Romina Pourmokhtari

Fru talman! Tack, ledamoten Larsson, för en väl ställd fråga!

Vi har väldigt mycket skog i Sverige, och vi har också väldigt höga mål sett till vad skogen ska leverera för att EU ska nå sina klimatmål. Regeringen arbetar på många sätt för detta, inte minst genom Miljömålsberedningen - en parlamentarisk beredning där, om jag inte minns fel, även ledamoten själv ingår.

Miljörådsberedningen arbetar med politik för hur vi ska se till att skogen levererar så att vi lever upp till våra klimatmål men också kan producera alla de råvaror, inte minst det virke som ledamoten själv nämner, som den svenska skogsproduktionen behöver förse inte bara Sverige utan hela Europa med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag noterar att ledamoten väljer att inte nämna hur det såg ut med potentialen att nå LULUCF-åtaganden under tidigare regeringar. Det gäller om det är den här regeringen som har påverkat de stora underskott som finns i LULUCF-åtagandena, eller om det faktiskt rör sig om att minskad skoglig tillväxt, klimatförändringar, invasiva arter och ett unikt högt åtagande som ligger på Sverige gör att det är en svår fråga.

Detta är en fråga som just nu alla partier hanterar i en parlamentarisk utredning och som man tittar på hur man ska klara av. Det hade varit en mer önskvärd debatt att tala om det, om det nu var så att interpellationen handlat om LULUCF, vilket den inte gör. Den fråga jag har fått är: Varför väljer regeringen att lyfta fram ESR-sektorn och Sveriges klimatmål för nettonoll år 2045?

Herr talman! Ledamoten valde även att säga att regeringen inte har gjort någonting för att minska utsläppen från jordbruket. Den bilden vill jag tydligt motsätta mig genom att visa på ett nytt initiativ som regeringen har tagit och annonserat i vår budget för 2025 och som kallas för Kväveklivet.

Här tänker jag att Miljöpartiet kanske kan känna lite glädje över att jag bygger vidare på namn som tidigare regeringar kommit på, såsom Industriklivet och Klimatklivet. Vi har nu annonserat Kväveklivet där 100 miljoner de kommande åren kommer att finnas att tillgå årligen för stöd. Det kan till exempel gälla olika moderniseringar av verktyg man använder som kan minska gödselanvändningen, effektivisera den och på så sätt minska utsläppen för jordbruket. Man kan genomföra olika insatser som minskar ammoniakutsläppen.

Det pågår ett mycket aktivt arbete med att även jordbruket ska dra sitt strå till stacken. Men det är klart att det i grund och botten handlar om transportfrågan. Sveriges största potential ligger i transportfrågan. Regeringen arbetar väldigt aktivt för att minska utsläppen från transportsektorn med en ny reduktionsplikt med el inkluderat men också med den elektrifiering som pågår på bred front inte minst genom vår nya elbilspremie, som också annonserades i regeringsförklaringen.

Det pågår ett väldigt aktivt arbete. Jag ser fram mot att diskutera det vidare med Miljöpartiet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag påpekar då återigen att vi står här i en interpellationsdebatt som handlar om vilka skäl som ligger till grund för att regeringen har valt att lyfta in ESR-målet till 2030 och Sveriges klimatmål om nettonoll till 2045 i vår Tidööverenskommelse. Vi står inte här i en interpellationsdebatt om LULUCF-sektorn.

Men jag diskuterar jättegärna LULUCF-sektorn, och vi kan väl då börja med att diskutera hur underskottet såg ut under tidigare regeringar. Är det här ett miljömål som Sverige var på väg att nå med råge innan den hemska högerregeringen kom och förstörde allt? Eller är det kanske så att Sverige har en väldigt stor skogsindustri och tillsammans med Finland ett unikt LULUCF-åtagande som gör att det är en partiöverskridande parlamentarisk utmaning hur vi ska klara av svensk skogspolitik? Det vore fantastiskt om Miljöpartiet kunde ägna sig åt den typen av beskrivning av den här ganska stora frågan i stället för att utmåla den på det sätt som man väljer att göra i dag.

Men absolut - låt oss underhålla oss med lite målbingo, eftersom det som verkar vara i fokus för denna debatt inte är hur vi ska nå klimatmål utan vilka mål som finns och hur dessa mål fungerar, herr talman. Ledamoten säger att regeringen fokuserar på två av målen men att vi enligt lag inte ska göra det utan måste fokusera på alla mål.

Jag kan bekräfta att regeringen följer ramverket och alla de grunder som har lagts. Vi har en himla massa nationella mål som regeringen arbetar för att nå. Vi skriver i vår budget hur vi ligger i förhållande till alla dessa olika nationella mål.

Skälet till att regeringen väljer att särskilt lyfta in Sveriges nettonollmål till 2045 och ESR-målet till 2030 är helt enkelt att vi ser att EU agerar väldigt kraftfullt mot klimatkrisen med olika mål och effektiva styrmedel, såsom utsläppshandel och en gemensamt reglerad politik för att minska utsläppen från flyget. Det påverkar vad vi bedriver för nationell politik, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här regeringen väljer att lägga krutet där det ska läggas. Vi ser till att elen finns för klimatomställningen, både från vindkraften och från kärnkraften. Vi ser till att tillståndsprocesserna inte tar åratal och därmed saktar ned och sätter käppar i hjulet för den omställning som näringslivet är så hungrigt på att förverkliga. Vi ser till att all den kompetens som krävs för klimatomställningen finns i hela vårt avlånga land, i varje kommun som behöver anställa någon som ska arbeta med klimatanpassningsåtgärder eller omställning. Vi ser också till att infrastrukturen fungerar. Det gör vi genom historiska satsningar, inte minst på järnvägs- och väginfrastruktur men också på exempelvis laddinfrastruktur och infrastruktur för CCS.

Det är så man lägger grunden för den nationella klimatpolitiken. Det låter säkert mer ambitiöst med Miljöpartiets fokus på vilka mål som ska finnas. Hade det varit en tävling om vem som satt upp flest mål hade Miljöpartiet vunnit med råge. Men om man diskuterar vad som ska ligga till grund för att omställningen ska fungera handlar det om sådant som baskraft och effekt. Vad kan vi ge industrin när den vill få bort det fossila och få in det eldrivna och elektrifiera på riktigt?

Jag får självklart stå här och tala om mål. Vi kan tala om hur ESR-sektorns måluppfyllnad ser ut, eller hur våra 16 miljökvalitetsmål ser ut. Men det är än viktigare att diskutera den politik som ska ligga till grund för måluppfyllelsen. Det anser i varje fall regeringen.

Vi är väldigt positiva till att vi nu tillsammans i EU tar ett ordentligt grepp med inte minst utsläppshandel för att minska Europas utsläpp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ledamoten Söderberg har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för att jag har valt att lyfta in nettonollmålet till 2045 och ESR-åtagandet till 2030 i min överenskommelse med de andra Tidöpartierna i det vi kallar Tidö klimat.

Svaret på frågan är att skälen som ligger till grund för att detta har gjorts - att vi lyfter upp Sveriges klimatmål nettonoll senast 2045 och ESR-åtagandet till 2030 - är att EU nu agerar så pass kraftfullt mot klimatkrisen att Sveriges klimatpolitik i större utsträckning regleras på EU-nivå.

Detta medför att regeringen anser att fokus i det kommande ramverket inom EU bör riktas mot kostnadseffektiva styrmedel, exempelvis handel med utsläppsrätter, och att nationella åtgärder i Sverige - Sveriges nationella klimatpolitik - behöver fokusera på att skapa förutsättningar för klimatomställning.

Det finns ingen som med lag kommer att kunna piskas till att producera rent stål om det inte finns el till det rena stålet. Det finns ingen klimatvänlig verksamhet som kommer att kunna bedriva en ren verksamhet utan ett tillstånd för att få bedriva sin verksamhet eller utan en effektiv tillståndsprocess. Det finns ingen i hela vårt avlånga land som kan köra elbil om inte laddinfrastrukturen finns och går att lita på, och det finns ingen kommun och inget företag i hela vårt samhälle som kan rekrytera folk utan att kompetensen finns på plats i och med att regeringen har utvecklat en sådan sak som batteriutbildningar på våra universitet.

Det här är det som regeringen menar att vi behöver diskutera när det gäller Sveriges nationella klimatpolitik. Vi kan stå här och ha sifferbingo om olika mål i hur många månader som helst. Jag kommer säkerligen att ha flera debatter med Miljöpartiets ledamöter, som är så oerhört intresserade av exakt de här målen.

Vi har 16 nationella miljökvalitetsmål i Sverige. Vi har utöver det olika klimatmål som rör vårt nationella klimatarbete. Vi har ESR-åtaganden till 2030, inrikes transportmål, etappmål till 2040, 2045-mål och därefter nettominus. Sedan har vi ytterligare mål i EU. Vi har LULUCF, ESR- och ETS-arbetet. Det är ett väldigt extensivt målarbete som har gjorts. Det är jättebra - väl arbetat, inte minst av Miljöpartiet!

Men vi behöver också diskutera hur vi når de målen, och det är där det de facto också blir politik. Vi kan prata om målen, och då kan jag vara ännu tydligare och fokusera ännu mer på att regeringen väljer att lyfta upp dessa två mål i vår överenskommelse med de andra Tidöpartierna eftersom vi ser att det är fokus på förutsättningar som behöver ligga till grund för det nationella klimatarbetet. På EU-nivå tas just nu väldigt kraftiga steg med olika styrmedel som är väldigt kostnadseffektiva, inte minst utsläppshandel.

Ska vi diskutera historiebeskrivningen, herr talman, kan jag påpeka att när vi fattade beslut om nationella mål i Sverige stod inte minst jag som företrädare för Liberalerna - jag hade då inte blivit riksdagsledamot - och engagerade mig aktivt för utsläppshandel på EU-nivå. Vi måste ha kostnadseffektiva styrmedel som regleras gemensamt i EU, eftersom vi har en inre marknad. Om företagen ska ha stabila villkor att arbeta efter är det bra om vi gör det här på EU-nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan stå och ha en diskussion om alla de olika mål som Sverige ska arbeta efter, om vilka som ska ligga i fokus, om hur vi ska hantera eventuella underskott i LULUCF gentemot överskott i ESR och om hur ETS-flexen gentemot ESR ska hanteras, men jag tror inte att svenska folket bryr sig om det. Svenska folket bryr sig dock extremt mycket om hur vi ska ge hela vårt avlånga land förutsättningar att lyckas med klimatomställningen, och då är svaret på frågorna kompetens, infrastruktur, tillståndsprocesser och el.

Herr talman! Elin Söderberg har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för att jag har valt att lyfta in endast nettonollmålet till 2045 och ESR-målet till 2030 i överenskommelser mellan Tidöpartierna.

Sverige bedriver en ambitiös och effektiv klimatpolitik för att nå klimatmålen. Regeringen är fast besluten att Sverige ska uppfylla sin del av EU:s klimatmål och nå hela vägen ned till nettonollutsläpp senast år 2045.

EU:s klimatpolitik har genom den europeiska gröna given tagit fram den breda ramen för Sveriges klimatomställning. EU:s lagstiftningspaket, Fit for 55, styr mot snabbt minskade utsläpp till 2030. Att EU nu agerar så kraftfullt mot klimatkrisen innebär att Sveriges klimatpolitik i större utsträckning regleras på EU-nivå.

Miljömålsberedningen kommer därför att få i uppdrag att se över utformningen av våra nationella etappmål för 2030 så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden inom EU. Beredningen kommer också att se över etappmålet för inrikes transporter. Etappmålen är viktiga kontrollstationer för att nå hela vägen ned till nettonollutsläpp senast år 2045 och nettominus därefter.

Regeringen anser att fokus i det kommande ramverket inom EU bör riktas mot kostnadseffektiva styrmedel som exempelvis handel med utsläppsrätter och att nationella åtgärder i första hand ska fokusera på att skapa rätt förutsättningar för omställningen.

Förra veckan lämnade regeringen budgetpropositionen för år 2025 till riksdagen. Sammantaget innebär de samlade förslagen i budgeten att ESR-åtagandet för 2030 beräknas nås. Det finns dock osäkerheter kopplat till drivmedelsanvändning och utvecklingen i LULUCF-sektorn.

Regeringen avser också att tillsätta en bred utredning i syfte att utforma styrmedel som kan bidra till att Sveriges EU-åtaganden nås på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt samtidigt som orimligt höga kostnader för hushåll och näringsliv undviks.

I grunden handlar det om att el och effekt ska finnas på plats i tillräcklig omfattning, om att tillståndsprocesser effektiviseras, om infrastruktur för såväl CCS och bio-CCS som elbilar samt om att kompetens för omställningen finns. Regeringen har tagit stora kliv för att bygga ut vår fossilfria elproduktion för att få till en elektrifiering av samhället, exempelvis med ny kärnkraft och förslag till ökade incitament för kommuner att medverka till mer landbaserad vindkraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens utgångspunkt för klimatpolitiken är att genomföra kostnadseffektiva åtgärder med störst effekt för konkreta utsläppsminskningar. Klimatpolitiken ska värna om företagens konkurrenskraft och hushållens ekonomi, och den ska vara rättvis och grunda sig i en bred acceptans hos den svenska befolkningen.

Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig gällande bilden som framförs här av att regeringen står och stampar, har tillsatt en stor utredning och orsakar förseningar. Det finns ju en proposition som är ett steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning som just nu ligger på riksdagens bord för beslut. Vi har alltså levererat utredningens förslag till riksdagen att ta ställning till.

Det finns dessutom en regeringsprövningsutredning som har redovisat sina förslag. Man vill bland annat ge regeringen förändrad möjlighet att pröva frågor om tillstånd enligt miljöbalken om målet eller ärendet innefattar tydliga politiska avvägningar. Arbete pågår från regeringens sida med att analysera utredningens betänkande för att sedan remittera det.

Utredningen föreslår att dessa lagändringar ska träda i kraft den 1 juli 2025, så påståendet att regeringen står och stampar och inte gör något under tiden kan inte vara mer felaktigt. Vi i regeringen gör allt vi kan, med små steg och med stora.

Om man är så fruktansvärt bekymrad över att gruvorna inte kan verka är frågan varför Socialdemokraterna, som menar att det i stor utsträckning "fungerar", som ledamoten väljer att uttrycka sig, tillät formuleringar som att uran inte ska få hanteras på det sätt som Sverige har gjort traditionellt sett. Detta ändrade man på grund av att Miljöpartiet satt med i samarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är sådant som jag tycker att Socialdemokraterna kan fundera över framöver för det tillfälle att man får makten igen i framtiden. Kommer vi att återgå till en situation där gruvnäringen får tuffa villkor som är väldigt dyra att leva upp till, utöver den tillståndsproblematik som redan fanns med olika förbud mot olika typer av mineralutvinning? Detta tycker jag blir en intressant fråga framöver.

Till dess arbetar regeringen aktivt med att gå vidare med det som finns och fungerar men också med att göra rätt från start.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Tack till ledamoten! Jag delar mycket av det som framförs om att detta är ineffektivt och improduktivt. Man kanske till och med kan säga att det är osvenskt att krångla till detta i den utsträckning vi gör för alla de verksamheter som vill verka inom Sveriges gränser och bidra till produktion av saker och ting, inte minst mineral och metall, som behövs till omställningen som sker i Sverige.

Vi vill att de råvaror av olika slag som vi är i behov av i Sverige ska vara hållbart producerade och gärna också producerade i Sverige, där vi har en hög miljöstandard och höga krav för både miljö och hälsa i processerna. Vi vet ju att den svenska gruvnäringen har en väldigt hög standard, är väldigt miljövänlig och väldigt säker och att det är bra att undvika stora importer från andra länder. Det är just därför vi måste förändra sättet vi arbetar på.

Vi vet ju att det som industrierna framför som det största problemet är att det är för krångligt att ha sin verksamhet i Sverige. Man skickas fram och tillbaka i pingpongsituationer mellan myndigheter, domstolar, länsstyrelser och så vidare. Det är inte minst det som är skälet till att regeringen ser över hur tillståndsprocesserna går till i grunden. Det har inte gjorts hittills, utan man har tittat på olika metoder att "peta" i frågorna om tillståndsprocesser. Man har inte tagit ett brett grepp om hur processerna går till och vilka effekter det får när man arbetar på det sätt man hittills gjort.

Vi måste kunna se till att förbättra processerna utan att göra det på bekostnad av miljökvaliteten. När det finns ett sådant utrymme tycker jag att det är väldigt viktigt att arbeta så snabbt som möjligt. Regeringen har självklart gått vidare med mycket av det arbete som påbörjades under tidigare mandatperiod även om vi inte tycker att det är tillräckliga åtgärder. Delar av det arbetet hanteras just nu i riksdagen.

Det är alltså väldigt positivt att vi är många som är medvetna om problematiken, men jag tycker även att det kan vara värt att tänka på vad skälet är till att vi har hamnat här. Det är ju inte minst att man från regeringars sida inte har velat göra tuffa avvägningar mellan olika allmänintressen och inte velat ta tag i sådana svåra frågor. Det ser vi nu resultatet av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen följer självklart alla pågående fall noga och är väldigt mån om att på olika sätt se till att Sverige ska ligga i framkant när det gäller produktion av alla råvaror som behövs. Att den potentialen finns är någonting positivt. I Sverige vet vi att dessa råvaror kan vara hållbart producerade och leva upp till höga miljökrav. Det är positivt. Självklart arbetar regeringen för att processerna ska gå bättre till och för att man inte ska fortsätta hamna i de situationer man i dag hamnar i, inte minst på grund av lagstiftningen och de grunder man behöver arbeta utifrån inom gruvnäringen i Sverige.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Isak From, som ju flitigt diskuterar denna fråga i kammaren med mig eftersom det är mitt ansvarsområde. Frågor som ställs till Ebba Busch får inga svar i dag eftersom det är jag som står här och svarar på frågorna som ställs.

Herr talman! Om ledamotens grundfråga är hur det kommer sig att industrin måste stå med dessa stora frågor nu och invänta regeringens arbete med utredningar om tillståndsprocesser blir min fråga hur det kommer sig att det inte hände något med tillsatta utredningar under tidigare mandatperioder så att man hade kunnat undvika den stora problematik som nu uppstått. Vi arbetar så snabbt vi bara kan för att åtgärda de problem som uppstår, inte minst med de ineffektiva tillståndsprocesser som gör att det drar ut på tiden och skapar en sådan pingpongsituation som ledamoten själv tar upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ledamoten nämnde även att man skickar frågan fram och tillbaka. Det är inte så att regeringen sitter med detta domstolsärende. Ledamoten är väl medveten om att jag inte kan kommentera pågående processer i domstol, och såvitt regeringen vet är ärendet om Gåsgruvan inte slutligt avgjort. Domen från mark- och miljödomstolen är överklagad till Mark- och miljööverdomstolen, och där hanteras frågan. Detta gör att jag inte på samma sätt kan resonera kring var regeringen ser intressen för denna typ av verksamhet. Det är som sagt ett pågående domstolsärende och en pågående process. Det är alltså domstolen och inte regeringen som hanterar denna fråga just nu. Detta är viktigt att påpeka, inte minst eftersom det i stor utsträckning begränsar den möjlighet jag har att resonera kring dessa frågor.

Herr talman! Ledamoten tog också upp att SGU i september beslutade att utöka det riksintressanta kalkstensområdet i Slite. Man hade också kunnat nämna de mer generella saker som har gjorts. I budgeten för 2024 beslutade regeringen om ett tillskott på 70 miljoner kronor till just SGU för att myndigheten ska utveckla sitt arbete med att främja mineralutvinning i Sverige. SGU arbetar också löpande med att peka ut nya och se över befintliga riksintresseanspråk för värdefulla ämnen och material. Det pågår alltså ett mer generellt arbete. Att som ledamoten endast ta upp det beslut som kom från SGU i september blir lite taget ur sin kontext om man inte också nämner allt det andra som görs. Det pågår nämligen ett väldigt aktivt arbete med den kapacitet Sverige har att arbeta med mineralutvinning.

Inte minst är pingpongsituationen - en mycket lämplig benämning på det som uppstår - ett av de grundläggande problemen. När man söker tillstånd för många typer av verksamheter i vårt land är processen inte ändamålsenlig utan krånglar till det för arbetstillfällen, konkurrenskraft och svenska företag. Detta kommer regeringen att åtgärda, inte minst genom den stora utredning som nu pågår och där direktiven tar ett mycket bredare grepp än i det arbete som hittills har gjorts av olika regeringar som har suttit vid makten.

Herr talman! Isak From har frågat energi- och näringsministern vad hon och regeringen avser att göra för att möta industrins behov av kalk och vilka initiativ hon och regeringen avser att ta för att nya kalkbrott ska kunna öppna så att inte kalkbristen ska leda till en ny industrikris.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Industrin spelar en central roll för Sveriges ekonomi och bidrar med såväl exportintäkter och arbetstillfällen som hållbara lösningar för klimatomställningen och samhällets robusthet. Kalk är en insatsvara som är nödvändig för sjökalkning, bostadsbyggande, infrastrukturprojekt, vindkraftsutbyggnad och drift av underjordsgruvor. Flera samhällssektorer behöver kalk för att kunna bedriva sin verksamhet och produktion men även för underhåll och reparationer. Därför är det viktigt att industrins behov tillgodoses, samtidigt som miljökraven upprätthålls.

Sverige ska nå nettonollutsläpp till år 2045. Genom snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser påskyndas näringslivets klimatomställning, och Sveriges konkurrenskraft stärks. För att uppnå en modernare och mer effektiv miljöprövning har regeringen tagit flera steg. Propositionen Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning behandlas i riksdagen nu. Jag ser även fram emot Miljötillståndsutredningens slutsatser senare i år. Utredningen ska lämna förslag på hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas genom att göra prövningen mer flexibel, effektiv och förutsebar. Regeringen har även föreslagit att förvaltningsanslagen för Sveriges domstolar, Naturvårdsverket och länsstyrelserna förstärks för att ge bättre förutsättningar att arbeta effektivt med olika tillståndsprocesser och miljötillsyn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En effektiv tillståndsprocess och tillsyn behövs för att öka takten i företagens klimatomställning.

Fru talman! Jytte Guteland har frågat mig hur jag arbetar för att motverka vilseledande information om klimatet.

Det är konstaterat sedan många år att mänsklig påverkan har värmt upp atmosfären, hav och land och att klimatförändringarnas effekter är tydliga. Klimatets förändring diskuteras ofta som en framtidsfråga men mätningar och observationer visar att klimatet redan förändrats till följd av människans påverkan, och det råder inga tvivel om klimatförändringarnas existens.

Trots detta ser vi att klimatförnekare vill ifrågasätta och underminera tilltron till vetenskapen inom området.

För att förebygga och motverka spridning av vilseledande information och desinformation om klimat och klimatförändringar är det viktigt att det finns tillgänglig och korrekt information om detta.

Enligt artikel 12 i Parisavtalet ska parterna samarbeta i frågor om klimatrelaterad utbildning, medvetenhet och deltagande hos allmänheten samt tillgång till information om klimatfrågor. En viktig aktör för att tillgängliggöra korrekt information är IPCC, FN:s vetenskapliga klimatpanel. IPCC:s uppgift är att sammanställa det rådande vetenskapliga kunskapsläget kring klimatförändringar. Detta görs bland annat i form av rapporter med hjälp av underlag från tusentals forskare och experter världen över.

Regeringen ser genomförandet av artikel 12 som en nyckel för att uppnå Parisavtalet och klimatkonventionen som helhet genom att vara en brygga och förstärka andra områden och bidra till höjd ambition.

Här spelar utbildningsväsendet, forskningen och inte minst våra expertmyndigheter en avgörande roll. SMHI har i uppgift att sammanställa och förmedla information och kunskap om klimatförändringar, och Naturvårdsverket ska göra kunskaper om miljön och klimatet samt miljö- och klimatarbetet tillgängliga bland annat för allmänheten och andra berörda. Naturvårdsverket, Energimyndigheten och Klimatpolitiska rådet driver även tillsammans visualiseringsverktyget Panorama. Det är ett verktyg där man enkelt kan se vad som görs, vad som behöver göras och hur utvecklingen går för att Sverige ska nå sitt klimatmål.

I tider av en ökad spridning av vilseledande information och desinformation är det angeläget att värna det öppna och demokratiska samhället och den fria åsiktsbildningen. Samtidigt har vi alla ett ansvar att inte bidra till felaktig information och budskap som är direkt felaktiga om klimatet. Därför uppmanar jag alla att vara vaksamma mot ryktesspridning och desinformation. Det är viktigt att ta del av bekräftad information från myndigheter och att vara källkritisk innan man delar information på sociala medier.

Andre vice talmannen konstaterade att interpellanten inte var närvarande i kammaren och förklarade interpellationsdebatten avslutad.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en väl ställd interpellation och en god debatt om hur vi på olika sätt kan begränsa dessa kemikalier.

Det är väl värt att nämna att Sverige har ett starkt engagemang här och följer frågan väldigt noga på allra främst EU-nivå, där vi vill få till en ordentlig begränsning av ämnena i en större grupp för att på bättre sätt helt enkelt kunna begränsa och på bästa sätt reglera dem. Men vi arbetar även för att i de förordningar där det är lämpligt få framsteg och ta små kliv framåt. Det spelar också roll, inte minst avseende livsmedelsförpackningar.

Vi arbetar på många olika sätt utifrån det kunskapsläge som ständigt utvecklas. Det är positivt att mycket forskning pågår om vilken fara dessa ämnen utgör och hur vi hanterar dem på bästa sätt.

Förhoppningsvis kommer vi att kunna hantera frågan när kommissionen lägger fram sitt förslag. I den utsträckning som den inte gör det pågår arbetet på nationell nivå för fullt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Järrebring, som jag vet har ett fantastiskt engagemang i många miljöfrågor och inte minst denna.

Låt mig ännu en gång få tydliggöra att det finns delar av detta arbete som ligger inom mitt ansvarsområde. När det gäller det som rör när exempelvis livsmedel överstiger gränsvärden eller hur vi ska se till att den lokala utvecklingen håller takten för hur regleringar på till exempel EU-nivå, som jag arbetar för, ska kunna implementeras hamnar ansvaret på annan plats.

Låt mig återge vad min kollega statsrådet Kullgren sa i en interpellationsdebatt där han deltog: Regeringen är väl medveten om att när vi har nya gränsvärden för PFAS i exempelvis dricksvatten kommer det att innebära stora utmaningar i form av ökade kostnader.

Det här gäller din fråga om va-systemen, att det är ett kommunalt ansvar och hur man ska klara av det hela. Här är svaret att vi är medvetna om att det kan innebära utmaningar, särskilt för mindre kommuner, och att vi kommer att följa utvecklingen och ha en dialog. Det är det besked jag kan ge, även om det inte avser mitt ansvar.

Om jag återgår till det arbete som sker från min sida kan jag säga att det är väldigt aktivt. Jag tar gärna emot inspel om hur Sverige ytterligare kan vässa sin kemikaliepolitik. Där har vi ett historiskt gott arv, och vi vill gärna värna det. Vi vet att vi kan visa vägen för en bättre reglering av skadliga kemikalier och inte bara i Sverige utan även i hela EU och internationellt.

Arbetet fortgår, inte minst på nationell nivå då vi har dialog och samarbete mellan alla de myndigheter som arbetar med olika aspekter av det hela. Detta nämnde jag i slutet av mitt tidigare anförande. Det pågår som sagt ett arbete om riskbedömning, regelutveckling, miljöövervakning, forskning om PFAS-ämnena, hur vi kan ha en sund offentlig kontroll som fungerar bra och hur teknikutvecklingen av exempelvis reningsfunktioner utvecklas och kan inkorporeras i det arbete som sker för att motverka spridningen.

Fru talman! Ett väldigt aktivt arbete pågår för att motverka spridningen av PFAS och också se till att den PFAS som är spridd saneras på bästa möjliga sätt. Det är väldigt viktigt för mig och hela regeringen att lyckas med att förebygga och åtgärda exponeringen för PFAS - och andra skadliga kemikalier, för den delen. Detta är ett arbete som jag delar ansvaret för med exempelvis statsrådet Kullgren. Inom mitt ansvarsområde är och förblir det främsta verktyget att lyckas med begränsningen av tillåtandet av dessa typer av kemikalier på EU-nivå och internationell nivå.

Jag anser att det är väldigt angeläget att EU-kommissionen ger begränsningsarbetet hög prioritet. Jag har vid flera tillfällen pressat kommissionen angående detta, inte minst under det svenska ordförandeskapet för miljörådet. Vi arbetar för fullt med att samla alla de ambitiösa, likasinnade länder som finns, bland annat under det senaste miljörådet då vi på Sveriges inbjudan samlades för att diskutera hur vi ska arbeta för att begränsa PFAS-spridningen. Vi diskuterade också hur vi ska driva på för att alla åtaganden i kemikaliestrategin fullföljs.

Sverige är väldigt mån om att detta arbete ska genomföras. Vi arbetar så här för att lyckas med begränsningen av PFAS-ämnen i inte bara Sverige utan hela Europeiska unionens inre marknad. Det är viktigt eftersom PFAS-ämnena ofta sprids via de produkter och varor som vandrar över våra länders gränser inom den inre marknaden.

Det blir därför relevant att hantera det nuvarande EU-regelverk - det som finns på plats - som är avsett för kemikalier och begränsning av skadliga kemikalier så att det kan lyftas upp så att vi rent konkret lyckas med att fasa ut användningen av PFAS.

Främst inom kemikalieförordningen Reach tas just nu fram ett förslag om förbud som täcker allt PFAS. Där är Sverige väldigt pådrivande. Sverige har inte slösat någon tid när kommissionen inte lagt fram dessa större begränsningar, utan vi har exempelvis under det pågående arbetet med EU-förordningen om förpackningar och förpackningsavfall för svensk del fått gehör för att ha ett förbud av PFAS i livsmedelsförpackningar i väntan på Reach.

Det pågår alltså ett väldigt aktivt arbete i de delar som jag nu redogör för och av mig som miljöminister.

Utöver det har vi frågorna om hur vi arbetar för att lokalt lyckas motverka spridning av PFAS-ämnen. Väldigt många svenska myndigheter arbetar med detta. Det gäller uppenbarligen Kemikalieinspektionen men även Havs- och vattenmyndigheten, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning, Statens geotekniska institut och Läkemedelsverket. De arbetar alla på uppdrag av regeringen aktivt med frågor om PFAS-ämnen i mark och vatten.

Syftet med alla dessa samarbeten som pågår bland olika myndigheter är att förbättra riskbedömningen, utveckla regler och miljöövervakning, se över teknikutveckling, utöva offentlig kontroll med mera. Det är ett arbete som inte minst når ut i det lokala.

Fru talman! Joakim Järrebring har frågat mig vilka specifika åtgärder jag och regeringen vidtagit sedan mottagandet av hemställan från Mälarens vattenvårdsförbund den 8 december 2023 (KN2023/04510) och hur jag och regeringen avser att säkerställa att de nya gränsvärdena för PFAS i dricksvatten, som träder i kraft den 1 januari 2026, kommer att kunna upprätthållas. Joakim Järrebring har även frågat vilket stöd jag och regeringen planerar att erbjuda lokala myndigheter och andra berörda aktörer för att hantera och sanera PFAS-föroreningar.

Eftersom jag nyligen fick likartade frågor från Jytte Guteland på detta tema, i interpellation 2023/24:708 Arbetet för att stoppa utsläppen av PFAS, är mitt svar delvis detsamma.

Regeringens arbete med att skydda det svenska folket mot exponering för PFAS-ämnen sker längs två parallella spår, dels genom att försöka begränsa fortsatt spridning, dels genom att på bästa sätt hantera konsekvenserna av tidigare spridning. I det senare arbetet ingår att hantera de risker för folkhälsan som följer av PFAS-ämnenas närvaro i livsmedelskedjan, vilket faller under landsbygdsministerns ansvarsområde. Arbetet med att begränsa fortsatt spridning faller inom mitt ansvarsområde.

För att begränsa fortsatta utsläpp fortsätter regeringen Sveriges aktiva arbete nationellt, inom EU och internationellt för att fasa ut användningen av PFAS-ämnen. Sverige har varit pådrivande i att införa ett förbud mot PFAS i livsmedelsförpackningar i den nya EU-förordningen om förpackningar och förpackningsavfall. Kemikalieinspektionen fortsätter arbetet med en bred PFAS-begränsning. Regeringen fortsätter också att driva på för att åtagandena i EU:s kemikaliestrategi ska genomföras. Inför ministermötet i mars i år diskuterade vi tillsammans med likasinnade länder, på inbjudan från Sverige, bland annat frågor som rör PFAS i bekämpningsmedel och utfasning av PFAS.

För att hantera konsekvenserna av tidigare spridning vill regeringen att fler förorenade områden på land och i hav ska åtgärdas. I de fall det inte är möjligt att hålla någon ansvarig för en föroreningsskada har riksdagen avsatt särskilda medel för detta på det så kallade saneringsanslaget, som bland annat finns tillgängligt för att åtgärda förorenade områden med statlig finansiering. PFAS-förorenade områden utgör ett särskilt problem, och därför pågår flera satsningar och uppdrag med fokus på att minska spridningen av PFAS i miljön.

Det nya gränsvärdet för dricksvatten omfattas av en övergångsperiod och ska börja tillämpas den 1 januari 2026. De nya gränsvärdena för PFAS i dricksvatten och livsmedel grundar sig på den riskvärdering av PFAS som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet publicerade 2020 och motsvarar det senaste kunskapsläget. Enligt lagen om allmänna vattentjänster har kommunerna ansvar för den allmänna dricksvattenförsörjningen, och de har rätt att ta ut avgifter för att finansiera vattenförsörjningen. Det är angeläget att avgiftsutvecklingen i kommunerna över tid motsvarar investeringsbehoven bland annat för att anskaffa erforderlig reningsteknik i dricksvattenproduktionen. Tillsynsmyndigheterna säkerställer sedan att lagstiftningen efterlevs.

Fru talman! Det finns många aspekter av den här frågan som vi kan fortsätta att diskutera. Jag ser fram emot att ta emot en utredning i oktober, och jag ser fram emot att se över exempelvis den tidigare utredningen Vägar till hållbara vattentjänster. Alla förslag tas alltså emot.

Vi tittar på alla möjligheter att förbättra situationen. Som det är nu kan det inte fortsätta. Jag vill mana kommuner som beslutar om dessa frågor att nyttja de lagändringar som har genomförts. Såvida vi inte går in och reglerar lagen ytterligare får vi väl se till att borgerliga och liberala partier får makten att bestämma i fler kommuner och agera i en riktning som värnar den enskildas rätt att få frågor som rör avlopp och vatten hanterade på ett mer lämpligt sätt.

Vi vet att kommuner bland annat behöver ha framförhållning i sin va-planering. De behöver samråda med berörda fastighetsägare och överväga alternativa lösningar. Det är någonting man ska ta med sig, inte minst som medborgare, om man tittar på denna debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Även om vi inte kan tala om de specifika fallen finns det verkligen skäl att diskutera hur kommunerna hanterar denna fråga, givet att det är en lokal och kommunal fråga. Det är svårt för staten att gå in och fatta ytterligare beslut när vi precis har fått igenom lagändringar som genomförts och som innebär att den situation som nu föreligger i exempelvis Sandvikens kommun kan undvikas. Detta medför såklart en efterföljande diskussion om hur det kommer sig att kommuner generellt inte väljer att överväga alternativa lösningar, så som lagen nu möjliggör.

Jag vet inte om Sverigedemokraternas ledamöter har någon annan bild när det gäller frågorna om kommunalt självstyre och hur vi bör hantera balansen, givet att detta är en kommunal fråga. Därmed blir det i alla fall från regeringens sida lite svårt att tydligt uttala att statsrådet behöver ta initiativ, när det rör sig om en kommunal fråga där det finns utrymme för kommunerna att fatta beslut om andra lösningar. Det är helt enkelt ett utrymme att fatta beslut på ett annat sätt, som har möjliggjorts av regeringen.

Vi är medvetna om denna problematik, och vi vet att den finns på många platser runt om i landet. Jag kan själv som exempel nämna att jag nyligen var i Norrtälje och talade med väljare. Vi diskuterade då frågan om anslutning till va-nätet. Det är en fråga som skulle belasta även den kommunens ekonomi på ett tufft sätt.

Detta är alltså en fråga som med jämna mellanrum diskuteras. Vi tittar noga på hur vi kan utforma lagstiftningen på bästa sätt. Men jag vill å det skarpaste påpeka att det alltså finns utrymme för kommunerna att överväga alternativa lösningar. Om kommunerna väljer att inte göra det blir det svårt för statsrådet att ta initiativ eftersom vi i Sverige har kommunalt självbestämmande.

Fru talman! En väldigt viktig del av denna fråga är beredskapsperspektivet. Jag är av uppfattningen att det ur ett beredskapsperspektiv i första hand är viktigt att säkra tillgången till dricksvatten och rent vatten för livsmedelsförsörjning, framför allt i glesbygd. Det är därför väldigt angeläget att säkerställa att enskilda brunnar, vattentäkter och grundvatten är skyddade.

I augusti 2022 beslutade regeringen att en särskild utredare skulle se över regelverk och ansvarsfördelning och vid behov föreslå förändringar för ökad beredskap att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster - det vi kallar Va-beredskapsutredningen. Syftet med uppdraget är bland annat att stärka förmågan att leverera vattentjänster utifrån de nya förutsättningar som följer av ett förändrat klimat. Utredningens uppdrag ska vara slutfört den 31 oktober i år, och inte minst jag ser fram emot att ta del av analysen och de olika förslag som kommer att komma från utredningen.

Vi vet att enskilda fastighetsägare kan drabbas hårt av att deras dricksvatten blir kontaminerat av avloppsvatten från angränsande fastigheter. Vi vet att det finns exempel på att det har tagit väldigt lång tid att fastställa orsaken till att sjukdom uppstår, varefter man har upptäckt att det handlar om tillgången till rent dricksvatten. Vi vet också att det, om man inte har tillgång till rent dricksvatten, påverkar fastighetspriserna negativt, och detta är inte alltid lätt eller billigt att åtgärda för den enskilde. Här finns alltså ganska många angränsande problem att ta hänsyn till.

När det gäller beredskapsperspektivet tar regeringen som sagt den 31 oktober i år emot betänkandet från en utredning som har analyserat och tittat på just beredskapsaspekten när det gäller va.

Jag vill, fru talman, avsluta med att återigen påpeka att det mot bakgrund av de lagändringar som gjorts finns utrymme för kommunerna att överväga alternativa metoder för att genomföra åtgärderna. Om så inte sker blir det lite svårt för statsrådet att ta initiativ eftersom vi har kommunalt självstyre i Sverige.

Fru talman! Tack även till ledamoten Beckman, som redan redogjort för vissa av de delar som jag själv avsåg att lyfta fram!

Jag vill börja med att säga att jag är väl medveten om det hot som finns om tvångsanslutning och den oro det utgör. Jag är ute och träffar människor hela tiden som lyfter upp denna oro med mig och som talar om vad regeringen kan göra för att förbättra situationen.

Även jag inte kan uttala mig om specifika fall som statsråd kan jag påpeka att den lagändring som genomförts bör innebära att den situation som nu föreligger i Sandvikens kommun kan undvikas.

Jag får då vara ännu tydligare att påpeka i detta anförande att det helt enkelt finns en reglering som säger att kommunerna måste ha framförhållning i sin va-planering. Kommunerna måste samråda med berörda fastighetsägare, och kommunerna måste överväga alternativa lösningar.

Man kan självfallet vara frustrerad över enskilda utfall och diskutera dessa. Men det är ändock viktigare att se vad vi kan göra från regeringens och statens sida för att förbättra situationen.

Skyldigheterna som finns för kommunerna medför ibland svåra avvägningar för en kommun. Det kan finnas olika uppfattningar hos enskilda och en kommun. Det kan man såklart ha förståelse för. Men det finns grund för att lyfta fram att det numera finns ett utrymme för att agera på det sätt man anser lämpligt från kommunens sida.

Kommunen har en skyldighet att bygga ut allmänt va. Den skyldigheten inträder endast om det finns miljöskäl eller hälsomässiga skäl. Det gäller tolkningen om vad större sammanhang innebär. Det gäller för minst 20-30 hus men i vissa fall färre beroende på lokala förutsättningar. Lagen tolkas så att det i princip alltid finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljö om bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.

Jag får ytterligare en gång nämna att regeringen delar bilden av att lagstiftningen tidigare inte i tillräcklig utsträckning har ställt krav på framförhållning. Man har inte haft en skyldighet att bedöma om enskilda lösningar kan ge motsvarande miljö- och hälsoskydd. Det är vad de lagstadgade bestämmelserna i Vattentjänstlagen avser att ändra på.

Är det så att dessa inte räcker och att det fortgår en stor problematik kommer regeringen självfallet att ta fasta på den oron och kritiken och se över vad vi ytterligare kan göra. Det är inte minst ett arbete som pågår redan nu. Vi följer frågan noga. Det är inget som vi bara skriver och påstår, utan det sker på flera olika sätt.

Exempelvis har vi haft en dialog med Finland för att ta del av deras lagstiftning på området och hur det har fungerat där. I Finland har man ett system där fastigheter i högre grad än i Sverige kan få undantag från att ansluta sig till ett kommunalt va-nät. I Finland, fru talman, har även omfattningen av undantag i vissa fall medfört svårigheter för va-bolagen att planera och få kostnadstäckning för prioriterad va-utbyggnad. Detta har påverkat bostadsbyggandet, och några kommuner har fått ganska stora ekonomiska bekymmer.

Det pågår ett arbete med att se över hur vi kan förbättra situationen för alla dem som påverkas av den här problematiken. Jag kan försäkra ledamöterna om att jag är vänligt inställd till att lyssna på vilken bild som lyfts fram av problematiken men även möjliga lösningar och förbättringar på situationen så att vi kan göra det drägligt att leva och bo i hela landet också vad avser avlopp och vatten.

Herr talman! har frågat mig när jag och regeringen kommer att återkomma till riksdagen med åtgärder som uppfyller gällande miljö- och hälsoskyddskrav utifrån det tillkännagivande riksdagen riktade till den tidigare regeringen om att inte tvångsansluta fastigheter till va-systemet. Roger Hedlund har också frågat mig vilka initiativ jag kan ta för att inte kommunerna ska tvångsansluta fastighetsägare till ett redan överbelastat va-system och därigenom riskera människors hälsa och miljö i en situation lik den i Sandvikens kommun. Mikael Eskilandersson har frågat mig när jag och regeringen kommer att hantera tillkännagivandet och säkerställa att avlopp som uppfyller miljö- och hälsokrav i normalfallet inte ska påtvingas ett kommunalt avlopp.

Jag vill börja med att säga att jag är medveten om att ett hot om tvångsanslutning innebär stor oro för enskilda fastighetsägare, då anläggningsavgiften kan vara en betungande utgift.

Kommunen är enligt lagen om allmänna vattentjänster skyldig att ordna vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Denna skyldighet medför ibland svåra avvägningar för en kommun i de fall där det finns olika uppfattningar mellan enskilda och en kommun. För den enskilda fastighetsägaren kan också det motsatta förhållandet gälla, det vill säga en vilja att ansluta sig till ett kommunalt va-nät där det inte är möjligt.

Med uttrycket "i ett större sammanhang" avses en samlad bebyggelse med 20 till 30 fastigheter, men ibland även färre. Det avgörande i dessa fall är att det finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljön. Tidigare hade fastighetsägare mycket liten möjlighet att påverka beslut, vilket regeringen ville ändra på. I och med den lagändring i 6 § i lagen om allmänna vattentjänster som trädde i kraft den 1 januari 2023 ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet genom en enskild avloppsanläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Sedan årsskiftet gäller att kommunerna också ska ha aktuella vattentjänstplaner som redovisar kommunernas långsiktiga planering av hur behovet av vattentjänster ska tillgodoses. Planerna ska ha föregåtts av en så kallad strategisk miljöbedömning i enlighet med 6 kap. i miljöbalken, vilket bland annat innebär att de olika alternativen ska vägas mot varandra och att effekterna ska bedömas. Allmänheten ska också ges möjlighet att framföra synpunkter på kommunernas planer, och kommunerna ska samråda med de fastighetsägare som kan antas ha väsentligt intresse av planen - detta eftersom det kan finnas olika tänkbara möjligheter att lösa vatten- eller avloppsfrågan. Kommunerna ska ta hänsyn till de synpunkter som kommer in och redovisa hur de har beaktats. De krav på analys och dialog som Mikael Eskilandersson efterfrågar i sin interpellation finns alltså redan på plats.

Sammanfattningsvis vill jag säga att det obligatoriska kravet på vattentjänstplaner förväntas öka transparensen gällande kommunernas planer på utbyggnad och ge större möjligheter för fastighetsägare att i ett tidigt skede påverka besluten om vilka fastigheter som ska ingå i nya va-områden. Det har gått drygt ett år sedan lagändringen trädde i kraft om att särskild hänsyn ska tas till förutsättningarna att tillgodose behovet genom enskilda anläggningar. Lagändringen om va-planer har haft reell verkan fullt ut under mindre än ett halvår. Regeringen följer utfallet av denna lagändring noga.

Herr talman! Jag redogjorde för att vi kommer att se över artskyddet redan när vi presenterade regeringens skogsutredning. Självfallet ställdes då frågor om artskyddet, och vi redogjorde för hur regeringen avser att hantera denna fråga. Som jag tidigare har nämnt vill regeringen göra en ordentlig översyn av artskyddslagstiftningen så att regelverket blir rättssäkert och man undviker de problem som dyker upp nu. Vi har ett omfattande underlag i ett artskyddsutredningsbetänkande och i de remissvar från 147 instanser vars synpunkter hanteras. Dessutom har det utvecklats en rättspraxis i dessa frågor, och det behöver också tas i beaktande i det arbete som pågår.

Vi har också aviserat att vi kommer att utreda frågan om nationell fridlysning och frågan om ersättning kopplad till artskyddet och att vi kommer att återkomma i dessa frågor men att andra delar hanteras inom Regeringskansliet i en utredning som kommer att gå att hantera snabbare.

Herr talman! Det är frustrerande även för mig att ens behöva referera till den tidigare regeringen, men när ledamöterna tar till överord om den fruktansvärt långa tid det tar för regeringen att leverera i denna fråga blir det ganska relevant att nämna att den tidigare regeringen inte lyckades under en hel mandatperiod.

Vi kommer att utföra arbetet så effektivt det bara går. Det får inte bli ett blekt resultat, för svenska skogsägare har väntat länge nog på att få ordentliga besked i frågan - och dessa besked avser denna liberala borgerliga regering att leverera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag delar helt Malin Larssons bild. Detta kan inte vänta, utan vi måste lösa detta problem fort. Vi kan inte plåga svenska skogsägare på det sätt vi gör med artskyddet som ursäkt. Vi måste se över artskyddet och förbättra sättet vi hanterar frågor om artskydd i Sverige. Vi vet ju att det är aktiva och engagerade skogsägare som kan hjälpa oss att värna de arter vi har i Sverige.

Just därför är det så frustrerande att detta arbete tar tid, inte minst eftersom riksdagen redan 2018 sa att artskyddsförordningen skulle ses över. Detta arbete kunde alltså ha avslutats av den tidigare regeringen, men det misslyckades man med. Därför behöver vår regering ta vid och göra det vi kan för att lösa frågan så raskt som möjligt.

Vi behöver se till att Sverige har ett ordentligt artskydd och lever upp till det vi har gått med på i EU så att EU-kommissionen inte straffar oss för att vi inte på ett tillräckligt bra sätt arbetar med biologisk mångfald. Vi måste hitta ett sätt att utföra detta arbete som inte straffar Sveriges fantastiskt engagerade och skickliga skogsägare.

Mitt budskap till alla dem som är bekymrade över den stora osäkerhet som råder är att jag beklagar att frågan varit olöst sedan 2018. Regeringen tar den på stort allvar och gör allt vi kan för att lösa frågan. Vi kommer att göra en ordentlig översyn av artskyddslagstiftningen så att regelverket blir effektivt och kan hanteras på ett rättssäkert sätt. Det handlar inte minst om att hantera det på ett rättssäkert och legitimt sätt gentemot de markägare som har rätt till ersättning.

Vi har ett omfattande underlag att utgå från. Det är 147 instanser som har lämnat in synpunkter, och alla dessa synpunkter ska tas om hand. Det har dessutom utvecklats en rättspraxis i frågan, som också behöver hanteras i samband med detta arbete. Vi kommer att utreda frågan om nationell fridlysning och ersättning kopplat till artskyddet.

Mitt budskap till markägarna är att regeringen anser att de ska få kompensation för inskränkningar i äganderätten. En liberal borgerlig regering slår givetvis vakt om äganderätten. Vi beklagar att arbetet med artskyddet tar tid, vi beklagar att arbetet inte skedde redan 2018 när riksdagen konstaterade att det krävdes och vi gör allt vi kan för att hantera frågan på bästa möjliga sätt.