Gunnar Strömmer

Herr talman! Låt mig börja med att säga att det är klart att det är en otroligt stor framgång att det dödliga våldet har halverats sedan toppnoteringen 2022. Det betyder hälften så många brottsoffer, färre sörjande familjer och färre områden i skräck för våldet. Men det betyder också att hälften av det dödliga våldet fortfarande finns kvar. Det är en väldigt stor uppgift som ligger framför oss för att verkligen trycka tillbaka våldet varaktigt.

Vi vet att konfliktnivåerna i gängen är höga och våldskapitalet och hänsynslösheten utomordentligt stora. Vi vet det inte minst när det gäller barnen, och där vill jag verkligen ge Teresa Carvalho helt rätt: Om det finns ett område där utvecklingen har gått åt helt fel håll är det barnen, och det handlar väldigt mycket om att rekryteringen har flyttat från den fysiska miljön in i den digitala världen med det som nu kallas som crime as a service. Det är totalt transaktionellt och innebär en väldig exponering för väldigt många barn som tidigare inte var exponerade för de kriminella nätverken.

Det är också därför vi gör otroligt mycket för att rikta oss också mot den problematiken. Inte minst tidigarelade vi möjligheten att använda hemliga tvångsmedel mot barn under 15 år. Om man inte kommer åt deras mobiler är det nämligen helt omöjligt att komma åt dem som styr och ställer i bakgrunden, de så kallade gängtopparna. Det kommer att krävas otroligt mycket mer.

Jag ska berätta om den lagrådsremiss som vi beslutade om i går och som handlar om de här så kallade osjälvständiga brottsformerna. Det låter väldigt tekniskt, men vad det i grund och botten handlar om är att polisen för att skydda barn och se till att barn i riskzonen inte hamnar där 13-åringen som är misstänkt för brottet i Gävle ser ut att ha hamnat ska få helt andra möjligheter att komma åt dem som ligger bakom. Det tycker jag är utomordentligt viktigt.

Vad gäller Sverigedemokraterna är det glädjande nog så att vi har ett utomordentligt fint dagligt samarbete. Ett av våra viktigaste projekt när vi blickar framåt är särlagstiftningen mot gängkriminella. Där vågar jag påstå att fler av de förslag som Socialdemokraterna nu för fram kommer att finnas med än i de följdmotioner man kan tänka sig få se från Socialdemokraternas tänkta regeringskamrater i Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Vi fortsätter vårt utbyte, och så fortsätter vi att styra – då tror jag att det här kommer att bli utmärkt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag säger alltså inte nej till Socialdemokraternas förslag, utan vad jag säger är att en stor del av de förslag som Socialdemokraterna nu för fram och paketerar om med amerikansk retorik handlar om sådant som redan görs offensivt i viktiga pågående processer, framför allt i ljuset av erfarenheter av rättsordningar som ännu mer liknar vår egen, till exempel från Italien, Irland, Danmark och andra. Det är det första.

Betyder det att det inte finns behov av eventuella nya skärpningar eller ännu mer offensiva verktyg? Det gör det absolut, även om jag fortfarande tycker att det som kommer från Socialdemokraterna är väldigt grunt. Jag har sagt att vi som lag kommer att återkomma med nästa offensiv i form av en särlagstiftning som riktar sig mot gängen. Jag förstår att det är politiskt retoriskt attraktivt att beskriva detta som ett nej, men det är alltså inte sant.

Det andra handlar om att Teresa Carvalho tycker att jag gnäller bakåt och pratar om andra partier. Det gör jag mot bakgrund av att Socialdemokraterna och Teresa Carvalho vill ge sken av, och det gjordes också i det inledande anförandet, att jag personligen skulle vara det främsta hindret för Socialdemokraterna att få genomslag för sina politiska idéer. Då vill jag bara upplysa om att jag ärligt talat tror att jag är det minsta bekymret för Socialdemokraterna när det gäller att få gehör för nya verktyg och ny lagstiftning som kan vara verkningsfulla mot gängen. Jag tror att Daniel Helldén och även Nooshi Dadgostar är ett större problem, och jag menar att det finns väldigt mycket historisk empiri som talar för detta.

Lars Isacsson framför, som vanligt på ett nobelt sätt, rimliga synpunkter här i talarstolen, men det som var slående med de föregående åtta åren var ju inte att det kom propositioner i slutet av mandatperioden, för det ligger lite i sakens natur. Det slående var i stället att flera av de utredningar som vi har kunnat jobba vidare med tillsattes efter åtta års tjat från Tidöpartierna i opposition. De var omöjliga att få fram utom under de få månader på slutet när Socialdemokraterna styrde utan MP och V.

Detta är den historiska erfarenheten, och det har upprepats in i den här mandatperioden där inte minst V säger nej till i princip allt, inklusive det som är kärnan i en effektiv lagstiftning mot de kriminella nätverken: offensiv användning av hemliga tvångsmedel, en kriminalisering av deltagande i kriminella gäng och så vidare. Jag noterar bara att när vi avförde era frågor i utskottet var det med motiveringen att arbetet pågår. MP och V sa nej därför att de inte gillar det som Socialdemokraterna håller på med. Detta är en realitet, och jag säger det bara för att Teresa Carvalho började med att säga att det är jag som står emellan Socialdemokraternas idéer och förverkligande av lagstiftningen, annars skulle jag naturligtvis inte älta dessa frågor.

Det Lars Isacsson framför är en realitet, och jag ser fram emot den kommande diskussionen om den lokala polisiära närvaron. Polisomorganisationen som hade sina kvaliteter, och fortfarande har stora kvaliteter, hade en väldigt stor nackdel: Den dränerade den lokala närvaron. Det är ett stort och väldigt viktigt omställningsarbete som pågår, och jag tycker att det är utmärkt att bakslag, till exempel att några skyltar plockas ned, aktualiseras av riksdagsledamöter med en stark förankring i landsorten.

Vad gäller den kriminella ekonomin vill jag understryka att det finns väldigt mycket mer att göra, inklusive lagstiftning, och jag kan nämna några saker som vi har sett till blir gjorda.

Det första är att vi skärper straffen för ekonomisk brottslighet, och vi gör det ordentligt. Vi ser till att de nya hemliga tvångsmedlen kan användas mot ekonomisk brottslighet och inte bara annan brottslighet. Vi ser till att strama upp ordentligt runt näringsfriheten och näringsförbuden, vilket är otroligt väsentligt. Ivo hade lämnat en lista på 40 punkter gällande hur vi måste ställa om tillsynen för att den ska bli mer effektiv och kraftfull. Jag noterade faktiskt att inte någon punkt var omhändertagen under den förra regeringen. Nu ser vi till att alla 40 kommer på plats.

Det kommer dock att krävas mer än så, och den dialogen fortsätter jag mycket gärna.

Herr talman! Jag tackar interpellanten med adjutanter för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag.

Först och främst är det utmärkt att vi diskuterar hur vi kan utveckla politiken för att ytterligare slå mot våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga. Det är också slående att mycket av det vi talar om trots allt är sådant som är kärnan i flera av de stora och breda reformer som nu är på gång.

Det är glädjande att se att utskottet har varit på resa i Italien. Jag är rätt säker på att man där har fått klart för sig att de bärande delarna i den antimaffialagstiftning som man har arbetat med i Italien – framgångsrikt under rätt svåra omständigheter – är att konfiskera de kriminellas tillgångar, utdöma dubbla straff för gängkriminella, förbjuda deltagande i kriminella organisationer, utveckla kronvittnessystem och förbjuda maffiakopplade personer att vistas i offentliga miljöer eller på andra platser där de gör stor skada, det vill säga våra preventiva vistelseförbud.

Man kan säga att hela kraften i den omläggning av politiken som vi nu åstadkommer hämtas från erfarenheter i oss närstående länder. Det är Irland, som nämndes, Italien och Danmark, men det finns fler. Vi skapar en svensk modell utifrån reformer som fungerat väl i länder med likartade problem och rättsordningar som liknar vår.

Det avgörande är vilka problem man vill lösa och hur man kan komma åt dem. De verktygen utvecklar vi med båda ögonen öppna och båda öronen lyssnandes mycket till andra liknande länder med motsvarande bekymmer som vi har.

Flera av de saker som lyfts upp i det som här paketeras som en ny maffialagstiftning är sådant som redan är föremål för antingen genomförande eller utredning. Finns det några saker som sägs som ännu inte är föremål för process? Ja, det finns ett par sådana delar. I den mån det inte redan är omhändertaget kommer vi som sagt att återkomma till ett bredare särlagstiftningsgrepp när det gäller gängen. Där kommer ytterligare ett par av de frågor som lyfts upp att vara med.

Jag håller med om att det kanske inte är särskilt produktivt att tjata om historia. Men vi kan trots allt lära oss något av den när vi blickar framåt. Det stora bekymret för Sverige och för den delen för Socialdemokraterna är nog inte att de fyra Tidöparterna i utskottet sa, om man nu får vara lite raljant, att servettskissen när det gäller maffialagstiftningen på en och halv A4-sida med dubbelt radavstånd lades åt sidan med hänvisning till att alla de processerna pågår. Det stora bekymret för Sverige och potentiellt för S i dag är att de tilltänkta regeringskompisarna också röstade nej, men av ett annat skäl: De vill inte ha det.

Jag håller med om att vi har kunnat ta vidare några av de produkter som startades av den förra regeringen i slutet av deras åtta år, under de få månader som S kunde regera utan bördan av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi har kunnat förstärka, utveckla och göra dem riktigt bra. Men det är slående att inget av det kom till under de normala regeringsomständigheterna, som skulle vänta också efter nästa val, med veto från MP och V mot allt det som vi talar om här i dag.

Det är positivt att vi nu till slut har fått Socialdemokraternas uppbackning i fråga om exempelvis möjligheten att gå i mål med kriminalisering av deltagande i kriminella gäng, i synnerhet som det var omöjligt att få till stånd under förra mandatperioden. Det var tvärnej till nödvändiga grundlagsändringar. Det är glädjande att S har ändrat sig på den punkten. Men det är också notabelt att V och MP röstade emot också det.

När vi blickar framåt ser vi allt det som nu läggs på bordet, och det mesta är redan på gång eller redan gjort. Men det finns även sådant som är nytt och som ännu inte riktigt är föremål för process, men det kommer det att bli innan vi stänger butiken för den här mandatperioden. Och den enda chansen att få det gjort är om Moderaterna leder regeringen och har ett stabilt underlag i riksdagen som S kan haka på. Med en S-regering med MP och V kommer inget av det vi talar om att bli av.

Herr talman! Teresa Carvalho har frågat mig om jag och regeringen avser att agera för att införa en svensk maffialag. Det raka svaret är: Ja, det gör vi redan.

Bakgrunden är välkänd. Den organiserade brottsligheten är ett av vår tids allra största samhällsproblem. Mellan 2012 och 2022 mer än tredubblades det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Den kriminella ekonomin bedöms av myndigheterna omsätta 100–150 miljarder kronor om året. Rekryteringen av barn trycks allt längre ned i åldrarna.

Under alldeles för många år gjordes alldeles för lite. Åtta år av socialdemokratisk passivitet och senfärdighet har lett oss dit där vi är i dag.

Regeringens strategi för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten i Sverige handlar lite förenklat om tre saker: att slå hårt mot det grova våldet, att strypa den kriminella ekonomin och att bryta rekryteringen av barn och unga till gängen.

Konkret handlar det om att göra sådant som varit framgångsrikt i andra jämförbara länder som har bekämpat maffia och liknande kriminella nätverk och att utforma nya verktyg och nya gänglagar på ett sådant sätt att de fungerar i praktiken och kan få kraftfull effekt i vår svenska rättsordning.

Vi har under de här åren kraftigt utökat resurserna till rättsväsendet: Anslagen under åren 2023–2028 beräknas öka från totalt 60 till 108 miljarder kronor – en ökning med 57 procent.

Vi har gett brottsbekämpningen nya verktyg såsom preventiva tvångsmedel, preventiva vistelseförbud, säkerhetszoner, anonyma vittnen, utökad kamerabevakning och bättre möjligheter att använda biometri.

Vi har med inspiration från bland annat Italiens kamp mot maffian infört nya kraftiga möjligheter att förverka kriminellas tillgångar utan att gå via lagföring.

Vi genomför stora reformer av det brottsförebyggande arbetet.

Från och med den 1 oktober kan polisen använda hemliga tvångsmedel preventivt mot de kriminella nätverken och även mot barn under 15 år, allt i syfte att komma åt de gängtoppar som styr och ställer i bakgrunden.

Vi har rivit sekretesshinder och infört en ny socialtjänstlag, som är förebyggande till sin karaktär. Vi bereder nu förslag om nya ingripande verktyg för socialtjänsten, som det så kallade mellantvånget och användning av elektronisk övervakning, alltså fotboja, för att övervaka barn i riskzonen.

Vi ser att det spelar roll vad vi gör; nya gänglagar, ökade resurser och nya arbetssätt biter. Antalet dödsskjutningar har gått ned sedan 2022. Vi ser en högre uppklaring av dödsskjutningarna. Dessutom förebyggs och förhindras allt fler grova våldsbrott.

Men vi befinner oss som land fortsatt i ett mycket allvarligt läge. Konfliktnivåerna i de kriminella nätverken är höga. Våldskapitalet är omfattande. Hänsynslösheten är stor. Och risken för nya våldsdåd är latent. Därför är det alldeles självklart att vi måste fortsätta hålla uppe trycket för att komma åt den organiserade brottsligheten.

Vi anpassar nu straffrätten till en ny verklighet, och vi gör det i hög grad utifrån praktiska erfarenheter i länder som Italien, Danmark och andra som liknar oss.

Redan i januari förra året dubblade vi minimistraffen för bland annat grova vapenbrott, brott mot tillståndsplikten för explosiva varor, vapensmuggling och smuggling av explosiva varor – ändringar som gick rakt mot den organiserade brottsligheten.

Nu utvidgar vi de så kallade osjälvständiga brottsformerna i syfte att komma åt fler som på olika sätt bidrar till gängens brottslighet. Denna lagrådsremiss beslutades om i går.

Vi arbetar också med utredningsförslag som innebär att gängkriminella ska kunna få dubbla straff. Vi arbetar även för att kriminalisera deltagande i kriminella gäng – något som äntligen blir möjligt eftersom vi har fått majoritet för en kommande grundlagsändring. Utredningen som ser över en sådan kriminalisering ska bland annat göra jämförelser med andra länders regleringar, till exempel den amerikanska så kallade RICO-lagstiftningen.

Utöver detta vill jag lyfta fram den aktuella skärpningen av näringsförbuden, så att den som har gjort sig skyldig till organiserad eller systematisk brottslighet, oavsett om personen bedrev eller hade anknytning till näringsverksamhet vid brottstillfället, ska kunna meddelas näringsförbud.

Regeringen har även aviserat att vi avser att pröva en särlagstiftning mot gängkriminella, och vi kommer att återkomma till den närmare innebörden av detta.

Sammantaget har regeringen alltså redan fått på plats och förbereder en lång rad lagstiftningsförslag som är specifikt utformade för att komma åt de kriminella nätverken. Jag hoppas på brett stöd för alla de reformer som regeringen nu och framöver lägger på riksdagens bord.

Fru talman! Jag tackar Mikael Damsgaard för frågan. Jag tycker att det är uppenbart att de förutsättningarna är väldigt goda. Jag är också övertygad om att inte bara Mikael Damsgaard utan även övriga resenärer från justitieutskottet som besökte Tartu förra veckan kan bekräfta det efter att ha besökt fängelset i fråga.

Sedan vill jag understryka att vi nu inte bygger Kriminalvårdens samlade expansion på att hyra anstaltsplatser i Estland. Det är ett väldigt viktigt komplement. Det är platser som vi kan få tillgång till redan under andra halvåret nästa år, medan att exempelvis bygga fängelser tar lite längre tid.

Det är ett oundgängligt bidrag i det här läget. Vi kommer att kunna genomföra det på ett rättssäkert sätt med hög kvalitet. Vi kommer att återkomma till riksdagen med lagstiftning så att alla får chansen att ställa sig bakom detta.

Apropå frågor som ställts tidigare i dag vill jag säga att det på åtta år under socialdemokratiskt styre byggdes anstalter motsvarande två Kumlaanstalter. På fyra år kommer vi att ha hunnit med minst sju. Det är helt riktigt att vi kommer ur ett mycket besvärligt läge. Men nu är vi onekligen på gång med expansionen här hemma.

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen för en viktig fråga. Eftersom den gäller en pågående rättsprocess är mitt utrymme begränsat – jag kan inte gå alltför djupt ned i frågan. Men på ett annat plan kan jag säga i alla fall ett par saker.

De här rättsprocesserna aktualiserar en rättighetskonflikt mellan olika enskilda intressen. Staten har naturligtvis genom Justitiekanslern i uppgift att fullt ut bevaka ett antal av de enskilda intressena. I grund och botten är det Justitiekanslern som utformar rättsprocessen för att nå de mål och tillgodose de intressen som Justitiekanslern bevakar i det här fallet. Jag vet och håller med om att det handlar om väldigt viktiga enskilda intressen. Därför följer jag den här processen mycket noga.

Fru talman! Jag tackar Adam Reuterskiöld för en jätteviktig fråga.

Först och främst vill jag säga att det är en enastående stor framgång att vinsterna från telefonbedrägerier mot äldre, som ju är vad detta handlar om, har gått ned med 40 procent. Det betyder att färre äldre har blivit lurade på sina besparingar och att färre har blivit utsatta för den kränkning som det innebär att bli lurad på det sättet. Färre äldre blir då rädda när telefonen ringer. Det är dock helt riktigt att 60 procent av vinsterna finns kvar, och vi gör nu flera saker för att komma åt dem.

Vad var det som gjorde att vinsterna gick ned? Jo, det var att bankerna – till slut, får man nog säga – tog sig samman efter att regeringen tillsammans med polisen kallat dem till sig. De har vidtagit en massa förebyggande åtgärder för att förhindra bedragarna och försvåra för dem att komma åt pengarna. Vi hade nyligen ett möte gällande ytterligare åtgärder i den riktningen. Bedragarna anpassar sig ju, och vi måste följa efter.

Finansiellt underrättelsecentrum, som inrättades i april i år, är det andra jag skulle vilja lyfta fram. Det är en fysisk samverkan mellan polis, banker och andra institut som nu byggs upp inom polisen för att de tillsammans ska kunna dela information och trycka tillbaka bedragarna.

Fru talman! Tack, Sara Gille, för en väldigt viktig fråga!

Till att börja med vill jag ta fasta på de straffskärpningar som riksdagen kommer att fatta beslut om i närtid och som är väldigt viktiga för att vi ska kunna låsa in farliga personer under längre tid. Det handlar bland annat om möjligheten att upprepade brott av det här slaget ska kunna leda till livstids fängelse även om det så att säga inte finns i straffskalan för enskilda brott.

Ledamoten nämnde också det som har kallats för säkerhetsstraff eller förvaringsstraff, det vill säga en tidsobestämd påföljd för dem som är riktigt farliga. Personer som har begått den här typen av brott och som är farliga för andra ska naturligtvis inte heller släppas ut i förtid från det fängelsestraff som de avtjänar. Allt det är väldigt viktigt.

Den andra processen jag skulle vilja peka på och som jag också tror kommer att kunna ta hand om en del av de frågor som lyftes är att vi nyligen tillsatte en utredning som tar det breda greppet om bakgrundskontroller. Där kommer det att finnas möjlighet att bevaka och lyfta frågor också när det gäller pedofiler och hur vi på ett bättre sätt än i dag säkerställer att de inte kommer i närkontakt med barn vare sig i civilsamhället, i skolor eller på andra platser.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för att ledamoten håller i dessa frågor och har gjort det konsekvent under lång tid.

Jag vill säga att jag är väldigt stolt över att vi nu driver igenom lagstiftning på flera fronter som gör att exempelvis bevakning med fotboja inte ska vara ett sistahandsalternativ som i praktiken aldrig används. Det ska kunna vara ett förstahandsalternativ när trygghetssituationen så att säga motiverar det.

Vi gör det dessutom i annan lagstiftning, med kontaktförbudslagstiftningen som förebild. Det handlar om mycket mer ingripande åtgärder i ett tidigt skede för att kunna förebygga och förhindra brott. När vi expanderar lagstiftningen så mycket som vi gör på det sättet uppstår ett tryck på tekniktillväxt. Där kan jag bara konstatera att vi har ärvt ett stort underskott när det gäller investeringar i teknik. De investeringarna kommer, och fotbojorna kommer. Vi bevakar det väldigt noga för att säkerställa att lagstiftningen också får avsedd effekt i praktiken.

Fru talman! Jag tackar Martin Melin för att han tar upp den viktiga frågan om hur vi kan maximera polisens möjligheter att använda ny, modern teknik för att både förebygga och bekämpa brott.

Vi har tagit stora grepp under den här mandatperioden, inte minst när det gäller polisens tillgång till fasta kameror, som Martin Melin nämnde, och resurstillskott till polisen för att kunna investera i ny teknik för att maximera det här. Vi kommer snart till riksdagen med förslag som tar sikte på ansiktsigenkänning och möjligheter att använda det för att både förebygga och klara upp brott.

När det gäller just kamerorna i bilarna följer jag den frågan väldigt noga, men jag ber att få återkomma till om jag kan göra någonting åt det. Det kan vara antingen en teknisk fråga eller möjligtvis en fråga om tolkning av en annan reglering än den som de fasta kamerorna träffas av, nämligen dataskyddsregleringen. Men vi har ett gemensamt intresse av att se till att den här typen av teknik används också i polisens fordon, i synnerhet som polisen har tillgång till tekniken och den är effektiv.

Fru talman! Vi ska göra det som jag sa inledningsvis, det vill säga säkerställa att det som tas upp här är kriminaliserat, och säkerställa att andra effektiva verktyg finns på plats för att möta det. Vi ska se till att polisen finns på lokal nivå, både för att förebygga och förhindra brottslighet och för att klara upp den.

Till det kommer att vi nu skärper straffen så att de på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar. Det är inte minst betydelsefullt när man kränks, antingen i sitt hem eller på sin egendom i övrigt.

Fru talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för en väldigt relevant fråga.

Den understryker till att börja med vikten av allt det vi nu gör när det gäller straffen, polisens verktyg och polistillväxten. Det gör vi i stor utsträckning för att komma åt och bekämpa den organiserade brottsligheten, skjutningarna och sprängningarna och annat. Men vi gör det också för att kunna lägga resurser och tid på annan allvarlig brottslighet som inte nödvändigtvis är organiserad men som drabbar människor väldigt hårt i vardagen. Det omfattar inte minst lantbrukare och andra näringsidkare. De måste kunna värna sin verksamhet mot hot, trakasserier, stölder och andra brott.

Vi gör nu flera saker. Vi har ändrat lagstiftningen så att olaga intrång och hemfridsbrott också ska omfatta sådana situationer som Magnus Oscarsson tar upp. Vi har precis dragit igång ett arbete för att se på sådant som tillträdesförbud, nödvärnsrätt och annat som ger den enskilde större möjligheter att freda sig och sin egendom mot den här typen av intrång.

Slutligen kommer den stora polistillväxt som nu sker lokalt att ge bättre förutsättningar att klara upp fler av de här brotten.

Fru talman! Jag uppfattar som sagt att vi har fått glädjande besked i dag om att S är med på noterna när det gäller Estland, så jag tycker inte att vi behöver problematisera detta steg särskilt mycket.

Så sent som i förra eller förrförra veckan var jag i Kalmar, och där kan det bli upp till 1 000 platser eftersom vi och den nationella samordnaren ligger på och maximerar de förutsättningar som finns lokalt för att bygga ut.

Jag säger det igen: Under åtta år med Sstyre byggdes det motsvarande två Kumlaanstalter. När vi stänger butiken efter dessa fyra år är det motsvarande sju. Det är helt riktigt att det har byggts för lite och därför skapats ett tryck. Men det är Socialdemokraternas ansvar, inte vårt, och nu rättar vi till det.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för relevanta frågor.

Först och främst välkomnar jag förstås att Socialdemokraterna, om än lite sent på bollen, är med och stöder det jätteviktiga projektet att snabbt få 600 platser i Estland. Det är riktigt att detta återspeglar ett högt tryck på kriminalvården, ett högt tryck som byggdes upp med en enastående systematik under åtta år av socialdemokratiskt styre. När vi stänger butiken efter dessa fyra år kommer vi att ha fått på plats anstaltsplatser motsvarande sju Kumlaanstalter, vilket kan jämföras med motsvarande två som S under åtta år fick på plats. Det är alltså helt riktigt att byggnadstakten har varit utomordentligt låg, men regeringen har höjt takten rejält.

Låt mig också understryka att inga arbetstillfällen flyttar utomlands eftersom bemanningen kommer att utgöras av framför allt estnisk personal. Den investering vi gör i Sverige kommer att ge en fin utveckling av arbetstillfällen i Sverige.

Herr talman! Jag vill än en gång tacka Ulrika Liljeberg för möjligheten att tala om både den specifika frågan om störande musik och den bredare frågan om hur vi ska möta medborgarnas mycket berättigade förväntningar om att rättsväsendet och brottsbekämpningen ska finnas där för dem i vardagen.

Vad gäller den störande musiken, bullret, våldsamma körningar och annat vill jag bekräfta att regeringen är mycket medveten om den frågan. Vi följer den noga och har dialog med polisen om den. Vi ser också en kraftig ökning av antalet utfärdade böter på området. Det är en otroligt viktig markering från samhällets sida.

Nu rekordinvesterar vi som sagt i polisen. Då finns naturligtvis också en berättigad förväntan från medborgarna om att det ska märkas i vardagen. Det gör det, också i Bergslagen, genom att det nu är rekordmånga poliser som arbetar lokalt, och fler är på väg in. En grundläggande del av deras uppgifter är såklart att säkerställa att medborgarna har det tryggt, fritt och lugnt i sin vardag. Jag är övertygad om att också polisen i Bergslagen är besjälad av den uppgiften.

Vad gäller den bredare frågan kan jag bara konstatera att den omfattande vändning som vi nu gör när det gäller den organiserade brottsligheten är helt nödvändig. Det är också brottslighet som i högsta grad påverkar medborgarna i vardagen, även i Bergslagen och på olika orter i den delen av landet.

Det hindrar inte på något sätt att det är också är en berättigad förväntan att annan brottslighet som drabbar företagare och medborgare i vardagen ska få en helt annan uppmärksamhet än den fått historiskt. Därför är vi också mycket tydliga i vårt uppdrag till polisen om att den förändringen måste ske. Jag ser fram emot att få en redovisning av polisen om hur den uppgiften löses. Mitt intryck är att den vändning vi har sett när det gäller organiserad brottslighet nu också är på väg när det gäller medborgarnära brottslighet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Polisen dras inte tillbaka från Bergslagen. Det kommer fler poliser till Bergslagen. Det är historiskt många poliser på väg in i Bergslagen.

Om jag ska vara lite polemisk kan jag säga att den tidigare, socialdemokratiska regeringsbildningen – som Centerpartiet aktivt stödde och upprätthöll, trots att det fanns en borgerlig majoritet i kammaren – såg till att tillväxten av polisen inte skedde lokalt nära medborgarna, vare sig i Mora, Leksand, Orsa eller någon annanstans. Möjligtvis var det regionalt och i hög grad nationellt. Det var där de rekordlåga uppklaringsnivåerna när det gäller vardagsbrotten cementerades.

Sedan var det frågan om kampen mot den organiserade brottsligheten. Så sent som i dag blev jag påmind om att den socialdemokratiska justitieminister som Centerpartiet valde att backa upp, Morgan Johansson, blåste faran över när det gäller den organiserade brottsligheten 2017. Det var den arrogansen som ledde till att vi tappade så otroligt mycket mark mot den organiserade brottsligheten, samtidigt som vi paradoxalt nog tappade greppet som land rörande mängdbrotten och de brott som drabbar medborgarna i vardagen.

Jag vill understryka att när jag säger att en växande del av mängdbrotten är en del av den organiserade brottsligheten är det inte ett sätt att skyla över den vardagsnära brottslighetens betydelse som sådan. Men det är naturligtvis viktigt att ändå upplysa medborgarna om att när vi kan minska vinsterna från telefonbedrägerierna med 40 procent hjälper det de äldre människorna i lägenheter i Leksand, Borlänge eller Falun. Det är där den organiserade brottsligheten får ett genomslag.

Men vi ska också läsa det uppdrag som Petra Lundh fick när hon blev rikspolischef. Vi gjorde det tydligt att nu måste motsvarande resa göras när det gäller vardagsbrottsligheten: den som har försummats i decennier och inte fick något fokus under den regering som Centerpartiet valde att hålla under armarna under den förra mandatperioden. Nu vänder vi på det.

Nu blir det alltså många fler poliser till Bergslagen. Det blir en kamp mot den organiserade brottsligheten, och detta hjälper medborgare i Bergslagen. Vi ska nu också se till att brottsuppklaringen rörande annan medborgarnära brottslighet, sådant som inte ligger nära den organiserade brottsligheten, ska öka. Det har blivit ett explicit uppdrag till rikspolischefen.

Utan att föregripa redovisningen från Polismyndigheten vågar jag nog påstå att de siffror som kommer att komma därifrån också kommer att bekräfta att den vändningen är på väg.

Herr talman! Jag tackar Ulrika Liljeberg för möjligheten att diskutera frågan.

Eftersom jag uppfattar att kärnfrågan fick ett tillfredsställande svar har vi nu breddat frågeställningen och talar om mängdbrotten i stort. Det har jag inga som helst problem med.

Det är helt riktigt att de så kallade mängdbrotten eller medborgarnära brotten sett över lång tid har varit väldigt ignorerade av egentligen hela vårt system, från politik till polisens praktik. Det har haft flera skäl. Ett är att den organiserade brottsligheten har kommit att bli så pass krävande att den tränger ut annan viktig polisiär verksamhet.

Det är också så – det fick vi bekräftelse på så sent som för bara någon vecka sedan när polisen presenterade en ny rapport från den organiserade samverkan mot organiserad brottslighet, som omfattar väldigt många myndigheter – att de så kallade mängdbrotten numera också i hög grad är en del av den organiserade brottsligheten.

När vi säger att vi bekämpar den ekonomiska brottsligheten, försöker strypa den kriminella ekonomin och mobiliserar resurser mot exempelvis gängens telefonbedrägerier är det mängdbrott i vardagen vi talar om. När telefonen ringer har alltför många äldre människor skäl att vara rädda snarare än glada. Det är ett mängdbrott som i allra högsta grad träffas av de insatser som görs mot den organiserade brottsligheten. Glädjande nog kan vi se att vinsterna från telefonbedrägerier under förra året gick ned 40 procent, och i år tycks den utvecklingen fortsätta.

Snittet mellan insatser mot den organiserade brottsligheten och insatser mot mängdbrotten ser nu annorlunda ut. Det betyder att den mobilisering vi nu gör mot den organiserade brottsligheten i högsta grad också påverkar tryggheten för medborgarna i deras vardag.

Med det sagt råder det heller ingen tvekan om att det finns en lång rad brott som drabbar medborgarna i vardagen där brottsuppklaringen har varit förfärligt låg.

Jag brukar ofta säga att många medborgare och företagare uppfattar att det inte är meningsfullt att polisanmäla därför att utredningarna antingen aldrig kommer igång eller läggs ned, inte sällan därför att den person som är misstänkt för brottet har begått andra och allvarligare brott som man prioriterar framför de ”mindre allvarliga” brott som drabbar medborgarna i vardagen.

Det är mot den bakgrunden vi har gett ett mycket tydligt uppdrag till rikspolischefen. För det första ska polistillväxten inte ske från midjan och uppåt utan den ska ske lokalt. Vi har nu alltså fler poliser än någonsin ute i våra lokalpolisområden i Sverige, och många fler är på väg. För det andra visar uppdraget tydligt att polisen måste göra samma resa när det gäller mängdbrotten som man har gjort med de grövsta och allvarligaste brotten, till exempel skjutningarna. Brottsuppklaringen har där fördubblats, vilket förhindrar och förebygger mer brottslighet.

Jag vet att arbetet i allra högsta grad pågår, och jag kommer tillbaka till att exempelvis brottsuppklaringen ökar påtagligt också när det gäller mängdbrotten.

Det långa talets korta mening är att de brott som drabbar medborgarna i vardagen måste vara högt prioriterade. Det är de i styrningen av polisen. Den mångåriga vändningen är inte bara på väg utan vi är mitt inne i den.

Herr talman! Ulrika Liljeberg har frågat mig om jag och regeringen ser situationen med upprepade störningar och olägenheter med högt ljud som förekommer på många platser på vår landsbygd som ett problem och om jag, om så är fallet, tänker vidta några åtgärder för att lösa problemet.

Att under sena kvällar och nätter spela hög musik på platser där människor bor är ett beteende som vi inte kan acceptera. Det kan vara straffbart som förargelseväckande beteende eller, i allvarliga fall, till och med som ofredande. För att stävja detta kan Polismyndigheten sedan några år tillbaka utfärda ordningsböter direkt på plats för personer som spelar hög och störande musik från fordon. Detta har lett till en kraftig ökning av antalet utfärdade böter och är en viktig markering från samhällets sida.

Minst lika viktigt som att beivra den här typen av brottslighet är att motverka att problemen över huvud taget uppstår. Brottsförebyggande rådet, Brå, har lagt ut kunskapshöjande information på sin hemsida om hur framför allt polisen och kommunerna på bästa sätt kan samverka kring problematiken.

Från regeringens sida kommer vi att fortsätta arbetet för att förbättra polisens förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Här utgör den kraftiga utbyggnad av polisen som nu sker en central del. Detta återspeglas bland annat i Polismyndighetens anslag, som beräknas öka med omkring 40 procent under perioden 2023–2027.

Samtidigt som polisen byggs ut är det viktigt att den lokala polisnärvaron ökar. Det är i det ljuset man ska se regeringens förändringsuppdrag till rikspolischefen, som inte minst handlar just om att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna. Detta återspeglas också i regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2025, där myndigheten har ålagts att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa en ökad lokal närvaro i hela landet och vilka åtgärder som har vidtagits för att öka antalet uniformerade poliser i yttre tjänst.

Genom regeringens satsningar på en fortsatt polistillväxt och en tydlig styrning mot den lokala nivån väntas Polismyndigheten fortsatt öka sin närvaro i hela landet.

Fru talman! Jag vill än en gång tacka Eva Lindh och flera av hennes kollegor här i riksdagen som återkommande lyfter upp dessa viktiga frågor i riksdagen.

Jag är fullt medveten om att arbetet inte går så fort som man kan önska i alla delar. Men jag vill återigen understryka att arbetet pågår, och det pågår på ett seriöst sätt. Avsikten med det arbetet är också att återkomma till riksdagen med förslag på reformer som kommer att göra det här regelverket bättre, både för de utsatta personer som får det här stödet och för alla hederliga, hårt arbetande människor som på olika sätt har roller i systemet, så att deras arbete kan flyta på ett enkelt, tydligt och rättssäkert sätt.

Som sagt: Tack för möjligheten att återigen diskutera det här i dag! Vi ber att få återkomma i ärendet framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.