. Det gällde inte minst för målskyttet och den stora idrottsrörelse det representerar. Jag ska ge några exempel. Sverige har sin tillståndsgivning uppdelad på ändamål, det vill säga jakt, målskytte eller samlare. Till exempel får vapen som innehas för ändamålet jakt användas även för målskytte men inte tvärtom. Det gäller även om vapnen som sådana är helt identiska. Det vill säga att samma magasin kan vara tillståndspliktigt för en innehavare men inte för en annan. Det är inte särskilt rättssäkert.

Sanningen är att om en kriminell skulle komma över ett halvautomatiskt jakt- eller målskjutningsvapen och avse att skjuta mot andra människor med det spelar det ingen roll om personen har ett magasin med mer eller mindre kapacitet än tio patroner. Men det är endast magasin med mer än tio patroner som ska registreras. Det är inte logiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Att jämställa ett löst plåt- eller plastmagasin med ett skjutvapen är ytterst långsökt. Men det hindrar naturligtvis inte att polisen ska kunna ställa relevanta frågor om man påträffar vapenmagasin eller vapendelar hos någon som inte kan styrka att han lagligt innehar ett vapen som föremålen är avsedda för. Det kan göras även utan tillstånd för magasinen.

Nej, inför en användarreglering fullt ut, likt för vapenlicensen! Har du avlagt jägarexamen får du ansöka om vapenlicenser och är därmed ansvarig. Är du målskytt har du gjort ett test och är därmed ansvarig. Det fungerar i andra länder. Det är precis vad som föreslås i Centerpartiets motion och är precis det som Tidöpartierna har tyckt i alla år, fram till nu.

Förra sommaren klubbades ändringsdirektivet igenom av tidsskäl och för att risk för vite från EU förelåg. Vite utdömdes i alla fall. Nu finns alltså egentligen inga av de skälen kvar. Nu borde regeringen i lugn och ro kunna tillsätta en utredning eller ge den utredning som redan finns i uppdrag att utreda just införande av användarreglering.

Det spelar ingen roll hur många gånger Moderaterna eller Sten Bergheden säger att Centerpartiet borde ha gjort detta tillsammans med den förra regeringen. Det stämmer nämligen inte. Vi hade inget som helst samverkansavtal om jaktfrågor. Nu finns det däremot en regering där samtliga partier tycker att det här är viktigt. Det tyckte man åtminstone fram till valet.

Det är inte rimligt att polisen ska lägga pengar och resurser på att leta upp, kontrollera och lagföra innehavare av ett metall- eller plastmagasin. Därför tycker jag att en utredning behövs nu.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag ler lite inombords, för Adam Marttinen använder samma svar som Sten Bergheden gav Centerpartiet. Jag vet inte hur Sten Bergheden uttryckte det, om vi hade dåligt inflytande eller för litet inflytande. Det har uppenbarligen också Sverigedemokraterna på nuvarande regering eftersom de inte fick igenom sina ståndpunkter trots att det finns en majoritet i kammaren för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Jag tycker också att det är lite märkligt att ledamoten återigen använder begreppet kända problem. Vi vet ännu inte om det är kända problem, säger han. Det finns ju ett antal problem, till exempel för målskytterörelsen, som båda våra partier använde sig av innan ändringsdirektivet klubbades. Jag kommer att ta upp det i mitt anförande sedan. Jag tycker nästan att det är en icke-fråga.

Sedan har jag respekt för det ledamoten tar upp om att vapenutredningen kanske via andra vägar kan komma åt en del av problemen. Det ska bli intressant att följa.

Frågan är dock hur vi går vidare framöver. Jag gissar att Adam Marttinen sitter med i vapenutredningen, men på vilket sätt är Sverigedemokraterna villiga att jobba med frågan framöver? Om nu vapenutredningen inte kommer med ett förslag som är till fyllest, vad gör vi då? Vad är Sverigedemokraternas förslag då? Vad är åtgärden då? Ska vi lyfta frågan i justitieutskottet? Ska vi ha interpellationsdebatter med justitieministern?

På något sätt tror jag att vi måste vidta åtgärder för att lösa detta. Till skillnad från Adam Marttinen är jag nämligen övertygad om att det finns problem när det gäller att implementera denna lag, framför allt för målskyttarna.

Herr talman! Tack, Adam Marttinen, för anförandet! Jag vet att Adam Marttinen brukar referera till vad som har sagts och gjorts långt bak i tiden. Ibland är det en liten risk att begära replik, för han kanske citerar någonting jag har sagt eller gjort.

Jag tycker att Adam Marttinen glömde en sak, nämligen beslutet förra sommaren om just implementeringen av vapendirektivet. Då deltog ju Sverigedemokraterna inte ens i debatten, så därför tänkte jag trots allt passa på att lyfta denna fråga nu.

Jag håller helt med om historiebeskrivningen av alla tillkännagivanden som inte har beaktats, och jag tycker att det är jättebra att de nu beaktas i den vapenutredning som pågår.

Men återigen: Denna vapenutredning har inte i uppdrag att titta på just ändringen av regleringen av vapenmagasin. Det ter sig lite märkligt att frågan nu reses om att det inte är säkert att det är en överimplementering. Samtliga partier var ju, som du refererar till, supertydliga med att det var en överimplementering, åtminstone så långt fram som till förra valet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Jag undrar lite: Vad var det egentligen som gjorde att Sverigedemokraterna faktiskt vek ned sig och godkände en implementering av vapendirektivet med denna överimplementering? De skäl som angavs - att det var tidspress, att vi skulle utsättas för vitesbelopp - hade ju varit desamma också ett halvår och ett år innan. Det är väldigt knepigt att förstå varför Sverigedemokraterna bytte åsikt.

Sedan inser jag också att vi har den situation att hantera som vi har nu. Jag är mycket glad att Sverigedemokraterna stöder reservationen och tror att vi kan hitta en lösning framöver. Men vad var det egentligen som gjorde att ni gick med på denna implementering?

Herr talman! Ibland tänker jag att det var en himla tur att Centerpartiet ingick januariavtalet. Vad skulle Sten Bergheden annars ha sagt i talarstolen sedan dess?

Januariavtalet gällde 2019-2020, och Sten Bergheden vet mycket väl att jakt- och vapenfrågor inte ingick i januariavtalet. Tvärtom, som Sten Bergheden har nämnt, har Centerpartiet tillsammans med de nuvarande regeringspartierna gjort många tillkännagivanden. Men när regeringspartierna hamnade i regering genomförde man inte dem, utan man bytte fot.

När det nu är som Sten Bergheden säger, nämligen att vi inte befinner oss i tidspress längre, vite har redan beslutats, vad är det som förhindrar att gå vidare med att titta på en förändring?

Sten Bergheden hänvisade också till den nuvarande vapenutredningen, och det är bra. Jag vet att det förs en bra diskussion och ett bra arbete där. Men det råkar vara så att Centerpartiets representant har frågat om vi inte också kan titta på en reglering av vapenmagasin. Svaret har då varit att det måste finnas ett direktiv från regeringen. Varför har då Sten Bergheden, som också sitter i utredningen, inte bett regeringen om ett direktiv och fått mandatet? Det är det enda som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Jag gissar att ledamoten kanske slirade lite på sanningen, för vapenutredningen tittar inte på regleringen av vapenmagasin. Det är därför det vore så bra att följa upp den motion som det ska fattas beslut om i morgon och tillsätta en utredning för att genomföra detta, som var så himla viktigt före valet för samtliga nuvarande regeringspartier.

Herr talman! Jag tackar Sten Bergheden för anförandet.

Sten Bergheden är en av de ledamöter som har ägnat mycket tid i talarstolen i kammaren åt att bland annat kraftigt kritisera de ofta mycket negativa konsekvenserna som olika lagskärpningar inom vapenlagstiftningen har lett till för just jägare och sportskyttar.

Jag vill också hylla den utredning som den här regeringen har tillsatt, eller åtminstone utökat dess uppdrag. Det är bra. Men det finns en sak som utredningen om vapenlagstiftningen inte hanterar, nämligen frågan om reglering av vapenmagasin som infördes av den här regeringen förra sommaren.

Jag tar mig friheten att även i år återge vad Sten Bergheden har sagt tidigare år i talarstolen: Den förra regeringen försökte gång på gång reglera innehav av vapenmagasin. Ibland skyller man på gängkriminaliteten, ibland på EU-direktivet. Man skyller på att polisen annars inte kan beslagta magasin, vilket inte är sant. Polisen beslagtog drygt tusen magasin 2018. Man skyller på att innehav av magasin måste regleras enligt EU:s vapendirektiv, vilket inte heller är sant. Direktivet kräver bara en reglering av vissa magasin i kombination med vissa vapen. Detta har andra länder löst på ett sätt som inte påverkar lagliga jägare och skyttar.

Ändå gick den här regeringen fram förra sommaren med en implementering av direktivet som innebar just innehavsreglering av vapenmagasin. Det hade man sina skäl till, tyckte regeringen. Det var tidsbrist, och det var hot om vite och så vidare. Men nu när man ändå kan ändra detta genom att det har väckts en motion i frågan, varför är regeringen inte beredd att ändra det som regeringspartierna tyckte var så förfärligt innan man satt i regering?

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret, som förstås än en gång intygar att vi alla är eniga gällande problematiken och det orimliga i denna hantering. Men där stannar faktiskt mitt tack till finansministern, för jag håller inte med om att den fortsatta hanteringen är den rätta vägen.

Exitprogrammet för människor i prostitution var ett uppdrag som inte hade någonting alls med Skatteverket och beskattning av prostituerades inkomster att göra. Den utredningen är på 444 sidor. En och en halv sida handlar om den frågan, och det var faktiskt något som utredaren tog sig an på eget initiativ.

Utredningen om exitprogram lämnades till jämställdhetsminister Brandberg och ligger fortsättningsvis på Arbetsmarknadsdepartementet. Hade utredaren inte snappat upp den här frågan hade det förmodligen över huvud taget inte passerat finansministern. Men nu har frågan lyfts och kommit på bordet, och det är en helt orimlig situation som måste hanteras. Det är Finansdepartementet som äger den frågan. Varför vänta på en remissrunda på en utredning som från början egentligen inte skulle behandla frågan? Varför förlänga hanteringen med ett halvår eller ett år? Det är inte de kvinnor som är fast i prostitution och som har eller kommer att få en skatteskuld till Skatteverket betjänta av.

I dag har det lagts ett utskottsinitiativ i skatteutskottet om att snabbutreda frågan och att regeringen ska återkomma. Det finns även med i vår motionsbehandling under våren. Det finns alltså alla möjligheter för Finansdepartementet att gå fram så snabbt det går i något som jag vet är en komplicerad fråga. Det är ytterligare ett skäl att inte vänta på en remissrunda och därigenom förlänga det.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Hanna Westerén och Elisabeth Svantesson, för att vi återigen ges möjlighet att diskutera den här frågan, som är så otroligt viktig inte minst ur en värderingssynpunkt!

Vi har ju tidigare diskuterat logiken i att utsatta kvinnor i prostitution, som är en del av mäns våld mot kvinnor, ska beskattas på pengar som de har fått från en olaglig handling, alltså att män köper ett betalt övergrepp. För det är nämligen vad prostitution handlar om.

Det finns mängder av exempel som vi lyft fram i den tidigare debatten om vad detta sänder för signaler. Är prostitution ett jobb? Nej, man kan inte jämställa att sälja sex med att sälja en pizza. Men vad skulle hända om socialförvaltningen eller Arbetsförmedlingen intog ståndpunkten att det är ett jobb? Då skulle man kunna nekas försörjningsstöd eller a-kassa och få höra: Du kan ju sälja sex.

Dessutom används de beskattade pengarna till att finansiera din och min välfärd. Det är helt oacceptabelt.

När vi debatterade detta senast, före jul, var det som sagt en bra diskussion. Beskedet var positivt. Finansministern sa att vi behöver titta över den här frågan och att det är orimligt som det är. Nu är bara frågan när detta kommer att ske.

I svaret hänvisades till utredningen om ett exitprogram för prostituerade. Den har kommit. Vad har mer hänt sedan sist? Jo, Skatteverket var i utskottet och informerade. Då frågade jag tre saker. Jag frågade hur Skatteverket gör sin avvägning. Skatteverket har ju också ett uppdrag att arbeta på regeringens uppdrag med att stoppa mäns våld mot kvinnor. Varför väger detta inte lika tungt som att följa inkomstskattelagen?

Jag ställde också frågan om frågan om människohandel. Av någon anledning väljer Skatteverket att inte beskatta kvinnor som är utsatta för människohandel. Frågan är då: Hur vet Skatteverket vilka som är utsatta för människohandel? Man har ju inga utredningsresurser för detta. Det innebär per se att man behandlar sexköp olika beroende på vilka kvinnor det handlar om. Det är helt orimligt!

Skatteverket fastslog tidigare i en debattartikel och på sin hemsida att om man skulle göra denna förändring skulle det kunna öka den svarta, kriminella ekonomin. Ja, det kanske är så, men det är inte någonting som ska läggas på de prostituerades axlar. Utsatta kvinnor ska inte ta ansvar för annan svart verksamhet och svart ekonomi.

Men det positiva var som sagt att Skatteverket är för en förändring. Man har ändrat ståndpunkt och är för att se över en lagändring för att komma bort från detta.

Därför ställer jag nu samma fråga till ministern: Hur ser ministern på detta? Kan vi förvänta oss en utredning där man ser över lagstiftningen för att Skatteverket inte ska kunna ta ut skatt på prostituerades inkomster? Skatteverket har självt sagt att personernas utsatthet behöver beaktas och problematiken breddas. Skatteverket är för en förändrad lagstiftning. Är finansministern också det?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Givet Johan Pehrsons svar är det ändå märkligt att ett Tidöparti har getts ett sådant inflytande men samtidigt inte sitter i regeringen så att de kan vara här och ställas till svars. Det är därför som vi måste ställa dessa frågor till regeringspartierna.

Jag tror att svenska folket vill veta om regeringen är en regering för hela folket eller bara för vissa.

Om det nu är som Johan Pehrson säger, kan ministern då garantera att frågan om att begränsa religiösa symboler inte kommer upp vid en eventuell revidering av Tidöavtalet?

Herr talman! Flera av oss här i kammaren var i dag i Förstakammarsalen för att närvara vid Förintelsens minnesdag. Och återigen får vi ställa oss frågan: Hur kunde detta hända?

I Sverige är vi trygga med en lagstiftning som skyddar medborgare att få tycka vad de vill, säga vad vill och skriva vad de vill. Vi har grundlagsskyddad åsiktsfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. Döm därför om vår förvåning när vi i måndags kunde läsa vad justitieutskottets ordförande gick ut i medierna med. Han sa att hans parti kan tänka sig att begränsa eller förbjuda muslimska symboler. Det är någonting som är ett direkt brott mot religionsfriheten. Man ska ju inte behöva ansöka om en omröstning i justitieutskottet för att bära ett kors, en davidsstjärna eller en halvmåne.

Det är tyvärr inte första gången som SD-regeringen gränsar till att kasta frihetliga och liberala värderingar i papperskorgen.

Min fråga till Johan Pehrson är därför: Står regeringspartierna fortfarande bakom dessa grundläggande värderingar, eller kommer regeringen att öppna för att förbjuda religiösa symboler?

Herr talman! Vid denna sena timme på fredagen, då jag själv varit högst delaktig i att förlänga debatten genom att begära repliker, ska jag försöka korta mitt anförande lite.

Jämställdheten kan inte vänta. Jämställdheten har drabbats av backlash många gånger - det är väldigt tråkigt. Utvecklingen mot jämställda löner har stannat av och till och med gått bakåt. Problemet med mäns våld mot kvinnor kvarstår. Det biter sig fast, och vi verkar oförmögna att göra något åt det.

Det finns förstås behov av åtgärder för att främja jämställdhet inom alla politikområden, för det handlar om en del av en helhet som behöver åtgärdas. Detta arbete får inte stå tillbaka när övriga kriser i samhället ska bekämpas.

Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Våldet förekommer i hela landet, i alla åldrar och i olika typer av relationer, men det drabbar på ett helt överskuggande sätt flickor och kvinnor. År 2022 anmäldes över 20 000 fall av misshandel av en kvinna över 18 år där den utsatta var bekant med gärningspersonen. Mörkertalet är stort - det vet vi. Det behövs krafttag för att sätta stopp för detta, hejda den akuta våldsspiralen och långsiktigt skydda våldsutsatta kvinnor så att vi någon gång kommer bort från den värsta av effekterna, nämligen att 15-20 kvinnor mördas varje år.

Alla åtgärder vi vidtar för att stoppa mäns våld mot kvinnor går att använda mot alla former av våld i nära relationer. Jag är otroligt trött på den whataboutism som vi ständigt får höra. Det strukturella problemet handlar om att män misshandlar kvinnor. Detta måste vi bekämpa.

Kvinno- och tjejjourerna har en unik erfarenhet och kompetens och gör ett ovärderligt arbete för att hjälpa flickor och kvinnor i utsatta situationer. De gör detta som ett komplement till kommuners ansvar, inte en ersättning för det. Det är det offentligas skyldighet att trygga en långsiktig och stabil finansiering.

Vi vet att mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer. Det är ett tydligt mönster att de män som slår själva har upplevt våld i hemmet. Därför måste vi prioritera våld i ungas partnerrelationer. Det finns ett stort behov av preventiva åtgärder. Centerpartiet menar att det behövs särskilda resurser till aktörer som riktar sig till unga som utövar våld och kontroll i sina partnerrelationer och stöd till dem som utsätts för våld i relationer mellan unga.

Nu har liberalen lämnat kammaren, men förra året diskuterade vi här i kammaren om detta stöd existerade eller inte - det var i fara. Jag tolkar Liberalernas inlägg som att regeringen nu har säkerställt det. Det framgår inte riktigt i betänkandet, men vi i Centerpartiet har pekat ut detta i vår budget.

Vi vill också införa ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som lever i våldsamma relationer, där polis, socialtjänst, skatteverk, sjukvård och så vidare samverkar, så att de som lämnar en våldsam relation - de kanske försöker ta steget för första, andra, tredje eller tionde gången - faktiskt ska lyckas och snabbt och ordnat får det stöd som behövs.

Herr talman! Med precis denna metod jobbade polisen i södra Stockholm i det så kallade IGOR-projektet, som dock hastigt och lustigt lades ned utan förklaring. Arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor får som sagt stå tillbaka för annan brottsbekämpning. Man kan inte dra någon annan slutsats, och det är skamligt.

Centerpartiet vill också se en lämnapeng, eller ett fuck off-kapital, för att täcka kostnaderna för den kvinna som hastigt tvingas bryta upp, lämna sitt hem och sin egendom och etablera sig på en ny ort. Det är helt orimligt att den utsatta kvinnan själv ska bekosta flytt, ny bostad, nya abonnemang, nya kläder och så vidare.

Och vet ni, det är ungefär så det fungerar för män som deltar i exitprogram för att lämna kriminella miljöer. Tre och ett halvt år av strukturerat stöd utgår till män i exitprogram i form av rehab, sysselsättning, fritid, studier, ekonomiskt stöd med mera. Kvinnor som lämnar en våldsam relation får inget av detta i dag, apropå strukturell ojämställdhet.

Och därmed kommer vi lite mer in på ekonomisk egenmakt, herr talman. Vi måste komma till rätta med de löneskillnader som existerar i dag, den ojämställda fördelningen av föräldraledighet, deltidsarbete och de strukturer som hindrar kvinnor från att starta företag. Det är lite pinsamt att Sverige sticker ut så i en internationell jämförelse i och med att så få kvinnor driver företag.

Kvinnor ska inte vara beroende av en partner för sin ekonomi; kvinnor ska ha råd att skilja sig. Att föda barn ska inte stå i vägen för karriär eller företagande, och det ska inte heller vara en ekonomisk fälla för kvinnor.

Vi pratade i repliker om en form av nudging, vilket är jätteviktigt. Med dagens teknik borde alla kunna göra informerade val. Alla myndigheter borde få i uppdrag att jobba med det som kallas nudging.

Vi behöver reformera föräldraförsäkringen så att den är anpassad till ett modernt arbetsliv och till företagande. Vi vill se en ny, kraftigt ökad jämställdhetsbonus, borttagna dagar på lägstanivå och ett avskaffat tvåbarnstillägg.

Herr talman! När det gäller kvinnors företagande känner ni till detta med 1 procent. Det är 1 procent av det statliga riskkapitalet som riktar sig till kvinnors företagande. Detta är otroligt märkligt. Vi behöver se över strukturerna för företagsstödet; det måste göras om. Incitamenten för jämställda styrelser och jämställd fördelning behöver lockas fram och stärkas.

Utlandsfödda kvinnor har vi pratat om. Företrädare för regeringspartierna nämnde att man faktiskt, som jag tolkar det, vill se över flerbarnstillägget, vilket är bra. Jag tror att man generellt behöver se över föräldraförsäkringen för att korta den tid kvinnan är borta från arbetsmarknaden, vilket ofta är en väldigt lång tid.

Detta med utlandsfödda kvinnor pratade vi inte om, men det kom en utredning för ett halvår sedan, Etablering för fler, där dessa saker faktiskt finns på förslag.

Jag ser också fram emot att det kommer propositioner på området. Många har kommenterat att det har varit tomt på den listan. Här finns det många bra förslag att ta tag i. Jag ser fram emot att regeringen gör detta.

Till sist vill jag bara säga några ord om arbetet mot prostitution och människohandel. Häromdagen presenterades en utredning som heter Ut ur utsatthet, som handlade om hur man ska förmå utsätta kvinnor att lämna prostitution, alltså ett exitprogram.

Vi vet ju att människohandel för sexuella ändamål är en av de mest lukrativa verksamheterna, och den finansierar till stor del gängkriminalitet. I kölvattnet av pandemin och kriget i Ukraina har människohandeln ökat, och den gäller både kvinnor och barn.

De reflektionstider som finns i dag och regleras i utlänningslagen är ett instrument, men det är långt ifrån tillräckligt för att identifiera offer. Vi gör inte vår läxa enligt internationella konventioner. Vi identifierar inte tillräckligt många offer i prostitution och människohandel, och de som identifieras får inte det stöd som de har rätt till.

Jämställdhetsmyndigheten och dess regionkoordinatorer har ansvaret att jobba mot prostitution och människohandel. De kan göra mycket mer. De kan jobba mer strukturerat med samverkan, metodstöd och spridning av goda exempel till myndigheter. Vi tycker att man ska rikta in sig på att nå barn. Det finns enormt många barn som är offer för människohandel.

Slutligen det viktigaste: Vi behöver starta en nationell stödtelefon inriktad mot just detta. Det finns stödtelefoner när det gäller våld i unga relationer och stödtelefoner som kvinnor som misshandlas kan ringa till. Men människor som undrar över saker - de kan vara oroliga för vad som händer och kanske misstänker att det finns en lägenhetsbordell - vet inte riktigt vart de ska vända sig. Därför behöver vi en nationell hotline.

En sådan hotline finns i en del av våra grannländer. Den ska vara öppen dygnet runt, och vem som helst ska kunna ringa dit och ställa frågor och tipsa. Inte minst ska de utsatta ska veta att de kan få hjälp där.

Eftersom Centerpartiets budget föll i tidigare voteringar har jag inget yrkande utan hänvisar till vårt särskilda yttrande. Jag vill också passa på att önska alla en god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! Jag håller med. Jag tolkar ändå svaret som att det kanske inte kommer att stå i ett slutdokument när det gäller politikutveckling att problemet heter feminism och att det är därför pojkar misslyckas i skolan.

Självklart finns det könsnormer i skolan. Då är det ännu mer problematiskt att man i samma rapport döpte skolan till tjejskolan, eftersom det är tjejerna som lyckas i skolan. Det riktar på något sätt fokus mot att det är tjejernas fel att killarna inte lyckas i skolan.

Vi kan absolut komma åt detta genom att tidigt diskutera könsnormer i skolan och förskolan. Det viktigaste är att vi ser både killar och tjejer och att vi även identifierar hedersproblematiken, att unga tjejer är överrepresenterade bland dem med psykisk ohälsa, att den sexualisering som unga tjejer pressas av och att de hot och det hat på nätet som drabbar tjejer många gånger är större än det som drabbar killar.

Det är klart att killars resultat i skolan behöver förbättras. Men det görs genom att förbättra skolan så att både tjejer och killar mår bra där. Det görs inte genom att man ställer feminism och killar mot varandra.

Fru talman! Tack, Sofia Amloh, för ett engagerat anförande! Vi delar i mångt och mycket synen på arbetet med jämställdhet.

Jag ska dock passa på att diskutera Socialdemokraternas nya samhällsanalys. Om jag vore socialdemokrat skulle jag inte se det som positivt att man ägnar den så mycket tid. Där finns nämligen ett uttalande som är djupt provocerande, enligt mig. Jag menar att det är tämligen grunda analyser.

En av förklaringarna till den misslyckade integrationen är - hör och häpna - feminismen, att man har satsat för mycket på feminismen och därför har missat killarna. Det får mig att undra vilken definition Socialdemokraterna har av feminism. Jag tycker i stället att man borde ha jobbat mer med feminism, inte minst i skolan, för att komma bort från detta.

Att killar underpresterar i skolan, särskilt i utsatta områden, är knappast något nytt. Men att Socialdemokraterna förklarar det med att samhället har fokuserat på feminism och därmed missat killarna är enligt mig ett ganska djupt provocerande uttalande.

Jag vill be Sofia Amloh resonera lite om detta. Delar hon den synen, på det begreppet och den problembilden? Vad betyder feminism för Socialdemokraterna och för Sofia Amloh?

Fru talman! Först vill jag bara säga några ord till om reserverade dagar. Jag är ganska säker på att de allra flesta unga kvinnor och män som är föräldrar i dag har fått god utbildning och god information om vad som händer när man tar ut si eller så mycket föräldraledighet, vad som händer med ekonomin och vad som händer med pensionen. Ändå ser det ut som det gör. Steget till att få alla att göra det informerade valet ligger väldigt långt fram i tiden om man inte vidtar vissa åtgärder för att förbättra detta.

Jag kan återge vad som stod i den artikel jag refererade till: Regeringens samarbetsparti Sverigedemokraternas representant Ludvig Aspling håller inte med jämställdhetsminister Paulina Brandberg och menar att prostitution kan räknas som ett icke ärligt sätt att försörja sig och därför vara skäl till att nekas uppehållstillstånd i Sverige. Även missbruk och stök, menar han, kan utgöra skäl till utvisning.

Ledamoten kanske ska låta bli att titta på På spåret i kväll och ta en diskussion med sin partikollega Ludvig Aspling.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det är väl ingen nyhet att säga att jag inte håller med om många av de ganska mustiga och långtgående slutsatser som ledamoten drar.

Jag kan till exempel säga en sak om det som ledamoten kallar kvotering men som jag väljer att kalla reserverade dagar. I den bästa av världar väljer man själv, efter egen vilja. Men ledamoten låter bli att nämna ett viktigt begrepp, och det är omgivningens förväntningar - eller rättare sagt strukturell ojämställdhet. Det är därför vi har reserverade dagar. Då får man det som ledamoten pratar om: förebilder både hemma och i form av att både mamma och pappa går till jobbet.

Men det var egentligen inte det jag skulle fråga om, utan det var något som ledamoten inte nämnde. Ärligt talat ställde jag samma fråga förra året. I den första varianten av Tidöavtalet pratade man om bristande vandel och fler möjligheter att utvisa människor på grund av detta. Prostitution togs upp som ett exempel.

För några veckor sedan kom ett förtydligande i och med utredningen. Man hade döpt om bristande vandel till brister i levnadssättet. Frågan har diskuterats vid många tillfällen här i kammaren, på frågestunder, i interpellationsdebatter och så vidare. I förra veckan hävdade jämställdhetsministern att detta inte kommer att röra utsatta människor. Det kommer inte att röra kvinnor i prostitution, det kommer inte att beröra människor som har ett beroende och så vidare, sades det. Detta var dock uppenbarligen inte hela Tidögänget med på. Sverigedemokraternas representant Ludvig Aspling menar att prostitution visst kan komma att räknas eftersom prostitution inte är att betrakta som en ärlig försörjning.

Min fråga är helt enkelt: Tycker Sverigedemokraterna att utsatta kvinnor i prostitution har ett bristande levnadssätt eller inte?

Fru talman! Det är givetvis viktigt att prata om normer och värderingar. Vi har pratat om samhällsintroduktion, och det har nog de flesta partier i kammaren gjort under många år. Centerpartiet var med och drev fram både intensivåret och etableringsreformen under förra mandatperioden, så i mångt och mycket är vi överens.

Ledamoten pratar om jobb, konsekvenser och så vidare. Men Centerpartiet tycker att det är ett problem och ett svek att utlandsfödda kvinnor ofta blir fast i hemmet för att de föder barn. De har små barn när de kommer, och väl här föder de fler. Ledamoten sa inte så mycket om föräldraförsäkringen. Givetvis räcker det inte bara med den, men när det nu är så att ersättningen i föräldraförsäkringen kan vara högre än en kommande ersättning i etableringsreformen, vad ger det då för incitament?

För utlandsfödda mammor med barn upp till sex år kan det ta fyra år innan de kommer ut i arbete eftersom det är enklare att vara hemma med barnen, trots att de många gånger har högre utbildning än papporna. Regeringen talar om generella åtgärder. Ser inte ledamoten en vits i att se över hur föräldraförsäkringen fungerar i detta sammanhang? Är det okej att vara borta så länge från arbetsmarknaden?

Fru talman! Tack, ledamoten Karapet, för ett engagerat anförande! Jag noterade att ledamoten gick in lite på den senare delen av debattens områden, nämligen jämställdhet och hedersrelaterat våld och förtryck. Jag passar på att fråga också om det eftersom Moderaterna inte har någon talare anmäld i omgång nummer två.

Integration är ju också till stor del en jämställdhetsfråga. Jag skulle vilja ställa några frågor om den grupp inom målgruppen som kanske utsätts för det största sveket, nämligen utlandsfödda kvinnor. De har 20 procent lägre sysselsättning än svenskfödda kvinnor och 13 procent lägre sysselsättning än utrikes födda män. Vi vet att detta inte enbart beror på att dessa kvinnor har bristande eller lägre utbildning, för så är inte fallet. En del har låg utbildning, men många gånger är den högre än vad männen har. Ändå står kvinnorna längre ifrån arbetsmarknaden.

Trots detta finns det i dag inte någon systematisk plan för att nå just den här målgruppen. Frågan är om de generella åtgärderna räcker. Jag skulle vilja be ledamoten att resonera lite kring hur man bäst når just den här specifika målgruppen.

Herr talman! I går presenterades utredningen Ut ur utsatthet, som handlar om ett exitprogram för utsatta kvinnor i prostitution. Det var många bra förslag som kom fram, bland annat ett som hamnar på finansministerns bord.

Det handlar om det märkliga faktum att Skatteverket beskattar prostituerades inkomster, det vill säga pengar som de har fått av sexköparna - som har betalat för ett övergrepp. Beskattningen sker i direkt strid med myndighetsreglering, myndighetsinstruktioner och här fattade beslut om att myndigheter ska samverka för att mäns våld mot kvinnor, vilket prostitution är en del av, ska upphöra.

Det märkliga är att utredaren föreslog en ny utredning för att titta på hur man ska sätta stopp för detta. Centerpartiet menar att det är fullständigt onödigt och att detta kan lösas genom en dialog med myndigheterna. Min fråga till finansministern är därför: Hur tänker regeringen ställa sig här - tänker man sätta stopp för detta genom en aktiv dialog med och styrning av myndigheterna, eller tänker man fördröja det genom en ny utredning?

Fru talman! Prostitution är ju varken ett arbete eller en hobby. Nu är ingen från Skatteverket här, så de kan inte försvara sig, men jag tycker verkligen att de har målat in sig i ett hörn. Genom att de säger som de gör finns det ju, som Hanna Westerén nyss nämnde, inget annat kvar än att gå in med politiska beslut. Jag menar ju att Skatteverket hade kunnat lösa det här ändå. Men jag är tacksam över det besked som Elisabeth Svantesson ger, för då kan vi faktiskt komma med politiska beslut när den här utredningen kommer i december.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ju smått horribelt att Skatteverket på sin hemsida uppmanar prostituerade att betala skatt enligt huvudregeln i skattelagstiftningen och så vidare. Det är i direkt motsats till regeringens nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, där prostitution ingår, och dessutom i motsats till både myndighetsinstruktioner och regleringsbrev där det står att alla myndigheter ska bidra till att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Ändå gör Skatteverket på det här sättet.

Jag ser fram emot utredningen och den proposition som komma skall. Jag är tämligen övertygad om att vi tillsammans kan åstadkomma en förändring här, för det är enormt mycket dubbelmoral i den hantering som sker nu.

Fru talman! Tack för att vi kan ha den här oerhört viktiga debatten!

Att befinna sig i prostitution är att vara utsatt. Det är världens äldsta förtryck, ofta med livet som insats. Det ger skador för livet, skam, skuld och ångest. Därför är det väldigt skönt att vi sedan länge har haft sexköpslagen i Sverige, där skulden läggs där den hör hemma, nämligen på den som köper sex. Jag trodde att Rättssverige och Förvaltningssverige var ganska överens härom - ända tills vi fick höra om fallet med "Maja".

"Maja" råkade ut för ett inbrott i sin lägenhet, och polisen kom dit för att utreda brottet. De noterade att "Maja" hade en stor mängd kontanter och rapporterade henne till Skatteverket. Det kan man för övrigt undra varför de gjorde, men det är inte finansministerns bord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

"Maja", som var ärlig och berättade att pengarna kom från sexhandel, åtalades och dömdes för skattebrott, eftersom hon hade underlåtit att betala skatt. Hon dömdes att betala 60 000 kronor. I sammanhanget kan nämnas att Paolo Roberto fick böter på 15 000 kronor.

Men det hela slutar inte här. "Maja" blev alltså ombedd av Skatteverket att starta ett företag och betala skatt för att på så sätt göra rätt för sig och slippa nya åtal. Här börjar det, enligt mig, verkligen att knaka i fogarna på nationen Sverige.

Jag ställde en fråga till finansministern tidigare i somras om vad regeringen ämnar göra åt denna situation. Är det regeringens mening att pengar från en olaglig handling, via medverkan av en utsatt person, ska drivas in i form av skatter?

Svaret var att finansministern inte kan kommentera Skatteverkets svar. Men det var heller inte min fråga, utan min fråga var vad regeringen anser om detta.

Dubbelmoralen är ju oändlig. Om prostituerade ska skatta, vilka avdrag ska de då få göra? Ska de få göra avdrag för kostnader för kondomer, glidmedel, mediciner, graviditetstester, hivtester och resor till och från en lägenhetsbordell, där de för övrigt kan vara instängda? Då är det tur att man kan deklarera digitalt.

Att sälja sex är inte som att sälja vilken tjänst som helst. Vi kan inte jämställa att sälja en pizza med att sälja sex.

Om prostituerade ska betala skatt och uppmanas att starta företag, varför har då Skatteverket svarat att prostitution inte är en hållbar företagsidé och därmed nekat F-skattsedel?

Om en utsatt kvinna dessutom måste ha ett företag måste hon ha ett bankkonto. Men det händer att banker nekar prostituerade kvinnor att öppna ett bankkonto eftersom prostitution inte är en hållbar försörjning. Varför söker inte Skatteverket upp sexköparna och slår fast att de ska betala sociala avgifter för sina sexköp? Varför finns det ens en företagskod, en SNI-kod, där det går att klassa in sexuella tjänster och sexuell handel? Det finns, till exempel SNI-koden övrig serviceverksamhet.

Jag vet att finansministern inte kan svara på varför Skatteverket gör si eller så, men det är inte heller min fråga. Min fråga handlar om vad finansministern och regeringen tycker om detta. Om regeringen tiger still medverkar man, enligt mig, till en form av pengatvätt. Det är pengar från en olaglig verksamhet som går in i den statliga förvaltningen. Det är inte okej för mig att staten gör så.

Vad tycker regeringen om situationen?

Herr talman! För ett år sedan, när Tidöavtalet presenterades, fanns det med en punkt om att man ska utreda utvisning på grund av bristande vandel. Denna punkt fick mycket berättigad kritik både av oppositionen och av Sveriges samlade kvinnorörelse eftersom den helt plötsligt ställde synen på prostituerade på ända. Från att ha varit personer i utsatthet riskerar de nu tvärtom att bli kriminella och utvisas.

Häromdagen när regeringen hade sin presskonferens om detta hade ordet vandel ändrats till hederligt levnadssätt, och ministern intygade att man inte ska jaga dem som finns i utsatthet. Men detta höll tydligen inte ett av regeringssamarbetets partier med om, utan Sverigedemokraterna yttrade sig om att man som prostituerad inte har en hederlig försörjning och därför kan komma att omfattas.

Min fråga till Paulina Brandberg är helt enkelt: Om en prostituerad i dag söker hjälp av socialtjänsten eller polisen, riskerar personen då utvisning eller får personen det stöd som man har rätt till?