Gunnar Strömmer

Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig hur jag ser på riskerna med förslagen om visitationszoner och hur regeringen och jag kommer att se till att samhället inte ytterligare skärper motsättningarna, med risk för ökad otrygghet och ökat våld.

Vi har sett en skrämmande utveckling av det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige de senaste åren. Min och regeringens uppgift är att göra allt som står i vår makt för att vända den utvecklingen. Det brottsförebyggande arbetet ska prioriteras. Den som begår samvetslösa brott ska mötas av mer kraftfulla reaktioner än tidigare. Vi ska också ge polis och åklagare nya effektiva verktyg, inte minst i arbetet mot kriminella nätverk, där användningen av skjutvapen och sprängmedel har blivit en del av vardagen. I vissa situationer kan ett beslut om en tidsbegränsad visitationszon vara ett användbart verktyg.

Jag ska inte förneka att det finns risker med ett sådant verktyg, precis som det finns risker med alla verktyg av det slaget. Det är därför viktigt att reglerna utformas så att systemet är rättssäkert och så att det används förnuftigt och vid rätt tillfällen, när det verkligen kan göra nytta i brottsbekämpningen.

Jag har fullt förtroende för att våra brottsbekämpande myndigheter kommer att använda möjligheten till visitationszoner på ett sätt som inte hotar integriteten. Tvärtom kan visitationszoner bidra till att stärka tryggheten för hederliga människor som annars upplever en stor otrygghet i sina bostadsområden.

Jag håller med om att förtroende mellan människor och staten är centralt. Jag menar därför att det är en förtroendefråga att våra myndigheter får fler möjligheter att stävja och motverka den gängkriminalitet som i dag begränsar livet och vardagen för människor i drabbade områden.

Fru talman! Jag delar Märta Stenevis och Miljöpartiets ambition att den här lagstiftningen ska fylla sitt syfte, nämligen att garantera insyn och transparens ur väljarnas och medborgarnas synvinkel. Jag tycker också att det är ett rimligt anspråk från medborgarna att partierna hanterar de här reglerna med viss marginal.

För egen del vill jag gärna avvakta den tillsyn som nu sker. Märta Stenevi går ganska långt med och är lite svepande i sina påståenden om exakt vad olika partier har gjort sig skyldiga till. Låt oss ändå säga att det kommer att klarläggas genom den tillsyn som nu görs.

Det finns något som jag tror är utomordentligt viktigt just för att detta rör så viktiga principiella värden: Oavsett hur reglerna utformas - oavsett om vi skulle komma till slutsatsen att dagens regler räcker men bör tillämpas med större marginaler eller om tillsynen ger vid handen att man behöver ompröva regelverket i några avseenden - tror jag att det är oerhört viktigt att reglerna är så tydliga att det är enkelt för den som ger att förstå vad som gäller och enkelt för den som tar emot att göra rätt. Jag är säker på att det går att göra både och.

Den lagstiftning som nu gäller har alltså bara några år på nacken. Jag konstaterar att bakgrunden till den är en parlamentarisk kommitté där alla partier har varit med och varit överens. Den lagstiftning och de regler som gäller i dag lades på riksdagens bord av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Är det så att vi uppfattar att regelverket behöver omprövas i ljuset av det som nu kommer fram i en granskning, i ljuset av den debatt som förs och i ljuset av den tillsyn som genomförs kommer vi tillbaka till frågorna. Men vilken väg vi än väljer tycker jag att det är utomordentligt viktigt att vi strävar efter att ha samma breda parlamentariska enighet bakom detta i framtiden som vi har haft bakom den lagstiftning som nu gäller.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Vi är överens när det gäller värdet av transparens och insyn, inte minst om vi håller oss till den fråga som aktualiserats genom den interpellation vi nu debatterar, det vill säga frågan om partidonationer. Sett över tid har partierna samverkat väldigt nära varandra.

Det Märta Stenevi lyfter fram är helt riktigt, alltså att flera av de frågor som aktualiserades i Kalla faktas granskning också var föremål för diskussion i samband med att den nuvarande lagstiftningen antogs. Det betyder naturligtvis också att frågorna inte är nya. Det gjordes avvägningar både i den parlamentariska kommitté som föregick lagstiftningen och i den proposition som Miljöpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna, lade på riksdagens bord. Frågorna är alltså inte nya.

Vad vi nu kan göra, uppfattar jag, är att avvakta den tillsyn som sker avseende hur dessa regler har tillämpats i praktiken. Tillsynen kan ge vägledning och visa om reglerna i sig är tillräckliga och fungerar bra som de är eller också, vilket inte är helt osannolikt, kasta ljus över frågan på ett sådant sätt att det blir tydligt att reglerna behöver justeras i olika avseenden.

Om man lägger ihop samspelet mellan tillsyn från den myndighet som är ansvarig för tillsynen, den mediala granskningen av och den politiska debatten om frågorna ser man att det också tillgodoser ett viktigt transparensintresse. Om jag inte minns helt fel står det i propositionen att det i grund och botten är väljarnas förtroende som styr - att väljarna i slutändan avgör om partierna har väljarnas förtroende eller inte i dessa delar. När det gäller den frågan är jag öppen för vad tillsynen ger vid handen, och jag är säker på att vi får anledning att återkomma till frågorna efter det.

Den andra frågan som Märta Stenevi tar upp gäller lite förenklat ett lobbyistregister, alltså om man ska ha en förteckning över olika företag, organisationer eller andra som uppvaktar politiker. För min personliga del är jag rätt öppen i den frågan. Vi får väl se hur den kommer att hanteras i riksdagen. Jag tycker dock att den aktualiserar den avvägning som finns i alla sådana här frågor. Å ena sidan finns det ett berättigat demokratiskt intresse av att värna förtroliga samtal mellan medborgare, mellan medborgare och politiker samt mellan ideellt föreningsliv och politiker. Det är liksom inte en helt svartvit skala här. Å andra sidan finns det en legitim förväntan från medborgarna på att kunna ha en insyn i den typen av utbyte, om vi kan kalla det så, som kan påverka politiskt beslutsfattande.

Exakt hur den balansen ska se ut kan jag inte besvara på volley - frågan kom precis här och nu - men att den äger sitt principiella intresse tycker jag inte att det råder någon tvekan om.

Fru talman! Märta Stenevi belyser egentligen alla de frågor som på olika sätt har varit föremål för beredning när det gäller den lagstiftning som finns i dag. Om man backar bandet kan man se att dessa frågor har hanterats först av partierna själva - om man backar riktigt långt bak i tiden - med frivilliga överenskommelser mellan partier. Historiskt sett har partierna velat att detta ska hanteras utanför lagstiftningens ram därför att de har tyckt att det också har funnits starka föreningsfrihetliga intressen att värna här.

Sedan har, på goda grunder, allmänhetens efterfrågan på insyn och transparens växt i samhället i stort men också på detta område. Det har gjort att partierna tillsammans i ett par olika omgångar har arbetat med de regelverk som ska omgärda donationer till partier. Det senaste arbetet genomfördes för bara några år sedan i en parlamentarisk kommitté. Det ledde fram till den lagstiftning och de regler som gäller i dag och som lades på riksdagens bord hösten 2017 och beslutades 2018. Den lades på bordet av den regering som Miljöpartiet också var med i, alltså Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans.

Min uppfattning är att man nu för första gången kan säga att det sker en tillsyn av hur flera av dessa delar av regelverket används i praktiken. Men jag föreställer mig också att det också kommer att visa om det ger anledning för oss i denna kammare att gemensamt se över de befintliga regelverken. Jag tycker att det är klokt att avvakta den tillsyn som nu sker och som tillsammans med de mediala granskningar som har skett kommer att kasta ett bra ljus över dessa frågor.

Fru talman! Märta Stenevi har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att skärpa lagstiftningen om partidonationer.

Den nuvarande lagen om insyn i finansiering av partier antogs år 2018 och baseras på förslag som lämnades av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Lagen syftar till att skapa ytterligare ökad öppenhet och innebär bland annat utökade krav på intäktsredovisning och ett förbud mot att ta emot anonyma bidrag över ett visst värde. Trots att Greco såg utrymme för ytterligare förbättringar bedömdes den svenska lagstiftningen innebära viktiga steg mot ökad öppenhet kring partiers finansiering.

Efter Kalla faktas granskning tidigare i höstas har Kammarkollegiet inlett tillsynsärenden. Jag ser fram emot att ta del av Kammarkollegiets beslut. Besluten kan komma att bidra till att klargöra hur regelverket ska tillämpas och också om det kan finnas anledning att överväga en översyn av regelverket.

Fru talman! Det är utmärkt att frågan lyfts upp för andra gången under den här frågestunden i kammaren. Det understryker frågans stora betydelse och dessvärre frågans stora aktualitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Flera av de saker som måste göras har Angelica Lundberg sagt, i alla fall implicit. Det gäller även den tidigare frågeställaren. Det handlar om processreglerna, det handlar om rättshjälpsfrågorna och det handlar om hur en domstol driver processen framför sig. Jag tror dessvärre att det också handlar om en del materiella frågor som har att göra med själva laginnehållet när det gäller bodelningen, de ekonomiska villkoren i den delen av familjerätten.

Låt oss med gemensamma krafter - vi börjar med en kopp kaffe och tar det därifrån - bena ut checklistan som vi ska bocka av under de år som ligger framför oss. Det är som sagt ingen tillfällighet att frågan har kommit upp två gånger bara under den här frågestunden.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Tusen tack, Anna af Sillén, för frågan! Till att börja med vill jag säga det som kanske är självklart: Det här är en utomordentligt viktig uppgift för rättsstaten.

Det var många som kippade efter andan tidigare i år när min företrädare i en intervju antydde att företagens stora utmaningar när det gäller brottsutsattheten i princip är upp till företagarna själva att lösa med egna säkerhetsinsatser. Det råder ingen tvekan om att var och en, inklusive företagare, måste ägna sig åt sin egen trygghet. Men det är en kärnuppgift för staten att upprätta och säkra tryggheten för alla medborgare, inklusive företagare.

Mängdrabatten är otroligt central - många små brott som inte leder till ordentliga påföljder måste vi göra någonting åt. Polistätheten är utomordentligt central för att polisen ska kunna bekämpa brott runt om i hela landet. Samverkan mellan myndigheter med fokus på företagsamheten är ännu en sak. Det finns en lång rad lågt hängande frukter att hugga tag i för att åstadkomma det som frågeställaren efterfrågar.

Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson, för en väldigt viktig fråga! Det känns tyvärr som att den är evigt aktuell, men den känns väldigt aktuell i debatten just nu. Jag vet inte hur många gånger som jag har hört olika insiktsfulla personer lyfta fram just den aspekten.

Enkelt uttryckt kommer vi att hugga tag i den frågan. Nu önskar man naturligtvis att många av de här problemen skulle vara lösta innan man kommit så långt som till bodelningsfrågan. Men väl där är alla de problem som Helena Vilhelmsson lyfter fram tyvärr väl dokumenterade.

Det är oftast kvinnor som kommer in i bodelningen i en mer utsatt och ojämlik ekonomisk situation i första läget. De drabbas dessutom hårt i processen av olika skäl i förhållande till män som använder processen på ett rätt utstuderat och cyniskt sätt.

Låt oss gärna språka vidare om den frågan tillsammans. Alla de aspekter som Helena Vilhelmsson tog upp kommer vi att behöva använda oss av. Låt oss göra det under de år som ligger framför oss.

Fru talman! Jag tackar för Ardalan Shekarabis konstruktiva inledning. Självklart ska vi söka så breda majoriteter som det bara går i den här kammaren för att vända på en samhällsutveckling som tyvärr gått över styr i många avseenden när det gäller brottsligheten här i landet.

När vi lägger om kriminalpolitiken från ett tydligt gärningsmannafokus till ett fokus som handlar om att upprätta brottsoffrens situation samt ett ökat fokus på samhällsskydd innebär det, som också Ardalan Shekarabi säger, att vi kommer att behöva skärpa många straff, ta bort rabatter och göra andra saker som absolut kommer att få som konsekvens att trycket på inte minst Kriminalvården kommer att öka.

I de två budgetar som vi kan överblicka - M-KD-SD-budgeten som lades fram förra året och den budget som läggs fram nu - får Kriminalvården de resurstillskott Kriminalvården begärt. Myndigheten får också ett uppdrag att prognostisera konsekvenserna av alla kommande straffskärpningar. Vi kommer att tillskjuta alla de resurser Kriminalvården behöver för att lösa sin uppgift.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för en angelägen fråga. Jag samarbetar gärna i denna fråga med Gudrun Nordborg och hennes parti - och för den delen alla andra partier i denna kammare.

Det är möjligt att det inte nämns särskilt många gånger, men de gånger det nämns avser det väldigt viktiga frågor när det gäller att bryta detta våld. Ja, det gäller påföljder, till exempel vistelseförbud för att skydda brottsutsatta kvinnor från sina förövare även när strafftiden är slut. Vi talar även om att skärpa straffet för kvinnofridskränkning och det av en rad olika skäl, inte minst för att man också ska få till de kraftfulla påföljder som behövs.

Att fokusera polisiära resurser för att i högre grad klara upp denna typ av brottslighet är också en utomordentligt väsentlig sak.

Låt oss samarbeta om detta under de fyra år som ligger framför oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag tackar Katja Nyberg för en utomordentligt angelägen fråga.

Detta är ingen ny fråga i debatten, men avsaknaden av konkreta politiska åtgärder för att göra något åt problemen är dessvärre påtaglig.

Katja Nyberg tar upp viktiga inslag i Tidöavtalet som ju ska komma till rätta med de problem som Katja Nyberg lyfter upp. Precis i detta nu pågår en tidssättning och prioritering av alla de utredningar som ska tillsättas som en konsekvens av avtalet, inte minst på det rättspolitiska området.

Vi kan räkna med att dessa frågor kommer att utredas skyndsamt och att en sådan utredning kommer att tillsättas i närtid så att när vi stänger butiken för denna mandatperiod ska alla de frågor som Katja Nyberg tar upp ha adresserats på ett tydligt och konsekvent sätt.

Fru talman! Jag tackar också för den mycket berättigade och ärligt talat rätt komplicerade frågan.

Jag tror att var och en kan inse vilka konsekvenser det får när den typen av integritetskänslig information är tillgänglig, inte bara för goda syften utan också för den typ av brottslig verksamhet som frågeställaren tar upp. Det är en svår lagstiftningsavvägning, för som frågeställaren säger är det grundlagsskyddade plattformar som vi talar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag lovar att ta med mig frågan och se vad vi kan göra åt detta, men jag medger gärna att just den aspekten är väldigt komplicerad.

Fru talman! Tusen tack för en utomordentligt angelägen fråga!

En sak som har slagit mig initialt - jag har ju bara haft det här uppdraget några veckor - just när man diskuterar den grova organiserade brottsligheten och hur den finansieras är att det uteslutande skulle handla om narkotika. Det gör det ju förstås i hög grad. Men det är uppenbart att den ekonomiska brottsligheten, inte minst bedrägeribrottslighet, har blivit en huvudnäring för en stor del av den organiserade brottslighet som vi vill komma åt och att intäkterna i hög grad hamnar i toppen av pyramiden.

De vittnesbörd som vi alla tar del av just när det gäller äldre människor, som på ett otroligt cyniskt och skoningslöst sätt är offer för en stor del av den här brottsligheten, är förskräckliga och säger tyvärr alltför mycket om den utveckling som vi befinner oss i.

Några konkreta saker som behövs är dels ett tydligt fokus hos de brottsbekämpande myndigheterna för att lösa den här brottsligheten, dels att införa äldrefridsbrott som en särskild straffrättslig grund.