Gunnar Strömmer

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor denna afton.

Interpellanten inledde med att säga att i grund och botten gör regeringen bra saker, men hon saknade två saker. Den ena saken var kraftfull prevention, och det kan vi tala länge om. Det är inte så att de 13- och 14åringar som i dag begår de riktigt allvarliga brotten har varit föremål för effektiv brottsförebyggande politik tidigare. De var ju trots allt tre fyra fem år gamla när Magdalena Andersson klev in på Finansdepartementet och så småningom Statsrådsberedningen. Vi måste göra ett helt omtag om preventionen, och det gör vi nu. Jag talar gärna mer om det.

Den andra saken som uppenbarligen saknas är maffialagstiftningen, som i praktiken är det som regeringen genomför i form av deltagandebrott, med möjlighet att vittna anonymt, med förstärkning av kronvittnessystemet, med preventiva tvångsmedel och med möjlighet att förverka egendom utan att gå omvägen via lagföring och annat.

Nej, inget av det är egentligen saker som Socialdemokraterna saknar. Men Socialdemokraterna saknar två andra saker. Det första, menar jag, är ett systematiskt tänk för hur man ska angripa den ekonomiska brottsligheten. Det är klart att man kan hänga upp hela den kraften på en brottsrubricering när det gäller straffskalan för ekonomisk brottslighet. Men jag har just beskrivit ett helt batteri av förändringar av straffrätten som går rakt mot den grova ekonomiska brottsligheten.

Det handlar absolut om att höja det lägsta golvet, eftersom vi vet att det här i praktiken handlar om brott, exempelvis bedrägeribrotten, som var för sig finns i den lägre delen av straffskalan. Det är alltså otroligt viktigt att göra flera saker för att komma åt det. Det ena är att höja golvet, eftersom en stor del av rättstillämpningen hamnar där. Det andra är att säkerställa att domstolarna använder hela straffskalan, vilket vi är på väg att göra. Det tredje är, vilket jag har påpekat, att den gemensamma straffskalan för flerfaldig grov ekonomisk brottslighet föreslås höjas från åtta till tolv år. Det är en avsevärd skärpning av de straffen.

Apropå presumtion, om vi ska rikta straffskärpningar mot den organiserade brottsligheten är det klart att dubbla straff för brott kopplat till kriminella nätverk, som är en reform som vi har talat om i närmare ett decennium men som inte har åstadkommits under tidigare socialdemokratiska vakter, kommer att träffa den ekonomiska brottsligheten kopplat till just de kriminella gängen med full kraft.

Man ska också förstå det faktum att vi har gjort det möjligt att rikta de preventiva tvångsmedlen också mot den ekonomiska brottsligheten har att göra med att vi säkerställer att straffen för den brottsligheten är så allvarlig att den typen av verkningsfulla verktyg kan sättas in.

Det ena som jag tycker att Socialdemokraterna möjligtvis saknar är alltså ett systematiskt tänk kring hur man med straffrätten ska komma åt den ekonomiska brottsligheten.

Det andra som Socialdemokraterna dessvärre saknar är ett regeringsunderlag som kan leverera det här. Jag tar naturligtvis fasta på Lars Isacssons förhoppning om en annan regering efter nästa val. Men jag är inte säker på att de frågor vi diskuterar här skulle vinna på det.

Ett är i alla fall säkert: Socialdemokraternas bästa chans att bidra till skärpta straff är att Moderaterna leder regeringen och att det underlag som vi sitter på kan leverera de skärpningarna. Där finns en stor brist för Socialdemokraterna, och det skulle i värsta fall kunna bli en rejäl brist för Sverige. Vi hoppas att den olyckan inte är framme efter nästa val.

Fru talman! Det är mycket glädjande att se med vilken fräschör och klipp i steget som interpellanterna med adjutanter kliver in i kammaren kvart i tio! För egen del har jag varit igång ett tag och verkar vara igång ett tag till.

Teresa Carvalho har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att höja straffen för den ekonomiska brottsligheten.

Det långa talets korta mening är ja. För regeringen är det en helt avgörande uppgift att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten här i landet. Det handlar om flera olika delar: att slå mot det grova våldet, att strypa den kriminella ekonomin och att bryta rekryteringen av barn och unga till gängen.

Under åren 2012–2022 tredubblades de dödliga skjutningarna i Sverige. Men det var inte bara gängens grova våld som ökade dramatiskt. Det gjorde också omsättningen från den kriminella ekonomin som driver våldet och som i dag bedöms omsätta smått hisnande 100–150 miljarder kronor årligen. Det handlar om allt från äldrebedrägerier och narkotikaförsäljning till välfärdsfusk och momsbedrägerier.

Vi vet att den organiserade brottsligheten göds av pengar. För att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten är det därför nödvändigt att strypa den kriminella ekonomin, och regeringen går fram på flera olika fronter för att åstadkomma detta. Till grund för arbetet ligger den nationella strategin mot organiserad brottslighet, och åtgärderna följer fem huvudlinjer: att stoppa välfärdsfusket, stoppa att företag används som brottsverktyg, stoppa narkotikan, förbättra samverkan mellan myndigheter och ta tillbaka fler brottsvinster.

För att klara av den här uppgiften har brottsbekämpningen utrustats med effektivare verktyg. Polis, åklagare, tull och andra aktörer har i många år efterfrågat allt det här, och den här regeringen har sett till att det blir verklighet.

Vi har exempelvis säkerställt att vissa hemliga och preventiva tvångsmedel kan användas mot ekonomisk brottslighet som begås i kriminella nätverk.

Vi har infört en kraftfull förverkandelagstiftning som ger helt nya möjligheter att ta de kriminellas tillgångar direkt och utan lagföring.

På riksdagens bord ligger en proposition om att utvidga möjligheterna att meddela näringsförbud mot gängkriminella.

Regeringen har också gett Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka sin samlade förmåga att bekämpa ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten ska också öka takten vad gäller utredningar och lagföringar.

Till allt detta kommer straffen. Jag kan konstatera att vi tog över ett system från den socialdemokratiska regeringen med stora brister och sårbarheter. Straffen var genomgående alldeles för låga och återspeglade inte tillnärmelsevis den ekonomiska brottslighetens allvar.

Därför var det också väldigt viktigt för regeringen att den så kallade Straffreformutredningen, som leddes av rikspolischef Petra Lundh, såg över straffskalorna bland annat för den ekonomiska brottsligheten med syftet att de här straffen ska återspegla brottens allvar och att lagstiftningen ska utformas så att den kan angripa den organiserade brottsligheten med särskild träffsäkerhet.

Utredningen har lämnat en lång rad förslag som innebär rejält skärpta straff för den ekonomiska brottsligheten.

Minimistraffet för ett stort antal grova ekonomiska brott föreslås höjas från sex månader till ett år. Det gäller till exempel grovt bedrägeri, grov olovlig befattning med betalningsverktyg och grovt häleri. Att höja minimistraffen är en mycket effektiv åtgärd för att höja repressionsnivån, något som inte minst regeringens fördubbling av minimistraffet för grovt vapenbrott har visat.

Vi bereder också förslag om att gängkriminella ska kunna få dubbla straff, vilket innebär att straffet kan fördubblas för ekonomisk brottslighet som har koppling till organiserad brottslighet.

Utredningen föreslår också att nya regler för straffmätning ska införas så att hela straffskalan ska användas. Problemet är sällan att maximistraffet är för lågt, utan det är ofta bara den nedre delen av straffskalan som används i praktiken. Den gemensamma straffskalan för flerfaldig grov ekonomisk brottslighet föreslås höjas från åtta till tolv år, liksom att reglerna för straffmätning vid flerfaldig brottslighet blir avsevärt strängare. Det här är något som är särskilt viktigt för att åstadkomma högre straff vid ekonomisk brottslighet, eftersom det i de grövre fallen nästan uteslutande handlar om flera brott i ett led av en omfattande och systematisk brottslighet.

Regeringen arbetar nu för fullt med förslagen och avser att ha de skärpta straffskalorna, det vill säga att gängkriminella ska kunna få dubbla straff och den höjda gemensamma straffskalan för flerfaldig brottslighet, på plats redan den 1 juli 2026 – långt tidigare än vad utredaren har föreslagit. Med stor träffsäkerhet åtgärdar vi ärvda systembrister och sårbarheter. Resultatet kommer att bli väsentligt skärpta straff för ekonomisk brottslighet, i synnerhet för de brott som begås inom ramen för kriminella nätverk.

Fru talman! Tack för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor här i afton!

Jag konstaterar återigen hur oerhört centralt det är att vi har en stor vaksamhet mot olika hot mot vår inre säkerhet, detta oavsett om vi talar om terrorism, våldsbejakande extremism eller för den delen organiserad brottslighet eller kopplingar mellan olika hot av det slaget.

När det gäller det extremistiska hotet råder det ingen tvekan om att det också kommer från olika håll. Det islamistiska hotet, den våldsbejakande islamismen, hör utan tvekan dit, och sett över de senaste åren är det ett av de största hoten mot Sveriges inre säkerhet. Jag vill också säga att det återspeglas i regeringens arbete på det här området, både vad gäller lagstiftning och vår myndighetsstyrning, och det återspeglar myndigheternas arbete.

Jag konstaterar som sagt var att Säkerhetspolisen har varit mycket aktiv i relation till några av de konkreta fall som vi har diskuterat här i kväll, och baserat på de granskningar och de yttranden som har kommit från Säkerhetspolisen har också bidrag dragits in.

Jag konstaterar också att vi nu har ett demokrativillkor på plats som gör att inga verksamheter, oavsett om det är samfund eller andra slags verksamheter, som bedriver en verksamhet i strid med grundläggande krav på demokrati ska få exempelvis offentlig finansiering i Sverige. Jag konstaterar också att vi nu har ett lagstiftningsarbete på gång som just tar sikte på otillbörligt utländskt inflytande på och otillbörlig utländsk finansiering av religiösa samfund i Sverige.

Allt detta är ett uttryck för vikten av att manifestera en vaksamhet. Inget av detta är ett uttryck för att någon skulle vilja sopa verkliga problem under mattan – tvärtom. Allt detta gör vi i syfte att värna det fria, öppna samhället och tryggheten och säkerheten för medborgare i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag konstaterar väl att samtliga de punkter som togs upp, inte minst i det senaste tillägget, är sådant som nu genomförs i nära samspel mellan regeringen och Sverigedemokraterna. Det är delar av Tidöavtalet. Till och med den exakta tidsplaneringen är så att säga förhandlad med Sverigedemokraterna. I den bemärkelsen kan man säga att inget nytt framkommer i det avseendet.

Jag ska också säga att allt det här syftar till att värna vårt fria och öppna samhälle. En grundläggande sak i ett fritt och öppet samhälle är förstås rätten att fritt utöva sin religion, enskilt och tillsammans med andra. Det är en rättighet som naturligtvis tillkommer var och en oavsett om man är kristen, muslim, jude eller någonting annat. Den grundläggande rättigheten kommer naturligtvis alltid att vara en helt central sak att försvara. I själva verket är det en väsentlig del av det vi menar när vi säger att vi ska stå upp för det fria och öppna samhället.

Detta står inte på något sätt i ett motsatsförhållande till den vaksamhet som också efterfrågas i den här diskussionen. Det är inte i första hand, så att säga, regeringen som ska granska enskilda trossamfund. Det ska däremot våra myndigheter göra. Säkerhetspolisen bedriver ett sådant mycket aktivt arbete. Den årsrapportering som det hänvisats till är ett uttryck för precis en sådan informationsgivning till medborgarna. Den redogör på ett mycket osminkat sätt hur olika extremistiska hot mot vårt fria och öppna samhälle ser ut, inklusive inte minst det islamistiska extrema hotet.

Det är också så att den lagstiftning som vi talar om är ägnad att åstadkomma precis det som efterfrågas, nämligen att om en granskning leder till slutsatsen att finansieringen exempelvis används för att underminera vårt fria samhälle, det vill säga inte lever upp till högt ställda krav på en demokratiefterlevnad, ska dessa bidrag dras in och inga nya bidrag betalas ut.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi nu är i full färd med att få till en lagstiftning som tar sikte på utländsk finansiering, just för att kapa möjligheterna för aktörer utanför Sveriges gränser att använda olika institutioner som bulvaner för sina intressen mot Sverige.

För min egen del är det väldigt avgörande att kampen för det fria och öppna samhället både inkluderar värnandet av vars och ens rätt att utöva sin religion enskilt eller tillsammans med andra och att i varje läge säkerställa att religiösa samfund lever upp till högt ställda demokratikrav. Om de inte gör det ska de granskas, avslöjas och bli av med sina offentliga medel med mera.

Fru talman! Låt mig tacka för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i dag. Jag vill bara inledningsvis fråga om jag hörde rätt: Menar Sara Gille att svaret på något sätt skulle återspegla min eller regeringens naivitet i dessa frågor? Det är viktigt att få klarlagt att det inte är på det sättet. Tvärtom baseras det här svaret på alla de källor som också Sara Gille hänvisar till, det vill säga Säkerhetspolisens bedömningar, Brottsförebyggande rådets bedömningar och andra viktiga myndigheters bedömningar. Det är bedömningar som på ett tydligt sätt pekar ut ett antal länder som de verkliga hoten mot Sveriges inre säkerhet – Ryssland, Kina och Iran, som förstås är särskilt relevant avseende de frågor som vi diskuterar här i dag.

Jag konstaterar att det under den här regeringens vakt har tagits flera mycket väsentliga steg för att komma åt den här problematiken. Det är inte minst en ny lag om statsbidrag till trossamfund som trädde i kraft den 1 januari i år. Där finns ett nytt och mycket tydligt demokrativillkor, som finns till just för att trossamfund bara ska kunna beviljas statsbidrag eller avgiftshjälp under förutsättning att de lever upp till de högt ställda demokratikrav som framgår av den lagstiftningen.

Avseende det shiamuslimska center i Järfälla som det har refererats till här konstaterar jag att Säkerhetspolisen i januari i år gjorde bedömningen att det hade använts som plattform för iransk underrättelseverksamhet. Det var mot den bakgrunden som Säkerhetspolisen yttrade sig, med konsekvensen att några ytterligare offentliga medel till den verksamheten inte skulle aktualiseras.

Jag vill också påminna om att regeringen i maj i år gav ett viktigt uppdrag till en utredare. Det handlar just om att se över detta och föreslå regler som tar sikte på utländsk finansiering av trossamfund och andra liknande verksamheter i Sverige. Det var uttryckligen en efterfrågan om att förbjuda eller på andra sätt motverka sådan finansiering just i syfte att värna vårt fria och öppna samhälle, vår demokrati och våra medborgares trygghet och säkerhet.

Utan att gå in närmare på enskilda fall kan jag konstatera att den problematik som lyfts fram i interpellationen och i andra inlägg här onekligen förtjänar en mycket seriös diskussion i vårt samhälle. Jag konstaterar också att de myndigheter som har till uppgift att värna vår inre säkerhet, inte minst Säkerhetspolisen, är mycket aktiva på det här området.

Jag konstaterar att vi nu har fått ny lagstiftning på plats, som är väsentlig för att motverka den här typen av krafter och värna vårt fria och öppna samhälle. Mer är på gång vad gäller utländsk finansiering. Detta menar jag är åtgärder som återspeglar allvaret i den problematik som lyfts fram i dagens diskussion.

Fru talman! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig hur jag avser att verka för att höja vaksamheten avseende moskéer som, enligt vad som anförs i interpellationen, bedriver underrättelseverksamhet åt främmande makter. Han har också frågat mig om jag anser att moskéers samröre med regimer i Mellanöstern och islamistiska organisationer riskerar att underminera Sveriges säkerhet samt vilka åtgärder jag avser att vidta mot bakgrund av händelserna vid Imam Ali Islamic Center.

Jag vill först som utgångspunkt slå fast att regeringen värnar ett öppet och demokratiskt samhälle där grundläggande fri- och rättigheter respekteras. Vi kommer aldrig att acceptera att detta utnyttjas för att bedriva säkerhetshotande verksamhet mot Sverige.

Säkerhetspolisen bedömer att Iran tillsammans med Ryssland och Kina utgör de största säkerhetshoten mot Sverige. Iran har också bedrivit säkerhetshotande verksamhet i och mot Sverige under flera år. Jag har fullt förtroende för hur Säkerhetspolisen och andra berörda myndigheter arbetar med dessa frågor.

I januari i år bedömde Säkerhetspolisen att det shiamuslimska centret i Järfälla hade använts som plattform för iransk underrättelseverksamhet i Sverige och mot individer i den iranska diasporan i Sverige. Med Säkerhetspolisens yttrande som grund återkallade Myndigheten för stöd till trossamfund en del av de medel som shiasamfundet hade beviljats i statsbidrag.

Den nya lagen om statsbidrag till trossamfund trädde i kraft den 1 januari i år. Lagen innehåller ett nytt och tydligare demokrativillkor för att ett trossamfund ska kunna beviljas statsbidrag eller statlig avgiftshjälp. Sådant statligt stöd får inte lämnas om ett trossamfund eller en företrädare för samfundet utövar våld, diskriminerar grupper av personer eller främjar sådana ageranden eller motarbetar det demokratiska styrelseskicket. De nya reglerna möjliggör bättre kontroll men också krav på återbetalning vid brott mot regelverket.

Sedan mars 2025 finns även en särskild stödfunktion inom Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet. Stödfunktionen ska bistå myndigheter och andra som fördelar offentliga medel eller på annat sätt granskar offentligt finansierade verksamheter med fördjupande granskningar av verksamheter som kan antas ha kopplingar till våldsbejakande extremism. Syftet är att förhindra att offentliga medel fördelas till våldsbejakande extremism och andra antidemokratiska miljöer.

Det är också angeläget att se över möjligheterna att motverka att trossamfund och andra verksamheter används och finansieras i antidemokratiska, extremistiska eller radikaliserande syften. Därför gav regeringen i maj i år en utredare i uppdrag att överväga och föreslå regler som förbjuder eller på annat sätt motverkar utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter i Sverige med koppling till islamism, extremism och andra antidemokratiska intressen. Syftet är att förhindra att extremistiska och andra antidemokratiska miljöer i Sverige stärks genom sådant finansiellt stöd från andra stater, utländska organisationer eller finansiärer. Uppdraget ska redovisas senast den 29 maj nästa år.

Regeringen tar alla frågor som rör Sveriges säkerhet på mycket stort allvar och står i nära dialog med berörda myndigheter på området, inte minst Säkerhetspolisen. Vi följer utvecklingen noga och överväger löpande nya åtgärder.

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag.

Vad gäller tidsplan vill jag ta fasta på några viktiga frågor som i högsta grad är relevanta för det vi diskuterar här i dag. Det ena är att vi redan har genomfört omfattande förändringar av preskriptionsreglerna, bland annat på det område som vi diskuterar i dag. Det andra är att vi nu har tagit emot Adoptionskommissionens betänkande; remisstiden har precis gått ut. Arbetet pågår naturligtvis för att så snart som möjligt komma vidare med vägen framåt i ljuset av det underlaget.

I december kommer jag att ta emot den utredning som berör EU:s människohandelsdirektiv, som också har förtjänsten att det gäller rakt upp och ned i Sverige. Det är ett direktiv som ger omedelbar effekt för enskilda människor i vår rättsordning. Det är klart att det som vi tar emot i december kommer att vara väldigt viktigt för att kunna komma vidare på detta område.

Där har vi tre konkreta tidsangivelser. Vi har förstås för avsikt att arbeta skyndsamt i alla dessa delar just därför att det problem vi diskuterar är så pass allvarligt både för de enskilda personer som har berörts av det och för Sverige som samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill inte alls vara onödigt polemisk i den här frågan eftersom jag vet att det finns ett genuint engagemang för frågan hos interpellanten. Jag vet också att det finns alltför många människor ute i vårt samhälle som har råkat illa ut och vilkas situation utan tvekan kan beskrivas som både en djup orättvisa och ett djupt och allvarligt övertramp. Men eftersom interpellanten för egen del är rätt insinuant och, skulle jag också säga, konspiratorisk i en del delar vill jag ändå klarlägga några saker.

Först och främst: När det gäller den påstådda passiviteten var interpellantens tidigare parti, ska jag väl säga, en väsentlig del av regeringsunderlaget under de föregående åtta åren. Jag vet inte vad som hände på detta område under de åtta åren, men jag vet att det i slutet av de åtta åren tillsattes en utredning efter ett enigt tillkännagivande här i riksdagen. Jag konstaterar nu att regeringen arbetar vidare utifrån det underlaget. Vi har redan gett i uppdrag till myndigheter på detta område att utgöra ett viktigt stöd för de personer som är berörda av adoption.

Vad gäller preskriptionsreglerna hänvisar interpellanten till FN-underlag som har 18 år på nacken. Jag kan bara konstatera att vi under den här mandatperioden, i år, har ändrat preskriptionsreglerna.

Vad gäller aktivitet på detta område skulle jag alltså säga att det är enklare att beskylla tidigare regeringar för passivitet än just den här regeringen.

När det sedan gäller Adoptionskommissionens betänkande tycker jag att det är naturligt att vi nu, när det bara har gått några få veckor sedan remisstiden för förslaget gick ut, arbetar igenom underlaget på ett seriöst sätt. Vi förhalar inte, men vi gör det på ett seriöst sätt. Vi ska naturligtvis återkomma både till riksdagen och till medborgarna i vidare bemärkelse om vägen vidare utifrån det underlaget.

Vad gäller ordet rättvisa vill jag avslutningsvis säga att jag inte har något som helst problem med att vare sig beskriva en del av de övergrepp som vi talar om här som djupt orättvisa eller att konstatera att frågorna om både preskriptionstiderna och straffen på detta område handlar om just rättvisa – det vill säga att det straffrättsliga systemets konsekvenser ska återspegla brottens allvar och de djupa orättvisor som de representerar.

Fru talman! Låt mig börja med tidslinjen. Det kommer utan tvekan att ske innan vi lämnar över någon klubba till en ny regering, eftersom det ligger åtminstone fyra, åtta, tolv eller kanske sexton år bort. Vi kommer att säkerställa att arbetet sker skyndsamt, och vi kommer att göra det i ljuset av de förslag som har lämnats av Adoptionskommissionen så sent som i år. Remisstiden för det viktiga arbetet gick som sagt ut för några veckor sedan.

Om vi nu ska ta frågorna seriöst tillsattes utredningen mot bakgrund av ett tillkännagivande från Sveriges riksdag som samtliga partier här i huset stod bakom. Om vi ska diskutera frågorna på ett seriöst sätt framgent tycker jag att det är viktigt att historieskrivningen blir korrekt. Samtliga partier här i kammaren ställde sig bakom ett tillkännagivande som ledde fram till det här viktiga arbetet.

Vi tog emot arbetet i somras. Vi har remitterat det på ett seriöst sätt. Många är engagerade i frågan. Vi har mottagit ett underlag som är brett och djupt och har en offensiv intention. Det är utifrån detta underlag som vi nu arbetar vidare.

Vi vet vilka förslag Adoptionskommissionen lämnade. Det är allt från en offentlig ursäkt till berörda personer till ett nationellt resurscentrum och ekonomiska bidrag i olika avseenden. Det kom en lång rad förslag som det nu naturligtvis är väldigt viktigt att arbeta vidare med på ett seriöst sätt. Det är precis detta som sker.

Jag vänder mig också mot den något slarviga beskrivningen av hur vi beskriver problemet, det vill säga som en allvarlig brottslighet, också i mitt interpellationssvar. Det faktum att vi talar om straff och om förlängd eller avskaffad preskriptionstid beror just på att det är allvarlig brottslighet. Vi har ett mycket starkt intresse av att allvaret i den här brottsligheten återspeglas i straffen, och det är mot bakgrund av det som vi nu förändrar preskriptionsreglerna på området.

Det råder ingen som helst tvekan om att för personer som är berörda av de missgrepp, de övergrepp och i förekommande fall de brottsliga handlingar som har skett historiskt ska vi när vi blickar framåt i ljuset av det underlag vi har fått naturligtvis både säkerställa att det ges en kompensation för övertramp som har skett bakåt och säkerställa ett regelverk framåt som innebär trygghet, rättssäkerhet och anständighet. Min bestämda uppfattning är att vi kommer att kunna åstadkomma det, inte minst baserat på det underlag som vi har fått av Adoptionskommissionen, som som sagt kom till efter ett enigt tillkännagivande här i riksdagen.

Fru talman! Lorena Delgado Varas har ställt ett antal frågor till mig rörande olagliga adoptioner, bland annat om jag avser att ta initiativ till en ny brottsrubricering för olaglig adoption av barn och om jag avser att verka för en lagändring så att brott kopplade till olagliga adoptioner inte omfattas av preskriptionstid när brottet begåtts mot barn.

I somras tog regeringen emot Adoptionskommissionens betänkande om Sveriges internationella adoptionsverksamhet (SOU 2025:61). Många viktiga och svåra frågor tas upp i betänkandet. Remisstiden gick ut den 6 oktober, och kommissionens förslag och remissvaren bereds nu vidare inom Regeringskansliet.

I de fall brott kan misstänkas i samband med adoption är det rättsvårdande myndigheter som ska utreda det. Misstänkta fel och brister i adoptionsförmedlingen kan också utredas av tillsynsmyndigheten Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd. Som justitieminister kan jag inte uttala mig om vilka åtgärder dessa myndigheter bör vidta i ett enskilt ärende. Men jag vill lyfta fram att regeringen under mandatperioden har vidtagit flera åtgärder på de områden som interpellanten tar upp.

Den 1 april trädde lagändringar i kraft som innebär att preskriptionstiden för flera allvarliga brott har förlängts. Exempelvis har preskriptionstiden för människohandel förlängts från 15 till 25 år. Vidare innebär lagändringarna att utdömda fängelsestraff inte kommer att preskriberas. Lagändringarna ger brottsoffer möjlighet till upprättelse även om lång tid passerat sedan brottet begicks.

Tidigare i år tillsatte regeringen en utredning som ska lämna förslag på hur Sverige ska genomföra ändringsdirektivet till människohandelsdirektivet. I ändringsdirektivet anges bland annat att medlemsstaterna ska säkerställa att människohandelsbrottet även ska omfatta utnyttjande av illegal adoption. Utredningen ska presentera sina förslag i december i år.

Vi har också stärkt stödet för adopterade och adoptivföräldrar. I januari i år gav regeringen Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd i uppdrag att bland annat vara nationell kontaktpunkt för frågor som rör oegentligheter inom internationella adoptioner, ge stöd till adopterade i samband med ursprungssökning och tillhandahålla adoptionsspecifikt, professionellt samtalsstöd till adopterade och adoptivföräldrar.

Frågan om Sveriges internationella adoptionsverksamhet är angelägen. Den kräver noggranna analyser och överväganden. Jag vill inte föregripa det arbete som pågår inom Regeringskansliet med att analysera Adoptionskommissionens betänkande och remissvaren, men jag kan försäkra frågeställaren att regeringen tar frågan på största allvar.

Fru talman! Tack, återigen, till Malte Tängmark Roos för möjligheten att diskutera den här viktiga frågan i dag!

Jag konstaterar som sagt att vi levererar något mycket väsentligt, nämligen möjligheten att dela information mellan Malmö stad – Malmö kommun, alltså – och polisen. Det betyder att den investering skattebetalarna i Malmö har stått för när det gäller bullerkameror nu kan få ordentlig utväxling, det vill säga att den information man samlar in också kan komma till konkret bruk i brottsbekämpningen. Det är ett utomordentligt viktigt steg. Det tas redan inom några veckor, den 1 december.

Det andra jag tar fasta på är att straffen eller konsekvenserna ska stå i rimlig paritet med brottens allvar för de boende i Malmö. Böterna måste höjas, och vi ser över dem. Jag ber att få återkomma i den delen. Vi för en nära dialog med polisen i Malmö om i vilken mån verktygslådan ska vässas ytterligare. Jag lovar att återkomma till medborgarna i Malmö och till kammaren när vi har nya besked att ge.

Jag vill avslutningsvis tacka alla företrädare för Malmö som har tagit upp de här frågorna, inte minst oppositionsrådet Helena Nanne som har drivit frågan väldigt målmedvetet både lokalt och nationellt i relation till regeringen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Vansinneskörningar är inget nytt problem eller något man fått nya insikter om. Om vi nu ska vara sådana hade Miljöpartiet åtta år på sig att vidta åtgärder, men det hände ju ingenting. Det är klart att allting handlar om vad man jämför med. Jag konstaterar bara att i relation till en problembild som var välkänd under de åtta – eller om det blev sju – år Miljöpartiet satt i regering hände ingenting.

Nu tar vi tag i det här, och vi gör det systematiskt. Vi börjar med att säkerställa att information kan delas. Det är en ganska avgörande förändring om den typ av investeringar som sker lokalt, bland annat i Malmö, ska få något slags praktisk effekt. Det kommer de att få från och med den 1 december. Apropå tidslinjen i år är det helt riktigt att vi lade den här lagstiftningen på riksdagens bord bra nära första kvartalet.

Vi konstaterar att straffen inte står i paritet med brottslighetens allvar och att vi nu ska se till att göra en översyn av straffen. Man kan redan se att vi har vidtagit två åtgärder mer än vad Miljöpartiet åstadkom på åtta år.

Jag aviserar dessutom att det pågår en diskussion med Polismyndigheten nationellt och lokalt i Malmö om i vilken utsträckning vi ska tillföra nya verktyg till verktygslådan. I den mån det skulle bli sådana åtgärder är det tre gånger så många åtgärder på hälften så lång tid under den här mandatperioden jämfört med den föregående.

Jag tar Malmöbornas situation på mycket stort allvar. Den lyhördheten bekräftas bland annat genom de två besked jag ger i dag. Vi kommer att fortsätta följa utvecklingen noga.

Jag kan även försäkra att analysprocessen inte förs internt i något skrymsle på Justitiedepartementet. Den sker på fältet i omedelbar dialog med de poliser som arbetar med frågorna på plats. Den lokala problembilden och de lokala behoven tas in i det arbetet. Jag lovar att återkomma så snart den dialogen är avslutad.

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att få diskutera denna viktiga fråga i dag. Den är viktig för Malmöborna, och den är viktig för medborgarna på många andra håll i Sverige där man upplever samma problematik.

Att vi nu möjliggör informationsdelning är ett stort och väldigt väsentligt steg. Det gäller all brottsbekämpning. Att vi kan koppla ihop exempelvis de kameror som polisen har med kameror som sätts upp av kommuner och av andra aktörer gör att vi på ett helt annat sätt gemensamt kommer att kunna skapa en systemkraft mot olika slags brottslighet.

När det har investerats så mycket i moderna, effektiva bullerkameror som det har gjorts i Malmö är det klart att det är en avgörande förändring att det nu också blir möjligt att använda kamerainnehållet på ett effektivt sätt och rikta det mot dem som står för dessa störningar så att man kan komma åt dem på olika sätt. Det är en otroligt viktig förändring.

Den andra del jag vill lyfta fram är att de ekonomiska konsekvenserna av i synnerhet upprepad brottslighet – jag håller med om det – måste stå i paritet med brottets allvar och störningarnas stora konsekvenser för de boende. Där kan man bara konstatera att ordningsböter på 1 000 kronor inte återspeglar konsekvenserna av denna typ av vansinneskörningar. Det är därför jag nu har aviserat att vi kommer att se över straffen, vilket naturligtvis i praktiken betyder att det ska bli mycket dyrare att ägna sig åt sådan här brottslighet och göra det på ett upprepat sätt.

Vad sedan gäller ytterligare verktyg är det en diskussion som vi för med Polismyndigheten både nationellt och lokalt i Skåne och i Malmö. Det är ett faktum att det finns verktyg i form av exempelvis flygande inspektioner eller föreläggande om kontrollbesiktning, och om sådana förelägganden inte följs blir det konsekvenser. Då blir det körförbud på det aktuella fordonet.

Jag är medveten om den diskussion som förs när det gäller möjlighet att beslagta fordon i analogi med Danmark och så vidare. Det hänger också i någon mån ihop med straffens storlek. Det ska finnas ett slags proportionalitet, kan man säga, mellan det straffvärde som man anser att brottsligheten har och vilka ytterligare verktyg polisen ska ha. Den diskussionen är som sagt fortfarande pågående, och jag kan försäkra interpellanten att den också förs med polisen i Malmö.

Fru talman! God afton! Malte Tängmark Roos har frågat mig hur jag och regeringen kommer att agera för att bekämpa vansinneskörningarna och varför det dröjer med att presentera åtgärder mot dem.

Jag är mycket väl medveten om det problem som beskrivs, det vill säga att fordon används på ett sätt som stör och påverkar andra medborgare på ett negativt sätt. Jag har därför tidigare uppdragit till Justitiedepartementet att kartlägga vilka polisiära verktyg som finns för att hantera ljudstörningar från fordon och analysera om det behövs ytterligare sådana verktyg för att komma till rätta med problemet. Arbetet med att analysera problematiken har skett i nära dialog med Polismyndigheten.

Analysen visar att det i och för sig finns vissa verktyg för polisen att använda sig av redan i dag. För det första är det straffbelagt att låta sitt fordon bullra onödigt mycket. Om en polis anser att en person gjort sig skyldig till det kan polisen direkt utfärda ordningsbot på 1 000 kronor eller inleda en förundersökning som kan leda till åtal. För det andra kan ett fordon som bullrar bli föremål för en flygande inspektion. Polisen kan då förelägga om en kontrollbesiktning, och om ett sådant föreläggande inte följs är det körförbud för fordonet som gäller.

Under den tid analysarbetet har pågått har jag noterat att även Malmö kommun har arbetat kreativt med sina verktyg. Det är ett arbete som Justitiedepartementet har följt noggrant. Malmö har bland annat infört nattliga körförbud på de mest utsatta gatorna och installerat bullerkameror. Vi har också noterat att de nattliga körförbuden generellt har fått ett positivt bemötande från Malmöbor och att andelen boende som störs av höga ljud från trafiken på nätterna har minskat drastiskt.

Samtidigt är det en realitet att den här typen av nattliga körförbud begränsar andra medborgares rörelsefrihet och att de inte är någon permanent lösning. Även om polisen redan i dag har vissa verktyg och har fått utökade resurser att använda dem ser regeringen, precis som interpellanten och många andra politiker i Malmö, behovet av att vässa dessa ytterligare.

Den 1 december träder en lagändring i kraft som är viktig i sammanhanget. Den innebär nämligen att viktiga sekretesshinder kommer att rivas. Enligt den nya regeln råder en presumtion, alltså en utgångspunkt, för att dela information om det behövs för att utreda, förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Detta är en lagändring som kommer att ge Malmö kommun och polisen nya möjligheter att samverka, inte minst genom att det då blir möjligt att dela informationen från kommunens bullerkameror med polisen.

Det är också tydligt, menar jag, att dagens sanktioner inte är tillräckligt avskräckande. Regeringen kommer därför att se över straffen för den här typen av återkommande och störande brottslighet. Regeringen fortsätter att följa situationen i Malmö, och jag utesluter inte heller att det kan bli aktuellt med fler åtgärder.

Herr talman! Låt mig avsluta med att instämma i vikten av att vi tar ett grepp om de här frågorna i ingången av ett valår.

Jag ska i nästa vecka, om jag inte har dålig koll på kalendern, träffa riksdagspartiernas partisekreterare tillsammans med Säkerhetspolisen och Polismyndigheten för att tala om hur vi med gemensamma krafter kan få till ett tryggt, säkert, öppet, frimodigt och tillgängligt valår både för förtroendevalda som ska vara med och för kandidater i valrörelsen men också för medborgarna, vars tillgång till politikerna är en helt central del av en valrörelse i ett fritt och öppet samhälle. Då kommer säkerligen de frågor vi nu talar om att aktualiseras.

Jag är förvissad om att andra frågor också kommer att lyftas upp, exempelvis erfarenhet av möten som störts av andra grupperingar, inklusive en del av Gazaprotesterna. Jag tror att också personliga erfarenheter i relation till andra grupperingar, som vi inte har nämnt här i dag, kommer att finnas med i det underlag som partierna tar med sig in i den diskussionen.

Från Säkerhetspolisens och Polismyndighetens sida finns det stor beredskap för att möta upp partierna i detta. Polisen har exempelvis redan beslutat om valet som en särskild händelse för att redan i det här läget kunna vidta åtgärder på ett kraftfullt sätt för att bygga upp en trygg, säker och öppen valrörelse under nästa år.

Med det säger jag tack för i dag. Jag tillönskar ledamöterna en trevlig helg.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Först vill jag upprepa hur oerhört viktigt det är att vi upprätthåller en bredd i vår förståelse av hotbilden. Det handlar förstås om att ha koll på vart och ett av dessa hot. Att ett hot under en viss tid har mattats av betyder inte att det inte kan växa i storlek och betydelse framöver.

Därför menar jag att det är avgörande att ha fullt fokus på de högerextrema, den våldsbejakande islamismen och den autonoma vänstern, och vi ska göra det parallellt.

Ett ytterligare skäl till detta är att vi sett att dessa hot i hög grad kan samverka eller förstärka varandra. De kan till och med ibland mobiliseras av samhällsproblem. Det råder ingen tvekan om att konflikterna i Mellanöstern och exempelvis hatet mot Israel är någonting som förenar extremvänster, våldsbejakande islamism och högerextremism. Aktivitet i vissa grupperingar kan också motivera och trigga aktivitet i andra grupperingar. För att följa varje hot var för sig och för att se hur de interagerar, förstärker och förhåller sig till varandra är det väldigt viktigt att ha hela problembilden klar för sig. Detta handlar alltså inte om att förminska något av hoten utan snarare om att belysa varje hot från alla relevanta utgångspunkter.

Samverkan är ett buzzword som kan betyda allt och inget. Men en sak som framkom, i alla fall initialt, i den utvärdering vi nu gör av den nya strategin, är att berörda aktörer på området i grund och botten verkar tycka att detta ger kraft till en väldigt praktisk och operativ samverkan, även om den förvisso har utvecklingspotential.

En struktur som är väldigt verkningsfull är just Redex, där Säkerhetspolisen och polisen arbetar operativt och individnära när det gäller de olika hoten. Det är också viktigt med den strukturens möjlighet att dela information till exempelvis kommuner, för att man också där ska kunna ha en så precis lägesbild som möjligt och kunna sätta in sina preventiva åtgärder. Inte minst handlar det om åtgärder som riktar sig mot barn och unga.

Jag vill inte föregripa det vi ska återkomma med till riksdagen. Men när vi gjorde utvärderingen tillsammans med ett antal kommuner var det några som uttryckte att de tyckte att utbytet fungerade exemplariskt, medan andra upplevde att det fanns en utvecklingspotential.

Jag tror att det är viktigt att det inte bara blir samverkan på ett övergripande strategiskt plan utan att det blir en samverkan som betyder mycket konkret delning av information, så att alla aktörer som kan påverka detta, inte minst preventivt, kan göra det utifrån en så korrekt verklighetsuppfattning som möjligt.

Slutligen: Detta med olovlig kårverksamhet är en lagstiftning som har sin historiska bakgrund. Den är kanske också utformad för att möta hur man uppfattade att hoten såg ut då. Det har ju förekommit förundersökningar om detta även under senare år, men just denna lagstiftning är nog något trubbig. Jag utesluter inte alls en översyn av den typen av lagstiftning, även om jag tror att vi just som prevention behöver fortsätta att utveckla annan lagstiftning, exempelvis när det gäller hemliga tvångsmedel och annan ingripande lagstiftning för att komma åt strukturerna. Men jag utesluter alltså inte att vi kan se över också annan lagstiftning för att komma åt strukturerna på ett mer effektivt sätt.

Herr talman! Jag vill mena att jag redogjorde väldigt konkret för vilka åtgärder som vidtas på detta område. Det sker också med en stor öppenhet i relation till hotets potentiella allvar.

Säkerhetspolisen har konstaterat att det förvisso rör sig om en förhållandevis ny typ av högerextrema grupperingar i Sverige men ser att metoden att locka in unga i ett brett och till synes oskyldigt kampsportssammanhang rymmer en stor risk för att de här klubbarna växer till ett hot mot vår säkerhet. Säkerhetspolisen pekar på att våldet också är en drivkraft i rekryteringen. De pekar på risker för att radikaliseringsprocessen kan gå fortare i ett sådant sammanhang.

De understryker också att det inte rör sig om några enskilda individer i några enskilda förorter till kommuner runt om i Sverige utan att det utan tvekan rör sig om en del av en global och europeisk utveckling. Detta är ett växande fenomen, inte minst i länder i Europa, med fokus på yngre aktörer.

Säkerhetspolisen har också redogjort för att de ser tecken på att man från de här klubbarna vill försöka påverka myndighetspersoner.

De är öppna med att de bedömer att det finns aktivklubbar eller strukturer som har tillgång till vapen och explosiva ämnen och att de arbetar aktivt för att växla upp i stridsförmåga. Kampsportsträningen är en del av det.

Anledningen till att jag räknar upp detta är att jag vill säga att de myndigheter som är ansvariga för att följa den här typen av hot – framför allt Säkerhetspolisen men också andra inom ramen för Redex och i samarbete med polisen – inte gör det med vänsterhanden. De gör det på djupet och inser vilken kontext den här typen av grupperingar arbetar i, och de vidtar åtgärder som återspeglar allvaret i hotet.

Detta med mörkertalet är en viktig insikt. Man måste hela tiden säkerställa att man gräver på djupet för att minska mörkertalet så mycket det bara går. Jag uppfattar att Säkerhetspolisen i mycket hög grad gör det. Man underskattar inte den negativa kraften, hotpotentialen, i dessa strukturer.

Från regeringens sida handlar det i mycket om att utgå från den strategi som vi har lagt fast när det gäller att bekämpa, förebygga och förhindra våldsbejakande extremism och terrorism. Det är en kraftfull struktur där vi för ihop olika aktörer i samhället som verkligen kan arbeta mot denna problembild och också vidta konkreta åtgärder omedelbart där problemen finns.

Detta är en uppgift som vi tar på stort allvar. Det är ett arbete som vi följer mycket nära och i detta nu håller på att utvärdera. Vi kommer att återkomma till riksdagen om detta under våren, i samlad form.

Herr talman! Mattias Vepsä har frågat mig vad jag och regeringen konkret planerar att göra för att bekämpa nazistiska aktivklubbar.

Låt mig först som en viktig utgångspunkt slå fast att regeringen och alla relevanta myndigheter bedriver ett mycket systematiskt arbete mot våldsbejakande extremism med utgångspunkt i den nationella strategin mot terrorism och våldsbejakande extremism som beslutades sommaren för något år sedan (skr. 2023/24:56). Sett över längre tid har hotet framför allt kommit från högerextremism, autonom vänster och våldsbejakande islamism.

Säkerhetspolisen, Polismyndigheten och Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet följer alla relevanta våldsbejakande och extremistiska miljöer, inklusive aktivklubbarna, och dessa myndigheter gör löpande bedömningar av vilket hot de utgör.

Säkerhetspolisen har en god bild över aktivklubbarnas verksamhet i Sverige. Klubbarna utgör en plattform för radikalisering av framför allt unga män till våldsbejakande högerextremism. De bedöms i nuläget inte utgöra ett attentatshot. Däremot har några individer med koppling till aktivklubbarna nyligen dömts för allvarliga våldsbrott.

Säkerhetspolisen arbetar för att förhindra att unga individer rekryteras och radikaliseras i klubbarnas våldsbejakande miljöer. Det förebyggande arbetet består bland annat av samverkan med till exempel polis, skola och socialtjänst. Säkerhetspolisen arbetar tillsammans med andra myndigheter med att öka kunskapen om aktivklubbar och andra våldsbejakande miljöer.

Enligt Nationellt centrum för terrorhotbedömning kommer det främsta terrorattentatshotet mot Sverige under detta år sannolikt från ensamagerande aktörer som agerar utifrån en våldsbejakande islamistisk eller högerextremistisk bevekelsegrund. Rekryteringen av barn och unga till kriminella gäng är också fortsatt oroande, särskilt som det finns snittytor mellan dessa gäng och de våldsbejakande extremistiska miljöerna. Att ha bredden och långsiktigheten att hantera dessa hot är viktigt, samtidigt som vi tar höjd för att hoten snabbt kan förändras.

Som framgår av regeringens nationella strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism behöver samhället mobilisera för att stärka motståndskraften bland barn och ungdomar. De berörda myndigheterna har sedan strategin antogs stärkt och utvecklat sin samverkan. Information och kunskap om våldsbejakande extremism samt stöd i det förebyggande arbetet finns att tillgå för yrkesverksamma inom bland annat skola, fritidsverksamhet och socialtjänst. Center mot våldsbejakande extremism fyller också en central funktion genom att ge behovsanpassat stöd till lokala aktörer och bidra till att det blir en högre kvalitet i de förebyggande insatserna.

I de sju polisregionerna finns Redexcenter, som är en samverkansform mellan polisen och Säkerhetspolisen som myndigheterna gemensamt har utvecklat i syfte att tidigt upptäcka och reducera hotet från olika våldsbejakande extremistmiljöer. Inom ramen för Redex utvecklar myndigheterna arbetsmetoder, tar fram åtgärder, delar operativ information och deltar operativt i insatser som specialiststöd till lokalpolisområden.

I den nationella underrättelsebilden, som Säkerhetspolisen sammanställer och delar med berörda myndigheter, sammanfattas information om våldsbejakande extremistiska miljöer på olika orter. På det sättet kan kommuner få tillgång till lokala lägesbilder och stöd i att utveckla insatser, till exempel tillsammans med polisen och Center mot våldsbejakande extremism.

Regeringen har dessutom gett de myndigheter som ingår i Samverkansrådet mot terrorism i uppdrag att utveckla och intensifiera arbetet mot terrorism och våldsbejakande extremism i syfte att stärka Sveriges säkerhet. Detta är ett råd där, tror jag, elva eller tolv myndigheter ingår, som leds av Säkerhetspolisen. Myndigheterna ska utifrån det uppdrag vi har gett intensifiera sin samverkan, och det är Säpo som ska samordna den långsiktiga utvecklingen av detta arbete. Uppdraget till Samverkansrådet har bidragit till att det i dag finns bättre förutsättningar hos nationella, regionala och lokala myndigheter att bedriva ett strukturerat, uthålligt och långsiktigt arbete.

Regeringen genomför nu på olika sätt en uppföljning av strategin. Vi hade senast ett större möte med företrädare för myndigheterna i Samverkansrådet och för ett antal berörda kommuner. Vi kommer i närtid att ha ett motsvarande möte med aktörer från civilsamhället, forskningssamhället och så vidare. När vi har gjort denna uppföljning avser jag att återkomma med en samlad redovisning till riksdagen om hur detta arbete har utvecklats och hur vi ser framför oss att det kan utvecklas när vi blickar framåt.

Herr talman! Låt oss fortsätta dialogen, både den mellan oss här i riksdagen och i synnerhet med världen där ute, alla olika aktörer i och runt fotbollen och idrotten i stort. Låt oss göra det enligt flera huvudlinjer och ta fasta på alla positiva förflyttningar som har skett runt idrotten och fotbollen under många år. Det finns många aktörer som vill bidra konstruktivt så att saker och ting blir ännu bättre.

Jag håller helt med om att vi ska enas för att mobilisera mot en verklig yttre fiende – den organiserade brottsligheten – och att det finns mer att göra där. Vi måste inte minst flytta fram systemet som helhet mot denna problematik.

Vi måste fortsätta ta ordningsstörningar och säkerhetsproblem som kan vara farliga för medmänniskor på väldigt stort allvar och inte göra det genom att återgå till en strategi med kollektiv bestraffning utan genom att fokusera på den exkluderingsstrategi som man har slagit in på under senare år. Vi får diskutera vidare hur den kan förstärkas och utvecklas till det bättre.

Ur regeringens synvinkel gäller det att utgå från det underlag som vi har fått fram genom utredningen. Jag vill understryka att det också gäller alla de välutvecklade remissvar som har skickats in från olika håll, inte minst från de aktörer i och runt idrotten som är huvudaktieägare när det gäller möjligheterna och utmaningarna runt fotbollen och idrotten i stort.

Jag ser ändå framtiden an med stor tillförsikt. Det finns väldigt många goda krafter som vill att det här ska bli ännu bättre. Låt oss ta det som utgångspunkt för fortsatt dialog.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag instämmer i att det finns en organiserad brottslighet som naturligtvis rör sig dit där pengarna finns. Det betyder att den också rör sig mot idrotten. Det finns en hel del uppmärksammade exempel på detta, såsom matchfixning och oklarheter kopplade till agentverksamhet, vilket Lars Isacsson lyfter upp. Det är ett intressant resonemang att även i det här avseendet få inspiration från ett stort fotbollsland som Italien, som dessutom har väldigt lång erfarenhet av att arbeta mot organiserad brottslighet. Det tar jag gärna fasta på.

Jag tycker att det är lite bestickande när man riktar allt sitt fokus på ordningsstörningar men missar andra problem kopplade till idrotten som kanske är mer systemhotande. Det är naturligtvis en utveckling som inte är välkommen. Vi måste klara av både och. Jag tar gärna fasta på att vi måste flytta fram positionerna när det gäller organiserad brottslighet kopplad till fotboll och även annan idrott.

En annan sak att ta fasta på är en i grund och botten positiv utveckling över lång tid. Det finns mycket positivt i dag, inte minst runt supportrarna och supporterkulturen, och bygga vidare på det i nära dialog.

Sedan är det förstås en realitet att vi också måste kunna upprätthålla god ordning och säkerhet och att även det förutsätter omtag i olika avseenden. Jag nämnde en mycket konkret fråga, nämligen om oklarheter om vem som ska ha tillgång till kameramaterial på en arena. Det är ju ofta en privat aktör som äger arenan medan en annan aktör i form av en förening, en klubb eller ett bolag som genomför själva arrangemanget. Det finns förslag om detta från utredningen, och det är jätteviktigt att vi kommer vidare med det.

Det är naturligtvis problematiskt när man rullar ut en banderoll och täcker läktaren för att sedan under den kunna maskera sig, i synnerhet om man sedan använder maskeringen för att begå ordningsstörningar som kan vara farliga för ens medmänniskor. Det här är en problematik som vi måste hantera mer offensivt. Det förtar dock inte vikten av att odla allt det positiva eller för den delen rikta ljuset mot annan brottslighet kopplad till idrotten.

Exakt vilka verktyg vi ska ta fram eller hur modellen ska utvecklas är något som kommer att behöva ske i väldigt nära dialog med dem runt idrotten som det berör. Det tycker jag är nästa logiska steg, eftersom vi nu har ett utredningsunderlag som är remitterat. Många aktörer har verkligen lagt sig vinn om att lämna in väldigt utvecklade remissvar i en i grund och botten konstruktiv anda. Där har vi ett bra underlag för fortsatta diskussioner framgent. Jag ser fram emot detta och gör också gärna det här i nära dialog med olika aktörer här i riksdagen.