Emma Nohrén

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag har också ett väldigt högt förtroende för markägare, lantbrukare och skogsägare. Men jag ser att man kan behöva hjälp med att se det hela i ett större sammanhang - vad man gör på sin egen mark kan man inte alltid veta hur det påverkar grannens och så vidare.

Ledamoten talar om ett sluttande plan. Nu har vi haft denna ordning länge, och ändå ser vi att vi har mindre andel urskog nu än någonsin, och mer avverkas. Vi ser ett artutdöende i rekordfart, och vi ser att den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet minskar.

Det system vi har nu har ju inte funkat helt och hållet. Nu kommer det en lagstiftning från EU om att vi måste restaurera vår mark, för vi har helt enkelt förstört en hel del markområden för att vi har trott att det var bäst. Nu ser vi att vi behöver göra på ett annat sätt.

Jag ser hellre att vi hjälper våra markägare och skogsägare med rådgivning så att de kan göra rätt. De allra flesta vill göra rätt, men det är otroligt svårt att ha koll på allting.

Ser Moderaterna och ledamoten någon möjlighet att detta skulle kunna vara en del av det hela, eller är det alltid den som äger något som vet bäst?

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för anförandet! Ledamoten började i äganderätten. Det är ett ord som har varit uppe i debatten väldigt mycket och allt starkare de senaste åren. Precis som ledamoten sa skyddas den i både regeringsformen och Europakonventionen.

Men det finns också inskrivet där att allmänhetens intresse ibland har företräde. Då ska den som har en egendom också kunna få skälig ersättning. Ibland när Moderaterna pratar tycker jag att det kan låta som att det inte finns någon inskränkning i äganderätten. Äger man något får man göra vad man vill med det.

Jag är själv skogsägare. Det finns lagar och regler som man ska hålla sig till, och jag är glad för att det finns ett gemensamt ramverk för vad man får och inte får göra, för som enskild kan man inte alltid ha koll på allting, och man kan heller inte alltid se sin egen del i ett större sammanhang eller i ett större ekosystem.

När jag hör företrädare för Moderaterna och senast ledamoten själv tala låter det dock som att den som äger något själv får bestämma, och ingen annan ska lägga sig i. Ser Moderaterna att det faktiskt finns sådant där vi kan ha gemensamma regler, eller är det alltid den som äger något som ska bestämma själv?

Om man till exempel har en industri finns det ju utsläppsregler och andra lagar och regler, och det är inga konstigheter, men så fort det handlar om mark eller skog låter det på Moderaterna som att allt ska vara tillåtet, för den enskilde vet bäst. Är detta korrekt uppfattat?

Herr talman! Vi har hört här att det är ganska stora skillnader på vad mitt parti och oppositionen tycker mot vad regeringspartierna och samarbetspartiet Sverigedemokraterna tycker när det gäller miljö- och klimatfrågor.

Det finns dock en fråga där vi länge har varit eniga, åtminstone på papperet, och det gäller fisket och sill- och strömmingsbestånden i Östersjön. Här finns stora problem med storskaligt fiske som dammsuger upp fisk som går till industri och inte humankonsumtion. Det gör att det inte finns någon fisk kvar till småskaliga fiskare nära kusterna.

Jag blev glad när statsministern i sin regeringsförklaring läste upp att trålgränsen för det storskaliga fisket skulle flyttas ut. Men det tycks även denna gång bara bli en tummetott i form av ett experiment som ska pågå till 2027.

Kommer statsministern och regeringen att flytta ut trålgränsen permanent för att skydda fisket?

Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för svaret! Där delar vi syn. Miljöpartiet har inte heller något emot vargjakt per se. Licensjakt på en art som har gynnsam bevarandestatus är helt okej. Vi har också haft licensjakt under den tid som vi satt i regeringen. Men nu var det en väldigt stor licensjakt samtidigt som vi ser att den genetiska statusen inte är hundraprocentig. Vi ser att många hanar har problem. Testiklarna har inte vandrat ned, vilket gör att de blir infertila. Vi har heller inte haft en invandring av vargar som skulle ha gett ett nytt genetiskt tillskott.

Även om vi har fler vargar till antalet har vi en genetiskt väldigt avskuren vargstam. Det vi ser att vetenskapen säger är att vi inte skulle ha haft en så stor vargjakt.

Du får gärna kommentera detta igen om ni tycker annorlunda, Elin Nilsson. Men jag skulle vilja ställa samma fråga till dig som jag ställde till ledamoten från Moderaterna tidigare. Det finns ju andra saker man kan göra, förutom att skjuta av djur. Det handlar om förebyggande arbete, att se till att ersättningsnivåerna för djurhållare är bra och att se till att man vidtar förebyggande åtgärder.

Vi hörde till exempel tidigare att varg har kommit till Skåne. Det har i och för sig funnits förr, men det var länge sedan. Skulle man där kunna gå in med pengar, så att folk kan sätta upp rätt stängsel och så vidare? Det handlar om att från statlig sida se till att det finns medel och möjlighet att sätta upp stängsel, så att inte den enskilda lantbrukaren drabbas. Detta finns till viss del i dag, men det täcker inte kostnaderna. Är detta något som Liberalerna skulle vilja arbeta för - mer pengar för skydd och förebyggande insatser, till exempel viltstängsel och höjda ersättningsnivåer?

Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för anförandet! Nu hann Daniel Bäckström före mig, men jag är inne på lite samma sak. Liberalerna har ju tidigare haft en rovdjurspolitik som inte alltid har stämt överens med de nuvarande regeringskamraterna och samarbetspartiet. Ni var till exempel inte med på det tillkännagivande som gjordes för ett år sedan. Ni har snarare varit på samma sida som Miljöpartiet i de här frågorna, alltså att det ska handla om vetenskaplig grund och gynnsam bevarandestatus samt att vi inte kan säga ett visst antal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Nu är ni dock ett regeringsparti, och vi har haft den största vargjakten i modern historia i Sverige och också den största lojakten. Björnstammen är visserligen stark, men åldern har gått ned. Medelåldern har gått ned från åtta till fyra år.

Frågan är: Vad är Liberalernas rovdjurspolitik? Har ni fått kompromissa, eller har ni helt enkelt ändrat er i och med den nya regeringen?

Herr talman! Tack, ledamoten, för det klargörandet! Där tror jag att våra åsikter skiljer sig åt lite grann. Miljöpartiet har inget emot jakt utan har stor tolerans mot detta. Många av oss uppskattar jakt och att äta viltkött, men vi anser att det finns flera intressen.

En annan sak som ledamoten berörde i sitt anförande, och som vi väl har debatterat väldigt många gånger i den här kammaren, är ju rovdjuren. Vi behöver kanske inte gå in på hur många de ska vara och så vidare. Det har vi gjort förut, och jag tror att vi också vet vad vi tycker. Men en sak som jag ofta saknar i Moderaternas rovdjurspolitik är förebyggande och skyddande åtgärder. Det gäller till exempel viltstängsel och höjda ersättningar.

Jag sitter själv med i styrelsen för De 5 stora, rovdjurscentret i Järvsö, sedan många år. Vi har haft flera olika utlysningar av nya sätt att skydda djur. Det finns teknik i dag där drönare kommer upp när vargen, lodjuret eller vilket djurslag det nu må vara närmar sig. Det finns en massa olika nya tekniker, men det krävs förstås forskning och pengar. Det finns till exempel västar för hundar, som kostar väldigt mycket för jägare.

Kan Moderaterna tänka sig att inte bara skjuta av rovdjur utan faktiskt också göra förebyggande insatser så att vi kan samexistera? Kommer ni att höja ersättningarna och se till att man kan både bedriva djurskötsel och ha kvar rovdjuren?

Herr talman! Jag reagerade lite när ledamoten John Widegren sa att det verkar som att vi har total samsyn här. Då var jag tvungen att trycka på knappen och begära replik. Jag tror att det finns en samsyn om jaktens kulturella värden och hur den ska bedrivas. Men det finns skillnader när det gäller detaljerna. Jag tyckte också att det i ledamotens anförande drogs in äganderätt, rovdjur och allt möjligt. Här börjar skillnaderna utkristallisera sig.

I mitt anförande försökte jag lyfta fram att jakten är en av många saker där man har rätt till naturen och nyttjar naturen på samma sätt och att jakten inte står över något annat. Vi måste samsas. Ibland får jakten stå tillbaka för andra intressen, och ibland gäller det för andra delar. Det är alltid stora, svåra avvägningar.

Min fråga till ledamoten John Widegren är: Anser du och Moderaterna att jakten har företräde framför andra intressen?

Herr talman! Vi debatterar nu miljö- och jordbruksutskottets betänkande om jakt och viltvård. Även om Miljöpartiet inte har några reservationer vill jag ta tillfället i akt att prata lite om min och Miljöpartiets syn på jakt.

Jag var en av de drygt 290 000 personer som löste jaktkort förra året. Jag har varit med på jakt sedan jag var liten, och i höstas hade jag förmånen att få ta med mig en helt nyutexaminerad jägare på älgjakt. Min kompis har länge velat ta jägarexamen, och förra året blev det äntligen av - det kom lite corona i vägen. Som storstadsbo och utan jaktmark och erfarenhet undrade han om han fick hänga med mig, vilket han fick.

Det var roligt att kunna dela upplevelsen med någon och spännande att få agera lärare. Det handlade om var man placerar vapnet när man sitter still och hur man gör när man fikar. Det kom några orrhönor förbi, och vi diskuterade skillnaden mellan orrhönor och tjäderhönor - de ser nämligen inte alltid ut som i boken. Det passerade en ganska stor vildsvinsgalt, och jag blir alltid lika förvånad över hur tyst och snabbt de rör sig.

Även om vi två inte sköt någon älg gjorde laget det, så min vän fick vara med om att dra ut ett djur i skogen och delta i efterarbetet. Först var han lite chockad, för det är trots allt stora djur och mycket att ta hand om. Men han kom snabbt in i det och fick vara med på alla moment.

Det blev en minnesvärd dag för oss båda som gjorde honom än mer beslutsam att gå med i ett jaktlag och fortsätta med jakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Men det blev också tydligt för mig vilka olika förutsättningar vi har. Jag tillhör dem som har varit med sedan jag var liten. Jag ser min farbrors namn inristat i ett träd vid vissa av passen där jag sitter, och jag vet att han har suttit där och haft lika långtråkigt som jag har ibland. Min farfars bössa står hemma i skåpet, och den är nu skriven på min man. Även om jag inte fick träffa min farfar - han dog innan jag föddes - känns det häftigt att hans bössa får vara med. I kolven sitter en liten pigg för varje älg han har fällt. Själv har jag min farbrors bössa.

Många av oss har jagat, men samtidigt kan vi se att många av de nya jägarna är födda i storstaden och kanske inte har relationen till naturen, det vill säga de ser jakt som något annat. Många har ändå en känsla för naturen och vill komma ut, och jakten är en del i detta. Men det är ett av flera olika intressen.

Den svenska allemansrätten är bland det finaste vi har. Många ska samsas. Det kan vara jakt, men det kan även vara fråga om fiske, svamp- och bärplockning och att vandra. Det handlar om att vara ute och gå i skogen - nu för tiden kallas det för att skogsbada.

Turismen växer sig starkare - utländsk turism och även inhemsk turism. I naturturismen handlar det just om naturupplevelserna. Här kan våra intressen krocka med varandra. Ett naturturismföretag kan vara beroende av att ett visst djurliv ska finnas för att få gäster. Man säljer samma älg, bäver eller vargyl från samma flock flera gånger till olika grupper. Om man tar på sig jägarhatten är det ett villebråd just där och då. Skogsägare vill att deras plantor ska växa samtidigt som det finns älgar som gillar att mumsa i sig dem. Här finns alla dessa olika intressekonflikter.

Kort sagt finns lika många målkonflikter här som överallt annars. Men det finns en liten skillnad, nämligen att jägare har vapen med sig - och vapen väcker känslor. Här behöver vi som är jägare se till att vi har ett etiskt och bra förhållningssätt. Vi som har varit, och är, jägare ska bjuda in de nya så att de får förståelsen för naturen och kan vara med.

Förutom att det finns många målkonflikter mellan människor och olika intressen finns också målkonflikter bland djuren. Det blir fler och fler olika djurstammar i Sverige. Det finns fler klövvilt än på länge; kronhjort, dovhjort, älgar och vildsvin. Alla nyttjar markerna på olika sätt.

Tyvärr förvaltar vi sällan detta som en helhet. Det är art för art, ibland med flerårsförvaltning - men vi ser inte till helheten. Där anser vi i Miljöpartiet att det ska vara en total ekosystembaserad förvaltning. Det ska vara en flerartsförvaltning som också ser till markens bärighet, hur många djur som kan vara där, och även andra djur ska vara en del, till exempel rovdjur. Det måste vara en fungerande biologisk mångfald. Sedan kan vi skatta på räntan.

Herr talman! Jag skulle vilja påstå att jakt är en del av det större naturintresset, men det är också något som kräver ansvar. Jag har själv svårt för hajpen för jaktfilmer där det smäller i ett, kryllar av djur och allt är skjutbart. Det säljs jaktresor med skottgaranti, och det finns godsjakt med uppfödda änder som fälls i tiotal - ofta hundratal.

Detta är inte jakt för mig - inte jaktetiskt. För mig är jakt att vi ska skatta på räntan av naturen och få ett bra hållbart kött som har varit i det fria i naturen fram till dess att skottet avlossas. Viltet är allas fram till dess att skottet avlossas. Därför måste vi ha en etisk jakt, bete oss på ett bra sätt och utöva en förvaltning som accepteras av alla. Alla intressen måste vara företrädda med respekt för naturen, respekt för andra som vistas i naturen och förstås respekt för djuren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att vi alla är överens om att det ska vara lönsamt att vara lantbrukare inom de gröna näringarna. Ibland är det som är värt något inte bara själva köttet ett djur producerar utan också de ekosystemtjänster djuret utför. Någonstans måste de betalas. Där har vi ett kollektivt ansvar att se till att medlen finns för nyttorna, till exempel när det gäller skötsel av värdefull natur eller på andra sätt. Det finns också med i landsbygdsprogrammet.

Men vi har också puttat till en del saker via våra länsstyrelser och regioner för att vi ska ha de öppna landskapen. De som jobbar där har en otrolig kunskap. De jag besökte har haft dessa lantbruk i flera generationer, och de vet exakt vilken tid på året de ska släppa ut getterna, vilken tid på året det är dags att ta ut hästarna på öarna, om det ska vara får eller vilket djurslag det ska vara beroende på hur landskapet ska betas och vad som har hänt under året. De röjer och grejar.

Om vi skulle betala varje enskild mantimme för en sådan kunskap - ja, det finns ingen som kan utom de som bor där. Den ekosystemtjänst som ges i form av biologisk mångfald och öppna landskap är egentligen obetalbar. När den försvinner, om den ens går att återskapa, tar det mycket längre tid att börja om från början.

Kan ni inte tänka om och se till att arbetet får pengar? Jag tror att det ligger i allas våra intressen att ha öppna landskap, biologisk mångfald och lantbrukare som har kunskapen kvar.

Herr talman! Ledamoten Magnus Oscarsson och jag är sällan överens om sakfrågorna. Vi delar dock engagemanget, och när det kommer till jordbruksfrågorna och landsbygden brukar han vara en stark kämpe för att hela landet ska leva och att alla ska kunna bedriva sina verksamheter där de är.

Därför skulle jag vilja anknyta till det som jag tog upp förut i ett replikskifte, och det är att den politik ni för nu slår undan benen på de jordbrukare och lantbrukare som är längst ut i systemet. De ser till att bevara kulturlandskapet med öppna vidder. Det är fråga om att beta de så otroligt viktiga landskapen och visa det bästa av Sverige.

Jag tog tidigare upp ett räkneexempel, nämligen att de pengar som finns nu hos Västkuststiftelsen räcker till tre och en halv ko i ett reservat - om de ska ha vinterföda. Korna klarar av att beta ungefär 7 hektar. Ett av de mest populära reservaten, och det som är mest välskött, är Ramsvikslandet på 1 200 hektar. De tre och en halv korna kommer inte att klara sitt arbete. Det betyder att det blir en förbuskning, en utarmad biologisk mångfald och minskade förutsättningar för turism och lantbrukare som inte kan ha kvar sina djur.

Hur tänkte ni när ni gjorde så här, och kommer ni att göra något åt det?

Herr talman! Jag tycker att John Widegren talar till mig som om jag inte sett ett lantbruk.

Jag bor på landet. Jag har många vänner som är lantbrukare. Jag har lantbrukare i min familj. Flera av dem är faktiskt miljöpartister. Det är de för att de vill leva med naturen och leva av naturen men på ett hållbart sätt.

Däremot tror jag att min och John Widegrens syn på vad biologisk mångfald är kan skilja sig ganska mycket.

Vi hörde från talarstolen att rovdjuren är ett jättestort problem för våra lantbrukare. Ja, varg är ett problem för vissa när det gäller till exempel fårskötsel. Men det finns andra åtgärder än att bara skjuta bort allting. Skyddsjakt kan vi ha, men det finns också ett värde i att ha biologisk mångfald som fungerar där vi har rovdjur.

Vi behöver ha våra rara arter när det gäller växter och så vidare. Det här är ett fungerande system. Vi människor är förstås inne och pillar i det, men det här är något vi behöver göra. Och när vi ser att vi har klimatkris och kris för biologisk mångfald - vi ska ju faktiskt skydda 30 procent; vi har kommit överens om det globalt för att det är utarmning - måste vi alla dra vårt strå till stacken.

Där kommer jordbruken, skogsbruken och de gröna näringarna att ha en otroligt viktig roll. Det handlar inte om att de ska lägga ned, utan det handlar om att vi ska ha en produktion och ett sätt att sköta våra marker och producera som faktiskt bidrar till att öka biologisk mångfald och fånga in koldioxid och samtidigt producera mat. Det går att göra, och det hoppas jag att vi kan vara överens om att vi ska göra.

Herr talman! Självklart ska vi inte ha onödig administration. Det är vi alla överens om. Vi vill ha regelförenklingar, men det får inte gå ut över djurvälfärd eller andra delar. Vi måste ha vissa regelverk och kunna följa dem. Men om det är för mycket regler och de inte fyller något syfte ska de förstås tas bort. Det har vi varit överens om i denna kammare många gånger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Ledamoten sa i ett tidigare replikskifte att vi ska lämna de ekonomiska frågorna till finansministern. Jag kan ändå kommentera att i vår stora budget - den riktiga budgeten, höll jag på att säga - lånar vi pengar. Det är helt riktigt. Vi lånar 100 miljarder. Vi gick också plus i det här landet med 180 miljarder förra året, så det finns pengar. Men anledningen till att vi anser att det är värt att låna pengar nu är hur läget ser ut när det gäller klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald.

IPCC:s rapport kom i måndags. Den visar att vi måste göra saker här och nu. Jag tror att vi kommer billigare undan, eller vi vet att vi kommer billigare undan, om vi lånar pengar och gör insatser nu än om vi gör det sedan.

Vi vet också att de insatser som jag pratade om i talarstolen är dyrare att göra nu än de var förr, just på grund av klimatförändringarna. Till exempel har små kortlivade växter, örter, svårare att överleva nu därför att mossan kan växa året runt. Då måste man ha djur som är där och trampar ned, för när de här växterna har försvunnit är de borta.

Vi ser att invasiva arter ökar. Det är ett problem för både lantbrukare och allt annat, så de här insatserna är inte att göra fel. Det handlar om att göra rätt prioriteringar.

Herr talman! Timmen är sen när vi debatterar jordbrukspolitik här i dag, men det är en alltför viktig fråga för att vi ska skynda på.

Sällan har väl ett omvärldsläge tydligare visat på vikten av ett robust lantbruk och jordbruk. När Ryssland för drygt ett år sedan invaderade Ukraina och startade sitt fruktansvärda krig fick det följdverkningar över hela världen. Ökade bränslepriser drev upp priset på transporter. Det blev problem för jordbrukare när transportvägar kapades. Vi fick till och med problem när det gäller de som svälter och behöver stöd via FN-program, för utsädet - vetet - från Ukraina kunde inte komma ut. Det var en blockad.

Jordbruket och att ha mat på bordet är bland det absolut viktigaste som finns. Förutom mat producerar jordbruket material och energi och är den absolut viktigaste motorn i omställningen till en fossilfri ekonomi. De gröna näringarna är nyckeln till den del av samhällsekonomin som ska se till att omställningen sker - och samtidigt en avgörande del för att vi ska ha en levande landsbygd.

Det senaste året har verkligen varit ett stresstest. Vi ser att det höga kostnadsläget för många av jordbrukets viktiga insatsvaror har orsakat stora svårigheter för svenskt lantbruk. Därför måste vi bygga upp den här robustheten och se till att vi har en ordentlig självförsörjning och försörjningstrygghet. Vi i Miljöpartiet vill öka självförsörjningen av svenskproducerade baslivsmedel - grönsaker, frukt och vegetabilier - men även se till att vi har en inhemsk produktion av andra insatsvaror och utsäde.

Nu har vi börjat i det stora, herr talman, och jag tänker att jordbruksfrågorna går från det stora - geopolitiken - ända ut till kapillärerna längst ut.

Samtidigt som vi måste stötta lantbruket och se till att det överlever, liksom att vi får en bra försörjningstrygghet, måste det vara med och bidra till den snabba omställningen. Tyvärr är det så att jordbruket i dag står för en stor del av Sveriges totala klimatutsläpp. Därför behöver jordbrukssektorn egna klimatmål och färdplaner för hur de ska uppnås.

Förbrukningen av fossila bränslen är förstås en betydande del, framför allt i produktionen av konstgödsel. För att ställa om jordbruket måste energin i maskiner och transporter komma från förnybara källor, såsom biobränslen, vätgas och el. Därför vill vi i Miljöpartiet se att det införs en biopremie för lantbruket, vilket föreslogs i utredningen Vägen mot fossiloberoende jordbruk, som kom för ett par år sedan. Där ser vi också förslag som handlar om just drivmedel, gödsel och foder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Det är dock inte bara när det gäller det fossilfria och att minska klimatutsläppen som vi måste ställa om. I den här omställningen måste vi nämligen se till att de andra miljöåtgärderna också hänger med. Det krävs omfattande miljöåtgärder inom jordbruket, en stärkt biologisk mångfald och att vi kan öka kolinlagringen och markens bördighet. Det behövs ett utvidgat synsätt på vad marken ska producera per hektar, utöver livsmedel. Där behöver olika ekosystemtjänster, som rent vatten, bördiga jordar och artmångfald, räknas in.

De senaste åren - under en ganska lång period, ska jag säga - har fokus legat på storleksrationalisering. Vi har premierat stordrift framför smått. Men för att kunna ha ett levande lantbruk och en mångfald och för att kunna skapa alla dessa olika nyttor måste vi se detta ur ett bredare perspektiv. Vi i Miljöpartiet vill att såväl stora som små företag inom de gröna näringarna ska stimuleras, få stöd och kunna använda hållbara metoder som stärker biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster.

Samtidigt ska de förstås producera bra och näringsrik mat och andra råvaror. En del i att komma dit är ekologiskt jordbruk, som är lite av en spjutspets när det gäller frågorna om ökad hållbarhet. Vi ser att den typen av jordbruk har en ökad andel ekosystemtjänster. Det använder inga naturfrämmande bekämpningsmedel och minskar belastningen av kemikalier och gifter på mark och dricksvatten.

Just nu ser vi att priserna på mat totalt har gått upp, även på ekoprodukter - och tyvärr väljer många bort de produkterna. De jordbrukare som har ställt om och gått före och som producerar dessa har stora problem. Där måste vi ta ansvar och se till att dessa jordbrukare inte går omkull eller att allt det arbete de lagt ned försvinner. Offentlig sektor har ett särskilt ansvar att hålla de inköpsmål som finns. Vi måste också se till att vi premierar detta inom EU, när vi pratar om den nya CAP:en och så vidare.

Det är många olika miljömål som ska uppnås samtidigt som vi ska ha den här produktionen. Vi har naturbetesmarker, vilket har varit uppe tidigare - betade marker, vilket ger ökad biodiversitet och förstås även en god djurvälfärd för många av de djur som är ute. De skapar även ett kulturlandskap, som vi vill och har som mål att bevara. Här finns det dock problem.

Förra måndagen var jag längst ut i kustbandet på västkusten, där jag bor, och hälsade på lantbrukare på Lyr. Som så ofta när det kommer till de gröna näringarna har man inte bara ett ben att stå på, utan man har många. Man måste ha flera olika verksamheter igång. Just de här lantbrukarna har mellan 22 och 24 verksamheter - alltifrån att sköta snöröjningen till att ha djur som betar mosaikmarkerna ute på öarna.

Ofta är skötseln av värdefull natur någonting som administreras via länsstyrelsen. Det finns kanske ingen lönsamhet; man får inte tillbaka pengarna vid slakt av djuren, utan det måste till extrapengar för att man ska kunna göra de här insatserna för ekologisk mångfald och kulturlandskapet.

Här har dock den nya regeringen dragit bort pengar. Med tanke på de ord vi hörde från ledamoten från Moderaterna tidigare vet jag inte om regeringen vet vad den har gjort, höll jag på att säga. Det pratades varmt om lantbruket och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Från förra året hade Västkuststiftelsen, som är en av de stora som administrerar det här, 140 000 kronor per reservat. Det låter inte så mycket, men i år är det ännu mindre. Det är knappt 40 000 - 38 000 är det.

För det får man inte många liter diesel till att köra ut sina djur och hämta hem dem igen. Det räcker bara till 190 meter stängsel om man ska stängsla in sina djur så att de inte rymmer. Det är alltså en ruta på knappt 50 gånger 50 meter. Det räcker till sju bänkar med bord om man vill ha turister där. Det räcker till tolv kor på bete i sex månader. Men kor lever ju året runt, som vi vet, och om man ska köpa vinterfoder till dem har man bara råd med tre och en halv ko. Ja, ni förstår själva.

Arbetet som man gjort under så lång tid är det som definierar kulturlandskapet, och det främjar djurvälfärden och den biologiska mångfalden.

Jag undrar om ni från regeringspartierna och samarbetspartierna vet om hur det här slår mot småbrukarna som lever i de här markerna.

Jag vill också yrka bifall till reservation 29, som handlar om just betesmarker, hagmarker och slåtterängar.

Herr talman! Vi måste sluta bränna fossila bränslen. Vi vet att det inte finns något alternativ. Det finns ingen räddande framtida teknik som tillåter oss att fortsätta som förut.

Orden är inte mina utan Friederike Ottos. Hon är klimatforskare på Imperial College i London, och detta var det hon hade med i pressmeddelandet angående IPCC-rapporten. Hon är en av dem som har ingått i själva kärngruppen, som har tagit fram IPCC:s rapport.

Jag tror att ni alla här i kammaren och ni som lyssnar har sett nyheterna, och tyvärr är det inga nyheter. Det går inte bra. IPCC skriver i sin rapport att det är människans fel att jorden redan blivit 1,1 grader varmare. De skriver: Vår livsstil och energiförbrukning är ohållbara. De skriver: Nu måste utsläppen vända ned inom bara ett par år för att mildra effekterna av klimatförändringarna.

Vi måste göra allt vi kan för att hålla detta så nära noll som möjligt. Vi är redan på 1,1 grader. Just nu ser det inte ut som att vi når Parisavtalet. Eller som FN:s generalsekreterare António Guterres sa redan i höstas: Vi är på väg rakt mot helvetet med foten på gaspedalen. Det är starka ord.

Herr talman! Jag började denna vecka uppe i Tromsø - porten till Arktis kallas det. Jag deltog i den parlamentariska Östersjökonferensens arbetsgrupp för klimat och biologisk mångfald. Det var ett bra möte med engagerade politiker från hela Östersjöområdet. Vi var där och lyssnade på forskarna från polarinstitutet och från universitetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi

Utsikten från mötesrummet var fantastisk. Det var gnistrande snölandskap, storslagna fjäll och djupa hav. Men budskapet inne i möteslokalen var desto mer skrämmande. Jordens medeltemperatur har, som IPCC säger, stigit med 1,1 grader. Men den globala medeltemperaturen slår olika på olika ställen på jorden. Och det är i polarområdena som temperaturen drivs på mest. En global medeltemperatur på 1 grad betyder 3 grader i Arktis. Det går tre gånger så fort där uppe.

Forskarna sa att det går allt fortare. Isarna minskar i storlek. De minskar i tjocklek. Det är som ett självspelande piano med mer öppet vatten samtidigt som vi har haft mer värme. Vi ser att djuren flyttar med. Vissa får större utbredningsområde, för andra minskar det eller försvinner. Klimat och biologisk mångfald hänger ihop, och detta beror på vårt resursutnyttjande.

Vi frågade dessa forskare vad de tyckte om IPCC-rapporten, som släpptes när vi var där. Vissa av dem hade varit med i arbetet. De sa: Jo, men det är jättebra, och det visar vad vi säger. Men det finns en sak som är lite jobbig, och det är att den senaste forskningen inte är inkluderad.

De stänger alltså för detta ett och ett halvt år före publicering.

De sa: Alla våra data visar på att det går fortare och snabbare och att det är större effekter än vad vi kan tro. Och de beräkningsmodeller som IPCC använder är väldigt konservativa och moderata. Vi har en svår tid framför oss.

Då ska jag säga att när forskarna säger att de inte är tillräckligt skarpa i IPCC säger IPCC så här: Vi är inte beroende av något som fortfarande ska bli uppfunnet eller upptäckt. Vi har all kunskap vi behöver. Vi har alla redskap vi behöver. Vi behöver bara genomföra det.

Herr talman! Man kan undra varför jag håller denna långa inledning när det gäller ett betänkande om cirkulär ekonomi, men det beror just på att det handlar om resursutnyttjande och om hur vi gör. Vi har haft linjära strömmar, och vi har använt fossila bränslen för att boosta vår ekonomi. Det är detta som gjort att vi är där vi är.

Det är också för att mota klimatförändringarna och utarmningen av biologisk mångfald som vi måste komma till en cirkulär ekonomi. Då behöver vi fortsätta återvinna. Vi måste återbruka. Vi måste minska slöseriet.

Nästan 40 procent av alla livsmedel blir matsvinn. Det är helt galet, också med tanke på de priser vi har på livsmedel i dag. Tänk om vi åtminstone skulle använda 80-90 procent av livsmedlen. Vi ska använda maten innan den är för gammal, men vi ska också se till att vi har standarder som gör att vi kan använda allting.

För att vi ska nå hit måste vi ha en tydlig styrning av politiken. Det krävs en långsiktig riktning på ett politiskt arbete. Det är för att företag såväl som individer ska förstå och se att omställningen ska göras på ett sådant sätt att nästa steg blir tydligt. Man kan inte kasta om spelreglerna, för då hinner vi inte med omställningen.

Vi behöver ha lagstiftning såväl som incitament som bereder vägen. Vi måste ha kvantitativa mål, till exempel för hur stor andel av plastförpackningar som ska återvinnas eller som inte ska återvinnas. Vi behöver införa kvotplikter så att vi kan börja få in det här systemet - det gäller plast, handelsgödsel och annat. Då kan vi sluta använda jungfrulig råvara och börja få in de här systemen.

I vissa delar måste vi ha förbud. Vi måste ta bort det som är jättedåligt och se till att det finns en annan väg framåt. Det måste vara dyrare att använda jungfruliga råvaror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi

Det mest effektiva sättet att minska klimatpåverkan är just att minska konsumtionen och att minska konsumtionen av resursintensiva varor, råvaror och tjänster. Det leder till minskade avfallsmängder och minskad miljöpåverkan.

Svenskarnas konsumtionsutsläpp är bland de högsta i världen. Vi förbrukar ungefär fyra jordklot per person och år. Vi kan ta med de koldioxidutsläpp som uppstår utomlands när vi handlar. Den penna som jag håller i handen är inte tillverkad i Sverige. Den har orsakat ett utsläpp någonstans, och det hamnar på det landets konto, om man säger så. Men det är ju mina pengar och jag som har köpt den. Det är konsumtionsutsläpp, och det är där vi måste titta på hela kedjan. Där är vi i topp i världen. Vi är bland topp 20.

Vi måste minska detta, och vi måste ta vårt ansvar. Det var det pusslet som Miljömålsberedningen lade. Hur ska vi göra? Vad ska vi nå, och hur ska vi nå det? Hela vägen är inte utstakad. Vilka åtgärder? Dit hann vi aldrig. Men vi måste ha en väg att gå som vi är överens om och sedan fylla detta med innehåll.

Jag och mitt parti, Miljöpartiet, vill främja en cirkulär ekonomi där resurserna fortsätter att cirkulera även när produkten nått slutet av livscykeln. Vi ska kunna ha ett gott liv och ha varor, men vi måste nyttja det vi redan har tagit upp.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation nummer 3. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till en.

(Applåder)

Herr talman! Jag håller inte med. Den fick effekt, och den gjorde att fler reparerade. Skorna jag har på mig nu fick jag själv lämna in förra veckan efter att snösmockan här i Stockholm hade förstört dem. Den person jag lämnade in dem till hade nog inte klarat av att driva sitt företag om vi inte tidigare hade fått de här åtgärderna på plats. Vi får se hur det går nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi

Du svarade inte på min andra fråga, Helena Storckenfeldt. Den gällde vad som händer med Miljömålsberedningens arbete. Det är sällan vi är överens här i kammaren, och här har vi förslag på mål som vi skulle vara först i världen med.

Jag var själv ordförande för beredningen, och jag har följt kommunikationen efteråt. Vi har intressenter från Danmark, Norge, Tyskland och Frankrike. Vi ska till Hamburg och prata om den i sommar. Det finns ett stort intresse, och folk frågar: Hur ska ni göra? Det vore ju tråkigt om andra länder skulle sno våra idéer, som vi för en gångs skull är överens om här men som inte läggs fram på bordet.

Hur ligger det till med arbetet, och kommer vi att få se en proposition med nya mål för konsumtionsbaserade utsläpp?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi

Herr talman! Tack, ledamoten Helena Storckenfeldt, för ditt inlägg! Det känns att du är engagerad i frågan, och det finns flera ställen där vi hittar gemensamma drivkrafter när det gäller att minska matsvinn och annat.

Jag hade egentligen tänkt ställa samma fråga som Centerpartiet tidigare ställde när det gäller hur ni kan höja skatten på reparationer. Det mest effektiva sättet att minska klimatpåverkan från konsumtion är ju att konsumera färre resursintensiva varor och tjänster och i stället återbruka mer och använda det vi har - att sluta systemen och se till att vi får bort de linjära delarna.

Jag hörde ledamoten säga att skattesänkningen inte hade gett någon effekt. Då tror jag inte att ledamoten har varit ute och träffat de småföretagare som jobbar just med detta - skomakare, nyckelmakare och andra. De har ju gjort uppror, och de säger: Hur kan det här ske i vår bransch, där marginalerna är så små, och när tiderna är som de är nu?

Jag tror och hoppas att ni, om ni tittar en gång extra, ser att detta är ett ganska enkelt sätt att få en mer cirkulär ekonomi.

Men för att inte ställa exakt samma fråga tar jag upp ett annat sätt som också är ganska lågt hängande frukt: att ta vara på den utredning om Sveriges globala klimatavtryck som Miljömålsberedningen lämnade till regeringen för ungefär ett år sedan. Där har vi gemensamt, alla partier, kommit överens om vilka mål vi vill ha för att minska klimatavtrycken. Med mål kan vi också få en riktning och sätta politiken.

Jag undrar om ledamoten, som företräder ett regeringsparti, skulle kunna svara. Hur ligger det till med detta? Kommer vi att få se en proposition om Sveriges globala klimatavtryck?

Fru talman! Vi har en stolt tradition i Sverige med ett aktivt arbete för en giftfri miljö, även om vi ganska sent började använda uttrycket "giftfri miljö". Tidigt förbjöd vi farliga ämnen som PCB och DDT, som inneburit stora miljöproblem.

Många av de stora och tunga ämnena, som vi ser som traditionella giftiga ämnen, börjar försvinna ut ur naturen. Havsörnar och andra populationer, som tidigare påverkats, återhämtar sig.

Alla dessa ämnen infördes på marknaden en gång med ett gott syfte. Sedan kom de ut i handeln. De användes och kom ut i naturen, och då visade de sig ha för stor miljöpåverkan. Vi blev helt enkelt tvungna att förbjuda dem.

Tyvärr har vi inte alltid lärt av oss av historien. Vi människor hittar ständigt på nya ämnen. Vi för ut dem på marknaden innan vi vet vilken skada de gör. Tidigare var praxis att ämnet var ofarligt tills något annat bevisats. Självklart bör det vara tvärtom; man måste bevisa att ämnet är ofarligt innan det förs ut.

Vi måste därför fortsätta att vara på vår vakt och ha en stark kemikalielagstiftning. Framför allt behöver vi ha ett bättre internationellt samarbete på kemikalieområdet. Kemikalier flyter ofta med vatten och strömmar. Vi får dem i våra varor och i våra Wishpaket utan att veta vad det är. Det internationella samarbetet är därför oerhört viktigt.

Innan sammanträdet började tittade jag på Kemikalieinspektionens hemsida. Det händer trots allt mycket. Där fanns sida upp och sida ned med olika ämnen som har förbjudits eller begränsats. De flesta har konstiga förkortningar som är svåra att hålla ordning på för gemene man.

Något som jag tror att de flesta känner igen efter de senaste årens debatter är ftalater - ett spännande ord som börjar på ft. Det är svårt att uttala på svenska. Ämnet är en mjukgörare som används framför allt i plast, men det har visat sig vara hormonstörande. Det transporteras och går ut. Man har kommit med förbud på förbud. Det senaste är en begränsning som även omfattar andra saker än just leksaker och barnavårdsartiklar, som var det första som förbjöds.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Man kan också se att det bara är vissa delar av dessa som är förbjudna. Ofta finns ämnena i grupp. När man har förbjudit ett ämne byts bara en molekyl ut, och då får man samma mjukgörande egenskaper men också samma giftighet.

Det finns alltså fortfarande saker att göra. Just nu kan man tala om att man jobbar i ett arms race. Därför är det otroligt viktigt att kunna förbjuda ämnen i grupp.

Den senaste förkortning som jag tror att många har hört talas om är PFAS. Det är ett samlingsnamn för över 10 000 högfluorerade ämnen. De har ett stort användningsområde. Framför allt känner man kanske till dem från brandskum, men de finns även i skyddskläder och vissa artiklar inom sjukvården och läkemedelstillverkning. De gör dock också väldigt stor skada på människor och djur.

Det mest sorgliga i kråksången är att de här ämnena i princip är oförstörbara. De kommer ut i naturen från tillverkning och användning, så spridningsfaran finns genom alla delar, och när de väl har kommit ut i naturen finns de i princip kvar i all oändlighet. De flesta är också vattenlösliga, vilket gör att de sipprar med vatten, går vidare och hamnar i jordar, och så får vi det i vårt dricksvatten.

Svårigheten att bryta ned PFAS-ämnen i kombination med att de är vattenlösliga gör alltså att vi har de här föroreningarna för en lång tid framöver. Därför måste vi dels stoppa källan, dels ha övervakningsprogram så att vi ser var det finns. Vi måste också ha gränsvärden som gör att vi kan slå till och få bort de här sakerna. Därför vill jag yrka bifall till reservation 13 som handlar just om gränsvärden inom PFAS.

Nu finns det ett förbud på gång i EU mot PFAS, och Sverige måste vara aktivt och driva på så att det blir verklighet. Man har precis också förbjudit 200 av de här 10 000 PFAS-ämnena.

En annan sak rörande kemikalier och som vi hörde lite om tidigare är att en enskild kemikalie kanske inte är så giftig. Den kanske inte har någon påverkan alls, men i kombination med någonting annat får den en helt annan effekt. Ett plus ett blir tre eller kanske till och med fem. Här måste vi se till att våra ämnen prövas, inte bara vart och ett för sig utan även i kombinationer och efter giftighet. Det är det som vi kallar för cocktail- eller kombinationseffekter.

När man förbjuder ämnen i grupp är det därför viktigt att riskbedömningar görs även för kombinationer av ämnen och ämnesgrupper. Det här är någonting som också Kemikalieinspektionen har uppmärksammat efter det regeringsuppdrag som de har haft och som de rapporterade i februari. Jag hoppas att det kommer bättre lagstiftning och att Sverige också kan vara med och driva på mycket mer i det internationella samarbetet och i EU-samarbetet.

Jag tror att vi alla vill leva i en giftfri miljö. Jag tror också att alla är överens om att vi måste cirkulera mer och återvinna bättre för att vi ska nå detta. Ska vi kunna leva inom de planetära gränserna måste vi använda de resurser som vi har och dem som vi redan har tagit upp. Det sker ju till stor del inom vissa kategorier, till exempel pappersåtervinning, medan byggmaterial är i sin linda. Där är ett av de stora problemen att vi inte vet vad som finns i. Det finns olika kemikalier som gör att vi inte kan återbruka eller återvinna på det sätt vi vill, till exempel går det inte att ta upp en gammal matta eller någonting sådant och använda, smälta om plasten eller vad det nu må vara eftersom kemikalierna helt enkelt är för giftiga.

Kemikaliepolitik

Saker som var tillåtna förr är inte det i dag, så för att vi ska komma till en cirkulär ekonomi måste vi avgifta systemet och se till att det som sätts ut faktiskt också går att återvinna. Därför är jag väldigt glad över att Kemikalieinspektionen för någon vecka sedan redovisade regeringsuppdraget Giftfritt från början, som man har haft sedan 2021. Där finns, förutom ytterligare förbud mot PFAS, också flera förslag på hur vi ska få igång den cirkulära ekonomin, till exempel säkerhetsmarginaler i lagstiftning för just skador som uppstår vid blandningar med cocktaileffekter, att man ska ha en annan tillsyn när det gäller e-handel för att se hur de här ämnena förflyttar sig och hur vi får in dem liksom vägledning för att minska risken för farlig återanvändning.

Jag hoppas därför att regeringen hanterar detta skyndsamt och att flera av de här delarna blir verklighet så fort som möjligt. Motsatsen till en giftfri miljö är ju en giftig miljö, och det tror jag inte att någon vill ha. Därför måste vi fortsätta att hålla uppe arbetet.

(Applåder)

(forts. § 9)

Fru talman! Jag noterar att vi nog inte kommer att få några fler svar från regeringsföreträdarna angående Miljömålsberedningens arbete.

Miljömålsberedningen jobbar ju på uppdrag av regeringar och har samrått med de flesta partier om vilka ämnen man ska ta upp. Det här handlade om havsmiljön och vattenmiljön, och det finns ett färdigt förslag som jag hoppas kan bli verklighet eftersom vi har varit överens. Sedan dess har det kommit ytterligare ett betänkande som handlar om konsumtionsbaserade utsläpp, och nu ska man titta på markanvändning och LULUCF.

Ett gediget arbete har gjorts, och det har kostat väldigt många mantimmar. Det råder konsensus kring att resultatet är bra, och såväl forskare och företag som föreningar och andra vill att man kommer till skott. Jag önskar att Elin Nilsson tar med sig detta till regeringen och trycker på för att det ska bli verklighet.

Fru talman! Jag begärde replik när Elin Nilsson påminde oss om historien när det gäller utdikning av våtmarker. Jag har själv besökt en lantbrukare vars farfars farfar fick medalj av kungen för att han hade dikat ut, och nu hade han själv fått medalj av kungen för att han hade återställt våtmarkerna. Vi har olika kunskaper genom olika tider, och det är viktigt att vi alltid använder oss av den senaste kunskapen och vetenskaplig grund i de beslut vi tar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård

Apropå den fråga som ledamoten precis debatterade med Socialdemokraternas ledamot om pausen i vattenkraften tycker jag nog att det kan vara en viss historierevidering när man säger att det har med bristen på el att göra att man tar denna paus. Det påverkar ju inte detta, utan det ska anpassas så att vi kan ha såväl elproduktion som fiskvägar och annat för biologisk mångfald. Men den frågan kan vi ta senare.

När det gäller kostnaderna, som Kristdemokraternas ledamot också lyfte fram, finns det ju en fond som finansierar detta, så den frågan är också utredd. Där hann jag inte begära replik.

Det jag skulle vilja fråga Elin Nilsson om rör en fråga som jag pratade om förut och som har tagits upp av företrädare både för oppositionen och för regeringspartierna, nämligen Miljömålsberedningens arbete. Elin Nilsson tillhör ju samma parti som miljöministern och har kanske mer information om ärendet som bereds inom Regeringskansliet. När kommer det en proposition baserad på Miljömålsberedningens arbete Havet och människan? Vet Elin Nilsson något mer om detta?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret, även om jag inte blev mycket klokare.

Det hela lämnades som sagt över till regeringen 2021. Det har varit på remiss, och det har legat en nästan färdig proposition på den nya regeringens bord. Men det bereds fortfarande, och finns ingen avisering om när propositionen ska komma eller om det är vissa delar man vill lyfta ut. Till exempel i de regleringsbrev som har gått ut finns det vissa delar som inte behöver gå igenom riksdagen.

Är det verkligen sant att det bereds inom Regeringskansliet? Kommer vi att få se en proposition? Kommer ledamoten Hornberger att arbeta för en sådan?