Helena Vilhelmsson

Herr talman! Jag ska börja med att nämna något som jag faktiskt glömde förut. Jag räknade inte upp det, men ledamoten och många andra från regeringspartierna gjorde det. Det gäller stödet till föräldrarna, vilket naturligtvis är jätteviktigt. Vi kan inte säga att allt ansvar ligger hos de tjänstepersoner som möter barn och unga. Det handlar förstås också om föräldrarna. De behöver allt stöd de kan få, inte minst när det gäller digitaliseringen.

Jag är glad att ledamoten tar upp frågan om den våldsamma pornografin. Den unga generationen i dag kan betraktas som en experimentgeneration. Jag är glad att vi har fått vårt parti att ta steg för steg mot förflyttning. Numera talar vi om webbfilter. Vi talar till och med om ett slags bank-id eller verifikation för att man faktiskt ska kunna titta på material. Det har man i andra länder. Vi kan titta på det här också.

Jag har personligen, tillsammans med ledamöter från de gamla allianspartierna, haft jättefruktbara samtal med teleoperatörerna, vilka också har ett ansvar. Man ska inte glömma näringslivets ansvar här. Vi ställde dem mot väggen och frågade: Marknadsför ni era webbfilter i telefonerna när föräldrar köper telefoner till sina barn? Är det kostnadsfritt? Det är ju ingen stor summa för dem. Det var jättebra samtal.

Avslutningsvis lyfter ledamoten den otroligt viktiga frågan om hur vi ska se till att våldsutövarna faktiskt aldrig slår igen. Ja, jag tycker självklart att man ska titta på olika behandlingsformer. I den mån vi tror att det är värdefullt får det naturligtvis också kosta samhällets resurser, för det är värt allting att våldsutövarna aldrig slår igen. Jag välkomnar alla former av verksamhet för detta. Det finns också kommuner som har testat detta med att det är våldsutövaren som får flytta. Det är också intressant att titta på det och att lyfta upp det vidare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 21 juni.)

Herr talman! Jag tackar för en jätteviktig fråga. Jag vill understryka att vi naturligtvis tycker, som jag tror att jag nämnde i något replikskifte, att det arbetet är precis lika viktigt. Det handlar om det förebyggande, om det operativa och om det finansiella stödet efteråt för att ta sig ur detta. Allt är lika viktigt. Det jag har valt att fokusera på just nu är det dödliga våldet, eftersom det är extremt omfattande i år.

Jag tror att man måste börja tidigt för att kunna förebygga våld. Vi har en fantastisk verksamhet som heter ungarelationer.se. I början var denna regering faktiskt lite svävande med sitt stöd. Ungarelationer.se har funnits ett par år. Unga människor kan ringa. De har en fantastisk verksamhet som möter jättemånga killar men också unga tjejer.

Jag kommer ihåg vad som träffade mig mest när jag läste deras redovisning. Den vanligaste frågan de fick var: Måste man ha strypsex?

Alltså det tog.

Det är jätteviktigt att man ger alla möjligheter att prata om detta. Vi tycker också att vi har kommit en lång bit på väg i och med att vi har en ny sexualundervisning i skolan. Jag tycker att man måste börja prata normer och värderingar redan i förskolan. Vi måste framför allt utbilda alla som jobbar med barn och ungdomar, för det är där vi ska börja. Man börjar inte slå när man går in i ett förhållande när man är 25 eller 30 år, utan det är precis som ledamoten säger: Man har sett detta tidigare.

Det handlar om en kraftfull och fortgående fortbildning och utbildning för personal som möter barn och unga för att de ska se signalerna och för att man ska sätta stopp för unkna normer och språk. Språket är otroligt viktigt.

Herr talman! Det här betänkandet handlar ju om väldigt många olika ämnesområden som är väldigt intressanta, och det finns mycket att säga. Men jag kommer som hittills att fokusera på det dödliga våldet mot kvinnor.

Kvinna hittat död i frysbox - man häktad. Kvinna i Halmstad avliden, polisen utreder misstänkt mord. Gravida Soliana död efter fall från balkong. Kvinna död i Örebro - man anhållen för mord. Kvinna hittat död i Luleå, man anhållen misstänkt för mord. Man anhållen för mord och mordförsök på mor och dotter.

Detta är några rubriker i tidningarna under årets tre första månader. Med ungefär lika många till som jag har utelämnat blev det ungefär tolv mördade kvinnor på tolv veckor. Samtliga är misstänkta relationsbrott, alltså kvinnor mördade av män som de hade eller hade haft en relation med. Samtliga hade ett namn, en familj och en vardag, och kvar finns bara en trasig vardag i dessa kvinnors närhet.

Och om tolv kvinnor på tolv veckor inte var nog kan vi fortsätta in i den trettonde veckan:

Kvinna hittat död i lägenhet i Falkenberg - förundersökning om mord. Kvinna hittat död i husvagn i Dalsland, misstänkt mord. Misstänkt mord på kvinna i Fagersta. Man misstänks ha mördat sin fru i Falkenberg. Kvinna hittat död i skogen utanför Filipstad, misstänkt mord. Äldre man misstänks för mord på kvinna i Ljusdal.

Det här var en dokumentation över sex mördade kvinnor på sju dagar. Som vi har hört var vi redan i april månad uppe i nästan 20 kvinnor, det vill säga de senaste årens snittsiffra för antalet misstänkta mord i parrelation bara fyra månader in på året.

Herr talman! Jag undrar också vad de stora rubrikerna är om den här frågan. Jag undrar också vad regeringens krisplan är, för det här är förstås en kris. När kommer inbjudan till krissamtal med riksdagens samtliga partier? Vad är regeringens förslag för att åtgärda detta på kort sikt?

Att prioriteringarna är olika har vi fått höra mycket om här i kväll. Motsvarande händelseutveckling i gängkriminella kretsar, vilket vi nyligen har upplevt, följs av pressträffar från regeringen med information om åtgärder. Det är bra, men det är katastrof att de uteblir med anledning av att kvinnor mördas.

Centerpartiet har kallat ministrar till utskotten för att få information om regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor och vad man ska göra för att stoppa morden. Vi har hört om förebyggande åtgärder, och vi har läst debattartiklar i tidningar. Jag vet inte om vi blev så mycket klokare av det.

Vi hör om förebyggande åtgärder. Vi hör om repressiva åtgärder, vilket är lite symptomatiskt för Tidöavtalet. Det är bra. Vi behöver skärpta straff också, men det räddar inga liv.

Om vi ska sätta stopp för mord på kvinnor i år hjälper ju inte arbetet med nya åtgärdsprogram, vilket vi också har hört om. Då hjälper inte skärpta straff, för vi utdömandet av straff har ju våldet och morden redan skett.

Det enda som räddar liv är att få kvinnor att lämna den våldsamma relationen tidigt, och för att de ska klara det behöver samhället finnas där med ett samlat, strukturerat stöd som inte är avhängigt om det finns eldsjälar på arbetsplatsen, i polisen, i socialtjänsten eller i ideella organisationer. Det ska vara ett stöd som funkar i hela landet, oavsett om man bor i Nordmaling, i Trelleborg eller i Stockholm.

Det behöver finnas en kontaktperson som följer kvinnan. Kvinnan ska inte behöva söka något slags bidrag. Hon ska få ersättning för det lidande och den katastrof hon utsätts för. Det handlar om anmälan, skyddat boende, skola, arbete, bostad och finansiellt stöd. Det är precis sådant som det jobbas med i till exempel Igor-projektet i södra Stockholm, som ju har varit ganska uppmärksammat på senare tid. Det finns andra projektverksamheter som jobbar på liknande sätt, men de är just projektverksamheter. Hur bra är det?

Att lämna en våldsam relation är det farligaste. Det är inget man gör lättvindigt. Barn, husdjur, boende och skola har vi pratat om. Den farligaste perioden är ju precis när hon lämnar. Ändå finns det inget strukturerat och likartat stöd över landet för detta, trots att det finns där för män som lämnar våldsamma miljöer som de själva har valt att gå in i.

Jag tycker att den jämförelse som Jämställdhetsmyndigheten slog fast är frapperande. Jag finner inte riktigt rätt ord för att beskriva den skevhet som vi faktiskt accepterar. Detta måste vi göra något åt.

Vi röstar ju faktiskt om detta i den här kammaren i morgon. Det är ett tips. Ni kan fundera på det över natten.

Slutligen vill jag säga några ord om detta med att skifta fokus. Det hör vi ju ofta från både Tidöpartierna och den övriga oppositionen, och det är bra. Självklart är det inte kvinnan som ska få sitt liv och sin frihet begränsad, utan det är mannen som slår som ska få sin frihet begränsad. Men det är svårt att nå dit, jag vet det, men vi måste försöka tänka om i våra hjärnor.

Ett tips är att tänka på vem det är som ska betala det som en förövare ställer till: Är det förövaren själv eller är det kvinnan, barnet och det övriga samhället som ska betala? En tanke kan vara att låta förövaren faktiskt betala för sina brott så småningom. Tänk om förövaren fick en faktura av kommunen för varje våldstillfälle, i stället för att kvinnor och barn och samhället ska betala våldet.

Tänk så här: Han bryter hennes arm och puttar in henne i en vägg. Hon flyr med barnen till ett boende. Tänk om det kommer en faktura till mannen:

Traumaterapi, tiotusentals kronor.

Akutvård, 1 200 kronor.

Läkemedel mot smärta, 500 kronor.

Arbetsterapeut när armen läkt, 1 400 kronor i timmen gånger tio.

Förlorad inkomst, sjukskrivning, förlorad pensionsavsättning.

Polisutryckning med två poliser, tiotusentals kronor.

14 dygn för kvinnan och deras barn på skyddat boende i väntan på kontaktförbud.

Handläggning av kontaktförbud. Återigen är vi uppe i tiotusentals kronor bara där.

Skyddslarm, 5 000 kronor, får kvinnan betala själv.

Ny telefon, för hennes gick sönder vid misshandeln. Det får kvinnan betala själv, 10 000 kronor.

Mat och akuta kläder till barnen.

Skjuts till och från sjukvård och skola under 14 dagars skyddat boende.

Vi är uppe i hundratusentals kronor, som samhället får betala när mannen, eller förövaren, utövar våld. Dessa räkneexempel kan man naturligtvis använda när det gäller alla former av brott.

När man tänker på kostnaderna för våldet, specifikt mäns våld mot kvinnor, ter det sig lite fånigt, tycker jag, att det är männen som får stöd i ett exitprogram men inte kvinnor. Då tycker inte jag att det funkar att, som i detta betänkande, föreslå att socialtjänsten ska utreda brottsofferstöd, att kvinnor ska få ansöka om bidrag eller att vi ska förbättra statistiken. Vi behöver få till ett samlat program som ser likadant ut över hela landet för att förhindra att fler kvinnor dör.

Därmed vill jag tacka för i dag och önska alla en trevlig kväll och en trevlig sommar. Tack, kammarens personal, för ett mycket väl utfört arbete!

Herr talman! Jag kommer ihåg diskussionen om Kompotten. Jag har för mig att vi var delaktiga, och både Liberalerna och Centerpartiet drev på regeringen. Det var en katastrof att den inte formaliserades.

Gång på gång lyfter jag upp lämnaprogram. Det finns fungerande verksamheter i samverkansform mellan polisen, kommunala myndigheter och alla aktörer som behövs i landet. Men de är projektverksamheter - inte ordinarie verksamheter. Delar av dem kan genomföras snabbt medan andra samverkansformer tar lång tid att få till. Det är inte något där man trycker på en knapp för att köra ut på linjen i olika verksamheter. Det är så oerhört viktigt att inte förlora några erfarenheter.

Det är återigen märkligt att det finns lämnaprogram med allt vad det innebär för män men inte för kvinnor. Jag ska återge lite ur Jämställdhetsmyndighetens rapport.

En person som vill hoppa av det kriminella livet erbjuds ett 18 månader långt behandlingsprogram på uppdrag och finansierat av socialtjänsten. Därefter följer två års eftervård och uppföljning som är kostnadsfri för kommunen. Första året finns stöd dygnet runt och innefattar insatser avseende bostad, terapi, drogberoende, sysselsättning, skuldsanering och fritidssysselsättning. Därefter följer ett sex månader långt utslussningsprogram för att klienten ska bli mer självgående.

Jämställdhetsmyndigheten kan konstatera att skillnaden på insatser och resurser jämfört med våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter är påtaglig. Inte minst blir vikten av en samordnad aktör tydlig för att personer som lever med skyddade personuppgifter ska få ett så bra stöd och skydd som möjligt.

Jag tycker att det är helt horribelt att se de strukturerade och seriösa insatserna som sker gentemot män som vill lämna kriminella miljöer jämfört med kvinnor som vill lämna våldsamma miljöer som de själva inte har valt. Jag hoppas verkligen att Liberalerna och ledamoten kan pusha på regeringen så att det går att få en samordnad verksamhet i hela landet.

Herr talman! Tack, Juno Blom, för anförandet! Det är alltid inspirerande att lyssna.

Jag skulle vilja lyfta fram samma fråga som i en tidigare replik: Problemet vi står inför med att samhället har misslyckats så kapitalt med att skydda kvinnor. Antalet mord är extremt stort.

Jag hade en interpellationsdebatt med jämställdhetsministern förra veckan om just lämnaprogram för att höra hur ministern och regeringen ser på den frågan. Jag vet inte om ni lyssnade eller tog del av svaret, men där nämndes mycket av det som Juno Blom tar upp, till exempel en tioårig nationell strategi, åtgärdsprogram fram till 2023 och därefter ett nytt åtgärdsprogram som ska komma till stånd. Man beskrev socialtjänsten och vikten av att myndigheter samverkar och att ingen ska falla mellan stolarna. Man förstärker Socialstyrelsens uppdrag och kommunernas arbete med stadigvarande boende, vilket är jättebra. Det handlar även om länsstyrelsernas samordningsfunktion och så vidare.

Det är dock få operativa åtgärder, insatser eller verksamheter som nämns. Frågan gällde hur vi ska förhindra att fler kvinnor mördas, och jag tror att vi måste vara mer hands-on för att lyckas.

Socialtjänsten har ett ansvar för, och vi har ansvar för att skapa förutsättningar för, både förebyggande arbete, operativt arbete och finansiellt stöd när kvinnan väl lyckas ta sig därifrån. Delar av lämnaprogram, och som förekommer på en del håll i landet, kan genomföras snabbt i form av finansiellt stöd, fuck off-kapital, stöd till boende och så vidare.

Jag skulle vilja veta hur ledamoten resonerar. Tycker Liberalerna att arbetet är gott nog för att på kort sikt förhindra att fler kvinnor ska mördas?

Herr talman! Återigen håller jag med om de synpunkter som framförs. Men, också återigen, detta är ingenting som på kort sikt gör att morden på kvinnor upphör. Det enda sättet att åstadkomma det är att på en gång forma ett lämnaprogram, likartat över landet, med det skydd och stöd som behövs.

Det är lite märkligt. Det finns ju exitprogram för män som vill lämna kriminella miljöer med tre och ett halvt års strukturerat stöd i form av terapi, sysselsättning, fritidssysselsättning, vård, behandling och ekonomiskt stöd. Kvinnor som lämnar våldsamma relationer får i princip inget av detta. I bästa fall får de ett skyddat boende. I värsta fall får de en skyddad identitet som de får leva med under lång tid av sitt liv. Det är helt horribelt hur olika vi ser på män och kvinnor och hur olika vi tar för givet vem som ska få vilken sorts stöd.

Jag har lyft den här frågan med jämställdhetsministern. Jag har lyft den med justitieministern. Det är lite därför jag riktar frågan till just ledamoten från Moderaterna. Nu handlar inte det om socialtjänsten, men Moderaterna sitter ju på Justitiedepartementet.

Mina frågor är alltså återigen: Tycker inte ledamoten att detta är anmärkningsvärt? Vilka förslag kan ledamoten tänka sig att föra vidare till regeringen för att åstadkomma ett nationellt lämnaprogram, likartat i hela landet, för att rädda kvinnors liv och för att inga fler kvinnor ska bli mördade?

Herr talman! Tack, ledamoten, för ett initierat anförande! Jag håller med om väldigt mycket av det som ledamoten lyfter fram om socialtjänstens ansvar och att man måste stödja socialtjänsten och ge den redskap att utvecklas för att kunna omfamna hela sitt uppdrag, som är enormt stort. Jag är mycket beklämd över den kampanj som bedrivs mot socialtjänsten.

Ledamoten nämnde mycket: arbetsformer, samverkan, nya exitprogram och straffskalor. Jag har vissa åsikter om innehållet i en del av ståndpunkterna, men det vi kan konstatera - framför allt i år - är att vi har misslyckats. Socialtjänsten har misslyckats, polisen har misslyckats och alla vi har misslyckats eftersom antalet mord på kvinnor är så extremt högt i år.

Det är därför Centerpartiet har föreslagit ett nationellt lämnaprogram. Det står frigörelsestöd i betänkandet, men vi har jobbat vidare med ett nationellt lämnaprogram. Det är faktiskt det enda som vi vet räddar liv, eller förhindrar fler mord, nämligen att kvinnor kan ta sig bort från en våldsam relation med allt det stöd som faktiskt behövs.

Vi vet att flera olika verksamheter måste vara med och att flera olika myndigheter måste samverka. Det finns olika verksamheter som jobbar med detta runt om i landet. Kommunerna är med i de allra flesta. Polisen är med i många men inte alla. Det viktiga är dock att nyckelaktörer är med.

Detta är inget som görs av sig självt. Vi måste skapa ett program och en struktur som är likartad över landet och som stöder kvinnor, oavsett var de bor, och ger dem det skydd och stöd som de behöver, både innan de bryter upp och efter att de brutit upp, samt ett långsiktigt ekonomiskt stöd.

Jag tycker inte att utskottets text berör detta. Det är lite för fluffigt. Hur ser ledamoten på det här?

Fru talman och ministern! Jag håller helt med om resonemanget om kontaktförbud. Det allra bästa skulle vara om förövaren fick ett kontaktförbud så att det är förövaren som får röra sig inom ett visst område och inte någon annanstans. Det finns egentligen inget annat sätt att låta brottsoffret behålla sin frihet. Det kanske inte låter sig göras, och det är ett problem. Men brottsoffrens frihet är en jätteviktig fråga.

One size fits all - så är det inte. Precis detta jobbar lämnaprogrammen med, för de har en utpekad grupp bestående av polis, socialtjänst, bostad, vård, psykiatri och rättsväsen. Igorprojektet har visat att det är respektive kvinnas specifika behov som gör att man kan rädda liv.

Jag håller också helt med om att vi ska jobba med det förebyggande. Men det är inte det förebyggande som i det här läget räddar kvinnors liv. Min interpellation handlar om hur vi förhindrar att år 2023 blir ett katastrofår när det kommer till antalet mord på kvinnor som lever i våldsamma relationer.

Vi har båda träffat personer som är verksamma inom Igor. Det är ingen hemlighet att man på denna verksamhet är bekymrad över vad som händer när budgetmedlen är slut. Jag vet att det inte ligger på jämställdhetsministerns bord, men min vädjan är ändå: Se till att ta hand om det fantastiska resultat som Igor har uppnått!

Vi kommer att diskutera frågan vidare i Almedalen. Jag har bjudit in aktörer, och alla är positiva till att bidra. Det gäller myndigheter, bostadssektorn, allmännyttan, SKR och rättsväsendet. Jag vill gärna kunna komma dit och säga: Det här samlar vi upp. Jag tar det till regeringen, och regeringen är beredd att gå vidare med ett nationellt lämnaprogram. Jag hoppas att jag kan få göra detta, antingen på ett bilateralt möte eller i ett krissamtal där regeringen samlar samtliga partier för att få ett stopp på detta. Inte en kvinna till!

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tyckte mig höra att ministern sa att hon hoppas att ett lämnaprogram kommer på plats. Enligt mig är det A och O.

Ministern nämnde också det stora antal kvinnor som utsätts för våld även om de inte mördas. Det är 75 000 som utsätts varje år, och cirka 10 000 personer om man inräknar barn lever med någon form av skyddad identitet.

Att lämna en våldsam relation är som vi vet inget man gör lättvindigt. Det handlar om barn, husdjur, boende, skola och arbete. Det finns många faktorer som håller kvar kvinnan, precis som vi har talat om. Den farligaste perioden är just när hon har bestämt sig: Jag vill lämna. Det är då morden sker. Ändå finns det i dag inget samlat lämnaprogram.

Fru talman! Visst är det väldigt märkligt med tanke på, som jag sa, att det finns program för män som hoppar av kriminell gängverksamhet.

Faktum är att Jämställdhetsmyndigheten i sin nyligen avlämnade rapport slår fast följande: En person som vill hoppa av det kriminella livet erbjuds ett 18 månader långt behandlingsprogram, på uppdrag och finansierat av socialtjänsten. Därefter följer två års eftervård och uppföljning, som är kostnadsfri för kommunen. Första året finns stöd dygnet runt och innefattar insatser avseende bostad, terapi, drogberoende, sysselsättning, skuldsanering och fritidssysselsättning. Därefter följer ett sex månader långt utslussningsprogram för att klienten ska bli mer självgående.

Jämställdhetsmyndigheten kan konstatera att skillnaden i insatser och resurser jämfört med våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter är påtaglig. Inte minst vikten av en samordnande aktör blir tydlig, för att personer som lever med skyddade personuppgifter ska få ett så bra stöd och skydd som möjligt.

En kvinna som lyckas lämna en våldsam relation får i bästa fall ett erbjudande om skyddat boende på en kvinnojour en tid och i värsta fall skyddad identitet. Hon lämnas sedan ensam med ansvar för flytt, bostad, skolbyte, hyra samt alla övriga kostnader.

Centerpartiet har tidigare i år föreslagit ett nationellt lämnaprogram innehållande ett strukturerat stöd inklusive ett månatligt ekonomiskt stöd, ett så kallat fuck off-kapital, samt en nationell bostadskö. Det var en av de saker jag hörde i ministerns svar som är väldigt bra, för utan en ny bostad kan man inte skaffa sig ett nytt liv. Delar av de här förslagen går att sjösätta på relativt kort sikt, och kammaren röstar om detta förslag på tisdag.

Det finns program som jobbar med det här. Ministern nämnde själv Igorprojektet. Uppe i Jämtland finns också Norrsken. Men det är just projekt, som jobbar med projektbudget. Vad händer när projektet är slut? Vad händer med fortsättningen av verksamheten?

Jag tolkar det ändå som att ministern är inne på att det är regeringens linje att det ska komma till ett samlat lämnaprogram. Då blir nästa fråga: Vilka resurser är regeringen beredd att ställa till förfogande för att implementera detta över hela landet? Det här är ju ingenting som görs genom att säga: Nu är projektet Igor klart. Nu kör vi ut det här på linjen! Här krävs i stället en omfattande implementering och ett omfattande arbete för att få denna så lyckade modell etablerad i landets samtliga kommuner. Kan ministern säga någonting om tankarna för hur man ska implementera detta i landet?

Fru talman! Tack, Paulina Brandberg, för svaret!

Jag tänker börja med att referera till lite rubriker från årets början:

Kvinna hittad död i frysbox, man häktad. Misstänkt dubbelmord i Luleå, man gripen. Kvinna i Halmstad avliden, polis utreder misstänkt mord. Gravida Soliana död efter fall från balkong. Kvinna död i Örebro, man anhållen för mord. Kvinna hittat död i Luleå, man anhållen misstänkt för mord. Man anhållen för mord och mordförsök på mor och dotter. Joullnar hittades död i skogsområde, dottern berättar. Kvinna hittad död i bostad i västra Värmland. Man misstänks ha mördat sin mamma.

Det här var rubriker i tidningarna under årets första tre månader. Med några till som jag inte har nämnt blev det tolv mördade kvinnor på tolv veckor. Samtliga var misstänkta relationsbrott, alltså kvinnor mördade av män de hade eller hade haft en relation med. Samtliga hade ett namn, en familj och en vardag. Kvar finns bara en trasig vardag i dessa kvinnors närhet.

Om tolv kvinnor på tolv veckor inte var nog kan vi fortsätta in i den 13:e veckan:

Kvinna hittad död i lägenhet i Falkenberg. Kvinna hittad död i husvagn i Dalsland, misstänkt mord. Misstänkt mord i Fagersta. Man misstänks ha mördat sin fru i Falkenberg. Kvinna hittad död i skogen utanför Filipstad. Äldre man misstänks för mord på kvinna i Ljusdal.

Det här var en dokumentation över 6 mördade kvinnor på sju dagar. Redan i april månad var vi uppe i nästan 20 kvinnor, det vill säga de senaste årens snittsiffra för antalet mord i parrelation. Det var efter fyra månader.

Jag undrar var de stora rubrikerna om den här frågan är. Jag undrar också var regeringens krisplan är, för det här är en kris. När kommer inbjudan till riksdagens samtliga partier för krissamtal?

Att prioriteringarna är olika vet vi. När vi har motsvarande händelseutveckling inom gängkriminella kretsar, vilket vi nyligen har sett, är regeringens pressträffar med info om åtgärder mångtaliga. Det är bra. Men det är en katastrof att de uteblir med anledning av att kvinnor mördas.

Centerpartiet har kallat jämställdhetsministern till utskottet. Vi har läst debattartiklar om regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor. I dag kan vi läsa och höra svaret på min interpellation.

Vi hör om förebyggande åtgärder, och vi hör om repressiva åtgärder. Det är bra, men det räddar inga liv. Om vi ska sätta stopp för mord på kvinnor hjälper inte arbetet med nya åtgärdsprogram. Då hjälper inte skärpta straff, för vid utdömande av straff har våldet, det vill säga mordet, redan skett.

Det som räddar liv är att få kvinnor att lämna den våldsamma relationen tidigt. För att klara det behöver samhället finnas där med ett samlat, strukturerat stöd, likartat över landet, som inte är avhängigt om det finns eldsjälar på arbetsplatsen eller i ideella organisationer. Det behöver finnas en kontaktperson som följer den våldsutsatta genom processen med anmälan, skyddat boende, skola, arbete, bostad och finansiellt stöd.

Det finns exitprogram för män som hoppar av kriminell verksamhet. Regeringens politik är såvitt jag förstår att vidareutveckla avhopparprogram för män som har deltagit i kriminella miljöer.

Jag ställer mig frågan: Hur kan jämställdhetsministern och regeringen inte säga rakt ut att det behövs ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som behöver skydd från våldsamma relationer?

Herr talman! Jag tycker att det är märkligt att partier som så sent som för sex månader sedan sa att man inte skulle överimplementera direktivet ändå gör det. Och jag tycker att det är särskilt märkligt att ett parti som Moderaterna gör det, som faktiskt har varit med och drivit igenom detta i EU.

Om man hade velat ta ansvar - det säger Sten Bergheden upprepade gånger, och han säger dessutom att han inte tycker att detta förslag var något bra i EU - hade Moderaterna kunnat gå före. Moderaterna har kunnat driva på för att en referensgrupp skulle bildas där alla partier skulle få säga sitt. Vad sa Moderaternas ledamot? Vad sa Sten Bergheden själv i referensgruppen? Varför var det inte viktigt då att jobba fram en användarreglering?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av ändringarna i vapendirektivet

Man skyller på EU och böter. Jag har förståelse för den diskussionen, men å andra sidan hörde vi om hot om böter från EU-domstolen för ett år sedan och för två år sedan. Då sa samtliga Tidöpartier: Det spelar ingen roll. Vi måste kunna göra detta på ett korrekt sätt. Vi behöver ha en reglering som inte går utöver vad som krävs.

Men nu, de senaste månaderna, har tydligen hotet blivit överhängande. Det är märkligt att man ändå släpper igenom detta. Ärligt talat är det så att både regeringen och denna kammare har utformat både regleringar och lag på väldigt kort tid. Att utreda en användarreglering tror jag inte skulle ta förfärligt mycket längre tid.

Jag avslutar med att citera ytterligare ett uttalande från Sten Bergheden för ett eller två år sedan:

"Lyssna in landets jägare och sportskyttar! De är både kunniga och pålästa, och de kan hjälpa er. Era kontakter med polisen och era så kallade experter borta på departementet, som vill överimplementera vapendirektivet, har ni inte haft tillräcklig hjälp av hittills. Deras kunskaper räcker tydligen inte för att lösa det här problemet."

Jag skulle kunna använda det nu som mitt citat riktat till Sten Bergheden.

Herr talman! Tack, Sten Bergheden, för ett återigen engagerat anförande! Sten Bergheden är en av de ledamöter som har ägnat mycket tid här i talarstolen åt att kraftigt kritisera de negativa konsekvenser för jägare och sportskyttar som tidigare försök till överimplementeringar har kunnat leda till.

Jag roade mig med att titta på vad ledamoten hade sagt i den senaste debatten här. Jag citerar:

"Regeringen försöker gång på gång reglera innehav av vapenmagasin. Ibland skyller man på gängkriminaliteten, ibland på EU-direktivet. Man skyller på att polisen annars inte kan beslagta magasin, vilket inte är sant. Polisen beslagtog drygt tusen magasin 2018. Man skyller på att innehav av magasin måste regleras enligt direktivet, vilket inte heller är sant. Direktivet kräver bara en reglering av vissa magasin i kombination med vissa vapen. Detta har Schweiz löst på ett sätt som inte påverkar lagliga jägare och skyttar. Det borde regeringen studera."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av ändringarna i vapendirektivet

Vad ledamoten då inte nämnde var att Schweiz har just en användningsreglering och inte en innehavsreglering.

Jag undrar varför Moderaterna med flera har ändrat uppfattning och varför man släpper igenom en innehavsreglering som faktiskt går längre än vad direktivet betyder.

Herr talman! Då står vi här med denna märkliga följetong i kammaren. För min egen och lyssnarnas skull ska jag försöka rekapitulera en aning.

Som vi har hört var det 2017 som EU antog ett nytt vapendirektiv. Olika åsikter om Sveriges vapenlagar hade funnits långt tidigare, men de blev definitivt mer intensiva och mer spetsiga efter detta beslut. Centerpartiet var emot vapendirektivet då och är emot det nu. Med vapendirektivet menar jag implementeringen av ändringsdirektivet, som det egentligen heter, men jag kommer att säga vapendirektivet hädanefter.

För sakens skull kan jag påminna om hur våra folkvalda röstade i EU-parlamentet. De som röstade nej var Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. De som röstade ja var Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Vi vet att de vapen som används av kriminella kommer från andra håll än jägare och sportskyttar. Det är illegala vapen från krigshärdar. Oavsett vilka lagar vi försöker ändra här i kammaren kommer en grovt kriminell aldrig att söka licens för sitt vapeninnehav.

Jag måste säga att det redan från början var ett feltänk som gjorde att man hamnade snett när EU formulerade det nya vapendirektivet. Efter de fruktansvärda terrordåden i Paris och på andra ställen behövde man visa politisk handlingskraft, och jag menar att man gjorde något som sköt helt bredvid målet.

Herr talman! Jag kan nog drista mig till att säga att tidigare regeringar tycks ha trott att ju fler vapen som finns i samhället, desto mer ökar kriminaliteten. Men så är inte fallet. Alla medborgare i Sverige skulle egentligen kunna ha var sitt vapen om vi, var och en, skötte oss och använde vapnet till vad det är avsett för, nämligen jakt, målskytte eller samlarändamål. För att få göra detta måste man genomföra kvalificerade tester och examina. Ens vandel - ett numera populärt begrepp - kontrolleras kontinuerligt i polisens register. Om man inte sköter sig blir man av med sina vapen.

De lagliga vapnen är alltså inte problemet. De laglydiga vapenägarna är inte de som ska klämmas åt. Ändå är det detta som sker. Och det fortsätter att ske trots att en bred majoritet i Sveriges riksdag tidigare, fram till i dag, tydligt har uttryckt att det inte är lämpligt.

Nu har det intressanta fenomenet uppstått att de partier som gång på gång skällt på tidigare regeringar för att de valt att överimplementera direktivet sitter i regering. Då förväntar i alla fall jag mig att det verkligen kommer ett förslag som innebär en verklig minimiimplementering. Men nej. Och alla partier är inte ens här i dag och debatterar och svarar på frågor om varför man, enligt mig, har ändrat ståndpunkt. Det tycker jag är väldigt anmärkningsvärt.

Det ska sägas att det förslag som nu ligger på riksdagens bord är bättre. Men det är inte helt bra. Trots att jag själv jagar, herr talman, är propositionen verkligen ingen vardagsläsning för mig. Något mer tekniskt får man leta efter! Tolkningar av och kunskap om olika länders vapenlagar är nästan ett måste om man ska kunna jämföra systemen. Varje kommatecken är bokstavligt talat viktigt. Därför är det sorglig läsning att det fortfarande verkar vara så svårt att komma överens om vad som är den bästa lösningen. Expertisen finns, och dialogen borde kunna ske och landa i någonting där man är mer överens än i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av ändringarna i vapendirektivet

Remissvaren är mycket mer positiva än tidigare. Men det finns uppenbara problem, inte minst för målskyttet och den stora idrottsrörelse det representerar. Jag vill inte medverka till att stifta lagar som leder till rättsosäkerhet för den enskilde, men det är faktiskt vad som ligger på bordet.

Sverige har i dag, i motsats till många andra EU-länder, tillstånd uppdelade på ändamål - vapen som innehas för ändamålet jakt får användas även för målskytte, men inte tvärtom. Detta gäller även om vapnen som sådana är helt identiska. Samma magasin kan alltså vara tillståndspliktigt för en innehavare, men inte för en annan.

Ärligt talat, mina vänner, handlar det om syftet med detta. En person som avser att skjuta mot andra människor med ett halvautomatiskt jakt eller målskjutningsvapen skulle inte få märkbart försämrad förmåga att skjuta om han hade två magasin med mindre än 10 patroner i stället för ett med 20. Men det är magasin med mer än 10 patroner som ska registreras.

Det är dessutom fullt möjligt att bygga om gevär och gå från ett fast magasin till ett löstagbart. Detta är en ombyggnad som sker inom tillståndets omfattning men som nu kan bli ett problem. Lösa magasin av plåt är känsliga. Ett magasin består av metall eller hård plast med en fjäder i. De är lite svåra att reglera. Det räcker att tappa magasinet mot ett hårt underlag för att det ska bli ett eldavbrott eller ett repeterproblem. Ur ett rent vapentekniskt perspektiv kan en innehavare av ett vapen därför behöva ha några magasin i reserv utan särskilda krav.

Att jämställa ett löst plåt- eller plastmagasin med ett skjutvapen är lite långsökt. Med jag menar att det inte hindrar polisen från att kunna ställa relevanta frågor om man påträffar ett vapenmagasin eller vapendelar hos någon som inte kan styrka att han lagligt innehar magasinet.

Jag har pratat om målskyttar - en väldigt stor rörelse. Nybörjare inom målskytte har inte möjlighet att inneha egen vapenlicens. Skyttarna har dock en egen personligt anpassad utrustning och egna magasin eftersom magasin, som jag sa, kan vara en förbrukningsvara som tar mycket stryk. Det finns även skyttar som inte vill eller kan köpa ett eget vapen men som har egna magasin.

Herr talman! Varför har man då övergett användarreglering? Svaret på den frågan står skrivet i stjärnorna. Utredaren sägs tycka att det är krångligt. Det tycker man inte i Schweiz och i Tjeckien, där man har användarreglering eller en liknande form av reglering.

Det sägs att det skulle vara ett problem med först ett generellt förbud och sedan undantag och att detta skulle vara ett särskilt problem för målskyttar. Men det är ju just detta som målskyttarna vill ha. De förordar en användarreglering i stället för en innehavsreglering.

Det sägs också att det för andra än målskyttar skulle vara ett problem med dubbla tillstånd, först ett för vapnet och sedan ett för att använda kombinationen. Men det är ju i princip så vi har det i dag, och det blir samma antal tillstånd med en reglering av innehavet. Det är väldigt diffust.

Nej, inför en användarreglering fullt ut, likt vapenlicensen! Har du avlagt jägarexamen får du ansöka om vapenlicenser, och därmed är du ansvarig. Är du målskytt har du gjort ett minst lika omfattande test som för jägarlicens eller ett ännu strängare och är därmed ansvarig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av ändringarna i vapendirektivet

Propositionen levererar något slags egenpåtaget uppdrag att försöka skapa logik och struktur i vapenregleringen. Att vapenlagarna i dag är ologiska och otydliga vet vi alla. Det är därför det finns ett uppdrag att se över detta. Varför då starta med det innan man har kommit i land med att dela upp vapenlagarna på ett mer strukturerat sätt?

Det kanske märkligaste med propositionen, avslutningsvis, tycker jag är kriminaliseringen av otillåtet innehav av vapenmagasin, dessutom med fängelse i straffskalan. Här gör regeringen bedömningen att det är klokt att använda samma straffskala som för olagligt innehav av ammunition eller ljuddämpare. Den lilla skillnaden är dock att både ammunition och ljuddämpare är klart och tydligt definierade i lagstiftningen. Vapenmagasin är det inte.

Regeringen menar att gränsdragningsproblem bör kunna lösas i rättstillämpningen. Om jag riskerar att hamna i fängelse vill jag nog klart och tydligt veta vad det är jag gör som är olagligt. Den här rättsosäkerheten är också något som Sveriges Advokatsamfund uppmärksammar. Vi ska också veta att ändringsdirektivet inte kräver en kriminalisering över huvud taget. Gör du inte det du ska blir du av med dina licenser.

Herr talman! Jag tror att det klart och tydligt har framgått att jag yrkar avslag på regeringens proposition och bifall till Centerpartiets reservation.

Herr talman! Inget som ledamoten säger får mig att tycka att det är bra att gå vidare med det här förslaget. De kriminella kommer aldrig att söka licens för sina vapeninnehav.

Ledamoten har konfirmerat detta genom att säga att vapnen vid de terrorattacker vi ser är illegala. De kommer inte från jägare och sportskyttar. De kommer från före detta krigshärdar. Det behövs inte ens ett vapen för att åstadkomma en terrorattack.

Exemplen som lyfts fram kommer inte från Sverige utan från Norge. Det kan vara så att det beror på att Sverige redan i dag har extremt hårda lagar som tar skyddsaspekten i beaktande.

Ledamoten talade också om det som jag tror att allting handlar om. Vi ska se till att implementera detta, vilket vi naturligtvis ska för att slippa böter. Men det är inte ett hållbart argument för att göra det på ett sätt som inte gör alla nöjda och som försvårar för vissa grupper.

Det är väldigt olyckligt att man kategoriserar vissa väljargrupper. För mig handlar det om att lagstiftningen måste vara tydlig. Den ska vara seriös och tydlig. Jag ska veta när jag begår ett brott eller inte. Det ska vara klart definierat i lagstiftningen.

Om det finns ett problem med det i Sverige, vilket det säkert gör, ska de frågorna lösas i brottsbalken och inte i vapenlagstiftningen.

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Som ni alla vet är Centerpartiet det enda partiet som fortfarande säger nej till förslaget. Vi tycker fortfarande att det är en överimplementering. Jag återkommer till det i mitt anförande.

Det är intressant att lyssna på ledamotens uppradning av statistik om att diverse åtgärder som har vidtagits har minskat antalet terrordåd. Jag utgår från att den statistiken i första hand är på europeisk nivå.

Vi har en otroligt skarp lagstiftning i Sverige redan i dag. Frågan jag vill ställa till ledamoten är på vilket sätt dagens förslag skulle underlätta att motverka terrorverksamhet i Sverige. Jag har mycket svårt att se det.

Jag ska inte gå in på teknikaliteter. Den här propositionen är full av teknikaliteter. Vi har i Sverige en tradition av att lita på människor och verksamheter. Om man inte kan bevisa att det man gör är lagligt inträder straffsanktioner. Det här förslaget talar emot det. Vi vet att det kommer att bli krångligt för till exempel målskyttar.

Min fråga är ganska konkret. Ledamoten hänvisar ofta till ursprunget, terrorattackerna i Paris och i andra delar av världen. Jag har svårt att se kopplingen till hur dagens förslag ska motverka eller underlätta att undvika sådana attacker i Sverige.

Jag skulle gärna vilja ha ett exempel på hur dagens förslag till lagstiftning konkret kommer att underlätta för att motverka terrorism.

Fru talman! Det här motionsbetänkandet behandlar många viktiga frågor för både företag och civilsamhälle. Ni vet, företagen - de som skapar fyra av fem jobb i vårt land. Några av de frågorna har jag berört i replikerna, men det är ytterligare några jag vill peka ut här.

Det råder bostadsbrist i Sverige. I betänkandet tas det upp frågor som Bostadsbeskattningskommittén har tittat på, såsom lättnader för att hyra ut den egna bostaden. Låt oss notera att kommittén kom med sitt betänkande redan 2014. Jag hoppas alltså att regeringen kan snabba upp det arbetet lite.

Det som inte nämns är Centerpartiets förslag att slopa fastighetsavgiften för den som tar sig an att renovera hus som står övergivna runt om i Sverige, vilket tyvärr är ganska vanligt både på landsbygd och i stad. Övergivna byggnader bidrar inte till något gott i vår samhällsmiljö. Det här skulle kunna vara ett led i att motverka detta, om man tänker lite utanför boxen. Det vill vi skicka med Bostadsbeskattningskommittén, och därför vill jag yrka bifall till reservation 12 i betänkandet.

Fru talman! Låt mig säga några ord om skog och skogsbruk, som också behandlas i betänkandet. Skogsbruk är enligt Centerpartiet en av de viktigaste näringarna för omställning till ett fossilfritt samhälle. Samtidigt vet vi att det är en näring som har enormt stor betydelse för Sveriges ekonomi och exportnetto.

I den svenska skattelagstiftningen finns i dag något som kallas skogskonto. Det innebär att pengar från en avverkning som görs en gång under skogens omloppstid - som alltså är 80 år eller mer - får disponeras över tid och inte tas ut och beskattas just vid avverkningstillfället. Det är kloka ekonomiska villkor för Sveriges skogsägare och helt avgörande för deras ekonomi.

I skogspropositionen som vi beslutade om förra mandatperioden och som var en åtgärd inom januariavtalet fastslogs att liknande villkor borde gälla även annan intrångsersättning för exempelvis naturvård eller upplåtelse för vägar eller kraftledningar.

I dag gäller ett naturvårdsavtal i 50 år. Det är orimligt att det ska vara en engångsersättning för det, som beskattas vid ett och samma tillfälle. Men precis så är det i dag. De medlen bör också kunna sättas in på något liknande ett skogskonto. Jag ser fram emot att Skatteverket ska redovisa sitt uppdrag gällande detta i augusti i år.

Fru talman! Slutligen vill jag också säga att utredningen om att 3:12reglerna ska förenklas är välkommen, liksom tilläggsuppdraget från regeringen om att underlätta för generationsskifte. Det är mycket viktigt och välkommet för näringslivet i framtiden.

Fru talman! Jag kan konstatera att ojämställdhet inom idrott är något som fortfarande föreligger, även om vi inte pratar om sponsring. Jag tror att siffrorna fortfarande är 80 procent till pojk- och herridrott och 20 procent till flick- och damidrott. Detta är någonting som fortsätter genom olika strukturer, bland annat reglerna för sponsring.

Sedan ska vi komma ihåg att förslaget till tillkännagivande handlade om en utredning. Vi har inte talat om i detalj hur det ska göras. Precis som i alla andra utredningar måste man gå till botten med vad det är som egentligen är fel. Sedan får man komma tillbaka till kammaren och säga att något behöver ändras i lagstiftningen eller att det kanske är något som regeringen ska kommentera i regleringsbrev. Eller också får man säga att detta är någonting som man inte kan göra någonting åt i lagstiftningen utan att man får fortsätta att jobba med opinion och bildning, alltså folkbildning. För det är klart att detta är en värderingsfråga.

Men det är inte lyckligt, utan väldigt olyckligt, att dessa frågor ofta landar i domstol. Många företag vill sponsra. Det ingår i deras sociala kriterier att de ska ha en hållbar social sponsring, och där ingår jämlikhet och jämställdhet. I dag är det inte så. Som ledamoten nämnde är det mer gynnsamt att sponsra herridrott än damidrott. Det är mer gynnsamt att sponsra arenaidrotter än individuella idrotter som joggning och orientering. Det är mer gynnsamt att sponsra senioridrott än barn- och ungdomsidrott. Hur ska den lokala rörfirman kunna sponsra ett ungdomslag i fotboll som vill åka på fotbollsläger?

Dessa saker måste vi komma till rätta med. När detta hamnar i domstol är domstolarnas uppgift inte att göra politiska värderingar, som jämställdhet och jämlikhet handlar om, utan de ska bara tolka utifrån lagstiftningen, och det fungerar inte.

Fru talman! Jag tackar för anförandet. Det är alltid intressant att lyssna på analytiska och principiella resonemang. Det behövs mer av det i politiken.

Jag ska kanske inte ägna mig åt det utan fördjupa mig i något som kanske är en detaljfråga, men ack så principiellt viktig, nämligen frågan om avdrag för sponsring. Förra året fattade vi beslut här i kammaren om ett förslag till tillkännagivande om att regeringen skulle se över frågan om avdrag för sponsring till idrottsklubbar, eftersom det visar sig att dagens regelverk - märk väl att jag säger regelverk eftersom det inte finns någon beskrivning i lagtext av hur detta ska ske, utan det bygger på domar och så vidare - slår ojämlikt och ojämställt. Jag kan återkomma lite mer till på vilket sätt.

Det lustiga var då, tycker jag, att de partier som inte var för detta förslag till tillkännagivande var Socialdemokraterna och Moderaterna. Som tur var röstade kammarens övriga partier för detta. Nu representerar ledamoten inte regeringspartierna, och jag ska därför inte fråga vad som har hänt med tillkännagivandet. Det står i betänkandet att det bereds i Regeringskansliet. Och jag hoppas att någon av de andra representanterna från regeringsunderlaget kan rapportera om det.

Men när det nu kommer en åtgärd med anledning av detta tillkännagivande är min fråga: Hur kommer Socialdemokraterna att ställa sig då? Jag tycker fortfarande att det är väldigt märkligt att Socialdemokraterna var emot detta och att de inte tycker att effekterna av implementeringen av lagstiftningen slår ojämlikt och ojämställt och vill rätta till det. Min fråga är: Hur kommer ni att ställa er till detta när det kommer förslag?

Fru talman! Detta är ju oerhört viktigt. Jag delar naturligtvis kritiken. Vi hade ett innehållsrikt särskilt yttrande om nackdelarna med detta, eller rättare sagt om utformningen av förslaget.

Det drabbar Kommuninvest. Det drabbar medlemsägda banker som lokala sparbanker eller Länsförsäkringar Bank. Detta med Kommuninvest är väldigt allvarligt, för en stor andel av våra små och medelstora kommuner har ingen annan finansiering. De lånar av Kommuninvest för att finansiera investeringar i välfärden. Det kommer alltså att bli dyrare. Det är en väldigt olycklig situation.

Men nu är vi där vi är. Regeringen har att hantera detta oavsett om man vill eller inte. Det var därför jag ville ställa frågan. Jag hör att ledamoten säger att regeringen ämnar återkomma så snart som möjligt med förslag. Jag hoppas att det verkligen blir av, för det är som sagt långt efter angiven tid från riksdagen.

Jag är dock lite osäker. När vi i skatteutskottet hanterade skrivelsen om hur regeringen hanterar alla tillkännagivanden är jag inte helt säker på att skatteutskottet sa: Det är bråttom - skynda på!

Det åligger ju Moderaterna som regeringsparti ett visst ansvar att uppfylla tillkännagivandet.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag vill egentligen inte heller dra igång någon debatt om riskskatten, men jag hade tänkt fråga om den. Jag tryckte på replik innan ledamoten hade hunnit kommentera den i sitt anförande.

Vi känner ju till historien kring riskskatten. Det kom väldig kritik mot propositionen när den beslutades här i kammaren. Därför blev det tre tillkännagivanden, bland annat om att Kommuninvest skulle undantas, av många olika skäl. Propositionen fick mycket kritik av våra expertinstitut när det gällde missgynnsam konkurrens i förhållande till utländska banker och så vidare, vilket kan leda till att man flyttar verksamhet utomlands.

Moderaterna var kanske de enda som hade ett yrkande om avslag på propositionen. Många andra hade särskilda yttranden men avstod från att rösta och ta ställning i och med att riksdagen gjorde dessa tillkännagivanden.

Nu finns detta beslut, och frågan ligger i regeringens knä. Moderaterna kontrollerar ju Finansdepartementet. Det moderaten glömde att nämna var att tillkännagivandet faktiskt lydde att man senast i oktober skulle komma tillbaka med ett förslag om ändring eller rättare sagt säkra Kommuninvest. Då skulle detta redan ha varit igång i dag.

Jag tänkte bara höra om ledamoten kan säga något mer om hur detta har hanterats. Ni ligger ju efter i tid. Har regeringen planer på att riva upp bankskatten, eller vad har man tänkt sig?