Romina Pourmokhtari

Herr talman! Från regeringens sida har vi påbörjat ett arbete med skogspolitiken. Detta är i alla fall jag väldigt glad över att vi har gjort. Jag och Liberalerna ser ett behov av att göra en översyn av den nationella skogspolitiken givet den utveckling som har skett sedan den senaste skogspolitiska reformen kom 1993. Det har, inte minst på EU-nivå, skett en himla massa i skogsfrågorna som påverkar hur svensk skogsindustri utvecklas och hur vi värnar den skogsmark vi har.

Vi ser skogen som en strategisk resurs för ett robust Sverige samt för jobb och tillväxt. Vi ser också att den svenska skogspolitiken, som bygger på de jämställda målen gällande produktion och miljö, är någonting att värna. Avvägningen mellan produktion och naturvård skapar en god grund för det fortsatta genomförandet av skogspolitiken.

Regeringen har tillsatt en utredare som ska göra en översyn. Man ska överväga åtgärder för ett långsiktigt och konkurrenskraftigt skogsbruk som stärker näringsfriheten och investeringsviljan. I uppdraget ingår även att ge förslag för en effektiv, enkel och välfungerande tillsyn av skogsbruket och ett effektivare miljömålsarbete i skogen.

Syftet med denna utredning, herr talman, är att utveckla en framtida ändamålsenlig skogspolitik som främjar ett långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk, en ökad skoglig tillväxt och en långsiktigt ökad tillgång till hållbar skoglig biomassa för att man fullt ut ska kunna bidra till klimatomställningen och den svenska tillväxten på de många sätt man kan göra detta.

Regeringen delar uppfattningen att det finns problem med artskyddsreglerna och tillämpningen av dem. Det finns en otydlighet när det gäller vad som är tillräcklig hänsyn i samband med skogsbruk som resulterar i en oro och osäkerhet hos markägarna. Denna regering vill se till att den oro och osäkerhet som finns försvinner.

Det finns också en otydlighet om när ersättning ska betalas till markägare. Jag ska inte gå in på de skatterelaterade frågorna, herr talman, för detta är självfallet någonting som dagens interpellation inte handlar om. Denna otydlighet är dock väldigt bred. Den är ett särskilt problem eftersom regeringen, i linje med förvaltarskapstanken, ser ett behov av att värna de aktiva och engagerade skogsägare vi har i Sverige. De är helt avgörande för att stärka ekosystemen i skogen och för att ta till vara skogen som en kolsänka och en faktor som bidrar till förnybar råvara. En negativ utveckling för biologisk mångfald är inte någonting som vi kommer att kunna vända utan engagemang från olika markägare.

På Regeringskansliet pågår just nu ett intensivt arbete med att analysera artskyddsutredningens betänkande. Där finns det synpunkter som har lämnats av remissinstanserna och som vi för en god dialog om. Det finns även en dom från Högsta domstolen, som kom våren 2023, om ersättning för nekad avverkningsanmälan på grund av att artskyddet är relevant för arbetet. Detta är någonting som regeringen tittar på.

Som jag tidigare nämnt har vi från regeringen meddelat att vi kommer att låta utreda vissa frågor om artskyddet inom Regeringskansliet. Detta är således ingenting som kräver tillsättning av en utredning, även om vissa delar kommer att utredas. Det här jobbet ska göras ordentligt. Vi vill föreslå regler som fungerar på långt sikt, och då tar det lite tid.

Herr talman! Malin Larsson har frågat mig varför någon artskyddsutredning inte har tillsatts ännu och vilka åtgärder jag tänker vidta för att hantera den situation som råder och återställa tryggheten för landets skogsägare.

Som regeringen har meddelat vid flera tillfällen bereds artskyddet för närvarande inom Regeringskansliet, och regeringen kommer att ta ställning till behovet av att se över tillämpliga bestämmelser i miljöbalken. Artskyddsutredningens betänkande (SOU 2021:51) ligger till grund för det arbete som pågår.

Regeringen har i beredningen av Artskyddsutredningens förslag identifierat att det finns behov av ytterligare utredning av dels frågan om nationell fridlysning, dels frågan om ersättning kopplat till artskyddet. Som jag tidigare har meddelat avser regeringen att låta utreda dessa frågor inom Regeringskansliet.

Det pågår ett intensivt arbete i Regeringskansliet när det gäller artskyddet. Regeringen delar bilden att det finns problem med dagens utformning och tillämpning av artskyddsreglerna, och vi menar att det är viktigt med ett regelverk som är tydligt för markägare och andra berörda samtidigt som det ger ett effektivt artskydd.

Herr talman! Jag förstår att Socialdemokraterna har en tendens att bli frustrerade över att det är den enskilde verksamhetsutövaren som avgör om det är lönsamt att investera i effekthöjande åtgärder eller inte och mest undrar varför inte regeringen och staten inte går in och gör saker och ting. Men som liberal, och även som en minister som med jämna mellanrum är i god dialog med olika verksamhetsutövare, litar i varje fall jag på deras förmåga att göra sådana bedömningar.

Vi har ju ett arbete som pågår, där vi involverar verksamhetsutövarna och myndigheterna på olika sätt för att påbörja dialogen och se över hur arbetet ska ske. Flera aktörer i branschen har redan påbörjat ett arbete med att genomföra olika effekthöjningar i samband med att de ansöker om moderna miljövillkor, och det inkluderar ägarna till några av de största anläggningarna. Det är såklart någonting vi ser väldigt positivt på.

Arbetet pågår alltså för fullt, och gällande de miljömässiga aspekterna av det hela är det verkligen så att vi arbetar på för att det ska kunna ske på bästa sätt. Behovet av att genomföra de här åtgärderna är ingenting som har förändrats under den här tiden, utan det handlar helt enkelt om att de ska kunna genomföras på bästa sätt.

Vi är väldigt angelägna om att genomföra de här åtgärderna för att de ska minska vattenkraftens negativa påverkan på miljön. Ledamoten vet säkert mycket väl att det finns en stor vilja även hos regeringen att genom de miljöprövningar som sker arbeta för att skydda vattenmiljön, skydda ekosystemen och värna den biologiska mångfalden. Frågan är hur vi genomför dem på bästa sätt så att de inte påverkar vattenkraftsägarna på samma sätt som under tidigare period.

Det är som sagt frustrerande när arbete tar tid, men så blev det eftersom regeringen behövde påbörja ett arbete som hade kunnat ske från start.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tycker att det blir något komiskt när ledamoten nämner att jag som statsråd inte vill kommentera frågan om hur vattenkraftens pauser för miljöprövning går till. Det är i själva verket vad vi gör i detta nu, herr talman. Vi står och diskuterar och debatterar frågan om vattenkraftens miljövillkor, vattenkraftens funktion i vårt elsystem och hur pauserna ska hanteras på bästa sätt.

Påståendet att jag inte vill kommentera detta tycker jag faktiskt blir lite roligt. Jag kommenterar nämligen detta med jämna mellanrum. Det jag nyss påpekade för ledamoten, herr talman, var att det finns skäl till att pauserna genomförs, och det är skäl som Liberalerna inte ignorerar.

Liberalerna är väldigt måna om att den förlängda pausen ska ge tid för arbetet att förbättra miljöprövningarna så att de kan genomföras på bästa sätt. Om man är miljövän är man mån om att prövningarna ska ske på ett bra sätt så att vi kan behålla även vattenkraften och så att vi inte lägger ned fungerande produktion som, även om den är småskalig, bidrar till elsystemet. Det finns bedömningar av hur mycket den bidrar med.

Att Liberalernas miljöpolitik och värnande av en hög takt går emot det som nu görs håller jag inte med om. Det som händer här är att Sveriges miljöpolitik ska vara ambitiös och värna konkurrenskraften. Den värnar inte konkurrenskraften om den leder till att inhemsk vattenkraftsproduktion läggs ned därför att miljöprövningarna är för tunga för aktörerna att genomföra.

Prövningarna ska genomföras på ett sätt som inte skapar oacceptabel påverkan på aktörernas verksamhet, vilket är något som regeringen inte vill se fortsatt. Åtminstone de vattenkraftsägare som jag har träffat är väldigt tacksamma över att vi inte, likt den förra regeringen, tuffar på utan att lyssna när de uttrycker oro för hur arbetet går till.

Åtgärder behöver vidtas för att se till att påverkan från omprövningarna blir acceptabel ur ett elsystemperspektiv, att samverkan förbättras och att omprövningsprocesserna går till på ett ordnat, förutsägbart och rättssäkert sätt. Det är detta arbete som nu genomförs av regeringen.

Vid ett remissmöte den 14 maj med anledning av den föreslagna förlängningen av pausen informerade Regeringskansliet om att regeringen avser att remittera författningsförslag före sommaren. Då kommer med andra ord de förslag till åtgärder som bereds inom Regeringskansliet att presenteras.

Detta är som sagt ett arbete som sker för att vi ska kunna få till de välbehövliga författningsändringarna, herr talman, liksom andra åtgärder som behövs i detta arbete. Jag kan bara beklaga att det inte är ett arbete som har genomförts trots att de här prövningarna har kritiserats under lång tid. Man har under lång tid lyft upp att det finns en problematik i hur de genomförs.

Pausen har alltså förlängts i syfte att ge oss tillräcklig tid att slutföra det arbete som behöver ske. Det är klart att man som politiker är frustrerad över att saker och ting tar tid, men så är det - politik och arbetet på statlig nivå behöver ske på ett korrekt sätt, och det tar ibland tid. Jag tror inte att någon är särskilt förvånad över att det här är ett arbete som är komplext och mycket svårt. Vi kommer förhoppningsvis att väldigt snart kunna ha fler debatter om påverkan på vattenkraften av miljöprövningarna, som också kommer att kunna ske på ett lite annat sätt.

Herr talman! Det finns många aspekter av vattenkraften som man kan diskutera. Låt oss börja i den grundläggande aspekten att vattenkraften har en särställning i Sveriges energiförsörjning och allra främst i elförsörjningen genom sin förmåga att lagra och erbjuda en reglerbar elproduktion.

Det befintliga vattenkraftsregelverket och de befintliga produktionsförmågorna är något som vi vill utveckla och bevara. Vattenkraftens unika förmågor är något som man verkligen behöver ta vara på i så stor utsträckning som möjligt. Det menar regeringen att vi gör, inte minst genom att pausa de pågående omprövningarna för att förbättra dem och faktiskt lyssna på de vattenkraftsägare som under lång tid har uttryckt stor frustration över hur prövningarna går till och hur de påverkar deras förmåga att bidra med exempelvis sin unika förmåga i elsystemet.

Vattenkraften har stor förmåga att bidra i vårt elsystem. Denna förmåga kan inte utnyttjas genom att ignorera oron när den kommer fram - oron för hur prövningarna går till och hur de påverkar möjligheten att fortsätta.

Svaret på den fråga som ledamoten ställt, herr talman, menar jag är att regeringen värnar vattenkraftsägare i Sverige genom att på allvar ta hänsyn till deras oro och inte låta prövningarna fortskrida som de gjorde tidigare. I stället pausar vi dem för att se över hur de kan förbättras på ett sätt som inte skadar vattenkraften i den utsträckning som det höll på att göra. Detta menar vi är att ta ansvar för den funktion som vattenkraften fyller i vårt elsystem.

Herr talman! Isak From har frågat energi- och näringsministern om hon och regeringen förutom nya pauser också överväger några insatser för att involvera företag och ansvariga myndigheter i arbetet med att säkerställa vattenkraftens möjlighet till effekthöjning, samt om hon och regeringen avser att ta ytterligare initiativ för att också skapa tydlighet i prövningsförutsättningarna för verksamhetsutövarna.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Vattenkraftens utbyggnad ska enligt propositionen Vattenmiljö och vattenkraft (prop. 2017/18:243) främst ske genom effekthöjning i befintliga verk med moderna miljötillstånd. Det är dock den enskilda verksamhetsutövaren som avgör om det är lönsamt att investera i effekthöjande åtgärder.

Reglerna om ändringstillstånd, som infördes i samband med bestämmelserna om moderna miljövillkor, syftar bland annat till att en verksamhetsutövare ska ha möjlighet att ansöka om effekthöjande åtgärder utan att behöva avvakta omprövningen enligt den nationella planen för moderna miljövillkor. Praxis från mark- och miljödomstolarna visar att bestämmelsen om ändringstillstånd har fungerat som tänkt. Flera tillstånd till effekthöjande åtgärder i befintliga kraftverk har redan lämnats med stöd av de nya reglerna. Det finns inte heller något som hindrar att verksamhetsutövare ansöker om tillstånd till effekthöjande åtgärder i samband med att ansökan om omprövning för moderna miljövillkor ges in. Något skäl för regeringen att vidta några särskilda åtgärder kopplat till den nationella planen för att säkerställa vattenkraftens möjligheter till effekthöjande åtgärder finns därför inte.

Utgångspunkten i planeringen av omprövningarna har varit att en viss påverkan på elsystemet är acceptabel. Med hänsyn till det allvarliga läget för elsystemet beslutade regeringen i januari 2023 att omprövningen skulle pausas i tolv månader och omprövningssystemet ses över. Pausen har sedan förlängts två gånger, senast till den 1 juni 2024.

Regeringen avser att vidta åtgärder som bidrar till att säkerställa att omprövningarnas påverkan på vattenkraften blir acceptabel ur ett elsystemperspektiv. Inom Regeringskansliet pågår därför beredning av förslag till sådana åtgärder. Ställningstagandet om behovet av förändringar bygger bland annat på de kartläggningar och analyser som berörda myndigheter har genomfört under pausen på uppdrag av regeringen, samt dialog med vattenkraftsbranschen. I syfte att medge tillräckligt med tid för regeringen att slutföra arbetet med att ta fram författningsändringar och andra åtgärder som ska förbättra omprövningsprocessen och förse vattenkraften med moderna miljövillkor på ett ordnat, förutsägbart och rättssäkert sätt beslutade regeringen den 23 maj att ytterligare förlänga pausen. Beslutet innebär att de prövningsgrupper som enligt nu gällande bestämmelser ska ge in en ansökan senast den 1 juni 2024, i stället ska ge in en ansökan senast den 1 juli 2025, och att tidpunkten för övriga prövningsgrupper att ge in en ansökan flyttas fram ett år. Detta är den sista och slutgiltiga förlängningen av pausen. Därefter återupptas omprövningarna, och det viktiga arbetet med att förse vattenkraften med moderna miljövillkor, skapa fria vandringsvägar och främja biologisk mångfald i våra vattendrag fortskrider.

Herr talman! Återigen tack till ledamoten!

Jag delar helt bilden av problemnivån som PFAS-ämnena utgör. Det är extremt allvarligt. Det är väldigt viktigt att vi kommer åt PFAS-föroreningarna.

Man kan bara beklaga att vi förstod och hade kunskapen så pass sent om hur allvarligt de påverkar både människors hälsa och vår miljö. Det gäller ändå att lägga ett ordentligt arbete på att komma åt detta.

Regeringen har beslutat om flertalet uppdrag med återrapporteringskrav från olika myndigheter kombinerat med särskild finansiering.

Naturvårdsverket har ansvaret att stärka den nationella samordningen och se till att vägledningen om spridningen ökar så att vi kan stoppa den i så hög utsträckningen som möjligt. Där har Naturvårdsverket det övergripande ansvaret.

Utöver det är det väldigt många myndigheter som på olika sätt arbetar med detta. Man kan vända sig till tillsynsmyndigheterna. SGI jobbar med att ha en effektiv kunskapsspridning. SGU arbetar med att genomföra åtgärder. MSB arbetar också med vägledning. Arbetet pågår för fullt på nationell nivå.

Jag tar till mig av tankarna från ledamoten om att ytterligare växla upp det arbetet. Vi ska se över hur det går till och vad vi kan göra ytterligare på nationell nivå.

Sedan är det frustrerande nog så att det är först när kommissionen har lagt fram sitt förslag som Sverige och andra länder kommer in i den formella processen och kan ha ståndpunkter.

I det skedet kommer vi att försöka bidra till att det går så snabbt som möjligt genom att vara väl pålästa och beredda med konstruktiva ändringsförslag så att det går så fort som det bara kan gå att få till ett förbud mot alla PFAS-ämnen.

Slutligen vill jag bara nämna att jag kommer att fortsätta att driva på med likasinnade länder. Sverige har varit drivande och ambitiöst i kemikaliefrågor nu under lång tid. Det är ett arbete som jag avser att fortsätta med.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Nu var det väldigt många frågor som hann komma i det långa anförandet, men jag ska försöka besvara dem efter bästa förmåga.

Det som regeringen avser att göra på internationell nivå inom EU för att politiskt visa på handlingskraft i denna fråga är allra främst att fortsätta driva på för att alla åtaganden i EU:s kemikaliestrategi ska fullföljas. Där har vi helt enkelt ett beslut och en ram att utgå från och trycka på för. Även om det sker ett intensivt arbete för att stoppa den här utvecklingen kommer inte vi ansvariga ministrar, som har likasinnade ståndpunkter och arbetar tillsammans, att växla ned på vårt arbete för att lyckas få fram den här utvecklingen utan tvärtom växla upp det. Sverige har varit väldigt drivande för att i de relevanta sammanhangen lyfta upp PFAS-förbud även inom ramen för andra direktiv eller förordningar. Återigen är PPWR ett exempel på att ett sådant arbete har skett med framgång; Sverige har fått igenom ett förbud mot PFAS-användning i livsmedelsförpackningar.

Det finns såklart en himla massa olika aspekter på hur man identifierar skadade områden på bästa sätt. Som jag nämnde i mitt tidigare anförande finns det ett uppdrag om att forska och hitta effektiv kunskapsspridning om PFAS-förorenade områden.

Det är ett arbete som inte blir proaktivt, som ledamoten själv nämnde, utan snarare fortsatt reaktivt. Men det är ändock ett arbete som blir väldigt viktigt, nämligen att se till att vi identifierar de förorenade områdena.

Det finns ett uppdrag att genomföra åtgärder på förorenade statliga områden. Det finns även en möjlighet att söka medel hos Naturvårdsverket för andra förorenade områden.

Herr talman! Sedan var det frågor om varför det tar så lång tid att genomföra arbetet. Jag måste påpeka att EU:s och Sveriges arbete ändå ger resultat.

Steg för steg har vi sett framsteg och på olika sätt lyckats begränsa olika grupper av PFAS. Under 2023 trädde exempelvis i kraft en begränsning av gruppen för PFCA. Det är 200 olika ämnen som bland annat används i textilier och brandsläckningsskum.

I april 2024, väldigt nyligen, röstade medlemsländerna också igenom ett förbud mot en annan grupp av PFAS-ämnen, nämligen PFHxA, som bland annat används i material som är i kontakt med livsmedel och i kläder. Det finns långt framskridna förslag på förbud av all användning av PFAS i brandskum. Det sker ett arbete.

Det begränsningsförslag som man arbetar med för all typ av PFAS är någonting som vi är väldigt måna om. Det handlar om att lyckas begränsa ämnena på hög nivå och i den bredd och variation som finns inom ämnena.

Det är någonting som nu behandlas av Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa. Det är ett väldigt omfattande begränsningsförslag som har lagts fram. Det vet ledamotens såklart själv. Det har genererat fler än 5 600 kommentarer från över 4 400 organisationer som myndigheten nu hanterar.

I normala fall ska det hanteras inom ett år. Men tyvärr verkar det ta lite längre tid. Det tar tid av flera olika skäl. Men regeringen avser att fortsatt skapa politiskt tryck och att i alla möjliga sammanhang lyfta fram behovet av att lyckas med begränsningen och att fullfölja det man i princip redan har uttalat att man ska.

Fru ålderspresident! Stort tack till ledamoten Guteland för engagemanget i PFAS-frågorna! Det här är verkligen ett arbete som är av stor vikt. Jag är tacksam över att vi kan ha en så öppen och pågående diskussion om hur Sverige på bästa sätt kan hantera frågorna om PFAS-ämnen och spridningen i samhället av dem.

Angående frågan om hur vi avser att hantera det arbete som behöver ske inom EU och samarbetsmässigt kommer jag fortsatt att tillsammans med likasinnade länder driva på för att alla åtaganden i EU:s kemikaliestrategi ska fullföljas. Då handlar det om att reformera kemikalielagstiftningen, så att människor och miljö skyddas mot de mest skadliga kemikalierna. Men det handlar också om att rent konkret fasa ut användningen av PFAS med stöd av nuvarande EU-regelverk och allra främst kemikalieförordningen Reach. Inom ramen för Reach tas det just nu fram ett förslag till förbud som täcker allt PFAS, och det är en mycket önskvärd utveckling.

Vi har en gemensam inre marknad. Vi vet att varor, människor och allt möjligt förflyttas inom EU i stor utsträckning. Därför vore det otroligt bra om vi kunde få bukt med den här frågan på EU-nivå. Sverige har varit väldigt drivande gällande ambitiösa kemikaliekrav - på den fronten och i alla forum där det har gått. Ett exempel på att vi har lyckats är den kommande EU-förordningen om förpackningar och förpackningsavfall. Där har Sverige fått till ett förbud mot PFAS i livsmedelsförpackningar i väntan på Reach. Jag är väldigt glad över att vi inte bromsar medan vi arbetar på för att det övergripande skyddet med förslag till förbud som täcker allt PFAS tas fram inom Reach utan arbetar på många av de sätt som går.

Den nutida användningen av PFAS gör att det i många fall finns en ansvarig verksamhetsutövare som är skyldig att avhjälpa eventuella skador som den egna verksamheten kan ha orsakat. Det är helt i enlighet med principen om att förorenaren betalar. Det betyder att den myndighet som är skyldig att utöva tillsyn över verksamheten behöver ställa krav på verksamhetsutövaren.

I de fall där det inte går att hålla någon ansvarig för en PFAS-förorening finns det möjlighet till statlig finansiering av saneringsåtgärder. Det sker genom Naturvårdsverkets saneringsanslag. Detta menar vi är bra. Vi hoppas att man kommer att kunna identifiera alla de platser där föroreningar har skett, så att man även kan hantera dem. Just i det syftet finns ett uppdrag som Statens geotekniska institut, SGI, arbetar med och som gäller forskning och effektiv kunskapsspridning om PFAS-förorenade områden.

Utöver det har SGU, Sveriges geologiska undersökning, i uppdrag att genomföra åtgärder i statligt förorenade områden. Dessutom har MSB vägledning om hur släckvatten och skumvätskor ska hanteras för att undvika PFAS-bitarna. Alla de olika statliga myndigheter som arbetar med PFAS-frågor samarbetar också i ett nätverk för att hantera den problematik som finns.

Fru ålderspresident! Om EU-kommissionen inte lever upp till sina åtaganden utesluter jag inte att nationella begränsningar skulle kunna aktualiseras. Men som det ser ut i nuläget är min bedömning att våra myndigheter på grund av den inre marknaden behöver lägga all sin kraft på att få fram EU-begränsningen. Där ligger förhoppningen just nu. Vi följer det här väldigt noga.

Fru ålderspresident! har frågat mig vilka initiativ jag har tagit under året för att utsläppskällorna av PFAS ska minska och stoppas.

Eftersom det endast har gått några få månader sedan den senaste interpellationen på detta tema, 2023/24:322 Skydd för människor och miljö från PFAS, är svaret delvis detsamma som då. Jag förstår ju interpellantens önskan att saker ska ske snabbt på området, men det här är en problematik som det dessvärre tar tid att komma till rätta med.

PFAS är några av vår tids mest problematiska ämnen, och regeringen ser fortsatt mycket allvarligt på spridningen av högfluorerade ämnen i miljön och i livsmedelskedjan, där de kan utgöra en stor risk för människors hälsa och naturen. PFAS-ämnena är en stor och komplex grupp av ämnen, fler än tio tusen, med varierande egenskaper och en bred användning i samhället. Vissa av dessa ämnen kan ha skadliga effekter, både för människor och för miljön. Gemensamt för dem är att de är syntetiskt framställda och att de inte bryts ned eller bryts ned extremt långsamt till andra PFAS-ämnen. Många av ämnena är också vattenlösliga och mycket rörliga i mark, vatten och luft.

När det gäller det avgörande i Mark- och miljööverdomstolen som Jytte Guteland refererar till, som rör målet mellan Uppsala Vatten och Försvarsmakten, avstår jag och regeringen från att framföra några synpunkter då det vore mycket olämpligt att jag som regeringsföreträdare skulle uttala mig om enskilda mål. Jag kan även konstatera att Försvarsmakten har överklagat domen till Högsta domstolen och att den rättsliga prövningen därmed inte är helt avgjord. Regeringen följer naturligtvis fortsatt noga utvecklingen i de olika domstolsmål som rör PFAS, och så gäller även för detta ärende.

Regeringen fortsätter även Sveriges aktiva arbete nationellt, inom EU och internationellt för att fasa ut användning av PFAS-ämnen. En nyhet sedan januari i år är att PFAS-ämnen kommer att förbjudas i livsmedelsförpackningar i och med den nya EU-förordningen om förpackningar och förpackningsavfall som regeringen har arbetat med. Sverige har varit väldigt pådrivande i detta arbete, och vi är mycket nöjda med utfallet och att vi i varje fall har lyckats komma åt ett förbud mot PFAS i just livsmedelsförpackningar.

Regeringen fortsätter också driva på för att åtagandena i EU:s kemikaliestrategi ska genomföras. Inför ministermötet i mars i år diskuterade vi tillsammans med likasinnade länder bland annat frågan om PFAS i bekämpningsmedel och frågan om utfasning av PFAS. För att underlätta och påskynda arbetet samlas vi ofta innan EU:s ministermöten inleds för att diskutera hur vi på olika sätt kan hantera angelägna frågor. PFAS är en återkommande fråga i denna krets.

Förekomsten av PFAS i miljön och dricksvattnet är ett globalt problem. I Stockholmskonventionen, en internationell konvention med bestämmelser för att skydda människors hälsa och miljön från långlivade organiska föroreningar, POP, finns ett antal PFAS reglerade, och arbete med förslag på fler begränsningar pågår. Sverige och EU deltar aktivt i arbetet med Stockholmskonventionen. Kemikalieinspektionen lyfter även frågan om PFAS i flera av sina internationella samarbeten med länder utanför EU.

Regeringen har inte minst inom det nordiska samarbetet vid flera tillfällen lyft PFAS-frågan. I början av september i år kommer Sverige att stå värd för en nordisk PFAS-konferens där vi välkomnar deltagare från våra nordiska grannländer för att diskutera PFAS och utbyta erfarenheter. Det här är en konferens som jag valde att nämna vid ett tillfälle nyligen då de nordiska miljöministrarna samlades i Stockholm. Vi ser fram emot resultatet av detta arbete.

Fru ålderspresident! Jag ser inga skäl till att återigen ta en kik på tabellerna där siffror jämförs, så som ledamoten Rebecka Le Moine efterfrågar att jag ska göra. Jag har dem här i min hand, om ledamoten vill titta för att upplysa sig om vad Miljöpartiet sysslade med när de själva hade makten och jämföra det med vad jag gör nu. Hon är varmt välkommen att titta på mina tabeller och diskutera arbetet med mig.

Om ledamoten undrar vilka av Sveriges miljömål som har uppnåtts sedan de fastställdes för 25 år sedan kan jag berätta att hotet mot ozonskiktet är avvärjt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Om ledamoten Le Moine menar allvar med att det faktum att jag inte ger tillräckligt mycket pengar för detta arbete innebär att jag inte är tillräckligt ambitiös och inte lyckas med det som ska genomföras undrar jag: Hur kommer det sig att den regering där Miljöpartiet hade ministerposten och var ett av två partier och därmed hade stor makt att påverka vad denna summa skulle landa på låg på - nu översätter vi från miljarder till miljoner, så nu får alla hänga med - 2 020 miljoner kronor 2020 medan den här regeringen 2023, när det är ekonomiskt väldigt tufft för Sverige och vi har hög inflation och lågkonjunktur, lyckas lägga 2 600 miljoner kronor, det vill säga 580 miljoner kronor mer än Miljöpartiet lade 2020?

Om vi i stället tittar på detta år, när vi vet att det har blivit lite lättare och lite mer utrymme i budgeten, ser vi att vi för 2024 lyckas lägga 2 882 miljoner kronor, det vill säga 862 miljoner mer än Miljöpartiet lade 2020. Hur kommer det sig att man påstår att det skett kraftiga nedskärningar när man bara jämför med de två senaste åren, när det börjar närma sig val och det är fullt i ladorna och möjlighet att gasa på i ekonomin?

Kanske vore det lite mer ansvarsfullt att konstatera att Sverige under lång tid har tagit stort ansvar för att kunna skydda och upprätthålla skötsel av våra skyddsvärda områden och att detta är ett arbete som fortgår. Ibland påverkas det av ekonomi eftersom inte alla partier som Miljöpartiet väljer att låna 100 miljarder för att lyckas genomföra allt man vill i sin hittepåbudget som inte blir verklighet.

I statsbudgeten tar vi ansvar för de marginaler som finns, och det gjorde även Miljöpartiet när man satt vid makten och inte bara stod i talarstolen som opposition utan satt vid makten och hade miljöministerposten. Då, 2020, satsade man 580 miljoner kronor mindre än den här regeringen gjorde 2023 och 862 miljoner kronor mindre än den här regeringen gör 2024.

Fru ålderspresident! Vi hör här att ledamoten Le Moine säger att det bara är retorik och fina ord bakom det jag som miljöminister gör.

Låt mig för det första upplysa ledamoten Le Moine om att det inte är ett avtal utan ett ramverk. För det andra heter det inte NBSAB, som det lät som att ledamoten sa, utan NBSAP. Regeringen arbetar också för fullt med att lägga fram den nationella planen.

Regeringen, i form av mig, var på plats när ramverket antogs. Jag var personligen utsedd av vår EU-grupp att tillsammans med min tyska kollega från det gröna partiet leda EU:s röst i en del av förhandlingarna. Jag har ett stort engagemang i detta arbete, och jag kan bara beklaga att ledamoten väljer att argumentera för sin sak på det här sättet. I stället för att lyfta fram vad Miljöpartiet anser är vettig politik och mäta den mot det arbete regeringen gör påstår hon att regeringen bara ägnar sig åt retorik och fina ord gällande naturpolitiken och arbetet med att stoppa artutdöendet.

Som ledamoten säkert är väl medveten om är mitt parti Liberalerna väldigt uppskattat för sin starka miljöpolitik, fru ålderspresident, och det är något som vi traditionellt sett ofta har krokat arm med Miljöpartiet för att arbeta med. Men om ledamoten vill kraftmäta mot det arbete jag genomför, hävda att det bara är tomma ord och att regeringen bara försämrar allt det arbete som sker är det väl det jag får ägna mig åt att här bemöta, i stället för att diskutera hur politiken hade kunnat förbättras och utvecklas.

Den här regeringen, fru ålderspresident, satsar 3 miljarder på skydd och skötsel av värdefulla områden. Vi beslutar med jämna mellanrum om nya naturreservat och om utveckling av det skydd vi har både till havs och på land. Regeringen har upprättat ett arbete från Havs- och vattenmyndighetens sida med att på prov sätta upp en trålgräns längs Östersjöns kust, något som den tidigare regeringen inte lyckades med under sin långa tid vid makten. Man kom inte igång med att begränsa den trålning som sker i våra hav och vatten. Om Östersjön nu mår så illa kan jag ju undra hur det kommer sig att miljöpartistiska miljö- och klimatministrar inte lyckades komma åt trålningen under så många år.

Fru ålderspresident! Sverige har sedan länge bedrivit ett ambitiöst arbete på det här området. Vi arbetar för att skydda natur i hela vårt avlånga land, och vi arbetar även internationellt för att få fler länder att följa Sveriges exempel och upprätta miljömål som man kan följa upp samt bidra till att restaurera och behålla värdefull mark och natur både till havs och på land.

Sverige beslutade för 25 år sedan att upprätta miljömål, fru ålderspresident, och sedan dess har man arbetat vidare. Vissa av dessa miljömål är uppnådda och klara, och andra har vi en lång väg att gå för att lyckas med.

Det finns ett uppdrag som pågår, och vi behöver invänta Miljömålsberedningens betänkande, som kommer först i december. Skälet till att det inte går snabbare är helt enkelt att det var den förra regeringen som gav uppdraget. Detta är alltså en anledning till att det kommer att dröja med ett skyddsmål för land. Vi kommer helt enkelt att behöva vänta till december; det är ingenting som jag personligen kan påverka.

Vi arbetar alltså så snabbt vi kan, fru ålderspresident. Jag kan bara beklaga att ledamoten väljer att lägga vikt vid att ifrågasätta mitt engagemang i arbetet för biologisk mångfald, när jag exempelvis var på plats och såg till att det här ramverket, inte avtalet, blev så pass starkt som det blev.

Fru ålderspresident! Rebecka Le Moine har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen tänker vidta för att påskynda skyddet av värdefull natur och implementera biodiversitetsavtalet i Sverige.

Det 15:e partsmötet för konventionen om biologisk mångfald hölls i Montreal i december 2022, och utfallet blev ett nytt ramverk som är ett viktigt politiskt åtagande för hela 2020-talet.

Det så kallade Kunming-Montreal-ramverket, som antogs under partsmötet, innehåller globala mål som syftar till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Förlusten av biologisk mångfald är en ödesfråga för vår planet, och det faktum att förhandlingarna om ett nytt globalt ramverk gick i mål är en betydelsefull milstolpe i att stoppa och vända den negativa utvecklingen.

I Sverige finns många naturreservat och nationalparker som skyddar oersättliga naturvärden. Många av områdena behöver skötas effektivt så att naturvärden bevaras och utvecklas, ekosystemtjänster vidmakthålls och fler livsmiljöer skapas för våra svenska arter och så att områdena blir tillgängliga för besökare. Allemansrätten, som gör det möjligt för alla att röra sig fritt i naturen, är någonting som regeringen vill värna.

Regeringen fortsätter att arbeta aktivt för att återställa natur. Våtmarker har betydelse för arbetet med klimatet, biologisk mångfald, övergödning och landskapets motståndskraft. Regeringen vill utveckla arbetet och har därför beslutat om en långsiktig satsning på återvätning av dikade torvmarker, vilket rätt genomfört är en kostnadseffektiv klimatåtgärd som kan hjälpa oss att lösa både förlusten av biologisk mångfald och klimatkrisen.

Det fortsatta arbetet med våra nationella miljömål bidrar i hög grad till att uppfylla avtalets mål. Miljömålsberedningen har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att ta fram förslag till en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som bidrar till att uppfylla Sveriges åtaganden för naturvård och biologisk mångfald samt upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn, LULUCF. Uppdraget ska redovisas senast den 2 december 2024.

Slutligen, fru ålderspresident, vill jag framhålla att regeringen under 2024 satsar totalt nästan 3 miljarder kronor på skydd och skötsel av värdefull natur och ytterligare 1 miljard på åtgärder för havs- och vattenmiljön. Regeringen avser att aktivt vidta åtgärder för att motverka artutrotningen både globalt och i Sverige genom att bevara särskilt känsliga arter och naturmiljöer, inte minst genom hållbara jordbruks, fiske- och skogsnäringar som kan bidra till att skapa miljö- och klimatnytta.

Fru ålderspresident! Jag tackar ledamoten Järrebring, för även om vi har många interpellationsdebatter där vi inte helt håller med varandra uppskattar jag alltid höjden i diskussionerna och engagemanget för den reella miljö- och klimatpolitik som vi arbetar med.

Återvätning av våtmarker är som sagt ett viktigt arbete som vi avser att skala upp och fortsätta med. Jag hoppas att vi alla kan bidra till att detta arbete går till på bästa sätt, med hänsyn till allt det andra som sker i vårt vackra, avlånga land - all skog och allt jordbruk som vi har.

Detta är ett arbete där vi gemensamt behöver ta ansvar både för den miljönytta och den natur vi vill ta hand om i Sverige och för den produktion som pågår för fullt i vårt land.

Tack, ledamoten Järrebring, för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Tack, ledamöterna, för frågorna!

Ledamoten Järrebring undrade om tidsramen för det arbete som sker. Jag kan informera om att det presenterades en forskningssatsning i förra veckan. Jag hade förmånen att besöka den konferens som pågick om återvätning av våtmarker för att ta del av engagemanget och belysa regeringens prioritering av dessa frågor. Pengarna är långsiktiga, och just därför ser vi gärna mer information om hur insatserna kan förbättras och så vidare.

Där fanns ett gediget program med många forskare och andra kunniga inom området som diskuterade hur arbetet kan förbättras. Det som är viktigt att förstå är att även om våtmarker bidrar med många ekosystemtjänster kan inte en enskild våtmark bidra till alla ekosystemtjänster samtidigt, utan det finns en stor variation. Det krävs också en stor mångfald av våtmarkstyper. Rätt våtmark på rätt plats i landskapet är därför en central del i arbetet, och detta var något som jag ansåg var väldigt intressant.

Vi bedömer att det fortsatt krävs åtgärder för att nå våra olika miljökvalitetsmål. Även om det är positivt att det finns en så stor och bred enighet kring värdet av insatser för att återväta våtmarker räcker det inte, utan det behöver självfallet ske mer.

Ett exempel på sådant som sker inom Sverige är att regeringen arbetar med ersättning för markägare som har skyddsvärd skog. Detta går in på den fråga som ledamoten Le Moine nämnde, nämligen behovet av att ersätta markägare som vill vara med och skydda sin skog.

Regeringen har i statsbudgeten för i år tillgängliggjort 1 670 miljoner kronor i detta syfte. Det är en stor summa. Man ska dock vara ärlig och säga att den inte räcker, utan det finns en väntetid innan utbetalningar kan ske. Många markägare menar att arbetet behöver gå bättre, och detta är något som regeringen tar till sig.

Jag måste även nämna att det finns markägare som vet att de har skyddsvärd skog och som väljer att göra avverkningsanmälningar i stället för att ansöka om att skydda sin skog, för att arbetet ska gå snabbare. Jag tycker att det finns ett ansvar hos dessa markägare att inte utnyttja systemet på det viset utan verkligen ta ansvar för att de äger skyddsvärd skog. Det kommer med ett fantastiskt ansvar som man gärna får ta för denna naturmiljö. Staten arbetar för fullt för att upprätthålla medel och förbättra processerna så att vi kan skydda mer skog, men man måste också ta ansvar som markägare.

Sedan finns det ytterligare ett perspektiv där jag, om jag får ta mig den friheten, utgår ifrån att ledamoten Järrebring och jag är eniga men där ledamoten Le Moine möjligtvis har en annan ståndpunkt, nämligen att Sverige är ett skogsland. 70 procent av vår yta är skog, och denna skog kommer att nyttjas, skördas och hanteras på olika sätt. Så är det.

Om man jämför oss med andra länder ser man att det är stor skillnad. Eftersom Irland och Nederländerna har ungefär 10 procent skog hanterar de sin skog på ett annat sätt. Jag vill se en stor respekt för att skogen är viktig för oss. Vi måste nyttja den på ett klokt sätt, inte bara bevara den.

Fru ålderspresident! När det gäller frågor om regeringens ståndpunkter kring naturrestaureringslagstiftningen hade ledamoten Järrebring och jag en lång interpellation om detta i förra veckan, som man är välkommen att titta på slutsatserna kring.

I dag diskuterar vi återvätning av våtmarker och det arbete som sker där. Det är detta interpellationen handlar om. De frågor som jag har fått till mig inför dagens interpellationsdebatt, fru ålderspresident, rör hur arbetet går med återvätning av våtmarker i Sverige och hur Sverige avser att arbeta för att förbättra genomförandet av dessa återvätningsinsatser.

Återvätning av våtmarker är en oerhört viktig fråga. Jag är väldigt glad över att det finns en bred enighet kring dessa insatser. De är också ett av mina prioriterade områden i det arbete jag avser att genomföra under vår tid i regering. Det är just för att det finns så mångdubbla miljönyttor - självfallet är det den kolsänka de kan bidra med, men det är också den miljönytta som utgörs i form av de biologiska mångfaldsnyttorna som skapas och den förbättrade vattenkvalitet som följer av insatser för att återväta våtmarker.

Som ledamoten Järrebring nämnde är det självfallet också så att våtmarker stärker landskapets skydd mot torka, översvämningar och brand. Detta är också viktigt ur ett resiliensperspektiv, eller anpassningsperspektiv som man också kan kalla det.

Regeringen har på grund av de stora nyttorna som finns av arbetets effekter genomfört en stor satsning på att återväta våtmarker om 355 miljoner kronor år 2024, fru ålderspresident. Detta ska sedan öka till 435 miljoner kronor år 2025 och till 575 miljoner kronor årligen under perioden 2026 till 2030. Därutöver finns det även ett stöd i den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken för våtmarksanläggning och skötsel.

Under 2023 genomfördes som sagt 861 olika åtgärder i över 500 projekt. Detta är väldigt viktigt. Detta är någonting vi välkomnar med tanke på effekterna det får. Men vi vet också att restaureringen av våtmarker normalt sett tar lång tid, och vi vet att arbetet med att upprätta projekt ofta tar flera år att genomföra. Uppskalning av våtmarksarbetet är därför tidskrävande, och vi ser att kontinuitet i finansieringen är av väldigt stor vikt. Jag skulle till och med säga att det är helt avgörande att man kan lita på att pengarna finns där.

Nu vet vi att den här regeringen har stärkt arbetet och att det kommer att finnas pengar till 2030. Men jag kan hoppas att vid ett eventuellt regeringsskifte efter valet 2030 skulle även andra regeringar fortsätta arbetet på samma nivå och med samma stabila höga nivå av finansiering. Det skulle vara intressant att höra ledamöterna för respektive parti resonera kring den frågan. Med tanke på långsiktigheten i satsningarna och myndigheternas intensiva arbete räknar jag med en fortsatt ökning av arealerna restaurerade och återvätta våtmarker de kommande åren.

Fru ålderspresident! Jag vill även nämna att det som ledamoten Järrebring lyfter kring arbetet i Danmark låter mycket intressant. Jag ska se till att efter denna interpellationsdebatt höra av mig till min danska kollega Magnus Heunicke och fråga honom om det arbete som pågår i Danmark och se om det är någonting som även Sverige kan ta inspiration av.

Fru ålderspresident! har ställt ett antal frågor till mig gällande genomförandet och effektiviteten av det nuvarande programmet för återvätning av våtmarker.

Jag vill börja med att säga att det är glädjande att vi är överens om de betydande miljö- och klimatnyttor som återvätning av våtmarker kan bidra med och att det finns ett brett politiskt stöd för den ambitiösa satsning på att återväta våtmarker som regeringen nu genomför.

Ledamoten Järrebring undrar hur många projekt för återvätning av våtmarker som har startat till följd av den nuvarande regeringens politik. Den här satsningen är en fortsättning och förstärkning av tidigare satsningar, och det är svårt att säga exakt vilka projekt som startat till följd av vår politik. Det vi däremot kan konstatera är att under 2023 genomfördes 861 åtgärder avseende våtmarker i 526 olika projekt. Det handlar i första hand om hydrologiska restaureringar som återvätning genom pluggning eller igenläggning av diken men även andra åtgärder som borttagning av vegetation, artåtgärder med mera. Skogsstyrelsen har under 2023 skrivit 76 återvätningsavtal på sammanlagt 244 hektar, vilket är en uppskalning.

Fru ålderspresident! Det är viktigt att komma ihåg att restaureringsprojekt normalt sett tar lång tid och oftast löper över flera år. Uppskalning av arbetet tar därför lång tid. Långsiktighet och kontinuitet i finansieringen är avgörande, varför regeringen gjorde en flerårig satsning i budgetpropositionen för år 2023 och förstärkte samma satsning i budgetpropositionen för år 2024. Jag räknar med en fortsatt ökning av arealerna restaurerade och återvätta våtmarker de kommande åren. Naturvårdsverket följer kontinuerligt upp arbetet och presenterar resultaten på sin hemsida.

Ledamoten Järrebring frågar också om jag anser att programmet för återvätning är ändamålsenligt för att uppnå både de klimatmässiga och de miljömässiga målen eller om det finns aspekter av programmet som behöver justeras eller förses med annan eller ytterligare finansiering för att effektivisera dess genomförande.

Min bedömning är att utformningen av satsningen i huvudsak är bra. Myndigheterna arbetar med att successivt skala upp arbetet. Samtidigt pågår ett utvecklingsarbete där hinder och möjligheter till ett mer effektivt genomförande är målsättningen. Bland annat arbetar Naturvårdsverket med en vägledning riktad till verksamhetsutövare med fokus på återvätning i klimatsyfte, något som vi ser kan öka effektiviteten i arbetet. Naturvårdsverket utvärderar även för närvarande om LONA-förordningen skulle kunna utformas bättre, även detta utifrån ett återvätningsperspektiv. Regeringskansliet har löpande avstämningar om det arbetet.

För närvarande är min bedömning att det huvudsakligen inte är de ekonomiska ramarna som begränsar antalet projekt inom satsningen. Regeringen har i budgetpropositionen för 2024 aviserat att satsningen på anslaget planeras att stiga både 2025 och 2026. Vi gör dock kontinuerligt en utvärdering av resultaten för att avgöra hur det fortsatta arbetet bör utformas. Om det skulle visa sig att satsningen skulle behöva justeras eller förbättras för att effektivisera dess genomförande är jag förstås beredd att ta nödvändiga initiativ för att åstadkomma en sådan förändring.

Svårigheten att hantera markavvattningsverksamheter har av vissa myndigheter lyfts fram som ett stort juridiskt hinder vid återvätning av våtmarker. Samtidigt är en fungerande markavvattning väldigt viktig för svensk livsmedelsproduktion och skapar odlingsförutsättningar i framför allt jordbruket men även i skogsbruket. Regeringen har därför gett Naturvårdsverket i uppdrag att i dialog med Statens jordbruksverk och Havs- och vattenmyndigheten göra en översyn av regelverket för att underlätta för återvätning utan att det påverkar jordbruksmark negativt. Myndigheterna ska även undersöka om det finns behov av att ändra reglerna för att ompröva och återkalla tillstånd till markavvattning där det inte finns andra motstående intressen såsom produktiv jord- eller skogsbruksmark.

Slutligen frågar Joakim Järrebring om min syn på programmets bidrag till Sveriges åtaganden om klimat och biologisk mångfald och om den nuvarande takten i och omfattningen av återvätning av våtmarker är tillräcklig för att möta dessa åtaganden.

Satsningen ger, när väl återvätningen har genomförts på ett korrekt sätt, tydliga utsläppsreduktioner, vilket kommer att bidra till uppfyllandet av Sveriges åtaganden inom LULUCF. I takt med de ökade anslagen och uppskalningen av verksamheten kommer fler våtmarker att kunna restaureras och återvätas. Utsläppsreduktionerna och betydelsen för klimatet kommer då också att öka.

När det gäller återvätningens betydelse för internationella och nationella krav på biologisk mångfald konstaterar jag på samma sätt att programmet ger ett tydligt bidrag till våra internationella åtaganden och uppnåendet av våra nationella miljömål.

Fru ålderspresident! Regeringens klimathandlingsplan avser att lägga grunden för och ge förutsättningar för omställningen som ska leda till nettonollutsläpp senast 2045. Det innebär ett behov av att komplettera och göra grovjobbet för den infrastruktur som behöver ligga till grund för omställningen. Företagen står redo, och hushållen står redo. Man vill ställa om. Men förutsättningarna för att ställa om är inte tillräckligt optimala.

Det är inte oväntat, fru ålderspresident, att den tidigare regeringen avsåg att lyckas med klimatomställningen genom att beskatta och ytterligare beskatta, plikta och ytterligare plikta, biodrivmedelsinblandning.

Den här regeringen är vän av marknadsekonomi och vet att det finns andra styrmedel som arbetar på mer marknadsmässiga grunder och därmed lägger grunden för en effektiv klimatpolitik. Det är en klimatpolitik som inte beskattar bort problemen utan i stället ser till att välkomna den utveckling vi vill se, det vill säga att elektrifieringen är svaret och att omställningen till det eldrivna ska skyndas på. Det är en omställning som vi inte kommer att lyckas med i Sverige utan att välkomna alla fossilfria kraftslag, det vill säga utan att välkomna både vindkraft och kärnkraft.

Därför anser vi att arbetet med att återupprätta den kärnkraftspolitik som en gång i tiden lade grunden för ett rent elsystem i Sverige behöver pågå för fullt. Utöver detta arbetar vi självklart med styrmedel. Precis som regeringen sedan tidigare har annonserat är det en utredning som kommer att tillsättas i år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Ledamoten Guteland nämner att det är ett problem att vi inte tittar på eller funderar över handel med utsläppsrätter. Då får jag lov att vara ännu tydligare i detta inlägg. Det är självklart att vi tittar på hur vi ska genomföra vår egen politik, och det pågår självklart ett arbete om handel med utsläppsrätter. Ledamoten är ju tidigare parlamentariker, och hon vet mycket väl hur processerna går till och att de självklart är igång.

Nu är jag kallad till en interpellationsdebatt om vår klimathandlingsplan och hur regeringen avser att arbeta för att nå nettonoll år 2045. Att då efterfråga att jag i detalj ska redogöra för kostnader för potentiella utsläppsrätter och precis hur Regeringskansliet arbetar med handel med utsläppsrätter är någonting som jag inte är förberedd för eftersom det inte är ämnet för interpellationsdebatten.

Ledamoten är varmt välkommen att ställa en fråga om arbetet specifikt med handel med utsläppsrätter, regeringens beslut att utnyttja alla flexibiliteter inom EU och hur arbetet med EU:s gröna giv utförs. Men det är ingenting som den här interpellationsdebatten handlar om. Jag ser ingenting som rör detta ämne i Linus Skölds ursprungliga interpellation.

Om ledamoten är oroad över att regeringen inte skulle ha funderat över eller tittat på det arbete som ska ske med handeln med utsläppsrätter kan jag försäkra henne om att vi självklart gör det. Men det är inte vad dagens interpellationsdebatt handlar om, och det är därför jag inte vidare kan redogöra för detaljer om detta. Jag vet inte vad som är gemensam rätt, vad som är möjligt att gå ut med eller vad som tillhör den informella delen av arbetet. Det är i den utsträckning jag kan säga till ledamoten att det är ett pågående arbete. Självklart slarvar vi inte med skattebetalares pengar eller är inte förberedda på att genomföra vår politik.