Gunnar Strömmer

Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att omöjliggöra att bolag används som brottsverktyg och därmed också begränsa den kriminella ekonomin.

Regeringens plan mot den organiserade brottsligheten är välkänd och ligger fast. Det handlar om att slå hårt mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta gängens hänsynslösa rekrytering av barn och unga. Arbetet bedrivs i enlighet med den nationella strategin mot organiserad brottslighet, som vi presenterade i början av 2024. Ett av målen i strategin är just att slå sönder den kriminella ekonomin, bland annat genom att förhindra att företag och andra juridiska personer används som verktyg för brottslighet.

Regeringen har vidtagit en lång rad åtgärder för att förhindra att bolag används som brottsverktyg. Låt mig nämna några exempel. I januari 2025 infördes ny lagstiftning i syfte att motverka att bolag används som brottsverktyg. Exempelvis fick Bolagsverket utökade möjligheter att kräva personlig inställelse för att motverka ekonomisk brottslighet såsom företagskapningar och användande av målvakter. Det kan ske vid registrering av företrädare eller vid misstanke om oriktiga uppgifter i registren. Åtgärderna är ett led i att utöka Bolagsverkets kontroller av företagsregistren och stärka verkets roll i arbetet mot brott i företag.

Från och med januari i år har också näringsförbud på grund av brott utvidgats till att även omfatta den som har gjort sig skyldig till organiserad eller systematisk brottslighet, oavsett om personen bedrev eller hade anknytning till näringsverksamhet vid brottstillfället, om man anser att näringsförbud är påkallat från, som det heter, allmän synpunkt.

Regeringen har också tillsatt en utredning som ska redovisas i november 2026, som ser på ytterligare åtgärder mot att företag används för att begå brott. Utredningens iakttagelser och slutsatser kommer förstås att utgöra ett viktigt underlag för regeringens fortsatta arbete för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. Jag kan också nämna att det sedan slutet av 2024 finns en ny lagstiftning om förverkande som har skapat ett tydligare och mer effektivt regelverk för att ta brottsvinster och oförklarade tillgångar från kriminella, inte sällan i ett företagssammanhang.

Regeringen har också under flera års tid gett Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten i uppgift att i större utsträckning stoppa att företag används som brottsverktyg inom organiserad brottslighet. Sedan maj 2025 har också ett antal myndigheter i uppdrag att kraftsamla mot organiserad brottslighet i välfärden. Inspektionen för vård och omsorg har – äntligen, får man säga – fått skarpare verktyg för att kunna agera mot kriminella och oseriösa aktörer som verkar i välfärden. Regeringen har även stärkt Bolagsverkets ekonomiska förutsättningar att stärka det brottsförebyggande arbetet, och myndigheten ska återrapportera om hur de nya verktygen har fungerat.

I april 2025 inrättades det finansiella underrättelsecentrumet vid Polismyndigheten, där myndigheter och banker samverkar för att effektivt utbyta operativ information och arbeta brottsförebyggande tillsammans mot finansiell brottslighet såsom penningtvätt och bedrägerier. Centrumet ska vara fullt utbyggt senast den 31 december 2027.

I slutet av 2025 redovisade Brå ett regeringsuppdrag om hur bolag används som brottsverktyg av aktörer i den kriminella miljön. I studien lämnas förslag på hur brottsligheten kan motverkas och hur arbetet mot denna problematik kan utvecklas. Studien stöder de åtgärder som syftar till att utestänga personer i den kriminella miljön från näringslivet, exempelvis genom utvidgat näringsförbud. Brå bedömer bland annat att det också är viktigt att begränsa målvaktsanvändningen. Tillsammans med bland annat ESO:s rapport om den kriminella ekonomins omfattning – en aktuell och skrämmande läsning – utgör detta betydelsefulla underlag till regeringens fortsatta arbete för att strypa den kriminella ekonomin.

Arbetet för att slå sönder den kriminella ekonomin pågår med andra ord med full kraft. Lagstiftningen har blivit effektivare, och nya verktyg har kommit på plats. Kunskapsnivån ökar, både om den kriminella ekonomins utbredning och om hur man förebygger och kommer åt brottsvinsterna. Myndigheterna utvecklar nya samarbetsformer, och vi kommer att fortsätta att flytta fram positionerna i enlighet med de här linjerna, allt i syfte att göra det ännu svårare att vara kriminell i Sverige och att värna medborgarnas trygghet och säkerhet.

Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att omöjliggöra att bolag används som brottsverktyg och därmed också begränsa den kriminella ekonomin.

Regeringens plan mot den organiserade brottsligheten är välkänd och ligger fast. Det handlar om att slå hårt mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta gängens hänsynslösa rekrytering av barn och unga. Arbetet bedrivs i enlighet med den nationella strategin mot organiserad brottslighet, som vi presenterade i början av 2024. Ett av målen i strategin är just att slå sönder den kriminella ekonomin, bland annat genom att förhindra att företag och andra juridiska personer används som verktyg för brottslighet.

Regeringen har vidtagit en lång rad åtgärder för att förhindra att bolag används som brottsverktyg. Låt mig nämna några exempel. I januari 2025 infördes ny lagstiftning i syfte att motverka att bolag används som brottsverktyg. Exempelvis fick Bolagsverket utökade möjligheter att kräva personlig inställelse för att motverka ekonomisk brottslighet såsom företagskapningar och användande av målvakter. Det kan ske vid registrering av företrädare eller vid misstanke om oriktiga uppgifter i registren. Åtgärderna är ett led i att utöka Bolagsverkets kontroller av företagsregistren och stärka verkets roll i arbetet mot brott i företag.

Från och med januari i år har också näringsförbud på grund av brott utvidgats till att även omfatta den som har gjort sig skyldig till organiserad eller systematisk brottslighet, oavsett om personen bedrev eller hade anknytning till näringsverksamhet vid brottstillfället, om man anser att näringsförbud är påkallat från, som det heter, allmän synpunkt.

Regeringen har också tillsatt en utredning som ska redovisas i november 2026, som ser på ytterligare åtgärder mot att företag används för att begå brott. Utredningens iakttagelser och slutsatser kommer förstås att utgöra ett viktigt underlag för regeringens fortsatta arbete för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. Jag kan också nämna att det sedan slutet av 2024 finns en ny lagstiftning om förverkande som har skapat ett tydligare och mer effektivt regelverk för att ta brottsvinster och oförklarade tillgångar från kriminella, inte sällan i ett företagssammanhang.

Regeringen har också under flera års tid gett Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten i uppgift att i större utsträckning stoppa att företag används som brottsverktyg inom organiserad brottslighet. Sedan maj 2025 har också ett antal myndigheter i uppdrag att kraftsamla mot organiserad brottslighet i välfärden. Inspektionen för vård och omsorg har – äntligen, får man säga – fått skarpare verktyg för att kunna agera mot kriminella och oseriösa aktörer som verkar i välfärden. Regeringen har även stärkt Bolagsverkets ekonomiska förutsättningar att stärka det brottsförebyggande arbetet, och myndigheten ska återrapportera om hur de nya verktygen har fungerat.

I april 2025 inrättades det finansiella underrättelsecentrumet vid Polismyndigheten, där myndigheter och banker samverkar för att effektivt utbyta operativ information och arbeta brottsförebyggande tillsammans mot finansiell brottslighet såsom penningtvätt och bedrägerier. Centrumet ska vara fullt utbyggt senast den 31 december 2027.

I slutet av 2025 redovisade Brå ett regeringsuppdrag om hur bolag används som brottsverktyg av aktörer i den kriminella miljön. I studien lämnas förslag på hur brottsligheten kan motverkas och hur arbetet mot denna problematik kan utvecklas. Studien stöder de åtgärder som syftar till att utestänga personer i den kriminella miljön från näringslivet, exempelvis genom utvidgat näringsförbud. Brå bedömer bland annat att det också är viktigt att begränsa målvaktsanvändningen. Tillsammans med bland annat ESO:s rapport om den kriminella ekonomins omfattning – en aktuell och skrämmande läsning – utgör detta betydelsefulla underlag till regeringens fortsatta arbete för att strypa den kriminella ekonomin.

Arbetet för att slå sönder den kriminella ekonomin pågår med andra ord med full kraft. Lagstiftningen har blivit effektivare, och nya verktyg har kommit på plats. Kunskapsnivån ökar, både om den kriminella ekonomins utbredning och om hur man förebygger och kommer åt brottsvinsterna. Myndigheterna utvecklar nya samarbetsformer, och vi kommer att fortsätta att flytta fram positionerna i enlighet med de här linjerna, allt i syfte att göra det ännu svårare att vara kriminell i Sverige och att värna medborgarnas trygghet och säkerhet.

Herr talman! Jag har för all del inget som helst problem att ha en debatt om de stora världsreligionerna, om islam och om vad som står i Koranen. Vi behöver inte vara rädda för en sådan diskussion.

Men det vanskliga är vad som egentligen är de praktiska slutsatserna av analysen. För mig gäller den praktiska slutsatsen inte i första hand en analys av texter i Koranen. Man kan analysera en och annan helig skrift och hitta sådant som också är misshagligt, utan att relativisera. Det är inte i första hand ett studium av de heliga skrifterna som har lett mig till min slutsats.

Om man använder ett religiöst sammanhang – det handlar primärt om moskéer – som en plattform för radikalisering och odlande av extremism och som en inkörsport för utländskt inflytande eller spioneri ska den demokratiska rättsstaten Sverige vara kompromisslös i relation till det.

Vi kan också diskutera vad som är islam och vad som är politisk islam. Min poäng är att skyddet för individuella fri- och rättigheter är just individuellt. För mig är det en väldigt viktig sak att fredliga människor ska kunna utöva sin tro också i Sverige, och det perspektivet måste omfamna också dem som tror på en annan gud än jag själv gör.

Därför får jag säga att jag inte riktigt vet vart interpellantens textanalys egentligen leder. Vi kan titta på våra relationer med andra länder. Det är ingen tillfällighet att vi kan samarbeta med flera länder som har en mer moderat syn på islam i olika avseenden, till skillnad från andra som är mer extremistiska. Skulle den nyansskillnaden inte spela någon roll i våra internationella relationer?

Vi ska vara stenhårda mot extremismen och gå hårt mot den utländska finansieringen, som är ägnad att främja spioneri, utländskt inflytande och en otillbörlig underminering av den svenska demokratin. Men vi ska också värna det som är ett grundackord i den svenska demokratiska rättsstaten, nämligen vars och ens möjlighet att utöva sin religion enskilt och tillsammans med andra.

Interpellationsdebatten var därmed avslutad.

Herr talman! Jag har för all del inget som helst problem att ha en debatt om de stora världsreligionerna, om islam och om vad som står i Koranen. Vi behöver inte vara rädda för en sådan diskussion.

Men det vanskliga är vad som egentligen är de praktiska slutsatserna av analysen. För mig gäller den praktiska slutsatsen inte i första hand en analys av texter i Koranen. Man kan analysera en och annan helig skrift och hitta sådant som också är misshagligt, utan att relativisera. Det är inte i första hand ett studium av de heliga skrifterna som har lett mig till min slutsats.

Om man använder ett religiöst sammanhang – det handlar primärt om moskéer – som en plattform för radikalisering och odlande av extremism och som en inkörsport för utländskt inflytande eller spioneri ska den demokratiska rättsstaten Sverige vara kompromisslös i relation till det.

Vi kan också diskutera vad som är islam och vad som är politisk islam. Min poäng är att skyddet för individuella fri- och rättigheter är just individuellt. För mig är det en väldigt viktig sak att fredliga människor ska kunna utöva sin tro också i Sverige, och det perspektivet måste omfamna också dem som tror på en annan gud än jag själv gör.

Därför får jag säga att jag inte riktigt vet vart interpellantens textanalys egentligen leder. Vi kan titta på våra relationer med andra länder. Det är ingen tillfällighet att vi kan samarbeta med flera länder som har en mer moderat syn på islam i olika avseenden, till skillnad från andra som är mer extremistiska. Skulle den nyansskillnaden inte spela någon roll i våra internationella relationer?

Vi ska vara stenhårda mot extremismen och gå hårt mot den utländska finansieringen, som är ägnad att främja spioneri, utländskt inflytande och en otillbörlig underminering av den svenska demokratin. Men vi ska också värna det som är ett grundackord i den svenska demokratiska rättsstaten, nämligen vars och ens möjlighet att utöva sin religion enskilt och tillsammans med andra.

Interpellationsdebatten var därmed avslutad.

Herr talman! Låt mig börja i den här änden: Det finns några saker som vi kan vara överens om.

Det första är insikten om att det finns moskéer i Sverige som används som arenor eller plattformar för radikalisering, utländskt inflytande eller spioneri. Detta är en realitet. Det är väl belagt och i sig ingenting som är tvistigt.

Det andra, som det också är väldigt enkelt att vara överens om, är att Sverige har förhållit sig väldigt naivt och passivt i förhållande till den insikten, också när saker väl har inträffat. Det är därför vi nu gör så väldigt mycket för att komma åt det våldsbejakande och det extrema, de bredare politiska anspråken och utländska donationer som är ägnade att skapa inflytande för krafter utanför landets gränser.

Det är så man ska förstå vår åtgärdskatalog: tydligheten när det gäller att brott ska bestraffas och att statsbidrag inte ska betalas ut. I den mån det förekommer ska det ändras. Det är väldigt tydligt att intentionen är kristallklar: Det ska inte betalas ut några bidrag till verksamheter som främjar sådant som jag just talade om. Det är därför vi nu med nya lagstiftningsförslag förhoppningsvis stryper förekomsten av utländska donationer till denna typ av religiösa miljöer. Det är därför vi också ser till att våra myndigheter är väldigt alerta i relation till individer som bär det utländska inflytandet, terrorhotet eller extremismen i Sverige.

Däremot är det något jag inte får ihop när den här SD-trion står här och pratar. Vi har pratat ganska många gånger med Richard Jomshof om detta, och vi börjar alltid i det som jag tycker är väldigt legitimt: bekämpandet av extremismen. Men det går bara ett eller två meningsutbyten innan det bredare anspråket kommer. Jag säger inte att detta är en debatt som inte ska kunna föras i vårt demokratiska samtal, men det är en annan fråga, enligt min uppfattning.

Jag vill ändå koppla ihop den frågan med något som sades av en av partibröderna här, som konstaterade att vi har en miljon personer i det här landet som kulturellt eller religiöst finns i ett muslimskt sammanhang och som uppenbarligen inte är extremister allihop. Ganska många av dem är till och med svenska medborgare med, om vi nu ska närma oss detta konstitutionellt och inte personligt, exakt samma fri- och rättighetsskydd som var och en av oss som för den här diskussionen.

Jag skulle vilja säga att det är en ganska osvensk position att neka dem deras rättigheter. Om vi kollar på religionsfrihetens utveckling i det här landet ser vi att en kärna i den förstås har varit att få utöva sin religion själv och med sina nära, och i samspel med andra.

De positionerna – å ena sidan insikten att en miljon inte är extremister, å andra sidan Richard Jomshofs anspråk på att vi inte ska tillåta en enda moské i Sverige – hänger inte ihop för mig. Ni tappar mig på vägen.

Jag är helt för att Sverige på ett helt annat sätt än tidigare måste ta itu med de radikala. Jag är helt med på att väldigt många common sense-synpunkter på det här området har avfärdats eller misstänkliggjorts som rasism eller intolerans.

Jag är helt med på att den verktygslåda vi tog över var alltför illa utrustad att hantera detta. Men jag står också verkligen upp för att vi nu gör den förflyttningen.

Det refereras till andra länder här. Man talar om Danmark och Frankrike – Nederländerna har inte nämnts, men det finns andra länder vi kan lära oss av. Men det är få som säger att vi ska röka ut alla muslimer eller inte låta människor träffas och utöva sin religion tillsammans.

För mig är detta en helt avgörande sak, och jag tror också att det är avgörande över tid, så att vi ska komma rätt i dessa frågor, alltså så att vi både röker ut extremismen och värnar Sverige som ett fritt och öppet samhälle.

Herr talman! Låt mig börja i den här änden: Det finns några saker som vi kan vara överens om.

Det första är insikten om att det finns moskéer i Sverige som används som arenor eller plattformar för radikalisering, utländskt inflytande eller spioneri. Detta är en realitet. Det är väl belagt och i sig ingenting som är tvistigt.

Det andra, som det också är väldigt enkelt att vara överens om, är att Sverige har förhållit sig väldigt naivt och passivt i förhållande till den insikten, också när saker väl har inträffat. Det är därför vi nu gör så väldigt mycket för att komma åt det våldsbejakande och det extrema, de bredare politiska anspråken och utländska donationer som är ägnade att skapa inflytande för krafter utanför landets gränser.

Det är så man ska förstå vår åtgärdskatalog: tydligheten när det gäller att brott ska bestraffas och att statsbidrag inte ska betalas ut. I den mån det förekommer ska det ändras. Det är väldigt tydligt att intentionen är kristallklar: Det ska inte betalas ut några bidrag till verksamheter som främjar sådant som jag just talade om. Det är därför vi nu med nya lagstiftningsförslag förhoppningsvis stryper förekomsten av utländska donationer till denna typ av religiösa miljöer. Det är därför vi också ser till att våra myndigheter är väldigt alerta i relation till individer som bär det utländska inflytandet, terrorhotet eller extremismen i Sverige.

Däremot är det något jag inte får ihop när den här SD-trion står här och pratar. Vi har pratat ganska många gånger med Richard Jomshof om detta, och vi börjar alltid i det som jag tycker är väldigt legitimt: bekämpandet av extremismen. Men det går bara ett eller två meningsutbyten innan det bredare anspråket kommer. Jag säger inte att detta är en debatt som inte ska kunna föras i vårt demokratiska samtal, men det är en annan fråga, enligt min uppfattning.

Jag vill ändå koppla ihop den frågan med något som sades av en av partibröderna här, som konstaterade att vi har en miljon personer i det här landet som kulturellt eller religiöst finns i ett muslimskt sammanhang och som uppenbarligen inte är extremister allihop. Ganska många av dem är till och med svenska medborgare med, om vi nu ska närma oss detta konstitutionellt och inte personligt, exakt samma fri- och rättighetsskydd som var och en av oss som för den här diskussionen.

Jag skulle vilja säga att det är en ganska osvensk position att neka dem deras rättigheter. Om vi kollar på religionsfrihetens utveckling i det här landet ser vi att en kärna i den förstås har varit att få utöva sin religion själv och med sina nära, och i samspel med andra.

De positionerna – å ena sidan insikten att en miljon inte är extremister, å andra sidan Richard Jomshofs anspråk på att vi inte ska tillåta en enda moské i Sverige – hänger inte ihop för mig. Ni tappar mig på vägen.

Jag är helt för att Sverige på ett helt annat sätt än tidigare måste ta itu med de radikala. Jag är helt med på att väldigt många common sense-synpunkter på det här området har avfärdats eller misstänkliggjorts som rasism eller intolerans. Jag är helt med på att den verktygslåda vi tog över var alltför illa utrustad att hantera detta. Men jag står också verkligen upp för att vi nu gör den förflyttningen.

Det refereras till andra länder här. Man talar om Danmark och Frankrike – Nederländerna har inte nämnts, men det finns andra länder vi kan lära oss av. Men det är få som säger att vi ska röka ut alla muslimer eller inte låta människor träffas och utöva sin religion tillsammans.

För mig är detta en helt avgörande sak, och jag tror också att det är avgörande över tid, så att vi ska komma rätt i dessa frågor, alltså så att vi både röker ut extremismen och värnar Sverige som ett fritt och öppet samhälle.

Herr talman! Jag tackar alla som har lyft upp de frågor som vi får diskutera i dag.

Till att börja med vill jag understryka att det numera finns en väletablerad insikt om att vissa moskéer i Sverige fungerar som arenor för radikalisering, utländskt spioneri och utländskt inflytande. Det är bakgrunden till en lång rad av de åtgärder som vi vidtar.

Om det begås brott ska det lagföras. Säger man saker som står i strid med svensk lagstiftning ska man straffas för det. Om vi håller oss på sydliga breddgrader kom det exempelvis bara häromdagen en dom från Helsingborgs tingsrätt då man för första gången – i alla fall i närtid – dömde en person som yttrat sig väldigt hatiskt mot judar för hets mot folkgrupp, inklusive den nya straffbestämmelsen om förintelseförnekelse.

Om man begår brott när man använder sin yttrandefrihet ska man naturligtvis lagföras för det. Då spelar det ingen roll vad man har för roll och verkar i ett religiöst sammanhang eller inte, om man har en ledande roll i en församling eller inte, även om vi har en vidsträckt yttrandefrihet. Begås ett brott ska det lagföras.

Statsbidrag ska alltså inte delas ut till samfund som ägnar sig åt att underminera den svenska demokratin. Vi ska inte heller fortsätta med en ordning där utländska aktörer och intressen kan finansiera trossamfund på ett subversivt sätt. Det är därför vi har satt igång en utredning för att kunna förbjuda utländska donationer av detta slag.

Säkerhetspolisen och polisen bevakar olika miljöer som odlar extremism och antidemokratiska opinioner. Utan att gå närmare in på det – det ligger i sakens natur att det är insatser som vi inte alltid talar öppet om – vidtar våra myndigheter en lång rad åtgärder mot den typen av miljöer. Det finns många välkända exempel på fall när vi har beslutat att utvisa imamer som har gjort sig skyldiga till att förbereda terrorbrott i Sverige och så vidare.

Den svenska rättsstaten och det svenska rättsväsendet ska självklart agera väldigt kraftfullt mot sådan extremism. Så långt är vi överens.

För egen del tror jag att det är väldigt viktigt att skilja mellan vanlig islam och politisk islam. Vi kan ha en lång diskussion om det svenska fri- och rättighetsskyddet, men det råder ingen tvekan om att det finns svenska medborgare som är kristna, katoliker, judar eller muslimer eller som inte tror på någon gud över huvud taget. Fri- och rättighetsskyddet måste skydda var och en av dem.

Det är dock inte samma sak som att acceptera miljöer som främjar extremism, antidemokratisk subversiv verksamhet och våldsbejakande budskap. Sverige har varit alldeles för slappt i det avseendet, och jag uppfattar att flera andra som deltar i diskussionen menar samma sak. Vi håller på att styra upp det här.

Herr talman! Jag tackar alla som har lyft upp de frågor som vi får diskutera i dag.

Till att börja med vill jag understryka att det numera finns en väletablerad insikt om att vissa moskéer i Sverige fungerar som arenor för radikalisering, utländskt spioneri och utländskt inflytande. Det är bakgrunden till en lång rad av de åtgärder som vi vidtar.

Om det begås brott ska det lagföras. Säger man saker som står i strid med svensk lagstiftning ska man straffas för det. Om vi håller oss på sydliga breddgrader kom det exempelvis bara häromdagen en dom från Helsingborgs tingsrätt då man för första gången – i alla fall i närtid – dömde en person som yttrat sig väldigt hatiskt mot judar för hets mot folkgrupp, inklusive den nya straffbestämmelsen om förintelseförnekelse.

Om man begår brott när man använder sin yttrandefrihet ska man naturligtvis lagföras för det. Då spelar det ingen roll vad man har för roll och verkar i ett religiöst sammanhang eller inte, om man har en ledande roll i en församling eller inte, även om vi har en vidsträckt yttrandefrihet. Begås ett brott ska det lagföras.

Statsbidrag ska alltså inte delas ut till samfund som ägnar sig åt att underminera den svenska demokratin. Vi ska inte heller fortsätta med en ordning där utländska aktörer och intressen kan finansiera trossamfund på ett subversivt sätt. Det är därför vi har satt igång en utredning för att kunna förbjuda utländska donationer av detta slag.

Säkerhetspolisen och polisen bevakar olika miljöer som odlar extremism och antidemokratiska opinioner. Utan att gå närmare in på det – det ligger i sakens natur att det är insatser som vi inte alltid talar öppet om – vidtar våra myndigheter en lång rad åtgärder mot den typen av miljöer. Det finns många välkända exempel på fall när vi har beslutat att utvisa imamer som har gjort sig skyldiga till att förbereda terrorbrott i Sverige och så vidare.

Den svenska rättsstaten och det svenska rättsväsendet ska självklart agera väldigt kraftfullt mot sådan extremism. Så långt är vi överens.

För egen del tror jag att det är väldigt viktigt att skilja mellan vanlig islam och politisk islam. Vi kan ha en lång diskussion om det svenska fri och rättighetsskyddet, men det råder ingen tvekan om att det finns svenska medborgare som är kristna, katoliker, judar eller muslimer eller som inte tror på någon gud över huvud taget. Fri- och rättighetsskyddet måste skydda var och en av dem.

Det är dock inte samma sak som att acceptera miljöer som främjar extremism, antidemokratisk subversiv verksamhet och våldsbejakande budskap. Sverige har varit alldeles för slappt i det avseendet, och jag uppfattar att flera andra som deltar i diskussionen menar samma sak. Vi håller på att styra upp det här.

Herr talman! Richard Jomshof har frågat socialministern om han avser att ta några generella initiativ med anledning av att moskéer sprider hat och hot.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Till att börja med innebär den svenska yttrandefriheten en långtgående rätt för enskilda att uttrycka tankar och åsikter, också sådant som kan vara provocerande eller stötande för andra. Det innebär å andra sidan inte en frihet att säga eller uttrycka vad som helst. Det är till exempel inte tillåtet att förtala någon eller att yttra något som innefattar hot eller hets mot folkgrupp. Som samhälle ska vi inte tolerera hat, hot eller uppmaningar om våld, vare sig i religiösa sammanhang eller i andra miljöer.

Den 1 juli 2024 trädde flera lagändringar i kraft som förtydligar och utvidgar bestämmelsen om hets mot folkgrupp i brottsbalken. Bland annat utvidgas skyddet på det viset att enskilda personer kan få status som målsägande och därigenom också ha rätt till skadestånd. Det förtydligas också att det är olagligt att förneka Förintelsen och vissa andra internationella brott. De här ändringarna har redan gjorts i vanlig lag. Motsvarande ändringar föreslås träda i kraft i tryckfrihetsförordningen den 1 januari nästa år.

Det är avgörande med ett bredare arbete mot de här problemen, och det görs också av regeringen. Under mandatperioden har regeringen skärpt demokrativillkoren för statsbidrag till trossamfund och andra organisationer i det civila samhället. Statsbidrag ska alltså inte kunna betalas ut till trossamfund som utövar våld, tvång eller hot eller på andra sätt kränker en persons grundläggande fri- och rättigheter. Det gäller även ledande företrädare. Verksamheter som diskriminerar personer eller grupper eller på andra sätt bryter mot principen om alla människors lika värde, försvarar ett sådant agerande eller motarbetar det demokratiska styrelseskicket ska nekas statsstöd.

Regeringen har även tillsatt en utredning som har i uppdrag att överväga och föreslå regler som förbjuder eller på annat sätt motverkar utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter i Sverige med koppling till islamism, annan extremism och andra antidemokratiska intressen. Den utredningen ska redovisa sina förslag nu i sommar.

Utöver detta har regeringen beslutat om ett stort antal insatser för att motverka antisemitism och andra former av rasism och hatbrott inom ramen för handlingsplanen mot rasism och hatbrott och strategin för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism. För närvarande genomförs bland annat åtgärder för att fler av de hatbrott som begås ska anmälas, utredas och lagföras. Som en del i det arbetet har Brottsförebyggande rådet fått regeringens uppdrag att studera rättsväsendets hantering av antisemitiska hatbrott.

Till detta kommer att regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att motverka våldsbejakande extremism. Vi har tagit fram en ny, samlad strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Sedan i mars förra året finns även en särskild funktion inom Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet, Brå, som syftar till att förhindra att offentliga medel går till verksamheter med kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer.

När det gäller konkreta säkerhetshot har Säkerhetspolisen och Polismyndigheten en nära samverkan och också ett nära utbyte av information. Säkerhetspolisen bedömer hot och delar lägesbilder, och polisen vidtar åtgärder utifrån detta för att stärka samhällets skydd mot allvarlig brottslighet och se till att medborgarna kan vara trygga.

Sammantaget bedrivs ett omfattande arbete för att på olika sätt motverka hat och hot, allt i syfte att trygga medborgarnas säkerhet och värna vårt fria och öppna samhälle.

Herr talman! Richard Jomshof har frågat socialministern om han avser att ta några generella initiativ med anledning av att moskéer sprider hat och hot.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Till att börja med innebär den svenska yttrandefriheten en långtgående rätt för enskilda att uttrycka tankar och åsikter, också sådant som kan vara provocerande eller stötande för andra. Det innebär å andra sidan inte en frihet att säga eller uttrycka vad som helst. Det är till exempel inte tillåtet att förtala någon eller att yttra något som innefattar hot eller hets mot folkgrupp. Som samhälle ska vi inte tolerera hat, hot eller uppmaningar om våld, vare sig i religiösa sammanhang eller i andra miljöer.

Den 1 juli 2024 trädde flera lagändringar i kraft som förtydligar och utvidgar bestämmelsen om hets mot folkgrupp i brottsbalken. Bland annat utvidgas skyddet på det viset att enskilda personer kan få status som målsägande och därigenom också ha rätt till skadestånd. Det förtydligas också att det är olagligt att förneka Förintelsen och vissa andra internationella brott. De här ändringarna har redan gjorts i vanlig lag. Motsvarande ändringar föreslås träda i kraft i tryckfrihetsförordningen den 1 januari nästa år.

Det är avgörande med ett bredare arbete mot de här problemen, och det görs också av regeringen. Under mandatperioden har regeringen skärpt demokrativillkoren för statsbidrag till trossamfund och andra organisationer i det civila samhället. Statsbidrag ska alltså inte kunna betalas ut till trossamfund som utövar våld, tvång eller hot eller på andra sätt kränker en persons grundläggande fri- och rättigheter. Det gäller även ledande företrädare. Verksamheter som diskriminerar personer eller grupper eller på andra sätt bryter mot principen om alla människors lika värde, försvarar ett sådant agerande eller motarbetar det demokratiska styrelseskicket ska nekas statsstöd.

Regeringen har även tillsatt en utredning som har i uppdrag att överväga och föreslå regler som förbjuder eller på annat sätt motverkar utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter i Sverige med koppling till islamism, annan extremism och andra antidemokratiska intressen. Den utredningen ska redovisa sina förslag nu i sommar.

Utöver detta har regeringen beslutat om ett stort antal insatser för att motverka antisemitism och andra former av rasism och hatbrott inom ramen för handlingsplanen mot rasism och hatbrott och strategin för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism. För närvarande genomförs bland annat åtgärder för att fler av de hatbrott som begås ska anmälas, utredas och lagföras. Som en del i det arbetet har Brottsförebyggande rådet fått regeringens uppdrag att studera rättsväsendets hantering av antisemitiska hatbrott.

Till detta kommer att regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att motverka våldsbejakande extremism. Vi har tagit fram en ny, samlad strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Sedan i mars förra året finns även en särskild funktion inom Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet, Brå, som syftar till att förhindra att offentliga medel går till verksamheter med kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer.

När det gäller konkreta säkerhetshot har Säkerhetspolisen och Polismyndigheten en nära samverkan och också ett nära utbyte av information. Säkerhetspolisen bedömer hot och delar lägesbilder, och polisen vidtar åtgärder utifrån detta för att stärka samhällets skydd mot allvarlig brottslighet och se till att medborgarna kan vara trygga.

Sammantaget bedrivs ett omfattande arbete för att på olika sätt motverka hat och hot, allt i syfte att trygga medborgarnas säkerhet och värna vårt fria och öppna samhälle.

Herr talman! Tack, Marie-Louise Hänel Sandström med praktikant, för frågan!

Som bekant fattade riksdagen i går beslut om att lämna Sis-hemmen och övergå till ungdomsfängelse för unga personer som begår allvarliga brott. Det är ett otroligt välkommet skifte eftersom vi vet att barnen har farit väldigt illa på Sis-hemmen och att över 90 procent dessutom återfaller i allvarlig brottslighet. Det har inte heller funnits någon idé om vad som ska hända när de kommer ut.

Nu blir det precis tvärtom. Nu blir det riktig verksamhet. Det blir skolgång, det blir behandling, det blir aktiviteter avsedda för unga, det blir hög personaltäthet, det blir hög säkerhet, det blir små grupper och det blir egna bostadsrum helt avskilt från vuxna.

Vi har nu chansen att både skydda det omgivande samhället från livsfarligt våld på ett mycket bättre sätt än hittills och dessutom bryta de destruktiva mönstren runt dessa barn på ett helt annat sätt än hittills. Det kommer att bli bra både för samhället och för de barn som vi talar om.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Marie-Louise Hänel Sandström med praktikant, för frågan!

Som bekant fattade riksdagen i går beslut om att lämna Sis-hemmen och övergå till ungdomsfängelse för unga personer som begår allvarliga brott. Det är ett otroligt välkommet skifte eftersom vi vet att barnen har farit väldigt illa på Sis-hemmen och att över 90 procent dessutom återfaller i allvarlig brottslighet. Det har inte heller funnits någon idé om vad som ska hända när de kommer ut.

Nu blir det precis tvärtom. Nu blir det riktig verksamhet. Det blir skolgång, det blir behandling, det blir aktiviteter avsedda för unga, det blir hög personaltäthet, det blir hög säkerhet, det blir små grupper och det blir egna bostadsrum helt avskilt från vuxna.

Vi har nu chansen att både skydda det omgivande samhället från livsfarligt våld på ett mycket bättre sätt än hittills och dessutom bryta de destruktiva mönstren runt dessa barn på ett helt annat sätt än hittills. Det kommer att bli bra både för samhället och för de barn som vi talar om.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Martin Westmont, för frågan!

Man kan säga att det är ganska naturligt att man reglerar straffrätten genom lagstiftningen. Sedan måste det ändå utarbetas en konkret användning av lagreglerna och en praxis som gör att lika fall bedöms lika. Båda delar behövs alltså.

Däremot är det förstås viktigt att praxis återspeglar lagstiftningen. Vi gör nu rätt stora förändringar för att vi vill ha en annan praxis. Låt mig ta ett mycket tydligt exempel. När vi nu inför – om riksdagen ställer sig bakom detta – dubbla straff för gängkriminella betyder det att domstolarna kommer att behöva utarbeta en ny praxis i relation till de reglerna.

Det finns generella principer i straffrätten som till exempel innebär en presumtion mot fängelse, det vill säga att instruktionen från lagstiftaren till domstolarna när de utarbetar sin praxis är att man alltid ska välja en lindrigare påföljd om det är möjligt. Detta vill vi ändra på.

Vi ändrar alltså också praxis genom att ändra lagstiftningen. Men den behövs, förstås, för att alla fall som är lika ska bedömas just lika också i det konkreta rättslivet.

Herr talman! Tack, Martin Westmont, för frågan!

Man kan säga att det är ganska naturligt att man reglerar straffrätten genom lagstiftningen. Sedan måste det ändå utarbetas en konkret användning av lagreglerna och en praxis som gör att lika fall bedöms lika. Båda delar behövs alltså.

Däremot är det förstås viktigt att praxis återspeglar lagstiftningen. Vi gör nu rätt stora förändringar för att vi vill ha en annan praxis. Låt mig ta ett mycket tydligt exempel. När vi nu inför – om riksdagen ställer sig bakom detta – dubbla straff för gängkriminella betyder det att domstolarna kommer att behöva utarbeta en ny praxis i relation till de reglerna.

Det finns generella principer i straffrätten som till exempel innebär en presumtion mot fängelse, det vill säga att instruktionen från lagstiftaren till domstolarna när de utarbetar sin praxis är att man alltid ska välja en lindrigare påföljd om det är möjligt. Detta vill vi ändra på.

Vi ändrar alltså också praxis genom att ändra lagstiftningen. Men den behövs, förstås, för att alla fall som är lika ska bedömas just lika också i det konkreta rättslivet.

Herr talman! Tack, Ludvig Ceimertz, för frågan!

Det är väldigt glädjande att riksdagen i går fattade beslut om att nu mönstra ut Sis-hemmen när det gäller unga som begår allvarliga brott och ersätta det med en ordning med ungdomsfängelser. Dessvärre har jag förstått att Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte ställer sig bakom detta, och det får vi komma tillbaka till.

Varför är det här skiftet så oerhört viktigt? Jo, därför att vi har sett hur Sis-systemet har havererat i relation till de här ungdomarna. 90 procent återfaller i dag i allvarlig brottslighet. Vi ser också att den här gruppen för några år sedan bestod av 50 personer och att det i dag är över 300. De tränger undan alla andra barn med andra behov i den statliga ungdomsvården.

Det som nu byggs upp har vi säkerställt genom att regeringen har gett Kriminalvården ett explicit uppdrag om detta, som slutredovisades i början av april. Kriminalvården ger där grönt ljus för detta, inklusive skolverksamheten.

Kriminalvården rapporterar dessutom att det är ett väldigt högt söktryck, uteslutande av behöriga lärare. Det kommer att bli en fantastisk skolgång, kanske för första gången för många av de här barnen.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Ludvig Ceimertz, för frågan!

Det är väldigt glädjande att riksdagen i går fattade beslut om att nu mönstra ut Sis-hemmen när det gäller unga som begår allvarliga brott och ersätta det med en ordning med ungdomsfängelser. Dessvärre har jag förstått att Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte ställer sig bakom detta, och det får vi komma tillbaka till.

Varför är det här skiftet så oerhört viktigt? Jo, därför att vi har sett hur Sis-systemet har havererat i relation till de här ungdomarna. 90 procent återfaller i dag i allvarlig brottslighet. Vi ser också att den här gruppen för några år sedan bestod av 50 personer och att det i dag är över 300. De tränger undan alla andra barn med andra behov i den statliga ungdomsvården.

Det som nu byggs upp har vi säkerställt genom att regeringen har gett Kriminalvården ett explicit uppdrag om detta, som slutredovisades i början av april. Kriminalvården ger där grönt ljus för detta, inklusive skolverksamheten.

Kriminalvården rapporterar dessutom att det är ett väldigt högt söktryck, uteslutande av behöriga lärare. Det kommer att bli en fantastisk skolgång, kanske för första gången för många av de här barnen.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Ellen Juntti, för frågan och för vittnesbörd från en stor praktisk erfarenhet från fältet!

När det gäller den principiella frågan om tolkarna så har förslaget kommit. Jag föreställer mig, utan att ha tagit del av det närmare, att den principiella ingången till att undanta rättssystemet är att särskilda rättigheter kan göras gällande för den som är brottsmisstänkt och att det är därför man hanterar den situationen annorlunda jämfört med andra delar av samhällslivet.

Det hindrar inte att de problem som Ellen Juntti lyfter fram är reella. Det finns en diskussion inte bara i relation till förundersökningen utan även i relation till huvudförhandlingar i domstolar.

I många processer inom rättsväsendet kan personen genom att helt enkelt inte dyka upp sinka viktiga rättsprocesser på ett sätt som är orimligt inte bara ur skattebetalarnas synvinkel utan även ur brottsoffers synvinkel och ur samhällets synvinkel.

Jag kvitterar gärna att vi måste hitta sätt att skapa drivkrafter för, och för den delen också sanktioner mot, personer som på olika sätt inte medverkar till att rättvisa skipas, oavsett om det är under förundersökningsskede eller domstolsskede.

Herr talman! Tack, Ellen Juntti, för frågan och för vittnesbörd från en stor praktisk erfarenhet från fältet!

När det gäller den principiella frågan om tolkarna så har förslaget kommit. Jag föreställer mig, utan att ha tagit del av det närmare, att den principiella ingången till att undanta rättssystemet är att särskilda rättigheter kan göras gällande för den som är brottsmisstänkt och att det är därför man hanterar den situationen annorlunda jämfört med andra delar av samhällslivet.

Det hindrar inte att de problem som Ellen Juntti lyfter fram är reella. Det finns en diskussion inte bara i relation till förundersökningen utan även i relation till huvudförhandlingar i domstolar.

I många processer inom rättsväsendet kan personen genom att helt enkelt inte dyka upp sinka viktiga rättsprocesser på ett sätt som är orimligt inte bara ur skattebetalarnas synvinkel utan även ur brottsoffers synvinkel och ur samhällets synvinkel.

Jag kvitterar gärna att vi måste hitta sätt att skapa drivkrafter för, och för den delen också sanktioner mot, personer som på olika sätt inte medverkar till att rättvisa skipas, oavsett om det är under förundersökningsskede eller domstolsskede.

Herr talman! Tack, Anna Lasses, för möjligheten att diskutera denna viktiga fråga i dag!

Faktum är att vi gör väldigt mycket för att stärka det straffrättsliga skyddet, inte minst för tjänstemän, politiker och journalister, i relation till hat och våld.

Vi har glädjande nog ett läge i Sverige där vår demokrati är väldigt robust. Vi rankas högst i världen vad gäller domstolars oberoende, vår pressfrihet och vårt valsystem.

Det hindrar inte att vi också har våra utmaningar. En sådan utmaning är ett allt råare klimat i relation till inte bara politiska beslutsfattare utan även till andra, både i sociala medier och på andra håll.

Det viktiga från vårt håll är att tydliggöra normen för vad vårt samhälle accepterar. En viktig sådan sak är att stärka det straffrättsliga skyddet för alla som är utsatta för detta, och det gör vi.

Dessutom har vi tydliggjort ansvaret när det gäller lokala politiker som är utsatta. De har tidigare i hög grad varit väldigt ensamma. Det är en av mandatperiodens viktigaste reformer att också rikta blicken mot det lokala sammanhanget.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Anna Lasses, för möjligheten att diskutera denna viktiga fråga i dag!

Faktum är att vi gör väldigt mycket för att stärka det straffrättsliga skyddet, inte minst för tjänstemän, politiker och journalister, i relation till hat och våld.

Vi har glädjande nog ett läge i Sverige där vår demokrati är väldigt robust. Vi rankas högst i världen vad gäller domstolars oberoende, vår pressfrihet och vårt valsystem.

Det hindrar inte att vi också har våra utmaningar. En sådan utmaning är ett allt råare klimat i relation till inte bara politiska beslutsfattare utan även till andra, både i sociala medier och på andra håll.

Det viktiga från vårt håll är att tydliggöra normen för vad vårt samhälle accepterar. En viktig sådan sak är att stärka det straffrättsliga skyddet för alla som är utsatta för detta, och det gör vi.

Dessutom har vi tydliggjort ansvaret när det gäller lokala politiker som är utsatta. De har tidigare i hög grad varit väldigt ensamma. Det är en av mandatperiodens viktigaste reformer att också rikta blicken mot det lokala sammanhanget.

(Applåder)