Jim Svensk Larm

Herr talman! Boende vid Hälsingekusten rapporterar att sälarna svälter så mycket att man nu kan se bröstkorgarna på dem. Sälarnas antal är så stort att det är svårt för dem att hitta mat. Sälarna tar sig allt längre in i skärgården, och det har även kommit rapporter om kannibalism. Att skyddsjakt på säl nu är tillåten är positivt även om avskjutningen inte på långa vägar når taket.

Det kustnära fisket får dock ta de största ekonomiska konsekvenserna av att sälarna ökat numerärt. Djuren skadar bestånd och fiskeredskap, vilket gör en redan ansträngd ekonomisk situation än svårare för kustfiskarna.

Ett annat problem är skarvpopulationen som växer, även om regionala skillnader finns. Fågeln äter mängder av fisk och har omvandlat många skärgårdsöar till stinkande stenhögar.

Det är en kamp mot klockan om vi ska klara av att rädda fiskbestånden och södra Bottenhavet. Havet är under press även av andra faktorer, till exempel klimatförändringar, miljögifter och övergödning. Överfisket är därmed mycket allvarligt.

Ska södra Bottenhavet, Östersjön, den klassiska sillen och det småskaliga, hållbara kustfisket räddas måste regeringen se problemet och agera. Även haven har en gräns, och därför frågar jag: Hur tänker ministern arbeta för rimliga populationer av skarv och säl så att vi kan få tillbaka hälsosamma fiskbestånd i södra Bottenhavet och Östersjön?

Herr talman! När vi lever i en tid av krig och oroligheter i världen är det viktigare än någonsin att se över den svenska livsmedelsförsörjningen.

En viktig del av våra livsmedel kommer från våra hav, från södra Bottenhavet och från Östersjön. Dessvärre står dessa hav inför en rad utmaningar, som regeringen måste ta på allvar.

Just nu dammsugs våra hav av trålare som riskerar att skapa total utfiskning. Särskilt drabbad av detta är en klassisk rätt på våra nalkande påskbord: sillen.

Inom EU tillämpas den så kallade försiktighetsprincipen som ett redskap för att hantera risker. Den innebär att om en viss politik eller en viss åtgärd kan utgöra fara för allmänheten eller miljön och om forskarvärlden ännu inte är enig i frågan bör politiken eller åtgärden inte genomföras. Det är bestämt att denna princip ska användas när det gäller fisket.

Jag skulle vilja säga att det finns stor anledning att vara försiktig med våra fiskbestånd just nu. Det finns rapporter om att strömmingen minskat med 80 procent på 30 år.

I min kommun Hudiksvall var det förr fullt längs hela kajen när strömmingen gick in för att leka. Att lägga nät när strömmingen gick in innebar många timmars jobb.

I dag ser vi att skillnaden i mängd är enorm. Den strömming som finns kvar är dessutom mindre i storlek. Och den lilla mängden fisk hamnar inte ens på våra svenska bord utan trålas ofta upp för att sedan tas till Danmark och bli fiskmjöl. Det här behöver brytas. Fisken som tas upp ska vara på våra bord, inte bli till fiskmjöl.

Att trålgränserna har flyttats ut är glädjande, men problemen är inte borta med det. Många fiskare längs Gävleborgskusten fiskar utanför den gräns som nu gäller. Vi skulle behöva titta på möjligheten till fredade fiskezoner från industrifisket.

Överfiske och syrefattiga havsbottnar har även lett till stora nedgångar i torskbeståndet. Det finns hopp i form av ett hållbart småskaligt fiske, men då behöver något göras för att möjliggöra det.

Längs med Gävleborgskusten har det funnits en lång tradition av fiske, men fler och fler kastar in handduken. "Det är katastrof, det finns ingen fisk." Så sa Lars Erik Åslund, som är sjunde generationens yrkesfiskare, till SVT i ett reportage förra hösten. Risken är att hans generation blir den sista om vi inte gör något åt det här.

Det hållbara fisket är betydelsefullt för livsmedelsförsörjningen. Det krävs stora insatser och ett gott samarbete mellan berörda myndigheter, fiskenäring och forskning för att nå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.

Människor gillar att kunna köpa fisk till lördagsmiddagen från Bergmans fisk i Norrsundet. Men hur ska Dennis Bergman och hans verksamhet överleva med denna ordning? Hur ska fiskarna överleva och generationsväxla? Vad har ministern att säga till alla lokala kustfiskare som kämpar med sitt levebröd och som är rädda att de inte kommer att kunna fortsätta?

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för inlägget. Det är ett ämne som berör och är viktigt att diskutera. Tyvärr fick vi inte jättemycket svar på våra frågor. Men statsrådet lyfte bland annat fram att arbetsmarknaden är könssegregerad. Vi har mansdominerade och kvinnodominerade arbetsplatser. Det kan vara en förklaring till löneskillnader.

I går släpptes en rapport om hur sexuella trakasserier på jobbet ökar den ekonomiska ojämlikheten. Jag vet inte om statsrådet har hunnit läsa den än. Men i rapporten pekar man bland annat på att kvinnor undviker arbetsplatser där majoriteten av kollegorna är män, till följd av större risk för sexuella trakasserier. Man pekar också på att kvinnor ofta lämnar de arbetsplatserna och går till mer lågbetalda arbetsplatser med färre manliga kollegor. Det medför att kvinnor går ned i lön för att inte bli utsatta för sexuella trakasserier.

Det är viktigt att arbeta förebyggande mot detta, för att få bättre arbetsmiljö men också en mer jämställd arbetsmarknad. Det handlar om att flytta normer.

Då kommer vi tillbaka till det vi pratade om tidigare. Att flytta normer är viktigt. Därför vill jag vill åter komma in på föräldraförsäkringen. Den svenska föräldraförsäkringen är något vi ska vara stolta över. Den ger oss möjlighet att vara med våra barn och att vara aktiva i föräldraskapet under en tid som aldrig kommer tillbaka. Därför är det viktigt att hela tiden sträva efter att göra föräldraförsäkringen mer jämställd. Det gäller såväl den vanliga föräldraledigheten som vabbandet. Vi ser att kvinnor även här tar ett större ansvar för barnen och är hemma när de är sjuka.

Att flytta normer är som sagt viktigt, och att flytta mot ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen är ett viktigt uppdrag. Varför inte flytta mot mer reserverade dagar eller månader i föräldraförsäkringen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka jämställdhetsministern för svaret. Det gläder mig att regeringen säger att detta är en prioriterad fråga, men jag blir lite oroad över bristen på konkreta åtgärder från regeringen.

I en interpellationsdebatt den 6 december diskuterades, som ledamoten Sofia Amloh tog upp, den löneskillnad som finns på arbetsmarknaden mellan kvinnor och män. Statsrådet förklarade då att regeringen bara suttit i sju veckor men att den var positiv till att använda verktyg för att förskjuta normer. Då kunde vi inte få några konkreta exempel på vilka verktyg regeringen ville använda för att ändra på normerna. Nu har regeringen fått fundera i ungefär fem månader, men svaren från regeringen ekar fortfarande tomt. Verktygslådan ser fortfarande oanvänd ut.

Statsrådet lyfter vikten av lönekartläggningar, men i övrigt lyfter hon inga idéer om hur vi ska minska den löneklyfta som finns. I regeringens nyhet på internationella kvinnodagen om de ojämställda lönerna säger regeringen: Det kommer regeringen noggrant att bevaka framöver. Det låter nästan lite komiskt när man bara bevakar och bevakar.

Vi ser nu hur kostnaderna ökar för många familjer när maten blir dyrare och hyrorna höjs. Bara en debatt i dag kommer tyvärr inte att hjälpa någon familj att klara räkningarna den här månaden, men vi kan ta ett ansvar för att förbättra för kvinnor i framtiden, för våra barn och barnbarn, så att löneklyftan förhoppningsvis försvinner helt.

För en vecka sedan var mitt sociala medier-flöde fyllt av engagerade människor. Exempel på exempel togs upp. Ofrivillig deltid, ökad stress, ojämn fördelning av makt och obetalt hemarbete var bara några av de exempel som lyftes. Jag hoppas, herr talman, att alla vi här i kammaren är medvetna om hur jämställdheten ser ut i Sverige i dag - att kvinnor har lägre löner och sämre villkor, jobbar deltid större utsträckning och tar större ansvar i hemmet och i det obetalda hemarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att komma till rätta med det här är det viktigt att vi är medvetna om hur det ser ut, att frågan diskuteras och att vi vill göra något åt det. Därför blir jag orolig när jag läser i en undersökning som presenterades i förra veckan att mer än var fjärde man anser att vi redan har lika löner i Sverige. Det gör mig irriterad att vi inte har en samsyn på att detta är någonting vi behöver arbeta på. Vi vet ju att löneskillnaderna ökade nu senast.

Detta är inget som får försvinna i en notis eller för att internationella kvinnodagen har passerat. Detta är någonting vi måste diskutera varje dag för att komma till rätta med problemen och minska klyftorna, eller helst ta bort dem.

Ungefär 48 minuter per arbetsdag arbetar kvinnor gratis, sett till den senaste statistiken. Men sedan kommer nästa del av statistiken, som jag tycker missas i den här diskussionen. Vi jämför ju löner utifrån att alla jobbar heltid, men så är inte verkligheten. Bland arbetare med tillsvidareanställning arbetar bara 44 procent av kvinnorna heltid, enligt LO. För tjänstemannayrkena är motsvarande siffra 69 procent. Det blir då väldigt skevt att jämföra med heltid. Skulle en kvinna i ett arbetaryrke få heltid skulle det ge en högre lön med 5 100 kronor. Det är viktigt att vi pratar utifrån verkligheten och inte osynliggör detta.

Regeringen säger att de ojämställda lönerna är prioriterade och ska bevakas noggrant. Varför säger regeringen ingenting om vikten av en jämställd föräldraförsäkring? Som statsrådet nämnde i sina inlägg den 6 december har en reformerad föräldraförsäkring skjutit på normer. Vad är nästa steg för att förflytta normer och göra föräldraförsäkringen mer jämställd?

(Applåder)

Herr talman! I dag behandlar vi betänkande AU5 Arbetsrätt. I betänkandet hanteras de 40 yrkanden om arbetsrätt som inkommit i olika motioner från riksdagsledamöter och partier. Det är ett viktigt betänkande, men det andas i stor utsträckning den förändring av lagstiftningen som gäller från den 1 oktober 2022 och som var en följd av förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 15.

Den svenska modellen på arbetsmarknaden bygger på ett stort gemensamt ansvar mellan parterna. Det har visat sig vara en framgångsrik modell som gett stabilitet på svensk arbetsmarknad. Antalet dagar i konflikt är lågt i både internationella och historiska mått.

År 2020 präglades av mycket oro i världen men inte av konflikter på arbetsmarknaden i Sverige - noll dagar. Även året efter var konflikterna få, och endast elva arbetsdagar gick förlorade till följd av arbetsmarknadskonflikt mellan parterna. Detta är som sagt väldigt låga siffror både internationellt och historiskt sett. Den svenska modellen på arbetsmarknaden fungerar och ska värnas.

För oss socialdemokrater är det viktigt att Sverige fortsätter att stå upp för en rättvis världshandel. En rättvis handel förstärker och förankrar legitimiteten för global handel. Det är dessutom en förutsättning för en hållbar handel, inte minst när det gäller social hållbarhet.

Sverige har visat att det är möjligt att förena en fri och öppen handel med exempelvis höga miljökrav och ett starkt skydd för arbetstagarnas rättigheter. En viktig del i detta är det globala partnerskapet Global Deal, som verkar för social dialog och förbättrade arbetsmarknadsrelationer. Det är ett värdefullt verktyg för att förbättra villkoren även utanför Sverige.

Herr talman! För att den svenska modellen ska fungera gäller det att den är respekterad av alla på arbetsmarknaden. Tyvärr ser vi hur vissa företag inte står upp för de avtal och villkor som förhandlats mellan parterna. Den så kallade arbetslivskriminaliteten breder ut sig. Företag som på ett systematiskt sätt utnyttjar arbetare och snedvrider konkurrensen får stora konsekvenser för såväl individer som samhället i stort.

Vi har under de senaste åren läst många reportage från hela Sverige om hur arbetare utnyttjas. De tvingas sova på golvet i källaren, betala tillbaka delar av lönen och arbeta i en osäker arbetsmiljö. Ofta är det personer som redan innan hade en svår vardag som utnyttjas. Bygg, restaurang och städ är några av de branscher som pekas ut som extra utsatta.

Det här bidrar till en osund konkurrens där företag som vill göra rätt för sig riskerar att slås ut. Det är därför viktigt att arbetsmarknadens parter har ett tätt samarbete med myndigheter för att upprätthålla lagar och regler på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Efter att parterna på arbetsmarknaden träffat en ny överenskommelse om ett nytt huvudavtal har vi från den 1 oktober 2022 en ny lagstiftning. Det nya huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd lägger grunden för en förändrad arbetsmarknad.

När parterna är överens på detta sätt är det viktigt för oss i politiken att respektera det och inte gå över deras huvuden. Många yrkanden berör det som förhandlats mellan parterna, och det är viktigt att låta parterna få utvärdera och föra förhandlingar om eventuella framtida förändringar.

Jag vill beröra några delar av den förändrade lagstiftningen på området. Lagen ändrades så att heltid ska vara norm. Skyddet för arbetstiden skulle också stärkas till följd av att turordning skulle införas vid förändrad arbetstid, så kallad hyvling. Det var viktiga förändringar som skulle öka tryggheten för många.

Herr talman! Det har nu gått lite mer än fyra månader sedan den nya lagen började gälla, och de senaste veckorna har vi kunnat se hur det här praktiseras i verkligheten. Ett stort företag väljer nu att på bred front minska arbetstiden för de anställda. De går runt turordningsreglerna genom att förändra arbetstiden för alla anställda på arbetsplatsen. Samtidigt läggs det ut nya jobb där kontraktet är på noll timmar i veckan. Är det här den nya tolkningen av heltid som norm?

Jag vill vara tydlig med min och Socialdemokraternas syn på det här: Vi vill att normen på svensk arbetsmarknad ska vara tillsvidareanställningar på heltid som omfattas av kollektivavtal. Det ska vara arbetsmarknadens parter som enligt den svenska modellen förhandlar om villkoren på arbetsmarknaden, och båda sidor ska stå upp för de överenskommelser som sluts.

Det som nu sker är den första prövningen av det nya avtalet. Jag har svårt att se att den hyvling som vi nu ser är enligt det nya avtalets intention. Anställda som jobbat länge i företaget ser nu sin lön och arbetstid minska. Det finns exempel där anställda får gå ned till så lite som fem timmar i veckan. Hur ska de kunna klara sig på sin lön med så få timmar?

Det som sker är pinsamt. Det går ännu mer mot en arbetsmarknad som jag trodde tillhörde det förgångna, där den anställde behöver stå med mössan i hand för att be om jobb så att räkningarna kan betalas.

Lagstiftningen är ny och avtalet är nytt. Jag är säker på att frågan kommer att diskuteras i den avtalsrörelse som många nu står inför, och jag är säker på att frågan hanteras bäst mellan arbetsmarknadens parter enligt den modell som vi har på svensk arbetsmarknad.

(Applåder)

Herr talman! I valrörelsen kom ett vallöfte som få nog har missat. Den 1 november skulle ett högkostnadsskydd vara på plats i god tid före jul. Men efter att regeringen hade fått nycklarna till Rosenbad hände inte mycket.

Det har fått en att fundera på varför det har tagit så lång tid. I början av januari slog det mig. Då släppte regeringen sin Spotifylista med de låtar som ska ta Sverige in i ordförandeskapet i EU. Jag lyssnar ofta på musik när jag jobbar, och musik ger inspiration. Men det gäller verkligen att ha rätt sorts musik för att få den inspirationen.

Jag tror att en av låtarna har gått på repeat för mycket på Näringsdepartementet, och det har tyvärr gått ut över deras arbete. Den låt som får mig att osökt tänka på regeringens arbete med högkostnadsskyddet är den tredje låten på Spotifylistan, Det Löser Sej med Timbuktu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag ska inte ge mig på att framföra det musikaliskt. Men jag vill läsa upp en del av den första versen, som jag tycker kännetecknar regeringens arbete i den här frågan.

Ännu en gång står vi inför samma gamla problem som vanligtDom ofantligt stora, och dom pyttesmåOch jag vet som vanligt inte hur vi ska lösa dem eller komma över demhär sakerna som står mellan oss och total lyckaMen. vad jag tror är att om vi skiter i det och inte gör ett piss så kommer nog tiden att lösa hela grejen, för tiden har en sån magisk effekt på ossMañana mañana. eller manana manana som vi säger.Skjut på det, skjut på det. Skjut på det.

Den här texten har nog gått runt på Näringsdepartementet, för vi fick inget högkostnadsskydd till den 1 november.

Min fråga till energi- och näringsministern blir: Går det att lite på regeringens löften?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka energi- och näringsminister Ebba Busch för svaret. Jag vill också rikta ett stort tack till de tre interpellanterna, som lyfter upp frågan och gör det möjligt att debattera den.

Höga elpriser oroar hela Sverige. Både hushåll och företag vänder och vrider på varje krona för att klara att betala sina elräkningar. De höga elpriserna medför att företag får en tung tid framöver.

Sverige är ett avlångt land med skiftande klimat. Det är i norra Sverige som ledartröjan har tagits på när det gäller den gröna omställningen. Företag gör stora investeringar för att ta Sverige genom omställningen och för att fortsätta ligga i framkant.

Trots att det i norra Sverige produceras mer el än vad som används har elpriserna varit höga under vintern. De höga elpriserna har för såväl företag som hushåll medfört oro för framtiden. Att då göra som regeringen och exkludera mer än halva Sverige från stöd känns konstigt. Men det är ändå typiskt för den regering vi har, som helt saknar statsråd från den norra delen av Sverige.

I mitt län, Gävleborg, är frågan speciell. De södra delarna av länet ligger i elområde 3 och får ta del av stödet, medan större delen av länet inte ska få något stöd, trots att det är höga priser i hela länet. Ett hushåll i södra Gävleborg kan ha lika hög elräkning som ett hushåll i norra Gävleborg, men bara hushållet i södra Gävleborg ska få ta del av regeringens stöd. Ända fram till nyligen har regeringen tyckt att det ska vara så.

Herr talman! I valrörelsen lovade energi- och näringsministern elräkningar på 4 000-5 000 kronor till jul. En blå jul kallade hon det. Vi kommer aldrig att få veta vilken färg energi- och näringsminister Ebba Busch fick på sin jul. Det ska ju hemlighållas. Men jag har sett få som har skrivit om sina låga elräkningar. I stället har jag sett många som har skrivit om sina höga elräkningar, och de kommer från hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens hantering av dagens elpriser och den kris de medför är oroande. Man säger konsekvent nej till de förslag som vi socialdemokrater levererar. En elräkningsakut skulle underlätta för svenska hushåll i hela Sverige och innebära ett rättvist elstöd för hela Sverige. Som grädde på moset vill man alltså hålla hemligt vilka som får ta del av stödet.

Det är inte konstigt att man börjar fundera på vad regeringen har emot norra Sverige. Det hade varit mycket enklare att från början införa ett stöd som gäller hela Sverige. Man gör det helt enkelt mycket besvärligare än det skulle behöva vara.

Min fråga till energi- och näringsministern blir därför: Varför inte göra rätt från början och ge stöd till hela Sverige?

Fru talman! Det är ändå roligt att statsrådet börjar resonera lite om hur vi kan utöka detta. Jag är glad att hon lyfter att skollagen säger att det ska finnas information, för tydligen gör det inte det enligt Skolinspektionens rapport. Det kan alltså finnas anledning att kolla vidare på detta, för barnomsorg på obekväm arbetstid och nattis - det kallas lite olika på olika ställen i landet - är oerhört viktigt.

Jag vill passa på att tacka statsrådet för möjligheten att debattera detta ämne och för hennes svar i debatten hittills.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommuner runt om i hela Sverige står inför stora utmaningar. Jag är säker på att det inte är något som statsrådet missat. Jag har själv varit kommunpolitiskt aktiv och suttit där i utbildningsnämnden för att prioritera och se hur budgeten ska gå ihop.

När vi pratar om utbildningspolitik är det mycket som är lagstyrt, men det finns också det som inte är lagstyrt. Det vi pratar om i dag brukar klassas som något som är av frivillig karaktär inom kommunens och skolans verksamhet. Jag vet av tidigare erfarenhet att förslag om att dra ned på denna verksamhet ofta kommer upp på bordet tidigt när vi ska få budgeten att gå ihop. Argumentationen kretsar just kring att det inte är en lagstyrd verksamhet.

Fru talman! Det här är problematiskt. Resurserna i kommuner räcker inte till för att bedriva den verksamhet som skulle behövas för att alla barn och unga ska få den skola de förtjänar. Extra orolig är jag inför de kommande åren, både för att fler behöver barnomsorg på obekväm arbetstid för att få jobb och för regeringens prioriteringar. Skattesänkningar för höginkomsttagare går före mer resurser till välfärden. Det är helt enkelt fel prioritering. Det har debatterats i många debatter tidigare, men det är svårt att inte nämna det även i denna debatt.

Hur många platser kommer att försvinna i barnomsorg på obekväm arbetstid de kommande åren? Hur många kommuner tvingas till besparingar till följd av regeringens prioriteringar?

Jag hoppas att statsrådet lyssnar på oss som har motionerat i frågan, för vi är många. Jag träffar arbetsgrupper som använder barnomsorg på obekväma arbetstider och får en större bild över hur viktig verksamheten är. Jag ställer därför frågan: Varför vill inte statsrådet lagstadga denna verksamhet?

Herr talman! Jag hör att statsrådet här lyfter fram att hon inte är beredd att vidta några åtgärder. Men jag hoppas i alla fall att debatten ger henne anledning att fundera lite mer på detta.

Statsrådet lyfter också fram det statsbidrag som vi har infört. Det är ett viktigt statsbidrag för att fler kommuner ska erbjuda detta.

För många är barnomsorg på obekväm arbetstid, så kallade nattis, inte något som de funderar över. De kanske inte ens vet om att det finns. Men som ledamoten Anna Wallentheim nyss sa är denna barnomsorg mycket viktig för de familjer som behöver använda den. Den är i mångt och mycket avgörande för att många ska kunna jobba. Endast fem av tio arbetare kan jobba heltid med barnomsorgens normala öppettider. Barnomsorgens öppettider räcker helt enkelt inte till för att människor ska kunna jobba heltid inom arbetaryrken.

Det är en fråga som ligger under skolministerns portfölj men som har en väldigt tydlig koppling till arbetsmarknad och jämställdhet.

Vi har under pandemin sett stora skillnader i var och hur arbete kan genomföras. Ett tag lät det som att hela Sverige började jobba hemifrån. Så var det såklart inte. Jag och mina kollegor gick till jobbet som vanligt. Så var det på många ställen där yrken bedrivs genom ett fysiskt arbete på en specifik plats. Detta visar ABF:s utställning Vi som arbetar med våra kroppar ett axplock från. Förutom att dessa stolta arbetare har ett fysiskt arbete bedrivs arbetet också på obekväma arbetstider. Det gäller bland andra kriminalvårdare, lokalvårdare och undersköterskor.

Jag har under min tid som fackligt och politiskt engagerad pratat med många som använder sig av nattis. Och i alla berättelser finns en röd tråd, nämligen att de utan nattis hade varit tvungna att byta jobb. Det oroar mig eftersom vi har en brist på personal inom en rad branscher. Inom många av dessa branscher arbetar man på obekväma arbetstider. Det är alltså ett problem att det inte erbjuds nattis i tillräckligt stor utsträckning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vidare hör jag att det finns en viss skam i att använda sig av nattis. Föräldrar upplever att andra anser att de som föräldrar inte kan ta ansvar för sina barn för att de behöver barnomsorg på kvällar, nätter och helger. Detta behöver vi bryta så att det alltid finns en stolthet i att ha ett arbete och bidra till samhället, oavsett om det innebär att man behöver förskola och fritis på dagen eller att man behöver barnomsorg på kvällen.

Herr talman! Jag vill komma tillbaka till Skolinspektionens rapport från 2016. I rapporten nämns flera saker som orsakar svårigheter för föräldrar som vill använda sig av nattis. En av dessa är att vissa kommuner ställer krav på föräldrarnas arbetstider: De ska vara regelbundna och kontinuerliga. Förutom att detta kan vara svårt inom vissa branscher blir det nästan omöjligt för den förälder som går mellan vikariat eller är timanställd.

Att som arbetslös ensamstående förälder behöva leva i ovisshet och inte veta när du ska jobba nästa gång är jobbigt nog. Men att samtidigt behöva oroa sig över att det kanske är under kvällen eller helgen du får jobba och hur du då ska klara omsorgen av barnen är ännu jobbigare.

Vidare kan vi se i rapporten hur informationen om verksamheten skiljer sig stort mellan kommuner - alltifrån att informationen bara finns på ett språk till att det inte ens finns någon information om att verksamheten existerar.

Herr talman! En sak som slår mig är hur användandet av nattis främst är en fråga för arbetaryrken i Sverige. Det är inom dessa yrken som arbetet i större utsträckning bedrivs dygnet runt. Bemanningen är en ständig fråga, och svårigheter att anpassa scheman utifrån barnomsorgen blir extra påtaglig i en redan pressad situation.

Industriarbetaren, lastbilschauffören och butikspersonalen är alla oerhört viktiga i bygget av ett starkare samhälle. Frågan om nattis är i mångt och mycket en fråga om klass, och därför ligger den mig varmt om hjärtat. Vi behöver ha detta bredare. Jag hoppas därför att statsrådet förstår vikten av en tillgänglig barnomsorg så att barnomsorg på kvällar, helger och nätter finns där för dem som behöver det.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret och möjligheten att få debattera denna fråga. Det är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat och som jag självklart har motionerat om här i riksdagen.

Jag har i över tio år jobbat skiftgång inom pappersindustrin och gjorde så sent som i oktober mitt sista nattskift innan jag fick börja tjänstgöra här i riksdagen. Denna erfarenhet av att jobba skift har jag med mig i mitt uppdrag. Jag vet hur värdefullt det är för såväl föräldrar som företag att barnomsorg finns på obekväma arbetstider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har därför ställt denna interpellation där jag frågar statsrådet om hon avser att vidta några åtgärder med anledning av att det skiljer sig så mycket åt mellan kommuner samt om statsrådet avser att vidta några åtgärder för att fler ska få rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid.

I svaret från statsrådet besvaras ingen av dessa frågor, men jag hoppas att statsrådet tar möjligheten att utveckla sina svar under debatten. Jag hade hoppats att statsrådet skulle se ett behov av att ta initiativ i denna viktiga fråga så att fler får möjlighet till barnomsorg på obekväm arbetstid när det behövs. Utifrån statsrådets svar får jag dock känslan att statsrådet tycker att den reglering vi har är tillräcklig.

Under de senaste åren har vi sett hur antalet kommuner som tillhandahåller barnomsorg på obekväm arbetstid har minskat med 25 kommuner under perioden 2018-2021 samt att runt 2 000 platser har försvunnit under samma tid. Anledningarna är nog flera. Detta behöver analyseras, för jag tror inte att det har blivit en så stor förändring på arbetsmarknaden att behovet har försvunnit helt i 25 kommuner. Vi behöver därför komma tillbaka till högre nivåer.

Även om statsrådet pekar på att det är tydligt i skollagen att kommuner ska sträva efter att erbjuda omsorg under obekväm arbetstid, då förskola eller fritidshem inte erbjuds, tolkas detta olika av kommuner.

Vad innebär det att sträva efter detta, och hur mycket ska kommuner behöva organisera sin verksamhet för föräldrars behov?

Statsrådet lyfter i sitt svar också fram föräldrarnas eget ansvar för att ordna omsorg för sina barn. Jag förstår att föräldraansvaret finns där, men jag får en oroande känsla av att statsrådet vill ställa ännu större krav på föräldrar som behöver omsorgen.

Herr talman! År 2016 kom Skolinspektionen med en rapport om föräldrars möjligheter till omsorg när förskolan är stängd. Rapporten har några år på nacken, men det finns fortfarande värdefulla analyser och slutsatser i den. En sak som det pekas på i rapporten berör det som statsrådet nämner i sitt svar, nämligen att kommuner ska sträva efter att erbjuda omsorg när förskola och fritis har stängt. Men i Skolinspektionens rapport fastslås att flera kommuner inte strävar efter att erbjuda detta.

En tredjedel av de intervjuade kommunerna hade nämligen fattat beslut om att inte erbjuda verksamheten, detta trots att de i sina egna utredningar före beslutet kommit fram till att det fanns ett visst behov. Det går därför att fråga sig om formuleringen i skollagen verkligen räcker till.

I rapporten pekas också på brister i uppföljning av kvalitet och kompetensutveckling, något som är viktigt för att erbjuda barnen som är där en god kvalitet.

Detta är en viktig verksamhet, och jag undrar om inte statsrådet ser behov av att se över lagstiftningen, så att fler kommuner kan tillhandahålla barnomsorg på kvällar, nätter och helger.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Paulina Brandberg.

Trots att vi har en nollvision mot dödsolyckor i arbetet dör fortfarande många på sina jobb. Under 2022 förolyckades 42 personer i sitt arbete. Det är en siffra som får många att reagera. Det gjorde även statsrådet när hon tillträdde och fick information om hur många som dog på jobbet. I en intervju med Dagens Arbete sa statsrådet att frågan behövde komma upp på dagordningen för att diskuteras ännu mer.

På fem år har nu 220 personer dött på jobbet. Under förra veckan klämdes ännu en arbetare till döds under en vältande grävmaskin. Varje olycka är ett misslyckande i arbetsmiljöarbetet.

Har statsrådet under sin tid som statsråd tagit några nya initiativ för att få ned dödsfallen i arbete och för att frågan ska diskuteras mer?

Fru talman! Jag kommer tillbaka till nattis lite grann. Jag träffar många föräldrar när jag är ute på arbetsplatser. En fråga jag ofta har med mig när jag kommer till branscher där arbetet utövas utöver dagtid är hur det fungerar för ensamstående att jobba där. I de bästa fallen hör jag att det fungerar bra med nattis, men alltför ofta får jag höra berättelser om att det inte finns tillräckligt många platser och att samhället ger skuldkänslor till ensamstående föräldrar som använder sig av nattis. I värsta fall får jag även höra hur föräldrar har tvingats tacka nej till arbete på grund av brist på barnomsorg på obekväma arbetstider.

Jag bad riksdagens utredningstjänst att sammanställa lite siffror inför denna debatt. Det vi ser är att hösten 2021 erbjöds nattis i 189 av Sveriges 290 kommuner. Det är en minskning med 25 kommuner sedan 2018. På samma sätt ser vi att antalet inskrivna barn minskat från 5 800 till 3 800. Det är stora skillnader. Man behöver ta reda på varför.

I min kommun, Hudiksvall, har jag det senaste året fått vara med om två spadtag för igångsättande av helt nya förskolor som båda ska innehålla nattis. Nattis är en viktig verksamhet för att ge fler ensamstående föräldrar möjligheten att komma i arbete samtidigt som det ger många branscher större möjlighet att få tag i anställda. Och vi vet att många ensamstående föräldrar är kvinnor som tar ett större ansvar för barn och familjer.

Jag hoppas att jämställdhetsminister Paulina Brandberg i regeringen lyfter behovet av fler platser inom barnomsorg på obekväm arbetstid så att fler ensamstående föräldrar får tacka ja till arbete i framtiden.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten Sofia Amloh för att hon lyfter upp denna viktiga fråga. Att ha ett arbete är en central del i ett samhälle. Det ger individen frihet att påverka sitt eget liv och sätter personen i ett sammanhang med gemenskap. Men det som är så underbart med att fler har ett arbete finns inte bara hos individen, utan det finns också i samhället. Genom att fler jobbar får vi mer resurser för att stärka välfärden så att de skyddsnät vi ska ha finns där när vi behöver det.

Vi ser tyvärr fortfarande skillnader mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden. Det gäller inte bara andelen män och kvinnor som jobbar och deras löner utan även deras villkor. Kvinnors arbetsplatser har fortfarande en tendens att prioriteras ned. Därför är det viktigt att vi gör allt i vår makt för att få fler i arbete med bra villkor. Det handlar om att använda en bredd av verktyg, alltifrån studier till subventionerade anställningar och satsningar på arbetsmiljön. Det är därför av största vikt att vi ständigt arbetar för att minska klyftorna i samhället.

Den ekonomiska klyftan mellan män och kvinnor är runt 3,6 miljoner kronor under en livstid. Det är inte acceptabelt. Vem här kan se sin dotter i ögonen och säga att hon ska tjäna 3,6 miljoner kronor mindre för att hon är flicka? För mig är det oförståeligt att vi fortfarande år 2022 inte har kommit till rätta med den klyfta som finns i samhället. Jämställdheten måste tas i beaktande inom politikens alla områden, för det är inget som vi ensamt kan göra inom arbetsmarknadspolitiken.

Fru talman! För mig är frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid, så kallat nattis, något som ligger mig varmt om hjärtat. När jag inte är i riksdagen jobbar jag inom pappersindustrin och vet hur svårt det är att få ihop vardagarna som skiftarbetare. Jag och mina kollegor jobbar kvällar, nätter och helger. Vi jobbar på julafton och midsommarafton, för Sverige behöver produktion årets alla timmar.

Detta är inget vi är ensamma om inom industrin. Det är likadant inom en bredd av branscher. Vi går mot ett samhälle som är mer och mer byggt för att erbjuda service nästan dygnet runt oavsett vad det gäller. Omsorgen i kommunerna, sjukvården i regionerna och handeln i affärerna är några av de branscher där verksamhet bedrivs större delen av dygnet.

Men tyvärr erbjuder förskolor och fritis vanligtvis sin verksamhet mellan klockan 6 och klockan 18, något som inte harmonierar med en stor del av samhället i dag. Då vi vet att kvinnor generellt tar ett större ansvar än män för familjen kan detta medföra att kvinnor går ned i arbetstid för att få ihop vardagen eller på grund av bristen på nattis.

Därför vill jag fråga statsrådet Paulina Brandberg hur hon som jämställdhetsminister ser på behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid.

Fru talman! Moderaternas, Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas nedmontering av Arbetsförmedlingen har gjort att den har försvunnit från flera ställen. Bara i Gävleborg lämnades, som jag tidigare sa, fyra kommuner av Arbetsförmedlingen. Det är svårt att ha en samverkan och ett samarbete med en part som inte finns på plats.

Inför den här debatten passade jag på att stämma av med några av de kommuner som Arbetsförmedlingen har lämnat för att höra hur det gått efteråt. Inte förvånande hör jag att samarbetet blivit mycket svårare. Kontakter mellan Arbetsförmedlingen och kommuner som tidigare har funnits där finns inte kvar. De resurser som nu finns hos Arbetsförmedlingen räcker inte till för att ha en aktiv samverkan.

En av kommunerna, Ockelbo, nämner att de före nedmonteringen hade ett väl fungerande samarbete men att det nu är borta. Det här påverkar såklart en kommun som Ockelbo, och oron när det gäller regeringens politik är att arbetslösheten ska öka och att kostnader ska gå över till kommunen i form av försörjningsstöd.

Den lyckade satsningen på extratjänster som vi socialdemokrater genomförde förra mandatperioden gav människor långt från arbetsmarknaden en väg in. Nu fortsätter regeringen på sin vanliga väg och slår mot dem som behöver samhället mest. Det kommer att medföra att det blir ännu svårare för dem som står längst från arbetsmarknaden att komma in.

Så hur tänker arbetsmarknadsminister Johan Pehrson att de som står längst från arbetsmarknaden ska komma tillbaka till arbete när den aktiva arbetsmarknadspolitiken slaktas?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamot Serkan Köse för en viktig interpellation. Arbetsförmedlingen är en myndighet som många förmodligen varit eller kommer i kontakt med någon gång under sin livstid. Att få göra mitt första inlägg i riksdagen i denna fråga känns stort.

Jag kommer ihåg när jag slutade gymnasiet och skulle gå in på arbetsmarknaden. Då fick jag information om vikten av att skriva in sig som arbetslös första dagen på Arbetsförmedlingen för att få rätt till ersättning och rätt stöd. Det var viktigt för att komma till nytt arbete.

När väl den första arbetslösa dagen var där infann jag mig på Arbetsförmedlingens kontor i Hudiksvall. Det tog inte lång tid innan jag var ute på arbetsmarknaden igen genom ett gott samarbete mellan kommunen och Arbetsförmedlingen. Jag fick under ungefär ett läsår jobba på högstadiet i den ort där jag växt upp och i den skola jag själv gått på.

Det var där på Iggesunds skola som jag fick grunden i min utbildning som tagit mig vidare i arbete. Det kändes stort att få vara där och hjälpa eleverna i deras kunskapstrappa. Det gav mig en viktig gemenskap och en bra introduktion till arbetslivet.

Att snabbt få komma in i arbetslivet är viktigt. Det ger en känsla av gemenskap. Det gäller såväl mitt första sommarjobb på Ankarmons camping som när jag fick jobba på ett vandrarhem i Skottland. Jobb har en central vikt i samhället. Det bidrar till gemenskap i det sociala och bidrar till välfärden.

Ett jobb ger individen frihet att få styra över sitt eget liv. Det bidrar till en ökad jämlikhet. Därför är en politik som fokuserar på jobb och jämlikhet oerhört viktig. Tyvärr kommer inte alla i arbete direkt. Det riskerar att bli en ond spiral. Ju längre du varit arbetslös, desto svårare är det att komma tillbaka in på arbetsmarknaden igen.

För att minska långtidsarbetslösheten är ett nära samarbete mellan kommuner, arbetsgivare och Arbetsförmedlingen oerhört viktigt. De arbetsmarknadsinsatser som erbjuds behöver anpassas till såväl individen som den lokala arbetsmarknaden.

Det behov som finns i Hudiksvall är inte detsamma som det som finns i Stockholm. Det kan även vara stora skillnader mellan angränsande kommuner som till exempel Hudiksvall och Nordanstig. Därför behöver Arbetsförmedlingen ha möjlighet att erbjuda insatser som är individanpassade och som leder till arbete.

Fru talman! När Moderaternas och Kristdemokraternas budget antogs med stöd av Sverigedemokraterna 2018 tvingades Arbetsförmedlingen till en stor förändring. Tusentals anställda tvingades lämna arbetet, och med det lämnades också kontor i många kommuner. Bara i mitt hemlän Gävleborg lämnade Arbetsförmedlingen fyra kommuner. Det får påverkan på möjligheten att arbeta med att få ned arbetslösheten.

Gävleborg har utmaningar med hög arbetslöshet. Men det finns goda exempel att ta med sig ifrån kommuner i Gävleborg. Jag hade häromveckan möjligheten att besöka Arbetsliv och försörjning i Hudiksvall. Deras arbete för att få ned arbetslösheten och få fler människor till egen försörjning är imponerande.

Men de är oroliga för hur lågt prioriterat en aktiv arbetsmarknadspolitik är av den nya regeringen. Minskade anslag till Arbetsförmedlingen riskerar att bidra till en ännu sämre närvaro av Arbetsförmedlingen i kommuner runt om i hela Sverige. Det är inte den riktning vi behöver gå för att möta arbetslösheten.

Vi går nu in i en lågkonjunktur där vi ser ökade risker för att fler ska bli av med sina jobb. Då behöver vi stärka arbetsmarknadspolitiken för att fler ska gå till jobb. Här har en lokal anknytning och ett nära samarbete mellan kommuner, Arbetsförmedlingen och företag en stor och viktig roll.

Extra viktig blir Arbetsförmedlingens närvaro i de områden som har hög arbetslöshet och speciellt långtidsarbetslöshet. Vi skulle i stället för att minska anslagen till Arbetsförmedlingen behöva öka dem och förtydliga uppdraget till Arbetsförmedlingen att finnas tillgänglig i hela landet.

Jag vill därför passa på att fråga statsrådet Johan Pehrson om han tror att vi möter en ökad arbetslöshet bäst genom att dra ned Arbetsförmedlingens anslag.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Paulina Brandberg.

Häromveckan kunde vi läsa i Aftonbladet att ett sextiotal elektriker på Facebookbygget i Umeå blivit utan lön. Elektrikerna är anställda i ett bolag som i sin tur är entreprenör i flera led från det bolag som fått kontraktet. Detta är tyvärr inte ovanligt, och leden av entreprenörer gör det svårt att följa upp och kräva ansvar.

Arbetslivskriminaliteten breder ut sig och får stora konsekvenser för hela samhället. Den socialdemokratiska regeringen tog fram en strategi mot arbetslivskriminalitet som innehåller flera punkter som ska ge oss en tryggare arbetsmarknad, bland annat en punkt om entreprenörsansvar.

Hur ska regeringen arbeta vidare med strategin, och vilka nya initiativ avser regeringen att ta utöver strategin för att stoppa arbetslivskriminaliteten?