Romina Pourmokhtari

Fru ålderspresident! Det finns många generella aspekter av de här frågorna, så för att inte fastna för mycket i det enskilda ärendet, som man skulle vilja stöta och blöta, förhåller jag mig som företrädare för regeringen mer formellt och presenterar det arbete som vi genomför nationellt och det arbete som också pågår inom EU kring frågor som berör detta.

Jag vill lyfta det som är aktuellt i det här hänseendet, bland annat att det finns många olika bitar av svensk lag, till exempel bestämmelser om försäkringsansvar och ersättningsansvar, som reglerar sådant här. Dessa funktioner ska träda i kraft vid sådana här händelser, så att enbart titta på de dagsböter som landat hos besättningen ger inte en fullgod helhetsbild. Vi behöver helt enkelt se till helheten när det gäller så omfattande brott som har skett här.

Utöver det arbete som pågår finns det i dag i den svenska miljölagstiftningen ganska kännbara straff med fängelse i uppemot sex år. Det finns också en utredning som tittar just på frågorna om att se över miljöstraffrätten och då också föreslå eventuella straffskärpningar.

Det är med detta i åtanke inte så förvånande att statsministern också har lyft detta. Det är något som regeringen har ett särskilt intresse för. Om man ser till de medel som har utökats i våra budgetar kan man lägga märke till att vi har ett stort intresse av att få bukt med de här problemen.

Något som man också kan nämna och som jag inte tog upp i mitt första inlägg är att miljöbrottsdirektivet behandlas inom EU. Där ska maxstraffet för miljöbrottslighet som lett till storskalig miljöförstöring vara minst åtta års fängelse. Sverige har såklart varit pådrivande för den regleringen, och vi har drivit på för höjda straff för storskalig miljöförstöring.

Som ledamoten nämner är alltså detta en fråga där det finns en bred samsyn, och vi ser att vi behöver komma åt detta. Möjligen fokuserar regeringen främst på att se över miljöstraffrätten och att på andra sätt förändra hur vi straffar dessa brott, inte specifikt genom att utforma en ny slags ekocidlagstiftning utan genom att skärpa nuvarande lagstiftning i de fall där vi ser ett behov av det.

Fru ålderspresident! Magnus Manhammar har frågat mig vad jag avser att göra för att förebygga stora oljeutsläpp, som det som skett i Pukaviksbukten, i framtiden.

Oljeutsläppet i Pukaviksbukten har drabbat befolkningen och det marina ekosystemet i området. Svenska myndigheter, länsstyrelsen och kommuner har varit på plats snabbt och fortsätter att göra ett fantastiskt arbete med att sanera och minimera effekterna av utsläppet.

Fartyget är nu bortbogserat men de boende i området, de som har sin näring från havet och inte minst det marina ekosystemet, kommer att påverkas under lång tid framöver. I jämförelse med om olyckan skett med en oljetanker är utsläppet dock litet, vilket pekar på behovet av att minimera riskerna generellt och särskilt i känsliga områden.

Ledamoten konstaterar att den svenska miljölagstiftningen inte är tillräckligt kraftfull för att förhindra olyckor. Jag vill i detta sammanhang påpeka att bestämmelser som syftar till att förhindra olyckor till havs inte finns i miljölagstiftningen utan i sjöfartslagstiftningen.

Både fartygssäkerhetslagen (2003:364) och lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg ställer krav på olika certifikat som bevis på att fartyg uppfyller gällande säkerhetskrav. Lagstiftningen innehåller straffbestämmelser som bland annat träffar situationer där någon har använt ett fartyg som saknar nödvändiga certifikat. I sjölagen (1994:1009) finns också bestämmelser om ersättningsansvar och försäkringsskyldighet.

Därutöver gäller straffbestämmelserna i miljöbalken. Här kan jag konstatera att den som har orsakat ett oljeutsläpp uppsåtligen eller genom oaktsamhet kan dömas för grovt miljöbrott om brottet medfört varaktiga skador av stor omfattning. Straffskalan för grovt miljöbrott rymmer fängelse i upp till sex år.

Svensk miljölagstiftning innehåller alltså redan i dag kännbara straff för den som har orsakat ett oljeutsläpp. En sittande utredning har fått i uppdrag att se över miljöstraffrätten och föreslå straffskärpningar.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Magnus Manhammar och jag delar uppfattningen att ett brott som har lett till storskalig miljöförstörelse, till exempel genom oljeutsläpp, är ett allvarligt brott som behöver bestraffas.

Herr talman! Låt mig upprepa vad jag redogjorde för också till ledamoten Järrebring. Att de rika genererar mycket utsläpp är en naturlig konsekvens av att de som har mycket pengar kan använda sina pengar till konsumtion. Det är ett faktum som jag nog aldrig träffat någon som motsatt sig. Men hur ska man se till att de inte genererar utsläpp? Är det genom att strypa deras rikedomar och ta mer skatt ur deras plånböcker, eller är det genom att se till att det de konsumerar när de reser, arbetar, handlar, sätter på sig nya kläder och äter mat vid bordet är rena produkter som inte genererar utsläpp?

Här ser jag en stor skillnad ideologiskt mellan blocken som jag valde att redogöra för och belysa genom att påpeka att även Vänsterpartiet verkar ha viss insikt i att det är de allra mest ekonomiskt utsatta människorna som till stor del får bära bördan av klimatomställningen.

Frågestund

Sättet man får de rika att sluta generera utsläpp är att ta bort utsläppen, inte rikedomarna.

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Jag måste säga att jag blir uppriktigt glad över att få tala om en så spännande del av klimatomställningen som den här. Hur kan vi på bästa sätt se till att vi har system som, enligt mig, också ska uppmuntra till en växande ekonomi och till företag som kan anställa folk, så att vi producerar varor och tjänster utan att öka utsläppen?

Det gör vi främst genom att se till att alla företag i Sverige och de produkter och tjänster som importeras hit kommer från cirkulära affärsmodeller där man inte plockar ut nya saker, producerar och sedan säljer, som i linjära affärsmodeller. Man ska helt enkelt återanvända, återvinna, bryta ned och skapa system igen.

Det är denna verklighet vi måste röra oss till för att fortsatt ha en stark ekonomi, många som är anställda och många som har rika plånböcker - fler än någonsin - samt för att få minskade utsläpp och minskad påverkan på vår jord och våra resurser.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en verkligt intressant fråga.

Jag tycker att klassperspektivet i politiken är väldigt relevant och bör få större utrymme. Det är någonting som även Vänsterpartiet ägnar sig åt med jämna mellanrum, och därför tycker jag att det är mycket intressant att se hur partiet självt resonerar kring denna fråga. Man verkade under valrörelsen upptäcka att omställningen sker på bekostnad av ekonomiskt utsatta människor och vände plötsligt i många frågor, exempelvis i frågan om bränslepriser. Jag tycker att detta är ett perspektiv som bör prägla den politik man för på klimatområdet framöver.

De som har mycket rikedom lever ofta ett liv som inte går att kombinera med ett hållbart samhälle. Dock är det så att Oxfam ofta utgår ifrån att folk som exempelvis har lån därför att de har studerat är fattiga. Man räknar på ett sätt som jag inte tycker är lämpligt att förlita sig på. Oxfams rapport bör alltså möjligen tas med en nypa salt om man har använt sig av samma typ av kalkyler som i tidigare redovisade rapporter.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jacobsson för frågan. Som ledamoten vet har vi en paus i prövningen av miljötillstånd för vattenkraften just nu. En viktig åtgärd under denna paus är just att se över hur vi ska gå till väga.

Men jag vill dela med mig av några saker som vi har gjort under denna paus. Bland annat har vi haft möten med myndigheter och företrädare för olika parter inom vattenkraftsbranschen i syfte att verkligen se var problemen finns och lyssna in deras erfarenheter. Vi har gett länsstyrelserna i uppdrag att i uppföljningen redovisa vilka insatser de gör för att förtydliga sitt arbete gentemot berörda aktörer. Vi har också gett länsstyrelserna i uppdrag att redovisa hur underlagen som framkommer i samverkan eller på annat sätt används för det arbete som man genomför kring översyn av miljökvalitetsnormer och annat.

Det pågår alltså mycket. Men beredningen pågår fortfarande, och jag kan därför ännu inte tala om exakt hur vi planerar att gå till väga.

Herr talman! Jag vill återigen tacka ledamoten för en fråga som är väldigt viktig och som ledamoten själv vet att jag är djupt engagerad i. Vi ser i den här regeringen ett behov av att förändra strandskyddet, men frågan är hur vi ska gå till väga. Som ledamoten själv nämner är en fråga om den utredning som den tidigare regeringen tillsatte räcker eller om man behöver utreda andra aspekter av det hela. Det är en slutsats man får dra utifrån vad man är överens om att man vill förändra i strandskyddet. Det är alltså helt enkelt en av de frågor vi har att hantera framöver. Men en förändring behöver ske.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga! Vi vet att strandskyddet först och främst är väldigt viktigt för att trygga allmänhetens tillgång till stränder och för att bevara goda villkor för djur- och växtliv. Samtidigt vet vi att vi behöver ha ett strandskydd som möjliggör för alla i vårt samhälle att på ett sunt sätt nyttja den mark och den natur som vi har att tillgå även längs våra stränder och vattendrag.

Detta är en fråga som tidigare regeringar utan framgång har försökt ge sig på för att åstadkomma förbättringar. Därför är det av stor vikt för mig att vi, när vår regering tittar på frågan, går till väga på rätt sätt och hittar en bra balans så att vi kan förändra strandskyddet på så vis att det blir ändamålsenligt och tar hänsyn till alla de aspekter som berörs. Inte minst är äganderätten en fråga som är viktig för en borgerlig regering.

Herr talman! Det är här det blir så intressant. Det är ju två olika frågor vi berör här.

Jag vet inte om ni i Centerpartiet själva gick till val på att höja bränslepriser. Jag tyckte mig inte höra några sådana tongångar under valrörelsen.

När regeringen tillträder är det en verklighet man behöver hantera att hushållen står inför en tuff ekonomi. Folk har svårt att ställa mat på bordet och köra sina barn till skolan. Det är en verklighet som den här regeringen väljer att hantera. Att det genererar utsläpp kan jag bara beklaga. Det blir någonting för mig att hantera. Men insatsen är till för hushållens ekonomi och för att folk ska få sin verklighet att gå ihop, och det är inte på bekostnad av folk som ska få sin verklighet att gå ihop som man kan bedriva en verkligt hållbar långsiktig klimatpolitik. Så kommer i varje fall inte den här regeringen att välja att arbeta.

(Applåder)

Herr talman! Ja, det är onekligen en dyster situation vi har när sabotage på gasledningar leder till stora utsläpp som man sedan beräknar att Sverige och Danmark ska hantera inom sina utsläppskvoter. Det är det jag varit ute och uttalat mig om. Om det går en gasledning från Ryssland till bland annat Tyskland, som allra främst nyttjar den gasen, varför ska då Sverige och Danmark stå för koldioxideffekterna av att den gasen läcker ut i vårt hav och i vår atmosfär? Det anser jag är ett klimatsabotage.

Sedan finns det frågor att hantera nationellt. Inte minst har vi märkt det under den här frågestunden, då mina kollegor har fått motta frågor om hushållens tuffa ekonomi och svårigheter att ställa mat på bordet.

Det är den verkligheten den här regeringen hanterar när vi sänker bränslepriser. Att sedan ta konsekvenserna av det för klimatet är en verklighet vi har att hantera, där vi behöver leverera offensiv politik som minskar våra utsläpp. Men faktum är att i kommande budget genererar det ökade utsläpp.

Herr talman! Ja, det finns mycket att säga om dessa frågor. Om vi hade fri talartid skulle jag inte bli förvånad om vi alla stod här nästan hela helgen och diskuterade vidare alla de olika aspekter som finns på svenskt skogsbruk och inte minst svensk skogspolitik, som är i behov av utveckling. Där avser regeringen att återkomma med en utredning som tar ett helhetsgrepp om den nationella problematiken.

Det finns som sagt mycket att nämna, men låt oss tala lite om det ledamoten Thand Ringqvist lyfte fram om behovet av att se över ersättningsfrågor och annat.

Jag nämnde i mitt första inlägg det som Högsta domstolen meddelat i en dom som rör ersättning på grund av avverkningsförbud. I den domen uttalar Högsta domstolen att markägare har rätt till ersättning av staten för begränsningar som är en direkt följd av artskyddsförordningen. Det är en fråga som man nu tittar på inom Regeringskansliet. Den här domen analyseras utöver de analyser och det arbete som redan pågår kring tillsättande av utredningar och annat.

Vi vill göra det här arbetet ordentligt, herr talman. Vi vill föreslå regler som kan fungera under lång tid och ge trygghet till alla de skogsägare vi har i Sverige. Då kan det ta lite tid trots att problematiken har funnits länge, men vi kommer att titta på det här. Vi anser från regeringens sida att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i den utsträckning som de har rätt till och att skyddet för äganderätten ska vara vägledande i fråga om ersättningar.

Samtidigt behöver vi komma ihåg att hejda förlusten av biologisk mångfald och på olika sätt arbeta för det. Det här är inte en motsättning, som ledamoten Larsson är inne på. Det finns fantastiskt många skogsägare i Sverige som vill ta ansvar för miljön och naturen och alla arter i den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det tackar jag för denna debatt och önskar er en trevlig helg.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Låt mig börja i den ändan att återigen bekräfta att regeringen delar bilden av att det finns problem med dagens utformning och tillämpning av dessa artskyddsregler. Jag gillar inte heller att tala särskilt mycket om historia, men jag gillar inte heller historieförfalskning. Av den anledningen gillar jag att påpeka fullständiga fakta och information om allt som gjordes under tidigare mandatperioder, med tanke på att ledamoten så tydligt valde att fokusera på allt det som ska ha skett under den förra mandatperioden.

Faktum kvarstår att den här regeringen kom till ett dukat bord av problem som rör skogen och som inte har hanterats. Vi ser att den svenska skogspolitiken har saknat både uppmärksamhet och reform på ett tag. Det avser den här regeringen att ta tag i.

Vi bereder för närvarande frågor om artskyddet, och vi kommer inte att ta ställning till frågor om artskyddets tillämpning eller problem i implementeringen i dag - som jag tydligt har påpekat.

Vi menar att det är viktigt att det finns ett tydligt regelverk för markägarna och andra berörda, samtidigt som det finns ett effektivt artskydd. Huruvida detta kommer att hanteras i en ännu inte annonserad skogsutredning är självklart inte heller något jag kan redogöra för i dag, utan det är ett pågående arbete. Men jag ser fram emot att få presentera hur Sverige kommer att utreda utvecklingen av skogspolitiken framöver, inte minst genom utredningen av den nationella skogspolitiken.

Vi ser ju, herr talman, ett behov av att utveckla en framtida ändamålsenlig skogspolitik som främjar ett långsiktigt hållbart svenskt skogsbruk och en växande bioekonomi. Det är sådant som jag kan konstatera i dag som miljöminister och som jag vet att även landsbygdsministern skriver under på. Det är därför vi kommer att tillsätta en skogsutredning, som statsministern meddelade i regeringsförklaringen.

Regeringen har just nu ett omfattande underlag när det gäller frågan om artskyddet. Det är totalt 130 förslag och 147 remissvar som vi nu arbetar med, och det är som sagt ett arbete som pågår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ledamoten Thand Ringqvist valde att ställa en tydlig och relevant fråga rörande det här området, nämligen hur det kan komma sig att tillämpningen skiljer sig åt så kraftigt mellan Sverige och Finland.

Det är en högst relevant del av detta. Vi ser ju i många fall att regeringen har behövt hantera hur vi tillämpar lagstiftningen nationellt där man tidigare har lutat sig mot att det är EU och sedan lagt undan frågan. Det är någonting den här regeringen har börjat hantera på många olika fronter, inte minst gällande tillämpningar av miljöbalken. Jag har tillsatt en utredning för att titta på detta. Men när det gäller just det här ser vi att det finns bindande resultat som ska uppnås av varje medlemsstat.

Det finns också ett överlåtande till de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet, och då väljer myndigheter i olika länder att tillämpa det här på olika sätt. Det innebär helt enkelt att alla EU:s medlemsstater är skyldiga att skydda arter i enlighet med kraven som finns men också att införa nationella bestämmelser för att genomföra EU:s artskydd.

Utgångspunkten är att EU:s artskydd ska vara likvärdigt i alla medlemsstater men att det ska finnas utrymme för att utforma och genomföra de nationella regelverken olika. Det är det som föranleder den situation vi är i.

Som jag nämnt tittar vi på den här frågan, och vi ser fram emot att kunna ge besked när vi har analyserat vilken väg vi ska ta för att underlätta för markägare att förhålla sig till de regler som finns och uppmuntra till hållbart brukande av vår skog, för vi vill ju också bruka den.

Herr talman! Låt mig börja i faktaändan. Det är inte på något sätt så att minister Kullgren har överlämnat en interpellation till mig som han avstår från att ta själv, utan det finns en ordning kring detta.

Interpellationerna berör artskyddslagstiftning, och artskyddet är, vilket ledamoten Larsson säkert är väl införstådd med, en fråga som regleras i miljöbalken. Artskyddsförordningen är meddelad med stöd av miljöbalken, och det är Sveriges miljöminister som har ansvar för miljöbalken.

Det är alltså inte på något sätt udda att jag som statsråd står här och svarar på dessa frågor. Det är inte heller på något sätt så att miljöministern inte är införstådd med vilken stor påverkan och fantastisk potential som finns i det skogsbruk och den stora mängd skog som vi har i Sverige, ett land där två tredjedelar av marken består av skog. Det är någonting som jag är högst berörd av i mitt arbete.

Som jag tidigare meddelat även gällande det som ledamoten Thand Ringqvist lyfter är de problem som finns i dagens utformning mycket bekymrande. Regeringen bekräftar bilden av att vi har problem med dagens utformning och med dagens tillämpning av dessa regler. Om detta ska det inte råda några tveksamheter. Det här är också särskilt problematiskt eftersom regeringen ser, i linje med förvaltarskapstanken, att aktiva och engagerade skogsägare är helt avgörande för att stärka ekosystemen i vårt fantastiska avlånga land. De har ju en enorm kapacitet att tillvarata skogen, inte bara för den förnybara råvara som produceras utan också som kolsänka och också som bidragare till biologisk mångfald. Vi ser inte detta som ett motsatsförhållande, och vi är väldigt stolta över den fantastiska naturvård som så många skogsägare i Sverige är en del av att genomföra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser också att det finns en stor brist på kunskap om detta när man reglerar skogsfrågor på EU-nivå på det sätt som man gör, och det är just därför Sverige har en så stark röst i dessa frågor när man försöker påpeka hur det fungerar så fantastiskt väl i Sverige, där vi i stor utsträckning har ett väldigt hållbart skogsbruk.

Det pågår ett intensivt arbete i Regeringskansliet med att analysera Artskyddsutredningens betänkande och alla de synpunkter som har lämnats av olika remissinstanser, och det här är en fråga vi kommer att behöva återkomma till.

Jag vill även kommentera det ledamoten Larsson var inne på, nämligen en påstådd skyndsam hantering av frågan. Jag delar faktiskt inte den bilden. Det här är problem som har funnits länge. Redan 2018 sa riksdagen att artskyddsförordningen skulle ses över. Jag kan inte svara på varför den tidigare regeringen inte kom längre i det arbetet, men det kan möjligen ledamoten Larsson redogöra för som var så stolt över det arbete som skedde under den tidigare regeringen.

Jag gillar, som sagt, inte att fokusera på vad tidigare regeringar har gjort eller inte gjort, men jag kan tydligt och hastigt konstatera att det inte har skett tillräckligt eftersom arbetet har överlämnats till mig att sköta. Många bitar togs fram redan vid riksdagens tillkännagivande 2018, men det fanns också en punkt i januariavtalet. En utredning tillsattes, och den bedrev sitt arbete. Men resultaten kom lagom tills man lämnade över regeringsmakten. Jag delar inte uppfattningen om den påstådda handlingskraften, utan nu kommer den här regeringen att behöva ta ytterligare initiativ för att lösa denna fråga.

Herr talman! Elisabeth Thand Ringqvist har frågat landsbygdsministern varför ministern inte har lagt fram några förslag baserat på de initiativ som hans parti under förra mandatperioden var med och beslutade om tillsammans med Centerpartiet för att få bort vantolkningarna av EU-direktivet om skydd för fåglar samt stärka skogsägarnas position i förhållande till nuvarande artskyddsregelverk och hur ministern kommer att agera för att ersättningsfrågor ska bli enklare att hantera när staten vill bestämma över privatpersoners egen mark.

Malin Larsson har frågat landsbygdsministern om han avser att ta något initiativ utifrån Skogsstyrelsens nya riktlinjer för hur artskyddsbestämmelserna ska tillämpas och tolkas och utifrån deras påverkan på svenskt skogs- och lantbruk samt varför regeringen dröjer med att ta itu med denna viktiga fråga - kommer artskyddsreglerna att ses över och i så fall när?

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna. Jag har valt att svara på interpellationerna samlat.

Regeringen delar bilden att det finns problem med dagens utformning och tillämpning av artskyddsreglerna.

Den dåvarande regeringen beslutade i maj 2020 om direktiv till en utredning för att se över artskyddet för att göra det mer tillämpbart, effektivt och rättssäkert. Utredningen skulle bland annat ta ställning till om ändringar i miljöbalkens ersättningsbestämmelser eller andra delar av balken är nödvändiga för att översynens syfte ska kunna nås samt analysera och ta ställning till hur långtgående rådighetsinskränkningar som fridlysningsbestämmelserna bör kunna ge utrymme för. Artskyddsutredningen lämnade sitt betänkande sommaren 2021.

Efter att Artskyddsutredningen redovisade sitt betänkande har Högsta domstolen meddelat en dom i ett mål om ersättning på grund av avverkningsförbud. I domen uttalar Högsta domstolen att markägare under speciella omständigheter har rätt till ersättning av staten för begränsningar i markanvändningen som följer direkt av artskyddsförordningen. Domen analyseras för närvarande inom Regeringskansliet. En viktig del i frågan om stärkt äganderätt är att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning som de har rätt till. Regeringen anser att skyddet för äganderätten ska vara vägledande i fråga om ersättning vid inskränkning i pågående markanvändning vid artskyddsärenden. Det är inte rimligt att regelverket är otydligt och att det ska ta oskäligt lång tid för markägaren att få den ersättning han eller hon har rätt till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Artskyddsutredningens förslag att dela upp genomförandet av förbudsbestämmelserna i art- och habitatdirektivet respektive fågeldirektivet i separata bestämmelser har tagits om hand genom de ändringar i artskyddsförordningen som beslutades av regeringen i juni 2022. Dessutom har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen tagit fram en gemensam vägledning om hur de tolkar förändringarna i artskyddsförordningen för fridlysning av fåglar i samband med skogsbruk.

Herr talman! Regeringen gav i april 2022 Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att bland annat ta fram förebyggande strategier och arbetssätt för artskydd i skogen. Syftet med dessa strategier och arbetssätt är att underlätta för skogsbruket att genom planering och hänsyn förebygga att förbuden i artskyddslagstiftningen aktualiseras. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget. Redovisningen innehåller flera åtgärder som syftar till att utveckla arbetet med artskydd i skogen så att situationen för markägare förbättras. Myndigheterna har åtagit sig att genomföra vissa åtgärder och har även lämnat förslag till åtgärder som regeringen har att ta ställning till. Myndigheternas redovisning analyseras nu inom Regeringskansliet för att bedöma om några åtgärder bör vidtas med anledning av redovisningen eller förslagen.

Herr talman! Regeringen bereder för närvarande frågorna om artskyddet och kommer att ta ställning till behovet av att se över tillämpliga bestämmelser i miljöbalken. Regeringen menar att det är viktigt med ett regelverk som är tydligt för markägare och andra berörda och som samtidigt ger ett effektivt artskydd.

Herr talman! Detta är en fråga som jag förstår är av stort intresse, inte minst hos alla dem som oroas av hur de berörs av den mängd PFAS-ämnen som finns i våra samhällen och i våra kroppar. Det är just därför som detta förslag har kommit fram. Det är viktigt att det har kommit, och förslaget är väldigt viktigt för att påverka den skada som uppstår när man använder PFAS-ämnen på det sätt man gör nu.

De risker när det gäller industrins behov som påpekas här bedömer jag som små. I den dialog jag för med olika företag och parter inom kemikalieindustrin är jag tydlig med att Reach, som det alltså handlar om att revidera, har funnits sedan 2006. Erfarenhetsmässigt har industrins olika behov tillgodosetts. Man har sett till att ha rimliga övergångstider och att man i beslutsfattandet låter industrins röst väga tungt, för man ska se att det går att implementera lagstiftningen också - den blir ju fullkomligt verkningslös om det bara handlar om böter när någon har gjort fel.

Vi måste se till att alla de som påverkas kan implementera förslagen när de väl kommer och att de också involveras tidigt, vilket är det som sker nu. Alla kan höra av sig i det arbete som pågår med analys och utformning innan vi är vid sluttampen av implementeringen. Även där väger man som sagt alltid in rimliga övergångstider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man ska alltså inte oroa sig. Man ska tvärtom se med entusiasm på den reglering som nu kommer. Den kommer att göra vår planet bättre och våra företag mer hållbara.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! När det gäller kartläggning av vilka värdekedjor inom det svenska näringslivet som kan påverkas negativt och har särskilda skäl att hålla ordning på kommande lagstiftning har regeringen inte gjort någon specifik nationell kartläggning eftersom en sådan just nu görs på EU-nivå av förslagsställarna, som sedan ska utvärderas av de vetenskapliga kommittéerna. Dessa kommittéer tar i sina bedömningar med information om hur olika värdekedjor påverkas av ett PFAS-förbud. Detta är relevant, herr talman, inte minst eftersom våra värdekedjor sällan är nationella. Det finns en utbredd import och export av olika delar i alla typer av verksamhet i vår union, inte minst produkter som påverkas av användningen av PFAS-ämnen.

Av detta skäl ser vi att det finns goda grunder att förlita sig på en ordentlig, utförlig analys från de vetenskapliga kommittéernas sida, som man sedan tar ställning till. När alla medlemsländer får möjlighet att ta ställning till innehållet i denna analys kommer en dialog att påbörjas inom rådet. Där kommer regeringen att få in många olika aspekter från olika medlemsländer - deras perspektiv, farhågor och annat gällande underlaget.

När man gör en sådan analys från EU:s sida, herr talman, har alla aktörer samma möjlighet att lämna information, givetvis även svenska aktörer som i full utsträckning kan vara en del av detta arbete och informera om sina farhågor och även sin uppfattning om de stora möjligheter som också kommer med ett sådant här förslag.

Som jag framhållit tidigare finns det många svenska aktörer som är väldigt aktiva i den här processen och har lyft olika perspektiv som rör den nationella påverkan ett sådant här förslag har. Ett begränsningsförslag skapar ett starkt incitament för innovation på det här området. Det finns en god möjlighet för mindre farliga eller helt ofarliga alternativ som också kan gynna den utveckling vi har nationellt samtidigt som det gynnar vår närmiljö och leder till en minskning av dessa giftiga ämnen i vår natur och våra kroppar. Som ni säkert vet kan man vid många blodanalyser upptäcka PFAS-ämnen i människors blod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns ett viktigt arbete att göra här, och det bästa sättet att komma åt det djupt problematiska med PFAS-ämnen i vår natur och våra kroppar är att reglera det på det sätt man nu är på väg att göra från EU:s sida. Här hoppas vi att de över 5 600 kommentarer som har kommit in i detta arbete kan göra god nytta. Det är fler än 4 000 organisationer och företag som har inkommit med olika kommentarer till Europeiska kemikaliemyndigheten, som arbetar väldigt aktivt med detta. Alla kommentarerna finns publicerade på Europeiska kemikaliemyndighetens hemsida.

Det finns en god möjlighet att i sann europeisk offentlig anda engagera sig i de här frågorna. Sverige är såklart väldigt engagerat i detta arbete, men regeringens ståndpunkt och medlemslandet Sveriges offentliga uttalanden kommer först när förslaget är i den fasen.

Herr talman! Tack till ledamoten Timgren för denna diskussion, som är mycket intressant! Det finns många olika aspekter av detta som man kan välja att lyfta.

Låt mig än en gång lyfta behovet av vetenskaplig analys och att vi har ett pågående arbete med de vetenskapliga kommittéerna vid Europeiska kemikaliemyndigheten, som just nu analyserar vilka effekter förslaget skulle få, vilka risker som finns och hur det skulle påverka vår samhällsekonomi. Det är den samhällsekonomiska kommittén som bedömer i vilken utsträckning en användning bör anses vara samhällsnödvändig och i vilken utsträckning det saknas alternativ. Detta är som sagt en fråga som även medlemsländerna tar ställning till när man ser vad kommissionen har landat i.

En annan aspekt av detta som jag skulle vilja lyfta är att det finns stora fördelar för den europeiska marknaden som helhet när det gäller denna typ av reglering. Vi vet att Reach som sagt har funnits på plats sedan 2006, och vi vet att EU i sig är ett väldigt stort handelsblock.

Det finns många företag som framställer produkter av det slag som har lyfts upp av ledamoten, som naturligtvis agerar på den europeiska marknaden och inte enskilt på Sveriges nationella marknad. Att reglera detta på europeisk nivå är ett sätt att uppnå en hantering i mycket större skala av PFAS-ämnen, som annars såklart hade rört sig över våra gränser. Det finns alltså ett stort behov av att göra detta på europeisk nivå för att våra företag ska kunna ta krafttag i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I detta sammanhang måste jag även understryka att det finns en stor grupp svenska företag som är väldigt engagerade i detta och som inte vill ha PFAS i sina produkter eller processer och aktivt arbetar för en utfasning. Denna typ av förslag utgör väldigt starka incitament för en sådan förändring, där vi ser att svenska företag ofta tar täten och bereder väg.

Det finns såklart intressekonflikter i vissa fall. Jag kan förstå att företag som producerar exempelvis batteriteknologi eller olika samhällsnödvändiga produkter kan vara bekymrade. Men en analys pågår, och vi får se var vi landar när resultatet är presenterat.

Men om man lägger detta åt sidan för en stund finns det något väldigt positivt här, som jag inte skulle kalla en intressekonflikt utan som snarare handlar om att alla aktörer och alla företag i våra samhällen ska ställa om och ha en produkt eller tjänst som fungerar väl med vår planet. Om man inte ställer om sin verksamhet och tar hänsyn till den utveckling vi ser - det gäller inte bara global uppvärmning utan även andra ganska stora miljöproblem - kommer man inte att finnas i framtiden. Det finns alltså ett stort intresse från företagens sida för vägledning och tydlig lagstiftning på hög nivå, som kan skapa incitament i rätt riktning.

I den gröna omställningen är vi helt beroende av att vi avgiftar våra kretslopp och har mer cirkulära system, och detta är en del i det arbetet. Jag tror att det finns många företag som ser fram emot sådan här reglering på EU-nivå, och jag ser själv såklart mycket fram emot att vi från medlemsländernas sida kan gå fram och ge våra besked gällande kommissionens arbete för att förbjuda PFAS-ämnen.

Herr talman! har frågat mig om jag, i samarbete med regeringen, kan tydliggöra vilka användningsområden som bedöms som samhällsnödvändiga och hur man avser att hantera eventuella målkonflikter mellan PFAS-förbud och dessa nödvändiga undantag. Beatrice Timgren undrar också om jag och regeringen genomfört en kartläggning över vilka strategiskt viktiga värdekedjor inom det svenska näringslivet som potentiellt kan påverkas negativt av en begränsning av PFAS. Beatrice Timgren har även frågat mig hur jag och regeringen avser att agera på EUnivå för att säkerställa att användningar som anses samhällsnödvändiga i Sverige får relevanta undantag och rimliga övergångsperioder i kommissionens slutliga förslag till PFAS-begränsningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag svarade i juli i år på en liknande fråga från ledamoten Timgren om implementeringen av PFAS-förbudet och har därför anledning att delvis upprepa information som jag lämnade då.

Herr talman! Det råder stor samsyn kring att PFAS är ett av vår tids mest problematiska ämnen. Så länge man tillverkar och använder PFAS kommer halterna i miljön att öka över tid. Därför behöver vi fasa ut all användning av PFAS där det inte har visats att PFAS är nödvändigt för samhället och att alternativ helt saknas. Därför välkomnar jag också den breda ansatsen i det begränsningsförslag som lades fram i januari inom ramen för Reachförordningen.

Förslaget bereds nu av riskbedömningskommittén respektive den samhällsekonomiska kommittén vid Europeiska kemikaliemyndigheten. I den samhällsekonomiska kommitténs analys kommer det att vägas in i vilken utsträckning en användning kan anses vara samhällsnödvändig och sakna alternativ. Den samhällsekonomiska analysen baseras på det underlag som lämnats i begränsningsförslaget men även på den information som lämnats i samband med det sex månader långa offentliga samrådet, som ägde rum efter det att förslaget lades fram. I det samrådet har alla aktörer haft möjlighet att lämna information, till exempel om kritiska användningar där alternativ saknas. Det kommer även att finnas möjlighet att i ett senare samråd lämna synpunkter på den samhällsekonomiska kommitténs yttrande.

Jag har fullt förtroende för EU-processen under Reach. Det är en tydlig och transparent process med fasta steg där vetenskapliga bedömningar görs och där olika aktörer i flera olika steg kan bidra för att beslutet ska kunna baseras på bästa möjliga informationsunderlag.

När bedömningarna från de vetenskapliga kommittéerna är slutförda skickas de till kommissionen, som tar fram ett förslag till beslut. Omröstningen om förslaget sker med kvalificerad majoritet i Reachkommittén, där samtliga medlemsländer deltar. Det är först i det skedet medlemsländerna förväntas involveras i beslutsfattandet. När kommissionen presenterar sitt förslag kommer regeringen att ta ställning till det.

Fru talman! Tack till ledamöterna för frågorna och en spännande diskussion om Sveriges nationella klimatmål!

När jag talar om målet 2045 vill jag även lyfta fram vikten av att vi nu för politik som tar oss närmare Sveriges klimatmål 2045 än vad den tidigare regeringen gjorde. Det stämmer som ledamöterna tillhörande oppositionspartier gärna vill nämna att det finns ett kortsiktigt mål som den förra regeringen var på väg att nå, men vi hörde också hur svaren uteblev från ledamoten på hur man hade tänkt hantera den verklighet som råder med höga bränslepriser, som både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gick till val på att sänka.

Det är lite som att stå och debattera med en halmdocka. Man påstår här att vi skulle avskaffa klimatlagar och mål. Det är väldigt stora ord. Jag kan verkligen förstå att det blir väldigt oroande för Sveriges fantastiska näringsliv, som i hög takt ställer om, när man debatterar på det sätt man gör. Trots att jag snabbt och med all kraft har dementerat rykten om att vi avskaffar Sveriges klimatlag och klimatmål väljer man att i talarstolen referera till dessa artiklar.

Jag kan endast beklaga bilden man vill måla upp av att Sverige inte skulle inneha ett ledarskap i klimatomställningen. Sverige är ledande. Sverige är ett fantastiskt land som lyckas ställa om i snabb takt och som ska fortsätta göra det, men det räcker inte att vara ett föredöme om andra inte följer efter. Vi måste ta ansvar för hela EU:s omställning - inte bara för våra egna halter av reduktionsplikt och uppnådda, kortsiktiga mål utan för hur vi ser till att hela EU och hela världen på allvar kan ställa om. Då behövs en annan politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig återigen redogöra för att Sverige har klimatmål som är antagna av riksdagen. Regeringen har inte föreslagit att plocka bort Sveriges klimatmål. Det finns inga sådana förslag på att ändra i Sveriges uppsatta klimatmål, och det finns heller inga förslag på att avskaffa dessa även om man läser sådana rubriker i tidningen.

Jag noterar även att ledamoten Söderberg refererar till läckor från Regeringskansliet, och jag undrar om ledamoten Söderberg vet att det är det som skulle vara källan till de påståenden i medierna som jag har dementerat. Finns det någon information som har framgått för ledamoten men som har undgått mig, nämligen att det skulle vara läckor från Regeringskansliet som ligger till grund för dessa påståenden i medierna?

Jag kan endast konstatera det som jag har konstaterat i mitt svar, nämligen att Sverige står fast vid en ambitiös och effektiv klimatpolitik som ska leda till att vi når de satta klimatmålen - i plural, inte endast det mål som jag väljer att lyfta. Anledningen till att jag så ofta väljer att lyfta Sveriges klimatmål om nettonollutsläpp 2045 är att det inte är ett etappmål. Det är Sveriges klimatmål, ett mål som den tidigare regeringen såg ut att missa och ett mål som den här regeringen med vår förda politik nu är närmare att nå än vad den tidigare regeringen någonsin var.