Gunnar Strömmer

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera dessa angelägna frågor i dag.

Till att börja med vill jag säga följande: Under de drygt tolv månader som jag kan överblicka har regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna och såväl inom ramen för budgetsamarbetet - med två budgetar som har gått igenom i Sveriges riksdag utan stök och bök - som genom en rad åtgärder på lagstiftningsområdet, fört dessa frågor framåt på ett utmärkt sätt.

Jag tror att regeringsskiftet ger oss förutsättningar att arbeta med dessa frågor långsiktigt på ett annat sätt än tidigare, både för att det finns en grundläggande reformkraft och för att det kommer att gå att bygga majoritet kring de reformer som regeringen så småningom går fram med. Det är en enorm styrka, och jag tror att det är väldigt viktigt inte minst på detta område, som är i behov av långsiktigt stabila spelregler.

Jag har nämnt flera av de saker som redan har gjorts under året, alltifrån den tillfälliga höjningen av rotavdraget och förenklade byggregler vad gäller studentbostäder till den utredning om presumtionshyror som pågår och annat. Min egen uppfattning är att det också kommer att krävas långsiktiga och mer strukturella reformer på bostadsmarknaden.

Det var dessvärre inte så att det låg en proposition på bordet gällande detta område under den förra mandatperioden, utan det fanns en utredning som inte remitterades färdigt. Det var så att säga det vi fann på hyllan när vi klev in. Vi har dessutom en omvärldsutveckling som har gjort att rätt väsentliga delar av de antaganden som låg till grund för utredningen kanske får omprövas i ljuset av inflationen med mera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill bara bekräfta att reformambitionen är hög även på detta område. Jag vill också bekräfta behovet av det både för bostadsmarknaden som sådan - för hyresgästerna och bostadsrättsinnehavarna - och för Sveriges långsiktiga tillväxt och konkurrenskraft.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I grund och botten vill jag upprepa vad jag har sagt hittills. Om det vore så att det fanns färdigutredda, väl genomarbetade, väl preparerade och väl beredda förslag som låg och väntade i Regeringskansliet med en precision som skulle kunna göra att de skulle kunna genomföras på en gång är det klart att vi skulle vara i ett läge då vi kunde överväga det. Nu är det inte på det sättet.

Vad det i grund och botten handlar om är att det utredningsarbete som gjordes under den förra mandatperioden gjordes under en ganska stor tidspress och med ganska besvärliga ingångsvärden, och utredningen blev aldrig remitterad. Dessutom har omvärldsförutsättningarna gjort att en hel del av premisserna bakom denna utredning har förändrats på ett sådant sätt att också väsentliga delar i den modellen inte på samma självklara sätt låter sig tillämpas här och nu.

Jag säger ingenting av detta för att lägga saker och ting permanent på hyllan utan bara för att understryka att om man ska ge sig på en större reform av hur hyresmarknaden fungerar måste det vara någonting som är väl genomarbetat och väl avvägt. Det ska inte vara en del av en kortsiktig krislösning utan i så fall en långsiktig reform ägnad att verkligen lösa de grundläggande problemen på bostadsmarknaden.

Det är klart att det i det korta loppet inte råder någon tvekan om att det finns ett konjunkturellt problem som drabbar byggsektorn. Utan att ta ut några segrar i förskott, som det heter, brukar konjunkturella problem trots allt vara av övergående art.

Nu talar vi om långsiktiga reformer och hur bostadsmarknaden ska fungera på sikt. Där kan vi i ett historiskt perspektiv se att svensk bostadsmarknad dras med ett antal rätt besvärliga problem. Det är inlåsningseffekter, brist på hyresrätter och långa kötider. Sedan är frågan vad som är hönan och vad som är ägget. Men den låga rörligheten på bostadsmarknaden är långsiktigt, oavsett konjunkturen här och nu, ett problem när vi ska få fart på Sverige igen, stärka konkurrenskraften och öka tillväxten på ett sådant sätt att det blir till gagn för medborgarna. Detta är frågor som vi enligt min uppfattning måste ta itu med.

Men medan detta bereds på det sätt som måste göras när man ska ägna sig åt den typen av mer långsiktiga reformer gör regeringen med stöd av Sverigedemokraterna en rad andra viktiga saker. Jag upprepar dem gärna igen. Det handlar om den tillfälliga höjningen av taket för rotavdraget, om att öka tillgången på byggbar mark med en rad olika åtgärder och om betydande förenklingar av byggreglerna. Presumtionshyrorna har vi redan diskuterat. Det handlar också om lättnader av byggkraven vid byggande av studentbostäder och andra saker.

Att det skulle råda stiltje på detta område vill jag alltså inte alls vidgå. Jag vill heller inte vidgå att det finns färdiga reformer på hyllan som det bara är att tuta och köra med. Arbetet pågår, och vi kommer att återkomma när vi har väl avvägda förslag att lägga fram.

Avslutningsvis vill jag ändå komma tillbaka till den ekonomiska politiken och konstatera att regeringens främsta prioritet på området är att få koll på inflationen och trycka tillbaka den. Även det faktum att medborgarnas pengar tappar i värde gör så att säga sitt för bostadsmarknaden. Vi måste få grepp om den ekonomiska situationen och, när vi väl har fått det, underbygga arbetslinjen och stärka konkurrenskraften med en rad reformer på bostadspolitikens område, liksom på andra.

Fru talman! Låt mig först bara säga några ord om värdet av att bekämpa inflationen. Det råder ingen tvekan om att det är en utomordentligt stor press på den svenska ekonomin. Det gäller de svenska hushållen, det gäller Sveriges kommuner och regioner och för den delen även staten, men det gäller också i hög grad viktiga delar av det svenska näringslivet. Bostadssektorn är dessvärre inget undantag från detta.

Det viktigaste vi kan göra är att bedriva en ekonomisk politik som så snart som möjligt trycker tillbaka inflationen. Det fanns en tid när det var enkelt i svensk politik att få gehör för en ekonomisk politik ägnad att trycka tillbaka inflationen och stärka arbetslinjen. Det är regeringens riktning, och när vi väl får detta grepp kommer det att vara väldigt gynnsamt för de frågor som vi nu diskuterar.

Det råder ingen som helst tvekan om att vi har ett mycket bekymmersamt läge med både ett för lågt byggande, låg rörlighet, långa kötider, inlåsningseffekter, brist på hyresrätter och brist på nyproduktion. Detta motiverar, enligt min uppfattning, reformer av hyressättningssystemet. Det ska vi be att få återkomma till vad det lider.

Jag har också sagt att vi gör en rad olika saker redan nu som är ägnade att komma åt flera av de problem vi nu ser. Jag ska nämna några av dessa saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi gör en tillfällig höjning av taket för rotavdraget, vi ökar tillgången på byggbar mark med en rad olika åtgärder, exempelvis stimulanser till kommuner som antar detaljplaner, och vi gör betydande förenklingar av byggreglerna. Boverket har fått i uppdrag att föreslå lättnader för byggkraven när det gäller studentlägenheter. Den 1 maj ändrades plan- och bygglagen, bland annat genom att möjligheten att ge tidsbegränsade bygglov för nybyggnad för bostadsändamål förlängdes med fem år och så vidare.

Presumtionshyrorna har nämnts, och det finns en pågående utredning om detta som har efterfrågats av parterna. Att det skulle råda stiltje på detta område vill jag med kraft säga emot. Vi har tvärtom vidtagit åtgärder både på lagstiftningsområdet och i budgeten ägnade att både hantera de kortsiktiga utmaningar som vi står inför och långsiktigt göra reformer som är strukturellt viktiga.

För egen del är jag av den uppfattningen att detta också bör omfatta förändringar av hyressättningssystemet, just för att få upp rörligheten, öka nyproduktionen med mera.

Vad gäller den utredning som har nämnts här och som Alireza Akhondi refererade till är det en realitet att också den utredningen rymmer sina utmaningar, som det heter.

Det ena var att den genomfördes på kort tid. Den hade delvis genom sina direktiv ett ganska svårt uppdrag att ta fram någonting som var hållbart över längre tid. Verkligheten har lite grann kommit ikapp en del av antagandena som låg till grund för utredningen. Det andra var att utredningen aldrig remitterades.

Det är alltså inte riktigt så att det finns färdigutredda och färdigberedda förslag på hyllan i Regeringskansliet som det bara är att sätta i verket, utan detta är nu en del av det arbete som görs för att vi ska se på vilket sätt vi kan komma framåt till gagn både för bostadsbyggandet i landet och därmed för de medborgare som ska hyra sina bostäder eller för den delen äga sina bostäder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Alireza Akhondi har frågat infrastruktur- och bostadsministern om det är statsrådets och regeringens avsikt att genomföra en hyresreform under denna mandatperiod och, om svaret är ja, om vi då kan vänta oss en reform som grundar sig på den redan genomförda utredningen om fri hyressättning i nyproduktion. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

För att på sikt komma till rätta med de strukturella problem som finns på bostadsmarknaden behövs flera åtgärder. Dagens hyressättningssystem leder till inlåsningseffekter, brist på hyresrätter på marknaden och långa kötider. Det minskar rörligheten på bostadsmarknaden och gör det svårare för till exempel unga personer att ta sig in på hyresbostadsmarknaden.

En friare hyressättning i nyproduktion kan öka drivkraften att bygga nya hyresrätter genom att det blir mer lönsamt. Det kan också bidra till att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Det underlättar för människor att flytta dit där det finns arbeten och för företag att rekrytera personal. Hyrorna kan också bli mer rättvisa genom att hyresgästers värderingar av sitt boende ges större vikt. Jag är därför i grunden positiv till en förändring i den riktningen.

Samtidigt är det viktigt att större förändringar av hyressättningssystemet genomförs på ett ansvarsfullt sätt med beaktande av de olika intressen som finns. Det behövs noggranna analyser av de frågor som uppkommer och de konsekvenser som en förändring av dagens system kan leda till.

Sedan förslagen i den utredning som tillsattes av den förra regeringen lämnades har det skett en ekonomisk utveckling med stigande inflation och höjda räntor, vilket haft en stor påverkan på bostadsmarknaden. Det väcker frågor om hur hyrorna skulle utvecklas under hyrestiden. Det behöver beaktas vid ett ställningstagande till om en reform kan grundas på förslagen i utredningen. Jag kan inte i dag ge några närmare besked om när en eventuell reform av hyressättningssystemet skulle kunna genomföras eller exakt hur den ska utformas.

Regeringen arbetar med flera reformer för att få en bättre fungerande bostadsmarknad. Det handlar bland annat om att öka tillgången till byggbar mark, genomföra betydande förenklingar av reglerna för att bygga och att korta ledtider i plan- och byggprocessen.

I syfte att skapa goda förutsättningar för att bygga nya hyresbostäder har regeringen gett en utredare i uppdrag att se över reglerna om ändring av hyrorna för nyproducerade lägenheter, så kallade presumtionshyror. Översynen är efterfrågad av hyresmarknadens parter. Utredaren ska också föreslå åtgärder som underlättar privatpersoners uthyrning av bostäder. Detta är viktigt för att befintliga bostäder ska kunna utnyttjas på ett mer effektivt sätt. Uppdraget i den del som avser presumtionshyror ska redovisas i september 2024 och övriga delar i mars 2025. Jag ser fram emot utredningens förslag.

Fru talman! Jag har på senare tid förstått att Socialdemokraterna framför allt har andra partier som sina huvudfiender. Det fanns ju en tid då socialdemokratin byggde sin legitimitet på att tydligt ta tag i stora samhällsproblem.

För egen del kan jag peka på den politik som vi lägger fram. Jag tror att det är ett ganska bra lackmustest om man vill få besked om var den här regeringen står någonstans. Vi anslår 600 miljoner inom jämställdhetspolitiken som är ägnade åt att motverka könsrelaterat våld, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer och prostitution och människohandel, och det trumfar flera av de senaste årens socialdemokratiska budgetar på det området. Det är ett tydligt uttryck för var vi står någonstans i de här frågorna.

När det gäller straffrätten kommer vi äntligen att genomföra de reformer som inte minst kvinnorörelsen har efterfrågat: straff som motsvarar brottens allvar. Det ska bli intressant att se om Socialdemokraterna trots vad som sas i somras kommer att ställa sig bakom dessa straffskärpningar eller om det när det kommer till kritan också i denna fråga finns ett avstånd mellan ord och handling som är besvärande.

För min egen del råder det ingen som helst tvekan om att ett anständigt samhälle ska se till att både med rättspolitikens medel och med andra medel trycka tillbaka hat, hot och trakasserier - allt som begränsar människors möjligheter att träffa sina egna livsval. Och när personer väl har träffat ett livsval och till exempel gift sig eller ingått i ett samboförhållande men där förhållandet urartar och leder till misshandel och våld ska samhället konsekvent stå på offrets sida.

Jag menar att vi redan under det här året har tagit viktiga steg i den riktningen. Jag kan försäkra ledamoten om att både justitieutskottet och civilutskottet kommer att få mycket att jobba med på det här området när vi lite grann har höjt kvaliteten i en del av det utredningsarbete som den föregående regeringen lämnade efter sig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig först anknyta till en fråga som ställdes i den första omgången, nämligen vad vi kan göra för att fler brott ska klaras upp och för att fler personer som blir utsatta för denna typ av brott både ska våga och vilja polisanmäla. Jag skulle vilja säga att detta kanske är en av de allra största frågorna i ett arbete som är ägnat att stärka brottsoffers ställning. Det handlar om att få den som blir utsatt för eller vittne till ett brott att polisanmäla det och att alla berörda är beredda att tala med polisen och bidra till att så många som möjligt som begår brott får ta fullt ansvar för det.

Både i relation till domstolarna och Brottsoffermyndigheten kommer vi därför att göra ekonomiska och andra satsningar ägnade att möta brottsoffer och vittnen på ett bättre sätt än vad som alltför ofta är fallet i dag inom rättsväsendet. Människor måste förstås också vara motiverade att anmäla brott, och då är det inte minst betydelsefullt att säkerställa att fler brott utreds och klaras upp.

När den nya ledningen för polisen tillsattes i början av månaden var det med ett mycket tydligt förändringsuppdrag. Det handlar om det medborgarnära, alltså de brott som sker i vardagen och som inte är gängrelaterad, systemhotande brottslighet. Det kan vara stölder och skadegörelse men i högsta grad också våld i relationer, mäns våld mot kvinnor, misshandel, hat och hot. Denna brottslighet måste polisen i mycket högre grad än i dag fokusera på och klara upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta i sig kommer att vara motivationshöjande för många att våga och vilja och tycka det vara värt besväret att höra av sig till polisen när man blir utsatt för denna typ av brottslighet.

När det gäller mäns våld mot kvinnor vill jag understryka att det är en given prioritering för regeringen, vilket också återspeglas i de politiska prioriteringar regeringen gör.

Jag nämnde att vi gör en satsning som överstiger många andra budgetsatsningar under senare år på 600 miljoner kronor inom jämställdhetspolitiken just när det gäller könsrelaterat våld, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relation och prostitution och människohandel. Statens budget, alltså den budget som riksdagen nu ska ta ställning till, backar upp den politiska prioriteringen i högsta grad och gör det i högre grad än många andra budgetar vi har sett på detta område under senare år.

Skyddade boenden nämndes, liksom reformer som är ägnade att säkerställa att det är förövaren som lämnar hyreslägenheten och inte offret. Det är en otroligt viktig reform som jag är glad för att vi kan gå vidare med.

När det gäller straffen kan jag inte nog understryka betydelsen av att vi generellt sett i det här landet har straff som återspeglar brottets värde. Jag skulle vilja skicka tillbaka en fråga, om det går bra. När vi i somras presenterade vårt breda grepp om straffen fick jag mycket kritik från socialdemokratiskt håll för att vi inte fokuserade våra straffskärpningar på de gängkriminella, de kriminella nätverken och den systemhotande brottsligheten utan att vi ägnade oss åt någon sorts generell repression som också träffade annan brottslighet. Då ställde jag mig själv frågan: Betyder detta att Socialdemokraterna kommer att rösta nej när vi går fram med välbehövliga straffskärpningar som handlar om mäns våld mot kvinnor eller att det blir obligatoriskt att häkta män som kränker kvinnofriden? Det skulle vara utmärkt med ett klargörande från Socialdemokraternas sida i den delen.

Fru talman! Jag tackar Anna Wallentheim för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig inledningsvis understryka att regeringen och, förutsätter jag, kammaren och vårt samhälle i stort ser allvarligt på alla former av hot, hat och våld. Det är en insikt som också är uppfordrande, för vi måste vidta åtgärder på olika sätt för att skapa ett tryck mot de människor i vårt samhälle som trots allt genom hat, hot och våld vill inskränka andra människors frihet att leva sina liv som de själva vill.

Jag tar fasta på det Anna Wallentheim sa om mörkertalet. Det gäller i hög grad denna typ av brottslighet. Det gäller förstås det hat och de hot som riktas mot hbtqi-personer men det gäller också personer som blir utsatta för annan brottslighet. Till exempel har vi på senare tid sett allvarliga antisemitiska påhopp och uttalanden i debatterna. Trots att antalet anmälningar om denna brottslighet gått upp lavinartat säger de flesta bedömare att det ändå bara är toppen på ett isberg. Det betyder att människor som av olika skäl blir föremål för denna typ av hat och hot i alltför liten grad är benägna att anmäla dessa brott. Det kan ha en rad olika orsaker, allt från nära relationer till en rädsla för vad det kan innebära och få för konsekvenser om man står upp för sina rättigheter i det offentliga, vilket man ju gör om man väljer att anmäla ett brott och är beredd att ta den rättsliga process som följer om brottet klaras upp och de skyldiga lagförs.

Man ska också ta fasta på att det finns en rad möjliga skäl till de vittnesbörd som Anna Wallentheim lyfter fram. Det är nog olika saker som kan driva på att klimatet försämras och att utrymmet att komma ut, berätta vem man är eller föra en diskussion om de rättighetsfrågor man brinner för upplevs minska. Exempelvis fördes en hätsk dragqueendebatt som inte precis var den mest framåtsyftande diskussionen som förts i vårt land. Det är också påtagligt att det finns en aspekt av invandringen som i mindre utsträckning än Mainstreamsverige är inriktad på just öppenhet och frihet när det gäller individuella livsval och kanske också förenad med stor repression om man väljer att gå sin egen väg som hbtqi-person eller på annat sätt vill göra ett livsval som strider mot gruppen, kollektivets eller familjens ståndpunkter om vad som är ett rätt och riktigt livsval.

Allt detta sammantaget måste vi som samhälle kunna hantera, och vi måste göra det på olika sätt: strategiskt och metodiskt från politiskt håll med resurssättning för ett viktigt rättighetsarbete. Det är också utomordentligt viktigt att vi ser till att brottsbekämpande myndigheter har detta på radarn och arbetar metodiskt med det, och jag är därför glad över Polismyndighetens uppdrag att öka uppklaringen och lagföringen av hatbrott.

Låt mig i mitt nästa inlägg återkomma till vad vi kan göra för att stärka brottsoffer och deras vilja att polisanmäla och ta strid för sina rättigheter rättsligt.

Fru talman! Anna Wallentheim har frågat mig hur jag och regeringen jobbar med att öka kunskaperna om hatbrott mot hbtqi-personer. Vidare har Anna Wallentheim frågat mig hur jag och regeringen ämnar ge kommunerna rätt förutsättningar i deras brottsförebyggande arbete, så att inte hatbrott eller mäns våld mot kvinnor faller mellan stolarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill först understryka att regeringen ser allvarligt på alla former av hot, hat och våld. Regeringens strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck och tillhörande handlingsplan är centrala utgångspunkter för att förbättra hbtqi-personers situation i Sverige. För att stärka arbetet har regeringen i budgetpropositionen för 2024 aviserat ytterligare medel till arbetet för hbtqi-personers rättigheter för åren 2025 och 2026.

Det arbete som Polismyndigheten och andra myndigheter bedriver mot hatbrott är av stor betydelse. Frågans vikt avspeglas av det pågående regeringsuppdrag till Polismyndigheten som syftar till att uppklaringen och lagföringen av hatbrott och andra brott som hotar demokratin ska öka samt till att kompetensen inom myndigheten för att utreda dessa brott ska stärkas. Polismyndigheten är sedan 2020 även en av tolv så kallade hbtqi-strategiska myndigheter med uppdrag att i sin verksamhet främja hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter.

I augusti 2023 ökade regeringen stödet till kommuner och regioner som arbetar för att främja hbtqi-personers rättigheter och möjligheter. Stödet kan ges för projekt som syftar till att främja hbtqi-personers rättigheter och möjligheter i kontakten med kommuner och regioner. Statsbidraget kan även ges till projekt som främjar fysiska och digitala mötesplatser för hbtqi-personer.

Mäns våld mot kvinnor samt hedersrelaterat våld och förtryck är ytterligare allvarliga samhällsproblem som orsakar både fysiskt och psykiskt lidande. Det är viktigt att samhället markerar och agerar kraftfullt mot dessa brott. Regeringen intensifierar därför arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen 50 miljoner kronor i ett treårigt tillskott till arbetet med att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Totalt under 2024 avsätter regeringen därmed drygt 600 miljoner kronor inom jämställdhetspolitiken för området könsrelaterat våld, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, prostitution och människohandel.

Regeringen har även gett Brottsförebyggande rådet och länsstyrelserna i uppdrag att stärka det nationella och regionala stödet till det brottsförebyggande arbetet, bland annat mot bakgrund av att kommunerna sedan den 1 juli i år har ett lagstadgat ansvar för brottsförebyggande arbete. Eftersom det är viktigt att kommunerna har kunskap om hur våld i nära relationer kan inkluderas i deras kartläggningar av brottsligheten har Brottsförebyggande rådet och Jämställdhetsmyndigheten tagit fram ett fördjupat stöd om detta.

Inget anständigt samhälle kan acceptera att personer drabbas av hot, hat och våld. Alla har rätt att skyddas mot våld, och ingen har rätt att begränsa någon annans liv. Regeringen kommer att fortsätta att kraftfullt driva på arbetet för allas rätt att leva som den man är och att älska den man vill.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i kammaren i dag.

Sverige har ett allvarligt säkerhetsläge. Det drivs över lång tid av olika ideologiska inriktningar - det kan vara högerextrema inriktningar, autonom vänster eller våldsbejakande islamism. Under det här året är det framför allt den våldsbejakande islamismen som har drivit på ett ökat terrorhot mot Sverige. Detta är allvarligt, och vi måste arbeta mot det på alla fronter både här hemma och utomlands.

I sammanhanget vill jag också säga att regeringen gör oerhört mycket i den här delen. Vi ser till att alla relevanta myndigheter har de uppdrag och de mandat som de behöver och att vi resurssätter på det sätt som myndigheterna begär. Vi säkerställer att arbetet handlar både om att reducera och förebygga hot här och nu och om att långsiktigt motverka våldsbejakande extremism och andra åsiktsbildningar som leder till terrorism och påtagliga säkerhetshot mot vårt land framgent.

Säkerhetspolisen har ansvaret när det gäller att följa personer som kan utgöra säkerhetshot och när det gäller att vidta adekvata åtgärder mot dem. Jag tror att den politiska debatten på detta område är oerhört nödvändig och välkommen. I grund och botten finns ju även det som ligger bortom det brottsliga, och det måste också diskuteras. Då handlar det om att se till att ha en klar rågång mot våldsbejakande extremism och annan extremism, i synnerhet när det gäller grupperingar som antingen själva utgör terrororganisationer eller uttrycker sympatier för organisationer som ägnar sig åt terror och brutalt våld mot människor här hemma och i andra delar av världen.

Denna regering är fast besluten att göra sitt för att Sverige ska vara ett tryggt och säkert land.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Det råder inget som helst tvivel om att det finns en allvarlig hotbild mot Sverige. Det är den som har drivit fram det beslut som Säkerhetspolisens chef fattade i augusti, nämligen att terrorhotnivån mot Sverige höjs från en trea till en fyra på den femgradiga skalan, från ett förhöjt hot till ett högt hot. Det råder inte heller något tvivel om att det som har drivit eskaleringen av hotet är hotet från våldsbejakande islamistisk extremism.

Över längre tid kan vi konstatera att Säkerhetspolisen hanterar hot från tre håll. Det är den våldsbejakande islamismen, högerextremismen och autonom vänster. Det där kan variera från tid till annan, men det råder inget tvivel om att under det här året är det framför allt hoten från den våldsbejakande islamismen som har föranlett det utsatta läge som Sverige nu befinner sig i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig få kosta på mig en reflektion från sidan. Jag understryker att regeringen i sitt agerande i alla avseenden har försökt att vara balanserad, tydlig, sansad och bidra till en stabilitet. Men från sidlinjen tycker jag inte alltid att alla partier lever upp till sina bästa jag i den delen. Jag har själv sagt att det finns anledning att visa ansvar i sitt sätt att beskriva det oerhört legitima och viktiga arbete som måste ske när det gäller att trycka tillbaka islamismen i landet, men vi ska samtidigt vara noga med att göra skillnad mellan den våldsbejakande islamismen och muslimer i största allmänhet. Det är viktigt att få med sig mainstream-muslimen i kampen mot islamismen, den ideologi, den politiska linje, som har helt andra anspråk i samhället.

Men samtidigt konstaterar jag att även Socialdemokraterna har en viss förklaringsbörda när det gäller den konferens som har diskuterats i dag. Olika företrädare för partierna har delat information i sociala medier eller uttryckt sig hastigt om saker på ett sätt som det har funnits anledning att få äta upp i efterhand. Det hade varit bättre om man inte i sin iver att delta i kulturkriget i frågorna hade hetsat och underblåst den debatt som bidrar till polariseringen i landet.

Det finns, kort sagt, många som har anledning att sansa sig, tänka efter före, och bidra till att dra en klar gräns mot sådant som är extremt och som på goda grunder kan uppfattas vara ett stöd för terrororganisationer samt mot sådant som allmänt sett är ägnat att elda på. Det är en polarisering som vi vet över tid ökar risken för radikalisering och bidrar till att skapa säkerhetsproblem för medborgarna i vårt land, för svenska intressen här hemma och för svenska intressen i utlandet.

Fru talman! Till att börja med vill jag understryka att Hamas är en terroristorganisation. Det råder det ingen som helst tvekan om. Den är klassad som det, och det är den av väldigt goda skäl. Vi såg på ett brutalt sätt varför det är på det sättet i samband med terrorattacken mot Israel den 7 oktober. Konsekvenserna för dem som blev offer för terrorattacken är förfärliga.

Dessvärre såg vi också runt om i världen och även i Sverige en reaktion på denna terrorattack som på många sätt var upprörande och smaklös, en oförmåga att göra åtskillnad mellan vad man skulle kunna säga är fullt legitima politiska uppfattningar om hur man ska hantera en komplicerad situation i Mellanöstern å ena sidan och gränslösa hyllningar av en organisation som ägnar sig åt terror och utövar våld och brutalitet mot andra människor å andra sidan.

Jag tror att många på goda grunder blev omskakade av vad vi fick se på svenska gator och torg, och det råder ingen som helst tvekan om att det är opinionsyttringar som ett anständigt samhälle inte kan acceptera och leva med. Vi måste på olika sätt motverka dem för att främja värderingar där sikten blir klar och man, som sagt, kan skilja mellan vad som är legitima och fullt rimliga meningsskiljaktigheter i ett öppet och fritt samhälle och en politisk debatt å ena sidan och omfamnande av terrorism och våldsbejakande extremism å den andra.

Med det sagt vill jag upprepa att uppdraget både att förebygga och att upptäcka brott mot Sveriges säkerhet i allmänhet och terrorism i synnerhet ligger på Säkerhetspolisen och inte i sig på regeringen, och det var det jag också besvarade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommer regeringen att vidta några särskilda åtgärder som regering betraktad riktad mot politiska partier? Jag menar alltså att just när det gäller politiska partier och deras integritet är det framför allt genom politisk debatt och politiskt ansvarsutkrävande liksom genom väljarnas granskning av partierna som dessa frågor bör hanteras. Det är ingen skillnad om det är en riksdagsledamot som utgör ett säkerhetshot i en allvarlig bemärkelse eller om det är en regeringsmedlem eller en fullmäktigeledamot. Säkerhetspolisens uppdrag handlar om att motverka terrorism och bekämpa våldsbejakande extremism i vårt samhälle. Men specifika åtgärder riktade mot politiskt förtroendevalda är ingenting som jag vill ställa mig bakom.

Jag tycker också att den diskussion vi har här är väl ägnad att understryka just den poängen - att det politiska ansvarsutkrävandet sker i en öppen debatt på det här sättet, där alla partier måste stå upp för sitt och förklara varför riksdagsledamöter deltar i konferenser som uppenbarligen har anordnats av Hamas eller om biståndsmedel har skickats till grupper genom Hamas och så vidare.

Vad gäller hotbilden mot Sverige, som också togs upp här, är det min bestämda uppfattning att de åtgärder som regeringen vidtar när det gäller att värna landet mot terrorism och våldsbejakande extremism här hemma och sådana åtgärder som är ägnade att korrigera felaktiga uppfattningar om Sverige i utlandet sammantaget just är ägnade att temperera den hotbild som är hög vad gäller hot från terrorism och våldsbejakande extremism. Det är något som dessvärre har eskalerat under det gångna året, och det motiverar långtgående åtgärder från regeringens och ansvariga myndigheters sida.

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig vilka åtgärder som jag och regeringen avser att vidta för att kartlägga terrorsympatier i politiska partier i Sverige och om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att stävja terrorsympatier inom politiska partier i Sverige.

Låt mig börja med att slå fast att regeringen utan reservationer fördömer terroristgruppen Hamas attacker i Israel. Det är fråga om synnerligen brutala och urskillningslösa angrepp på civila män, kvinnor och barn. Regeringen har även krävt att alla personer som tagits som gisslan ska friges omedelbart. Jag kan samtidigt konstatera att den palestinska civilbefolkningen nu genomgår ett mycket svårt lidande och att skyddet av civila måste säkerställas i enlighet med internationell humanitär rätt.

Regeringen ser mycket allvarligt på alla former av och uttryck för terrorism. Terrorism är ett av de allvarligaste hoten mot demokratin, det fria utövandet av mänskliga rättigheter och samhällets sociala och ekonomiska utveckling. På senare tid har vi i Sverige sett manifestationer till stöd för terrorgruppen Hamas där det har framförts hotfulla och hatiska budskap mot judar. Att straffbara hot framförs i det offentliga rummet är en utveckling som över huvud taget inte kan accepteras.

Det är Säkerhetspolisen som har som grundläggande uppdrag att förebygga och upptäcka brott mot Sveriges säkerhet, bekämpa terrorism och skydda den centrala statsledningen. Sverige har gått från att betraktas som ett legitimt mål till att betraktas som ett prioriterat mål för terrorism. I augusti höjdes terrorhotnivån till en fyra på en femgradig skala - från ett förhöjt till ett högt hot.

Mot den bakgrunden har regeringen under året vidtagit en rad åtgärder. Regeringen arbetar nu med att färdigställa en ny nationell strategi mot terrorism och våldsbejakande extremism. Den 1 juni i år infördes ett särskilt straffansvar för deltagande i en terroristorganisation. Regeringen har gett Säkerhetspolisen i uppdrag att intensifiera arbetet i samverkansrådet mot terrorism, där 15 myndigheter ingår. Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag att inom ramen för Center mot våldsbejakande extremism stärka samverkan mellan nationella myndigheter och mellan myndigheter och andra relevanta aktörer, i syfte att förebygga radikalisering och spridningen av våldsbejakande extremism. Vidare har Polismyndigheten både fått utökade befogenheter i gränsnära områden och fått i uppdrag att stärka gränskontrollen.

Regeringen vidtar också åtgärder för att säkerställa att berörda myndigheter har förmåga att möta det ökade hot som riktas mot det svenska samhället på relevanta och effektiva sätt. För att anpassa Säkerhetspolisens operativa förmåga har regeringen i budgetpropositionen bland annat föreslagit att myndighetens anslag ska ökas med 180 miljoner kronor nästa år och att anslaget ska ökas ytterligare under de följande två åren.

Vad gäller förekomsten av sympatier och åsiktsyttringar till stöd för terrorism i politiska partier är det några saker jag vill lyfta fram. Den svenska folkstyrelsen och vårt demokratiska samhällsskick bygger på fri åsiktsbildning, och det förutsätter bland annat en robust yttrandefrihet, demonstrationsfrihet och föreningsfrihet. Att uttrycka en åsikt om eller sympati för en terroristorganisation eller dess ideologi är därför som huvudregel inte straffbart och bör inte heller vara det. En annan sak är att sådana yttringar i vissa specifika situationer kan användas som bevis för att någon har gjort sig skyldig till brottet deltagande i en terroristorganisation. Om yttringarna har ett innehåll som uppfyller kraven i till exempel bestämmelsen om hets mot folkgrupp kan de vara straffbara enligt den bestämmelsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att vidta åtgärder för att kartlägga medlemmar i de politiska partierna, som interpellanten efterlyser, kan i viss utsträckning förutsätta att staten ska ägna sig åt åsiktsregistrering i partierna. Jag vill mot den bakgrunden understryka att åsiktsregistrering av svenska medborgare när det gäller politisk åskådning är absolut förbjuden enligt regeringsformen.

Till detta kommer att det i Sverige finns en, enligt min uppfattning, god tradition att så långt som möjligt undvika att med lagstiftning eller andra liknande åtgärder ingripa i de politiska partiernas arbete. Partierna har en central betydelse i vår representativa demokrati, och ingrepp i deras inre förhållanden kan innebära intrång i grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Det ligger i stor utsträckning på de politiska partierna själva att se till att de företräds av lämpliga personer. Vidare kan ansvar för olika politiska ståndpunkter utkrävas i den allmänna och politiska debatten, och ytterst förstås av väljarna i allmänna val.

Arbetet mot terrorism och annan säkerhetshotande verksamhet är en av regeringens absolut viktigaste uppgifter. Med detta sagt har jag inte för avsikt att ta just några sådana initiativ som Tobias Andersson efterfrågar.

Fru talman! Jag börjar gärna mitt avrundande inlägg med frågan om balans mellan mål och medel, alltså proportionaliteten. Jag tycker att det är en fråga som har en generell betydelse för en omläggning av till exempel kriminalpolitiken, men också för andra delar av rättspolitiken som denna regering med stöd av Sverigedemokraterna genomför.

Avvägningen mellan effektiv brottsbekämpning eller effektivt brottsförebyggande arbete å ena sidan och personlig integritet å andra sidan påverkas naturligtvis av samhällsutvecklingen. Det är alldeles uppenbart att samhällsutvecklingen har fört oss till en punkt där vi på en rad olika områden måste ge intresset av att bekämpa, förebygga och förhindra brott en annan tyngd än hittills. Det betyder också att vi behöver göra reformer och förändringar när det gäller den allra mest säkerhetskänsliga verksamheten. Det pågår exempelvis just nu en översyn av den lagstiftning som rör bakgrundskontroller när det gäller den allra mest säkerhetskänsliga verksamheten.

Numera finns det - vilket Ludvig Aspling var inne på - också andra och bredare motiv som kanske inte i första hand är en säkerhetsfråga i den mer traditionella bemärkelsen utan som snarare handlar om integriteten i den offentliga förvaltningen och det offentliga beslutsfattandet, integriteten för en socialsekreterare eller en bygglovshandläggare eller för den delen integriteten i det demokratiska systemet när det gäller att kunna värna politiska partiers integritet i förhållande till kriminalitet.

Det finns andra intressen som motiverar andra reformer på detta område. En av de mest påtagliga gäller bakgrundskontroller för att undvika infiltration - att man får in kriminella på insidan som underminerar beslutsfattandet i det offentliga och legitimiteten gentemot medborgarna och kanske också bedrar medborgarna och det offentliga genom stora brott inom välfärdsbedrägerier. Därför är jag väldigt glad att vi nu har konkreta planer på att gå framåt i dessa frågor. Vi tar ett första offensivt steg. Det kommer att följas av fler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja med att återigen bekräfta att Södertäljefallet och andra liknande fall understryker betydelsen av att vi kommer framåt och hittar vägar som gör att vi får en reglering där det görs en avvägning mellan å ena sidan de brottsbekämpande, eller kanske snarare brottsförebyggande, motiv som ligger till grund för att göra denna typ av utdrag ur belastningsregistret och ordentliga bakgrundskontroller, å andra sidan, förstås, de integritetshänsyn som görs gällande.

Jag tror också att behovet, som vi har varit inne på i detta meningsutbyte, är bredare och inte bara finns i kommunerna. Statliga aktörer och myndigheter beskriver att det finns motsvarande utmaningar i den stora del av det offentliga som inte bedriver den allra mest säkerhetskänsliga verksamheten, där det finns särskild reglering och särskilda skyldigheter att göra rigorösa säkerhetskontroller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill återigen bekräfta detta behov, och det är därför vi säger att vi vill sätta en utredning på fötter så snart det bara går, som dessutom med ett tydligt avgränsat uppdrag kan komma framåt skyndsamt för att hantera kommunernas situation.

Man ska väl inte utesluta att även det smalare greppet kan vinna på en viss internationell utblick, men det är klart att de mer genomgripande systemförändringarna måste hanteras genom ett bredare grepp. Där tycker jag att det är alldeles självklart att det som en väsentlig del i ett sådant uppdrag måste ingå en internationell utblick och jämförelse. Vi ska förstås i slutändan inlemma även internationella erfarenheter i en svensk rättsordning. Det brittiska system som Ludvig Aspling redogör för är intressant. Det finns även andra system som är intressanta. Jag tror att det inte minst är klokt att också titta på våra nordiska grannländer för att kunna sätta våra regler i ett mer komparativt ljus.

Det ligger i sakens natur om man utgår från dagens läge att vissa myndigheter har denna typ av befogenheter. Det gäller vissa ändamål eller verksamheter och är ofta också avgränsat till vissa brott. Det är klart att samhällsutvecklingen lätt gör att detta regelverk framstår som daterat. I hela detta grepp kommer vi därför också att behöva titta på vad det i så fall är som bör få ingå i sådana här bakgrundskontroller.

Jag tycker att det brottsförebyggande intresset och det offentliga integritetsintresset - alltså att värna medborgare, kommuner och myndigheter mot denna typ av kriminalitet - naturligtvis är oerhört starkt och motiverar en framflyttning av positionerna.

Sedan ska vi också naturligtvis vara medvetna om att den information vi talar om är mycket integritetskänslig. Exempelvis misstankeregistret är känsligare än belastningsregistret på så sätt att det listar misstankar om brott som aldrig slutligt har prövats rättsligt. Vi vet alltså inte om misstankarna hade en motsvarighet i faktiskt brottslighet. Det är klart att ju bredare vi gör denna tratt, desto mer integritetskänsligt blir det.

Jag är dock väldigt förvissad om att vi måste flytta fram positionerna och om att vi genom en ordentlig utredning av dessa frågor kommer att kunna hitta en mer modern, till samtiden anpassad reglering och samtidigt värna rättssäkerhetsintressen på ett bra sätt.

Fru talman! Tack, Ludvig Aspling, för möjligheten att diskutera denna viktiga fråga i dag!

Låt mig börja med att säga att jag helt och hållet delar den problembild som Ludvig Aspling beskriver. Vi har sett sedan alltför många år tillbaka att den grova organiserade brottsligheten utöver de förödande konsekvenser som den får för enskilda människor, alltså brottsoffer - den som skjuts ihjäl eller mördas i samband med ett sprängdåd etcetera - och deras anhöriga, också har påtagliga systemhotande effekter.

Ett av de mest påtagliga uttrycken för det är naturligtvis infiltration eller påtryckningar på olika sätt på det offentliga. Vi har sett flera exempel på det både i närtid och tidigare, till exempel att socialsekreterare hotas eller på ett mer subtilt sätt blir föremål för påtryckningar så att de antingen inte vågar fatta beslut eller till äventyrs fattar felaktiga beslut. Det finns exempel på infiltration i stadsbyggnadsförvaltningar eller i den del av den kommunala förvaltningen där man fattar beslut om försörjningsstöd. Det finns exempel på infiltration i politiska partier. Listan kan göras lång. På senare tid har vi dessutom fått se några rätt spektakulära exempel på infiltration i rättsväsendet även om det ännu inte finns några lagakraftvunna domar i den delen.

Låt mig bara säga att den situation som Södertäljefallet aktualiserar är väl känd. Vi måste möta den med all kraft, och det inkluderar utökade möjligheter för kommunen och andra att göra relevanta bakgrundskontroller för att säkerställa att medarbetare i exempelvis kommunen inte är en del av organiserad brottslighet eller genom annan brottslighet är olämplig att ha vissa befattningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan väl säga att en förtjänst med JO-beslutet i Södertäljefallet är att vi har fått rättsläget klarlagt. Det betyder också att politiken har något konkret att förhålla sig till. Här tror jag att man kan säga två saker samtidigt.

Å ena sidan klarlägger JO:s beslut rättsläget, det vill säga att den hantering som bland annat Södertälje kommun ägnat sig åt inte har stöd i lag.

Å andra sidan är det samtidigt väldigt enkelt att se behovet av det som Södertälje har velat uppnå genom dessa åtgärder och att uttrycka sin erkänsla för den ambitionen hos Södertälje kommun. Det är därför regeringen också har sagt att vi i närtid kommer att tillsätta en utredning som får i uppdrag att skyndsamt möta den situation som JO-beslutet tar sikte på.

Om detta ska kunna ske skyndsamt, det vill säga som ett av de snabbspår som regeringen numera använder sig av, måste frågan avgränsas. Detta betyder att jag ser framför mig att vi i ett första steg kommer att ta sikte på just kommuners möjligheter att göra denna typ av bakgrundskontroller. Det betyder naturligtvis inte att det inte finns andra aktörer, inte minst statliga myndigheter, som har motsvarande behov, och vi kommer att behöva återkomma med de bredare greppen.

Jag ska gå in på Ludvig Asplings tre mer specifika frågor. Den första frågan har jag väl egentligen besvarat. Jag ser framför mig att det första steget inte, om vi ska kunna göra detta snabbt, kan vara för brett och för generellt. Vi måste ta sikte på Södertäljesituationen och först rycka ut till Södertäljes och andra kommuners hjälp.

Den andra frågan gällde om det räcker med belastningsregister eller om man ska ha möjlighet att ta ett bredare grepp. Jag tror att det kan finnas anledning att ge möjlighet att ta ett bredare grepp, men exakt hur de gränserna ska dras måste utredaren få titta på och komma med förslag om.

Detta ligger i linje med den tredje frågan, om det bara ska gälla brottslighet. Det är klart att det även finns annan information om människors bakgrund som är relevant i en sådan prövning. Exakt hur dessa snitt ska dras återkommer vi till i direktiven, och sedan kommer vi att ge utredaren i uppdrag att närmare sätta upp gränserna för sådana utökade bakgrundskontroller.

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig vilka, om några, lagändringar som jag anser är nödvändiga när det gäller bakgrundskontroll av personal inom offentlig sektor.

Låt mig börja med att konstatera att den organiserade brottsligheten är systemhotande. Vi har sett flera exempel på hur kriminella infiltrerar eller utövar påtryckningar mot rättsväsendet, annan offentlig verksamhet och politiska partier. Det är oerhört allvarligt. Varje verksamhet måste bli medveten om och rusta sig för den risken.

Det har under den senaste tiden särskilt uppmärksammats att det finns ett stort behov av att kunna göra bakgrundskontroller i större utsträckning än i dag, bland annat hos kommuner och statliga myndigheter. Det kan bland annat handla om möjligheten att begära in ett belastningsregisterutdrag för att kunna upptäcka om en arbetssökande är involverad i allvarlig brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För dem som bedriver verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet, det vill säga de allra mest skyddsvärda verksamheterna i samhället, finns en skyldighet att säkerhetspröva personalen.

Statliga myndigheter och kommuner har i en del fall möjlighet att inför anställningar kontrollera i belastningsregistret om en person är dömd för vissa brott. Med hänsyn till det ingrepp i den enskildes privatliv en sådan registerkontroll innebär är möjligheterna att göra sådana kontroller begränsade.

Det är samtidigt mycket angeläget att säkerställa att den som erbjuds en anställning hos en kommun eller en statlig arbetsgivare inte har kopplingar till sådan kriminalitet att personen utgör en risk för verksamheten. För att säkerställa det behöver arbetsgivare ha de verktyg och den kunskap som krävs för att kunna genomföra noggranna och säkra rekryteringsprocesser.

Regeringen avser därför att i närtid tillsätta en utredning som skyndsamt ska se över utökade möjligheter till registerkontroll. Jag utesluter inte att det kan bli aktuellt med fler åtgärder för att kommuner och statliga myndigheter ska kunna utföra tillräckliga bakgrundskontroller.

Fru talman! Jag vill först bara bekräfta att jag tror att det är lätt att se att det finns målkonflikter också på detta politikområde liksom på många andra politikområden. Det råder inte heller någon tvekan om att det förekommer väldigt mycket social misär runt missbruk och att det finns situationer där det omgivande samhället både i det konkreta fallet och på ett mer allmänt plan säkert kan vinna på något slags pragmatiskt förhållningssätt i vissa konkreta situationer. Jag vill alltså inte alls signalera att jag inte kan se dessa intressekonflikter, så att säga.

Samtidigt tror jag att det är oerhört viktigt att konsekvent underbygga den linje som man väljer i ett samhälle. Om vi väljer kriminalisering som en utgångspunkt, och om vi med det ändå väljer att markera allvaret i hanteringen av narkotika och för den delen genom det markerar allvaret i de hälsovådliga effekter som narkotika har, finns det också stora risker när det gäller legitimiteten i den politiken med att så att säga underminera den genom alltför långtgående undantag.

Rättsväsendet

Jag tror ändå att utgångspunkten är att få till ett samspel mellan en kriminalisering med tydliga straff och förstås en utvecklad hälso- och sjukvård, behandling och alla sociala insatser, som naturligtvis på intet sätt utesluts för att man väljer en ordning med kriminalisering. Jag är säker på att den helheten kan utvecklas i olika delar.

Det finns säkert situationer där balanspunkten också kan diskuteras. Men min viktiga utgångspunkt principiellt sett är att det finns väldigt goda skäl för en kriminalisering, både normbildande i samhället och när det gäller möjligheten att hjälpa dem som är utsatta för ett allvarligt missbruk.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Fru talman! Det långa talets korta mening är nej. Jag ska gärna utveckla detta.

Narkotika är naturligtvis enormt samhällsskadligt i en rad olika avseenden. Narkotika leder till missbruk som leder till stora kostnader för samhället i stort, och det leder till stora sociala problem och trasiga familjer. Vi vet att hanteringen av narkotika sker i en kriminell miljö, och det handlar om stora ekonomiska värden. Det får i sin tur också en lång rad väldigt negativa konsekvenser för medborgarnas trygghet och för samhället i stort.

Samtidigt blir jag själv inte riktigt klok på de argument som ändå förs fram för en avkriminalisering. Vad är det som ska avkriminaliseras, om jag börjar i den ändan? Vilka narkotiska preparat är det vi talar om? Är det cannabis? Är det kokain? Eller är det ännu grövre preparat? Jag kan bara konstatera att det finns en omfattande marknad för alla dessa preparat. Jag föreställer mig att den som vill ha en avkriminalisering ändå vill dra en gräns.

När det gäller straff vore det intressant att höra - det är inte heller polemiskt - vad det är som är skadligt med straff i dessa sammanhang. Om det är någonting som vi vet när det gäller korta straff är det att de från behandlingssynpunkt är meningslösa. Det gäller oavsett om vi talar om missbruk, arbetsträning eller utbildning. Straff i en välordnad och skyddad miljö med ordentliga behandlingsprogram kan tvärtom vara möjligheten vidare för den som åker fast och som har missbruksproblem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Summan av kardemumman för mig, när man också tittar på de internationella erfarenheterna, är att jag inte riktigt ser varför de länder som har avkriminaliserat vissa preparat skulle ha en mer gynnsam situation i sin kriminella ekonomi än vad vi har.

Nej, detta är inte aktuellt för min del. Jag förstår inte riktigt argumenten och sambanden.

Fru talman! Jag bidrar verkligen inte till att osynliggöra dessa frågor. Däremot är jag oerhört angelägen om att de ska debatteras på ett sakligt sätt och att det ska komma verkliga reformer som verkligen gör skillnad för utsatta kvinnor.

Det är helt riktigt att vi har levererat bara en proposition det här året. Det återspeglar, om jag får uttrycka mig så, bristen på färdigt material som låg på hyllan när vi klev in. Jag kan försäkra Annika Strandhäll och alla andra som är engagerade i frågan att redan från och med nästa år kommer ni att få hantera otroligt många viktiga förslag i justitieutskottet och för den delen i andra utskott på området. Det kommer vidare att handla om alltifrån kvinnofridsrelaterade frågor till hederskulturella frågor till frågor som handlar om tryggare hem. Det kommer att handla om bodelningsfrågor, där bodelningen används som ett verktyg i destruktiva relationer. Riksdagen kommer att få arbeta som aldrig förr med frågorna. Jag tar gärna fasta på att förslagen uppenbarligen kommer att falla i god jord när de väl kommer.

Redan i de regleringsbrev jag var ansvarig för förra året var vi skarpare i formuleringarna om uppföljningar på området än de varit i de tidigare regleringsbreven.

Vad gäller ekonomin vill jag säga följande. Jag vet att det är en pressad ekonomi där ute. Det är det för medborgarna, för kommunerna, för regionerna och för staten. Det fanns en tid när socialdemokratin stod för en arbetslinje. Det skulle vara intressant att få höra om det är de skattesänkningar vi talar om i den här budgeten, som träffar låg- och medelinkomsttagare, som ska bli skattehöjningar. Det är den enda skattesänkning som finns med i budgeten som berör medborgarna.

Det som framför allt äventyrar välfärden är att pengarna tappar i värde. Att driva en ansvarsfull ekonomisk politik som ser till att medborgarnas pengar, kommunernas pengar och regionernas pengar inte tappar i värde är den enskilt viktigaste välfärdspolitiska reform som vi kan göra i det här skedet. Så snart ekonomin vänder ska vi fortsätta att investera i välfärden, vilket vi för övrigt gjorde med 40 procent av reformutrymmet redan i den här budgeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Annika Strandhäll för möjligheten att diskutera den här viktiga frågan.

Låt mig först korrigera ett par påståenden som Annika Strandhäll gjort när frågorna har diskuterats i ett tidigare skede, nämligen att det inte skulle finnas någon styrning av poliserna i de delarna. Tvärtom! Jag rekommenderar läsning av regeringens regleringsbrev till Polismyndigheten där det tydligt framgår att vi vill ha återrapporteringskrav när det gäller mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och olika slag av övergrepp mot barn. Det är otroligt viktigt. Jag kan försäkra Annika Strandhäll att de skrivningarna kommer att vara ännu tydligare i de regleringsbrev som kommer i närtid inför nästa år.

När det gäller polistillväxten är det helt riktigt att de polisanställda har vuxit i antal. Jag kan möjligtvis tycka att socialdemokratin har varit intresserad av kvantiteten och inte kvaliteten i den tillväxten. För oss är det tyvärr slående att den lokala polisiära närvaron har blivit för svag och att utredningsverksamheten inte har haft den kapacitet som krävs för att hantera de medborgarnära brotten, inklusive våld och sexuella övergrepp mot kvinnor. Därför har vi skickat med den nya rikspolischefen och den nya ledningen precis uppdraget att se till att de medborgarnära brotten, inklusive de brott vi nu talar om, blir utredda på ett mycket bättre sätt än hittills.

En glädjande sak i budgeten är att 600 miljoner kronor inom jämställdhetspolitiken går till arbetet mot könsrelaterat våld, hedersrelaterat våld, våld i nära relationer, prostitution och människohandel. Faktum är att de öronmärkta medlen överskrider de öronmärkta medlen för dessa ändamål i de sista två tre budgetarna som Socialdemokraterna lade fram i regeringsställning.

Låt mig få avsluta med att ställa en fråga. Jag fick i somras kritik av din kollega Ardalan Shekarabi för våra breda straffskärpningar. Betyder det att Socialdemokraterna kommer att rösta nej när vi på riksdagens bord kommer att lägga omfattande förslag som kommer att leda till exempelvis obligatorisk häktning i fall när kvinnors frid kränks eller till att straffen för våldtäktsmän ska skärpas?